EN ÖVERSIKTLIG KULTURMILJÖBESKRIVNING AV LANDSKAPET KRING SKEGRIE SAMT SNARRINGE - samt tillämpning med avseende på Dp 190 samt Dp 191 1820 1864 1910 1940 1970 2014 2020
BAKGRUND OCH SYFTE I samband med planarbetet för detaljplan Dp 190 samt Dp 191 rörande utbyggnad av Skegrie by samt Snarringe by har det uppkommit skäl att uppmärksamma att nämnda byar ingår i ett större landskap, dels med en egen identitet men också i ett större landskap med alldeles egna värden. Detta arbete har därför två viktiga syften: det ena är att teckna en bild av ett befintligt landskaps historiska utveckling, det andra är att beskriva ett planerat utbyggnadscenario utifrån denna historiska kontext. Ett ytterligare syfte med arbetet har varit att bidra med det historiska materialet för att att utformningen skall anpassas så rätt som möjligt utifrån platsens historiska förutsättningar. Men den historiska tillbakablicken har också inneburit en fördjupad kunskap om att förändring av landskap och landskapets överlagrande struktur är en ständigt pågående process, som alltid har pågått, och som kommer pågå framåt för alltid. Platsen är åkerlandskapet som skiljer byarna Skegrie och Snarringe från varandra. Målet är en utbyggnad av bostäder, skola, förskola samt centrumfunktioner och idrottshall med tillhörande vägar och grönytor samt en gemensam öppen yta mellan dessa byar. Utbyggnaderna kommer alltså att baseras på två skilda detaljplaner, som trots att de är skilda ändå hänger samman i en helhet, och som sagt också i en historisk kontext. INNEHÅLSFÖRTECKNING LANDSKAPET RIKSINTRESSET LANDSKAPETS BYGGDA STRUKTURER DE TVÅ BYARNA IDAG PLANFÖRSLAGEN VISUALISERINGAR PÅVERKAN PÅ RIKSINTRESSET SID 3 SID 5 SID 7 SID 9 SID 13 SID 15 SID 25 1
Det aktuella åkerlandskapet söderifrån med Skegrie till vänster och Snarringe till höger i bild. 2
LANDSKAPET - Söderslätt Landskapet på Söderslätt präglas av öppenhet med mycket långa siktlinjer, och detta förstärks naturligtvis när man befinner sig högt på krön, kullar osv. Då landskapet är svagt böljande uppstår både överblick men tidvis även en tydlig rumslighet då man är på lägre belägna nivåer omgiven av sluttande plan runt om. Oavsett vad så är det åkerlandskapen man ser runt omkring sig -det i högsta grad kulturpräglade. Samtliga marker tycks vara uppodlade och naturmarken lyser överallt med sin frånvaro. Förutom åkerlandskapet är det de byggda miljöerna som sätter sin prägel. Till dessa hör byar, gårdar samt enstaka boställen. Mellan dessa löper antingen raka eller vindlande vägar, beroende på terrängen, men även när dessa vägar anlades. Förutom boendemiljöerna är landskapet rikt på andra kulturbetingade inslag som småindustrier, farmer och andra verksamheter. Till landskapets karaktär hör att allt ligger öppet och väl synligt, inget går att dölja, och därför blandas också det vackra med det mindre vackra på ett alldeles tydligt sätt. På samma sätt blandas det nya avtrycken med de gamla. Det man ser är summan av dem alla - olika tidslager och olika öde. Förutom landskapets naturliga förutsättningar samt de olika inslagen som är nämnd ovan kännetecknas landskapet av sin belägenhet i regionen. Markanvändningen är intensiv och konkurrensen om marken är stor. Utbyggnadtrycket är också stort och konkurrensen med jordbruksintresset är uppenbart. Egenskaperna ligger sida vid sida, trädgård ligger sida vid sida med jordbruksmark. Det lilla vid sidan av det stora. 3
Långebäck Olstorp Planområdena Stenbäck Ömaden Lerberga Kullaholm Marieberg Kratten Ränneholm MINNESBERG Kullastorp Byg Asbjärsgård Lieholm Stockholmsgården Gustavsberg Domme Magnushill Kronehill Slågarpsdal Örebrogården Lindesborg Persgården Dalhem Susan Tegelberga KLÖRUP Sofiedal Fredensdal ALSTAD Konradstorp K Charlottenberg Åmossen Liljemärke STORA SLÅGARP Annefred UGGLARP Nyvång Johannesdal Högalid Dalhem Lugnedal Ugglarpsdal Steglarp Dommegården Fugliehage Larsbo FUGLIE LILLA SLÅGARP LILLA ALSTAD VÄSTRA ALSTAD Hagalid Grönadal Lindegård Torshill Edinburg Annedal Lövdala Gylle boställe Skobohögen VEMMERLÖV Odinsborg Brytestuhög Axatorp Torshög Assartorp Rämpegården Bantorp Hålsbro Hildelund BÖSARP Haga Källåkra Dalhem Lyckebo Pile Tågarp Almlunda Grönadal Rämpedal Flintedal Hålhög Holmanäs Karlsnäs Uppland Högalid Dalhem Sydåkra Banetorp Am SIMLINGE Ängaröd Ådala Åkerslund Idala Ståstorp Granlunda Almlunda Östergård kalid Backagården Albäcksborg KYRKOKÖPINGE Västrabo Hallsjö TRELLEBORG Skansagården Stendösen Österbo Karlshill Åkarp Sjöhult Backagården Arnäs Grönahill Södra Virestad Rölle Svenstorps herregård Söderlid MAGLARP SKÅRE Stora Kulladal Gyllhögarna Maglarpsgården Almvik Solvik STORP N Virestadgården Gyllegård Nytorp Bakvången Tunadal FJÄRDINGSLÖV Kapphög Södergård gården Fyrishill Asklunda Tinggården Bösarpsgården Gränsbro VÄSTRA TOMMARP Slättåkra Tornslunda Björklunda Larsbo Lundhög Bonnalösa Rydeholm Lilla Markiegård Torshög Tornhög Maryhill Lugnedal Södrabo VÄSTRA VIRESTAD GYLLE Bokenäs Markievik Norrbo Banbäcksgården Sörgården Björnshög Solgården Schaggarp Lissbo Almslätt Holkarna Annarp Framnäs SKEGRIE Ekvalla Ängeltofta Fridhem HAMMARLÖV Slättarp Allégården Norregård Högbo Ullahill Tingshögen Lilla Markie Visslebjär Norrbo Östlunda Bergalid Botildenlund Almedal Markielund Fyrisvall Rockhög ÖSTRA VÄRLINGE Boställshögen Skegrie boställe Markiedal Solhaga Haglösa kungsgård Ågård VÄSTRA VÄRLINGE Pålsgård Rinnehill Alstadgården HAGLÖSA Värlingegården Bäckadal Nyhem Stora Markiegård Åvik Forsa Tvehög Granhem Långåkra Kleinegården Fugliegården BODARP FRU ALSTAD Linelund Mossarp d Almedal Ekliden Bromosse Sjörup Solkullen Solhem Villåkra VILLIE Domme Stengården Almlunda Tofta Signestorp MELLANKÖPINGE Karlsfält Åkarp Noranäs Storegård Fridhem GISLÖV DALKÖPINGE Gränsboda Sjötorp Torsvik Sonegården Hildesborg Dala Mariedal Fågelvik Bremad Lasseboda Yttringe GESTRAND GEST Gamlegård Simrisborg Nygård Råborg TEHOLM Persbo Svängen Almlunda Ekeliden Simrisro Nygård Serresjögården GISLÖVS LÄGE Lilla Isie bo Simlingegården Södergård Norregård Simrisdal Gislövgården Nybo Bramstorp Almelund ÖSTRA TORP Rosensjö BÖSTE Magdehem SMYGEHAMN Nybo Sjötorp 4
RIKSINTRESSE FÖR KULTURMILJÖVÅRDEN De båda planområdena i anslutning till Skegrie samt Snarringe by ingår i det stora landområde - ca en femtedel av Trelleborgs kommuns yta, som är av riksintresse för kulturmiljövården. Landskapet här är alltså unikt eller typiskt sett ur ett nationellt perspektiv, värd att bevara för efterkommande generationer. Främst för att byarna ligger ovanligt tätt samt för att landskapet i övrigt präglas av en utvecklingshistora som är typisk för trakten, ursprungligt bebodd under sten- och bronsåldern men främst utvecklad under 1800 -talet och naturligtvis vidare framåt. Riksintressebeskrivningen nämner utöver de tätt liggande byarna och den historiska kontinuiteten bland annat pilevallar, allèr samt olika hägnads- samt vägsystemen som är typiska för hur de olika skiftesreformerna satt sin prägel på just detta landskap. Det aktuella riksintresset omfattar alltså ett mycket stort område från Trelleborgs stads nordvästra utkanter upp till -och förbi kommungränsen mot Vellinge kommun. Målsättning med utnämnadet av riksintresset är att bevara bymiljöerna samt landskapets övergripande karaktär i form av ett svagt böljande öppet odlingslandskap rikt på tydligt markerade byar och olika typ av ägostrukturer samt historiska landskapselement som tex gravhögar. Dessa byar kan anas på avstånd och det bästa sättet att göra sig bekant med karaktären är att färdas utmed vägarna för att förstå sambanden mellan dessa. Det är just mellanrummen, det öppna landskapet, som möjliggör upplevelsen av de återkommande byarna, liksom de linjära strukturerna. Det öppna landskapet är alltså en av de viktigaste förutsättningarna för upplevelsen av just denna grundläggande karaktär. Självklart rymmer både byar, landskap och allt annat annat ytterligare kulturhistoriska värden då man studerar dem i detalj. Detaljerna bidrar till helheten, men ändå är helheten något större än dessa tillsammans. De byar som åsyftas i riksintressebeskrivningen är både kyrkbyar, byar födda ur järnvägsepoken som stationssamhällen eller helt enkelt bybildningar som kommit till av andra orsaker, som tex Snarringe som utvecklades troligtvis utifrån skiftesreformen och därefter utvecklats genom avstyckningar och 5 olika tillägg. Utöver det kan det även finnas bybildningar eller mindre bebyggelsegrupperingar som kommit till av andra skäl som avstyckningar för generationsboende eller andra typer av ombildningar. Bybegreppet som åsyftas i riksintressebeskrivningen har annars kanske mer fokus på de äldre bybildningarna, kyrkbyarna och stationsbyarna än de mer sentida bebyggelsegrupperingarna. Avsett vad bakgrunden är till landskapets alla byar så är dessa noder, punkter i den väv som människan lagt över landskapet. Då upplevelserna av de beskrivna byarna (i genomsnitt 2 km mellan dem) skall bestå är det av vikt att tillägg anpassas till denna grammatik, alltså att byarna även i framtiden behålls åtskilda samt att deras individuella karaktär säkerställs. Det kan handla om att byarnas gränser mot omgivningen, alltså åkerlandskapet eller det öppna landskapet vidmakthålls och görs tydligt. Men även, självklart, att byarnas egna karaktärsdrag kommer till uttryck även när det nya adderas till dem. Genom att studera dem på individnivå kan man finna särdrag som gör att den ena inte helt är den andra lik, trots att dess ligger nära varandra. Något som också ingår i den av människor skapade väven är väg- och ägogränssystemet. Detta ingår därför också i riksintressebeskrivningen. Vägarnas linjeföring mellan byarna, alltså de före skiftesepoken följer landskapet på ett naturligt sätt och löper följsamt med terrängen medan vägarna efter skiftena och de moderna uträtningarna istället skär terrängen direkt mot målet i räta linjer. Utöver dessa grova beskrivningar av riksintresset finns det naturligtvis mer som ingår. Då handlar det om landskapselement samt som sagt enskilda objekt och platser eller företeelser som inte beskrivs närmare här.
Långebäck Ömaden Lerberg Marieberg Kratten Sör rb y kkratt Sörby rat t Ränneholm MINNESBERG Kullastorp Asbjärs Lieholm Stockholmsgården Gustavsberg UGGLARP Nyvång Domme Magnushill Kronehill Slågarpsdal Örebrogården Lindesborg Susan Tegelberga Sofiedal Fredensdal ALSTAD rpp Charlottenberg Åmossen Dalhem Johannesdal Högalid Dalhem Lugnedal Ugglarpsdal Dommegården LILLA VÄSTRA ALSTAD Domme Stengården Almedal Nyhem jörup Torshill D Linelund Pålsgård hill Kleinegården Stora Edinburg Alstadgården SA S Markiedal Solhaga Markielund Fyrisvall Lindegå Rockhög Gylle boställe Ekvalla Lissbo Ängeltofta Fridhem Torshög E Hålsbro Källåkra BÖSARP Haga d Lyckebo Tingslätt Brönnelund Tornslunda Bakvången RP R P NORR Tunadal DINGSLÖV Kapphög Långskiftet Bösarpsgården Björklunda dal Slättåkra Tinggården Bostället Fyrishill Assartorp Bonnalösa Rydeholm Södrabo VÄSTRA VIRESTAD Hildelund Maryhill Lugnedal Lilla Markiegård Norrbo Banbäcksgården Sörgården Eksbo Allégården Markievik Almslätt Holkarna Annarp Skeg Hagal Norregård Högbo Ullahill n Lilla Markie Visslebjär Norrbo Östlunda d Knutsbo Linelund Högalid Virestadgården Nytorp Rölle Holmanäs Arnäs Grönahill Södra Virestad Alv Karlshill Uppland Svenstorp Sydåkra Almvik Amnelund SIMLINGE Ådala Ståstorp Granlunda Solvik stergård Almlunda Backagården KYRKOKÖPINGE Västrabo Hallsjö TRELLEBORG Sjöhult E Noranäs Karlsfält V Gränsboda Torsvik Sonegården Lovisero Hildesborg Skansagården Persbo Svängen Mariedal Bremad Lasseboda Yttringe ND Simrisborg Nygård Råborg Möller Gamlegård Almlunda Ekeliden Simrisro Nygård Serresjögården GISLÖVS LÄGE Lilla Isie boställe Simlingegården Södergård Norregård Simrisdal Gislövgården Nybo Bramstorp V Almelund yygg 6
LANDSKAPETS BYGGDA STRUKTER - En snabb historisk återblick För att teckna en bild av områdets historik ifråga om övergripande struktur (infrastruktur och bebyggelse) har en serie illustrationer tagit fram som ungefärligen klargör detta. Kartillustrationerna är starka förenklingar som visar byarnas expansion och förflyttning, vägdragningars förändring samt bebyggelsstrukturens i övrigt nya utseende, framförallt utseendet efter skiftena. Då framställningarna ställs samman, här bredvid varann förtydligas tidens lopp och kanske lite av det oundvikliga att byarna Skegrie samt Snarringe närmar sig varandra. Den första illustrationen tecknar en ungefärlig bild av området i början av 1800 talet medan den sista förmedlar en bild av hur situationen är idag. Däremellan, alltså under ca 200 år har en rad händelser inträffat som har föranlett att att kartbilden förändras. De viktigaste är skiftena, alltså att byarna delades upp och att gårdarna gårdarna spreds ut över landskapet istället för att, som tidigare ligga samlade tillsammans. Av det följer de raka vägarna som bildar ett rutmönster över landskapet. Andra viktiga händelser är de större vägprojekten liksom järnvägens tillkomst. Infrastruktur som vägar och järnvägar drar antingen bebyggelse till sig, eller hämmar ytterligare expansion åt just det hållet. Vidare utövar, inte helt sällan, två byar en viss dragningskraft på varandra, de dras liksom mot varandra av en osynlig kraft. I fallet Skegrie och Snarringe nedan är det svårt att säga om det är just det som gjort att de närmat sig varandra. Skegries tidigare övergripande expansionsrikning är österut och detta är helt klart på grund av Skegriedösens belägenhet i väster samt det faktum att E6:an länge legat som en barriär åt det hållet. Skegriedösens historiska/visuella koppling till kyrkan har också, förmodligen alltid varit föremål för skydd. Genom att värna denna visuella förbindelse har man också satt stopp för expansion åt det hållet. 1820 1864 19 910 7
I Snarringe som alltså tillkommit först senare har utbyggnadstakten inte varit lika snabb och inte heller lika tydlig. Byns utveckling har pendlat kring läget utmed vägen. I och med järnvägsepoken kring och efter sekelskiftet utvecklas två nya centra i de illustrerade kartorna. Skegrie stationssamhälle och V Tommarp. Dessa samhällen växer senare vidare utmed både järnväg och anslutande väg. När järnvägen så småningom läggs ner enligt de följande illustrationerna så minskar intresset för byggnation utmed banvallen och bilvägarna blir åter intressanta att knyta an till. I samma stund exploderar bilismen och människor kan plötsligt bosätta sig relativt fritt. Den vidare utbyggnaden är som sagt friare och framförallt ökar takten av tillskapade bostäder. Under 60- och 70 talet öker Skegrie sin befolkning betydligt, för att inte tala om åren efter senast millennieskiftet då byn istället växer norrut. Sammantaget visar illustrationerna hur väl den fysiska samhällsutvecklingen hänger samman med övriga samhällsfenomen och förändringar, värderingar och hänsyn. Den fysiska utvecklingen är en spegelbild, ett avtryck av just den tid då förändringen skedde. Just här, där förändringarna varit mycket stora hänger det samman med områdets belägenhet i stort, alltså nära vägen Malmö-Trelleborg. Vägen är som alltid en livgivande åder. 1940 1970 2014 8
DE TVÅ BYARNA IDAG - Snarringes innehåll och yttre gränser Snarringe som alltså har sitt ursprung i skiftesepoken runt sekelskiftet uppvisar en tydligt geometriskt ytterform, även inne i byn är gatorna vinkelställda utefter genomfartsvägen med flera senare tillagda skafttomter. Byn har alltså en distinkt och relativt rak gräns mot det omgivande landskapet. Framförallt mot söder och västerut mot bland annat Skegrie. Även om byn bygger på en enkel geometri sett från ovan är dess innehåll i högsta grad brokigt. Byggnadsstilarna avlöser varandra, och flera epoker finns representerade i byggnadsbeståndet liksom i trädgårdsutformningen. Någon gemensam nämnare är svår att finna. Byn är trång och det är inte helt lätt att orientera sig i den då byggnaderna dessutom står i olika vinkel i förhållande till varandra. Förutom att sidan som vänder sig mot Skegrie är rak så är den också tillstängd utan möjlighet för genompassering. Detta förstärks av det vita plank som är där. I övrig är byns vegetation väl uppvuxen och på avstånd är det också just det man ser, en grön lummighet med några enstaka tak. Snarringe - genomfartsgatan. 9
Snarringe - från Skegriehållet. 10
- Skegries innehåll och yttre gränser Skegrie - från vägen norrifrån. Skegrie - från vägen i nordväst. 11
Skegrie, som har en mycket dynamisk utbyggnadshistoria har vuxit fram succesivt där områdena har adderats till varandra med olika hastighet, Ju närmare i tiden desto större bostadsområden. Tendensen har hela tiden varit att byn förflyttar sin tyngdpunkt österut och att varje nytt område har givit sitt tidstypiska avtryck utmed denna öst-västliga tidsaxel. Historiskt har Skegries förskjutning österut hängt samman med flera sins emellan skilda anledningar. Skegriedösen med sitt exponerade läge i landskapet har varit i behov av att värnas. Dessutom har den visuella kopplingen till kyrkomiljön varit föremål för skydd. E 6:an, framförallt nu när den är motorväg har varit en naturlig barriär för expansion västerut. Expansionen österut tog fart när järnvägsstationen etablerades i början av 1900- talet och utifrån det har byn sedan även vuxit söderut. Den senaste, och oslagbart kraftigaste tillväxten är istället norrut. Det är kanske den som Skegrie främst förknippas med idag. Värt att notera är att det som en gång var byns självklara centrum, alltså kring kyrkan och gårdsbildningarna där idag är en ganska bortglömd del av Skegrie by. Framförallt sedan motorvägen kom till och gamla E6:an stängdes av. De mer livaktiga delarna är utmed huvudgatan och framförallt den trafik och personrörelsen som sker i korsningen huvudgatan och den nord-sydliga vägen (väg 628). Då man färdas utmed vägen söder om Skegrie (väg 635) och sedan in i byn sveper vägen mellan de utskiftade gårdarna, som i sin tur är inlindade i grönska. Siktlinjerna bryts därför ständigt och det är inte helt lätt att uppfatta vad som är Skegrie och vad som är närliggande gårdar. Den nya förskolan som ligger mitt emellan Skegrie och Snarringe utmanar också den intrycket av att båda byarna skulle vara skilda från varandra. Förskolans speciella uttryck, dess moderna formspråk ger en tydlig närvaro av vår tid. Det väsenskilda i anläggningen tonas dock succesivt ner i takt med att vegetationen runt omkring växer upp. I framtiden kommer kanske skolmiljön, förutom själva byggnaden på avstånd upplevas som ännu en av dessa utskiftade gårdar. Som ju trakten är rik på. 12
PLANFÖRSLAGEN - anpassning till byarnas Skegries och Snarringes åtskillnad samt karaktär Planförslagens anpassning samt hänsyn till byarnas fortsatta åtskillnad är avsedd att inte bara märkas när man betraktar planerna från ovan utan framförallt när man vistas i landskapet på plats, förutsatt att man är i byarnas närhet eller nalkas dem utifrån. Planförslagen utgår dels från Skegries utvecklingsbehov, dels från Snarringes anspråk i form av skyddande zon åt just detta håll. Men även omvänt har Snarringes utvecklingsmöjligheter föranlett Skegrie by att bevaka sina territoriella anspråk. Dessutom görs en fördjupning i planförslaget huruvida mellanrummet dem emellan kan tjäna som skiljelinje eller vakuum mellan byarna så att en åtskillnad görs om vad som är kopplat till Snarringe respektive Skegrie. Byarna skall alltså även framöver upplevas som skilda från varandra i möjligaste mån. Detta kommer alltså till uttryck dels genom landskapskilen dem emellan, dels genom skillnaden i byarnas ytterlinje deras kant mot omvärlden men också genom de specificerade planbestämmelser som styr hur husen tillåts se ut, som takfärg och takvinklar liksom fasadfärger- och material. Landskapskilen är självklart ett landskapselement med högt egenvärde, inte bara som ett mellanrum mellan två kraftpoler. Landskapskilen är ett stort gemensamt landskapsrum med högt värde för dess innehåll med därtill kopplade rekreationsvärden. Kilen är en viktig del av den gröna strukturen. Dess innehåll skall alltså understryka, och fungera som en skiljelinje mellan byarna. Skiljet består fysiskt av ett dagvattendike omgivet av öppna gräsytor. Diket vindlar sig i nord-sydlig riktning och marken på ömse sidor om den modelleras följsamt så att ett till synes naturligt meandrande lopp åstadkommes där vatten flyter i den självklara lågpunkten. Planen på Skegriesidan tar upp Skegries karaktäristiska brokighet och omväxlande följsamma vägdragningar. Området avslutas mot landskapskilen uteslutande med trädgårdar i svaga bågformer. Kilen får på så sätt en grön inramning mot Skegrie, och Skegrie får på samma sätt en grön bård som avslutning mot landskapet västerut, innan Snarringe tar vid. Landskapskilens utformning hänger som sagt samman med behovet att särskilja byarna formmässigt från varandra. Kortfattat skall Snarringe uppfattas som distinkt avgränsat och Skegrie på motsvarande sätt med mer böljande följsamma ytterformer. Mellanrummet, alltså landskapskilen är den osynliga formen som förstärker dessa två egenheter. Då byarna ändå är sammanbundna med både huvudgata och cykelväg, som alltså löper tvärs över det skiljande rummet, kräver dessa stråk en särskild gestaltning och omtanke för att stödja tanken om de separerade byarna. Gång- och cykelvägen är idag kantad av en trädrad i form av en pilevall vilket, åtminstone historiskt har en relevans. För genomfartsgatan gäller överfarten över dagvattendiket och översilningytor som en möjlighet att gestalta detta som en långsträckt bro, och på så sätt poängtera att man tar sig från den ena sidan till den andra. Även det hjälper till skilja områdena upplevelsemässigt från varandra. Bron kan också ersättas av enklare vägbank där vägen alltså löper en bit ovan marken. På så sätt tydliggörs tanken att man passerar över för att komma till andra sidan, till den andra byn. Snarringes utbyggnad görs strax norr om byn med avsikten att kanten mot den öppna landskapskilen precis som Snarringe i övrigt, skall vara rak. På så sätt tydliggörs skillnaden mellan byarnas uttryck. De två planförslagen är alltså utformade utifrån de två byarnas särart, men också utiftrån en helhetstanke kring området som helhet. Historiskt är det inte ovanligt att byar eller samhällen ibland växer ihop. Särskillt när det handlar om mer expansiva regioner som denna trakt är. I dessa planförslag är den sammantagna effekten inte att byarna smält samman, även om de nu ligger nära varandra. 13
Landskapskilen Det meandrande vattnet 14
VISUALISERINGAR - upplevelser av en tänkt bebyggelse Om man kommer norrifrån, från V Värlinge och närmar sig Skegrie ser man även Snarringe lite till vänster. Byn utmärker sig från detta håll, genom de vita plank som skiljer byn från den angränsande åkerkanten. I övrigt märks Snarringe som enstaka hustak inlindade i tät grönska i form av häckar, buskage samt stora träd. Från detta håll upplevs byn som tydligt avgränsad mot sin omgivning. Till höger märks xx med sin uppvuxna vegetation. Lite mer till höger anas Skegries relativt nybyggda områden i byns utkanter mot nord och nordost. Från denna betraktelsesträcka skyms mycket de markytor som skiljjer Snarringe och Skegrie från varandra. Från denna vinkel skulle man alltså kunna tolka Snarringe som en del av Skegrie, eller tvärtom. Detta om man utgår från från det rent visuella aspekterna, alltså utan att veta att att det är fråga om två skilda byar. Tittar man däremot noggrannare kan man märka den trädrad som löper mellan byarna, och bakom den märks det bakomvarande landskapet. Denna smala siktlinje är den som gör att byarna upplevs som separerade från varandra. Siktlinjen är därför viktig att bibehålla i förhållande till de nya föreslagna planerna. Utseendet idag. 15
En tänkt bild av planområdet i framtiden, fullt utbyggt. Utseendet idag. 16
Då man istället kommer söderifrån har man följaktligen Snarringe på höger sida och Skegrie till vänster.. Mellan byarna ligger den nybyggda förskolan. Härifrån syns också, om man tittar rakt fram, den trädrad som löper mellan byarna. Om man kommer söderifrån och befiner sig i närheten av korsningen och tittar norrut har man Snarringe på sin högra sida och Skegrie till vänster. Byarna upplevs som gröna volymer men man kan även ana hustak och byggnader. Rakt fram, mellan byarna ser man långt norrut och däremellan ser man även pilevallen. I planförslagen har utgångspunkten varit att bibehålla denna siktlinje samt att avståndet mellan byarna skall vara så bred som möjligt inom ramen för att det också skall vara möjligt att bebygga området med bostäder. 17
En tänkt bild av planområdet i framtiden, fullt utbyggt. Utseendet idag. 18
Då man befinner sig strax norr om Snarringe, precis vid den norra gränsen till byn ser man Skegries nyare bostadsområden längst bort i bild rakt västerut på andra sidan den öppna ytan byarna emellan. Till höger i bild syns det nya området norr om Snarringe, åtminstone de fastigheter med trädgårdar som ligger i söder mot den tänkta cykelvägen. På illustrationen är det forfarande en gräsbevuxen stig. 19
En tänkt bild av planområdena i framtiden. Utseendet idag. 20
Om man befinner sig på cykelvägen mellan Snarringe och Skegries nya område strax intill förskolan, och samtidigt tittar mot sydost ser man förutom de öppna ytorna även diket som letar sig söderut. Längst bort i bild öppnar sig landskapet och tack vare denna siktlinje uppstår ett mellanrum mellan byarna. Pileallèn som man här står precis bredvid binder de två byarna samman på traditionellt vis men bidrar samtidigt till känslan av ett avstånd dem emellan. Så som trädrader alltid gör. 21
En tänkt bild av landskapskilen i framtiden. Utseendet idag. 22
Om man befinner sig i Skegries nya utkant och tittar rakt österut mot Snarringe ser man dess utbyggnadsområde lite till vänster, på andra sidan det framtida släppet för cykelvägen. Lite längre till vänster i bild löper bilvägen mellan byarana. Det nya områdets ytterkant är distinkt, precis som som snarringes gräns mot den öppna ytan är idag. I vinkel mot betraktaren meandrar diket med flödet rinnade söderut. Tänkbart är att det är högvuxet gräs på ytorna, alternativt kombinerat med bete. Under torrperioder är diket torrt medan det efter kraftigare regn till och med kan svämma över och bilda mindre vattenspeglar utmed dess kanter. Diket tillsammans med de öppna gräsytorna har en stor betydelse för att byarna Skegrie och Snarringe fortsättningsvis skall upplevas som två. Landskapsrummet förstärks också av hur marken är modellerad. Marken sluttar ned mot diket som ju ligger i landskapets lägsta punkt. 23
En tänkt bild av landskapskilen i framtiden. Utseendet idag. 24
RIKSINTRESSET - Och de två planområdena De föreslagna planförslagen inverkar på riksintresset lokalt och till viss del i anslutning till byarna Skegrie samt Snarringe, dock enbart från vissa betraktelsepunkter och främst då man befinner nära. För riksintresset i stort och på avstånd har planförslagen en mycket liten påverkan. Dels för att riksintresseområdet i sig är stort, dels för att påverkan redan är stor i det aktuella området. Platsen rymmer redan idag inslag som inte är förenliga med riksintresset så som det är beskrivet. Den nyligen uppförda skolan öster om Skegrie på ytan mellan byarna är ett exempel på detta. Dessutom präglas platsen av många moderna inslag, så som det ofta gör i anslutning till expansiva områden med högt exploateringstryck. Detta tryck har som följd nya vägar, moderna bostadsområden samt ett i allmänhet intensifierat användande av marken tex för tekniska installationer, busshållplatser, ledningar etc. samt en hög intensitet i form av trafikrörelser. Det hör alltså till bilden, att av hela det område som är av riksintresse finns det områden som utmärker sig mer som lämpliga kärnområden för intresset, helt enkelt håller högra kulturmiljövärden än just detta. Även om dessa två byar, trots planförslagens modifiering från vissa betraktelsevinklar, kan läsas som en och samma, har det troligtvis ingen större betydelse för hur kulturlandskapet upplevs i ett vidare perspektiv. Efter bara någon minuts färd bort från området är landskapsbilden åter densamma som innan. Planförslaget har också tagit fasta på ett annat stödjande landskapselement för att understryka byarnas åtskillnad, nämligen pilevallen mellan dem, som av tradition associeras med avstånd samt begynnelse och slut. En annan stödjande funktion, tillika landskapselement är det föreslagna dagvattendiket med översvämningszoner. Även om dessa element inte ingår i riksintressebeskrivningen så förstärker den indirekt att det är ett naturligt skilje mellan byarna. Till de stödjande variablerna hör också planbestämmelserna som kommer att reglera hur de olika byarna kan tillåtas se ut när det gäller bebyggelsens utformning. Detta skapar också en åtskillnad mellan byarnas utseende, som dessutom har som utgångspunkt byarnas utseende idag. Planförslagens modifiering, och siktstråkets tänkta riktning mellan byarna är utformade och tänkta i huvudsak utifrån de mer frekventerade vägstråken, helt enkelt därför att det är därifrån de flesta upplever dem. Som tex huvudvägarna norr- och söderut samt deras korsningar liksom gång- och cykelvägen mellan byarna. De båda planförslagens anpassningar till landskapsbild samt bibehållande av öppen yta mellan planområdena understyker att det är fråga om två skilda byar med ett visst avstånd dem emellan. I det avseendet är det i linje med riksintressebeskrivningen och vad riksintresset anger som viktigt karaktärsdrag. Från vissa betraktelsevinklar kan det däremot vara mer svårtolkat till vilken by respektive bebyggelse hör. Detta är ett inte helt ovanligt fenomen i det närliggande landskapet, te x så framstår det ibland som att de utskiftade gårdarna ingår i bybildningar. I takt med att byarna expanderar förstärks detta. 25
26