Monstret! Författare: Moa Larsen 2014
Kapitel 1. Ljuden Bella hade hemkunskap. Hon satt bredvid Ebba, Bellas bästa vän. Bella hade nyss börjat i sjuan, så de kände inte så många. Men några kände de, som Tobbe och hans "gäng". - Jag HATAR Tobbe!!! sa Ebba till Bella. - Vem gör inte det? svarade Bella. - Du mannen, är inte du LITE seg va? skrek Tobbe över hela klassen till läraren. Alla i klassen skrattade förutom Bella, Ebba och magistern Erik. Erik ignorerande honom och påbörjade lektionen. Bella hade alltid gillat hemkunskap, så hon var en utav de bästa i klassen. Men inte Ebba, hon behövde alltid hjälp. När alla var klara så var det dags att diska. Bella och Ebba var de som diskade sist, för Ebba var väldigt seg och långsam.
- Jag går på rast tjejer, sa Erik till tjejerna. - Okej! Svarade Ebba och Bella. De började diska. Helt plötsligt lät det något inifrån rören under diskhon. - Hörde du det, Bella? - Vadå? - DET DÄR!! - Äsch, det är nog bara stopp i rören, svarade Bella. Det sprakade till igen. - Nu hörde jag det också! skrek Bella. De öppnade skåpsdörrarna under diskhon för att se rören. Då hände det igen! Först såg de ett stort hål i röret, sen såg de ett grönt slem glida ner igenom rören. - Aaaahhhh!!! skrek de högt. - Vad var det där? frågade de varandra med darrade röst.
Kap 2. Rädslan! Bella och Ebba hade äntligen skakat sig ut till korridoren. De stannade, fortfarande lika rädda. - Vad var det som just hände? sa de i mun på varandra. Ebba blev räddast utav dem. - Det känns som om jag kommer kissa på mig!! Men jag vågar inte gå till tjejernas, det känns som "slem saken" kommer att komma upp ur toaletten, sa Ebba. Bella kunde inte låta bli att fnissa. - Vad skrattar du åt? Du såg ju också "slem saken" ifrån dödens rike! skrek Ebba. - Ifrån AVLOPPET!! rättade Bella. - Du vet vad jag menar, sa Ebba med lite lugnare röst. - Men gå på toa du, så ska jag fråga vaktmästaren, sa Bella lugnade, även fast hon är livrädd.
Bella kollade medan Ebba sprang omkring som Tarzan, för att kunna se ifall monstret var bakom henne. - Eller kom det ifrån källaren? frågade Bella sig själv. Bella funderar på vart vaktmästarens rum kan vara. Kanske där borta? Nej, det var städskrubben. Jag får nog fråga, tänkte Bella för sig själv. Hon gick längs korridoren. - Eh, ursäkta mej? säger Bella till kuratorn. - Ja? svarar kuratorn. - Vet du vart vaktmästaren är? frågande hon - Nä, hurså? svarade kuratorn. - Jag och min kompis Ebba, såg något konstigt i rören under diskhon, sa Bella nervöst. - Vi kanske kan prata om det? Jag är kurator, svarade han. Förresten vill du ha ett tuggummi? - Visst, svarade Bella. De gick till kuratorns rum. På vägen kom Tobbe och hans "gäng". Bella såg dem, men fortsatte att gå. Hon hoppades att de inte såg henne, men det gjorde de.
-Du Bella, polarn! kom eller? skrek Tobbe så att alla stirrade. -Jag kommer strax, sa Bella till kuratorn. Bella gick till Tobbe. - VAD VILL DU? HERR TÖNT MAN? Skrek Bella. - Varför skrattade du inte åt mitt skämt på lektionen förut? frågade Tobbe. - Hmm, jag vet inte, jo kanske för att du är landets NÖDIGASTE TÖNT? DÅ blev Tobbe arg. - Vadå då miss: fiasko!!! Är du rädd? - Nej? svarade Bella och börjar gå mot kuratorns rum. Då satte Tobbe ut sitt ben så att Bella ramlade. Tack vare Tobbe, så fick Bella fläskläpp och blåtira.
Kap 3: affischen Bella halvsprang till tjejernas. Hon ville se sin fläskläpp i spegeln. När hon kom fram till spegeln så spottade hon ut tuggummit som hon fått utav kuratorn. Hon såg att det var alldeles blodigt. Hon försökte skölja sitt ansikte så att det skulle se lite fräscht ut i alla fall. Då kom Ebba ut ifrån en utav toaletterna. - Hej! sa Ebba, men OJ! Hur ser du ut? Vad har hänt? - Tobbe har hänt. Han fällde krokben på mig, sa Bella lite ledsamt. - Stackars dig! sa Ebba. - Kom, nu går vi! sa Bella De gick ut till korridoren igen. - Jag skulle gå till kurator nu! sa Bella stressigt. - Okej! svarade Ebba. Jag ska gå till brorsan! Han slutar snart. Bella gick emot kuratorns rum. På väggen såg Bella en affisch:
Då sprang några killar förbi och affischen föll ner! Bella tog upp den, och då såg hon den riktiga affischen:
Bella VISSTE, att det var något mystiskt som de såg förut!
Kap 4. Upptäckten Bella gick till Ebba. Ebba fick syn på henne. - Hej Bella! sa Ebba - Du, Ebba, har du sett affischen? frågade Bella. - Ja! Det är disco snart!! ska vi gå ihop, eller... - NEEJ! Inte den affischen! Den andra! skrek Bella. - Jag tror inte att jag har sett någon annan affisch.. sa Ebba fundersamt. - Fokusera!! Det stod att det VAR ett monster på skolan! - Det tror jag inte... sa Ebba fundersamt. - Jag ska i alla fall gå och kolla för säkerhets skull, sa Bella lite fundersamt. - Okej! sa Ebba utan att höra. Bella gick sakta igenom den långa mörka läskiga korridoren, utan att säga ett ljud. Bella var jätterädd. När hon är kom fram så såg hon en röd-brun rostig, gammal dörr. Bella öppnade den försiktigt. Dörren knakade. Det var mörkt, läskigt och det hängde gammalt spindelväv i taket. Fönstren var även trasiga och massa rör läckte. DÅ, såg hon några slemmiga avtryck på golvet. Hon följde
Hon följde dem och då såg hon honom! Han hade antenner och han var gjord av grönt slem. Han hade björntassar och ett människoansikte. - Vad är det? sa Bella tyst. - Snarare VEM! Jag heter Bruno, som Bruno Mars, fast snyggare och bättre!! sa Bruno stolt. - Vad har hänt med dig? frågade Bella. - Jo, jag har blivit förvandlad till en blandning av: bi, björn, människa, och slem, svarade Bruno. - Varför människa? Vad är du egentligen? frågade Bella. - Jag är egentligen en björn och människa är så att jag kan prata. Varför ställer du så många frågor? frågade Bruno. - Jag är bara lite förvirrad, sa Bella. Då kom kuratorn ner till källaren. Han såg Bruno och Bella och skrek till Bella att springa därifrån och hämta ett rep. När Bella kom ut till korridoren så slutade hon att springa.
Hon hämtade inget rep, för att Bruno var hennes vän. Kuratorn får klara sig själv. Tänkte hon och gick.
Kap 5. dikten Bella gick till Ebba. Hon måste berätta. Så helt plötsligt såg hon en ny affisch på väggen.
Bella brydde sig inte. Hon hade faktiskt sett ett monster. Hon fortsatte att gå. Ebba kom rusande till Bella. - Jag hörde skrik ifrån källaren!! skrek Ebba - Gjorde du? Inte jag, sa Bella, och låtsades som ingenting. - Vi måste kolla! sa Ebba och började gå. -NEJ! Det gör du inte!! Skrek Bella. Vi ska till biblioteket! - Varför? frågade Ebba. - Jag berättar på vägen, svarade Bella.
Kap 6 Boken Bella och Ebba kom in till biblioteket. Bella fick bära Ebba för att hon var så uppspelt. Bella satte ner Ebba. -Vv-var det ett MONSTER där? sa Ebba skakande. -Ja, men jag måste hitta mer fakta om den där björnen, sa Bella. De började leta. Efter ca. 25 minuters letande hittade Ebba en faktabok. - Här är något... sa Ebba medan hon visade Bella. - NEJ! Det är ju fakta om bin, men eftersom vi är på b:avdelningen så är vi nog nära björnfaktan, sa Bella, vi forsätter. I smyg kollar Ebba i Bi-boken ändå, och ser att det var massa björnfakta istället. - Kolla Bella! Det ÄR Björn-fakta här! skrek Ebba. - Tyst! hör hon i bakgrunden. - Nej Ebba, jag har en bok om björnar här! Hon öppnade boken. - Va? Det här är Bi- fakta!! sa Bella.
- Jag sa ju det! sa Ebba, kolla! De har bytt framsidetext! Jag har hittat en bra sida med fakta om björnar:
- Va mystiskt! sa Ebba. Varför har de bytt framsidetext? Vet de något om monstret i källaren?
Kap 7 blandningen Nästa dag i skolan. - Tack för skjutsen, Therese, sa Bella. - Varsågod, svarade Therese, Ebbas mamma. Ha en trevlig dag! Ebba och Bella gick ut ur bilen och gick in till skolan. - Bella? frågade Ebba tyst. - Ja?! Vad är det? sa Bella. - Såg du verkligen ett monster igår? frågade Ebba. Jag är ganska rädd. - Ja, men det var väldigt snällt, så du behöver inte vara rädd. De gick tillbaka till biblioteket. De hade kommit lite tidigare, så bara bibliotekarien var där. - Kan vi inte locka ut monstret ifall det är kvar? frågade Ebba. - Vilken bra ide! sa Bella. Men vad ska vi locka ut det med? - Det här kanske?! sa Bella efter en stund. Hör här:
- Kom då! Vi går till hemkunskapen! Där finns nog alla saker! sa Ebba. - Nä? Du vet till gympan? sa Bella sarkastiskt. Det tog en stund att hitta alla saker, men tillslut hade vi samlat ihop allting i en stor hög. De gick till hemkunskapen, la i alla ingredienser och till sist var vi klara. - Monster pannkakorna är klara! sa Bella belåtet. - Hur gör vi nu då? frågade Ebba. - Vi kan ställa källardörren på glänt, sen sätter vi en pannkaka på en tråd för att locka monstret (Bruno) till korridoren då... då... DÅ, då... - Vad händer sen? frågade Bella. - Synd att vi inte kan skrämma Tobbe med monstret... sa Ebba besviket.
- Jo det kan vi! sa Bella! Vi kan skicka ett sms till Tobbe om att han ska komma, för att han har glömt sin jacka t.ex, så kommer han samtidigt som monstret! Det KAN ju inte gå fel! Senare... - Okej, nu är allt klart! sa Bella. Nu går vi till källaren. Vid källaren: - Nu ska vi bara locka hit Tobbe, sa Bella. - Men hur? frågade Ebba. - Vi kan ringa honom! sa Bella. Nu går det signaler fram, någon svarar!! Vad ska jag säga? Ebba ryckte till sig telefonen. - Hej, det är Ebba, svarade hon, du har glömt din jacka på skolan! Du får hämta den. - Okej... Jag kommer då, tja! svarade Tobbe. - Han kommer nu! sa Ebba. - Okej! Jag ska bara locka fram Bruno, sa Bella. Jag kommer snart.
Några minuter senare... - Vart är pannkakorna, skrek Bruno så fort Bella öppnade källardörren. - Jag sa ju det! sa Bella, du får pannkakorna när du har skrämt Tobbe!!! - Han är här!! skrek Ebba. Göm er! De gömde sig. Bella gömde sig vid Bruno medan Ebba gömde sig i en låda med massa kläder. Alla tre kollade på Tobbe medan han letade, men han letade inte bara efter jackan...
Kap 8 hämden - Var är ni, Ebba och Bella? skrek Tobbe. Jag VET att ni är här inne! Alla var tysta, förutom Bruno som små fnissade. - Hallå? sa Tobbe lite lugnare. - Nu! viskade Bella till Bruno. Skräm honom! Då Hoppade Bruno fram och skrek bu. I samma sekund som Tobbe skrek som en liten tjej, tog Ebba fram mobilen och filmade. - Stackars Tobbe, sa Ebba tyst. Tobbe skrek i säkert två minuter, innan Ebba och Bella kom fram från deras gömställen. - Varför gömde ni er? frågade Tobbe
- Jag filmade ALLTING från början till slut! sa Ebba och visade filmen. - Om du inte slutar att mobbas så kommer vi att skicka filmen till ALLA våra kontakter och visa upp den på nästa redovisning, sa Bella. - Men om du fortsätter att vara en mobbare så klickar vi bara på en enkel knapp vid namn "skicka"! fortsatte Ebba. - Vad väljer du? sa Ebba och Bella i mun på varandra. - Ahhh, skrek Tobbe. Okej då, jag ska sluta!! Medan han gick mot ytterdörren.
Kap 9 sanningen - Vänta! skrek Bella Tobbe vände sig om. - Du verkade så överraskad, sa hon. Jag trodde du redan hade sett ett monster. - Varför trodde du det? sa Tobbe. - Du skrev väl dikten? frågade Bella - Ja, men jag hade bara hört talas om något "monster" i källaren, inte sett det själv, sa han - Varför skrev du dikten? frågade hon. - Jag tyckte det var töntigt, svarade Tobbe. - Vet du vem det var som bytte framsidetext i biblioteket? frågade Ebba medan hon släppte ner Bruno i källaren igen. - Jag var faktiskt också i biblioteket när det hände, men det var inte jag, det var bibliotekarien, Jag såg henne, hon hörde er när ni pratade om monster i källaren, berättade han. - Då borde ju hon veta något! sa Ebba.
De gick till biblioteket. - Hörru!!' sa Ebba till bibliotekarien, varför bytte du framsidetext på fakta böckerna om Bin och Björnar! - Okej, ni fick mig, svarade hon, jag hörde er när ni pratade om ett monster i källaren, sa hon till Ebba och Bella. Jag blev orolig så jag hann precis byta framsidetexter innan ni kom till den avdelningen. - Men varför blev du så orolig? avbröt Tobbe. - För att när jag var påväg hit förra veckan, så såg jag en Björn, väldigt nära skolan. Jag visste inte vart den kom ifrån så jag tog med den in till skolan. Jag gömde den här i källaren tills någon skulle fråga om den. Dagen efter så hörde jag på radion att en Björn hade rymt från ett zoo. Då visste jag att det var den jag hade gömt i källaren. - Varför ringde du inte till zoo då? frågade Bella. - Då skulle de undra varför jag gömde den för dem och inte gick dit direkt, jag gjorde som
- Då skulle de undra varför jag gömde den för dem och inte gick dit direkt, jag gjorde som jag gjorde för jag vågade inte gå med den så långt, jag är livrädd för björnar! Samma dag gick jag ner till källaren igen. Då hade den blivit stucken av ett konstigt bi, fast den var röd och svart istället, och den pruttade grönt slem och sa: "Nu är han ett monster, NU är han e-ett monster"! - Okej, vi ringer till zoo och så får du berätta vad som hände! Senare... - Tack för att ni ringde, tjejer, sa Sebastian, från zoo. - Ingen orsak! sa Ebba De hade tagit med Bruno in i en bur i lastbilen och skulle just gå in när Bella avbröt: - Vad kommer hända med Bruno? frågade hon oroligt. - Vi tar honom till zoo, juste, innan jag glömmer.. sa Sebastian, här! Två gratis kuponger in till zoo:t i ett HELT år! - Tack! sa Ebba och Bella samtidigt.
Sebastian tog upp telefonen. Bibliotekarien hörde att han bara slog in tre siffror så hon frågade snabbt. - Vem ringde ni? - Polisen! svarade Sebastian innan polisen svarade: -"Hallå, det är Henrik, polisen". Man hörde hans mörka röst väldigt svagt. - Ja, hej det är Sebastian ifrån zoo, jag ska rapportera en bibliotekarie som har hittat en Björn på gatan men inte lämnat tillbaka den, så berättar han hela historien. - Okej, jag och polisen kom överens om att du inte ska gripas, men du för betala 3000 kr i böter. Senare...
- Nu har alla frågor svar utom en, det var vem som hade vänt på affischen och skrivit om den? sa Bella. - Det var också jag, sa bibliotekarien. Jag ville inte att någon skulle misstänka mig, så jag skrev den så att ingen skulle tro att det var jag. - Jaha, DET borde jag ha förstått, sa Bella. En vecka senare: - Det kommer bli jätte kul att hälsa på Bruno på zoo! sa Bella. Hon Ebba och Tobbe skulle gå igenom stan till zoo och var snart framme. - Ja, jag har verkligen saknat honom, svarade Ebba. Medan hon duckade för massa grenar. - Där! Jag ser zoo:t sa Tobbe efter en stund och började springa. När de kom fram till zoo:t så visade Ebba och Bella sina kuponger medan Tobbe betalade en 100 sedel för att komma in. - det första de gjorde var att gå till Bruno. Han satt i en bur och åt blåbär och honung.
- Hej Bruno! sa Bella till honom. Då kom Sebastian. - vi har gett honom en spruta så att han inte kan prata eller något annat konstigt, han hade blivit stucken av ett rött,svart bi, men nu är han pigg och frisk som vanligt. Slut!