Riksdagens bankfullmäktiges berättelse för igg4

Riksdagens bankfullmäktiges berättelse för igg4 Helsingfors 1995

1995 rd B 3 RIKSDAGENS BANKFULLMÄKTIGES BERÄTTELSE FÖR 1994 * T ILL RIKSDAGENS EK O N O M IU TSK O TT HELSINGFORS 1995

INNEHÅLL ISSN 1237-4342 TRYCKERICENTRALEN AB, HELSINGFORS 1995 Sida FINLANDS BANKS VERKSAMHET... 5 Den ekonomiska utvecklingen... 5 Den internationella ekonomin återhämtade sig... 5 Exporten gick till traditionella marknader 6 Den inhemska efterfrågan vände uppåt... 7 Produktionen ökade sysselsättningen svag... 7 Den offentliga ekonomins underskott fortsatt stort... 8 Bytesbalansen visade överskott... 8 Inflationstrycket ökade mot slutet av året 9 Penningpolitiken... 10 Räntepolitiken stabil, valutakursen förstärktes mot slutet av å re t... 10 Penningpolitiken skärptes i Förenta Staterna och i flera europeiska länder... 10 De korta räntorna på samma nivå som i Tyskland, valutakursen stärktes... 11 Den utländska skulden minskade... 12 Bankernas utestående krediter minskade, penningmängden ökade... 13 Anbudsräntan ökade i betydelse... 13 Finlands Bank undertecknade EM S-avtalet... 13 Finansmarknaden... 14 Bankernas verksamhet fortfarande förlustbringande... 14 Bankerna förstärkte sitt eget kapital... 14 Svag efterfrågan på krediter... 14 Ändringar i lagstiftningen om depositioner 15 Förändringar i konkurrensförhållandena. 15 Skötseln av bankkrisen krävde fortfarande offentliga m edel... 15 Värdepappersmarknadens betydelse ökade 17 Verksamheten pä andrahandsmarknaden fö r masskuldebrev utvidgades... 17 Aktieemissionerna och aktieomsättningen rekordartade... 18 Ändringar av regleringen av värdepappersmarknaden fö reslo g s... 18 350273X Sida Lagstiftningen om Finlands Bank ändras genom EU-medlemskapet...19 Betalningssystemen och betalningsmedelsförsörjningen...19 Intensifierat internationellt samarbete...20 Ändrade villkor för checkkontosystemet.. 20 Nya bestämmelser fö r checkkontorättigheterna...20 Full säkerhet fö r kredit under dagen...21 Myntkortsprojektet avancerade...21 Penningförsörjningen i utveckling......21 Beloppet ute löpande sedlar och m yn t oförändrat...21 10 m arks sedeln ersattes m ed ett m yn t... 22 N ytt jubileum sm ynt gavs u t...22 100 m arks sedeln förblev den dom inerande...22 Gamla m ynt returnerades snabbt... 22 Sedlarna fortfarande sä k ra... 23 Penningförsörjningssystemet förenhetligades...23 Gamla sedlar och m ynt löstes i n...23 Internationellt m öte om penning- Jörsörjningen i H elsingfors......23 Övrig verksamhet...23 Förvaltningen av valutareserven...23 Finlands Banks bokslut...24 Resultaträkning...24 Balansräkning...26 Bokslutsbilagor...28 Kommentarer till bokslutet...30 Bokförings- och bokslutspraxis...30 Kommentarer till resultaträkningen...30 Kommentarer till balansräkningen...31 ÄRENDEN HANDLAGDA AV BANKFULLMÄKTIGE......34 FINLANDS BANK...34 Revisionen...34 Granskningen av lånerörelsen och valutahandeln...34

4 5 Sida Inventeringen och inspektionen av avdelningskontoren... 34 Verksamhetsberättelsen om E. J. Längmans fonder... 34 G rundräntan... 34 Gränserna för Finlands Banks räntor... 35 Finansierings- och kreditarrangemang på grund av anslutningen till Europeiska valutasystemet... 35 Bilateralt avtal om valutastöd med Norges Bank... 36 Tryggande av stabiliteten på finansmarknaden/sponda-koncernens verksamhet. 36 Siffrorna i berättelsen baserar sig på de uppgifter som fanns tillgängliga i mitten av februari 1995. Sida Betänkandet av Finlands Bank -kommittén... 36 A ktieköp... 37 Setec Oy:s verksamhetsberättelse...37 Ändringar i pensionsstadgan och familjepensionsstadgan för Finlands B ank...37 Direktionen...38 Kontrollanterna vid avdelningskontoren.. 38 Bankfullmäktige......39 Revisorer...39 FINANSINSPEKTIONEN...39 Den ekonomiska utvecklingen Den finländska ekonomin lämnade en djup nedgång bakom sig och gick in i en konjunkturuppgång 1994. Den inhemska efterfrågan, som under de senaste åren fallit brant, började åter öka. Företagens och hushållens tilltro till att konjunkturutsikterna skulle ljusna stärktes av förväntningarna om medlemskapet i EU och bekräftelsen av det på hösten. Jämvikten i ekonomin förbättrades samtidigt som totalproduktionens tillväxt tog fart och steg till 4 procent. Företagen och hushållen minskade fortsättningsvis sina skulder, bytesbalansen var positiv och inflationstakten avtog. Däremot sjönk arbetslösheten endast obetydligt, och underskottet i statsekonomin fördjupades. Löneuppgörelserna i slutet av året förstärkte inflationsförväntningarna, och i synnerhet det långsiktiga inflationstrycket såg ut att tillta. Den internationella ekonomin återhämtade sig Under 1994 befästes den ekonomiska tillväxten i industriländerna. Produktionen ökade i OECDländerna med nästan 3 procent. Särskilt i Västeuropa skedde en klar förstärkning av den ekonomiska tillväxten under 1994. Den ökade tillväxttakten berodde bland annat på räntenedgången under 1993 och konsumenternas och företagens starkare tilltro till en ekonomisk återhämtning. Till totalproduktionens tillväxt bidrog framför allt lagerökningar och mot slutet av året också företagens ökade investeringar. I Förenta Staterna närmade sig den ekonomiska tillväxten fyra procent och produktionskapaciteten varefter flera års ökning nästan fullt utnyttjad. Den japanska ekonomin återhämtade sig endast långsamt med hjälp av den inhemska efterfrågan och offentliga investeringar. Däremot var den ekonomiska tillväxten i de övriga asiatiska länderna fortfarande betydande, och totalproduktionen FINLANDS BANKS VERKSAMHET steg med ca 8 procent från föregående år. 1Östeuropa vände produktionen generellt sett uppåt utom i Ryssland, där den minskade med omkring 15 procent. Produktionsökningen i industriländerna återspeglades i en kraftig tillväxt på uppskattningsvis 8 procent i världshandelns volym 1994. Den offentliga sektorns stora underskott tvingade de flesta industriländer till effektivare åtgärder för att minska underskotten. Endast i Japan ökade de offentliga utgifterna kännbart samtidigt som landet sänkte de korta räntorna. För att dämpa inflationstrycket skärpte bland annat Förenta Staterna och Storbritannien sin penningpolitik. Den amerikanska centralbanken höjde räntorna i flera omgångar från februari 1994. Efter hand som efterfrågan tilltog sköt världsmarknadspriserna på konjunkturkänsliga råvaror, t. ex. metaller, massa och sågvaror, i höjden. När det långsiktiga inflationstrycket i konjunkturuppgången tenderade att öka, rådde det i många länder osäkerhet om, huruvida en ökning av inflationstakten skulle kunna förhindras med ekonomisk-politiska åtgärder. På grund av osäkerheten steg de långa räntorna ytterligare. De långa räntorna gick upp kännbart i industriländerna från februari. När inflationstakten dock avtog i flertalet länder, sänkte Tyskland och några andra kontinentaleuropeiska länder sina korta räntor något. På valutamarknaden försvagades US-dollarn i förhållande till centrala europeiska och asiatiska valutor. Yenen stärktes med över 8 procent mot dollarn från året innan. Trots det breda fluktuationsbandet avvek de viktigaste valutorna inom Europeiska unionens växelkursmekanism (Exchange Rate Mechanism, ERM) högst 4 procent från sina centralkurser under 1994. Problemen i den svenska statsekonomin återspeglades i att såväl räntorna som den svenska kronans kurs utsattes för press, i förhållande till den finska marken försvagades kronan 1994 med över 8 procent från året innan.

7 6 Exporten gick till traditionella m ark nad er de up påt och utgjorde 11.4 procent av den totala exportens värde; en del av exporten utgjordes dock av transithandel. V ärldsm arknadspriserna på för Finlands ex port viktiga råvaror och på p rod uk ter baserade på dem steg m ärk b a rt från våren. Exportpriserna i utländsk valuta gick u pp med 8.2 procent 1994, men på grund av den starkare m arkkursen steg priserna i m ark med bara 1.5 procent. Den finländska industrins p riskon ku rren s kraft förblev mycket god. A rb etskraftskostna derna steg nästan lika mycket som i k o n k u rre n t länderna, men den avsevärt förbättrade arbets produktiviteten sänkte a rbetskostnaderna per producerad enhet. T rots m arkens förstärkning var p riskonkurrenskraften m ätt med arbetskost naderna per producerad enhet 50.5 procent b ä tt re än före 1991 års devalvering. Volymen av Finlands varuexport växte med 13.6 procent. Mest eller med 13.7 procent ökade skogsindustrins export. Också metall- och m a skinindustrins produkter exporterades i stor o m fattning, 12.7 procent mera än 1993. De Finländska exportföretagen fortsatte att vinna m arkn adsand elar tack vare den goda k o n kurrenskraften. Geografiskt sett ö k ad e exporten till E U-länderna med 14.0 procent och till Eftaländerna med 13.0 procent från föregående år. Exporten till Förenta Staterna steg också av sevärt. Värdet av kryssningsfartygsleveranserna var en tredjedel större än 1993. F ö r exporten till Fjärran östern avtog den sedan ett par år tillbaka extremt snabba tillväxttakten. Ö steuropas och Rysslands andel av den finländska exporten vän Utvecklingen i Finland 1984 93 i genomsnitt 1991 1992 1993 1994 volymförändring, % E x p o r t...... Privata investeringar...... Privat k o n s u m tio n...... Inhemsk total e f te r f r å g a n...... därav offentlig...... I m p o r t...... B N P...... 2.4-2.1 1.8 1.6 2.1 3.3 1.4-6.6-23.1-3.6-8.3 2.1-11.7-7.1 10.0-19.6-4.9-5.6-2.2 1.1-3.6 16.7-18.9-3.9-6.0-6.9 0.7-1.6 11.4 6.9 2.0 3.5-1.4 11.8 3.9 0.7-4.1 5.1 12.4 2.2 1.5 2.6 2.5 17.9 1.6-1.3 1.7-2.8 1.1 1.6 1.3 1.0 18.4 förändring, % I n k o m s tn iv å... A rbetskostnader per producerad e n h e t. Exportens enhetsv ärd eind ex... Importens enhetsvärdein dex... K o n s u m e n tp ris e r... december d e c e m b e r... Underliggande inflation... december d e c e m b e r... Arbetslöshet, %... 7.2 5.2 2.8 1.6 4.8 1.3 7.1 6.4 8.0 0.3 2.3 4.3 4.1 4.1 3.4 7.6 1.9-2.1 6.3 10.5 2.9 2.3 2.9 2.6 13.1 i % av bruttonationalprodukten B ru tto in v e ste rin g a r... B ruttosparande... Bytesbalans = finansiellt n e t t o... f ö re ta g ss e k to rn... finansiella i n s t i t u t... h u s h å l l... offentlig s e k t o r... Utländsk n e tto s k u ld... 23.2 20.3-2.8-3.8 0.4-0.7 1.3 27.4 20.5 15.1-5.4-5.8 0.5 1.1-1.3 35.5 16.7 12.1-4.6-3.0-0.1 4.2-5.7 48.2 14.6 13.6-1.0 1.4 1.1 4.1-7.7 55.1 16.8 17.9 1.1 3.1 0.9 2.7-5.6 50.2 Den inhemska efterfrågan vände uppåt Produktionen ök ade sysselsättningen svag Effekterna av den sedan flera år tillbaka snabba exporttillväxten och av balanseringen av ek o n o min märktes 1994 också i den inhemska efterfrå gan. Investeringarna, som fallit brant alltsedan 1991, vände uppåt, och också den privata k o n sumtionen började öka. Industrins investeringsförutsättningar för bättrades klart 1994. Kapacitetsutnyttjandet steg till sam m a nivå som under tidigare hö gk o n ju n k turer; inom skogsindustrin var kapacitetsutnytt jand et 93 procent och inom metallindustrin upp skattningsvis 88 procent. Industriföretagens in terna finansiering tilltog snabbt, och n är en del företag skaffade också aktiekapitalfinansiering, minskade skuldsättningen klart. Industrins fasta investeringar växte med 25 procent. Investerings volymen var emellertid alltjämt ringa, och indu strins prod uktionskapacitet ö kade dä rfö r inte nämnvärt. H em m am arkn ad sföretag ens finansieringsstruktur förbättrades också, men betydligt lång sam m are än industrins. T rots att kreditstocken delvis på grund av kreditförluster minskade från de höga siffrorna på 1980-talet, utgjorde skuldsättningen fortfarande inom flera branscher ett hinder för expansion av verksamheten. Dess utom fanns det i synnerhet inom tjänstesektorn alltjämt outnyttjad kapacitet med svag lön samhet som följd. H em m am arknadsföretagens investeringar ö kade endast obetydligt från året innan. N ä r förväntningarna om den k om m a n d e in komstutvecklingen blev mer optimistiska vände hushållens konsum tion sakta up påt från slutet av 1993. T rots att den skärpta beskattningen på våren och övergången till m ervärdesskatt mins kade den disponibla realinkomsten, ökade k o n sum tionen något under 1994. Hushållen drog så ledes klart ned sitt sparande. Konsumtionsvolymen steg med 2 procent och den disponibla in komsten sjönk med 1.3 procent från föregående år. Särskilt mycket ökade anskaffningen av kapi talvaror. Bostadsbyggandet fortsatte att minska. Bo stadsm arknaden däm pades av hushållens strä van att minska på skuldsättningen, stigande m a rk n a d srä n to r och osäkerheten om i vilken riktning b ostadslåneräntorna skulle röra sig. Den lama efterfrågan syntes också i bostadspriserna, som 1994 gick upp med 2 procent och höll n ypro duktionens lönsamhet nere. Bostadsinvesteringarnas volym sjönk med 2 procent. Den ekonom iska utvecklingen präglades fort sättningsvis av att produktionen var tudelad. In dustrins produktionsvolym växte med i genom snitt 12 procent och översteg redan nivån under to ppåret 1989 före recessionen. Inom den övriga ekonom in började produktionen långsamt öka, men produktionsvolym en blev fortfarande ca 10 procent mindre än under konjun kturtop pen 1990. Industrins andel av totalpro du ktio nen steg till 24 procent; så stor hade den senast varit i mitten av 1970-talet. Produktionstillväxten var fort farande snabbast inom de exportinriktade b ra n scherna. Inom skogs- och metallindustrin låg till växttakten redan för a n d ra året i rad över 10 procent på årsbasis. M ot slutet av året avtog tillväxten dock bland a n n a t beroende på att allt fler företag hade brist på produktionskapacitet. Enligt en enkät som Industrins och Arbetsgivar nas C entralförbund företog i september utgjorde kapacitetsbrist ett hinder för utvidgning av p ro duktionen hos 20 procent av företagen. Inom de industribranscher som i huvudsak var inriktade på h em m am arkn aden ö kade produ ktio nen när den inhemska efterfrågan vände uppåt. Inom tex til-, livsmedels- och byggnadsmaterialindustrin tilltog också exporten avsevärt. Inom tjänstesektorn, d ä r recessionen varit långvarig, steg produktio nen med 4 procent 1994. Exportuppsvinget gynnade tra nsportverksam he ten sam t skogsbruks- och energiproduktionen. Byggnadsproduktionen fortsatte dä re m o t att krympa. N edskärningen av de offentliga utgifter na återspeglades i en klar nedgång i de offentliga tjänsterna. T otalprod uk tion en, som hade vänt up påt under a n d ra halvåret 1993, var 1994 3.9 procent större än året innan. Från oktob er december 1993 till o ktob e r december 1994 var tillväxten 4.4 procent. Tack vare produktionstillväxten och tillväx tens breddning i Finland förbättrades sysselsätt ningsläget en aning. Antalet sysselsatta inom in dustrin ökade klart efter som m aren, och industri arb e ta rn a var vid årets slut nästan 18 000 fler än ett år tidigare. Också den offentliga sektorn och byggnadsbranschen sysselsatte n åg ot fler än året förut. A rbetskraften fortsatte att minska inom de privata servicenäringarna. Allt som allt ökade antalet sysselsatta med 40 000. Arbetslösheten uppgick 1994 till i genomsnitt 18.4 procent. I december 1994 var 427 000 perso ner arbetslösa, vilket var om kring 8 procent Färre

9 än ett å r tidigare. På grund av det sedan länge svåra sysselsättningsläget uppgick antalet långtidsarbetslösa redan till 142 000 eller 30 procent av samtliga arbetslösa. Den offentliga ekonom ins underskott fortsatt stort Till följd av skuldproblemet inom statsekonomin var det centrala målet för finanspolitiken alltjämt att dä m p a de offentliga utgifterna. Å r 1994 mins kades statens utgifter genom sparlagar med ca 12 miljarder mark. I detta ingick också effekten av en förlängning av giltighetstiden för vissa ettåriga sparlagar. D ärem ot fortsatte statens utgifter för arbetslösheten a tt ök a i rask takt; tillväxten i utgifterna för arbetslöshetsersättningar stannade visserligen av, men finansieringen av sysselsätt ning för u ng d o m ar och långtidsarbetslösa ökade avsevärt. Den sn abb t stigande statsskulden drev upp ränteutgifterna med om kring en fjärdedel. Statsekonom ins totala utgifter (exkl. finansope rationer) växte realt något. A tt statens totala skatteintäkter ökade berod de främst på att någon skatteåterbäring inte utbe talades 1994. N ä r omsättningsskatten den 1 juni ersattes med m ervärdesskatt försköts tyn gd punkten f ö r d e n indirekta beskattningen m ot be skattning av konsumtionen. Övergången till m er värdesskatt befriade företagsverksamhetens fas ta investeringar från indirekt skatt. Reformen hade dock inte någon näm nvärd inverkan på skatteinkom sterna. Förhöjningen av vissa acciser av miljöskattetyp gav därem ot ett litet tillskott till skatteinkom sterna. Inkom stunderskottet i statsekonom in (in kom ster minus utgifter exkl. finansoperationer) uppgick till 55 miljarder mark och var ca 6 mil jarder m ark större än 1993. Bankstödet, utlåning en och an d ra finansiella investeringar uppgick till 10 miljarder m ark, och nettofinansieringsbeho vet steg d ärm ed till 65 miljarder mark. Den starkare m arken bromsade statsskuldens tillväxt valutaskulden utgjorde vid årets slut 56 procent av skulden men skuldsättningen (skul den/brutto nation alpro duk ten) ökade trots det i snabb takt. N edskärningen av statsbidragen till k o m m u nerna tvingade ko m m un erna till ytterligare utgiftsbesparingar. Besparingar åstadkom s bland a n n a t genom att personalutgifterna i k o m m u n sektorns inkomstavtal skars ned. T otalt sett minskade den offentliga konsumtionen med 0.4 procent och investeringarna med drygt 8 procent. G en om att skatteåterbäringen, som norm alt skulle ha utbetalts i slutet av 1994, uppsköts till 1995 ö kade också ko m m unern as skatteinkom s ter. K om m u nernas finansiella ställning fö rb ätt rades för and ra året i följd, vilket kunde m ärkas i att ko m m unernas skuldsättning minskade. De höjda socialskyddsavgifterna och begräns ningen av utgiftsökningen ö kade klart socialskyddsfondernas finansiella överskott. Hela den offentliga sektorns finansiella un derskott sjönk till 5.6 procent av b ru tton atio nalprod uk ten. Den offentliga sektorns bruttoskuld utgjorde vid årets slut 62 procent av bru tton ation alprod uk ten. Den offentliga sektorns jäm vikt uppfyllde således inte konvergenskraven i M aastrichtfördraget, enligt vilka underskottet fick vara högst 3 procent och skulden högst 60 procent av b ru tto n a tio n a lp ro dukten. Bytesbalansen visade överskott År 1994 steg överskottet i handelsbalansen till 33.6 miljarder m ark, vilket var 2.5 miljarder mark mera än 1993. U nder årets senare hälft brom sa des överskottets tillväxt av den allt livligare im porten. Finlands anslutning till EU vid början av 1995 inverkade på utrikeshandelsstatistiken så att importen blev ca 3 miljarder och exporten ca 1 miljard mark större än n o rm a lt.1också statistikförd på tidigare sätt ö kade importen 1994 fort sättningsvis snabbare än totalproduktionen. På im portandelens storlek inverkade delvis att till växten var koncentrerad till branscher d ä r im portandelen i p roduktionen var större än genom snittet. Företagen kom pletterade också sina råvaru- och produktionsförnödenhetslager. De sedan våren stigande vä rldsm arknadspri serna höjde priserna särskilt på skogsindustri p rod ukter och ledde till en förbättring av bytes förhållandet. Detta bidrog för sin del till över skottet i handelsbalansen. Förstärkningen av m arkens externa värde efter halvårsskiftet d ä m pade dock klart uppgången i exportpriserna i m ark och sänkte importpriserna. 1 Alla export- och importleveransförtullningar som skett före slutet av 1994 hänfördes till 1994 års utrikeshandel. Detta förfarande minskade överskotten i handels- och bytesbalansen. Bytesbalansen visade 1994 ett överskott på 5.6 miljarder m ark, vilket utgjorde 1.1 procent av bruttonation alpro du kten. U nderskottet i tjänstebalansen krympte; rese- och transpo rtink om ster na ökade och tjänsteutgifterna minskade. F ak torinkom ster betalades till utlandet till ett mindre nettobelopp än 1993; dollarns försvagning mins kade ränteutgifterna och avkastningen på direkt investeringarna ökade tack vare den förbättrade lönsamheten i den finländska företagsverksam heten utomlands. I bytesbalansöverskottet återspeglades fram för allt tillväxten i den privata sektorns finansiella överskott. Den privata sektorns investeringskvot var fortsatt låg och företagens resultatutveckling god. Tack vare detta förbättrades bytesbalansen, även om den offentliga sektorns underskott för blev stort. Finlands utländska nettoskuld minskade med ett belopp som översteg överskottet i bytesbalan sen. Den utländska nettoskulden uppgick vid 1994 års slut till 257 miljarder mark eller 50 pro cent av bruttonation alpro du kten. Inflationstrycket ök ade m ot slutet av året De lägre arbetskostnaderna per producerad en het och de stabila im portpriserna bidrog till att dä m p a konsum entprisernas stegring. De arbetsmarknadsavtal som slöts i slutet av 1993 och i början av 1994 höjde avtalslönerna med i genom snitt 0.7 procent. Lönehöjningar förekom i h u vudsak inom exportsektorn. N ä r löneglidningen fortsättningsvis var obetydlig, blev löntagarnas inkomstnivå 1994 i genomsnitt 1.6 procent högre än 1993. U ppgången i de indirekta arbetskrafts kostnaderna ökade de totala tim kostnaderna med k n a p p t 1 procent, men tack vare produktivi tetsökningen sjönk arbetskostn aderna per p ro ducerad enhet med 1.3 procent inom industrin med 3.3 procent. Stegringen i export- och producentpriserna berodde framför allt på dyrare råvaror och insats varor. Mest steg priserna på massa, sågvaror och metallprodukter. Den fö rbättrad e skogsindustri konjunkturen tog sig också uttryck i kraftigt sti gande rotpriser. I det virkeshandelsavtal som ingicks i februari 1994 avtalades om en höjning av rotpriset på i medeltal ca 8 procent. Den livliga efterfrågan medförde att rotpriserna under årets lopp gled över det avtalade priset, och i slutet av året var rotpriserna i genomsnitt en femtedel hög re än året innan. 2 350273X Im portpriserna höll sig rätt stabila: varuim portpriserna låg i genomsnitt på sam m a nivå som ett å r tidigare. M arkens appreciering förhindrade att den tydliga uppgången i importpriserna i u t ländsk valuta fick genomslag på priser och kost nader i Finland. Företagens rörelseresultat förbättrades utan att prisstegringen tog fart. Indikatorn för under liggande inflation, dvs. konsumentprisindex ren sat för effekter från indirekta skatter, subventio ner och kapitalkostnader relaterade till boende, steg 1994 med i genom snitt 1.3 procent. Beräknad som indikatorns 12 m ånaders förändring m a tta des inflationen av i början av året så att den låg under 2 procent; från december 1993 till decem ber 1994 var förändringen 1 procent. K onsu mentprisindex steg 1994 med i genomsnitt 1.1 procent och från december till december med 1.6 procent. Den offentliga sektorns åtgärder höjde konsum entpriserna med 1 procentenhet. Den största effekten hade mervärdesskatten, som trädde i kraft vid början av juni. Den sedan 1993 snabba uppgången i bostadspriserna i huvudstadsregionen fortsatte i början av 1994. De stigande långa räntorna däm pade efterfrågan, och prisstegringen u pp hö rd e på som maren. I landet som helhet var förändringarna i bostadspriserna obetydliga; priserna steg i början av året något, men sjönk m ot slutet av året. I februari 1993 hade Finlands Bank till grund för utformningen av penningpolitiken tagit som mål att stabilisera den underliggande inflationen till ca 2 procent från och med 1995. Den underlig gande inflationen låg under 2 procent i början av 1994, och i slutet av året var prissituationen näs tan över lag stabil. Effekterna av de lägre arbets kostn aderna per p roducerad enhet och den star kare m arken kan v äntas vara synliga ä nn u 1995. Den nedgång i priserna på jo rd b ru k sp ro d u k te r och livsmedel som följer av medlemskapet i E uro peiska unionen bidrar till att dä m p a inflationen i början av 1995. Enligt enkätund ersö kn in gar som företogs under året väntade k onsum enterna inte a tt inflationen skulle tillta näm n värt under den närm aste framtiden. Företagens inflationsför väntningar var någo t högre. Löneuppgörelserna i slutet av 1994 och början av 1995 höjde inkomstnivån med i genomsnitt 4 procent. Mest steg lönerna inom exportsektorn. Lönerna höjdes också inom branscher med löne avtal som var i kraft till utgången av 1995; detta möjliggjordes av uppsägningsklausulen i avtalen, med stöd av vilken praktiskt taget alla avtal omförhandlades.

11 10 Penningpolitiken Den förbättrade externa balansen i ekonom in möjliggjorde en återhäm tning av den inhemska efterfrågan 1994. Penningpolitikens v erksam hetsmiljö var trots massarbetslösheten och det svaga statsekonom iska läget klart gynnsam mare än under de närm ast föregående åren, när inflationen förblev låg och v alutakursstörningar na var obetydliga. Uppgången i de långa rä n to r na i utlandet pressade dock upp m otsvarande rä n to r också i Finland. Finlands Bank höll de k orta räntorna nere nästan hela året och m otver kade stora fluktuationer i m arkens kurs genom marknadsinterventioner. 1 slutet av året ledde de tilltagande inflationsförväntningarna och det främst av kostnadsfaktorer betingade inflations trycket till en lindrig åtstram ning av penningpoli tiken. Räntepolitiken stabil, valutakursen förstärktes m ot slutet av året Penningpolitiken var hela året rätt stabil. G r u n d räntan sänktes vid början av februari med 0.25 procentenheter till 5.25 procent och hölls därefter oförändrad. De kortaste m a rk n a d srän to rn a och Finlands Banks an b u d srä n ta var lägst i mars. Därefter tilläts anb ud srän ta n stiga något till följd av m arknadstrycket. Möjligheten att lätta på penningpolitiken försvann redan i februari, när de långa rän to rn a steg i takt med de utländska rä n to rn a och markens kurs utsattes för en press nedåt. F örtroendet för valutakursen återställdes först i augusti, när den ekonomisk-politiska lin jens trovärdighet och den ekonom iska utveck lingen klart hade förbättrats. Samtidigt började också de långa m a rk n ad srä n to rn a sjunka något. Penningpolitiken utformades enligt det infla tionsmål på två procent som hade satts upp i februari 1993. Räntepolitiken kunde hållas rela tivt lätt, när det inhemska inflationstrycket var obetydligt. Inflationsutvecklingen var rentav n å got lugnare än beräknat tack vare de måttliga a rbetsm arknadsuppgörelserna hösten innan och också därför att de stigande långa m a rk n a d srä n to rn a brom sade efterfrågetillväxten och bröt till gångsprisernas uppgång i mitten av året. V aluta kursens förstärkning efter halvårsskiftet m inska de det inflationstryck som genererades av utrikeshandelspriserna. I m otsats till året innan tillläts inte trycket uppåt på valutakursen slå ut i lägre korta räntor. Eftersom den ekonom iska tillväxten hade kom m it bra i gång, ökade san no likheten för att inflationen skulle ta fart. De k o r ta räntorna höjdes i december på grund av star kare inflationsförväntningar och ett ö k at kost nadstryck. Som stöd för utformningen av penningpoliti ken användes inte bara prognoser om den ek o n o miska utvecklingen utan också ett flertal ek o n o miska indikatorer. Dessa m äter utvecklingen av den ekonom iska aktiviteten, inflationen, det m o netära läget och läget på finansm arknaden. Fin lands Bank analyserade utvecklingen av ett brett spektrum av indikatorer, men för att fastställa och ta i bruk ett specifikt, offentligt intermediärt mål saknades det dock förutsättningar. M arken tilläts flyta relativt fritt. Kraftiga va riationer utjämnades genom interventioner, men kursens trend ändrades inte. I janu ari och på hösten förhindrades en för kraftig förstärkning av marken, medan en försvagning motverkades på våren. Den reala valutakursen var i början av året exceptionellt svag, och exportens priskon kurrenskraft följaktligen mycket stark. D ärför motverkade Finlands Bank under flera m ånader på våren en b rant försvagning av m arken, efter som en förstärkning av m arkens kurs motsågs på längre sikt. Såsom väntat stärktes marken avse värt från augusti fram till årets slut. Penningpolitiken skärptes i Förenta Staterna och i flera europeiska länder Den positiva utvecklingen av de internationella rä n to rn a bröts i början av februari, n ä r central banken i Förenta Staterna m eddelade att den stram ar å t penningpolitiken av rädsla för ökad inflation. T o ta lproduktionen i Fö ren ta Staterna hade under sista kvartalet 1993 enligt preliminära uppgifter vuxit med hela 7.5 procent på årsbasis. Centralbanken höjde den s.k. fed funds-räntan, dvs. overnighträntan mellan b a n kerna med 0.25 procentenheter till 3.25 procent. D etta fram kalla de förväntningar om nya penningpolitiska å t stram ningar och en u ppgång i de ko rta m a rk na d sräntorna samt en nedgång i priserna på dollarbaserade värdepapper. Åtstram ningen av pen ningpolitiken i F öre nta Staterna utlöste en kraf tig anpassning på m a rk n a d e rn a för masskulde brev och de långa m a rk n a d srä n to rn a började sti ga stadigt både i Fö ren ta Staterna och i Europa. Också Bundesbank förväntades dröja med att lätta på penningpolitiken. Brantast steg räntorna i de europeiska länder som hade de största b u d getunderskotten, dålig inflationshistoria och ljus nande konjunkturutsikter. De långa räntorna steg i synnerhet i Finland och i Sverige, men också i medelhavsländerna och England. De långa rän to rn a steg i Tyskland med ungefär en procentenhet under våren. Bundesbank lätta de dock ytterligare på sin penningpolitik, efter som inflationen avtog och väntades förbli lång sam också under de närm aste åren. I flera mindre länder i Europa steg r ä n to rn a ä n nu mera. På små m a rkn ad er är ak tö rern a få och ett litet antal storinvesterares åtgärder får betydande effekt på räntorna. I Finland och Sverige steg 10 års rä n torna med 3 procentenheter. I maj skedde det ett tillfälligt avbrott i uppgången. U nder perioden janu ari april sålde utlänningar statens masslån i mark tillbaka till Finland till ett nettovärde av drygt 5 miljarder mark. U nder våren vidgades differensen mellan 10 års räntan i Finland och Tyskland från mindre än en procentenhet till tre procentenheter. C entralbanken i Fö ren ta Staterna höjde i mars april fed funds-räntan i två o m gångar med 0.25 procentenheter. Höjningen av såväl dis kon to t som fed funds-räntan med 0.50 procent enheter i maj pressade på nytt upp m a rk n a d s rä n torna i Fören ta Staterna och Europa. Vid det här laget hade det bekräftats att den ekonom iska tillväxten kom m it i gång också i Europa, vilket bidrog till uppgången i m ark n a d srä n to rn a. De finländska och de svenska rä n to rn a steg igen mera än de tyska. U r investerarnas synvinkel ökade länderrisken för Finlands och Sveriges del bland a n n a t på grund av problemen med stats ekonom in i Sverige och Finland, Sveriges valrö relse och polemiken om anslutningen till E u ro peiska unionen (EU). Efter halvårsskiftet utveck lade sig rä n to rn a och valutakursen i någon mån i olika riktning i Finland och Sverige tack vare de ljusare ekonom iska utsikterna i Finland. I augusti september stram ade såväl central banken i Fö ren ta Staterna som centralbankerna i Sverige, England och Italien åt sin penningpolitik för att dä m p a inflationstrycket. O ckså i Tyskland började de långa rä n to rn a stiga på nytt. F ram till mitten av september hade både den am erikanska och den tyska 10 års rä n ta n gått u pp med 2 procentenheter från årets början. Den tyska eko nomin vände under årets lopp sakta men säkert uppåt. Sveriges riksbank höjde sin reporänta på nytt i oktob er och i december, nä r inflationstrycket till tog. Centralbanken i Förenta Staterna höjde så väl diskontot som fed funds-räntan med 0.75 procentenheter till 4.75 procent respektive 5.5 procent i november. Englands centralbank höjde ba srä n ta n med 0.5 procentenheter till 6.25 p ro cent i december. I Tyskland var penningpolitiken dä re m o t o förä nd ra d under hela hösten. De k orta räntorn a på sam m a nivå som i Tyskland, valutakursen stärktes På den finländska penningm arknaden var stä m ningen i början av året optimistisk. Den ek o n o miska tillväxten hade befästs, m a rkn a dsrän to rna fortsatte att sjunka, marken förstärktes och a k tiekurserna steg. Trycket up påt på markkursen var så stort att det måste dä m p a s med om fattande interventioner. De k o rta rän to rn a hade i slutet av föregående år fallit så att de låg under de tyska. De långa räntornas vändning u pp åt i februari befarades äventyra den spirande ekonom iska till växten. Finlands Bank ansåg att inflationsför väntningarna skulle tillta och de långa räntorna stiga ytterligare om de k orta r ä n to rn a fortfor att sjunka. En m ån ads a n b u d srä n tan var som lägst i mars, då den låg på 4.8 procent, från vilken nivå den tilläts stiga till 5.2 procent i juni. Därefter höll Finlands Bank an bu dsrän tan kring 5 procent. Osäkerheten om finanspolitiken och resultatet av EU-om röstningen märktes under som m aren på den svenska och den finländska pe nningm ark naden. F ö r att hålla den korta räntan oförän drad tillät Finlands Bank en större likviditet än förut inom banksektorn. Bankernas dagsdepositioner i Finlands Bank steg i augusti tidvis till över 4 miljarder m ark. N ä r det ekonomisk-politiska läget stabiliserades efter augusti lättade trycket upp åt på de k o rta räntorna. Finlands Bank m odererade trycket uppåt på de k o rta r ä n to rn a på nytt genom a tt tillföra b a n k e rn a likviditet före EU-folkomröstningen i Sverige, när valutgången föreföll rätt osäker. T ack vare det positiva resultatet av den svenska EU -om röstningen stabiliserades p en ning m ark naden dock snabbt, och b ankernas dagsdeposi tioner m inskade till om kring en miljard mark. Förstärkningen av m arkens kurs up ph örde i början av året. I mitten av året försvagades k u r sen rentav på grund av tvivlen om den ekonom is ka politikens trovärdighet. De positivare ek o n o miska nyheterna och den ökade sannolikheten för att Finland skulle ansluta sig till EU hade en förstärkande effekt på kursen i augusti. Kursen stärktes ytterligare inför folkomröstningen och därefter un der hela hösten som följd av det posi tiva EU-beslutet. M arken stärktes under perio den augusti december med allt som allt 6 procent. Finlands Bank försökte m otverka en allt

13 12 för snabb förstärkning av kursen genom tidvisa interventioner på valutam arknaden. De långa m ark n a d srä n to rn a började sjunka något n ä r marken förstärktes. 12 m ånaders helib o rrä n ta n sjönk från sin högsta nivå på över 8 procent i augusti med 2 procentenheter under perioden augusti oktober. Statens skatteplikti ga 10 års obligationsräntor sjönk dock med endast en procentenhet till 10 procent fram till oktober. Finlands Bank höjde i december anb udsrän tan, som styr de korta m a rk n a d srä n to rn a, med en halv procentenhet till 5.5 procent. Finlands Banks direktion föreslog för bankfullmäktige att gru n d rä n ta n också skulle höjas lika mycket, dvs. till 5.75 procent, men detta ansåg bankfullm äkti ge inte befogat. Höjningen av g ru nd räntan m oti verades med den exceptionellt stora differensen mellan de långa m a rk n ad srä n to rn a och g ru n d räntan. Höjningen av a n bu dsrä n ta n fick ett posi tivt m ottagande på m arknaden: trycket upp åt på de långa r ä n to rn a försvagades och de långa rä n to rn a rentav sjönk något. Också v a lu ta m a rk n a den förblev lugn. Den utländska skulden minskade Valutareserven växte stadigt hela året och u pp gick inklusive terminspositionen till rekordnivån nästan 60 miljarder mark vid årets slut. Reserven ökade i huvudsak på grund av statens k apital import. Den privata sektorns kapitalutflöde av tog, n ä r låneam orteringarna minskade. Tillväxten i Finlands utländska nettoskuld bröts 1994. D etta berodde fram för allt på den låga inhemska efterfrågan och den positiva bytes balansen; den starkare valutakursen reducerade skulden i mark. Skulden m inskade under året med 8.1 miljarder mark och uppgick vid årets slut till 256.8 miljarder mark. 1 relation till exporten minskade skulden med 23 procentenheter och utgjorde vid årsskiftet 143 procent av exporten och 50 procent av totalproduktionen. Statens andel av den utländska skulden steg vid slutet av året till drygt två tredjedelar, när nettokapitalim porten under året uppgick till 29.9 miljarder mark. Staten tvingades fortfarande ty sig till kapitalimport, eftersom det visade sig vara svårt att finansiera budgetunderskottet på den finländska m arknaden, d ä r såväl tillgången på kapital som de höga långa r ä n to rn a var ett p ro blem. M o t slutet av året kunde staten dock skaffa mer finansiering än tidigare på den finländska m arknaden. Den utländska upplåningen skedde främ st genom masskuldebrevslån (tabell). S åda na emitterades till ett nettobelopp av 30 miljarder mark under året. Största delen av den utländska skulden var denom inerad i utländsk valuta. M arklånens andel minskade klart. Bytesbalansens finansiering, Mmk 1993* 1994* I II III IV I IV H a n d e ls b a la n s... 30 991 9 684 9 031 8 539 6 300 33 554 A. B Y T E S B A L A N S... - 4 744-2 9 4 2 336 3 607-7 2 5 578 B. K A P I T A L I M P O R T... 5 963 10 573 7 836 314 1 203 19 926 8 035-6 291 6 759-11 984-8 498 7 957. 37 378-1 2 227 Lån (icke-omsättningsbara på a n d r a h a n d s m a r k n a d e n )... D irektinvesteringar... Portföljinvesteringar (aktier, mass kuldebrev, derivatinstrum ent och p e n n in g m a rk n a d s p a p p e r)... Övriga k a p ita ltr a n s a k tio n e r... 6 196-4 592-2 701-1 360 2613-2 320-1 188-2 013 35 147-3 0 788 7 499 7 136 19 072-11 529 19 306-1 5 791 A.+B. V A L U T A R E S E R V E N S F Ö R Ä N D R I N G... 1219 10 279 10 172 3 921 1 132 25 504 Tilläggsuppgift: Statens kapitaltransaktioner, n e t t o.. 48 015 2 302 13 200 13 858 499 29 859 * Preliminära uppgifter. Den privata sektorns utlandsskuld krympte med 6.5 miljarder m ark under året. De låga inves teringarna, nedgången i den inhemska ränte nivån, företagens fö rb ä ttra d e lönsam het samt aktieemissionerna m inskade företagens behov av nya utländska krediter. Utlandets investeringar i finländska aktier uppgick 1994 till ett netto belopp av 13.2 miljarder mark. Företagens ter m inskontrakt med bankerna steg i början av året till 20 miljarder mark, när m arkens kurs tende rade a tt förstärkas. Term ineringarna ök ad e på nytt under hösten när m arken förstärktes i sam band med EU-omröstningen. De finländska bankernas och finansiella insti tutens kreditfordringar på Ryssland uppgick vid slutet av 1994 till ca 5.5 miljarder m ark. Dess utom hade företagen uppskattningsvis ca 1.1 miljarder mark i kontantbetalningsfordringar på Ryssland. De avtalsenliga fordringarna på Ryss land utgjorde således uppskattningsvis 6.6 miljar der m ark vid årets slut. Bankernas utestående krediter minskade, penningm ängden ökade T rots den ekonom iska återhäm tningen fortsatte bankernas utestående krediter att minska. H us hållens krediter minskade klart mera än företa gens markkrediter. Valutakrediterna krym pte fortsättningsvis kraftigt. Av exportsektorns in vesteringar finansierades största delen genom in tern finansiering och aktieemissioner. H em m a m arknadsföretagens kreditefterfrågan däm pades av de ringa investeringsbehoven och bristen på säkerheter. Också uppgången i låneräntorn a och det osäkra ekonom iska läget bidrog sannolikt till kreditefterfrågans tillbakagång. Hushållens nya bostadskrediter växte i början av året, men dessa bestod till en del av om sättning av gam la krediter på grund av kundernas betalningssvårigheter; stocken av bostadskrediter krym pte nämligen hela året. N edgången i m edelräntorna på bankernas inoch utlåning stannade av i b örjan av året. R ä n to r na på nya krediter vände up p å t parallellt med m ark n a d srä n to rn a i mars, och rä n to rn a på hus hållens nya krediter nådde sin högsta nivå i a u gusti. M edelräntan på nya bostadskrediter var då 8.8 procent och på konsum tionskrediter 10.2 p ro cent. N ä r m a rk n a d srä n to rn a sjönk och banker nas likviditet förbättrades föll kred iträntorna under höstens lopp. Största delen av de nya bostadskrediterna var b u n d n a till ban kern as prim räntor, och den nästvanligaste referensräntan var 12 m ånaders heliborräntan. G ru n d rä n ta n hade förlorat sin betydelse som referensränta; endast un gd om arnas bostadssparkrediter var längre b u n d n a till den. R ä n to rn a på företagskrediter var i förhållande till m a rk n a d s rä n to rn a låga, kring 7 procent, då b a n k e rn a tvingades bevilja företag som h a m n a t i svårigheter krediter till mycket låg ränta. Likviditeten i ekonom in var klart större än året innan. Likviditeten eller penningmängdens tillväxt tog fart på grund av den livligare eko no miska aktiviteten och den ö k ad e inflationsosäkerheten. Av de penningaggregat som m äter lik viditeten växte det snävaste M 1 snabbast, dvs. i en årstakt av ca 9 procent. Till ökningen bidrog i huvudsak företagens ökade likviditet. För de vi dare penningaggregaten var tillväxten måttligare, M2 ö kade som snabbast med 6 procent på års basis och M3 med 10 procent. För samtliga pen ningaggregat avtog tillväxttakten m ot slutet av året. B ankernas potentiella utlåningsmöjligheter förbättrades m ot slutet av året, n ä r b a nk de p o sitionerna (penningm ängden) växte betydligt snabbare än b ankkrediterna. F rå n slutet av 1993 översteg depositionerna utlåningen i mark, och bankernas ö kade likviditet kunde m ärkas i en minskning av räntemarginalen i slutet av 1994. Tolkningen av ba n kkrediternas utveckling i sta tistiken försvårades av praxis för bokföring av kreditförluster och om räkningen av valutakredi ter i mark. A n b u d srä n ta n ökade i betydelse I de penningpolitiska styrsystemen, dvs. likviditetssystemet och minimireservsystemet, gjordes inga änd rin gar u nder året. R ä n ta n på likviditetskrediten låg två procentenheter över och räntan på dagsdepositioner två procentenheter under gällande an bu d srä n ta. Likviditetskreditens maturitet var 7 dagar. Finlands Bank ändrade sin interventionspraxis på p enn ingm arknaden i slu tet av året så a tt an b u d srä n ta n s betydelse i för hållande till helib orräntorna ökades. I decem ber höjde Finlands Bank a n b u d srä n ta n genom en s.k. volym anbudstävling d ä r Finlands Bank själv bestäm de räntan. Finlands Bank undertecknade EM S-avtalet De avtal o m valutastöd som Finlands Bank och E U -ländernas centralbanker ingått 1992 revide rades på so m m aren 1994. De nordiska central

15 14 bankernas avtal om valutastöd var alltjämt i kraft. Stödkreditarrangem angen utnyttjades inte under året. Finlands Bank undertecknade i anslutning till EU -m edlem skapet i december de avtal som EUländernas centralbanker ingått om Europeiska valutasystemet (European M onetary System, EMS) och om kortfristigt m onetärt stöd (ShortT erm M onetary Support, STMS). Avtalen tr ä d de i kraft samtidigt med Finlands EU-medlemskap den 1 januari 1995. Samtidigt upphävdes de bilaterala avtalen om stödfaciliteter mellan Fin lands Bank och E U -ländernas centralbanker. M edlemskapet i EM S förpliktar till inform a tionsutbyte och till överläggningar om penningoch valutapolitiska beslut. I praktiken innebär detta att Finlands Bank i sina egna beslut och i sina operationer beak tar också E U -ländernas penning- och valutamarknadsläge och fo rtlö pan de står i ko n ta k t med EU -ländernas centralb an ker i dessa frågor. Avtalet tillförde dock inte tidigare praxis något nytt, eftersom Finlands Bank hade deltagit i m otsvarande inform ations utbyte och överläggningar alltsedan juni 1992, då på grundval av avtalen om stödfaciliteter med E U -ländernas centralbanker. Finansmarknaden Bankernas verksamhet fortfarande förlustbringande Bankernas verksamhet var 1994 fortfarande klart förlustbringande. De minskade kreditförlusterna och m ånga faktorer med betydelse för utveck lingen av bankernas verksamhetsmiljö pekade dock redan på en förbättring av verksamhetsförutsättningarna. För flera banker blev räntebidraget m indre än året innan. Den höjande inverkan på rä ntebidra get som överföringen av egendom från S p arb a n ken i Finland (SBF) till andra banker hade räckte inte till att kom pensera den förlust som orsakades av a n d ra faktorer. A tt räntebidraget minskade berodde bl.a. på uppgången i de långa m a rk n a d s rän to rna, som medförde förluster för flera b a n ker. Dessutom reducerades räntebidraget av att marginalen mellan depositions- och krediträntan krym pte och av att kreditstocken minskade. Övriga intäkter utvecklades inte heller gynn samt för bankerna. Dels minskade intäkterna från valutaverksamheten på grund av det lugna läget på valutam arknaden, dels kunde bankerna inte b okföra vinster av försäljning av egendom på sam m a sätt som föregående år. R örelsekostna derna ö kade därem o t snabbare än väntat särskilt för de banker som tagit em ot nya arbetstagare och k o n to r när Sparbanken i Finland delades upp. Kredit- och garantiförlusterna var alltjämt stora, även om de minskade från föregående år. En stor del av kreditförlusterna orsakades av att problem fordringar på några stora tjänsteföretag avskrevs från bankernas balansräkningar. Den livligare ekonom iska aktiviteten, det faktum att arbetslösheten passerat sin kulmen och det klart minskade antalet konkurser vittnade emellertid om att skuldskötselförmågan hos bankernas kunder förbättrats och stärkte tron på att kreditoch garantiförlustproblemen var i avtagande. Bankerna förstärkte sitt eget kapital F ör att täcka förluster och säkra kapitaltäckning en förstärkte bankerna sitt eget kapital med o m fattande kapitalprogram. Det egna kapitalet för stärktes såväl med instrument som räknades till sekundärt eget kapital som med aktieemissioner till ett värde av sam m anlagt 5 6 miljarder mark, vilket innebar att depositionsbankernas kapital bas ökade med mer än en tiondedel. Emissioner arrangerades både i Finland och utomlands. En dast SCAB behövde statens bankstöd. Saneringen av ko ntorsnätet och personalen avtog under 1994. Till följd av SBF-affären tv ä rt om ökade kö p a rb a n k ern as (A CA och andelsbanksgruppen, FB F, K O P och PSB) personal och kontorsnät. Spjälkningen av SBF innebar dock att personalen och antalet ko n to r inom hela banksektorn avsevärt minskade. Vid slutet av 1994 var antalet anställda inom banksektorn allt som allt om kring en tredjedel mindre än under top påret 1989. Svag efterfrågan på krediter Bankernas balansräkningar minskade 1994 yt terligare. Nedgången i kreditstocken berodde inte b ara på kreditförlusterna utan fram för allt på den ringa volymen nya krediter. En enkät som Fin lands Bank, Industrins och Arbetsgivarnas Cen tralförbund och handels- och industriministeriet genomförde bland företagen visade att tillgången på finansiering var ett problem bara för en rela tivt liten m ängd företag: endast ca 15 procent av företagen framhöll att tillgången på finansiering hade stört deras verksamhet. I dessa företag u p p fattades bristen på säkerheter som den största olägenheten. Den främsta orsaken till den ringa volymen nya krediter tycks därför ha varit en låg efterfrågan på krediter och inte en s.k. kreditkris. D ärem o t ökade depositionsstocken, om än långsamt. Andelen g ru nd rä n te b un dna depositio ner krym pte under året. Nedgången berodde h u vudsakligen på att en del av SBF:s grun drän te bu nd na depositioner i de m ottagande bankerna överfördes till an dra k onton. De skattefria depo sitionernas andel av depositionsstocken förblev rätt stabil. skyddet i filialens verksamhetsland är sämre än i hem landet utbetalas depositionsskydd högst enligt depositionsskyddet i verksamhetslandet. Filialen kan ansöka om extra skydd från myndig heterna i verksamhetslandet, om depositions skyddet i hem landet ä r sämre än skyddet i verk samhetslandet. Inget extra skydd behöver bevil jas, om myndigheterna i verksamhetslandet anser att hemlandets depositionsskydd är tillräckligt. Deponenterna skall ges inform ation om depositionsskyddets om fattning o.a. faktorer som gäller depositionsskyddet. Ä ndringar i lagstiftningen om depositioner F ö rändring ar i konkurrensförhållandena Enligt gällande lagstiftning var 1994 det sista året under vilket det var möjligt att göra skattefria tidsbundna depositioner. Giltighetstiden för la gen om skattelättnader för depositioner och obli gationer förlängdes dock med ett år, så att fysis ka personer och inhemska dödsbon ä nn u under 1995 skulle få göra skattefria 24 m ånaders d e po sitioner. Regeringen m otiverade förlängningen av lagens giltighetstid med bankernas dåliga lön sam het och med att de senaste skattefria såväl två som tre års depositionerna annars skulle förfalla till betalning 1996 och ku nn a ge u pphov till stör ningar på m arknaden. Finlands Banks representant, som hördes av riksdagen i ärendet, betonade lagens konkurrenssned vridande effekter och ansåg det inte önskvärt att bankernas lönsamhet stöds genom oneutral beskattning. Enligt Finlands Bank var det dock motiverat att avlägsna de skattemässiga stöden stegvis, eftersom det skulle minska bankernas osäkerhet om framtiden. Den arbetsgrupp som behandlat depositionsskyddet överläm nade sitt förslag till ändring av lagstiftningen om depositionsskydd för att h a r monisera den med EU:s bestämmelser om depo sitionsskydd. A rbetsgruppen hade dessutom till uppgift a tt ta ställning till utvecklingen på lång sikt av depositionsskyddssystemet i Finland. Om detta skulle arbetsgruppen emellertid lämna sitt b etän kan de först i m ars 1995. De viktigaste av de nya bestämmelserna gällde det s.k. förbudet m ot export av depositionsskydd, u tö kat skydd för utländska kreditinstituts filialer i Finland samt informationsskyldigheten. F ö rb u d m ot export av depositionsskydd inne b ä r enligt den nya lagstiftningen att säkerhetsfon den i depositionsbankens hem land svarar för skyddet av depositionerna, men om depositions- Till följd av spjälkningen av SBF ändrades b a n kernas m arkn ad san delar i fråga om krediter och depositioner radikalt under året. Exempelvis i fråga om depositioner krym pte sparbanksgruppens (inkl. SCAB) m arknadsandel från nästan en fjärdedel till k n a p p t sex procent, medan affärs b a nk erna och a ndelsbankerna vann ku nd er i m o tsvarande omfattning. Överföringen av k u n derna skedde i början av året. Efter april förekom det inga n ä m nvä rda förändringar i de statistik förda m arknadsandelarna. Det förefaller som om största delen av de tidigare SB F-k un derna blev k under i den bank dit deras kundförhållande överfördes enligt köpeavtalet. U nder året visade utländska finansiella institut ett rätt livligt intresse för a tt starta bankverksam het i Finland. I och med avtalet om Europeiska e k onom iska sam arbetso m rådet (EES-avtalet) trädde en ny lagstiftning om kreditinstitut i kraft vid början av 1994. 17 b a nk er verksamm a inom EES-stater anm älde under året intresse för att enligt de nya bestämmelserna om fritt tillhanda hållande av tjänster tillhandahålla banktjänster även i Finland. Fem av dessa b ank er grundade en filial i Finland. På försäkringsm arknaden var de utländska nykom lingarna 20. Skötseln av bankkrisen krävde fortfarande offentliga medel Av ba n ke rna var det endast SCA B som under året behövde offentligt kapital för att säkra sin kapitaltäckning. K apitalstödet ordnades genom att Statens säkerhetsfond förvärvade SCAB:s ut ländska dotterbolag S k op ban k International och F e n n o s k a n d ia och genom a tt SCAB beviljades direkt kapitalstöd.

16 Största delen av det offentliga stöd som var avsett för skötseln av bankkrisen använde egendomsförvaltningsbolaget Arsenal Oy, som under sitt första verksamhetsår bokförde betydande värdeminskningar av egendom och kreditförluster på Sparbanken i Finlands krediter och andra tillgångar. Förutom kapitalstöd erhöll Arsenal statsgaranti för sin medelsanskaffning jämte räntan på den. 1991 Scopulus, Sponda och Solidium. 4 330 1992 Scopulus, Sponda och Solidium. 9 444 SCA B... Sparbanken i F in lan d... Andelsbankerna... Postbanken... Kansallis-Osake-Pankki... U nitas... A C A... Sparbankernas säkerhetsfond... Övriga... 1993 Scopulus, Sponda och Solidium. -2 722 STS (Brobanken)... Sparbanken i F in lan d... SC A B... Kansallis-Osake-Pankki1... Unitas1... A rsenal... Affärsbankernas och Postbanken Ab:s säkerhetsfond... Andelsbankernas säkerhetsfond1 Sparbankernas säkerhetsfond... 1994 S p o n d a... -1 220 A rsenal... Sparbanken i Finland2... SCAB3... T o ta lt... 9 832 Bankstödet 1991 94, Mmk F inlands Bank Fram till början av 1995 fick köparbankerna till Arsenal överföra sådan problemegendom som de övertagit vid köpet av Sparbanken i Finland och som uppfyllde överenskomna kriterier. Under 1994 överfördes egendom till Arsenal så att egendomen vid slutet av året uppgick till ett värde av ca 40 miljarder mark. Arsenal bedömde att bolagets verksamhet skulle vara förlustbringande också under de kommande åren. S tatsrådet S tatens säkerhetsfond k apital garanti k apital g aran ti k apital övrigt 600-600 580 I 094 I 108 903 1 726 1 749 422 160-844 350 3 442 3 000 11 400 500 3 036-2 656 300 700 1 800 1 000 1 558 900 6 000 28 000-357 -345-686 450 0 16 690 32 000 16 600 k apital och övrigt 4 330 9 444 3 580 12 494 I 108 903 1 726 1 749 422 500 160-2 722 3 036-3 500 1 050 5000-357 -345 T otalt garanti 600 300 1 800 1 000 900-1 220-600 6 000 28 000 232-454 283 733 515 43 637 32 000 1Principbeslut. 2 Återvinning av SBF:s eget kapital och täckning av underskott i pensionsansvar. 3 Statens säkerhetsfond förvärvade Skopbank International S.A. och Fennoskandia Bank Ltd. av SCAB. Brobanken, som hade bokfört rikligt med förutsedda kreditförluster redan under sitt första verksamhetsår 1993, nådde 1994 i det närmaste ett nollresultat. Egendomsförvaltningsbolaget Sponda, som ägs av Finlands Bank, kunde under året betala tillbaka en del av sina lån med intäkter från försäljning av egendom. För att förbättra andelsbanksgruppens verksamhetsförutsättningar bereddes under året ändringar i andelsbankslagen och kreditinstitutslagen. Enligt planerna skulle de enskilda bankerna förbinda sig att klarare än förut fungera som en enda grupp och svara för varandras förbindelser. Detta skulle göra det möjligt för de finländska andelsbankerna att organisera sin verksamhet på det sätt som är tillåtet för lokalbanksgrupper i EU:s medlemsländer enligt det första bankdirektivet. Värdepappersmarknadens betydelse ökade Kapitalmarknadens betydelse för förmedlingen av finansiering fortsatte att öka under 1994. Masskuldebrevsmarknaden växte något i första hand till följd av statens obligationsemissioner. Tack vare den gynnsamma kursutvecklingen var aktiviteten livlig på aktiemarknaden. Den ökade osäkerheten och den förbättrade likviditeten skapade förutsättningar för en utvidgning av verksamheten också på derivatmarknaden. Verksamheten på andrahancismarknaden fö r masskuldebrev ut vidgades Volymen utelöpande masskuldebrevslån ökade långsamt under 1994. På grund av företagssektorns snabbt förbättrade lönsamhet och låga investeringsnivå blev masskuldebrevsemissionerna betydligt mindre än ett år tidigare. Till följd av den ringa efterfrågan på krediter hade inte heller bankerna behov av att skaffa långfristig finansiering på den finländska masskuldebrevsmarknaden. Statens nettofinansieringsbehov var däremot fortfarande stort, ca 71 miljarder mark. Även om över hälften av de långfristiga lånen upptogs på den internationella kapitalmarknaden var också upplåningen på den finländska marknaden betydande. Statens andel av de nya emissionerna steg följaktligen till närmare 70 procent. Totalt emitterade staten nya marklån till ett värde av 31.5 miljarder mark. Markemissionerna var till största delen referenslån (benchmarklån), men också 3 350273X avkastningsobligationer, som främst säljs till hushållen, emitterades till ett värde av 5 miljarder mark. Vid slutet av året uppgick beloppet utestående referenslån till 69 miljarder mark och avkastningsobligationer till 10 miljarder mark. Utvidgningen av referenslånsmarknaden fortsatte. Under 1994 introducerades tre nya primary dealer på marknaden. Svenska Handelsbanken, Filialkontoret i Helsingfors blev primary dealer den 1augusti, Goldman Sachs International, som opererar från utlandet, den 5 september och Alfred Berg Fondkommission Ab den 10 oktober. Även handeln med referenslån var betydligt livligare än under föregående år. Primary dealernas rapporterade affärer steg till 500 miljarder mark, varav andelen affärer mellan primary dealerna utgjorde omkring en tredjedel. Statens referenslån bildade kärnan på andrahandsmarknaden för masskuldebrevslån, eftersom till börsen rapporterades affärer till ett sammanlagt värde av endast 2 miljarder mark. För att främja verksamheten på andrahandsmarknaden för referenslån inledde primary dealerna och Finlands Bank handel med obligationsterminer baserade på statens referenslån. Verksamheten på obligationsterminsmarknaden startades i januari, då de flesta primary dealerna började notera en obligationstermin baserad på ett referenslån med förfallodag 1997.1april inleddes handel med en obligationstermin som baserade sig på ett referenslån med förfallodag 2004. Handeln med obligationsterminer fick en försiktig början, men då de långa räntorna steg och prisfluktuationen ökade, började allt flera slutplacerare använda obligationsterminer för att skydda sina portföljer. Primary dealernas inbördes handel var dock av central betydelse för likviditeten på marknaden för obligationsterminer, eftersom nästan 60 procent av handeln försiggick mellan primary dealerna. Också de båda derivatbörserna utökade sitt produktsortiment med ränteterminer baserade på statens referenslån. Efterfrågan på arbetspensionsanstalternas APL-återlåning och placeringslån var lika lam som företagens efterfrågan på bankkrediter, och pensionsförsäkringsanstalterna hade därför goda möjligheter att placera i obligationer. Försäkringsanstalterna var följaktligen en av de viktigaste placerargrupperna på marknaden för statens referenslån, och deras placeringar i statens obligationer ökade betydligt. Även bankerna hade gott om referenslån i sina portföljer. Eftersom de långa räntorna steg i början av året, tvingades bankerna i sina delårsrapporter bokföra ca 17