PROTOKOLL fört vid möte med (TK) i Svenska Karateförbundet. Tid: Onsdagen den 9 augusti 2017. Plats: Blasieholmsgatan 4A, Stockholm. Närvarande: Andreas Fritsch, Emma Helgesson och Fredrik Ålander (ordf). Bilaga: Barncoachning och skydd 1 Fredrik Ålander öppnade mötet. 2 Fredrik Ålander föredrog föregående mötesprotokoll från den 19 april 2017 varvid följande punkter noterades: FS beslöt den 14 juni att godkänna förslaget om Round Robin ( 70) och uppdrog till DK och kansliet att kommunicera ut informationen och föra in detta i nödvändiga regelverk. Fredrik Ålander fick en påminnelse om att skicka TKs rekommendationer om allmän säkerhet på tävlingar till FS. 3 Fredrik Ålander meddelade att TK har hittills endast fått ett svar på underlaget avseende utveckling av tävlingsklasser som FS utsedda arbetsgrupp har att diskutera. TK skickar ut en påminnelse nästa vecka. Ämnet kommer också diskuteras vid arrangörskonferensen den 2 september. 4 Andreas Fritsch uppdrogs att besöka Sportdatas återförsäljare under hösten 2017. Målet är att fördjupa kunskaperna inom systemet då det ligger i TKs uppdrag att övervaka lottning på SM.
4 TK har skickat en rapport efter utvärdering till FS med rekommendationer avseende coachning av barn och skydd på barntävling (se bilaga). FS ska återkomma med vilka förslag som ska implementeras. 5 TK har mottagit en skrivelse som uppmanar förbundet att se över hur jämställt tävlande kan genomsyra tävlingsverksamheten. TK kommer att diskutera saken och eventuellt föreslå FS riktlinjer i arrangörsguide och tävlingsbestämmelserna. 6 Fredrik Ålander förklarade mötet avslutat. Vid protokollet: Justeras: Andreas Fritsch Emma Helgesson
Utvärdering gällande coachning av barn på kumitetävling Bakgrund Förbundsstyrelsen har uppdragit åt tekniska kommittén att utvärdera coachning av barn på kumitetävling som prövades under 2016 samt hittills under 2017. Tekniska Kommittén har även fått i uppdrag att fråga barnen vad de tycker om de skydd de använder på kumitetävling. Som förberedelse för detta har kunskap inhämtats från SISU om vilka frågor som bör ingå samt hur man genomför intervjuer med barn på ett bra sätt. Genomförande har under Karate Kid Cup i Stockholm 2016 samt under Swedish Karate Open i Malmö 2017 intervjuat barn i sällskap av en vuxen som barnet känner. Ett tredje tillfälle fick ställas in pga. sjukdom. har även skickat ut en web-enkät till svenska domare. Resultat gällande coachning av barn Vi har svar från 23 klubbar och 52 individer. Av barnens svar kan man läsa ut att de inte riktigt förstår vad vi utvärderar. De har i många fall svårt att förklara skillnaden mellan coachning i kata och kumite samt svårt att säga vad som skiljer nu och innan coachning blev tillåten. Barnen coachas nästan lika ofta av en förälder (25 barn) som av tränaren (26 barn). Detta betyder att vi måste få ut information om regler etc. också direkt till föräldrar. Ett bra tillfälle för detta är ju just när de coachar på tävling.
Angående aktiv coachning frågade vi barnen om de kunde ge ett exempel på vad coachen säger under matchen. Vissa mindes inte, men 30 barn (av 52) gav exempel på teknisk coachning som inte är tillåten. Bland de exempel som gavs fanns: "Var mer aggressiv, rena tekniker, inte avvakta." "Oftast att jag ska slå i magen." "Att jag ska vara mer på och attackera." Slå i huvudet när det är korta personer." Sju (7) barn gav exempel på positiv feedback: "Ta det lugnt och ha roligt." "Positiv feedback vid poäng." Åtta (8) barn gav exempel på neutral coachning: "Jobba på." "Upp med garden." I dagens skrivning är coachning som berör barnets säkerhet tillåten. Resultat av enkäten till domare Åtta (8) svar inkom. Samtliga svaranden rekommenderar att vi fortsätter med coachning av barn. Flera domare upplever att det blivit lugnare runt mattan. Vi kan se att domarna har skiftande kunskap i reglerna för hur coachning ska gå till, från god till underkänd. Någon domare efterfrågar tydligare information om reglerna/bestraffningar. Diskussion Barnen vill ha en coach på stolen, i första hand för att det känns tryggt (några få individer säger att det är lika bra utan). Barnen ser gärna att coachen får coacha aktivt (några få individer säger att det är lika bra utan). Men vad är TK:s och förbundets vision och vilja med barnens karate-tävlande? Med tanke på vad coacherna säger vet vi att de inte håller sig till förbundets riktlinjer: En coach ska finnas för barnet som en trygghet, EJ för att mana på till prestation eller vinst. Är det rimligt att en 8-åring får höra från sin motståndares coach att motståndaren ska vara mera aggressiv? Eller att ett barn får höra en vuxen uppmana ett annat barn att slå mot huvudet på barnet? Kan detta sägas vara på barnens villkor och en del av leken?
Vi har också i åtanke att WKF rekommenderar en annan sorts tävling för barn under 10 år där man tävlar och bedöms i par. Vi har barnen ensamma i kamp på mattan (och ser ingen anledning att ändra på det) men måste då var mycket aktsamma på om de hamnar i en utsatt position. Rekommendation rekommenderar att vi fortsätter med coachning av barn med följande ändringar i avsikt att eliminera den gråzon som coacherna i dag utnyttjar för att ge teknisk coachning, samt att underlätta för domarna. Detta ger barnen tryggheten av att ha en coach på stol vid mattan, men minimerar utsattheten och pressen att prestera. TK föreslår att skrivningen ändras från: Coachen får sitta på stol vid mattan och tala med sin elev när matchen stoppats vid Yame, men endast med uppmuntrande ord eller enklare instruktioner i positiv anda och ej högljutt. Enklare instruktioner får ges i syfte att förbättra den tävlandes chanser att kunna genomföra matchen med god teknik och utan risk för skador. Till: Coachen får sitta på stol vid mattan och tala med sin elev när matchen stoppats vid Yame, men endast med uppmuntrande ord i positiv anda och ej högljutt. Inga tekniska instruktioner får förekomma. Utvärdering av barnens skydd vid kumitetävling 27 barn berättar att de använder ben/fotskydd, fyra (4) att de använder kroppsskydd. Nio (9) barn uppger att de inte vill ha kroppsskydd. Sju (7) barn anger att de önskar huvudskydd. Det är trots allt 14 % så det är inte helt ointressant. De som anger skäl till detta anger att de inte vill ha hårda sparkar i huvudet - något de alltså har erfarenhet av. anser inte att vi i nuläget behöver agera i frågan men kan hålla resultat i minne.
Barnen är över lag nöjda med de skydd de har och vad som finns till hands. rekommenderar i nuläget inga förändringar av barnens skydd, ej heller i vilka av dessa skydd som ska vara obligatoriska. 2017-06-08