PEDAGOGIK 2015 TEXT 1 Nilsson, Peter (2005). Vad är pedagogik? Några tankar om pedagogikämnet i ett jämförande perspektiv. Nilsson beskriver i sin artikel vad ämnet pedagogik handlar om, i synnerhet pedagogik som universitetsämne. Trots att han utgår ifrån ett rikssvenskt perspektiv, ger texten ändå en grundläggande bild av vad det är för ett ämne du sökt in till. Svara på BÅDE fråga a och b. a) Gör en kort sammanfattande beskrivning av vad pedagogik handlar om utgående från de olika synvinklarna i texten. (10 p.) Det är skillnad på hur ordet pedagogik används i vardagligt tal och i akademiska sammanhang. Vardagligt används ordet för att fälla utlåtanden om en persons förmåga att förmedla ett budskap. För denna förmåga använder man begreppen pedagogisk och opedagogisk. Ordet pedagogisk betecknar då en egenskap, som en del har mer av, andra mindre. Ordet används också för att fälla omdömen om bruksanvisningar, TVprogram, böcker, och dylikt. Då handlar det främst om att värdera presentationstekniker eller retorik. I akademiska sammanhang kan pedagogik också beskrivas på två olika sätt. För det första kan pedagogik beskrivas som vetenskaplig praktik, som tar fram analyser och modeller som används av forskare och utredare för att beskriva, förstå och förklara pedagogiska processer. För det andra kan pedagogik ses som undervisningspraktik, som utvecklar praktisk kunskap som är direkt användbar för lärare och personalutbildare. Som vetenskaplig praktik är pedagogik ett begrepp som innefattar studier och teorier som handlar om påverkans- och förändringsprocesser. De här processerna kan studeras på individ-, grupp-, organisationsoch samhällsnivå och inom många olika sociala, kulturella och historiska sammanhang, såsom skola, arbetsliv, osv. Pedagogikämnet vid Umeå universitet behandlar olika aspekter av fostran, utbildning, lärande, undervisning eller annan påverkan. Inom pedagogiken ställs frågor om varför vissa värderingar, kunskaper och färdigheter uppstår, vidmakthålls och förändras inom och mellan generationer, grupper och individer. Ett äldre och snävare akademiskt sätt att beskriva begreppet pedagogik är som studier av uppfostran, det vill säga pedagogik är då läran om uppfostrans mål och medel. Denna syn på pedagogiken kritiserade Hammer redan 1910 därför att uppfostran då ses som en verksamhet hos uppfostraren, ett slags hantverk. Enligt denna syn reduceras läraren till en yrkesmänniska som bearbetar ett material, barnet, och formar det enligt en förutbestämd mall. Pedagogiken blir då en slags teknologi som förser läraren som hantverkare med regler och metoder. Hammer ser pedagogiken som en livsprocess, ett utvecklingsförlopp, de nya generationerna som växer in i samhällslivet och kulturen. Pedagogik blir då en bit av historien, där kulturen överförs från generation till generation och kan likställas med en process, ett utvecklingsförlopp, som kan beskrivas teoretiskt.
Sjöstrand använder begreppen edukation och edukationsprocess. Den senare använder han som synonym till fostran, påverkan, bildning och pedagogiska processer. Enligt Sjöstrand pågår det en målmedveten påverkningsprocess (edukationsprocess) i alla samhällen och kulturer. Avsikten med denna påverkan är att nya generationer ska formas enligt vad samhället önskar göra dem till. b) Berätta om på vilka sätt ämnet pedagogik överlappar ämnena sociologi, psykologi och didaktik enligt Nilsson. (10 p.) Sociologi: Sociologer intresserar sig för utbildningssystemet i samhället och hur reproduktionen av och socialisationen i samhället går till (utbildningens roll i samhället). En gren av sociologin kallas utbildningssociologi. Pedagogiken har hämtat inspiration från teorier och tänkare inom sociologin (t.ex. Durkheim och Bourdieu). Som exempel på forskning i gränszonen mellan pedagogik och sociologi kan nämnas arbetslöshetsproblematiken och frågor som berör lågutbildade. Psykologi: Psykologin i Sverige ha formats av frågor som uppkommit i skolsammanhang samtidigt som psykologin varit med och format skolan. Överlappningar finns när det gäller teman som urval och inlärning, lärande som mentalt fenomen och lärandet som något som kan portioneras ut i en speciell miljö. Pedagogisk psykologi handlar om studiet av uppfostringsprocessen på individnivå och fokuserar på biologiska och psykologiska betingelser som påverkar barns utveckling. Beröringspunkter mellan ämnena finns när det gäller barns utveckling och inlärning, men även vuxnas karriärval och beslut i samband med utbildningar. Didaktik: Didaktiken har utvecklats inom pedagogiken. Didaktik kan definieras som läran om undervisning eller undervisningskonsten. Didaktik svarar på frågorna varför, vad och hur (undervisningens motiv, syften, innehåll och tillvägagångssätt). Didaktik handlar om planering, genomförande och utvärdering av undervisning. En del menar att didaktik är ett eget ämne, medan andra ser didaktiken som en del av pedagogiken. Didaktik kommer nära begreppet utbildningsplanering, men kan också ses som en ämnesspecifik utbildningsplanering och kallas då ämnesdidaktik.
TEXT 2 Ekberg, Kerstin (2014). Hälsofrämjande och lärande arbetsplats: Finns organisatoriska förutsättningar? Ingår i: Lärande i arbetslivet: Möjligheter och utmaningar: En vänbok till Per-Erik Ellström, red. Henrik Kock, 2014, s. 37-51. Att lägga fokus på arbetshälsa är aktuellt både i Finland och internationellt. Arbetshälsa är också ämnet för Ekmans artikel, men även lärande. När hon diskuterar villkoren för en god arbetshälsa relaterar hon flera gånger till kompetens och lärande. Svara på ENDERA a eller b av nedanstående två frågor med utgångspunkt i Ekmans artikel. a) Räkna upp minst fyra grundläggande förändringar i arbetslivet som lett till att så många i arbetstagare mår dåligt i dag och diskutera hur denna ökade ohälsa påverkar arbetsklimatet inom organisationerna. (20 p.) (t.ex. fyra av följande delvis överlappande svar) 1. Globalisering och ökade krav på effektivitet influerat av ledarskapsmodeller såsom Total Quality Management, Lean organisering eller New Public Management gör att arbetet befinner sig i en ständig förändring. Krav på mindre slöseri och ökad effektivering leder till förändrade roller och arbetsuppgifter av olika slag. Dessa förändringar kan upplevas som motsägelsefulla. I vissa arbeten ställs krav på individuell planering, ansvarstagande, problemlösning och initiativförmåga, men de alltmer självständiga individerna ska samtidigt som de är oberoende kunna arbete i team och vara beroende av andra. Nyorganisationen leder också till att vissa arbetsmoment blir rutinartade och fragmenterade. 2. Omstruktureringar i arbetslivet har lett till förändrade arbetsuppgifter med alltfler involverade i service och tjänster där de har att göra med grupper som kallas kunder. Privatiseringen av offentliga tjänster har gjort att dessa kunder köper sina tjänster. Organisationerna som erbjuder service och tjänster arbetar med förändrade styrstrukturer. De som erbjuder tjänster måste då i högre grad anpassa sig till kundens intressen och behov. Detta kan leda till konflikter mellan verksamhetens mål och styrstrukturer och mellan den enskildas egna mål och värderingar. Det kan också uppstå tidspress. 3. Den enskildas arbete blir allt mer individualiserat. Fokus läggs på autonoma individer och deras prestationer. Det här leder lätt till konkurrens som kan leda till att arbetarna gör för långa arbetspass utan tillräcklig vila emellan och också utvecklar perfektionism. Forskning visar att höga egna krav på prestationer och perfektionism i arbetet på sikt kan leda till psykiska besvär såsom burn out (man går i väggen ). 4. Krav på en ökad flexibilitet och anpassningsförmåga gör att gränsen mellan arbete och fritid luckras upp. Detta gäller både i tid och rum. Många arbetar i kontorslandskap utan en egen arbetsplats och distansarbete hemifrån stimuleras. Individen ska själv reglera sin arbetstid och välja plats för var det ska utföras. Denna självreglering betyder att arbetstagaren har mer beslutsutrymme, men kraven är också ofta höga. En nackdel är också att arbetet som plats för sociala kontakter och kollektivt lärande minskar. Det kan också bli svårt för den enskilda att se sin roll i ett större sammanhang. 5. Ett ökat antal tillfälliga anställningar och projektanställningar skapar en känsla av osäkerhet om anställningstryggheten och gör det svårare för den enskilda arbetstagaren att planera sin vardag. Samtidigt minskar ömsesidiga beroenden och åtaganden psykologiska kontrakt som
finns mellan arbetstagare och arbetsgivare i ett traditionellt arbetsliv. Tillfälliga arbeten ger också en osäker ekonomi. 6. De anställda förväntas vara mycket kompetenta och ha god förmåga att identifiera och lösa problem. De ska kunna bidra till utvecklingen av verksamheten och kunna arbeta i team. Samtidigt omöjliggör tillfälliga arbetsarrangemang såväl kontinuerlig individuell kompetensutveckling som deltagande i kollektivt arbetsplatslärande. eller b) Vilka förutsättningar krävs för att en organisation ska kunna upprätthålla en god arbetshälsa bland de anställda? (20 p.) En arbetsplats behöver utveckla strategier för att hantera och förebygga ohälsa. Hälsopromotion handlar om individuella och kollektiva handlingar som finns inbyggda i det dagliga arbetet. Det rör sig således om ett samspel mellan individen och omgivningen. Gruppen och kollektivet är viktiga för individens arbetshälsa. Det handlar inte enbart om gruppens befintliga egenskaper, utan också om dess förmåga att utvecklas och lära tillsammans. Hälsosamma organisationer karaktäriseras av att man satsat på ledningen, rollerna, värderingarna, kulturen och normerna på arbetsplatsen. De anställda mår bra när de känner sig delaktiga i beslutsprocesserna och när besluten sker transparent. En sund arbetskultur kännetecknas av samarbete och tillit och där står de olika avdelningarna i ständig kontakt med varandra. Där överensstämmer verksamhetens uppgifter och mål med de anställdas värderingar. En arbetsplats som satsar på att de anställda ska må bra kännetecknas också av social trygghet, stabilitet, goda sociala relationer och empowerment, som bygger på professionalitet och sociala färdigheter både hos ledarna och medarbetarna. Den som känner sig delaktig, får komma med egna initiativ, blir bemött med respekt och upplever sig rättvist behandlad har större förutsättningar att må bra. En god arbetsmiljö kallas av Wenger en praktikgemenskap i en sådan gemenskap utvecklar arbetstagarna gemensamma intressen och arbetsrelaterade identiteter genom dagliga kommunikationer och praktiskt arbete i det sociala arbetssammanhanget. Genom att de integrerar med varandra och lär tillsammans och genom varandra utvecklar de tillsammans sin professionalitet. Det gemensamma arbetet bygger på tillit, vilket inte enbart innebär att upprätthålla rådande system, utan också att vara öppen för både de nya idéer nyanställda kommer med och för nya tankar överlag. Annars uppstår det lätt klickbildningar. Det behöver råda balans mellan krav och beslutsutrymme, likaså mellan ansträngning och belöning. Den som har ett krävande arbete behöver också kunna påverka och den som ansträngt sig behöver känna att hen blir belönad i form av respekt, feedback och stöd från ledning och arbetskamrater. Ledarskapet spelar en viktig roll för arbetshälsan. Ledaren behöver kunna se medarbetarnas olika förutsättningar och kompetens och anpassa kraven efter individen. Ledningen och de anställda behöver gemensamt utveckla och modifiera arbetsprocesserna (lärande strategier). Genom aktivt samspel mellan olika nivåer inom organisationen utvecklas gemensamma mål och målstyrd verksamhet. Där gör man fortlöpande uppföljningar av arbetet och ger varandra feedback. Lärandet i arbetet fyller en viktig funktion i en fungerande praktikgemenskap. Kompetensutveckling och utvecklingsorienterat lärande ökar de anställdas möjligheter att klara av sina arbetsuppgifter. Individen
behöver kunna avsätta tid för lärande och kompetensutveckling, kunskap om arbetsuppgiften och beredskap och motivation att lära. Verksamhetsutvecklingen ska ske i förening med lärandet på arbetsplatsen. TEXT 3 Lisa Asp-Onsjö (2014). Parallella positioner bland pojkar. Om sociala hierarkier och skolprestationer. I: Elisabet Öhrn & Ann-Sofie Holm (red.). Att lyckas i skolan. Om skolprestationer och kön i olika undervisningspraktiker. Göteborgs universitet. Gothenburg Studies in Educational Sciences 363. Artikeln handlar om de dubbla positioneringar som krävs av pojkar i skolan. Pojkarna behöver positionera sig både på en social arena och en kunskapsarena. Vad betyder det? Stöd gärna din förklaring med hjälp av exempel från studien. (20 p.) De dubbla positioneringarna innebär att pojkar samtidigt behöver hantera två roller i skolan. Den enskilda pojken behöver placera sig som pojke bland andra pojkar, och andra klasskamrater, och han behöver förhålla sig till skolprestationer och skolkulturen överlag. Relationen mellan skolprestationer och manlig kamratstatus är under ständig förhandling. Även om alla elever behöver förhålla sig till denna relation mellan skolprestationer och social status, märks det allra tydligast hos pojkar i högstadiet, menar Asp- Onsjö. De maskulina positioneringarna görs både externt och internt. Det externa handlar i första hand om att ta avstånd från det som anses feminint, känslosamt och vekt. Det interna handlar om att förhålla sig till en dominant maskulinitetsnorm, som bland annat innefattar att visa oberoende av skolans lydnadsnorm. Till maskulinitetsnormen hör också ta plats, vara sportintresserad och kunna använda humor. Att sköta skolarbetet och prestera uppfattas mot bakgrund av detta tänkande som något feminint och något som pojkar i sitt arbete med det maskulina kan behöva visa avståndstagande ifrån. Det här betyder att det lätt blir motstridigt för pojkar att positionera sig socialt och kunskapsmässigt i skolan. I texten framkommer att det kan vara bekvämare för pojkar att hävda sig kunskapsmässigt, om de först uppnått social status. Om man har en svag social position och betraktas som töntig är inte kunskapen värdefull. Pojkarnas interna positionering är alltså avgörande för vilka som ska få full tillgång till skolan som kunskapsarena, utan att sjunka i social rang. I studien finns pojkar som offrar sina betyg till förmån för att inte framstå som omanliga. Då pojkarnas positionerar sig på kunskapsarenan behöver de balansera mellan att signalera ambition och intresse, mot att inte vara uppenbart inställsamma mot läraren. Skolintresset får helt enkelt inte vara för synligt. Att stressa kan också vara en signal för skolintresse och ansvar, som pojkarna kan behöva ta avstånd ifrån. Ett annat exempel från studien är en pojke vars yrkesval är klart och bekant för de andra, och därför anses pluggandet vara berättigat och kan hanteras utan att pojken förlorar i social status. I de undersökta klasserna visade det sig att de högpresterande pojkarna dominerar både socialt och kunskapsmässigt. I texten framkommer också att denna dubbla positionering varierar beroende på den kontext som skolan finns i. I den förortsskola som fanns med i studien är t.ex. den sociala arenan mer framträdande. I den skola
som enligt texten har mellanskiktsbakgrund finns däremot en del pojkar för den vilka den sociala och kunskapsmässiga arenan smidigare samspelar. I jämförelse med hur fysisk styrka och tuffhet som eftersträvansvärt i industrisamhället är nu smidigheten att kunna balansera mellan de dubbla positioneringarna mer betydelsefull. DEL 2: MATERIALBASERAD UPPGIFT Till uppgiften hör två texter. Du förväntas läsa bägge texterna och svara på både fråga a och b. Besvara frågorna på separata konceptpapper och använd högst ett ark (4 sidor) per svar. Texterna: 1. Holm, Gunilla & Mansikka, Jan-Erik (2011). Mångkulturell pedagogik ett måste i skolan. Ny Tid. 2. Kulturell och kommunikativ kompetens (K2). Ett utdrag ur Den grundläggande utbildningens uppdrag och allmänna mål i Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014. Utbildningsstyrelsen (2015). Frågorna: a) Läs först text 1. I artikeln diskuteras mångkulturell pedagogik bland annat i relation till den läroplan som var aktuell då artikeln skrevs. Artikelförfattarna är kritiska till hur detta område berörs i läroplanen. Vad är artikelförfattarna egentligen kritiska till och vilken förändring anser de att behöver göras i läroplanens förhållningssätt till mångkulturell pedagogik? (25 p.) Artikelförfattarnas kritik handlar både om vad som innefattas i begreppet mångkulturalitet och till vem arbetet med mångkulturalitet, enligt läroplanstexten, ska riktar sig till. Sammanfattningsvis anser de att synen på kulturell mångfald är snäv. Mångkulturell pedagogik ska inte, som nu, enbart riktas till de med annan språklig och kulturell bakgrund, utan till alla. Om man uppfattar att mångkulturell pedagogik enbart är relevant för dem med annan bakgrund signalerar man en skiljelinje mellan vi och dem. Det betyder att det mångkulturella framstår som en brist. Fokus hamnar på de andra, vilket gör det svårt att se att mångkulturalitet är ett område som berör alla. Holm och Mansikka menar också att arbetet för mångkulturalitet ska vändas från integration till dubbelriktad integration. Det innebär att alla är tvungna att anpassa sig och lära sig acceptera likheter och skillnader. Dessutom borde mångkulturalitet i läroplanen också innefatta arbete mot fördomar och rasism. Ytterligare ett problem är att elever med annan bakgrund ses som en homogen grupp. Den snäva synen på kulturell mångfald som ingår i mångkulturell pedagogik berör också innehållet. I de nu gällande läroplansgrunderna handlar kulturell mångfald om etniska skillnader och skillnader i språk och religion. Men mångfalden har också en sociokulturell dimension som behöver lyftas fram. Artikelförfattarna
menar alltså att läroplanen borde ha en bredare syn på mångkulturalitet, där också genus, klass, sexuell läggning och även arbete mot social rättvisa ingår. b) Läs nu text 2, som är ett utdrag från de nya läroplansgrunderna, som ska tas i bruk 2016. Utdraget ingår i kapitlet Den grundläggande utbildningens uppdrag och allmänna mål. Kommentera utdraget i relation till den diskussion om mångkulturalitet i läroplanen som förs i text 1. (15 p.) I de nya läroplansgrunderna kan man se att förståelsen av mångkulturell pedagogik har utvecklats i riktning mot det som Holm och Mansikka förespråkar i sin artikel. Medan den tidigare läroplanen beskriver arbetet med kulturell mångfald främst som något som angår de andra, inkluderas i de nya läroplansgrunderna alla elever. Alla elever förväntas förhålla sig till sin språkliga kulturella identitet, sin livsmiljö och sin bakgrund. Nu nämns också den sociala aspekten. Däremot saknas, i detta textutdrag, fortsättningsvis genus som ett område inom kulturell mångfald. Holms och Mansikkas kommentar om att mångkulturalitet i läroplanen också borde innefatta arbete mot fördomar och rasism kan relateras till en formulering i den nyare texten om att elever ska fostras till att bemöta andra med respekt och förtroende. Det här kan ses som ett steg närmare den dubbelriktade integration som Holm och Mansikka lyfte fram. Sammanfattningsvis visar utdraget på en något bredare och mer utvecklad syn på kulturell mångfald.