EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för ekonomi och valutafrågor 17 januari 2002 FÖRSLAG TILL YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottet för konstitutionella frågor över genomförandet av lagstiftningen för finansiella tjänster ((2001/2247(INI)) Föredragande: Pervenche Berès AD\459364.doc PE 307.474
PE 307.474 2/6 AD\459364.doc
ÄRENDETS GÅNG Vid utskottssammanträdet den 18 december 2001 utsåg utskottet för ekonomi och valutafrågor Pervenche Berès till föredragande. Vid utskottssammanträdena den 19 december 2001 och 8 januari 2002 behandlade utskottet förslaget till yttrande. Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet nedanstående slutsatser med 29 röster för och 1 nedlagd röst. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Christa Randzio-Plath (ordförande), José Manuel García-Margallo y Marfil (vice ordförande), Pervenche Berès (föredragande), Generoso Andria, Luis Berenguer Fuster, Hans Blokland, Hans Udo Bullmann, Richard Corbett (suppleant för Richard A. Balfe), Jonathan Evans, Carles-Alfred Gasòliba i Böhm, Robert Goebbels, Lisbeth Grönfeldt Bergman, Brice Hortefeux, Christopher Huhne, Piia-Noora Kauppi, Christoph Werner Konrad, Wilfried Kuckelkorn (suppleant för Simon Francis Murphy), Werner Langen (suppleant för Othmar Karas), Astrid Lulling, Jules Maaten (suppleant för Karin Riis-Jørgensen), Miquel Mayol i Raynal, Karla M.H. Peijs (suppleant för Marianne L.P. Thyssen), Fernando Pérez Royo, John Purvis (suppleant för Theresa Villiers), Bernhard Rapkay, Olle Schmidt, Peter William Skinner, Charles Tannock, Bruno Trentin och Karl von Wogau. AD\459364.doc 3/6 PE 307.474
KORTFATTAD MOTIVERING Den rapport som lades fram av expertkommittén under ledning av Alexandre Lamfalussy mottogs positivt av flertalet ledamöter i utskottet för ekonomi och valutafrågor, vilka var övertygade om att det är nödvändigt att skapa en integrerad marknad för finansiella tjänster som ett sätt för att stimulera tillväxten och därigenom öka sysselsättningen i Europeiska unionen. Därför har även målet att snabba på lagstiftningsförfarandet fått vårt stöd, medan de förseningar som inträffat ofta har orsakats av rådet och kommissionen. Våra förbehåll handlar istället om de medel som är tänkta att användas för att uppnå dessa mål. Kommissionens tankar på en andra lagstiftningsnivå som baseras på förslag från förordningskommittén, vilken utgörs av företrädare för medlemsstaterna, strider mot grundläggande rättsakter som antagits genom medbeslutande av Europaparlamentet och rådet och förefaller för oss stå i djup motsats till andan och bokstaven i gemenskapens nuvarande lagstiftningsförfarande. Detta är något som vi i stor utsträckning fått bekräftat i de yttranden som lämnats av vår juridiske rådgivare. Även om man begränsar Lamfalussy-rapporten till att gälla en mera klassisk åtskillnad mellan en rättslig text och de genomförandebefogenheter som tilldelas kommissionen i artikel 202 i fördraget, lugnar detta inte Europaparlamentet eftersom denna artikel inte har ändrats, på frivillig väg eller inte, sedan medbeslutandeförfarandet infördes. Denna situation förvärrades av den resolution som Europeiska rådets i Stockholm antog den 23 mars 2001 och där kommissionen förbinder sig att undvika att gå emot en uppfattning som delas av en majoritet i rådet och som rör genomförandeåtgärder på värdepappersområdet. Under dessa förutsättningar antog Europaparlamentet två resolutioner (den 13 mars och den 5 april 2001) där man förutom aspekter som handlade om en större öppenhet i förfarandet, krävde ett förfarande med rätt till granskning och kontroll där kommissionen bör agera för en uppförandekodex eller en liknande tvingande mekanism som inte strider mot en resolution i Europaparlamentet enligt vilken förslaget till genomförandeåtgärder som läggs fram i värdepapperskommittén skulle överskrida genomförandebefogenheterna i lagstiftningsramarna eller inte hade utarbetats i enlighet med kraven på öppenhet och remittering. I samband med dessa resolutioner har utskottet för ekonomi och valutafrågor arbetat med att förhandla med kommissionsledamot Bolkestein om en bestämmelse för att svara mot de krav som framkommit i Europaparlamentet. Under tiden bekräftar kommissionen i sin vitbok om styresformerna sitt ansvar för genomförandet och föreslår i sin strategi för bättre lagstiftningsarbete att man inför en generell åtskillnad mellan så kallade ramdirektiv och genomförandeåtgärder, som är en typ av avledd lagstiftning. Till detta kommer de ändringar som beslutats av Europaparlamentet på grundval av Anjelika Nieblers betänkande när det gäller telekommunikationer som på kommittéförfarandeområdet även införde en mekanism för rätt till granskning och insyn. Eftersom det brådskar och är omöjligt att komma fram till en överenskommelse, har vårt PE 307.474 4/6 AD\459364.doc
utskott begärt ett yttrande från ordförandekonferensen, som har bollat grundfrågan vidare till utskottet för konstitutionella frågor. Det är mycket viktigt att kommissionen i plenum på ett allvarligt och uppriktigt sätt vidtar ett antal åtgärder för att återföra Europaparlamentet till dess plats som medlagstiftare. Det är på denna grundval och i enlighet med Europaparlamentets resolutioner som er föredragande har utarbetat dessa slutsatser. SLUTSATSER Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag: 1. Parlamentet erkänner den viktiga roll som de finansiella marknaderna spelar för EU:s ekonomi och att det är nödvändigt att man snarast antar en ramlagstiftning för gemenskapen som är flexibel och framåtsyftande; anser att detta mål måste fortsätta att vara förenat med en strikt respekt för Europaparlamentets befogenheter som medlagstiftare tillsammans med rådet och särskilt att kommissionen måste ge tillräckliga garantier när det gäller de bestämmelserna om planerade genomförandeåtgärder med beaktande av de befogenheter som kommissionen har på området, och påpekar även att Europaparlamentet, i likhet Europeiska rådet i dess resolution från Stockholm, har förordat att man ska använda sig av förordningar i större utsträckning, 2. menar att kommissionen särskilt måste åta sig följande gentemot Europaparlamentet: - säkerställa att Europaparlamentet och rådet behandlas lika i enlighet med beslutet om kommittéförfarandet av den 28 juni 1999 genom att ge parlamentet rätt till insyn och att kommissionen sedan åtar sig att systematiskt granska samtliga föreslagna genomförandeåtgärder om vilka Europaparlamentet har antagit resolutioner där det konstateras att åtgärderna i fråga inte är förenliga med rättsaktens bestämmelser, samt snarast sammankalla ett kommittésammanträde med de tre institutionerna för att nå en välavvägd lösning som beaktar deras olika synpunkter, - en än gång bestämt upprepa sin avsikt att föreslå en ändring av artikel 202 i EU-fördraget för att Europaparlamentet och rådet skall bli jämställda när det gäller övervakningen av utövandet av de genomförandebefogenheter som givits kommissionen, - ange tidsfrister för de genomförandebefogenheter som tilldelats i enlighet med beslutet om kommittéförfarandet av den 28 juni 1999 genom att införa en avskaffandeklausul som utan att påverka de redan beslutade genomförandebestämmelserna skulle göra det obligatoriskt att vid slutet av en fyraårsperiod förnya reglerna för antagande av genomförandeåtgärder, - säkerställa öppenhet, i synnerhet genom att ge tillgång till alla handlingar som rör lagstiftningsförfarandet och genomförande av lagstiftningen, och därigenom se till att Europaparlamentet är fullt informerat om förberedelserna av förslag till lagstiftning inbegripet allt arbete som utförs av värdepapperskommittén och tillsynskommittén och beslutsfattande om kommissionens genomförandeåtgärder, - garantera marknadsaktörer och konsumenter bred och omfattande rådgivning genom att inrätta en rådgivande kommitté under överinseende av tillsynskommittén, AD\459364.doc 5/6 PE 307.474
3. uppmanar kommissionen att vidta formella åtgärder i samarbetet med Europaparlamentet på värdepappersområdet i form av ett uttalande i plenum innan man antar den första lagstiftningstexten som utarbetats i enlighet med de förfaranden som fastställs i Lamfalussy-rapporten, inbegripet alla åtaganden som fastställs i denna resolution; ser gärna att en hänvisning till denna förklaring infogas i samtliga direktiv som handlar om genomförandet av lagstiftningen för finansiella tjänster, 4. betonar att detta åtagande är tillfälligt i väntan på en ändring av artikel 202 i fördraget och kommitologibeslutet av den 28 juni 1999 som uppfyller Europaparlamentets krav vid nästa regeringskonferens; detta bör göra det möjligt att snarast genomföra en lagstiftning om handlingsplanen för finansiella tjänster ; det är strikt begränsat till området för finansiella tjänster, utan hänvisning till andra institutionella förändringar eller diskussioner som kan följa och kan därför inte ses som prejudicerande. 5. kräver att Europaparlamentets ansvariga utskott ges observatörsstatus i värdepapperskommittén. PE 307.474 6/6 AD\459364.doc