Hur säger man intersubjektivitet första gången?

STOCKHOLMS UNIVERSITET Institutionen för nordiska språk Hur säger man intersubjektivitet första gången? En undersökning av lärarens och teckenspråkstolkens strategier vid introduktion av facktermer i en föreläsning Uppsatsen bygger på en analys av en föreläsning som tolkades till teckenspråk. Facktermerna i den svenska källtexten och den teckenspråkliga måltexten analyserades med avseende på referensbindningarna för att jämföra lärarens strategier för introducering av facktermer med teckenspråkstolkens. Eftersom det inte finns facktermer i lika stor utsträckning på teckenspråk fanns hypotesen att tolkarna introducerar nya termer med mer kontext och därmed med andra referensbindningar än läraren. Det visade sig i motsats till hypotesen att lärarens och tolkens strategier för introducering av facktermer har många likheter. C-uppsats, 10p Anna Jönsson Handledare: Rune Palm Höstterminen 2004

1 Innehåll 1 Inledning...4 1.1 Syfte och hypoteser...5 1.2 Tidigare forskning...5 1.2.1 Tolkning...5 1.2.2 Facktermer...7 1.3 Material och metod...8 1.3.1 Val av material...8 1.3.2 Inspelning...9 1.3.3 Transkribering och indelning i makrosyntagmer...9 1.3.4 Facktermerna...10 1.3.5 Referensbindning...11 1.3.5.1 Tidigare referensbindningsanalyser...11 1.3.5.2 Referensbindningsanalys av käll- och måltext...11 1.3.5.3 Referensbindningskategorierna...13 1.3.6 Arbetsgång...14 2 Resultat...16 2.1 Referensbindningsmönster i källtexten...17 2.2 Facktermernas form i måltexten...18 2.3 Introduktion med samma bindningstyp på båda positionerna...19 2.4 Introduktion med samma bindningstyp på ena positionen...22 2.4.1 Bindningstypen på första positionen lika i käll- och måltext...23 2.4.2 Bindningstypen på andra positionen samma i käll- och måltext...25 2.5 Introduktion med olika bindningstyper på båda positionerna...26 2.6 Sammanfattning av resultat...28 3 Diskussion...30 3.1 Källtexten...30 3.2 Likheter mellan käll- och måltext...31 3.3 Skillnader mellan käll- och måltext...32 4 Slutsatser...34 5 Sammanfattning...35 Litteratur...36 Bilaga 1. Catarina Nyströms referentbindningskategorier...38 Bilaga 2. Måltextens termer...40 Bilaga 3. Tecken som används i exemplen...41

2 Tabeller Tabell 1. Samtliga facktermer i källtexten i kronologisk ordning....10 Tabell 2. Bindningstyper, ordnade efter referentrelation...14 Tabell 3. Bindningstypernas förekomst i käll- och måltext...16 Tabell 4. Båda bindningarna lika i käll- och måltext, ordnade efter bindningstyp...19 Tabell 5. Ena bindningen lika i käll- och måltext, ordnade efter bindningstyp...22 Tabell 6. Facktermer med båda bindningarna olika i käll- och måltext...26 Figurer Figur 1. Skala över fackspråklighet...7 Figur 2. Konstituenters bindning till första förekomsten av facktermen...14 Figur 3. Introduktion av prekognition i källtext (vänster) och måltext (höger)...20 Figur 4. Intrapsykologisk funktion i källtext (vänster) och måltext (höger).....25 Exempel Exempel 1. Semiotisk mediering, källtext...12 Exempel 2. Kontext, källtext....12 Exempel 3. Verktyg, källtext....13 Exempel 4. Fonologi, morfologi och syntax...18 Exempel 5. Pragmatiska systemet...20 Exempel 6. Interpsykologisk funktion....21 Exempel 7. Psykologiska verktyg....21 Exempel 8. Alteritet...23 Exempel 9. Primär intersubjektivitet...24 Exempel 10. Egocentriskt stadium...24 Exempel 11. Kollektiv monolog....25 Exempel 12. Kontext...27 Exempel 13. Ekolali....28

3 Transkriptionsnyckel Svenska: [repitition?] Osäker transkription... Paus längre än en sekund (telefon ringer) kursiv text student: Metatext, information om vad som händer i rummet Metatext, sammanfattning av ett struket stycke Kommentar om att det följande yttrandet fälls av en student Omarkerat yttrande fälls av läraren 00:29:43 Anger tiden för yttrandet. Tidtagningen startar vid inspelningens början (ohrb) En sekvens (motsvarande något ord) är ohörbara 172 Siffror i vänster kolumn anger makrosyntagm. både Ø och Ø Utelämnade konstituenter Teckenspråk: VETA ÅLDER TVÅ HÅLLA-I-HÅRT VET-INTE J-O-B-B V-E-T U-T N-U DÖV/LÄRARE TÄNKA/DJUP 'begåvad' FINNS_INTE VET_INTE HUS-fv PERSON-fh SITTA-h TA-FAST-fh-c KNUFFA-c-f Ord skrivna med versaler symboliserar tecken. Bindestreck mellan ord skrivna med versaler avser också enskilda tecken. Skillnaden mellan skrivsättet ovan är inte att de anger olika typer av tecken. Att detta skrivsätt finns beror helt enkelt på att det finns tecken som fordrar flera ord för att åtminstone en del av tecknets betydelse skall komma till uttryck med svenska ord. Ord med bindestreck mellan bokstäverna anger bokstavering. Av transkriptionen framgår inte om varje bokstav utförs eller om strykning av en eller flera bokstäver gjorts. Snedstreck mellan ord anger att tecknet är sammansatt. Ett streck nedtill mellan tecken anger kontraktion, dvs. att tecknen dragits samman. Positionsbeteckningarna förenas med bindestreck med respektive teckennamn. Om tecknet är en pekning ( han ) anger inte positionsbeteckningen primärt var tecknet utförs utan i vilken riktning den pekar. Dubbla positionsangivelser anger rörelseriktning hos böjda teckenformer.

4 1 Inledning När man ska börja tala om något som man tror att mottagaren inte känner till borde man introducera ämnet så att mottagaren kan förstå, enligt principen om att kommunikation förutsätter samarbete (Grice 1975:45-48). En lärare i högre utbildning introducerar nya ämnen för studenterna och använder sig därmed av många för studenterna nya facktermer som hon eller han introducerar för studenterna. Kanske inordnas termerna i ett terminologiskt system på föreläsningen där några av termerna redan är kända för studenterna. I ett sådant system kan relationerna till de kända termerna vara till exempel över-, sido- eller underordnade. De kan också tänkas stå i kontrast till något av de tidigare begreppen. En teckenspråkstolk som arbetar i högre utbildning med att simultantolka undervisningen till en eller flera döva studenter arbetar också dagligen med facktermer och dess betydelser. Tolken behöver dock oftast inte tänka på i vilken ordning och i vilken relation till andra begrepp termerna ska presenteras, det är ju något som läraren tar hand om. Tolken är däremot tvungen att ta beslut i andra frågor. Facktermer i teckenspråk har inte etablerats inom de discipliner där döva ännu inte har arbetat eller studerat, och några ordböcker eller lexikon, motsvarande de som finns för talade språk finns inte heller. Det kan också finnas flera olika teckenspråkliga facktermer för samma referent. Det beror på att facktermerna etableras i den stund de behövs och dokumenteras sällan. 1 De termer som etablerats och använts på en högskola, kan vara därför okända för andra tolkar på en annan högskola i Sverige. Tolkar mellan talade språk kan så klart också hamna i situationer då de saknar termer för något i ett av språken, speciellt om man tolkar mellan två språk från två kulturer eller till ett språk med få talare (Picken 1996: 169-172). Men för talade språk handlar det inte så ofta om att termen inte finns på målspråket, utan att tolken inte hittar den i rätt tid. Sådan brist på ord kan ju drabba teckenspråkstolkar också. Teckenspråkstolken som arbetar i högre utbildning tolkar till studenter som behärskar svenska (om den är i visuell form, till exempel i skrift) men som inte kan uppfatta den i talad form på till exempel föreläsningarna. 2 Teckenspråkstolken tolkar alltså till någon som kan källspråket till skillnad från tolkar mellan talade språk som tolkar till personer som inte kan källspråket. Det är ju just därför dessa hörande tolkanvändare behöver tolk, för att de inte har något gemensamt språk, medan döva använder tolk för att språket inte är tillgängligt för dem. Detta gör ju att tolken vid behov, och om det finns möjlighet, kan visualisera svenskan så att den blir tillgänglig för den döva studenten. Det finns flera tänkbara strategier för läraren och teckenspråkstolken att välja mellan när hon eller han har behov av att tala om en fackterm. Dessa strategier är föremålet för föreliggande undersökning. 1 Avdelningen för teckenspråk, Stockholms universitet arbetar med facktermlistor på teckenspråk. CDromskivan Mattelexikon (2004) är färdig i ämnet matematik och fler kommer. 2 Barndomsdöva i Sverige har svenska som sitt andraspråk. Svenskt teckenspråk är deras förstaspråk.

5 1.1 Syfte och hypoteser Tolkning från svenska till teckenspråk i Sverige har stora outforskade områden. Forskning om simultantolkning mellan talade språk (även kallad konferenstolkning) kan i viss mån vara överförbar till teckenspråkstolkning Men det går inte att extrapolera kunskap om teckenspråkstolkars facktermsbruk dels för att facktermerna är färre i teckenspråk, dels för att mottagarna använder tolk på grund av att språket inte är tillgängligt och inte för att de inte behärskar svenska. Dessa två anledningar genererar förmodligen en annan strategi hos teckenspråkstolkar än hos konferenstolkar. Det finns alltså en kunskapslucka att fylla. Undersökningens syfte är att genom en jämförelse av en lärares introduktion av facktermer i högskoleundervisning med två teckenspråkstolkars introduktion av motsvarande facktermer i samma situation utröna om strategierna för facktermsetablering skiljer sig åt. Anledningen till att antalet teckenspråkstolkar som undersöks är två beror på hur den normala arbetssituationen ser ut för yrkesgrupperna. Tolkarna arbetar i par och byter av varandra i undervisningen, medan läraren nästan uteslutande arbetar ensam. När facktermerna används första gången, sätts de in i ett sammanhang i texten. 1 Detta sammanhang kan kartläggas med hjälp av en undersökning av referensbindningarna mellan facktermerna och deras sammanhang. Eftersom facktermsapparaten inom de flesta ämnesområden inte är lika utbyggd och etablerad i teckenspråk som i svenska behöver facktermerna antagligen introduceras med mer information i måltexten än i källtexten. Hypotesen är att referensbindningsmönstret ser annorlunda ut för introduktion av facktermer i den teckenspråkliga texten (måltexten) än den svenska texten (källtexten) och att konstituenterna med vilkas hjälp facktermerna introduceras har annan referens eller extension än i källtexten. 2 1.2 Tidigare forskning Den tidigare forskningen som presenteras sorterar inom tre, för uppsatsen relevanta områden varav två redovisas i detta kapitel: tolkning med tyngdpunkt på teckenspråkstolkning (1.2.1) och facktermer (1.2.2). Det tredje området, referensbindning, behandlas under metodkapitlet (1.3.5). 1.2.1 Tolkning När tolken hör källspråket och står inför uppgiften att simultant överföra budskapet till målspråket är han eller hon tvungen att processa språket på någon språklig nivå. Måltextens form kan härledas från den språkliga nivå som processen ägt rum på och vilken strategi som använts (Isham 1994:192; Vrønning Dam 2000:52). Med en betydelsebaserad tolkteknik (meaning-based interpretation) tar tolken in källtexten, deverbaliserar den och bygger upp måltexten utifrån ickespråkliga referenter Måltexten kommer då att bli så idiomatisk som möjligt. Många tolkar förordar denna teknik, men det visar sig att en mer källspråksnära teknik (form-based interpretation) används i stor 1 Jag använder begreppet text om talade såväl skrivna texter. De texter som förekommer i undersökningen är inte i skrift utan på talad svenska (kallas i föreliggande undersökning källtext) och teckenspråk (måltext). 2 Med konstituenter menar jag de nominal- eller verbfraser som har samma referens som facktermen och befinner sig i facktermens omgivning. Konstituenterna kan även utgöras av satser. Se vidare avsnitt 1.3.5.2.

6 utsträckning, speciellt vid källspråksrelaterade svårigheter såsom fackuttryck (Vrønning Dam 2000: 52-53). Vid en literal tolkteknik processas budskapet på en lägre språklig nivå och en acceptabel idiomati kan bli resultatet. Måltexten är i detta fall mer lik källtexten och den följer källtextens språkliga form men tolken anpassar måltexten efter målspråkets regler (Napier 2002:26). Ytterligare ett steg nedåt i den språkliga hierarkin finns tekniken translitterering som är ännu mer lik källtextens form där tolken fokuserar de enskilda orden. Måltexten blir inte idiomatisk eftersom bland annat källtextens ordföljd används (Isham 1994:206). De tre tolkningsteknikerna är inte klart avgränsade utan flyter i varandra. På en skala med translitterering längst till vänster och betydelsebaserad tolkningsteknik längst till höger sorterar literal tolkningsteknik i mitten. Translitterering och i viss mån literal tolkningsteknik kallas tillsammans formbaserad tolkning i den här uppsatsen. För en tolk som arbetar på högskola finns det en pedagogisk uppgift vid sidan om den rena språköverföringen. Döva studenter använder minst två språk i undervisningen eftersom föreläsningar, lektioner och gruppövningar ges på teckenspråk via tolken medan inläsningen av kurslitteraturen sker på svenska (eller ett tredje språk, till exempel engelska). Studenten är alltså betjänt av, liksom studenter som endast använder ett språk, att få facktermerna introducerade på föreläsningen så att det går att hitta dem i kurslitteraturen. Tolken har sålunda att ta ställning till vilka termer som är facktermer och vilka som ska överföras med källtextens form i måltexten (Napier 2002:173). När en tolk som tolkar mellan talade språk möter ord som inte finns i målspråket, väljer han eller hon en strategi för att textens budskap ska gå fram i måltexten. Det finns fyra möjliga strategier som tolkarna använder sig av i dessa situationer. De 1. tar inte med den okända nybildningen i måltexten (bortfall), 2. använder sig av en existerande term i målspråket med ungefär samma betydelse (ungefärlig ekvivalent), 3. förklarar begreppet på målspråket (förklaring) eller 4. skapar en ekvivalent på målspråket genom lån, översättningslån eller nybildning (Niska 1998) En typ av inferens mellan källspråk och målspråk som Niska inte nämner är kodväxling. I teckenspråk sker kodväxling av både ord och fraser från svenska. Att växlingen sker trots språkens stora skillnad i perception och produktion visas av en undersökning av äldres teckenspråk (Schultz 2003:22). Förmodligen kodväxlar även yngre teckenspråkstalare. Kodväxling sker för att termer saknas i det ena språket eller för att ett ämnesområde uttrycks bäst på ett av språken. Dövas kodväxling inom ett akademiskt ämnesområde kan alltså bero på att man bara lärt sig svenska facktermer för ämnesområdet (Schultz 2003: 11). Kodväxling kan ske genom att det svenska ordet bokstaveras med hjälp av teckenspråkets handalfabet. För att underlätta perceptionen av en bokstavering av till exempel en svensk fackterm, kan en hypernym föregå bokstaveringen. Detta är en teknik som lärs ut i tolkutbildningarna. Mottagaren vet då inom vilken domän bokstaveringen hör (Streijffert 2004). Napiers undersökning av australiensiska teckenspråkstolkar som arbetar i högre utbildning visar att tolkarna använder sig av en medveten strategi för bortfall i måltexten. Ett uttryck kan gå förlorat i måltexten till fördel för den information som kom med. Om all information istället tas med, kanske måltexten blir alltför källspråksnära och obegriplig (Napier 2002:187). Tolkar växlar tolkteknik under föreläsningen för att klara uppgiften att överföra dels källtextens innehåll, dels vid behov källtextens form. När det som talaren förmedlar är viktigt

7 endast med avseende på innehåll, används en betydelsebaserad tolkteknik (free interpretation) i så hög grad som möjligt. När talaren fokuserar en term eller annat som hör till källtextens form, växlar tolken till en literal tolkningsteknik (Napier 2002:171; Vrønning Dam 2000:53). 1.2.2 Facktermer Distinktionen fackspråk och allmänspråk kan ses från flera synvinklar. Fackspråket tillhör det svenska språket och lyder under samma grammatiska regler för syntax och ordbildning som allmänspråket (Laurén & Nordman 1987:31). Sett från den synvinkeln tillhör fackspråket allmänspråket. Språk kan också kategoriseras utifrån vem som använder det. Fackspråk blir med denna syn medel för kommunikation mellan personer som är verksamma på samma område (Westman 1980:56). Genom detta synsätt blir fackspråket, vid sidan om allmänspråket, det språk som vi använder i situationer där vi förutsätter specialkunskaper hos mottagaren. Både fackspråk och allmänspråk ingår som delmängder i det svenska språket vid båda synsätten. Gränsen mellan allmänspråket och fackspråket är inte stängd, utan termer lånas åt båda hållen. Nybildning gör också att mängden facktermer inte är konstant (Westman 1980:63). Alla orden i svenska språkets ordförråd kan placeras på en skala där de på den ena änden inte har något innehåll alls. Där hamnar alltså formord som konjunktioner och partiklar. Längre åt höger placeras ord som har innehåll men inte har några särskilda konnotationer till något fackområde. Här finner vi ord som penna, förklara och prata. Därefter kommer det som kallas plusord (Ralph 1980:167). Det är ord som inte kan kallas fackord, men som förekommer oftare i texter i ett visst fackområde än andra. Två grupper av ord tillhör fackspråket: specialisternas ord som en allmänbildad person kan känna igen, men troligtvis inte skulle använda själv, dels specialiserade fackord som knappast har någon spridning utanför fackspråket (Melin 1991:4). Ordgrupperna och skalan över fackspråklighet illustreras i figur 1. Formord Innehållsord Plusord Specialisternas ord Specialiserade fackord och prata text kognitiv parole att förklara ord diskurs labial men penna skriva predikativ aktionsarter Allmänspråk Fackord Figur 1. Skala över fackspråklighet. Facktermers funktion är att göra kommunikationen effektiv mellan redan insatta. De behöver inte börja om från början varje gång de ska tala om ett fenomen utan kan direkt använda en fackterm med ett stort intentionsdjup och precision. Fackspråk används när mottagare och sändare har samma insikter i ämnet (Laurén 1993:13-14). Det som i denna undersökning kallas facktermen sorterar under specialisternas ord och specialiserade fackord.

8 1.3 Material och metod Att få tag på användbart material för undersökningen var inte lätt eftersom det var nödvändigt att materialet följde vissa kriterier. Dessa kriterier och materialets egenskaper diskuteras i 1.3.1. Metoden för materialinsamlingen beskrivs i 1.3.2. I nästa kapitel, 1.3.3, redogörs för transkribering, kodning och uppdelning av den transkriberade texten i makrosyntagmer. Materialet består av källtexten som är den svenska texten och som produceras av läraren i huvudsak, måltexten som produceras av tolkarna på teckenspråk eller text som avser både källtexten och måltexten eller någon av dem när det inte finns risk för sammanväxling. Att talaren och tolken förmodas vilja samarbeta med samtalspartnern ligger till grund för antagandet att talaren och tolken relaterar till något som lyssnarna är bekanta med vid introducering av termer. Mellan facktermen och detta som hon relaterar till, som i denna undersökning kallas konstituenter, finns det någon slags referensbindning. Genom att undersöka denna bindning kan man veta i vilken relation konstituenterna står till facktermen. Vilka termer i materialet som klassas som facktermer och hur det gått till visas i 1.3.4 och referensbindning behandlas i 1.3.5. I avsnitt 1.3.6 beskrivs undersökningens arbetsgång översiktligt. 1.3.1 Val av material Inom tolkningsforskningen är det vanligt med experiment där flera tolkar får tolka en inspelad källtext med relevanta egenskaper. Fördelen med ett sådant experiment är dels att källtexten kan hållas konstant och antalet måltexter blir lika många som informanterna, dels att källtexten kan väljas utifrån det man vill undersöka. Varianterna av måltexter och därmed olika tolkars strategier kan undersökas. Nackdelen är att situationen inte blir autentisk och tolkens strategier kan påverkas av att det till exempel inte finns en mottagare som på allvar behöver måltexten. Att arbeta med autentiskt material är också mer tidsödande eftersom materialet inte kan väljas eller konstrueras utifrån frågeställningen och blir mindre effektivt. Jag valde i denna undersökning att använda en autentisk tolkning, medveten om att materialet blir litet och generaliserbarheten starkt begränsad. För att säkerställa reliabiliteten i undersökningen ställde jag upp följande kriterier för valet av undervisningstillfälle: 1. Texten som ska undersökas ska vara en representativ undervisningssituation på högskola eller universitet. 2. Läraren ska använda sig av talad svenska. 3. Två tolkar som är vana vid utbildningstolkning ska tolka undervisningen. 4. På kursen ska en döv student som är i behov av teckenspråkstolk studera 5. Det undersökta undervisningstillfället ska vara det första på kursen och läraren och tolkarna har därför inte träffat studenterna tidigare. 6. Ämnet ska vara sådant att jag är kapabel att göra en klassificering i facktermer och allmänord. De två första kraven garanterar att språket och kontexten är typiskt för undervisning på högskola. Kravet att läraren använder talad svenska utesluter att talaren håller föreläsningen på engelska eller annat språk samt att hon eller han inte läser från ett manus. Eftersom jag antar att tolkar som är vana utbildningstolkar använder sig av anpassade strategier för utbildningstolkning, ville jag att de skulle vara erfarna. Tolkarna i min undersökning har arbetat som teckenspråkstolkar i högre utbildning i många år. Det fjärde kriteriet är nödvändigt eftersom tolkarna behöver en mottagare för att situationen ska vara naturlig och språket ska kunna mottagaranpassas. Att, i brist på annat,

9 välja en undervisningssituation utan döv student var därför uteslutet Att be någon döv att närvara vid undervisningen bara för att agera mottagare till tolkarna genererar inte någon naturlig undervisningssituation. Studenten som använde tolkarna i denna situation var fullt teckenspråklig och representativ för gruppen döva studenter. När en talare, oavsett språk, introducerar en företeelse för en mottagare uppskattar hon eller han mottagarens förkunskaper. Om begreppet eller termen förväntas vara okänd för mottagaren behöver talaren anpassa sin kommunikation och göra det möjligt för mottagaren att förstå budskapet (Linell 1982:255-256). Eftersom jag antar att detta gäller även lärare i sin kommunikation med studenterna ville jag undersöka det allra första undervisningstillfället. Då har läraren inte hunnit etablera facktermer tillsammans med studenterna och jag kan undersöka hur denna introducering och etablering går till. Tolkarna uppskattar och anpassar sig också efter mottagarens förkunskaper. Allt eftersom undervisningen fortlöper etableras nya termer även i måltexten, teckenspråket. För undersökningens skull var det därför viktigt att inte heller tolkarna hade vid något tidigare tillfälle hunnit etablera termer tillsammans med studenten. Varken läraren eller tolkarna hade alltså etablerat några facktermer tillsammans med studenterna. Det sjätte kriteriet har med min förmåga att analysera materialet att göra. Facktermer används för att göra kommunikationen effektiv mellan redan insatta. Utan förståelse i fackområdet skulle det vara vanskligt att identifiera facktermerna. Homonymi skulle medföra en risk att en fackterm klassades som felaktigt tillhörande allmänspråket. Den inspelade föreläsningen handlar om språkvetenskap, vars fackspråk jag är förtrogen med. 1.3.2 Inspelning Inspelningen skedde med en digital videokamera på stativ. De avsnitt där studenterna presenterar sig själva eller arbetar i grupp spelades inte in dels av integritetsskäl, dels för att studenternas texter inte ingår i undersökningens syfte. Dessa avsnitt fungerar som självständiga delar och texten är koherent utan dessa avsnitt. Studenterna medverkar i textskapandet även under inspelade delar genom lärarens inbjudan till dialog och ingår i analysen. Under hela inspelningen var jag noga med att störa undervisningen så lite som möjligt men viss påverkan på deltagarna är oundviklig. De som påverkades mest var nog tolkarna, dock i avtagande grad. Efter den första lektionen antas tolkarna inte fokusera på inspelningen längre och arbetar som de skulle ha gjort utan videokamera närvarande. Det totala inspelade materialet är knappt tre timmar. 1.3.3 Transkribering och indelning i makrosyntagmer Källtexten transkriberades i sin helhet med undantag av fristående avsnitt i texten som utgjorde en hel berättelse eller dialog mellan lärare och student och som inte hade några bindningar till referenter senare i texten. Transkriberingen som utfördes är en bastranskription där inte pauser, betoningar eller överlappande tal redovisas (Linell 1994:14). En mer detaljerad transkription var inte nödvändig eftersom undersökningen inte kommer att beröra den fonologiska nivån av språket. Metakommentarer om händelser i rummet, ohörbart tal, vem som talar och tidsangivelser markerades. De fristående avsnitt som inte transkriberades markerades i transkriberingen med en sammanfattande kommentar om innehållet (till exempel: Berättelse om ryssen som varit på laboratorium). Även de analyserade avsnitten i måltexten transkriberades. Här tillämpades också en grovtranskribering där tecknet representeras av ett svenskt ord med versaler enligt den metod som blivit gängse (Bergman 1982:29f). Transkriberingen visar den manuella delen, men kompletterades vid behov med information från andra delar, till exempel mun, ögon och

10 ögonbryn. Transkriptionsnyckel för käll- och måltext finns efter innehållsförteckningen och en förteckning över tecken som används i exempel och som finns i svenskt teckenspråkslexikon finns i bilaga 3. För att göra de transkriberade texterna hanterbara, delades de in i makrosyntagmer som numrerades löpande från textens början. Indelningen i makrosyntagmer har gjorts efter Loman och Jörgensens definition. Med makrosyntagm ( ) menas en ordsekvens, som är av maximalt omfång med hänsyn till de däri ingående enheternas inbördes syntaktiska relationer. Enheterna i en makrosyntagm ingår alltså i ett system av syntaktiska relationer (samordning samt överordning och underordning) (Loman & Jörgensen 1971:18). Indelningen i makrosyntagmer gjordes med hjälp av videoinspelningen eftersom språkdrag som inte finns i transkriberingen måste beaktas vid indelningen. I källtexten beaktades bland annat satsmelodi och pauser och i måltexten beaktades alla icke-manuella delar. Numreringen av källtextens makrosyntagmer stämmer inte överens med måltextens numreringar. De båda texterna skiljer sig åt i fråga om makrosyntagmernas längd och antal. Källtexten är också transkriberad i större utsträckning än måltexten. Därför används källtextens löpande numrering av makrosyntagmerna i exemplen. Måltextens makrosyntagmer numreras endast för att hänvisningarna till exemplen ska fungera. 1.3.4 Facktermerna De termer som specialister antas använda i kommunikationen med varandra, och som tillhör en allmänbildad persons passiva ordförråd, identifierades i källtexten. Även de termer som med osäkerhet kunde klassas som facktermer valdes ut. Facktermerna testades bland två försöksgrupper, en där ingen var språkvetenskapligt insatt och en som utgjordes av teckenspråkstolkar (med viss språkvetenskaplig kunskap). Båda grupperna hade innan testet blivit informerade om att ord kan klassificeras i facktermer och allmänord beroende på vem talaren och mottagaren är. Facktermerna selekterades dels efter gruppernas facktermsidentifikation, dels efter min intuitiva uppdelning av textens ord i facktermer och allmänord. De facktermer som utgör materialet till undersökningen redovisas i tabell 1 i den ordning de uppträder i materialet. Tabell 1. Samtliga facktermer i källtexten i kronologisk ordning. kontext transkription behaviorist alteritet genetisk strukturalist interindividuell funktion intersubjektivitet prekognition interpsykologisk funktion primär intersubjektivitet sensomotorisk period intraindividuell funktion sekundär intersubjektivitet autistiskt stadium intrapsykologisk funktion pragmatiska systemet egocentriskt stadium egocentriskt tal fonologi kollektiv monolog semiotisk mediering morfologi ekolali tekniska verktyg syntax language acqusition device psykologiska verktyg symmetrisk kommunikation utvecklad kod närmast högre utvecklingszon asymmetrisk kommunikation outvecklad kod zone on proximal development proximal utvecklingszon

11 1.3.5 Referensbindning Referensbindning är ett av flera drag som konstituerar en text. Inom svensk textlingvistik har man främst studerat tre textbindningssmekanismer: referensbindning, satskonnektion och tematik (Nyström 2000b:30). För denna studie är referensbindning relevant eftersom den fokuserar bindningar mellan ord. I avsnitt 1.3.5.1 beskrivs kortfattat några av de modeller som använts vid tidigare studier och i avsnitt 1.3.5.2 beskrivs modellen i föreliggande undersökning grundar sig främst på Catharina Nyströms referensbindningsmodell. De referensbindningskategorier som använts presenteras mycket kort i avsnitt 1.3.5.3 och utförligare i bilaga 1. 1.3.5.1 Tidigare referensbindningsanalyser Ett standardverk som ofta refereras till när det gäller kohesion är Halliday och Hasans Cohesion in English (1976) som är en del i en större kartläggningsstudie över modern, både talad och skriven, engelska. Författarna gör en detaljerad inventering av olika referensbindningstyper i engelska texter och undersöker relationen mellan vad som är sagt eller skrivet och dess semantiska omgivning (Halliday & Hasan 1976:vii). Gunnel Källgrens undersökning om innehåll i text och textrelationernas betydelse för innehållet går i samma tradition som Halliday och Hasans referensbindningsmodell men kategorierna är mer allmänt hållna och anpassade efter svenska språket (Källgren 1979). En mer kognitiv analys som går bortom textytan för att analysera innehållet i texten är Harry Näslunds undersökning av facktexter (Näslund 1991). Näslund beskriver de mikrosemantiska mönstren i facktexterna, relaterar dessa mönster till textens faktiska innehåll och förklarar likheter och olikheter i dessa mönster (Näslund 1991:19-20). Eftersom Näslund har detta kognitiva perspektiv som inte de övriga nämnda haft, skiljer sig hans kategorier från de andras genom att vara mer koherensinriktad. Catharina Nyström använder Källgrens referensbindningsmodell men lägger till några av Näslunds kategorier för att kunna studera texter både med avseende på kohesion och koherens. Nyström anser att det är viktigt att även beakta koherens eftersom en text kan uppvisa kohesion utan att vara koherent (Nyström 2000a:5-6). Jag har valt att använda Nyströms referensbindningsmodell som grund för denna undersökning eftersom den är både koherens- och kohesionsinriktad då den fångar både det som finns på textytan och det som finns bakom texten, i förståelsen av texten. I analysen av måltexten är det relevant med båda perspektiven eftersom tolken kan växla mellan en betydelsebaserad och formbaserad tolkning. 1 Att redogöra för alla bindningstyper är utrymmeskrävande, och därför hänvisas till bilaga 1 där alla typerna redovisas och kommenteras. 1.3.5.2 Referensbindningsanalys av käll- och måltext Vid identifieringen av referenterna i texten kan man antingen liksom Källgren och Nyström utgå från texten och undersöka vad som skapar sammanhang, eller som Halliday och Hasan utgå från färdiga klasser av element. Det är inte nödvändigt att inkludera alla textens ord i undersökningen eftersom de mest frekventa delarna i ett språksystem är de som har minst 1 Se avsnitt 1.2.1 för de olika tolkteknikerna betydelsebaserad tolkteknik, literal tolkteknik och translitterering där den senaste är den mest formbaserade och den första den mest betydelsebaserade tolkningstekniken.

12 betydelse för den lexikala kohesionen (Halliday & Hasan 1976:290, Nyström 2000a:12). Alla analysenheter i denna undersökning tillhör klassen facktermer eller facktermers sambandsled, även kallade konstituenter. Konstituenter och facktermer består av nominal- eller verbfraser. I de fall där konstituenten antingen kan vara en hel nominal- eller verbfras eller del därav, analyseras hela nominalfrasen. Enligt Källgrens referensbindningsmodell har jag förutom nominal- och verbfraser även använt mig av hela satser som konstituenter (Källgren 1979:69). En sats eller en nominalfras som binds till en tidigare referent kan i sin tur innehålla en konstituent som binds till en annan konstituent senare i texten (Nyström 2000a:11). I exempel 1 binds semiotisk mediering i makrosyntagm 940 till förmedling av betydelsebärande tecken i makrosyntagm 941. Understrykningarna markerar konstituenter som ingår i bindningen. Konstituenten betydelsebärande tecken som ingår som en del av förmedling av betydelsebärande tecken binds till konstituenten i makrosyntagm 942. Fetstil markerar en del av en konstituent som fungerar som ett sambandsled i nästa bindning. Exempel 1. Semiotisk mediering, källtext. Ms Källtext 940 det är att Vygotsky tar upp något som heter semiotisk mediering 941 det vill säga förmedling av betydelsebärande tecken 942 så när jag nu pratar med er så är det betydelsebärande tecken som kommer ut ur munnen på mig Nyström markerar bara bindningar som sträcker sig över en satsgräns (Nyström 2000a:11). Eftersom hennes syfte (att undersöka hur elever skapar sammanhang i de texter de skriver) skiljer sig från mitt (att undersöka hur facktermer introduceras) modifierar jag modellen till att även analysera bindningar inom en sats. Annars skulle jag inte kunna se bindningen mellan begreppet kontext och latinets contextus i exempel 1. Exempel 2. Kontext, källtext. Ms Källtext 99 och begreppet kontext kommer från latinets contextus och betyder något sammanvävt Bindningar markeras endast anaforiskt i texten, alltså endast till konstituenter som presenterats tidigare i texten (Nyström 2000a:14). Vid tillfällen då flera konstituenter tidigare i texten har bindningar till facktermen har bindningen till den senast förekommande konstituenten i satsen markerats (närhetsprincipen). Vid några tillfällen har avsteg från närhetsprincipen gjorts. Det har skett när en konstituent eller fackterm binds till två eller fler led i samma makrosyntagm, varav någon (dock inte den närmaste) upplevs som mer bunden till ledet i fråga. I makrosyntagm 962 i exempel 2 säger läraren psykologiska tecken som har relation till både tekniska verktyg i makrosyntagm 957 eller psykologiska tecken i makrosyntagm 956. I detta avsnitt upplevs det att texten har två grenar, en för tekniska verktyg och en för psykologiska verktyg/tecken. Att markera bindning från tekniska verktyg vore att dölja denna uppdelning.

13 Exempel 3. Verktyg, källtext. Ms Källtext 955 det finns olika verktyg enligt Vygotsky för semiotisk mediering alltså för förmedling av betydelsebärande tecken 956 och han skiljer mellan tekniska verktyg [ho 955] och psykologiska verktyg [ch 956] 957 de tekniska verktygen [id 956] kan vara sånt som att ni har en penna [ho 957] nu 958 det ett redskap [hn 957] ni har för semiotisk mediering [sy 955] 959 det kan va en dator [ho 958] 960 det kan va en räknemaskin [ch 959] 961 det kan va ett verktyg [hn 960] en hammare [ho 961] för att slå in en spik 962 psykologiska tecknen [ch 957/mi 956] ja vad tror ni att dom [pr 962] är 963 jo dom [id 962] är språk [sy 963] av olika slag Källgren har ordnat bindningstyperna hierarkiskt och markerar den bindningstyp som är starkast (Källgren 1979:81). Nyström hävdar att närhetsprincipen gör en hierarki överflödig. Trots detta diskuterar hon i termer av hierarki och hävdar till exempel att delidentiteten är en svagare relation än den extensionella relationen mellan konstituenterna komplex och uteseendekomplex (Nyström 2000a:18). Det kan alltså trots närhetsprincipen uppstå situationer när bindningen mellan en konstituent och en fackterm kan klassas som flera bindningstyper. Istället för att bestämma generellt vilken bindningstyp som markeras framför en annan har jag valt den bindningstyp som genererar olika bindningstyper i käll- och måltext eller på annat sätt är intressant för undersökningen. Vid analysen har talarens (och tolkens) intention, synliggjord i texten, varit utgångspunkt för analysen. Detta har till exempel inneburit att om talaren uppenbart menar att A och B är synonymer, ska de också markeras som synonymer trots att ordböcker anger annat. 1.3.5.3 Referensbindningskategorierna Kategorierna är 22 till antalet och är uppdelade efter typen av referentrelation i tre huvudgrupper: referentidentitet, referentsläktskap och semantiskt oberoende referenter enligt Nyström (2002a:16f). I tabell 2 är de uppställda efter referentrelation. Till höger anges den förkortning som anges i exemplen. I Bilaga 1 förklaras bindningarna.

14 Tabell 2. Bindningstyper, ordnade efter referentrelation. Referentidentitet Referentsläktskap Semantiskt oberoende referenter förkortning förkortning förkortning Identitet id Kontrast kn Följd fö Modifierad identitet mi Komparation ko Orsak or Delidentitet di Hyponymi ho Inferens in Expansion ep Co-hyponymi ch Exofor ex Reduktion re Hypernymi hy Ingen bindning ny Pronominalisering pr Specificering sp Antecedent an Generalisering ge Utelämning ut Co-specificering cs Återställning ås Synonymi sy Föreliggande undersökning söker endast efter bindningar mellan en fackterm och den omgivande kontexten. Om en sådan bindning inte finns i texten, behöver även detta markeras. Denna avsaknad kallas för ingen bindning och är ett tillägg till Nyströms kategorier. Den har i den fortsatta texten status som bindningstyp. Konstituenten eller facktermen utan anaforisk eller exofor bindning markeras i exemplen med [ny]. 1.3.6 Arbetsgång Facktermens första förekomst identifierades i källtexten. Därefter undersöktes om någon konstituent tidigare i texten hade någon referensbindning till facktermen alltså på position 1 i figur 2. Referensbindningarna typologiserades efter Catharina Nyströms referensbindningsmodell (Nyström 2000a). Konstituenten och bindningen markerades i förekommande fall med bindningens förkortning och konstituentens makrosyntagm inom hakparentes. Därefter undersöktes om någon konstituent senare i texten hade referensbindning till facktermen (position 2). Denna konstituent och dess bindning till facktermen markerades med bindningens förkortning och konstituentens makrosyntagm inom hakparentes. I figur 2 illustreras konstituenterna, facktermen och bindningarnas förhållande till varandra. Position 1 Position 2 Konstituent Bindning till facktermen Fackterm Bindning från facktermen Konstituent Figur 2. Konstituenters bindning till första förekomsten av facktermen. De ställen i texten där det förväntades finnas en facktermsmotsvarighet i måltexten transkriberades och undersöktes med avseende på referensbindningar på samma sätt som i

källtexten. Måltextens facktermer analyserades också i fråga om form. Anledningen till att båda texterna inte transkriberades i sin helhet före analys var helt enkelt för att spara tid. En kontroll av att facktermerna uppträder på samma ställe i både källtext och måltext genomfördes genom att hela materialet tittades igenom. Det visade sig att inga facktermer introducerades tidigare i måltexten än i källtexten. När bindningarna var identifierade i båda texterna söktes ett eventuellt mönster för introduceringen av facktermer i källtexten och måltexten. Måltexten analyserades, till skillnad från källtexten, utan förväntningar på att texten är helt idiomatisk. Att källtexten infererar och att måltexten inte blir idiomatisk beror på av att innehållet styrs av källtexten och tidspress tillhör simultantolkningen. Konstituenterna undersöktes i nästa steg. Om en bindning är olika i käll- och måltext är det naturligt att förvänta sig att även konstituenterna skiljer sig åt mellan käll- och måltext. Men även om bindningen är lika i käll- och måltext, kan konstituenterna vara olika. Nominal- eller verbfrasen kan vara mer utbyggd i den ena texten eller en synonym i källtexten har blivit en synonym med annan konnotation eller extension i måltexten. För att förstå hur introduceringen av facktermer går till i måltexten, var det ibland nödvändigt att analysera fler än en konstituent efter facktermen. Måltexten kanske innehåller en annan konstituent efter facktermen än källtexten och för att få veta denna konstituents ursprung analyserades fler än en konstituent efter facktermen. 15

16 2 Resultat Fördelningen av bindningstyper i materialet är disparat och det är inte lätt att se ett mönster över facktermerna och bindningarna. Tabell 3 visar bindningstypernas fördelning i antal och placering jämfört med facktermen. Alla Nyströms 22 bindningstyper är inte med utan endast de 16 som förekommer i anslutning till facktermerna i föreliggande material. 1 Några av cellerna i tabellen saknar värde. Det kan antingen bero på att bindningen inte kan förekomma på den positionen eller att, trots att det är möjligt, ändå inte finns någon sådan bindning på en sådan position. Ett exempel på det förra är identitetsbindningen som enligt definitionen (hel identitet både i fråga om form och referent) inte kan binda en tidigare konstituent till facktermen utan att konstituenten är första förekomsten av facktermen. Om en bindningstyp inte kan förekomma på en position är cellen i tabellen markerades med streck (-). Tabell 3. Bindningstypernas förekomst i käll- och måltext. Referentrelation Bindningstyp Bindning till termen Källtext Bindning från termen Bindning till termen Måltext 1. Referentidentitet Identitet - 6-2 Modifierad identitet - 1-10 Expansion - 1-1 Pronominalisering - 4 - Antecedent 5-3 - Synonymi 8 11 8 10 2. Referentsläktskap Kontrast 3 1 3 1 Komparation - 1 - Hyponymi 3 3 Co-hyponymi 3 2 3 3 Hypernymi 1 2 1 2 Specificering 1 1 Generalisering 1 1 Co-specificering 2 3 3 3 3. Semantiskt oberoende Inferens 1 1 1 1 referenter Exofor 1 1 4. Ingen relation Ingen bindning 6 7 Bindning från termen De bindningstyper i modellen som inte används vid facktermsintroduktion och som inte finns med i tabell 3 är delidentitet, reduktion, utelämning och återställning och är sällsynta även i tidigare undersökningar. Vissa strukturella likheter och skillnader mellan texterna kan iakttas tabell 3. Synonymibindningarna är ungefär lika både i fråga om antal och var i förhållande till facktermen de förekommer. Dock kan det inte utläsas av tabell 3 om det är samma facktermer 1 För en förteckning över alla Nyströms bindningstyper, se bilaga 1.

17 som binds genom synonymi i både källtext och måltext. Ytterligare en likhet mellan käll- och måltext är att summan av antalet bindningar i kolumnerna blir lika. Alla facktermer som presenteras i källtexten återfinns alltså i måltexten. Tolkarna har inte använt sig av medvetna eller omedvetna bortfall. 1 I måltexten är modifierad identitet betydligt mer frekvent än i källtexten. En förekomst i källtexten blir tio förekomster i måltexten. I källtexten har identitetsbindningen och pronominalisering fler förekomster än i måltexten. Totalt i materialet finns det 62 bindningar till eller från facktermen i källtexten och 61 i måltexten. De flesta av bindningarna (44 stycken) var av samma typ i käll- och måltext. Vid sex tillfällen i källtexten och sju i måltexten introduceras facktermen utan bindning till tidigare konstituent. Vid fem av tillfällena utan bindning i källtexten, hade inte måltexten heller någon bindning. De två tolkarnas språkliga strategier var mycket lika. Måltexten behöver alltså inte separeras i två delar, en för varje tolk, utan kan analyseras som en text. Vid något tillfälle, då det varit intressant för resultatet, markeras skillnaden mellan tolkarna. För att underlätta jämförelsen mellan käll- och måltext fokuseras först referensbindningsmönstret i källtexten (avsnitt 2.1) sedan måltextens facktermer (avsnitt 2.2). 2 Därefter beskrivs likheter och skillnader mellan käll- och måltext med avseende på bindningstyp. Bindningarna på de olika positionerna antas ha olika funktion. Detta styrks av att några bindningstyper inte kan förekomma på en av positionerna. Därför behandlas bidningarna med avseende på position. I avsnitt 2.3 behandlas de facktermer som introduceras med samma bindningstyp före facktermen i båda texterna och samma bindningstyp efter facktermen i båda texterna. Därefter, i avsnitt 2.4, behandlas de facktermer som introduceras i måltexten på delvis samma sätt, det vill säga när den ena bindningen är av samma typ som i måltexten. I 2.5 redovisas de bindningar som introduceras i måltexten där båda bindningarna är av olika typ jämfört med källtexten. Resultatet sammanfattas i 2.6. 2.1 Referensbindningsmönster i källtexten Eftersom varje introduktion har möjlighet till bindning på två positioner blir det totala antalet möjliga bindningar 68 stycken. Om icke informationstillförande bindningar (bindningstyper i huvudgrupp referentidentitet utom synonymi, samt ingen bindning) räknas bort, tillförs information med 45 bindningar till facktermerna. Alla facktermer binds till någon konstituent åtminstone senare i texten, men i de flesta fall även till konstituent tidigare i satsen. De termer som inte har någon informationstillförande bindning på en av positionerna har en bindning som tillför information eller en identitetsbindning på den andra positionen. I de fall den andra bindningstypen är en identitetsbindning, tillförs den efterföljande konstituenten information genom nästa bindning som inte ingår i analysen. Referens till något utanför texten klassas som exofor bindning. Den enda exofora bindning som finns i källtexten går från en skriven term på tavlan till samma fackterm i källtexten. Overheadbilder och tavlan används dock flitigt av läraren, men utan språklig hänvisning. Identitetsbindningen binder facktermen till en upprepning av densamma i 6 fall, vilket inte är så mycket i absoluta tal, men var karaktäristiskt för texten vid genomlyssning. 1 Se 1.2.1 om tolkning. 2 Källtextens termer beskrevs i 1.3.4.

2.2 Facktermernas form i måltexten I källtexten förekommer facktermerna oftast i sin grundform eller i böjd form, men elliptisk form där något av facktermens ingående ord utelämnats förekommer också. Exempel på detta är den proximala istället för den vedertagna den proximala utvecklingszonen. På teckenspråk böjs inte substantiv som på svenska men ellips förekommer även i måltexten. En utelämning i källtexten återställs inte i måltexten. Tolken fyller alltså inte i luckor för att öka tydligheten. Formen på måltextens termer är någon av följande: tecken, bokstaveringar eller sammansättningar av tecken och bokstaveringar. När det varken finns facktecken eller tecken i allmänspråket som kan uttrycka källtextens term, eller då formen hos facktermen ska lyftas fram, bokstaverar tolken termen. För vissa av källtextens termer finns motsvarande term på teckenspråk (till exempel fonologi, morfologi och syntax) men trots detta bokstaverar tolken några av dessa termer. Att det existerar ett facktecken i teckenspråket, behöver inte betyda att studenten är bekant med den bara för att hon kan teckenspråk. Det är ju precis på samma sätt med personer som kan svenska, men inte känner till alla facktermer i svenska. I exempel 4 gör läraren en uppräkning av språkets nivåer. Källtextens termer fonologi och syntax i makrosyntagm 357 bokstaveras inte i måltexten medan morfologi tolkas till både tecken och bokstavering i samma fras. 18 Exempel 4. Fonologi, morfologi och syntax. Ms Källtext Ms Måltext 356 och det är här är nåt som barnet lär sig samtidigt som det lär sig språket [ny] 357 alltså lär sig fonologin [sp 356] morfologin [cs 357] syntaxen [cs 357] och ords betydelser [cs 357] får man lära sig vad man ska säga i vissa situationer [ch 357] 1 PEK-f NORM BARN LÄRA SAMTIDIG pekner LÄRA SPRÅK [ny] 2 LÄRA FONOLOGI [sp 1] MORFOLOGI M-O- R-F-O-L-O-G-I [cs 2] OCH SYNTAX [cs 2] VAD ORD BETYDER [cs 2] VAD pek-c SÄGA SÄGA-ORD I SPECIELL SITUATION [cs 2] Denna teknik (att efter ett tecken, bokstavera samma term) använder sig tolkarna av för att etablera ett tecken. Senare under tolkningen räcker det med att använda tecknet. Andra av källtextens termer består av ord som var för sig används i allmänspråket. Om det inte existerar ett etablerat tecken för den specifika facktermsbetydelsen på teckenspråk, kan tolken använda motsvarigheten från teckenspråkets allmänspråk. I måltexten ser vi denna teknik användas för till exempel tekniska verktyg som tolkas till tecknen TEKNIK och VERKTYG. Tolken kan också kombinera ett tecken med en bokstavering som i sammansättningen P-R- E/KOGNINTION där förledet (P-R-E) är bokstaverad och efterledet är ett tecken. Ett annat exempel på kombination av tecken och bokstavering är måltextens motsvarighet till language acqusition device där det första ordet motsvaras med tecknet TALA (munrörelsen liknar det engelska ordet language) och de andra bokstaverade. En teknik som, till skillnad från de ovanstående, inte har ett-till-ett förhållande till källtexten är parafraseringen som används när outvecklad kod tolkas till PERF-NEG UTVECKLA K-O-D ( har inte utvecklat kod ). Måltextens termer redovisas i bilaga 2, uppdelade i fem grupper: bokstaveringar (10 termer), kombination av bokstavering och tecken (13 termer), tecken med facktermsbetydelse (8 termer), tecken från

19 allmänspråket (5 termer) och parafraseringar (1 term). Anledningen till att summan av termerna blir fler än i källtexten är att samma tecken förekommer med flera varianter i måltexten än i källtexten. 2.3 Introduktion med samma bindningstyp på båda positionerna Majoriteten av facktermerna introducerades i måltexten enligt källtextens referensbindningsmönster. Fördelningen av bindningstyperna är densamma som i det totala materialet, med ett undantag. Modifierad identitet på den andra positionen i måltexten är underrepresenterad i denna grupp jämfört med alla facktermer. I hela materialet var det tio av 34 facktermer som bands till nästföljande konstituent med modifierad identitet, men bland dessa 19 som har samma bindningar på båda positionerna binds bara två till nästföljande konstituent med modifierad bindning. Tabell 4 visar bindningstyperna när bindningarna är lika på båda positioner i käll- och måltext. De är ordnade efter bindningstyp. Tabell 4. Båda bindningarna lika i käll- och måltext, ordnade efter bindningstyp. Makrosyntagm i källtexten Fackterm i källtexten Bindning till termen Källtext Bindning från termen Bindning till termen Måltext 917 interindividuell funktion an hn an hn 970 närmast högre utvecklingszon an sy an sy 917 interpsykologisk funktion sy ch sy ch 815 utvecklad kod sy sy sy sy 598 prekognition sy sy sy sy 971 zone on proximal development sy sy sy sy 172 intersubjektivitet kn sy kn sy 815 outvecklad kod kn ep kn ep 364 symmetrisk kommunikation ho kn ho kn 956 tekniska verktyg ho ch ho ch 348 pragmatiska systemet hn sy hn sy 194 sekundär intersubjektivitet ch id ch id 956 psykologiska verktyg ch mi ch mi 357 fonologi sp cs sp cs 357 morfologi cs cs cs cs 357 syntax cs cs cs cs 582 genetisk strukturalist - sy - sy 601 sensomotorisk period - in - in 754 language acqusition device - hn - hn Bindning från termen I de allra flesta av dessa 19 fall introduceras facktermerna med konstituenter i måltexten som är identiska både i fråga om extension och betydelse. Exempel 5, pragmatiska systemet, visar denna likhet mellan källtextens och måltextens konstituenter.