Fossilfynd från Hólar år 2002 Rapport över fynd av fossila insekter och djurben från Hólar i Hjaltadalur, på norra Island, 2002 Magnus Hellqvist & Ylva Bäckström Hólar i Hjaltadalur. (Foto: Magnus Hellqvist 2002).
Innehåll Förord... 3 Tack... 3 Hólar... 4 Kort historik kring Hólar... 4 Projektet Hólarannsóknin... 6 Fossila fynd av insekter på Hólar i Hjaltadalur 2002... 9 Introduktion... 9 Provtagningsområden... 10 Bevarandegrad i proverna och diversitet i fyndmaterialet... 12 Jordprovernas sammansättning... 14 Resultat och diskussion... 14 Slutsatser år 2002... 16 Frågeställningar inför 2003... 17 Referenser... 17 Opublicerade referenser... 17 Preliminär osteologisk analys på Hólar i Hjaltadalur2002... 18 Inledning... 18 Målsättning... 18 Preliminär osteologisk analys (2002)... 19 Resultat... 20 Referenser... 20 Fig. 1 Deltagare vid arbetet i Hólar i Hjaltadalur år 2002. (Foto: Magnus Hellqvist 2002). 2
Förord Arkeologi är ett ämnesområde som till sin natur är tvärvetenskapligt. En arkeologisk undersökning samlar ofta specialister från en mängd olika discipliner. Det centrala i en arkeologisk fältundersökning är dock arkeologen och det empiriska material som framkommer vid utgrävningen. Men för att få förståelse för ett område, människans relation till sin omgivning och en bosättnings ekonomi, så krävs bidrag av andra specialkunskaper. Naturligt för den arkeologiska tolkningen och den historiska beskrivningen är bidrag från litteratur, historia, etnologi, språk, ortnamnskunskap, kulturgeografi m.m.. Men, under ett antal decennier har även naturvetenskapen blivit ett lika naturligt verktyg vid tolkning av arkeologiska kontexter, bl.a. geologi, men framför allt de paleoekologiska/paleobiologiska metoderna fossil av insekter, frön och frukter, trä, pollen, mollusker m.m. En mycket viktigt del av tolkningen utgörs av studier av benmaterialet, d.v.s. osteologi, vilket ofta är en både kvantitativt och kvalitativt stor del av en utgrävning. Ett tredje hjälpmedel är dateringar, vilka baseras både på tolkningar av artefakter och andra fynd vid utgrävningar och naturvetenskapliga relativa eller absoluta metoder. Ytterligare metoder från den geografiska vetenskapen som kan användas vid den arkeologiska tolkningen är landskapsanalys, verktyg som GIS (Geografiska InformationsSystem) och liknande, samt andra discipliner som byggnadshistoria och byggnadsteknik, statistik, experimentella försök och mycket mer. Den här rapporten beskriver de preliminära resultaten från undersökningar av fynd av fossila insekter och benmaterial (däggdjur, fiskar och fåglar) från undersökningarna i Hólar år 2002. Här presenteras även frågeställningar vilka kan ses som planeringsunderlag för de fortsatta undersökningarna år 2003. Falun 18/11 2002 Magnus Hellqvist & Ylva Bäckström Tack Vi vill framföra ett tack till Kristnihátíðarsjóður (Christianity Millenium Fund), som bidragit till projektet Hólarannsóknin 2002. Vi vill även framföra ett tack till Ragnheidur Traustadottir, projektledare för Hólarannsóknin och till Högskolan på Hólar, Hólaskóli, Hólum í Hjaltadal. 3
Hólar Kort historik kring Hólar Hjaltadalur ligger mot sydost i bergen mellan Skagafjörður och Eyjafjörður, mest känt som Tröllaskagi eller Jättarnas halvö. Dalgången omges av 1000 till 1200 meter höga berg som är genomskurna av bergspass och andra små dalgångar (fig. 4). Längst in i vissa av dessa dalgångar finner man även glaciärer. Vid senaste isriden var området ett av flera centrum för glaciärbildning för inlandsisen över Island. Platsen för Hólar ligger i ett område med platåer, vilka är uppbyggda av berg- och jordskred från berget Hólabyrða (se fig. 2) vilket är ett av dom högsta och mest majestätiska bergen i området och från vilket Hólar har fått sitt namn. Fig. 2. Hólabyrða, från vilket det skett ett antal skred som är en del i landskapets nedbrytning. På en platå bildat av ett skred ligger Hólar, centralt i bilden. (Foto: Magnus Hellqvist, 2002). Hólar är inte omnämnt i de isländska sagorna, men anses ha uppförts av boende vid den äldre Landnamsgården Hof, vilken ligger ungefär 2.5 km söder om Hólar. Hof uppfördes av Hjalti Þórðarson vars söner blev kända för sin generositet och artighet. Enligt sägnen bjöd de på den mest storslagna begravningsfesten i heden tid när de begravde sin far. 1200 gäster blev inbjudna och alla betydande män blev hemförlovade med gåvor. Det råder ingen tvekan om att avkomlingar till släkten på Hof och deras goda familjenamn, hjälpte till att göra Hólar känt och framgångsrikt. I mitten av tusentalet byggde en anförvant till familjen i Hof, Oxi Hjaltason, en kyrka i Hólar. Omkring år 1100 tillhörde Hólar Illugi Bjarnason och när en biskop skulle etableras på norra Island, skänkte han kyrkan på Hólar till detta syfte. 4
Hólar förblev ett biskopssäte i nästan sju århundraden, från 1106 till 1802, då Hólar såldes. Under den eran var Hólar ett betydelsefullt centrum för norra Island och ett viktigt kulturcentrum för området. Denna status berodde till stor del på den skola som existerade på Hólar under större delen av tiden, vilken anlades av den första biskopen Jón Ögmundsson. Hólar var välbärgat under sin era som biskopssäte. På toppen av sitt välstånd ägde Hólar 352 gårdar, vilket var en fjärdedel av alla gårdar på norra Island. Förutom detta hade Hólar bl.a. äganderätt till drivved, vilken är betydande längs Islands norra kust genom havsströmmar en viktig tillgång i det trädfattiga land som Island hade blivit. Av 36 biskopar som satt på Hólar, så var 23 placerade där under den katolska eran och 13 efter reformationen. Flera av dessa biskopar har sin plats i den isländska historien. Bland dessa är de mest kända Jón Ögmundsson den helige (1106-1121), Guðmundur Arason den gode (1203-1237), Jón Arason (1524-1550) och Guðbrandur Þorlálsson (1571-1627). Den första biskopen på Hólar var Jón Ögmundsson den helige från 1106. Han drev en skola för blivande präster på Hólar och blev känd för detta, liksom för hur han skötte kyrkan. I skolan studerade de blivande prästerna latin, retorik och logik, men även sång och astronomi. Ett vanligt talesätt i Skagafjörður - "heim til Hóla" eller "tillbaka hem till Hólar" - dateras tillbaka till Jón Ögmundsson. Guðmundur Arason den gode, blev känd för sin religiositet, botövning och barmhärtighet. Han var även känd för sin generositet och goda vilja gentemot fattiga och kom därigenom ständigt i rivalitet med adeln och därmed några av de mest respekterade huvudmännen på norra Island, som inte gillade att han spenderade kyrkans egendom på lösdrivande människor. På grund av detta fördrevs Guðmundur från Hólar åtskilliga gånger och blev då en slags vandrare med många i sitt följe. Eftersom Guðmundur ansågs som en helig man, så förknippas många mirakel och talesätt men honom, vilket kan ses på ett antal namngivna platser över hela Island. Det finns även en källa på Hólar som helgades av Guðmundur Arason, Gvendarbrunnar, där vattnet anses som mer heligt än på andra platser. Jón Arason var den siste katolske biskopen och han gjorde kraftigt motstånd mot reformationen och han anlade till och med en liten befästning på Hólar, utrustad med två kanoner, som skydd mot danska myndigheter och reformister. Jón blev halshuggen tillsammans med sina två söner i Skálholt i november 1550 och därmed var hans motstånd mot reformationen slut. Jón var även känd som poet och att han införde det första tryckeriet på Island omkring 1530, mindre än ett sekel efter Gutenbergs upptäckt. I stort sett inget av det som trycktes finns bevarat från den här perioden. Tryckeriets press flyttades till en annan plats efter Jón Arasons död, men återfördes sedan till Hólar. Guðbrandur Þorláksson var den som tog upp boktryckarkonsten och han blev även känd för sitt aktiva boktryckande. Han kunde stärka reformationen genom tryckandet av nästan 100 boktitlar. Bland de böcker han tryckte, återfinns den första översättningen av bibeln (Guðbrandsbiblía) till isländska, tryckt 1584. Tryckningen av bibeln anses dessutom som väsentlig för bevarandet av det isländska språket. Hólar var ett pastorat till 1861. Efter att biskopssätet avvecklades, och efter detta år flyttades pastoratet till Viðvík. 1952 blev Hólar åter ett pastorat och sedan 1986 har det varit residens för biskopen i Hólar pastorat. 1881 köpte distriktet Skagafjörður Hólar och ett år senare etablerades en jordbruksskola. Idag har Hólar högskolestatus och driver som enda ställe på Island framgångsrikt en upp till tre år lång utbildning i uppfödning och träning av islandshästar, vilken är världskänd, en 5
treårig utbildning i sötvattensekologi och tvåårig turismutbildning på temat kulturbaserad turism. Projektet Hólarannsóknin Forskningsprojektet på biskopssätet Hólar (Hólarannsóknin) är ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt inom arkeologi, ortnamnsforskning, historia och naturgeografi, som bedrivs på det forna biskopssätet Hólar i Hjaltadalur i Skagafjördur på norra Island. I anslutning till undersökningarna vid huvudgården Hólar kommer ytterligare historiskt intressanta platser att undersökas, t.ex. landnamsgården Hof strax sydost om Hólar och hamnen och handelsplatsen Kolkuós vid havet nordväst om Hólar. Projektet leds av Ragnheidur Traustadottir och samlar forskare från olika discipliner i hela Norden. Fig. 3. Utsikt från Hólabyrða ovanför Hólar i Hjaltadalur, österut mot Skagafjördur. (Foto: Magnus Hellqvist, 2002). Under århundraden var Hólar norra Islands huvudstad och gårdens rika kulturlager bevarar fortfarande omfattande information om gårdens, kyrkans och nationens historia, handelsvägar och kontakter. Biskopsgården Hólar har hittills inte varit föremål för några större arkeologiska utgrävningar eller historisk forskning, trots - eller kanske på grund av att det finns ett mycket utförligt skriftligt källmaterial om platsen. På biskopssätet Hólar satt t.ex. den sista katolske biskopen, som halshöggs p.g.a. sin kamp mot protestantismen och den danske kungens inblandning. Här trycktes den första bibeln på isländska och här byggdes en skola redan år 1106. Av det ovanstående framgår att Hólar arkeologiskt och historiskt sett är en oplöjd men ovanligt fruktbar mark och man bör t.ex. kunna finna rester av ett unikt byggnadskomplex. 6
Under fältsäsongen sommaren år 2002 koncentrerades utgrävningen främst till lämningar efter ett tryckeri, ett medeltida hus, en underjordisk gång som som enligt sägen ska ha gått från kyrkan till biskopens bostad samt en avfallshög, som tycks ha använts från det att Hólar först bebyggdes under 1000-talet fram till våra dagar. En omfattande tvärvetenskaplig arkeologisk och historisk forskning, samt en parallell ortnamnsgranskning, bör kunna belysa utvecklingen av Hólars byggnadshistoria och dess betydelse genom tiderna, både för Island och för hela Norden. Det planerade samarbetet mellan nordiska specialister inom arkeologi, historia, ortnamnsforskning och naturvetenskap syftar till att sammanföra olika kunskapsområden och specialiteter för att belysa Hólars status i ett isländskt och nordiskt perspektiv under medeltiden, dess kontakter och relationer med omvärlden samt underlätta tolkning av fynd och byggnader i detta maktcentrum på norra Island. Det omfattande samarbetet med andra länder i Norden, i dagsläget främst Sverige och Danmark, bidrar även med både kunskap och erfarenhet som saknas på Island inom berörda områden. Skandinaviska arkeologer ges dessutom möjlighet att få en helt ny syn på sådana kyrkliga maktcentrums status genom sitt deltagande i undersökningen, eftersom det är sällsynt att lämningar av motsvarande platser i övriga Norden bevarats i den här omfattningen. Syftet med forskningsprojektet på Hólar är bl.a., förutom att utreda Hólars historia, att lägga en grund till en tvärvetenskaplig forskning och därmed stärka den framtida basen för den isländska arkeologin genom utbildning av studenter och forskare, samarbete mellan isländska och internationella forskare samt publikationer och information. Avsikten är även att turismlinjen i Hólaskóla och kulturturism i Hólar skall kunna dra nytta av forskningsprojektet för att på vetenskaplig basis väcka allmänhetens medvetenhet om och intresse för isländsk kulturhistoria. Avsikten är att undersöka biskoparnas/biskopsätets ekonomi, att utreda byggnadskomplexets uppbyggnad och hustyper då det inte på någon annan plats funnits möjlighet att gräva ut ett lika stort antal olika hustyper på en och samma gård och att granska förbindelser med andra nyckelorter i området - bl.a. landnamsgården Hof, hamnplatsen Kolkuós samt klostren på Þingeyri och Reynistað. Dessutom skall den isländska överklassens levnadssätt under olika perioder studeras. Utgrävningen på Hólar kommer att kunna dra nytta av de många skriftliga källorna om platsen och dess byggnader. Tillgången till ett rikt skriftligt källmaterial är en fördel som Hólar har gentemot andra liknande platser i Norden. Det finns rikliga källor från 1500-1700-talen. Det företogs regelbundna besiktningar av gården Hólar, som idag finns arkiverade i Islands riksarkiv. Det står klart att fornlämningar på Hólar i framtiden kommer att utgöra en outtömlig källa för forskning, inte bara när det gäller levnadsskick, utan det kan antas att föremål och byggnader också kommer att bli viktiga vittnesmål om t.ex. typologi, hantverkskunskap och handelsvägar på Island. Utgrävningen på Hólar kommer inte endast att isoleras till platsen Hólar utan det kommer att sättas in i en större arkeologisk sammanhang, speciellt med avseende på isländsk byggnadstradition på Bessastaðir, Reykholt, Viðey, Skálholt och Keldum, men även med avseende på jämförbar forskning i andra nordiska länder, såsom t.ex. på Kirkjubæ på Färöarna, Niðarós i Norge och Garðar på Grönland. Det ligger i arkeologins natur att göra kunskap om landets historia tillgänglig, men syftet är inte bara att öppna inhemska och utländska nutidsmänniskors ögon för det förflutna, utan även att förvandla det som jorden döljer 7
till användbara dokument i en vetenskaplig undersökning. Hólar är i många avseenden en mycket unik plats och det är därför självklart att skapa ett samarbete med så många olika specialister som möjligt. Projektets och utgrävningens hemsida går att finna via Högskolan på Hólar - http://www.holar.is/ - och man kan därifrån länka vidare via rubriken Hólarannsóknin - fornleifar eller genom att gå direkt in på - http://holar.is/fornleifar/. Fig. 4. Hjaltadalur mot söder. (Foto: Magnus Hellqvist 2002). 8
Fossila fynd av insekter på Hólar i Hjaltadalur 2002 Magnus Hellqvist Högskolan Dalarna, Falun (www.du.se) Introduktion Under utgrävningarna på Hólar i Hjaltadalur, Island, så togs ett stort antal prover för olika slags analyser. Eftersom provbearbetning och analyser skedde på plats i Hólar samtidigt som utgrävningen pågick, gavs en unik möjlighet att följa utvecklingen under utgrävningen och till ett bättre underlag och planering för arbetet de kommande åren. Det samtida arbetet med arkeologiska utgrävningar och provberedning, skapar insikt om både det arkeologiska fältarbetet och olika slags analysmetoder. Det finns en möjlighet till en direkt dialog och diskussion med arkeologer i fält och deras tolkning av lagerföljder. Detta kan bland annat leda till att tolkningen i fält kan stärkas eller att arbetet kan ändras under undersökningens gång. Det är med dessa förutsättningar som det även kan skapas möjligheter till metodutveckling på Hólar. Detta första år av arbetet med insekt fossil skapade en del frågor inför det fortsatta arbetet och speciella frågor kopplade till tolkningen av fossila fynd av skalbaggar. Det är intressant om man kan skapa möjligheter till rekonstruktioner av det regionala klimatet i området, speciellt om det kan kopplas till bebyggelseutvecklingen och den kulturhistoriska utvecklingen i området. Det är speciella arter av skalbaggar som används för tolkningen av klimat, vilka primärt styrs av klimatförhållanden i sin utbredning. Det finns dock alltid en risk vid klimattolkningar när man arbetar med arkeologiskt material. Framför allt genom att människan i sina bosättningar skapar speciella miljöer och substrat som kan attrahera insekter och vilket därigenom kan dominera valet för skalbaggen av en levnadsmiljö, framför deras anpassning till en naturlig miljö. Dessa skalbaggar, som väljer människans miljö, är visserligen mycket intressanta för tolkningen av den arkeologiska bosättningen, men normalt inte användbara för klimattolkningar. Därför är det bra att komplettera prover från en bosättning med prover från naturliga avsättningar. Av stort intresse är också bosättningens miljö och den kan man många gånger tolka ut från fossila insekter. Finns det möjligheter att ta prover i lager som representerar olika tidsenheter i samma miljö så ökar värdet av resultaten, exempelvis om man kan se en förändring av miljön inne i husen under en lång tid. Det är även av stort intresse att tolka funktionen av ett hus i en bebyggelse och funktionen av husets olika delar/rum, även det kan förändras under en tidsperiod. Som ett specifikt exempel kan nämnas lämningarna av tryckhuset vilket grävdes fram under 2002. Där togs ett prov i ett golvlager från 1700-1800-talet (kontext 89). Insekt fossilen var välbevarade och visade på ett intressant golvlager vilket legat i ett rum i byggnaden för tryckeriet och vilket i husets slutskede användes som stallplats, då tryckeriverksamheten upphört. Detta kan fortsättningsvis jämföras med andra golvlager som framkommer vid kommande års utgrävningar på Hólar. Det är en fördel, om man till dessa specifika golvlager, kan komplettera med provtagning i naturliga avsättningar från Hólars omgivning och vilka ligger inom samma tid som de undersökta byggnaderna. Detta för att få en bild av den omgivande miljön i 9
Hjaltadalur och därmed försöka se om de insekter som återfinns inne i byggnaderna också återfinns i dess omgivningar. Det är också av stort intresse att se om det går att tolka statusen på en bosättning utifrån dess paleoekologiska data. Amorosi et al. (1992) presenterar sådana tolkningar i en undersökning av tidig medeltida material från Bessastaðir utanför Reykjavik, genom undersökningar av insekt fossil och analys av ben. Bessastaðir är en plats med hög rang och status troligen ända från vikingatiden och idag fungerar platsen som presidentbostad. Man fann bl.a. ett rikt fossilt material av kornvivel (Sitophilus surinamensis) och sågtandad plattbagge (Oryzaephilus surinamensis), vilka båda angriper spannmål och ibland kan orsaka svåra skador. Om dessa arter hittas i arkeologiska prover så förekommer de ofta i litet antal och normalt hittas dom inte alls. I motsats till normalfallet så fann man ett stort antal i undersökningen av Bessastaðir, och man kunde därför säkerställa platsens tidiga status eftersom denna fyndmängd påvisar en större mängd skalbaggar, vilka därmed vittnar om större mängder spannmål. Den spannmålen kom med stor sannolikhet till Island genom import. I benmaterialet hittade man exempelvis ben efter isbjörn, valross, gris och brun råtta, vilka alla vittnar om kulturella förbindelser. Frågeställningen om status blir än mer intressant genom det faktum att Hólar också representerar en bosättning med känd status. Provtagningsområden Utgrävningsområdet på Hólar delades in i ett antal större och mindre områden och schakt, markerade som A L (se fig. 6). G-L representerar provschakt som inte undersökts vidare. Nedan följer en översiktlig presentation av områdena A F som undersöktes 2002 och huruvida prover har tagits för insekt fossil. A. Ett mindre schakt. Lagerföljden var störd av senare tids aktiviteter, men det hittades rester efter en eldstad med järnslagg från järnhantering, vilken tolkades som äldre och in situ. Åtskilliga prover togs framför allt för kol- och slagganalys, men inga prover för insektfossil. B. Ett större område där man i ytskiktet hittade en grund efter en byggnad från 1905. Ett djupare schakt gjordes genom husgrunden och under det tidiga 1900- talshuset hittades bl.a. rester efter en torvvägg, vilka överlagrade ett lager med illaluktande svart organiskt lager i schaktets centrala delar. I schaktets södra del fanns ett asklager med träkol. Här togs rikligt med jordprover och även prover för insekt fossil. C. Ett smalt provschakt. Inga prover för insekt fossil. D. Detta var det största området, med resterna efter den sedan tidigare kända byggnaden för tryckeriet. Under en period efter att tryckverksamheten hade upphört, användes huset under 1800-talet som stall för hästar. Förutom att det tagits rikligt med jordprover från områdets olika skikt för olika slags analyser, så togs speciella prover för insekt fossil speciellt från en del av byggnaden med mycket rester av kvistar, pinnar och annat organiskt material, vilka tolkats som ett tak som rasat in över ett dynglager. E. Området representerades av ett större schakt i mer eller mindre nord-sydlig riktning, med en numrering av lagerföljden från 101 till 112 (se fig. 8). En mindre testundersökning av platsen hade redan företagits år 2001 och schaktet år 2002 grävdes på samma plats men betydligt utförligare och mer utvidgat. 10
Schaktet var placerat centralt i områdets stora avfallshög, vilken skulle kunna sträcka sig igenom flera århundraden bakåt. De övre lagren (112-106) var mer eller mindre nutida eller från senare delen av 1800-talet och hela 1900-talet. Åldern på avfallslagret ökade djupare ner i schaktet och i lager 104 framkom lämningar efter en del av ett hus (fig. 5). Det överlagrande lagret 105 var ett torvlager, vilket troligtvis härstammar från samma hus när det fallit samman. 2002 års utgrävning stannade vid huslämningen vid lager 104 och fortsatta undersökningar kommer att göras under år 2003. Det togs rikligt med jordprover från schaktet och då även med tanke på insekt fossil. Fig. 5. En del av det hus som framkom mot botten i skräpgropen i område E, överst ses samma schakt i plan. På bilden syns (svart) spår av torvväggen. (Foto: Magnus Hellqvist, 2002). 11
F. Ett mindre schakt, där man återfann en del av den tunnel som ska ha funnits mellan domkyrkan och biskopens hus. Inga prover togs i detta schakt. Proverna för makrofossil, både för insekter och frön, våtsiktades genom en sikt med maskvidden 0.25 mm. Makroskopiska lämningar av insekter sorterades ut under stereomikroskop. Identifikationen av insekterna görs vanligen genom att man använder beskrivningar för nu levande insekter och genom jämförelse med nutida exemplar i entomologiska referenssamlingar. Materialet domineras vanligen av rester av skalbaggar (Coleoptera) och det är även den huvudsakliga grupp av insekter som normalt studeras. Alla de fossila fynd av arter av skalbaggar som hittades i prover från Hólar 2002, lever även i området idag. I proverna fanns även fynd av puppor från flugor (Diptera), men dessa diskuteras inte vidare i den här rapporten. Fynden av flugpuppor kommer att studeras i en separat undersökning av Dr Eva Panagiotakopulu vid University of Sheffield, Department of Archaeology and Prehistory i Sheffield. Det genomförs även studier av fynd av makroskopiska växtrester i proverna från Hólar, framför allt frön. Proverna tas ut från samma prover som för fossila insekter och Dr Steve Martin, Smithsonian Institution, utför analysen av proverna. Detta ökar styrkan i undersökningen av miljön inom och utanför Hólar utifrån de paleobiologiska metoderna. Även pollenanalys ska utföras på prover från det omgivande landskapet. Bevarandegrad i proverna och diversitet i fyndmaterialet Bevaringsförhållandena i proverna tagna på Hólar är generellt goda. Det finns ytterst få exemplar av fossila insektlämningar med spår av oxidation eller som är blekta i någon form vilket orsakas av syre. Normalt skyndas detta på av mer grovkorniga och luftgenomsläppliga jordar eller avsaknaden av fukt och vatten i marken. Ju mer vattentäckta sediment, som skapar anaeroba förhållanden, desto bättre bevaringsförhållanden för biologiska lämningar. Färg och mönster på de fossila insektfossilen från Hólar är normalt tillfredsställande och majoriteten av fynden är identifierbara. Under arbetet med proverna uppkom en del frågor, vilka rör mångfalden i sammansättningen av arter av skalbaggar, diversiteten, även när ett förhållandevis stort antal fynd av skalbaggsfossil hittades. Diversiteten i ett fossilt material kan i vissa fall styras av bevarandegraden och/eller hur individer av insekter har avsatts i sedimenten antingen p.g.a. den enskilda insektens beteende i miljön, eller hur en avsättning blir utgrävd och hur och/eller var jordprover samlas in. Normallt innebär dålig bevarandegrad att till storleken små arter försvinner snabbare än stora arter, men dåliga bevarandeförhållanden är normalt identifierbart även på större arter. Dock är det de bakomliggande faktorerna i hur individer av levande organismer hamnar som fossil i avsättningar i olika miljöer och vad som påverkar dom i sin avsättning s.k. tafonomi tillsammans med insekternas beteende, de viktigaste faktorerna som styr hur just diveristeten kommer att bli i det fossila materialet. 12
HÓLAR Í HJALTADAL Fornleifauppgröftur staðsetning og heiti svæða B C A 160 Hóladómkirkja J I H F D 155 K 150 E Bygging N L 145 G Skurður Vegur Hæðarlína Uppgröftur sumarið 2002 Könnunarskurðir sumarið 2001 140 0 10 20 30 M KORTAGERÐ: Hjalti Þórðarson Hólaskóla, 09.02 B C A 160 Hóladómkirkja J I H F D 155 K 150 E L 145 G N 140 Uppgröftur sumarið 2002 Könnunarskurðir sumarið 2001 0 10 20 30 M GRUNNMYND: Loftmynd Landmælinga Íslands frá 1994 nr N0071 KORTAGERÐ: Hjalti Þórðarson Hólaskóla, 09.02 Fig. 6. Karta över Hólar i Hjaltadal. Bokstäverna anger undersökta schakt och utgrävningsområden (A-F), samt provschakt (G-L). På den övre kartan anger ljusgrå väg, mörk grå byggnader, linjer höjdkurvor. Den undre bilden är baserat på ett flygfoto över området.(kartorna är producerade av Hjalti Þórðarson). 13
Inom ett mänsklig bosättningsområde finns det flera olika miljöer och substrat som kan attrahera insekter vilket kan leda till att det finns ett större antal arter och/eller individer i avsättningarna i dessa miljöer. Skräpgropar är exempel på sådana miljöer. Individer av olika arter kan även bli fast under sin passage genom en bosättning och/eller under sitt sökande efter föda, där exempelvis brunnar kan fungera som stora insektsfällor. Vissa insekter kan även av misstag transporteras in i ett bosättningsområde där de normalt inte återfinns, som exempelvis i byggnadsmaterial för hus. Det finns arter av insekter som mer aktivt anpassat sig till de mer attraktiva förhållanden som råder i människans miljöer och som återfinns både i människans miljö och i sina naturliga levnadsmiljöer. Det finns exempel på hur insekter genom detta beteende kan överleva i områden som ligger utanför deras naturliga utbredningsområden. Exempel på attraktiva miljöer och substrat, är t.ex. dynga, lagrade livsmedel, träck, större odlingsområden med spannmål eller andra odlade produkter samt uppvärmda byggnader eller andra av människan skapade miljöer. Den här gruppen av insekter är naturligtvis av stort intresse vid studier av människans bosättningar och områdena i bosättningens närhet och den här gruppen insekter refereras till som Synantropa. I nutid finner vi fortfarande flera av dessa arter omkring och inne i människans miljöer och flera betecknas som skadedjur eller ohyra. Sammansättningen av skalbaggsarterna i proverna från undersökningarna vid Hólar 2002, se resultat nedan, är likartad i prov tagna från andra undersökta plaster på Island, där huvuddelen av proverna är tagna från sediment avsatta inne i hus exempelvis gamla golvlager eller rester efter framför allt taklämningar i förmultnade hus. Dessa andra utgrävda platser är Bessastaðir á Álftanesi (sediment avsatta inne i hus, prover tagna 1993, Hellqvist opubl.), Hofstaðir í Garðabæ (prover insamlade under undersökningar mellan 1994-1996 och 1998, Hellqvist manuskript in prep.), Keldur á Rangávöllum (prover insamlade under undersökningar mellan 1997 0ch 1998, Hellqvist manuskript in prep.), Eiríkstaðir í Haukadal (provtaget 1997; Hellqvist, opublicerat) och Breiðavik (Hellqvist, 2001). Jordprovernas sammansättning Jordproverna är som regel sandigt siltiga, lerigt siltiga och siltigt leriga. Den leriga silten är den vanligaste typen av kornstorlekssammansättning. Det har inte utförts någon glödförlustanalys vid provanalysen 2002, men den organiska halten är troligen hög. Detta kan man utgå ifrån på grund av det välbevarade fossilinnehållet i proverna av frön, träfragment, kvistar, insekt lämningar etc. I vissa av proverna från golvlager är det optiskt möjligt att identifiera gödsel. Resultat och diskussion Ingen fullständig analys av insekt fossil har genomförts vid undersökningarna 2002. De hittills tagna proverna presenterar en i dagsläget alltför fragmentarisk bild av de provtagna husen. Det krävs en komplettering genom att nya prover tas under kommande års undersökningar, bland annat för att erhålla tidsaspekten. Men några generella resultat och vissa arter av skalbaggar bör kommenteras. 14
De vanligaste arterna som hittats i prover och vilka även uppträder i relativt stort antal individer är två arter av s.k. öronvivlar, Otiorhynchus arcticus och Otiorhynchus nodosus. De två arterna är mycket lika och separeras, om möjligt, bäst i en entomologisk referenssamling. Sporadiskt i prover från sediment avsatta inne i hus hittar man skalbaggen Lathridius minutus och vanlig i samma typ av prov är även den vanliga tjuvbaggen Ptinus fur (Fig 7). Fig 7. Illustration av vanliga tjuvbaggen Ptinus fur. Båda vivelarterna Otiorhynchus arcticus och Otiorrhyncus nodosus har relativt likartade levnadsmiljöer och på Island återfinns de normalt på torrare plaser. O. arcticus återfinns även på mager mark och hittas därmed naturligt även på sandig mark, då med sparsam vegetation, som exempelvis hed områden. I motsats till detta återfinns den även på stränder längs vattendrag och älvar vilka kan ha både sparsamt och rikt med vegetation. O. nodosus återfinns i en mängd olika typer av biotoper (eurytopic) i mossa och under stenar. Både skalbaggen och dess larver lever på en mängd olika typer av örter (Larsson & Gigja, 1958; Palm, 1996). Ingen av dessa arter är speciellt bundna till människans levnadsmiljöer och bosättningar (synantropa). Den mest troliga förklaringen till deras närvaro i proverna är att de kom in i husen i samband med byggnationen, troligast i byggnadsmaterialet, eller via någon typ av substrat exempelvis i foder om huset användes som stall. Dessa arter har även dominerat prover tagna från husgolv från andra platser på Island (Hellqvist, 2001; Hellqvist opubl. Undersökningar). Lathridius minutus är vanlig överallt på Island och den räknas normalt som en synantrop art och hittas även i nutid inomhus, där den lever på mögel och sporer. Även Ptinus fur är synantrop och hittas inomhus. Den lever och utvecklas normalt i fågelbon, men larven kan angripa all slags torkat kött och vegetabilier, t.ex. säd, kryddor, fisk, torkad frukt och en rad olika slags avfall. Den adulta Ptinus fur kan även förstöra säckar och liknande förpackningar (Larsson & Gigja, 1958; Landin, 1970). Arten finns idag ofta listad som en vanlig objuden gäst inomhus. Det finns ingen möjlighet att direkt tolka fynden av arten Ptinus fur på Hólar som skadegörare eller att de har angripit livsmedel i husen. För att kunna komma till en sådan slutsats när den uppträder i sediment från historiska och förhistoriska hus krävs fler sedimentprover vid de kommande årens undersökningar, dels för att finna fler individer av arten, dels för att finna andra arter som pekar i samma riktning. Andra faktorer som kan styrka en tolkning om skadegörelse är att fynden av skalbaggen görs tillsammans med andra indikatorer, som makroskopiska växtlämningar av exempelvis spannmål och/eller att fynden görs i anslutning till lämplig miljö inne i huset, som ett lagerutrymme eller liknande. 15
Slutsatser år 2002 1. Jordproverna från undersökningarna på Hólar år 2002, visar att bevaringsförhållandena i sedimenten generellt är goda. Det ger goda möjligheter för nya jordprover för paleoekologisk analys av exempelvis fossila insekter och makroskopiska växtlämningar. 2. Jordprover från naturliga avsättningar i områdena runt Hólar, skulle öka kvalitén på tolkningen av proverna från kulturlager på Hólar. 3. I område D (tryckeriet), kontext 82, verifierar insekt fossilen både de skriftliga källorna och tolkningen av det utgrävda området, att huset hade använts som stall. I jordprovet hittades även organiska lämningar som tolkades som gödsel. 4. I avfallshögen på område E, kontext 109 och 108, bör de insekt fossil som hittats antingen härröra från växter som levt på platsen eller alternativt ha följt med motsvarande växtlämningar i avfall. 5. I avfallshögen på område E, kontext 107 och 106, är troligen de fossila skalbaggarna lämningar av individer som transporterade dit som avfall. Åldern på dessa bör vara tidigt 1900-tal till sent 1900-tal. 6. I de äldre jordlagren i avfallshögen på område E, kontext 105, pekar skalbaggsfynden mot att lagerföljden härstammar från en byggnad, vilket är samstämmigt med den arkeologiska tolkningen att det rör sig om en byggnad. Lagret tolkas delvis som en förmultnad del av en byggnad, t.ex. en vägg och/eller tak. Skalbaggsfynden uppvisar en låg diversitet och de arter av skalbaggar som identifierats pekar mot en inomhusmiljö. 7. I de äldsta utgrävda lagret i avfallshögen på område E år 2002, kontext 104, så pekar fynden av fossila skalbaggar på, liksom i kontext 105, att lagret har ursprung i en byggnad. Liksom när det gäller kontext 105, är tolkningen samstämmig med den arkeologiska tolkningen, om att detta lager är ett golv i en byggnad. Fig. 8. Profilritning av schaktväggen mot öster på område E. Den streckade markeringen anger kolumnen provtagning för paleobiologiska analyser. (Ritning: Angelos Parigoris, 2002). 16
Frågeställningar inför 2003 A. Hur har miljön förändrats på Hólar under 900 år, både i bosättningsområdets miljö och i byggnadernas inomhusmiljö. B. En angelägen fråga är alltid att försöka utröna hur husen har använts. Analysen av insekt fossil är en väg att försöka tolka hur delar eller hela hus har utnyttjats och i vilket syfte, genom att vissa arter är bundna till substrat eller speciella miljöförhållanden. C. Den nära kopplingen och samtida arbetet mellan fält arkeologi och olika analysmetoder skapar goda förutsättningar till metodutveckling och metodförbättring. D. En viktig del vid analysen av fossila skalbaggar, är att försöka tolka det lokala och regionala klimatet i området och eventuellt se hur det har förändrats. E. Den nära relationen mellan människa och natur på Island, gör det möjligt att bättre studera förhållandet mellan bosättningen på Hólar och den omgivande naturmiljön. F. En gemensam frågeställning för både analysen av fossila insekter och den osteologiska analysen (se Ylva Bäckströms sammanställning nedan), är att utforska möjligheten att identifiera status som kan associeras med bosättningen. Referenser Amorosi, Th., Buckland, P. C., Ólafsson, G., Sadler, J. P. & Skidmore, P. 1992. Site status and the palaeoecological record: a discussion of the results from Bessastaðir, Iceland. In Norse and Later Settlement and Subsistence in the North Atlantic, Ch. D. Morris and D. J. Rackham (eds). Department of Archaeology. University of Glasgow. Hellqvist, M. 2001. Insect fossils from Breidavik, Tjörnes. In G. Olafsson, Hellqvist, M. Insect fossils from Eiríksstaðir in Haukadal. Opublicerat. Landin, B.-O. 1970. Insekter, 2:1. Stockholm. Larsson, S. J. & Gigja, G. 1958. Coleoptera. Zoology of Iceland 43a. Munksgaard, Copenhagen. Palm, E. 1996. Nordeuropas Snudebiller. 1. De kortsnudede arter (Coleoptera: Curculionidae) - med særligt henblik på den danske fauna. Danmarks Dyreliv 7. Apollo books. Stenstrup. Opublicerade referenser Opublicerat material eller manuskript från tidigare undersökningar av vikingatida och medeltida gårdar på Island (Hellqvist, 2001). Personliga kommentarer från arkeologer under fältarbetet vid utgrävningen. Planer och beskrivningar producerade under utgrävningen. Lokal information om Hólars historia. 17
Preliminär osteologisk analys på Hólar i Hjaltadalur2002 Ylva Bäckström Societas Archaeologica Upsaliensis, Uppsala (www.sau.se) Inledning Den osteologiska analysen omfattar benmaterial från årets (2002) arkeologiska undersökning av biskopssätet Hólar i Hjaltadal på norra Island. Undersökningen ingår i ett flerårigt forskningsprojekt (Hólarannsóknin) under ledning av Ragnheiður Traustadottir. Projektet är tvärvetenskapligt och omfattar ämnena arkeologi, ortnamnsforskning, historia och naturgeografi. Projektets mål är bl.a. att undersöka biskoparnas/biskopsätets ekonomi, bebyggelsestrukturer och hustyper, samt granska förbindelser mellan Hólar och andra nyckelorter i området bl a landnamsgården Hof, hamn- och handelsplatsen Kolkuós samt klostren på Þingeyri och Reynistað. I detta avseende kommer ytterligare arkeologiska undersökningar att genomföras av bl.a. Hof och hamnen och handelsplatsen Kolkuós. Målsättning Den övergripande målsättningen är: att allt benmaterial som kronologiskt kan bedömas ska analyseras. Av största vikt är att man vid fältarbetet samlar ben från olika kontexter/lager i separata påsar så att inte kulturlager från olika tidsepoker sammanblandas. Analysen av benmaterialet kommer att inriktas på: de undersökta platsernas ekonomi (Hólar, Hof och Kolkuós) och om möjligt även deras sociala status. Benmaterial från boplatser kan, tillsammans med övrigt fyndmaterial och kontexter, ge indikationer på hög status kontra låg status. Andelen jaktvilt är t ex i Sverige generellt sett liten på järnåldersboplatser. Men förekomst av jaktvilt samt en hög andel slaktade ungdjur bland tamboskapen skulle kunna indikera en rik boplats (se t.ex. Vretemark 1989). Även fynd av rovfågel, framför allt i gravar, tolkas som statusmarkörer. Men skillnaderna i artrikedom mellan det fastlandsskandinaviska området och Island gör att man ställer sig frågan om samma statusmarkörer har existerat? För att kunna se skillnader i status krävs ett referensmaterial, d.v.s. i detta fall sammanställningar av hittills analyserade benmaterial på Island, för att tydliggöra skillnaderna mellan en normal gård och en gård med högre status. I detta sammanhang är det även intressant att undersöka handeln på Kolkuós och handelsförbindelser med de övriga platserna som kommer att undersökas. Framför allt kan förekomst av arter som inte finns naturligt på Island påvisa långväga handel, något som troligen enbart kom till godo de människor som hade större rikedomar. Intressant är även att undersöka skillnader i ekonomi mellan förkristna och kristna kontexter, framför allt mellan Hof och Hólar. 18
Den rumsliga indelningen av olika enheter (hus, gård och by) (matförråd, slaktområden, hantverksområden m.m.). För att kunna tolka analysresultatet bör detta illustreras genom spridningskartor med olika parametrar (t.ex. slaktavfall, matavfall, bearbetade ben, brända ben o.s.v.). Resultatet av benspridningen kan även kombineras med fyndspridning, undersökta anläggningar, eventuellt fosfatkartering och eventuellt en analys av organiskt material och spårämnesanalys av jord och keramik. Det analyserade benmaterialet från samtliga undersökningar ska sedan sammanställas och genom jämförelser med tidigare undersökta material infogas i ett vidare, geografiskt och kronologiskt, perspektiv. Av intresse är framför allt jämförelser med samtida högstatusmiljöer i Skandinavien. Vilka djur har ansetts förhöja en rituell/religiös eller världslig ledares status och anseende? Förekommer det skillnader mellan de nordiska länderna? Preliminär osteologisk analys (2002) Stora mängder obrända djurben samlades in från säsongens undersökningar på Hólar och sammanlagt har nästan 60 kg ben analyserats. Ytterligare ben samlades in, men ansågs härröra från omrörda och störda lager, och har därför uteslutits ur analysen. Analysen är preliminär, eftersom en stratigrafisk analys av de undersökta ytorna ännu inte har gjorts. En mer utförlig rapport med metodbeskrivning planeras till nästa säsong (2003). Materialet består nästan enbart av obrända djurben och är mycket välbevarat. I genomsnitt väger ett benfragment omkring 10 gram. I analysen ingår en art- och benslagsbestämning (inklusive bestämning av bendel och sida), en köns- och åldersbedömning om möjligt, samt en kvantifiering (antal fragment, vikt och beräkning av minsta individantal (MIND)) av materialet (Silver 1969). De ben som inte har kunnat bestämmas till art eller benslag har enbart vägts. Dessutom har sjukliga förändringar eller andra förändringar på benen noterats (t ex spår av slakt). Som underlag till mankhöjdsberäkningar har mätningar av framför allt mellanhand- och mellanfotsben gjorts (Driesch 1976, Howard 1963, Koudelka 1885, Teichert 1975). Ben från får och getter kan vara svåra att skilja från varandra, men vissa skillnader finns på både tänder och andra ben (Boessneck 1969, Payne 1985). Samtliga data har registrerats i en databas. Som referensmaterial har bensamlingen från den osteologiska avdelningen på Statens Historiska museum i Stockholm använts. En indelning av benmaterialet i primärt slakt- och matavfall har gjorts för område D, lager 89. Om andelen köttrika ben (matavfall) överstiger 38,5 % av det totala antalet benfragment så innebär det att matavfallet är överrepresenterat. Detta är ett medelvärde som beräknats utifrån en procentuell uppskattning över hur stor andel av skeletten av får/getter (41 %), kor (41 %) och grisar (36 %) som består av köttrika ben (Sigvallius 1988 s 43f). 19
Resultat Det analyserade materialet innehåller ben från de vanliga tamdjursarterna får, nöt, häst, hund och gris, tabell 1 och 4. Ben av får dominerar stark, men även en hel del ben av ko förekommer. Endast ett fåtal fragment av häst, hund och gris är funna. Förekomsten av vilda däggdjursarter är liten, vilket speglar faunan på Island. De vilda däggdjursarterna representeras av ben från säl, antingen grå- eller knubbsäl, och val. De valben som har hittats är bearbetade och är omöjliga att artbestämma. I materialet finns även stora mängder av fisk och fågel, framför allt ben av kolja och sillgrissla, tabell 3. Andra fågelarter är korp och andfågel. Spår av slakt kan iakttas på flertalet ben av får, ko och häst. Man har även tagit vara på märgen, varvid två olika tekniker har använts. Antingen har benen, framför allt mellanhand- och mellanfotsben av får, märgkluvits vertikalt, eller så har hål borrats både i den proximala leden och på benskaftet ovanför den distala leden. Det sistnämnda har jag aldrig påträffat tidigare i något material. Ett test på hur fördelningen av slakt- och matavfall i område D visar en övervikt på matavfall, tabell 2. I benmaterialet från undersökningen av en medeltida gård i Herjólfsdalur på den nordöstra delen av Heimaey förekommer i stort sett samma djurarter som i Hólar, men ben från hund saknas, andelen tamsvin är betydligt högre och mängden fiskben är mycket liten. Bland fåglarna finns arter som havssula, tamhöns, sillgrissla och framför allt lunnefågel, vilken hittills inte har kunnat konstateras i materialet från Hólar (Hermanns-Auðardóttir 1989, s. 122 ff). Man bör ha i åtanke att detta material sannolikt inte är samtida med de lager som hittills har undersökts i Hólar. Vid undersökningen av de senmedeltida lämningarna i Bessastaðir hittades fynd av får, nöt, häst, gris, torsk och räv. Benmaterialet från tidig modern tid (1600-1849) uppvisar en större artrikedom, där även tecken på handel kan skönjas genom t.ex. förekomsten av brunråtta. I materialet finns även ben från valross, isbjörn och lax, vilka tolkas som viktiga handelsvaror. Fyndet av räv kan även indikera att handel med päls förekommit (Amorosi et al. 1992, s. 172 ff). Referenser Amorosi, T., Buckland, P.C., Ólafsson, G., Sadler, J. P. & Skidmore, P. 1992. Site Status and the Palaeoecological Record: A Discussion of the Results from Bessastaðir, Iceland. I: Morris, C. D. & Rackham, D. J. (eds). University of Glasgow. Deptartement of Archaeology. Boessneck, J., 1969. Osteological differences between sheep (Ovis aries Linné) and goat (Capra hircus Linné). I: Brothwell, D. R.; Higgs, E. (eds): Science in archaeology. London. Driesch von den, A.. 1976. A Guide to the Measurement of Animal Bones from Archaeological Sites. Peabody Museum Bull 1. Peabody Museum of Archaeology and Ethnology, Harvard University. 20
Hermanns-Auðardóttir, M. 1989. Islands tidiga bosättning. Umeå Universitet, Arkeologiska institutionen. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 1. Umeå. Howard, M. M. 1963. The metric determination of the metapodials and skulls of cattle. "Man and Cattle". Royal Anthropological Institute, Occational Paper 18. Koudelka, F. 1885. Das Verhältnis der Ossa Longa zur Skeletthöhe bei Säugetieren. Verh. d. Naturf. ver. Brenn 24. Payne, S. 1985. Morphological distinctions between the mandibular teeth of young sheep, Ovis, and goats, Capra. J. Archaeol. Science, 12. S. 139-147. Silver, I. A. 1969. The ageing of domestic animals. I: Brothwell, D. R. & Higgs, E. (eds): Science in Archaeology. Thames & Hudson, London. Schmid, E. 1972. Atlas of animal bones. Elsevier, Amsterdam. Sigvallius, B. 1988. Husdjur på förhistoriska boplatser en utvärdering av osteologiska undersökningar. Gotländskt arkiv 1988. Teichert, M. 1975. Osteometrische Untersuchungen zur Berechnung der Widerristhöhe bei Schafen. I: Clason, A. T. (ed): Archaeozoological Studies. Vretemark, M. 1989. Medeltida djurben ett ofullständigt utnyttjat källmaterial. META 1989:2. S. 78-82. 21
Tabell 1. Förekommande däggdjursarter/område och lager. Antal fragment och vikt i gram. Område och lager Ovis aries (Får) Bos taurus (Nöt) Equus caballus (Häst) Canis familiaris (Hund) Sus domesticus (Gris) Homo sapiens (Människa) Mammalia indet. (Obestämd däggdjursart) SUMMA A150 6 78,4 1 5,3 7 83,7 A152 2 4,5 2 4,5 B20 4 62,2 2 48,8 1 0,6 7 111,6 B22 1 1,6 3 76,3 1 1,9 5 79,8 D50 968 8205,4 272 6996 9 259,8 2 17,1 48 989,1 1299 16467,4 D51 734 6045,1 214 7087,4 1 47,5 6 24,2 45 458 1000 13662,2 D52 193 1253 39 979,6 2 406,2 44 87,4 278 2726,2 D83 7 74,7 2 53 3 2,6 12 130,3 D89 1289 8788,2 363 8283,1 9 421,7 2 6,2 1 0,7 45 1328,4 1709 18828,3 E107 20 108,1 55 2438,2 2 65,3 6 96,2 83 2707,8 E109 105 1058,8 36 2158,2 2 227,8 11 233,8 154 3678,6 F 15 129,9 3 46,8 1 70,3 4 10,7 23 257,7 SUMMA 3342 25805,4 990 28172,7 22 1205,5 12 275,3 2 65,3 1 0,7 210 3213,2 4579 58738,1 Tabell 2. Fördelningen av primärt slaktavfall och matavfall av får och nöt i område D, lager 89. Område D, lager 89 Får Nöt Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Primärt slaktavfall Kraniefragment och tänder 419 2704,1 81 1312,8 Hand- och fotrotsben, falanger 57 205,6 58 1147,4 Summa 476 2909,7 139 2460,2 Matavfall Revben och kotor 138 542,9 108 1453,7 Skulderblad och höftben 75 635 12 529,5 Mellanhand- och 142 1331,8 15 613,6 mellanfotsben Långa rörben 451 3300,6 76 2440,7 Summa 806 5810,3 211 5037,5 TOTALT 1282 8720 350 7497,7 62,9 % 66,6 % 60,3 % 67,2 % 22
Tabell. 3. Förekommande fisk- och fågelarter/område och lager. Antal fragment och vikt i gram. Område och lager Melanogrammus aeglefinus (Kolja) Aves sp. (Fågel) Uria aalge (Sillgrissla) Anatidae sp. (Andfågel) Corvus corone (Korp) Phocidae sp. (Säl) Cetacea sp. (Val) SUMMA A150 A152 B20 B22 D50 20 105,6 35 27,1 142 133,4 4 4,6 1 37,7 202 308,3 D51 36 61 3 0,4 82 65 1 28,4 122 154,8 D52 10 46,9 19 13,1 29 60 D83 D89 56 232,1 50 30,4 56 34 1 0,8 1 3,1 3 61,9 167 362,3 E107 9 2,6 9 2,6 E109 2 18,5 14 10,6 16 29,1 F 6 6,4 6 6,4 SUMMA 124 464,1 97 60,5 319 262,5 4 4,6 1 0,8 3 69,2 3 61,9 551 923,5 23
Tabell 4. Minsta individantal (MIND)/djurart. Obestämda däggdjursben och ben från människa ingår inte. Område och lager Ovis aries (Får) Bos taurus (Nöt) Equus caballus (Häst) Canis familiaris (Hund) Sus domesticus (Gris) Melanogrammus aeglefinus (Kolja) Aves sp. (Fågel) Uria aalge (Sillgrissla) Anatidae sp. (Andfågel) Corvus corone (Korp) Phocidae sp. (Säl) Cetacea sp. (Val) SUMMA A150 1 1 2 B20 1 1 2 B22 1 1 2 D50 29 4 1 1 5 13 2 1 56 D51 18 5 1 1 4 5 1 35 D52 5 1 1 3 2 12 D83 1 1 2 D89 32 4 1 1 13 1 13 1 1 1 68 E107 3 4 1 1 9 E109 3 2 2 1 3 11 F 1 1 1 1 4 SUMMA 95 25 5 5 1 26 2 37 2 1 3 1 203 24