A weekend in Vals KTH Februari 2017, Ernst Hawermans resestipendium
En studieresa till Therme Vals som en del av mitt exjobb vid KTH Arkitektur med fokus på sinnen, atmosfär och upplevelsen av arkitektur. Bakgrund Mitt exjobb började väldigt teoretiskt med införskaffande och läsande av så många böcker som jag lyckades komma över på temat - vilket visade sig vara förvånansvärt många - och efter att ha läst så mycket, av bland annat Juhani Pallasmaa, Peter Zumthor och Barbra Erwine, så kändes det på tiden att få uppleva arkitekturen i verkligheten, med min egen kropp. Och vad kunde då passa bättre än den byggnad som så många av böckerna talat så väl om, nämligen Peter Zumthors byggnad Therme Vals i Schweiz. Resrutt Resan började med flyg från Stockholm till Zurich, och därefter hyrbil från Zurich till Vals där landskapet blev med och mer dramatiskt och stupen vid vägkanten allt djupare. Snö, is, halka och mörker i kombination med detta landskap gav upphov till pirr i magen under bilfärden. Väl i byn Vals, som ligger vackert i en omgiven av höga berg, hade vi tid att se oss omkring innan det var dags för den sedan länge förbokade ankomsttiden till Therme Vals spa. Om man kommer hit vintertid så finns det både skidåkning och promenadslingor uppe på det närliggande berget, och från kabinbanan upp kan man se två timmerhus i Leis, ritade av Peter Zumthor.
Therme Vals Huvudattraktionen för resan var så klart Therme Vals, den omtalade och välkända spaanläggningen. Då det råder fotoförbud inne på badet så är alla foton av Therme Vals i min reseberättelse lånade från internet. För att få komma in på anläggningen så rekommenderas man göra en bokning långt i förväg, gärna före avresa, för endast ett fåtal släpps varje klockslag. Detta väldigt begränsade nummer av besökare kan låta exklusivt eller till och med lite stötande, men det har en funktion i just den här byggnaden då det skapar en mer lugn upplevelse av rumsligheterna då det i teorin aldrig blir fullt i något rum. Byggnaden är uppbyggd av många mindre rum, alla med sitt eget tema och uttryck, och ett större rum som binder ihop de mindre rummen. De mindre rummen är ofta så pass små att de klarar av att rymma upp till 6 personer samtidigt, men om det kommer fler så måste man antingen blockera utgången eller vänta på att någon annan ska gå ut ur rummet. Den stora mängden små rum och det begränsade antalet människor gjorde att man sällan behövde vänta på att få gå in ett rum, och man kunde vandra fritt, och ofta till och med få vara ensam i ett rum under en tid för att få verkligen fokusera på rummet istället för att fokusera på andra människorna som var där. Kontrollen av mängden människor skedde vid entrén, där endast ett visst antal fick komma in på anläggningen per timme, men när man väl fått komma in så kunde man stanna hur länge man ville. Detta ledde till att det framåt eftermiddagen blev trängre och att man fick vända i dörren vid de mest populära rummen för att det redan var fullt där, så en rekommendation är att komma dit tidigt på dagen för att få uppleva arkitekturen och kunna röra sig fritt mellan de olika rumsligheterna.
Upplevelse Inför mitt besök hade jag läst på noga och var väl medveten om arkitekturen, upplevelserna, temperaturerna och de olika rummen. Detta gjorde att jag fick få överraskningar, till skillnad från min reskamrat som var helt ovetande om vad nästa rum skulle innehålla, och jag ångrar att jag hade läst så mycket om anläggningen för jag tror att det gjorde mina upplevelser på plats svagare. Överraskningsmoment är en väldigt stark (och enligt mig otroligt viktig) komponent i vår upplevelse av arkitektur, och för mycket kunskap om ett verk kan ta bort möjligheten att bli överraskad. Atmosfär Då syftet med min studieresa var att fokusera på atmosfär, sinnen och upplevelser, så finns det mycket att nämna. Delar av min upplevelse finns redan att läsa i textens tidigare stycken, men atmosfären har ännu inte beskrivits. Badets atmosfär är för mig starkt kopplad med sina material där sten dominerar och skapar en nästan monokrom värld i grått. Lugn. Tyngd. Soliditet. I texter har det ofta skrivits om ljusinsläppen som det magiska med Therme Vals, dessa smala slitsar i taket som släpper in ljus på väl valda ställen, men under mitt besök så var de inte så framträdande som i publicerade foton, kanske var det fel tid på året eller kanske var det för ljust i lokalen för att ljusintagen från slitsarna skulle bli synliga. Det som istället framträdde i min upplevelse var stenarna, och det artificiella ljuset i ett rum där ljuskällan var på botten av en bassäng, riktad rakt uppåt, där väggarna var klädda i grovt huggna stenar och där ljuset från botten av bassängen skapade mönster och skuggspel över väggar och tak, vilket inbjöd besökaren att rikta sin blick uppåt.
Förväntad användning av rum vs. vår användning av rummen Hur man förväntades använda varje litet rum var inte alltid tydligt. I flera fall fanns bänkar nedsänkta i vattnet som man kunde sitta på, så då föll det sig naturligt att man satte sig ned, men i andra rum var det mer otydligt hur rummen skulle användas. Ett av mina favoritrum var det rum som jag beskrev i stycket ovan med de grova stenarna och ljuset riktat uppåt från bassängens botten, och här visade det sig att vi som besökte rummet hade använt det på ett annat sätt än vad arkitekten hade tänkt sig. Rummet kändes i plan kvadratiskt, högt i tak, och det hade horisontella handledare längs väggarna nära vattenytan. När vi kom in i rummet första gången så var det redan två personer där, och de låg i varsitt hörn av det kvadratiska rummet, flytandes på rygg och höll fast sig med händerna i handledarna. Tysta flöt de i varsitt hörn av rummet, blicken riktad uppåt mot skuggspelet på väggar och tak. Jaha tänkte vi, det här är alltså ett rum för att ligga ner och flyta, och beundra ljusspelet i taket! Så det gjorde vi, och det var fantastiskt härligt. När jag sedan kommit hem till vårt boende bestämde jag mig för att titta på planen för Therme Vals och koppla rummens namn till min upplevelse där, och det var då jag såg att mitt favoritrum inte alls var vad jag trott. I planen kallades rummet för Sound Bath eller Resonance Room, vilket jag inte alls kunde förstå. För mig hade det rummet varit det enda tysta rummet på hela anläggningen, ett rum att gå tillbaka till när ljudnivån i det övriga badet blivit högre och högre under eftermiddagen i takt med att fler besökare kommit dit. När jag senare letade information om detta rum hittade jag följande text The Resonance Room in particular, a small 2.6m by 2.6m room, utilizes the natural texture of the exposed wall as well as a pipe for a mysterious effect as if the sound of the individual is not coming from themself. (https://atmospherics3.wordpress.com/4-therme-vals/). Så det var alltså ett rum designat för ljud, inte för tystnad!
Sinnen Ett fokus för mitt besök var att se hur arkitekten Peter Zumthor arbetat med våra sinnen i relation till arkitekturen. Doft, ljud, syn, känsel, smak. Redan i planen över byggnaden är våra sinnen högst närvarande, inte minst i rumsnamnen: Drinking stone (smak), Sounding stone (ljud), Flower bath (doft), Sweat stone (känsel: temperatur), Cold bath (känsel: temperatur, syn: färg), Fire bath (känsel: temperatur, syn: färg), Sound bath (ljud - rummet som jag trodde handlade om total tystnad, men som var designat för upplevelsen av ljud), Spring water drinking fountains (smak). Att sinnenas stimulans varit viktig i projektet känns direkt, och de olika sinnena blir ofta stimulerade i varsina rum, med ett sinne i fokus per rum. I vissa rum kombineras två sinnen eller fler, så som i Flower bath där en blommig doft kombineras med fysiska blomblad som flyter runt i bassängen, så att doft, syn och känsel tillsammans förstärker upplevelsen av det blommiga. Ett annat exempel är rummen med väldigt varmt eller kallt vatten. I dessa rum kombineras en extrem temperatur med en stark färg på väggarna; varmt vatten - röda väggar, kallt vatten - blåa väggar. Förutom de mindre rummens fokus på sinnena så har även det större fria rummet några komponenter som är påverkar våra sinnen. Känseln stimuleras av de trånga utrymmen där väggarnas material kommer otroligt nära kroppen och materialiteten förstärks. Mörkret gör att man ser sämre och att övriga sinnen aktiveras. Den enda kritiken jag har av detta stora rum är att ljudbilden på eftermiddagen, då mängden besökare ökat, blir jobbig och badet fylls av oljud/buller från ljudet av alla besökares röster. Ljudet verkar studsa mellan de hårdgjorda ytorna i golv, väggar och tak, och det enda rummet av tystnad blir det isolerade rum som var designat för att ostört kunna testa ljud.
Favoritrum Den stora mängden mindre rum på anläggningen gjorde att man kunde röra sig fritt och upptäcka dem ett i taget, och när man väl besökt alla då välja ut sina favoriter. Mina personliga favoritrum dit jag gärna gick tillbaka till var Sound bath, Flower bath och Sweat stone. Sound bath (total tystnad, grova stenar, ljus och skuggor), Flower bath (doft och blomblad, njutningsfullt), Sweat stone (sekvens av rum med olika temperaturer, det blev stegvis varmare och varmare). Gemensamt för favoritrummen kan vara att två av dem var klädda med sten, vilket inte alla mindre rum var - vissa av rummen hade en råare känsla med färgad betong på väggarna. Det tredje rummet minns jag inte vilket material det var på väggarna, för den varma ångan gjorde rummets form och material diffusa, fokus blev på värmen, dimman och de släta bänkarna.