MARIAM & LAILA en kopp med minnen
MARIAM OCH LAILA Laila reste sig upp Jag vet att det är kallt ute, men tycker du inte att vi två syndare ska ta oss en kopp chai ute på gården? (Khaled Hosseini, Tusen strålande solar, sid 244) Ibland sätter sig saker som man läser, långt in i själen. Det här stycket i Khaled Hosseinis bok Tusen strålande solar har gjort det i mig. Satt sig i själen och gjort att jag ofta grubblar på detta med kvinnlig vänskap och den lilla pausen på dagen som får oss att orka. Det är här när Mariam och Laila dricker chai ihop för första gången som deras vänskap börjar spira. Hatet som Mariam känt mot makens nya unga fru suddas ut och de förstår att om de ska överleva i det hem de har som är så fullt av hat och våld så måste de stötta och hjälpa varandra och det lilla barn som Laila har fött. Kan det räcka med en kort stund av lycka på dagen för att orka leva vidare? Men jag kan inte sitta länge. En kopp De satte sig på varsin hopfällbar stol utanför och åt Halva med fingrarna från ett gemensamt fat. De tog en kopp till när Laila frågade om hon ville ha en tredje kopp tackade Mariam ja. De såg molnen glida fram över månen medan skottlossningen ekade i bergen och de sista eldflugorna för året ritade lysande bågar i mörkret. Och när Aziza vaknade och skrek och Pashid gormade åt Laila
...HON LÄNGTADE EFTER DE TRE KOPPAR CHAI SOM LAILA OCH HON NUMERA DRACK UTE PÅ GÅRDEN. att hon måste komma upp och få tyst på henne utväxlade Laila och Mariam en blick. En oreserverad, menande blick. Och genom den hastiga, ordlösa kommunikation som uppstod i den stunden förstod Laila att Mariam och hon inte längre var fiender. (Khaled Hosseini, Tusen strålande solar, s 245) Att inte vara ensam längre, att dela det svåra och fina med någon, om än bara för några minuter var dag. Är det det som gör att människan orkar dela en kopp kaffe eller te, sitta bredvid någon och bara finnas. Mariam vande sig sakta vid denna trevande men behagliga vänskap. Hon längtade efter de tre koppar Chai som Laila och hon numera drack ute på gården det hörde till kvällsrutinerna nu för tiden. (Khaled Hosseini, Tusen strålande solar, s 246) # en kopp med minnen by anna wennberg sjömansdotter
KOPPEN I koppen Mariam & Laila har jag inspirerats av teglas från mellanöstern. Men gjort dem större och i porslinslera. Jag har inte tagit fram något speciellt mönster till dessa teglas, utan alla har lite av sin egen yta och uttryck. Jag har också vävt in det kvinnliga hantverket i dessa koppar. Genom att ta gamla spetsar som jag hittat hos min mormors syster Ruth, har jag gjort som små manschetter. Dessa att hålla i för att det inte skall bli för varmt att hålla i koppen eftersom den inte har något öra. Anna Wennberg Sjömansdotter
BAKGRUND Göra någonting som man älskar. Det gick mitt slutprojekt ut på. Att följa mitt hjärta och kombinera alla de delar som finns i mig i ett projekt. Minnen och historier, det har alltid varit närvarande i mitt liv. Jag, en sjömansdotter som klammrar mig fast vid saker och minnen. Morfar berättade om gamla släktingar och om gamla grejer. Vem som hade haft vad, hur de levde och var saker var köpta eller funna. Saker och ting hemma hos min mormor och morfar fick liv genom alla dessa historier. Hantverk, att skapa någonting har också alltid varit närvarande. Att uppskatta det som skapats av kvinnohänder genom tiderna. Duka med den vackra broderade duken av moster Ruth. Bädda med örngotten vävda av gammelmormor, närvaron av kvinnorna i min egen historia det har påverkat mig mycket. Hur var deras liv, kunde de påverka sitt liv? Vad tänkte de på när de satt där med sin lilla kopp med kaffe, som kanske var utblandat med cikoria eller bark. Jag har alltid fascinerats av mönster och form och att kombinera det genom keramik är faktiskt fantastiskt. Jag har samlat på koppar länge, ärvda och funna på loppis och ibland dyrare från någon antikaffär. Den där lilla koppen med sitt lilla öra, tänk vad den har fått höra mycket skvaller I mitt slutprojekt har jag kombinerat min fascination av koppar och form med mönsterskapande och historierna som jag samlat på. # en kopp med minnen by anna wennberg sjömansdotter en kopp med minnen