Graptolit ord & natur 20-15 12 16 www.graptolit.com Kontrollprogram för fladdermöss, Vindpark Lemnhult 2013-2015 Fil dr Johan Eklöf, Graptolit ord & natur johan.eklof@gmail.com 0733-661761 www.graptolit.com, www.fladdermus.net
FLADDERMÖSS OCH VINDKRAFT Fladdermöss omkommer ibland vid vindkraftverk när de jagar insekter på hög höjd. De dödas antingen genom direkt kollision med rotorblad eller genom inre blödningar orsakade av tryckfall. Det stora flertalet olyckor verkar ske under varma, vindsvaga nätter, juli till september. Antal kollisioner per verk är tillsynes oberoende av verkens konstruktion, belysning, inbördes placering och vindparkens storlek. Däremot tycks höjden ha betydelse. Höga vindkraftverk är sämre för fladdermöss än lägre verk. Riskområden för fladdermöss utgörs av ledlinjer i landskapet såsom sjöstränder, floder, dalgångar och vägar. Även alléer, skogsbryn och stenmurar kan kategoriseras som riskområden. Likaså kustlinjer och distinkta höjder är områden som bör undvikas. Risken för kollision varierar kraftigt mellan olika arter. Högriskarter är framför allt sådana som normalt jagar på hög höjd i fria luften, det vill säga större och mindre brunfladderms, gråskimlig fladdermus, nordfladdermus, dvärg-, syd- och trollpipistrell. Det finns också indikationer på att även andra fladdermöss kan röra sig kring verken och plocka insekter direkt från tornen. En sådan art är brunlångöra. Vissa arter är svåra att kategorisera, till exempel barbastell. Denna art tillhör å andra sidan en grupp fladdermöss med små kolonier, vilka är känsliga för exploatering av landskapet. För mer information, se bl a Baerwald m fl. 2008, Rydell m fl. 2010, Rydell m fl. 2011 och Ahlén & Baagøe 2014. UPPDRAG Vindkraftverkens påverkan på fladdermöss utreds under tre år enligt rekommendation från Naturvårdsverkets Vindvalsrapport (Rydell et al 2011). Kontrollprogrammet innefattar eftersök av döda fladdermöss, manuell inventering med ultraljudsdetektor, automatisk registrering av fladdermöss samt övervakning på hög höjd. METODER Manuell inventering Vid den manuella inventeringen användes två handhållna ultraljudsdetektorer (Pettersson d240x och Echometer Touch), med vilka fladdermössens ljud blir hörbara för människan. Olika arter har olika ljudkaraktär, såsom frekvens och pulsrytm och kan därför artbestämmas. Området genomsöktes till fots och i bil. Alla fladdermusljud noterades och i de fall det ansågs nödvändigt, spelades de även in och analyserades i efterhand med hjälp av BatSound 4.2 (Pettersson Elektronik). Fladdermössens utseende och flygsätt noterades då detta var möjligt för att göra en så säker artbestämning som möjligt. Inventering skedde vid tre tillfällen under sommaren, från juli till september, enligt figur 1. År 1. 2013 Hela vindparken inventerades vid tre tillfällen: 15 juli, 15 augusti och 20 september. År 2: 2014 Sträckorna närmast verk 4, 8, 9, 13, 29 och 33 samt Hagasjövägen och Stensjövägen inventerades vid tre tillfällen: 20 juli, 15 augusti och 16 september.
År 3: 2015 Sträckorna närmast verk 4, 8, 9, 13, 29 och 33 samt Hagasjövägen och Stensjövägen inventerades vid tre tillfällen: 19 juli, 13 augusti och 20 september. Autoboxar Autoboxar möjliggör inspelning av ultraljud under en eller flera nätter. De inspelade ljuden lagras på ett minneskort och förs över till en dator och analyseras i efterhand med hjälp av BatSound 4.2 (Pettersson Elektronik). Detta avslöjar vilka fladdermusarter som har rört sig i närområdet under den aktuella inspelningsperioden. Autoboxar placerades vid de utvalda verken (4, 8, 9, 13, 29 och 33) vid tre tillfällen, i samband med manuell inventering (figur 2). Varje box spelade in ljud under minst två nätter i rad vid varje tillfälle. För mer information om ljudanalys, se Russ (2012). År 1. 2013 Autoboxar placerades vid verk 4, 8, 13, 29 och 33 under nätterna 15-17 juli, 15-17 augusti och 20-22 september. En autobox placerades även vid verk nr 3 under inventeringen 15-17 juli. År 2: 2014 Autoboxar placerades vid verk 4, 8, 9, 13, 29 och 33 under nätterna 20-23 juli, 15-17 augusti och 12-17 september. År 3: 2015 Autoboxar placerades vid verk 4, 8, 9, 13, 29 och 33 under nätterna 19-22 juli, 13-15 augusti och 20-28 september. Inspelning på hög höjd En autobox monterades i nacellhöjd i verk 9 (2014 och 2015) för att spela in passerande fladdermöss på hög höjd (figur 2, bild 1). Boxen slogs på och av med hjälp av sms och var programmerad att påbörja inspelning 30 minuter innan solnedgång och avsluta inspelning 30 minuter efter soluppgång. Inspelning skedde i första hand under samma perioder som markinventeringen, men även under ytterligare nätter med goda förhållanden. Ljuden har analyserats med hjälp av BatSound 4.2 (Pettersson Elektronik). 2014: juli (20-23, 28-31), augusti (2-8, 15-17, 20-29) och september (3-7, 12-17): sammanlagt 32 nätter. Endast de nätter som sammanföll med markinventeringen analyserades till 2014 års rapport. I denna rapport har de resultaten återanalyserats (och i några fall korrigerats) samt kompletterats med övriga nätter. Resultatet kan därför skilja sig något från tidigare redovisning. 2015: juli (2-6, 17-22), augusti (2-15, 22-25), september (10-17, 20-28): sammanlagt 42 nätter. Eftersök En yta med radien 50 m runt varje vindkraftverk avsöktes efter döda fladdermöss, vilket i praktiken innebar de gruslagda vändplanerna. I buskage och skog är sannolikheten att påträffa döda fladdermöss liten, då dessa områden är allt för svårletade och tidskrävande. Eftersöks gjordes i samband med upphämtning av utplacerade autoboxar (figur 3).
År 1. 2013 Verk 4, 8, 13, 29 och 33 eftersöktes vid tre tillfällen: 17 juli, 17 augusti och 22 september. Dessutom avsöktes verk 3, 6, 12, 18, 22, 25 och 27 vid ett tillfälle var (3, 18, 22, 25, 27 17/7; 6, 12 17/8) År 2: 2014 Verk 4, 8, 9, 13, 29 och 33 eftersöktes vid tre tillfällen: 23 juli, 17 augusti och 17 september. År 3: 2015 Verk 4, 8, 9, 13, 29 och 33 eftersöktes vid tre tillfällen: 22 juli, 15 augusti och 28 september. Dessutom avsöktes verk 17, 19 och 27 vid ett tillfälle var (15/8). A B E C F J D G H I Figur 1. Manuell inventering. Tre tillfällen per år, 2013-2015 Tre tillfällen per år, 2014-2015
Figur 2. Inventering med autoboxar. Tre tillfällen per år, 2013-2015 Tre tillfällen per år, 2014-2015 Ett tillfälle, 2013 Inspelning, nacellhöjd Figur 3. Eftersök. Tre tillfällen per år, 2013-2015 Tre tillfällen per år, 2014-2015 Ett tillfälle, 2013 Ett tillfälle, 2015
Bild 1. Placering av Autobox och mikrofon i nacellhöjd. RESULTAT Sammanlagt identifierades 9 arter i vindparken: större brunfladdermus, gråskimlig fladdermus, nordfladdermus, dvärgpipistrell, trollpipistrell, brunlångöra, barbastell, vattenfladdermus, samt mustasch-/tajgafladdermus. Området är alltså tämligen artrikt. Det sistnämnda artparet går inte att skilja på genom ljudanalys och de beskrivs normalt som en och samma. Med största sannolikhet rörde det sig om tajgafladdermöss då dessa är mycket vanliga i det småländska skogslandskapet. Även övriga fladdermöss ur släktet Myotis är svåra att skilja åt och dessa anges endast som Myotis sp. i boxinventeringen. I vindkraftssammanhang spelar det mindre roll vilken av dessa arter det är, då ingen av dem anses vara högriskarter. I den manuella inventeringen kunde dock vattenfladdermöss och mustasch-/ tajgafladdermöss särskiljas i de flesta fall. De inspelningar som 2014 identifierades som fransfladdermöss kunde inte verifieras och anges istället som Myotis sp. Vindparkens vanligaste art var nordfladdermus, vilken förekom vid alla besök och vid alla inventerade verk. Arten noterades också vid alla manuellt inventerade sträckor utom H-I och J (figur 1). Dvärgpipistrell och Myotis sp. var nästan lika vanliga och noterades vid alla verk utom nr 3 (dvärgpipistrell), vilket endast inventerades 2013. Dessa arter förekom dock i färre antal och noterades inte lika frekvent under den manuella inventeringen. Brunlångöra noterades först 2014 men var sedan tämligen vanlig. Större brunfladdermus och gråskimlig fladdermus var regelbundna besökare men i relativt litet antal. Gråskimliga fladdermöss var vanliga i augusti 2013 men var senare inte lika frekventa. Övriga arter var endast tillfälligt förbipasserande.
Sträcka År nnoc vmur enil ppyg mdau mmb msp A-B 2013 2 1 1 B-C 2013 1 C 2014 2 2 C 2015 1 B-D 2013 2 2 B-D 2014 1 1 B-D 2015 1 D-E 2013 1 2 1 D-E 2014 1 2 D-E 2015 2 1 E-F 2013 1 1 E-J 2013 1 E 2014 1 E 2015 1 J 2014 J 2015 1 D-G 2013 2 1 D-G 2014 3 1 D-G 2015 1 D-I 2013 1 1 H-I 2014 1 H-I 2015 1 Tabell 1. Artförekomst. Manuellt inventerade sträckor nnoc = Nyctalus noctula (Större brunfladdermus) vmur = Vespertilio murinus (Gråskimlig fladdermus) enil = Eptesicus nilssonii (Nordfladdermus) ppyg = Pipistrellus pygmaeus (dvärgpipistrell), pnat = Pipistrellus nathusii (trollpipistrell) paur = Plecotus auritus (brunlångöra) bbar = Barbastella barbastellus (barbastell) mmb = Myotis mystacinus/brandtii (mustasch-/tajgafladdermus) mdau = Myotis daubentonii (vattenfladdermus) msp = obestämd ur släktet Myotis Bild 2. Nordfladdermus (foto: Jens Rydell)
Verk Datum nnoc vmur enil ppyg pnat paur bbar msp antal arter 3 130715-17 1 16 5 3 4 130715-17 16 2 2 3 4 130815-17 8 12 1 2 4 4 130920-22 2 2 4 3 4 4 140720-23 107 18 6 31 4 4 140815-17 2 6 1 2 4 4 140912-17 1 1 1 4 1 20 6 4 150719-22 15 2 3 3 4 150813-15 1 11 6 1 1 3 6 4 150920-22 4 5 2 3 8 130715-17 5 1 2 8 130815-17 2 2 4 3 4 8* 130920-22 1 2 2 8 140720-23 1 19 5 2 6 5 8 140815-17 1 1 15 9 6 4 6 8 140912-17 1 1 8 150719-22 8 4 3 3 8 150813-15 9 5 1 5 4 8 150920-22 1 2 2 9 140720-23 1 67 10 1 11 5 9 140815-17 1 1 6 5 1 5 9 140912-17 1 1 1 3 9 150719-22 23 3 5 3 9 150813-15 4 15 2 3 9 150920-24 1 2 2 1 1 5 13 130715-17 19 1 2 3 13 130815-17 1 1 5 8 9 5 13 130920-22 1 1 2 1 1 5 13 140720-23 1 30 16 2 10 5 13 140815-17 1 2 2 3 4 13 140912-17 1 2 1 1 1 5 13 150719-22 12 2 2 13 150813-15 1 7 5 4 3 4 13 150920-24 2 1 2 3 1 5 Tabell 2. Artförekomst och antal inspelningar per autobox och natt. * tekniskt fel, autoboxen spelade bara in del av natt nnoc = Nyctalus noctula (Större brunfladdermus) vmur = Vespertilio murinus (Gråskimlig fladdermus) enil = Eptesicus nilssonii (Nordfladdermus) ppyg = Pipistrellus pygmaeus (dvärgpipistrell), pnat = Pipistrellus nathusii (trollpipistrell) paur = Plecotus auritus (brunlångöra) bbar = Barbastella barbastellus (barbastell) msp = obestämd ur släktet Myotis
Verk Datum nnoc vmur enil ppyg pnat paur bbar msp antal arter 29 130715-17 1 1 2 29 130815-17 5 2 3 3 29 130920-22 1 1 2 29 140720-23 5 3 6 3 29 140815-17 1 1 2 1 4 29 140912-17 1 1 2 29 150719-22 2 3 2 29 150813-15 4 2 2 3 3 29 150920-23 1 1 1 1 4 33 130715-17 3 1 33 130815-17 1 38 5 3 4 33 130920-22 1 1 2 1 4 33 140720-23 14 12 1 6 4 33 140815-17 7 4 2 3 3 33 140912-17 1 5 1 1 1 1 5 33 150719-22 6 9 2 3 33 150813-15 20 19 2 3 4 33* 150920-21 5 1 1 3 Tabell 2. forts. Artförekomst och antal inspelningar per autobox och natt. nnoc = Nyctalus noctula (Större brunfladdermus) vmur = Vespertilio murinus (Gråskimlig fladdermus) enil = Eptesicus nilssonii (Nordfladdermus) ppyg = Pipistrellus pygmaeus (dvärgpipistrell), pnat = Pipistrellus nathusii (trollpipistrell) paur = Plecotus auritus (brunlångöra) bbar = Barbastella barbastellus (barbastell) msp = obestämd ur släktet Myotis Passager på hög höjd Autoboxen som var placerad i nacellhöjd (verk 9) spelade in ljud under sammanlagt 74 nätter: 32 nätter 2014 och 42 nätter 2015. Under 16 av dessa nätter noterades en eller flera fladdermöss, sammanlagt 25 passager under hela inspelningsperioden. Detta motsvarar ungefär en fladdermuspassage var tredje natt under sommaren. Vanligast på hög höjd var större brunfladdermus, vilken noterades vid 13 tillfällen. Gråskimlig fladdermus och nordfladdermus hade 4 respektive 8 noteringar vardera. År Månad Passager per natt 2014 jul 0,50 2014 aug 0,25 2014 sep 0,11 2015 jul 0,00 2015 aug 0,63 2015 sep 0,33 TOT 0,34 Tabell 3. Antal passager på hög höjd per natt och månad
Datum Temp Vind Nnoc Vmur Enil 140721 16,0 6,5 1 140722 20,0 6,0 1 1 140805 17 4,5 1 140816 13,0 6,5 1 140817 11,0 7,0 1 140828 14 5 1 140916 11,0 7,5 1 150804 16,0 4,5 2 150806 16,0 2,5 3 150807 18,0 4,5 1 1 150810 18,0 4,0 1 1 150822 16,0 6,0 1 150823 15,0 3,5 2 150911 11,0 5,5 1 150915 13,0 5,5 2 150923 15,0 4,0 1 1 Tabell 4. Arter och inspelningar på hög höjd. nnoc = Nyctalus noctula (Större brunfladdermus) vmur = Vespertilio murinus (Gråskimlig fladdermus) enil = Eptesicus nilssonii (Nordfladdermus) Eftersök Sammanlagt gjordes 61 eftersökningar efter döda fladdermöss under tre år (2013-2015), huvudsakligen vid de utvalda verken 4, 8, 9, 13, 29 och 33. Två individer hittades och identifierades. En dvärgpipistrell vid verk 8 och en större brunfladdermus vid verk 9, varav båda hittades 2015. Verk datum art 8 150813 ppyg 9 150928 nnoc Tabell 5. Funna döda individer Bild 2. Större brunfladdermus, Nyctalus noctula. Funnen vid verk 9
DISKUSSION OCH ÅTGÄRDER Resultaten skiljer sig en del mellan de undersökta åren vad gäller artsammansättning och aktivitet över säsongen, även om de dominerande arterna är de samma. Förklaringen ligger troligen i väderskillnader. Medan till exempel 2014 var en ovanligt varm sommar, kom säsongen 2015 igång sent och det mesta, inklusive fladdermössens aktivitet var förskjuten cirka en månad. Av de undersökta åren sticker 2014 ut med ungefär dubbelt så många inspelningar per natt sett över hela sommaren, men en förklaring är enstaka individer av nordfladdermus som tillfälligt uppehöll sig på en och samma position och genererade många inspelningar. Den mest intressanta skillnaden är avsaknaden av brunlångöra 2013, vilken senare var tämligen vanlig. Arten är relativt tyst och kan förbises, men förklaringen kan också ligga i att de långörade fladdermössen har lockats till verken i jakt på insekter. Brunlångöra brukar dock inte betraktas som en högriskart, men dess jaktteknik, att plocka insekter från ett underlag, snarare än i luften, skulle kunna innebära en risk vid vindkraftverk. På senare tid har denna art visat sig förekomma på högre höjd än man tidigare har noterat (Rydell pers. komm., Pettersson, opubl.) Inga inspelningar gjordes dock på hög höjd i den här studien. Den vanligaste arten på hög höjd var större brunfladdermus. En förklaring är att de ofta jagar högt upp och rör sig över stora områden. Samtidigt hörs deras ekopejling på något längre avstånd än andra arters och skulle därför kunna vara något överrepresenterad. Nordfladdermus, vilken är den vanligast förekommande arten i parken noterades förhållandevis få gånger på hög höjd sett till antal noteringar vid marknivå, särskilt i jämförelse med större brunfladdermus och även gråskimlig fladdermus. I snitt passerade en fladdermus på hög höjd var tredje natt. Extrapolerar man det till alla verk sker i teorin 10 fladdermuspassager per natt i vindparken. I praktiken sker passagerna dock inte jämnt utspritt. Fladdermöss noterades på hög höjd endast i en femtedel av de undersökta nätterna och i ett par fall var det sannolikt också en och samma individ. Flertalet passager (85 %) skedde vid en vindhastighet på 6 m/s eller lägre. Medelvindhastigheten under nätter med passager var 5,5 m/s medan nätter utan passager hade en medelvind på 7,5 m/s. Det tyder alltså på att fladdermöss mestadels flyger på hög höjd vid lägre vindhastigheter och endast då riskerar olyckor. Tyvärr finns ännu lite jämförbar data från andra vindparker i Sverige, men 25 passager på 74 undersökta nätter utspridda på två år är sannolikt tämligen lite. Olycksfrekvensen är dock inte noll. Två fladdermöss har hittats under de tre år som kontrollprogrammet har pågått. Officiellt gjordes 61 eftersökningar, men i praktiken blev det fler, då vändplanerna i viss mån undersöktes även vid utsättning av autoboxar. En av de döda fladdermössen var en art (dvärgpipistrell) som faktiskt inte har spelats in på hög höjd, men den anses allmänt vara en högriskart i dessa sammanhang. Uteblivna inspelningar kan ju innebära att det finns ett visst mörkertal. De båda fynden av döda individer gjordes efter relativt blåsiga nätter med en medelvind på 8,7 respektive 9,6 m/s. Ingen av dessa nätter uppvisade några passager på hög höjd. Det är dock svårt att säga hur länge fladdermössen har legat döda. Dvärgpipistrellen var halväten och förruttnad, men den större brunfladdermusen kändes relativt färsk och uppvisade inga ytliga spår av angrepp. Båda fynden låg mitt på de grusade planerna vid verk 8 respektive 9 och syntes tydligt på håll. De flesta eftersökningar gjordes på förmiddagar för att minimera risken att de döda fladdermössen hinner ätas upp av andra djur. Men båda fynden gjordes på seneftermiddagen. Det verkar alltså som fladdermöss ändå får ligga kvar ett tag. Men
enligt vindkraftstekniker på plats har inga som arbetar i området stött på döda fladdermöss. Det tyder på att fynden är relativt sällsynta. Om detta beror på en låg olycksfrekvens eller att fladdermössen snarare hamnar utanför de grusade vändplanerna är svårt att säga. Närvaron av barbastell är värd att nämna, men två inspelningar på tre år får i sammanhanget anses försumbart och det finns inget som tyder på kolonier eller etablerade jaktmarker i området. I en dom från december i år, fastställdes att en vindkraftpark i Västra Derome, Varbergs kommun skall använda sig av Bat mode, det vill säga avstängning av verk vid låga vindhastigheter nattetid under sommarhalvåret (Mark- och miljööverdomstolen 2015). Detta baserades delvis på kunskapsbrist då parken endast var inventerad innan uppförande. Mätningar gjordes visserligen på hög höjd, men ett kontrollprogram har inte genomförts. Större brunfladdermus (stor fladdermus), vilken är den art som troligen är mest utsatt, var vanlig i Derome-området och dessutom noterades hela 11 arter, varav tre rödlistade. Bat mode får alltså anses relevant i detta fall. Men i domen framgår också att om verksamhetsutövaren undersöker förekomsten av fladdermöss efter det att vindkraftverken uppförts kan villkoret om avstängning upphävas eller möjligen justeras. Det är just detta som har gjorts i den aktuella studien i Lemnhult och till skillnad från Västra Derome är det färre arter, färre större brunfladdermus och framför allt en ordentlig genomgång under tre års tid. Nästa år kommer Naturvårdsverket att sammanställa resultat från ett flertal svenska kontrollprogram i en uppföljning av 2011 års Vindvalsprojekt. Det kan inte uteslutas att resultaten från denna studie då kan analyseras i ljuset av ny kunskap. Men som sagt, allt tyder på att få fladdermöss passerar på hög höjd i Lemnhults vindpark och att olycksfrekvensen är så pass låg att åtgärder inte behöver vidtas. Referenser Ahlén I. 2002. Fladdermöss och fåglar dödade av vindkraftverk. Fauna och flora 97:3: 14-22. Ahlén I. & Baagøe H. J. 2014. Bat diversity and wind power. Investigations required for risk assessment in Denmark and Sweden. Recommendations for authorities handling wind power and nature conservation matters Baerwald E F, D Amours G. H, Klug B J, Barclay R M R. 2008. Barotrauma is a significant cause of bat fatalities at wind turbines. Current Biology 2008 (18:16): 695 Mark- och miljööverdomstolen, Svea Hovrätt. 2015. Rotel 060201 Stockholm. Mål nr. M 11101-14 Russ J. 2012. British Bat Calls: A Guide to Species Identification. Pelagic Publishing.Rydell J., Bach L., Duborg-Savage M-J., Green M., Rodrigues L., Hedenström A. 2010. Bat mortality at wind turbines in northwestern Europe. Acta Chiropterologica 12(2): 261-274. Rydell J, Engström H, Hedenström A, Kyed Larsen J, Pettersson J & Green M. 2011. Vindkraftens effekter på fåglar och fladdermöss. En syntesrapport. Naturvårdsverket rapport 6: 467 Läs mer om fladdermöss: Eklöf J. & Rydell J. 2015. Fladdermöss - i en värld av ekon. Hirschfeld förlag.