PM - Ärenden mellan stolarna

PM - Ärenden mellan stolarna Uppdrag Att kartlägga vilka ärenden som faller mellan stolarna och hur många de är, och därefter komma med möjliga förslag till lösningar. Äldreenheten är undantagen eftersom målgruppen där är så väldefinierad att problem sällan uppstår. Definition Brukare som har ett eller flera behov av insatser från socialtjänsten och som inte får dessa prövade eller tillgodosedda. Metod Intervjuer har genomförts med gruppcheferna på samtliga enheter och en enkät har besvarats av handläggarna inom Arbete och försörjning. Att handläggarna där besvarat enkäten beror på att det tidigt visade sig att de ärenden som beskrevs som falla mellan stolarna till allra största del är aktuella på just den enheten. Enkäten med sammanställda svar bifogas. Kontakt har tagits med tre andra kommuner och två stadsdelar i Stockholm för att få ta del av deras erfarenheter av ärenden som faller mellan stolarna, samt eventuella lösningar. Lagstiftning Dessa principer ska gälla oavsett lagstiftning alla människors lika värde integritet och självbestämmande tillgänglighet delaktighet kontinuitet och helhetssyn Socialtjänstlagen (SoL) Socialtjänstlagen reglerar socialtjänstens verksamhet i sin helhet. Enligt socialtjänstlagen har kommunen det yttersta ansvaret för att de som bor och vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Socialnämnden ska verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Den som har behov av stöd och omvårdnad kan ansöka om detta i form av bistånd. 1

Prop. 2000/01 Socialtjänst i utveckling De grundläggande målsättningarna och värderingarna i SoL ligger fast. En av de grundläggande principerna för socialtjänst är principen om helhetssyn. Socialtjänsten ska ha ett brett perspektiv på enskilda människors situation, problem och resurser. Socialtjänsten ska arbeta efter en helhetssyn vilket bl.a. innebär en strävan att finna en samlad lösning på de sociala svårigheter som den enskilde eller grupper befinner sig i. Rätten att få vård, omvårdnad, ekonomiskt bistånd eller annat stöd ska bestämmas med utgångspunkt i denna helhetssyn och den enskildes behov. Organisation - problembeskrivning Vår stuprörsorganisation med de avgränsade målgrupperna får två problematiska huvudkonsekvenser: 1. socialtjänstens organisation har inte någon enhet som svarar mot vissa medborgares sociala behov 2. klienter med flera eller diffusa behov som av olika skäl inte får dem tillgodosedda Problemen beror på att det inte finns någon instans som vill ta på sig ansvaret att utreda vilka behov och insatser som är av avgörande betydelse för klienten. Att varje verksamhetsområde/arbetsgrupp har en egen budget som ska hållas kan i sig utgöra ett problem, då det motverkar helhetssynen. Detta kan innebära att man har ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande vilket i längden kan innebära ökade kostnader för socialtjänsten. Den vanligaste orsaken till att man tar kontakt med socialtjänsten är att man har ekonomiska problem och blir aktuell på Arbete och försörjning. Vid mer långvarig kontakt visar det sig ofta att klienten även har andra problem. Personer med en allmän social problematik har i första hand kontakt med Arbete och försörjning. Det är bara om det visar sig att klienten vill ha hjälp med missbruk, har långvarig psykiskt sjukdom eller problem med barn som de kommer i kontakt med annan enhet. I annat fall kvarstår handläggningen enbart vid Arbete och försörjning. Det innebär att det ställs stora krav på generell kompetens hos socialsekreterarna. Om en klient har mer än ett problem så är denne alltid aktuell på mer än en arbetsgrupp, vilket innebär stora behov av helhetssyn. Stuprörsorganisationen kräver rutiner på samverkan över enhetsgränserna och att man har en helhetssyn. Det är ett problem att samverkan i många fall inte fungerar. Att samarbetet ibland fungerar bygger på personliga kontakter snarare än rutiner. Svårigheterna förstärks ytterligare genom att de olika arbetsgrupperna inte tillhör samma enhet inom socialtjänsten. Det finns ingen optimal organisation för det sociala arbetet eftersom var och en har för- och nackdelar. Varje organisation måste ha tydliga gemensamma synsätt, arbetssätt, rutiner och policys för att binda ihop och understödja ett kvalitativt klientarbete. 2

Beskrivning av de ärenden som faller mellan stolarna Antal Antalet handläggare som besvarat enkäten är 9 av 16. Handläggarna vid Arbete och försörjning anger att ca 35 ärenden är av sådan art att de har behov av fler insatser än ekonomisk försörjning, men inte får det i dagsläget. Anledningarna till detta kan vara att de inte uppfyller kriterierna för att tillhöra någon annan arbetsgrupp eller inte har någon insikt i sin psykiska sjukdom eller sitt missbruk. Handläggarna uppger att de arbetar motiverande i 30 ärenden där klienterna har missbruks- eller psykproblem. Det finns ytterligare personer som handläggarna skulle kunna arbeta motiverande med om de hade mer tid. Dessutom tycker handläggarna inte att det är någon idé att hålla motiverande samtal om man inte kan erbjuda någon relevant insats. De anger att de upplever att för flera, okänd vilket antal, behövs det andra insatser såsom kontaktperson, sysselsättning och stödboende. Av intervjuerna med gruppcheferna framgår det att det finns ett tiotal ärenden där det är oklart vilken arbetsgrupp som bäst ska handlägga dem. Trots att ärendena är relativt få på varje enhet tar de mycket tid och kraft. Ärendetyp Den allra största andelen av klienterna som är aktuella på Arbete och försörjning beskrivs vara i behov av insatser från SPT. Orsakerna till att de inte har kontakt med SPT beskrivs vara att klienten inte har en diagnos eller att denne inte önskar kontakten. Det finns enstaka klienter som har behov som skulle kunna täckas av samtliga enheter, vilket innebär att ingen enhet känner särskilt ansvar. Anledningen till att klienterna har kontakt med Arbete och försörjning är att samtliga ansöker om ekonomiskt bistånd. Det förekommer ansökningar om kontaktperson eller boendestöd från personer som inte tillhör någon av målgrupperna. Dessutom finns det ungdomar som fyllt 20 år och som tidigare varit i kontakt med Barn och ungdom och misshandlade kvinnor som inte har barn har behov av stödboende. En annan typ av ärende som uppmärksammats är klienter som är aktuella på en enhet och som tillfälligt får ett behov som vanligtvis ges från annan enhet. Då vill man att klienten ska ha kontakt med ytterligare en handläggare, fastän beslutet lika väl skulle kunna fattas på den först aktuella enheten. När man ska komma fram till vilken arbetsgrupp som ska hantera ett ärende förekommer det diskussioner kring vilket av klientens behov som är det största och mest betydelsefulla. Problem uppstår då ingen av enheterna anser att klienten faller inom deras målgrupp. Exempel Pojke 20 år placerad på HVB. Diagnos ADH och störning i utvecklingen. Sattes på tåget mot Stockholm när han fyllde 20 år. Inget boende eller andra insatser var planerade. Arbete och försörjning har fått ta ställning till boendet. Handikapp har utrett problematiken och anser att SPT är de som ska hantera ärendet eftersom diagnosen ADHD finns. SPT tar inte emot ärendet. 3

17-årig flicka med lindrig utvecklingsstörning. Sociala problem i hemmet och flickan är utagerande. På grund av problemen i hemmet kan flickan inte bo kvar hemma. Aktuell både på Barn och ungdom och Handikapp. Frågan är vem som ska lösa boendet. Sammanfattande slutsatser Det finns ett antal, ca 35 stycken, klienter som är aktuella på A&F och enligt socialsekreterarna har behov av andra insatser än försörjningsstöd. Anledningarna till att dessa inte får sina behov bedömda eller tillgodosedda är tre: 1. Andra arbetsgruppers strikta målgrupper 2. Att samverkan och helhetssynen generellt fungerar dåligt inom socialtjänsten 3. Att klienterna är omotiverade Det finns ett 10-tal ärenden över en period som vid aktualiseringstillfället inte självklart kan placeras in i någon arbetsgrupp. Där behöver en bedömning göras dels om ärendet överhuvudtaget tillhör socialtjänstens ansvarsområde eller i så fall vilka behoven är och vilken arbetsgrupp som bäst kan ge klienten de insatser som bäst svarar mot dessa. Så löser andra kommuner ärenden som faller mellan stolarna Alla intervjuade i de olika kommunerna och stadsdelarna anger att de känner igen problematiken och menar att det är ett mer eller mindre stort problem. Intervjuade framhåller att man tror att klienter med flera olika problemställningar kommer bli ett ökat problem i framtiden. Men också att ju mer specialiserade arbetsgrupper med strikta målgrupper man har så kommer problemet att framstå som större. Värmdö Chefsgruppen sammanträder regelbundet för att diskutera gemensamma frågeställningar. Här löser man också tillsammans vilken grupp som är mest lämpad att handlägga klienten om det finns oklarheter. Samverkansandan är god och ser sig som en samlad socialtjänst. Pågår diskussion om man ska lägga över en del klienter med psykisk skörhet på Socialpsykiatrigruppen och att de även har ekonomin. Tyresö Cheferna träffas regelbundet för att diskutera gemensamma frågor, däribland ärenden som faller mellan stolarna när sådana dyker upp. Man tycker att det fungerar väl, vilket anses bero på att man har en gemensam värdegrund att det är socialtjänstens gemensamma problem. Täby I Täby har man utökat socialpsykiatrigruppens målgrupp till att även innefatta andra personer som bedöms ha psykiska problem av olika slag. Detta hanterar man genom att gruppen dessutom hanterar dessa klienters ekonomi. Enskede-Årsta-Vantör stadsdelsförvaltning I stadsdelen har det relativt nyligen bildats en vuxengrupp där socialpsykiatri och alla andra vuxna som inte passar in någon annanstans är aktuella. 4

Hägersten-Liljeholmen stadsdelsförvaltning Cheferna träffas en gång i veckan för att bland annat diskutera om det uppkommer problem med vart ärenden ska höra. Detta fungerar bra eftersom samtliga gruppchefer är med tillsammans med avdelningschefen. Det blir inget problem budgetmässigt eftersom det finns en förståelse för att man ibland tar kostnader som strikt egentligen inte tillhör den egna budgeten. Alternativa förslag till lösningar Det finns ingen lösning som kan lösa allt. Olika lösningar måste kombineras för att undkomma att ärenden faller mellan stolarna. De flesta av problemen skulle kunna lösas genom att man får en välfungerande samverkan där man stöttar med sin kompetens i andra arbetsgrupper. Då måste det också finnas rutiner och regler för överflyttningar mellan grupper samt hur man löser de ekonomiska frågorna. Problemområde med förslag till lösning Det finns ett antal, ca 35 stycken, klienter som är aktuella på A&F och enligt socialsekreterarna har behov av andra insatser än försörjningsstöd. Anledningarna till att dessa inte får sina behov bedömda eller tillgodosedda är tre: 1. Andra arbetsgruppers strikta målgrupper Socialpsykiatrigruppen utökar sin målgrupp med personer med psykisk ohälsa som efterfrågar insatser som erbjuds av enheten. Exempelvis sysselsättning. En överflyttning av handläggningen av personer som t.ex inte har sjukdomsinsikt är omöjlig om man inte också överflyttar ekonomihanteringen. 2. Att samverkan och helhetssynen generellt fungerar dåligt inom socialtjänsten Det måste skapas regler och rutiner för samverkan. I vissa fall kan även tydliga regler, rutiner och samverkan inte alltid räcka till och då föreslås att om det uppstår situationer då man inte kan enas kring hanteringen av ett ärende så ska det finnas en Samverkansgrupp bestående av samtliga chefer. Gruppen har till uppgift att träffas och fatta beslut tillsammans om var ärendet i fortsättningen ska handläggas. För att ge möjlighet till att få ihop gruppen vid behov bör det finnas en regelbunden tid som gruppen träffas. Det kan vara bra att t.ex ha en halvtimme varje vecka då olika samverkansfrågor ventileras såsom hur den gemensamma kompetensen på bästa sätt ska användas. För att förenkla samverkan och gemensam syn på handläggning bör IFO, SPT och handikapp bilda en enhet med en chef. 3. Att klienterna är omotiverade/saknar sjukdomsinsikt 5

En speciell undergrupp (1 2 personer) inrättas på A&F som förutom sina andra ärenden handlägger klienter med psykisk ohälsa, som inte tillhör SPT. Det är ca 20 klienter. Dessa handläggare måste då ha ett mindre antal klienter och få speciell kompetens för att kunna arbeta motiverande. Klienter, med missbruk, upplevs inte på samma sätt som ett problem eftersom samverkan med beroendegruppen fungerar. Det finns ett 10-tal ärenden över en period som vid aktualiseringstillfället inte självklart kan placeras in i någon arbetsgrupp. Där behöver en bedömning göras dels om ärendet överhuvudtaget tillhör socialtjänstens ansvarsområde eller i så fall vilka behoven är och dels vilken arbetsgrupp som bäst kan ge klienten de insatser som bäst svarar mot dessa. Det måste skapas regler och rutiner för samverkan. Om det uppstår situationer då man inte kan enas kring hanteringen av ett ärende så ska det finnas en Samverkansgrupp bestående av samtliga chefer. Gruppen har till uppgift att träffas och fatta beslut tillsammans om var ärendet i fortsättningen ska handläggas. För att ge möjlighet till att få ihop gruppen vid behov bör det finnas en regelbunden tid som gruppen träffas. Det kan vara bra att t.ex ha en halvtimme varje vecka då olika samverkansfrågor ventileras såsom hur den gemensamma kompetensen på bästa sätt ska användas. För att förenkla samverkan och gemensam syn på handläggning bör IFO, SPT och handikapp bilda en enhet med en chef. Det kan också finnas behov av att göra förändringar i organisationen. Alternativ Mottagningsgrupp gemensam för IFO (nuvarande målgrupp), SPT och handikapp som tar emot alla ärenden som inte självklart tillhör någon annan enhet. Nuvarande mottagningsgrupp IFO tar förutom sin nuvarande målgrupp också emot klienter som mellan 20 och 65 år där det är oklart till vilken arbetsgrupp de tillhör. Mottagningsgruppen måste ha mandat att i samråd besluta vilken arbetsgrupp som ska ansvara för klienten om längre insats behövs (mer än 3 mån.). Är biståndet kontaktperson, men klienten har inga diagnoser eller missbruk kan ärendet fortsättningsvis handläggas av kontaktpersonsverksamheten. Vuxengrupp inrättas, som handlägger personer mellan 20 65 år, som inte självklart tillhör någon annan målgrupp. De tre ovanstående grupperna ska dessutom ta emot klienter som i dagens läge inte har någon enhet där de automatiskt ingår som målgrupp (socialtjänstens ansvar?). Bredare utbud av boende och stödinsatser bör ingå. Budget Budgetens uppdelning är för snäv idag vilket motverkar helhetssynen. Alternativa förslag: Gemensam pott chefer/handläggare samverkar och avgör vilken enhet som ska ta ärendet. 6

Man anger vid bokföringen att man har tagit en kostnad som man inte automatiskt har budget för och avräkning sker i bokslut. Förslag till rutiner Följande rutiner kan vara aktuella att införa: Vi måste bestämma vad som gäller om man är vuxen (18 år) men inte 20. En regel som ska gälla generellt är att om man fyllt 18 år vid första kontakt med socialtjänsten, ska man få hjälp från den enhet som man skulle få hjälp vid om man var 20, under förutsättning att någon annan enhet inte har en bättre insats för denna klient. Det måste finnas rutiner för övergång av ärenden mellan enheter som t.ex. för vad som ska gälla efter 20-årsdagen. Om en klient är aktuell inom en arbetsgrupp och tillfälligt får behov av insats som i vanliga fall fattas av annan grupp, ska beslut av insats fattas av den förstnämnda arbetsgruppen. T ex en klient på SPT bryter ben. SPT borde kunna skriva beslut om hemtjänst istället för att klienten hamnar på handikapp. Huvudregeln bör vara att klienten har kvar sin kontakt med handläggaren på den enhet där man är aktuell om denne får behov av andra insatser tills ett gemensamt överföringssamtal har genomförts. Slutsatser Antalet ärenden som faller mellan stolarna är relativt få även om de tar tid och energi. Vi anser att de flesta problemen skulle lösas genom att finna former för ökad samverkan. Det kan också finnas behov av en väg in. Vissa ärenden som av A&F beskrivs som att de faller mellan stolarna är ibland metodproblem om hur man ska förhålla sig till rätten för bistånd. Margaretha Wrååk Planerare/utvecklare Anna Eriksson Planerare/utvecklare 7