HEBY100 v 1.0 2005-11-28, T:\Vattenmyndigheten-Forvaltningsplan-2015\Samsyn\Norra Östersjön\Svar\Heby kommun_150421_nö_mp_klar.docx SVAR 1 (9) Datum Samhällsbyggnadsförvaltningen VA-enheten VA-ingenjör Sara Frid Tel. 0224-361 76 sara.frid@heby.se Länsstyrelsen för Västmanlands län Samrådssvar dnr: 537-5058-14 Vattenmyndighetens kansli 721 86 Västerås Remissvar angående samråd om miljökvalitetsnormer, förvaltningsplan och åtgärdsprogram för Norra Östersjöns vattendistrikt (dnr 537-5058-14) Bakgrund Vattendelegationen för Norra Östersjöns vattendistrikt har beslutat om samråd för Förslag till förvaltningsplan, Förslag till miljökvalitetsnormer och Förslag till åtgärdsprogram, med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning, för Norra Östersjöns vattendistrikt 2015-2021. Yttrande Mark- och planeringsenheten genom Camilla Winqvist och Hanna Svensson Generellt Det vore bättre att ta fram åtgärdsprogram per kommun istället, så att vi lättare vet vad som faktiskt gäller oss. Angående åtgärdskedjorna behövs bättre konsekvens i dem, och mer faktiska åtgärder. Vi saknar åtgärder som handlar om information och rådgivning för kommunerna. Effekten av storskalig strukturkalkning på biologisk mångfald är inte utredd. Detta bör göras innan man föreslår denna åtgärd på 500 00 ha av Sveriges yta. Förutsättningar för åtgärdsprogrammets genomförande: Bör utökas, åtgärdskedjorna bryts. Saknas info om ex. SJV, och det finns en massa åtgärder som länsstyrelserna måste göra för att åtgärderna ska kunna utföras. Man hänvisar till Naturvårdsverket, åtgärd 11 på flera ställen, det ska vara åtgärd 10. Forskning saknas för flera av de föreslagna åtgärderna, så det behövs en satsning på mer forskning om effekternas långsiktiga resultat, effekter när de utförs i stor skala och eventuella negativa effekter på biologisk mångfald. Kommunerna, åtgärd 1 Kan bli ett problem med brist på kompetens. Informationsspridning borde ingå. Kommunerna, åtgärd 2 Tillsynen räcker inte långt, mycket viktigt att övriga föreslagna åtgärder blir av. Postadress Besöksadress Telefon Fax Internet Bankgiro Org.nr Heby kommun Tingsgatan 11 0224-360 00 0224-301 94 www.heby.se 366-5114 212000-2049 744 88 Heby information@heby.se
2 (9) Kommunerna, åtgärd 5 Denna åtgärd känns onödigt krånglig. Fokus borde ligga på att sätta stopp på nyläckage först. De stödjande åtgärderna är väldigt tandlösa, speciellt Länsstyrelsernas åtgärd 6. Stor fokus på musselodlingar, är det en realistisk åtgärd? Kommunerna, åtgärd 6 Helt beroende av Länsstyrelsernas åtgärd 12, som borde kompletteras med att de måste prioritera arbetet med de planer som är inskickade men inte antagna innan man börjar se över gamla planer. Kommunerna, åtgärd 7 Åtgärden syftar till att föra in miljökvalitetsnormerna tydligare i den fysiska planeringen. I åtgärden beskrivs en kedja av aktörer som ska bistå med vägledning till varandra. För att kommunen ska kunna genomföra åtgärden krävs att hela kedjan bidrar med sitt underlag, alltså Länsstyrelsen och Boverket. Kommunerna, åtgärd 9 Denna åtgärd blir ganska tandlös om inte alla markägare längs ett vattendrag ex. gör likadant. Det borde ligga åtgärder som rör detta även på SJV, Länsstyrelserna, Skogsstyrelsen. Miljögifter i yt- och grundvatten Fysiska åtgärder för att följa miljökvalitetsnormerna Under rubriken Dagvatten (s.101) beskrivs en rad olika åtgärder som kan vidtas för att fånga upp farliga ämnen från dagvattnet. Sammanställningar för olika typer av åtgärder och dess förväntade effekt skulle underlätta för kommunens fortsatta arbete med dagvattenfrågan. Juridiken kring dagvattenfrågan i detaljplaner är ytterligare en fråga som kommunen behöver ta hänsyn till. Detta kan leda till en begränsning i vilka krav på åtgärder som kan ställas. Ytterligare klarhet i de frågorna skulle vara önskvärt tillsammans med åtgärdsförslagen. Klorid i grundvatten Åtgärdsprogrammet beskriver att en stor del av den förhöjda delen klorid i grundvattnet kommer från vägsaltning. Under möjliga åtgärder beskrivs att kommunen behöver inventera konfliktsträckor där kommunen är väghållare. Samma inventering beskriver man att Trafikverket behöver göra där de är väghållare. Inventeringen av konfliktsträckor ska finnas med i översiktsplan och detaljplaner (s.133). Åtgärden behöver förtydligas i omfattning och tillvägagångssätt för att dessa frågor ska bli möjliga att tas upp i kommande planer, framöver. Åtgärdsprogram för Örsundaåns avrinningsområde Generellt: Avsnittet om internbelastning bör utökas. Föreorenad mark nämns inte, bör ingå. Sid 14: den xx 20xx. Finns det ingen specifik information om Vansjön-Nordsjön? Extremt stor påverkan från jordbruket- inte nog med åtgärder för att minska utsläppen där som det är skrivet nu.
3 (9) Sid 23: 14 artificiella hinder, vid åtminstone ett finns kraftverk. Sid 27: 15 dammar med 3 kraftverk. Sid 29: 14 dammar igen. Sid 29: Vad är effekterna på flöden av en utrivning? Hur kan man veta hur vattnet beter sig? Åtgärdsprogram för Tämnaråns avrinningsområde Generellt: Förorenad mark och internbelastning nämns endast hastigt, skulle vara bra med mer information runt detta. Sid 25: 10 artificiella vandringshinder, varav nio i vattenförekomster. Svårt att se detta på kartan. Sid 29: Översvämningsmyggan heter Aedes sticticus inte Aetis sticticus. Sid 34, 5:2: Stensimpa? Kostnads- och nyttoanalysför åtgärder mot övergödning Texten om Dalälven, Färnebofjärden - Grådö vad gäller betalningsvilja borde tas med i åtgärdsbilagan för det vattensystemet (Bottenhavets vattendirstrikt). Åtgärder mot övergödning för att nå god ekologisk status - underlag till vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram. Stärk koppling mellan detta dokument och dokumentet om Miljökonsekvenser. Skyddszoner, fosfordammar: hur får man tillbaka fosforn i systemet sen, kretsloppstänk saknas. Kalkfilterdiken: Hur länge sitter effekten i? Väldigt få försök ligger till grund för denna åtgärd, forskning saknas på ex. långsiktiga effekter, resultat. Strukturkalkning Väldigt få försök ligger till grund för denna åtgärd med, forskning saknas på ex. långsiktiga effekter, resultat på stor skala, effekter på biologisk mångfald verkar saknas helt från Sverige/Europa. Fosforupptag i tvåstegsdiken: saknas forskning. Övriga miljöeffekter av kalkning: Vilken miljöpåverkan har inhemsk brytning eller ökad import av kalk? Sid 27: Det kan möjligen finnas en risk att alltför stor återföring av överskott av fällningsmetaller kan skapa en brist på fosfor i biologin, men det bortses ifrån här. Förklaring behövs. Miljökonsekvensbeskrivning Fråga att besvara: Beskriver miljökonsekvensbeskrivningen miljökonsekvenserna på ett ändamålsenligt sätt? Finns det något du anser behöver kompletteras, och i så fall vad och varför?
4 (9) Mycket bakgrundstext och upprepningar från övriga dokument, delen som handlar om miljökonsekvenser är mycket kortfattad. Det saknas utredningar om miljökonsekvenser främst av strukturkalkningen, den är viktig eftersom den föreslås utföras på 500 000 ha i Sverige och för att den har långvariga effekter. Man citerar i en annan av bilagorna Mattson (2001) det finns fortfarande skördeeffekter av den kalkning som genomfördes på 40-talet. Det är också sen denna tid som man sett stora förluster av biologisk mångfald på åkermark, som hänger ihop med intensifieringen av odlingslandskapet. Så det är mycket viktigt att utreda strukturkalkningens effekter på biologisk mångfald och ekosystemtjänster som ex. biologisk kontroll. Hur påverkas svampmycel, hoppstjärtar, kvalster och andra organismer i botten av näringskedjan av förändringen i ph och struktur? Det finns även större organismer som ex. rovlevande skalbaggar som påverkas av jordens struktur som skulle kunna påverkas (positivt eller negativt). Att grödan blir tätare kan också påverka en rad organismer på precis samma sätt som övrig intensifiering i odlingslandskapet, men vet vi vilka konsekvenserna är? Det som står om eventuella negativa effekter av kalkning nu är: De negativa effekter som kan uppstå av en del av åtgärderna, till exempel kalkning i våtmarker, bedöms inte vara betydande ur distriktssynvinkel. Ett förtydligande behövs om vad ur distriktssynvinkel innebär. Är tveksam till att man inte utreder miljökonsekvenserna mer noggrant i bilagan och att det man skriver om mer detaljerade beskrivningar är detta: Den mer detaljerade beskrivningen av miljökonsekvenser vid fysiska åtgärder till följd av åtgärdsprogrammet står kommunerna för i det efterföljande arbetet med miljöbedömning och upprättande av MKB: er i den fysiska planeringen i respektive kommun. På motsvarande sätt beskrivs miljökonsekvenserna också mer detaljerat av verksamhetsutövare i samband med tillståndsprövning enligt miljöbalken. Det känns som att ett väldigt stort ansvar läggs på kommunerna, vilket inte kommer att täcka upp för den information som saknas i MKBn för Åtgärdsprogrammet. VA-verksamheten genom Sara Frid Generellt I samrådsmaterialet beskrivs avloppsreningsverk som problem, föroreningskällor och som verksamheter som ger upphov till belastningar. EG-direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (91/271/EEG) utgår istället från att tätbebyggelsen utgör problemet. Genom att skriva att tätorter förorenar via avloppsreningsverken blir beskrivningen mer sakenlig. Åtgärdsprogrammen (ÅP) måste bli ännu konkretare om de ska ge avsedd styr- och miljöeffekter och kunna vara vägledande vid lagtillämpningen. Det gäller även bilagorna om lokala åtgärdsområden. För att underlätta för de kommuner och myndigheter som faller under fler än ett vattendistrikt vore det bra om ÅP var synkade, t.ex. med avseende på numrering av åtgärder, sätt att lägga upp ÅP och specifika åtgärdsprogram per avrinningsområde. Det skulle vara värdefullt om varje kommun och/eller myndighet (oavsett vilka vattendistrikt eller avrinningsområden man arbetar inom) fick ett lokalt åtgärdsprogram eller en åtgärdslista riktat mot den egna organisationen. Som exempel tillhör Heby kommun två olika vattendistrikt och inom dessa ett flertal avrinningsområden. För att förenkla arbetet med ÅP skulle det därför vara önskvärt
5 (9) att få de åtgärder som riktas mot Heby kommun konkretiserade och sammanställda i ett separat dokument. Åtgärder mot kemiska ämnen i vattenmiljön Reningsverken vare sig tillverkar eller importerar farliga kemikalier eller alstrar föroreningar. Det kan därför inte ligga på den kommunala VA-verksamheten att identifiera vilka av kemikaliesamhällets alla kemiska ämnen som kan påverka vattenmiljön negativt. Bara i Sverige finns omkring 84 000 kemiska produkter varav ungefär hälften är hälsofarliga. Hushållen och konsumentprodukter är en mycket stor källa till att avloppsvatten förorenas av kemiska ämnen. Det kan inte ligga på de kommunala reningsverken att identifiera och rena alla farliga kemiska ämnen i samhället. I detta arbete måste såväl EU som regeringen och riksdagen ändra på direktiv och svensk lagstiftning gällande kemiska ämnen. Till största del bör i stället uppströmsarbete bedrivas för att nå miljökvalitetsnormer för vatten. Sådana åtgärder finns föreslagna i ÅP men kan bli ännu tydligare. Exempelvis saknas riktade åtgärder för Konsumentverket och Generalläkaren. Reningsverken kan bedriva uppströmsarbete till viss del, men kan omöjligt påverka hela kedjan. Utveckling av avancerad rening av kemiska ämnen är visserligen prioriterad, men det måste specificeras tydligare vilka kemiska ämnen som avses. Enligt kemikalieförordningen Reach är det tillverkare och importörer som är skyldiga att utreda hur deras tillverkade eller importerade kemiska ämnen påverkar miljön. Det kan därför inte läggas på reningsverken att utreda, identifiera och rena alla farliga kemiska ämnen i samhället som kan skada vattenmiljön, var för sig eller tillsammans (cocktaileffekten). Åtgärder mot övergödning Det är inte tekniskt möjligt att till rimliga kostnader tvinga fram krav på högst 0,1 mg fosfor/l i utgående avloppsvatten. Kravnivåer bör anpassas efter reningsverkens storlek och utsläppsnivåerna för varje avloppsreningsverk bör genomdrivas med omprövning av tillstånd och tillsyn. För många reningsverk kommer rening till 0,1 mg fosfor/l vara en omöjlighet. Vid tillståndsprövning ska enligt miljöbalken beaktas bästa möjliga teknik vari hänsyn tas även till annan påverkan på miljön än vattnet. En så långtgående rening som till 0,1 mg fosfor/l kommer att leda till negativa miljöeffekter, dels genom ökad förbrukning av energi och kemikalier, dels genom ökade transporter. En föreskrift om krav på 0,1 mg P/l i utgående vatten, med möjlighet att söka dispens från samma krav skapar enbart byråkrati. Hanteringen av dispenser skulle låsa upp myndighetsresurser som istället borde användas för omprövning av tillstånd och tillsyn med krav som kan resultera i miljövård och kortare handläggningstider. Det skulle vara önskvärt att även utreda eventuella åtgärder mot tillskottsvatten, eftersom en stor andel tillskottsvatten leder till att större mängder fosfor släpps ut från avloppsreningsverken. Denna typ av åtgärd skulle kunna vara mer långsiktigt miljösmart. Vid beräkning av åtgärdseffekter och kostnader behöver kvalitetssäkrad fakta användas istället för schabloner och antaganden.
6 (9) Åtgärder mot bräddvatten Varje vatten- och avloppsorganisation bör ha koll på sina ledningsnät. Styrmedlen bör driva på konkreta insatser på lämpligt sätt. Begränsa därför Naturvårdsverkets åtgärd 2 till en föreskrift om egenkontroll med krav på ett systematiskt underhålls- och åtgärdsarbete. Ställ även krav på enskilda fastighetsägare att underhålla sina servisledningar. Enligt Naturvårdsverkets åtgärd 2 behöver Naturvårdsverket anordna ett nationellt register på avloppsledningsnätets bräddpunkter, samt begära kontinuerlig inrapportering av utsläppsmängder från respektive punkt. För att kunna utföra detta arbete skulle krav på omfattande investeringar och underhåll på utrustning behöva införas. Kostnaderna för detta skulle bli orimliga för liten nytta, speciellt för en liten kommun med spridd befolkning och långa ledningsnät. För att komma till rätta med åtgärdsförslaget vore det önskvärt med en lagstiftning som ställer krav på enskilda fastighetsägare att undersöka statusen på och underhålla sina servisledningar, det vill säga avloppsledningar som är anslutna till den kommunala VA-anläggningen. Det skulle bidra till att minska utsläppen från såväl bräddningar på ledningsnäten som från avloppsreningsverken. Den angivna kostnaden för denna åtgärd är dessutom bara den administrativa kostnaden för Naturvårdsverket att samla in informationen och hålla arkivet. Den verkliga kostnaden hamnar hos kommunerna som tvingas installera utrustning för i många fall enorma kostnader utan någon tydlig nytta. Vad gäller tillståndsprövning av ledningsnät och föreskrifter för minskade utsläpp kvarstår problemet att stora delar av ledningsnätet ligger på den enskilde fastighetsägarens ansvar och därför inte kan inkluderas i en tillståndsprövning. Felkopplingar, dåligt underhåll och andra brister är vanliga och de enskilda näten bidrar därför med en ansenlig andel av tillskottsvattnet. Det skulle vara önskvärt med aktiv reglering av åtgärder mot bräddningar från ledningsnät istället för kostsam byråkrati. Inför föreskrifter om ett systematiskt, riskbaserat och konkret underhålls- och åtgärdsarbete så att både reningsverk och ledningar ses som en anläggning. Åtgärder mot att minska tillskottsvattnet (så väl för VA-huvudmannen som för den enskilde fastighetsägaren), som ofta är ett stort problem när det gäller bräddningar vid avloppsreningsverk, skulle vara önskvärt att utreda. En minskning av tillskottsvattnet skulle vara mer långsiktigt hållbart och ge mindre miljöpåverkan än en ökad dosering av fällningskemikalie. Vid beräkning av åtgärdseffekter och kostnader behöver kvalitetssäkrad fakta användas istället för schabloner och antaganden. Åtgärder mot otillräckligt dricksvattenskydd Det krävs ökade resurser för att Länsstyrelsen ska kunna handlägga ansökningar om nya/uppdaterade vattenskyddsområden inom rimlig tid. Tidsaspekten idag är inte försvarbar. Åtgärden om att kommunerna behöver inrätta vattenskyddsområden bör även riktas mot länsstyrelser, eftersom både länsstyrelser och kommuner får inrätta vattenskyddsområden.
7 (9) VA-huvudmannen i Heby kommun lämnade in förslag på skyddsföreskrifter för samtliga fem vattentäkter i december 2012. Det vore önskvärt att Länsstyrelsen i Uppsala län fick ökade resurser för att arbeta med att gå igenom inlämnade förslag på skyddsföreskrifter för vattenskyddsområden, så att handläggningen går snabbare. Åtgärdsprogram för Örsundaåns avrinningsområde I sista stycket under sammanfattningen (sid. 5) anges att Uppsala, Tierps och Enköpings kommuner ska bedriva nödvändig tillsyn och prövning samt beakta miljökvalitetsnormer. Tierp har ingen del i Örsundaåns åtgärdsområde vilket däremot Heby kommun har. Tierp ska alltså bytas ut mot Heby. Detta förekommer även på fler ställen i dokumentet. Avsnitt 1.1.2 kemisk status, det saknas uppgifter om höga kloridhalter i Enköpingsåsen/Dalkarlsåsen/Masteråsen. Under avsnitt 1.1.3 anges att det finns ett skyddat område enligt vattendirektivets artikel 7, men det bör vara åtminstone två. Ett för Hebys vattentäkt och ett för vattentäkterna i Enköping (vilka består av två större täkter och en mindre). I avsnitt 2.1.4, tabell 3, åtgärd öka P-rening i avloppsreningsverk (ospecificerad) anges det att åtgärdsstorleken är noll i antal och åtgärden ska bidra till en minskning med 56 kg P/år. Det blir väldigt otydligt att skriva att en åtgärd som gäller noll avloppsreningsverk ska medföra en viss minskning och VA-huvudmannen i Heby kommun önskar därför ett förtydligande av vilket/vilka avloppsreningsverk som avses och således vilken/vilka kommuner som behöver genomföra åtgärden. Ett av avloppsreningsverken i Heby kommun ligger inom Örsundaåns avrinningsområde och från detta avloppsreningsverk släpptes 49 kg fosfor ut under 2014 och 49 kg under 2013 (95 resp. 97 % reningsgrad). Det skulle vara av värde att få veta hur stor minskning som förväntas vid varje avloppsreningsverk. Vi undrar även om man tittat på den totala miljönyttan och ekonomin med att öka den kemiska fällningen till en reningsgrad på nära 100 %? Är det motiverat med en ökad kemikalieförbrukning, ökade transporter och en ökad energiförbrukning för att öka reningen med några procent? I avsnitt 2.1.4, tabell 3, åtgärd installera kemisk P-fällning för bräddat avloppsvatten anges det att åtgärdsstorleken är noll i antal och åtgärden ska bidra till en minskning med 10 kg P/år. Även här blir det väldigt otydligt att en åtgärd som gäller noll avloppsreningsverk ska medföra en minskning och VA-huvudmannen i Heby kommun önskar därför ett förtydligande av vilket/vilka avloppsreningsverk som avses och således vilken/vilka kommuner som behöver genomföra åtgärden. Det avloppsreningsverk som Heby kommun ansvarar för i Örsundaåns avrinningsområde bräddade inget under 2014 och inte heller under 2013, varför det ter sig kostnadsineffektivt att installera rening av bräddat avloppsvatten på detta reningsverk. I avsnitt 2.3.1, andra stycket, verkar det som att första meningen huggits av (rad 2). Vi undrar här också över vilket vatten som avses och var har provtagningen utförts? Avsnitt 6, tabell 7, otillräckligt dricksvattenskydd 50000 kr/år för två dricksvattentäkter. Under avsnitt 4.1 står att två vattentäkter finns inom avrinningsområdet och under avsnitt 4.2 har det noterats att Heby kommun redan ansökt om vattenskyddsområde, enligt miljöbalken, för sin vattentäkt. VA-
8 (9) huvudmannen undrar därför var kostnaden kommer ifrån, när Heby kommun redan utfört arbetet med att ta fram förslag på vattenskyddsområden samt föreskrifter för dessa. Avsnitt 6, tabell 8. Under åtgärderna P-fällning av bräddat avloppsvatten och ökad P-rening i reningsverk står att länsstyrelsen och kommunerna ska ompröva reningsverkens tillstånd till 2018. Innebär detta då att de nya tillstånden ska vara på plats 2018 och börja gälla det året eller innebär det att tillståndsprocessen ska påbörjas 2018? Vi uppfattar det som troligast att tillståndsprocessen påbörjas 2018 då den bygger på de åtgärder som Naturvårdsverket och länsstyrelsen förväntas utföra. Detta borde innebära att den utökade reningen först kommer tas i drift ytterligare ett par år fram i tiden och att en förväntad effekt på miljökvalitetsnormen för Örsundaån troligen inte uppnås till 2021. Åtgärdsprogram för Tämnaråns avrinningsområde Avsnitt 1.1.2 kemisk status, även vattenverket i Haga har förhöjda halter av BAM. I avsnitt 2.1.4, tabell 2, åtgärd installera kemisk P-fällning för bräddat avloppsvatten anges det att åtgärdsstorleken är noll i antal och årgärden ska bidra till en minskning med 87 kg P/år. Det blir väldigt otydligt att skriva att en åtgärd som gäller noll avloppsreningsverk ska medföra en minskning och VA-huvudmannen i Heby kommun önskar därför ett förtydligande av vilket/vilka avloppsreningsverk som avses och således vilken/vilka kommuner som behöver genomföra åtgärden. Det avloppsreningsverk som Heby kommun ansvarar för i Tämnaråns avrinningsområde bräddade 0,6 kg fosfor under 2014 och 3 kg fosfor under 2013, varför det ter sig kostnadsineffektivt att installera rening av bräddat avloppsvatten på detta reningsverk. I avsnitt 2.1.4, tabell 2, åtgärd öka P-rening i avloppsreningsverk (ospecificerad) anges det att åtgärdsstorleken är noll i antal och årgärden ska bidra till en minskning med 34 kg P/år. Det blir väldigt otydligt att skriva att en åtgärd som gäller noll avloppsreningsverk ska medföra en viss minskning och VA-huvudmannen i Heby kommun önskar därför ett förtydligande av vilket/vilka avloppsreningsverk som avses och således vilken/vilka kommuner som behöver genomföra åtgärden. Det skulle även vara av värde att få veta hur stor minskning som förväntas vid varje avloppsreningsverk. Avsnitt 2.5, det finns en damm vid själva Råksjön som inte finns med. Avsnitt 4.1, Runhällen tillhör nedre Dalälvens avrinningsområde och därmed Bottenhavets vattendistrikt. Avsnitt 6, tabell 5, otillräckligt dricksvattenskydd 300 000 kr/år för 12 dricksvattentäkter. Under avsnitt 4.1 står att 15 allmänna vattentäkter finns inom avrinningsområdet och det har det noterats att Heby kommun redan ansökt om vattenskyddsområde, enligt miljöbalken, för sin vattentäkt. VA-huvudmannen undrar därför var kostnaden kommer ifrån, när Heby kommun redan utfört arbetet med att ta fram förslag på vattenskyddsområden samt föreskrifter för dessa. Avsnitt 6, tabell 6. Under åtgärderna P-fällning av bräddat avloppsvatten och ökad P-rening i reningsverk står att länsstyrelsen och kommunerna ska ompröva reningsverkens tillstånd till 2018. Innebär detta då att de nya tillstånden ska vara på plats 2018 och börja gälla det året eller innebär det att tillståndsprocessen ska
9 (9) påbörjas 2018? Vi uppfattar det som troligast att tillståndsprocessen påbörjas 2018 då den bygger på de åtgärder som Naturvårdsverket och länsstyrelsen förväntas utföra. Detta borde innebära att den utökade reningen först kommer tas i drift ytterligare ett par år fram i tiden och att en förväntad effekt på miljökvalitetsnormen för Tämnarån troligen inte uppnås till 2021. Texten sammanställd av Sara Frid VA-ingenjör VA-enheten