Sammanfattning (Nummedelen)

Relevanta dokument
Teorifrågor. 6. Beräkna konditionstalet för en diagonalmatris med diagonalelementen 2/k, k = 1,2,...,20.

Del I: Lösningsförslag till Numerisk analys,

Tentamen, del 2 Lösningar DN1240 Numeriska metoder gk II F och CL

LABORATION 2. Trapetsregeln, MATLAB-funktioner, ekvationer, numerisk derivering

LABORATION cos (3x 2 ) dx I =

Tentamen del 1 SF1546, , , Numeriska metoder, grundkurs

Denna föreläsning. DN1212 Numeriska metoder och grundläggande programmering FN Runge-Kuttas metoder. Repetition av FN6 (GNM kap 6.

Denna föreläsning. DN1212 Numeriska metoder och grundläggande programmering FN Differentialekvationer. Repetition av FN5 (GNM kap 6.

Tentamen, del 2 DN1240 Numeriska metoder gk II för F

Föreläsning 5. Approximationsteori

OH till Föreläsning 15, Numme K2, God programmeringsteknik

Kurs DN1215, Laboration 3 (Del 1): Randvärdesproblem för ordinära differentialekvationer

TENTAMEN I GRUNDKURS I NUMERISKA METODER - DEL 20

f(x + h) f(x) h f(x) f(x h) h

Numeriska metoder för ODE: Teori

Sekantmetoden Beräkningsmatematik TANA21 Linköpings universitet Caroline Cornelius, Anja Hellander Ht 2018

Tentamen del 1 SF1511, , kl , Numeriska metoder och grundläggande programmering

Denna föreläsning. DN1212 Numeriska metoder och grundläggande programmering FN Felfortplantning och kondition

DN1212 Numeriska Metoder och Grundläggande Programmering DN1214 Numeriska Metoder för S Lördag , kl 9-12

OH till Föreläsning 14, Numme I2, God programmeringsteknik

Numeriska metoder för fysiker Lördag , kl 10-14

Interpolation. 8 december 2014 Sida 1 / 20

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Tentamen i Beräkningsvetenskap I och KF, 5.0 hp,

Omtentamen i DV & TDV

Lösningar till Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp, Del A. 1. (a) ODE-systemet kan skrivas på formen

Lösningar tentamen i kurs 2D1210,

Lösningsförslag till tentamensskrivningen i Numerisk analys

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Interpolation Modellfunktioner som satisfierar givna punkter

Akademin för utbildning, kultur och kommunikation MMA132 Numeriska Metoder Avdelningen för tillämpad matematik Datum: 2 juni 2014

OH till Föreläsning 12, NumMet O1, God programmeringsteknik

0.31 = f(x 2 ) = b 1 + b 2 (x 3 x 1 ) + b 3 (x 3 x 1 )(x 3 x 2 ) = ( ) + b 3 ( )(

OH till Föreläsning 5, Numme K2, Läsa mellan raderna. Allmän polynom-interpolation, S Ch 3.1.0

Ordinära differentialekvationer,

Kurvanpassning. Kurvanpassning jfr lab. Kurvanpassning jfr lab

TENTAMEN I GRUNDKURS I NUMERISKA METODER - DEL 2

Laboration 4. Numerisk behandling av integraler och begynnelsevärdesproblem

LAB 4. ORDINÄRA DIFFERENTIALEKVATIONER. 1 Inledning. 2 Eulers metod och Runge-Kuttas metod

Laboration 4. Numerisk behandling av integraler och begynnelsevärdesproblem

Institutionen för Matematik TENTAMEN I LINJÄR ALGEBRA OCH NUMERISK ANALYS F1, TMA DAG: Fredag 16 januari 2009 TID:

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Ordinära differentialekvationer,

DN1212+DN1214+DN1215+DN1240+DN1241+DN1243 mfl Tentamen i Grundkurs i numeriska metoder Del 2 (av 2) Lördag , kl 9-12

KTH 2D1240 OPEN vt 06 p. 1 (5) J.Oppelstrup

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Numerisk Analys, MMG410. Lecture 13. 1/58

Lösningsanvisningar till de icke obligatoriska workoutuppgifterna

Numeriska metoder för ODE: Teori

Institutionen för Matematik TENTAMEN I LINJÄR ALGEBRA OCH NUMERISK ANALYS F1, TMA DAG: Fredag 30 augusti 2002 TID:

Laboration 6. Ordinära differentialekvationer och glesa system

Icke-linjära ekvationer

Linjär Algebra och Numerisk Analys TMA 671, Extraexempel

DN1212+DN1214+DN1215+DN1240+DN1241+DN1243 mfl Lördag , kl 9-12 Tentamen i Grundkurs i numeriska metoder Del 1 (av 2)

Omtentamen i DV & TDV

LÖSNINGSFÖRSLAG TILL TENTAMEN 2 SF1664

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp, Del A

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen

Numeriska metoder, grundkurs II. Dagens program. Hur skriver man en funktion? Administrativt. Hur var det man gjorde?

Tentamen i Teknisk-Vetenskapliga Beräkningar

Konvergens för iterativa metoder

Teknisk beräkningsvetenskap I 5DV154

Tentamen i Beräkningsvetenskap I, DV, 5.0 hp, OBS: Kurskod 1TD394

Matematisk analys för ingenjörer Matlabövning 2 Numerisk ekvationslösning och integration

Varning!!! Varning!!!

Gruppuppgifter 1 MMA132, Numeriska metoder, distans

Numeriska metoder för ODE: Teori

Laboration 3. Funktioner, vektorer, integraler och felskattning

Kort sammanfattning av Beräkningsvetenskap I. Varning!!! Varning!!!

a = a a a a a a ± ± ± ±500

Lösningsanvisningar till vissa av de icke obligatoriska workout-uppgifterna i Beräkningsvetenskap II

Laboration 2. Laborationen löses i grupper om två och redovisas individuellt genom en lappskrivning den 3/10. x = 1±0.01, y = 2±0.05.

TANA09 Föreläsning 8. Kubiska splines. B-Splines. Approximerande Splines. B-splines. Minsta kvadrat anpassning. Design av kurvor och ytor.

Repetitionsfrågor: 5DV154 Tema 4: Förbränningsstrategier för raketer modellerade som begynnelsevärdesproblem

DN1212 för M: Projektrapport. Krimskramsbollen. av Ninni Carlsund

Denna föreläsning. DN1212 Numeriska metoder och grundläggande programmering FN Standardform för randvärdesproblem

LÖSNINGSFÖRSLAG TILL TENTAMEN 2 SF1664

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Föreläsning 1. Numeriska metoder grundkurs II, DN1240. Carina Edlund Mottagningstid i rum 4516: onsdagar kl.

SF1664 Tillämpad envariabelanalys med numeriska metoder Lösningsförslag till tentamen DEL A

Laboration 3. Funktioner, vektorer, integraler och felskattning

TMA226 datorlaboration

Uppgift 1 R-S. Uppgift 2 R-M. Namn:...

Approximerande Splines. B-splines. Minsta kvadrat anpassning. Design av kurvor och ytor.

Tentamen i Beräkningsvetenskap I/KF, 5.0 hp,

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Lösandet av ekvationer utgör ett centralt område inom matematiken, kanske främst den tillämpade.

FMNF15 HT18: Beräkningsprogrammering Numerisk Analys, Matematikcentrum

Föreläsningen ger en introduktion till differentialekvationer och behandlar stoff från delkapitel 18.1, 18.3 och 7.9 i Adams. 18.

NUMPROG, 2D1212, vt Föreläsning 1, Numme-delen. Linjära ekvationssystem Interpolation, Minstakvadratmetoden

TANA17 Matematiska beräkningar med MATLAB för M, DPU. Fredrik Berntsson, Linköpings Universitet. 26 november 2015 Sida 1 / 28

Flervariabelanalys E2, Vecka 3 Ht08

Moment Viktiga exempel Övningsuppgifter I Ö5.1b, Ö5.2b, Ö5.3b, Ö5.6, Ö5.7, Ö5.11a

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Block 5: Ickelineära. ekvationer? Läroboken. Löpsedel: Icke-lineära. ekvationer. Vad visade laborationen? Vad visade laborationen?

OH till Föreläsning 5, Numme K2, GNM Kap 4-4.4A / GKN Kap 4.1A,(D),E Interpolation. Läsa mellan raderna. Allmän polynom-interpolation

Fel- och störningsanalys

Transkript:

DN11 Numeriska metoder och grundläggande programmering Sammanfattning (Nummedelen Icke-linjära ekvationer Ex: y=x 0.5 Lösningsmetoder: Skriv på polynomform och använd roots(coeffs Fixpunkt x i+1 =G(x i, konvergerar endast om G ' ( x i <1 nära roten G( x i utseende beror på ekvationen som ska lösas. x Sekantmetoden x i+ 1 i x i 1 f (x i f (x i 1 f (x i Newton-Raphson x i+ 1 f (x i, kvadratisk konvergens f ' ( x i För system: Newtons metod x i+ 1 = x i J ( x i 1 f ( x i (x = x J\f i MATLAB Konvergenshastighet Linjär konvergens om: Kvadratisk konvergens om: x i x i 1 x i 1 x i konstant x i x i 1 x i 1 x i konstant Startgissning För att börja iterera krävs en startgissning. Denna kan exempelvis fås genom att: Plotta funktionen och uppskatta skärningspunkten med x-axeln. För system: uppskatta skärningspunkten mellan funktionerna i systemet. Plotta höger- och vänsterled separat och uppskatta skärningspunkten. Anta att okända variabler är stora och förenkla därefter. Anta att okända variabler är små och förenkla därefter. (I dessa fall, kontrollera att resultatet stämmer med antagandet. Kurvanpassning Med polynom Skriv ett polynom y=c n x n +...+c x +c 1 x 1 +c 0 x 0 av grad n som anpassar sig till de m punkterna (x 1,,(x, y,...,( x m Residual och felkvadratsumma Residualvektorn är en vektor vars element är avståndet mellan de givna punkterna och den anpassade kurvan i dessa punkter. Felkvadratsumman är summan av felen i kvadrat i samtliga punkter. Dvs. summan av residualvektorns element i kvadrat. 1

Lösningsmetoder: Naiva ansatsen ( A c= y Om antalet punkter = gradtal+1: Lösbart system, lös med matrisinvers: c= A 1 y (c=a\y i MATLAB Om antalet punkter > gradtal+1: Överbestämt system, inga lösningar Approximera med minsta-kvadrat metoden (MKV (vänstermultiplicera med A T : A T A c=a T y (Detta system kallas normalekvationerna Lös normalekvationerna för hand eller lös ut c med matrisinvers: c=(a T A 1 A T y (c=a\y i MATLAB c ger ett polynom vars sammanlagda avvikelse från de givna punkterna är så liten som möjligt. (residualvektorns längd är så liten som möjligt Om antalet punkter < gradtal+1: Underbestämt system, oändligt med lösningar. Newtons ansats (Lämplig för handräkning Exempel Förstagrads-polynom genom punkter: y=c 1 (x x 1 +c 0 Andragrads-polynom genom 3 punkter: y=c ( x x +c 1 +c 0 Tredjegrads-polynom genom 4 punkter: y=c 3 (x x 1 (x x ( x x 3 +c ( x x +c 1 +c 0 etc... Sätt in punkterna en efter en i ekvationen ovan (x = x 1, y =... x = x m, y = y m. Varje punkt ger en koefficient. (Resulterande koefficienter kan inte användas på standardformen y=c n x n +...+c x +c 1 x 1 +c 0 x 0 utan är specifika för den ansats som valdes. Med modellfunktion (linjärt system Ex. Bestäm variablerna a och b i y=a cos( x4 x +b log( så att funktionen anpassas till de m 5 punkterna (x 1,,(x, y,...,( x m. Sätt in punkterna för att få fram värden för cos( x4 5 A [ a = y A c= y. b] Om antalet punkter = antalet variabler Lös med matrisinvers som ovan. (c = A\y i MATLAB Om antalet punkter > antalet variabler Approximera med MKV som ovan. (c = A\y i MATLAB x och log(. Ställ upp systemet som

Med modellfunktion (olinjärt system Ex. Bestäm variablerna a och b i y= 5+a =g(x,a, b så att funktionen anpassas till de m b x +10 punkterna (x 1,,(x, y,...,( x m På grund av funktionens utseende kan systemet inte ställas upp på formen A c= y. Lösningsmetoder: Newtons metod Sätt funktionen lika med 0: 0=g(x,a,b y= f ( x, y,a,b f (x 1,, a i Ställ upp det olinjära ekvationssystemet: f ( x, y,a i,b f (x i =[, a i 0 f ( x m,a i ]=[0 0] Lös systemet med Newtons metod: [ a i +1 b i+1] = [ a i b i] h då h=j ( x, y, a i 1 f ( x, y,a i alt. J ( x, y,a i h= f ( x, y,a i δ f ( x1, y1,ai,bi δ f ( x 1,, a i δ a δ b δ f ( x och J ( x, y,a i =[, a i δ f (x, a i ] δ a δ b δ f (x m,a i δ f (x m,a i δ a δ b om antalet punkter är fler än antalet obekanta så är inverterbar. J ( x i inte kvadratisk och därav inte Approximera i så fall h med MKV: h=( J T J 1 J T f (h = J\f i MATLAB Ta fram en startgissning [ a 0 b 0]. Iterera med [ a i +1 b i+1] = [ a i b i] h tills felkvadratsumman Q= f T f är minimal. Hermite Interpolation Anpassa en kurva till de till de m punkterna (x 1,,(x, y,...,( x m. Denna metod beskriver en formel som styckvis interpolerar mellan de givna punkterna med ett 3:e grads polynom i varje intervall. Derivatan i ändpunkterna för anslutande polynom är samma för att ge en kontinuerlig kurva. För att använda formeln krävs alltså de m punkterna samt derivatan i alla dessa punkter. Formeln behöver inte kunnas utantill. 3

Integration xend I = xstart f ( xdx Lösningsmetoder: i=n Trapetsregeln I (h=[ ( i=1 Richardson Extrapolation: f (x i f ( x 1 + f (x n ] h x 1 =xstart, x n = xend I bättre =I (h+ I (h I (h 3 Genererar en bättre lösning genom att använda lösningen med nuvarande steglängd och en lösning med dubbla steglängden. quad / quadl: I = quad(@func, xstart, xend Detta är en adaptiv metod vilket betyder att den väljer en steglängd automatiskt beroende på funktionens utseende. Differential ekvationer Begynnelsevärdesproblem Ex: y' =y+x y(1=3 Lösningsmetoder (kan antingen vara explicita eller implicita: explicit: Kan användas direkt som iterationsformel implicit: y i+1 måste lösas ut innan formeln kan användas, mer stabil än explicit Euler framåt: y i+1 +h f ( x i, y i, x i+1 = x i +h (explicit Euler bakåt: y i+1 +h f ( x i+1, y i +1, x i +1 +h (implicit Trapetsmetoden (inte samma som trapetsregeln, kombination av Euler framåt och bakåt y i+1 +h f (x, y + f (x, y i i i +1 i+1, x i +1 +h (implicit Runge-kutta k 1 =h f ( x i, y i k =h f (x i + h, y i + k 1 k 3 =h f ( x i + h, y + k i k 4 =h f (x i +h, y i +k 3 y i+1 + (k +k +k +k 1 3 4 6 x i+1 +h (explicit ode45 / ode3: [x y] = ode45(@fprim, [xstart xend], ystart (explicit ode funktionerna kan också ta en extra parameter efter ystart kallad options. Options parametern genereras med funktionen odeset och kan t.ex. definiera vilken noggrannhet (relativ tolerans som krävs i svaret: options = odeset('reltol', 5e-6 [x y] = ode45(@fprim, [xstart xend], ystart, options 4

Högre ordningens Begynnelsevärdesproblem Ex: y' ' ' + y' ' +5yy'=15x y(=1, y ' (= 1, y' ' (=5 Substituera u 1 = y,u = y ',u 3 = y' ',...,u n = y (n 1 då n är högsta derivatan i diff.ekvationen Ställ upp differentialekvations-systemet u ' = f ( x, u : u 1 '=u u ' =u 3... u n ' = y (n = givna differentialekvationen med y (n utlöst. Lös systemet med någon av ovanstående metoder då y i istället blir en vektor u i =[u 1,i, u,i,..., u n,i ]' och f (x i, y i istället blir en funktionsvektor f (x i, u i =[u ' 1,i, u ',i,..., u ' n, i ]' Ex. med Euler framåt: u i+1 = u i +h f ( x i, u i, x i +1 +h u [u,0 1,1 Första steget: u,1 u 3,1] [u1,0 = u,0 u 3,0]+h [ u 3, 0 15x 0 u, x 3, 0 5u u 1, 0,0] 1=x 0+h Ex. med ode45: [xv um] = ode45(@fprim, [xstart xend], [u1start; ustart; u3start]... 1-1 5 function uprim = fprim(x, u uprim = [u(; u(3; 15*x - u(3/ - 5*u(1*u(] Resultat: x 1 xv=[xstart ] x xend, ] 0 u,0 u3,0 u um=[u1, 1 u,1 u 3,1 u 1, u, u 3, Randvärdesproblem Ex: y' ' +5y '= y y(1=1, y(4= 5 Finita differens-metoden Approximera derivator med y ' '= y y + y i 1 i i+1, y '= y y i +1 i 1 h h Dela upp intervallet i N steg (=diskretisera och ställ upp ekvationerna för i = 1,, 3,, N-1 då y 0 = y(1 = 1 och y N = y(4 = -5 Ställ upp ekvationssystemet A y= b som representerar ekvationerna. y=[, y 3,..., y N 1 ]' är dom okända y värdena (y 0 och y N är kända A blir en tridiagonell matris pga att ekvationerna beror på i-1, i och i+1 Konstanter som inte beror på y läggs i b ( y 0 och y N är konstanter Lös ekvationssystemet med y= A 1 b (y=a\b i MATLAB 5

Noggrannhetsordning E trunk konst h p eller E trunk h p E trunk = trunkeringsfelet = skillnaden mellan det numeriskt framtagna svaret och det exakta svaret. h = steglängden p = noggrannhetsordningen på metoden som användes Dvs. om steglängden (h halveras så multipliceras E trunk med (1/ p T.ex. om steglängden halveras i en metod med noggrannhetsordningen så fyrdelas trunkeringsfelet Felskattning Det exakta svaret på funktionen f(x är y. En approximation av f(x är y. Absoluta felet (E = Error är då E= y y och relativa felet är r=e / y. Om funktionen y= f (a,b, c och a=±0.1, b=3±0., c=1±0.1 så kan felet dessa osäkerheter i a, b och c orsakar på y tas fram genom en av dessa 3 metoder: Allmänna felfortplantningsformeln: E tot = δ f δ a E a+ δ f δ b E b+ δ f δ c E c E a =0.1, E b =0., E c =0.1 y= f (a,b,c±e tot Störningsräkning: Stör variablerna uppåt eller nedåt (ej både och en i taget och räkna ut värdet på f för varje störning. Jämför varje resultat med det ostörda resultatet för att få ut en felfaktor per störd variabel: δ y a = f (a,b,c f (a+0.1,b,c δ y b = f (a,b,c f (a,b+0.,c δ y c = f (a,b,c f (a,b,c+0.1 Summera felfaktorerna för att få det totala felet: E tot =δ y a +δ y b +δ y c y= f (a,b,c±e tot Min-max räkning: Hitta kombinationen av störningar på a, b och c som ger maximalt samt minimalt värde på y. y ligger då approximativt i mitten av intervallet mellan min och max och har hela intervallet som felfaktor: y= y + y max min ± y max y min Denna metod är ineffektiv eftersom antalet uträkningar som krävs är fler än i övriga metoder och dessutom ökar drastiskt då antalet variabler ökar. 6