Skötsel av strandnära skog för god vattenkvalitet i Östersjöregionen dagens kunskap, metoder och behov av utveckling 1. Inledning Detta dokument är framtaget av deltagare i projektet och några inbjudna externa experter. Projektet pågår mellan 1 mars 2016 och 28 februari 2019 och är finansierat av EUs Interreg program för Östersjön. Det initierades för att finna lösningar på skogsbrukets skadliga inverkan på vattenkvaliteten. Projektet lägger särskild tonvikt på vattenkvaliteten i sötvatten med avseende på exporten av näringsämnen, suspenderat material och kvicksilver. WAMBAF fokuserar på tre huvudsakliga faktorer som har betydande inverkan på vattenkvaliteten: Strandnära skog Markavvattning Bäveraktivitet Här sammanfattar vi resultaten av en genomgång som utfördes 2016 för att utvärdera befintlig kunskap om hur skogsavverkning och skötsel av kantzonen påverkar exporten av näringsämnen, suspenderat material och kvicksilver hur effektiva skyddszoner med skog är för att bibehålla kvaliteten på avrinnande vatten nuvarande verktyg och metoder som används för att planera skyddszoner gällande lagstiftning, certifieringsstandarder och rekommendationer för kantzoner i flera länder i Östersjöregionen Studiematerialet innefattade litteraturstudier och information från experter i Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige. I detta dokument används begreppet vattenförekomst för följande vattenansamlingar sjöar, dammar och tjärnar floder åar bäckar 1 24/04/2017
2. Definition av nyckelbegrepp Kantzon definieras som området intill en vattenförekomst, inklusive strandbanken, som påverkar vattenförekomstens ekologi, hydrologi eller kemi. Storleken på kantzonen varierar utmed en vattenförekomst liksom mellan vattenförekomster. Strandnära skog är skog som växer i kantzonen. Skyddszon är ett område som lämnats som skydd utmed en vattenförekomst (Figur 1). Avrinningsområde är det område som bidrar med vatten till en vattenförekomst. Termen avverkning inbegriper föryngringsavverkning (slutavverkning med eller utan fröträdsställningar) och gallring. Även hyggesfria metoder kan inbegripas. Markberedning avser mekanisk markberedning efter avverkning genom högläggning, harvning eller andra metoder. Figur 1. Strandnära skog och skyddszoner i ett landskap i Finland. Foto: Luke/Erkki Oksanen. 3. Strandnära skog i Östersjöregionen Sverige och Finland har de största skogs- och avverkningsarealerna samt längst vattendragslängd och sjöstrandlängd bland Östersjöländerna. Skogsmark utgör 68 Mha i länderna kring Östersjön varav 0,65% skördas årligen (Tabell 1). 2 24/04/2017
Enligt uppskattningar skulle 10 meter breda skyddszoner längs alla stränder omfatta 2,5 procent respektive 1,1 procent av skogmarksarealen i dessa två länder (Gundersen m.fl. 2010). Strandnära skogar påverkar vattenförekomsters (främst vattendrags) ekologi genom att tillföra förna och grov död ved till vattenekosystemet, reglera solinstrålningen och påverka den fysiska miljön, såsom strandkantens stabilitet och vattnets flöde (Figur 2). Kantzoner kan hysa viktiga livsmiljöer för olika arter delvis till följd av kantzoners speciella mikroklimat och hydrokemi. Skyddszoner som gränsar till hyggen kan minska tillflödet av suspenderat material och lösta näringsämnen till vattenförekomster, och bidra till att bevara den biologiska mångfalden och landskapsbilden vid skogsbruksåtgärder (Figur 3). I många Östersjöländer används skyddszoner även för att minska tillförseln av näring och partikulärt material ( slam ) från jordbruksmark och dränerad skogsmark. Eftersom strandnära skogar täcker en relativt stor yta i Östersjöregionen är det viktigt att veta hur dessa skogsområden bör skötas för att säkerställa en viss vattenkvalitet. 3 24/04/2017
Tabell 1. Total skogsmarksareal, årlig avverkningsareal (föryngringsareal), antal sjöar >1 ha, total vattendragslängd och medelvärde för vattendragslängd per hektar skogsmark i Östersjöländerna. Land Skogsmarksareal, Mha a (% av landarealen) Avverkad areal år 2010, ha a Antal sjöar > 1 ha g Total vattendragslängd på skogsmark, km Vattendragslängd per ha skogsmark (medel), m ha -1 Estland 2.23 (53) 23 800 2 804 b 8 489 c 3.8 Finland 22.2 (73) 140 000 56 000 b 53 510 d 2.4 Lettland 3.36 (54) 35 500 2 256 b 16 875 e 5.0 Litauen 2.18 (35) 15 800 2 377 f 12 678 g 5.8 Polen 9.44 (31) 48 400 7 081 g n.a. n.a. Sverige 28.1 (68) 172 400 95 700 b 313 453 d 11 In total 67.51 435 900 166 218 >405 005 a FAOs Global Forest Resource Assessment 2015; http://www.fao.org/forest-resourcesassessment/current-assessment/en/. b Ring m.fl. (2016) (insänt manus) c Källa: svar på en särskild förfrågan ställd 16 oktober 2014 av Estlands naturvårdsverk (KAUR) d Gundersen m.fl. (2010) e Skattning från topografiska kartor f Jablonskis and Jurgelenaite (2007) g Taminskas m.fl. (2011) h Choiński (1992) n.a.=ej tillgängligt 4. Skötsel av strandnära skog för god vattenkvalitet efter avverkning Avverkning kan öka exporten av näringsämnen, suspenderat material och metaller som till exempel kvicksilver, vilket kan hamna i vattenförekomster. Utlakningen av kväve och fosfor ökar eutrofieringen (övergödningen) i vattenförekomster, medan tillförseln av suspenderat material ändrar vattnets färg och hur långt ljuset kan tränga ner. Sedimentering av partikulärt material påverkar akvatiska habitat och organismer negativt. En ökning av kvicksilvernivån kan leda till bioackumulering i näringsvävar, vilket sen kan orsaka neurotoxiska effekter på djur och människor. Sedan 1983 har totalt 23 studier genomförts i länderna kring Östersjön om hur skötseln av strandnära skog påverkar ämnestransporter till vattenförekomster till följd av olika skogsbruksåtgärder som till exempel avverkning, markberedning och gallring. Ytterligare två studier fokuserade på skyddszoners förmåga att kvarhålla tillfört kväve och fosfor. 4 24/04/2017
Figur 2. Grov död ved i ett finskt vattendrag. Foto: Sirpa Piirainen Av dessa 25 studier utfördes åtta i Finland, åtta i Sverige och en i Polen. Alla dessa 17 studier är publicerade på engelska. Ytterligare åtta studier (tre från Finland, en från Lettland, två från Litauen och två från Polen) fanns tillgängliga på inhemska språk. Studierna innefattar totalt 39 avrinningsområden och 29 försöksytor. Effekten av att lämna en skyddszon med avseende på tillförseln av näringsämnen, suspenderat material och kvicksilver till vattenförekomster efter avverkning undersöktes i 15 studier och åtta av dessa inbegrep även markberedning. Det var dock endast tre studier som jämförde effekten på ämnesbelastningen vid avverkning med respektive utan en skyddszon. Två bäckar undersöktes i ytterligare en studie för att se om gallring och olika trädslag i skyddszonen påverkar vattenkvaliteten. I studierna i Polen undersöktes effekterna av återplantering efter skogsdöd. I 17 av studierna gjordes mätningar före behandling, och i 13 av dessa gjordes sådana mätningar under mer än ett år. I 16 studier följdes effekterna efter behandling under mer än tre år. De parametrar som oftast mättes var nitrat (17 studier), ammonium (16 studier), fosfat (13 studier), totalkväve (12 studier), totalfosfor (11 studier), kalium (8 studier), magnesium och totalt organiskt kol (båda 7 studier). Suspenderat material mättes i sju studier. Metylkvicksilver har undersökts endast i två studier, och båda dessa gjordes i ett område i Sverige (Sørensen m.fl. 2006, Eklöf m.fl. 2014). 5 24/04/2017
Enligt studier som gjorts i Finland och Sverige, ökar tillförseln av kväve, fosfor och suspenderat material till vattenförekomster efter avverkning (Tabell 2). Belastningen från avrinningsområden som domineras av torvmark är högre än från avrinningsområden som domineras av fastmark. Ökningen av belastningen är störst under de första åren efter avverkning och minskar vanligtvis till nivåer som ligger nära ursprungsnivån efter ungefär tio år. Tabell 2. Uppskattad bakgrundsbelastning av kväve, fosfor och suspenderat material från skogsmark och extra belastning till följd av avverkning baserat på data från Finland och Sverige. Belastningen anges i kg per hektar för en 10-årsperiod. Påverkan från avverkning varar vanligtvis ungefär tio år (Finér m.fl. 2010, Launiainen m.fl. 2014). Totalkväve Totalfosfor Suspenderat material Avverkning, torvmark 26 a 0.64 a e.m. Avverkning, mineraljord 3.4 b 0.32 b 16 c Bakgrundsbelastning 13 d 0.5 d 51 d a Antal avrinningsområden=13 (Lundin 1999, Nieminen 2004), inga skyddszoner har lämnats b Antal avrinningsområden=8 (Haapanen m.fl. 2006, Löfgren m.fl. 2009, Mattsson m.fl. 2006a, Mattsson m.fl. 2006b, Palviainen m.fl. 2014), skyddszoner har lämnats c Antal avrinningsområden= 7 (Ahtiainen och Huttunen 1999, Löfgren m.fl. 2009, Palviainen m.fl. 2014) d Antal avrinningsområden=42 (Kortelainen m.fl. 2006, Mattsson m.fl. 2003) e.m. =ej mätt I tre av studierna skattades hur effektiva skyddszoner var att kvarhålla kväve som flödat in och i två studier bestämdes hur skyddszoner påverkar tillförseln av fosfor och suspenderat material till vattenförekomster efter avverkning i fastmarksdominerade områden (Ahtiainen och Huttunen 1999, Jacks och Norrström 2004, Löfgren m.fl. 2010). Bredden på de studerade skyddszonerna varierade från fem till 30 m, jordarten från fastmark till torvmark och mätperioden från två till tre år. Skyddszonernas kvarhållande effekt för kväve varierade från 15 till 73 procent av inflödad mängd, medan skyddszonernas retention av fosfor och suspenderat material var 0 procent i en studie och 96 respektive 43 procent i en annan. Retentionen berodde på vattenflödets storlek och vattnets flödesvägar (ytavrinning och hur vattnet kanaliserades i rännilar) i kantzonen. I en annan studie bedömdes nitrat kunna lakas ut till djupare grundvatten redan på hygget och då kan nitrat inte hållas kvar av det mikrobiella ekosystemet och vegetationsekosystemet i skyddszonen (Kokkonen m.fl. 2006). Det finns även belägg för att kanalisering av vattenflödet i skyddszonen (i rännilar) kan minska retentionen av ämnen (Väänänen 2008). 6 24/04/2017
I en annan studie ledde den förhöjda grundvattennivån och mer anoxiska (syrgasfria) förhållanden i ett torvmarksdominerat skyddszonsområde till ökad utlakning av fosfor (Sallantaus m.fl. 1998). Enligt Högboms m.fl. (2002) studier av två bäckar hade gallring och trädslagsfördelning i kantzonen ingen tydlig effekt på vattenkemin under det första året efter gallringen. Mätningar i ett område i Sverige visade att den studerade skyddszonen inte hade någon inverkan på utlakningen av kvicksilver (Sørensen m.fl. 2009). Figur 3. En 10 meter bred skyddszon med kvarlämnad skog i Lettland. Foto: Zane Libiete. Behov av ny kunskap och utveckling Det vetenskapliga underlaget för hur effektiva kantzoner och skyddszoner är för kvarhållningen av ämnestransporter är begränsat i länderna i Östersjöområdet, och delar av detta underlag är bara tillgängligt på inhemska språk. Publikationerna som är skrivna på engelska kommer främst från Finland och Sverige och dessa resultat är kanske inte helt tillämpbara i övriga länder på grund av skillnader i exempelvis klimat, trädslag och jordarter. Försöken har utförts endast på fastmarksdominerade områden och det behövs studier om kantzoner och skyddszoner i anslutning till avverkningar på torvmark. Dessutom har mätperioderna i de publicerade studierna varit korta. Ofta saknas en kalibreringsperiod, och mätperioden efter behandling har varit 3 5 år, vilket är för kort tid för att rätt uppskatta hur länge utlakningen av ämnen är förhöjd efter skogsbruksåtgärder. 7 24/04/2017
Forskningen har huvudsakligen varit inriktad på nivåerna av kväve och fosfor och fler studier behövs som belyser utlakning och kvarhållning av suspenderat material, kol, katjoner, tungmetaller inklusive kvicksilver efter skogsbruksåtgärder. Kopplingen mellan skogsbruksåtgärder och nivåerna av toxiska ämnen i biota behöver också undersökas vidare. Dessutom finns det relativt lite kunskap om hur jordart och trädslagsfördelning i skyddszonen påverkar hydrologi och vattenkemi. Sådan kunskap kan förbättra skötseln av strandnära skog och därmed den ekologiska statusen för vattenförekomster. Ett annat område där det behövs ytterligare forskning är om skötseln av skyddszoner (dvs. gallring eller selektiv avverkning) påverkar skyddszoners kvarhållningsförmåga, eller deras inverkan på vattenekosystemet. Vidare behövs kunskap om hur dämning (översvämning), exempelvis på grund av bäverdammar, påverkar kvarhållningen eller utlakningen av ämnen. Jämfört med ett avverkat område har det visats att en kantzon eller en skyddszon har möjlighet att kvarhålla mer kväve, fosfor och suspenderat material (Palviainen m.fl. 2014). Figur 4. En strandnära skog i Lettland. Foto: Juris Zarins 8 24/04/2017
Att maximera skyddet av vatten genom att öka bredden på skyddszoner kommer dock avsevärt minska arealen som är tillgänglig för skogsproduktion i länder med lång strandlängd. En av nyckelfrågorna är därför att hitta en balans mellan skydd av vatten och skogsbruk. Framtida forskning bör också undersöka hur andra ekosystemtjänster kan integreras i skötseln av strandnära skog (Figur 4). 5. Planering och demonstration av skötsel av strandnära skog för god vattenkvalitet I Finland finns fem verktyg för att planera skyddszoner i skogsbruket, inklusive kartor. Fyra verktyg, inklusive kartor, finns i Sverige, och två verktyg för att planera skyddszoner finns i Lettland. Data från flygburen laserskanning och högupplösta digitala terrängmodeller har använts för att skapa kartor över flödesvägar för ytvatten för hela Finland (http://www.metsakeskus.fi/vesiensuojelukartat ) och markfuktighetskartor för hela Sverige (http://www.skogsstyrelsen.se/aga-och-bruka/skogsbruk/karttjanster/laserskanning/). Kartorna är under fortsatt utveckling för att göra dem till än mer användbara verktyg. Kartorna är fritt tillgängliga i båda länderna på inhemska språk men i Finland behövs en GIS-programvara för att använda kartorna. Kartor används ofta som planeringsverktyg av företag och skogsägare med stora innehav. I Finland skapades kartorna med hjälp av den hydrologiska programvaran RLGis. Programvaran har publicerats på engelska och är kommersiellt tillgängligt och kan även användas för att skapa kartor för andra länder (www.eia.fi). FEMMA-modellen som utvecklats för vetenskapliga ändamål i Finland kan användas för att simulera hur effektiva skyddszoner av varierande storlek och/eller skötselstrategi är för att minska näringsutlakning till vattenförekomster (Laurén m.fl. 2007). Det fritt tillgängliga KUHA-verktyget (http://www.ymparisto.fi/fi-fi/tasohanke/julkaisut ) används i Finland för att beräkna den årliga extrabelastningen till följd av olika skogsbruksåtgärder, och resultaten används för att planera skyddszoner. Värdena för den extra belastningen som ingår i KUHA-verktyget är tillämpliga endast för Finland. I Sverige har ett beslutsstöd för vattendrag utvecklats, Blå målklassning (http://www.wwf.se/vart-arbete/vatmarkersotvatten/1129173-levande-skogsvatten). Det används för att bedöma vattendrags naturvärden och deras känslighet för förändring. I framtiden kommer verktyget att utvecklas för andra typer av vattenförekomster som har andra egenskaper än de svenska. 9 24/04/2017
Det svenska skogliga planeringsverktyget Heureka Forestry Decision Support System rymmer hela beslutsstödsprocessen, från datainventering till verktyg som använder beslutsstödstekniker (multi-criteria decision making techniques) för att välja det optimala planeringsalternativet (http://heurekaslu.org/wiki/heureka_wiki). I Lettland finns planeringsverktyget för avrinningsområdet Gauja/Koiva (varav 9% är beläget i Estland). Det används för att utvärdera belastningen på vattenförekomster till följd av avverkning. Demonstrationer i fält eller under "virtuella" förhållanden är ett effektivt sätt att lära sig att planera skogsskötsel eller förstå hur skogsskötsel påverkar vattenkvaliteten. Permanenta demonstrationsområden har upprättats endast i Sverige och Lettland. I områdena i Sverige och området i Lettland visas hur skyddszoner som lämnats i anslutning till ett hygge påverkar vattenkvaliteten. I de svenska områdena visas även olika sätt för hur man kan sköta skyddszoner. I de övriga Östersjöländerna används bara tillfälliga demonstrationsområden. Figur 5. Strandnära skog i Polen. Foto: Wojciech Gil Behov av att utveckla verktyg och anlägga demonstrationsområden Tillgång till data från flygburen laserskanning och digitala terrängmodeller är nödvändig för att förbättra digitala kartor och planeringsverktyg samt för att implementera användningen av dessa i alla Östersjöländer. För närvarande är data från flygburen laserskanning inte tillgänglig i alla Östersjöländer. Kartor utgör i sig inte ett verktyg. Till kartorna behövs förklarande manualer. De kartor och verktyg som finns att tillgå är huvudsakligen utvecklade för användning i enskilda 10 24/04/2017
länder på inhemska språk. Därför måste kartor och verktyg översättas för att kunna användas i andra Östersjöländer. Verktygen har även inslag som är specifika för enskilda länder, såsom värden på extra belastning, och sådana värden måste ersättas med relevanta värden för respektive land för att förbättra användbarheten. Att implementera de bästa planeringsverktygen såsom kartor och Blå målklassning är viktigt för utvecklingen av vattenskyddsplaner i Östersjöländerna. Lestander m.fl. (2015) har visat att dessa planeringsverktyg kan bidra till utveckling av vattenskyddet. Det är också viktigt att det finns verktyg för olika ändamål, till exempel modelleringsverktyg för forskning och enklare verktyg, kartor, och beräkningsverktyg för praktiken. Hittills kan en vattenförekomsts känslighet för skogsbruk bara bedömas med hjälp av ett planeringsverktyg, Blå målklassning, som används för att planera skötsel av strandnära skog. Å andra sidan ingår beräkning av belastning endast i verktygen FEMMA och KUHA. Det är även viktigt att notera att inget av planeringsverktygen inkluderar belastningen till följd av annan markanvändning. Uppdelning av avrinningsområden i mindre enheter och källfördelning av belastningen skulle kunna förbättra planeringen av vattenskyddsåtgärder. I Finland använder bara markägare med stora innehav planeringsverktyg för avrinningsområden och dessa verktyg behöver vidareutvecklas för att bli mer tillgängliga för andra användare. Dessutom begränsas planeringen av brister i kunskap om hur effektiva olika typer av kantzoner är för att kvarhålla ämnen. Andra funktioner hos kantzoner, exempelvis som skydd för terrestra arter och livsmiljöer samt i ett landskapsperspektiv, bör integreras i befintliga planeringsverktyg liksom kostnadseffektiviteten. Skogs- och miljöansvariga måste utbildas om hur man använder de bästa metoderna och planeringsverktygen. Dessutom bör Östersjöländerna överväga att skapa nya demonstrationsområden för att på ett konkret sätt visa olika strategier för skötsel av strandskog och som kan användas för att övervaka hur effektiva kantzoner är för att kvarhålla ämnen och bevara akvatiska livsmiljöer. 6. Skötsel av strandnära skog i lagstiftning och certifieringssystem 1.1 Lagstiftning Huvuddelen av länderna i Östersjöområdet är medlemmar i Europeiska unionen och har införlivat EUs ramdirektiv för vatten (WFD, 2000/60/EG) och dess dotterdirektiv i sin nationella lagstiftning. Huvudsyftena med ramdirektivet för vatten är att alla vatten inom EU ska nå god ekologisk status och att miljökvalitetsnormer beslutas för varje utpekad vattenförekomst. Skötsel av kantzoner specificeras inte i ramdirektivet för vatten. 11 24/04/2017
De nationella lagarna syftar till att skydda vattenkvaliteten samt akvatiska livsmiljöer och livsmiljöer i kantzonen. Många av Östersjöländerna begränsar eller till och med förbjuder skogsbruksåtgärder i kantzoner. Kraven på föreskrivna bredder där dessa restriktioner gäller skiljer mellan länder. Den estniska lagstiftningen föreskriver skyddszoner med bestämd bredd och de skogsbruksåtgärder som begränsas anges i naturvårdslagen (2015-07-01) eller vattenlagen (2016-01-18). Bestämmelserna beror på avrinningsområdets storlek och typen av vattenförekomst. I Finland nämns inte kantzoner i de nationella lagarna och endast kantzoner som rymmer viktiga terrestra livsmiljöer är skyddade enligt skogslagen (1093/1996). I Lettland regleras skyddszoner i Lagen om skyddszoner (Aizsargjoslu likums 5.2.1997) och i Litauen specificeras skyddszoner i Lagen om skyddat område (nr I-301, 1993), miljöministeriets förordning (nr 540, 2001) och regeringsresolutioner (nr 343, 1992 och nr 1171, 2001). I båda länderna bestäms den föreskrivna bredden av vattendragets eller flodens längd. I Polen ingår strandnära skogar i skogslagen (1991-09-28), där skogars skyddande funktioner definieras, men inga exakta bredder anges (Figur 5). I Sverige ingår skyddszoner i skogsvårdslagen (1979/429) och Miljöbalken (1998/808). Skyddszoner med bestämd bredd rekommenderas för vissa skogsbruksåtgärder (kvävegödsling och asktillförsel), men i princip kan skogsägare bestämma bredden på skyddszonen för de flesta skogsbruksåtgärder så länge erforderligt skydd uppnås. 1.2 Skogscertifiering Både PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification) och FSC (Forest Stewardship Council) systemen används i Östersjöländerna (Tabell 3). Båda systemen implementeras enligt nationella standarder som utvecklats inom varje land. Därför varierar innehållet i standarderna mellan olika länder. Båda certifieringssystemen kräver att tillämplig nationell lagstiftning följs. Generellt sett, när bestämmelserna ingår i befintliga lagar utvecklas de i allmänhet inte vidare i certifieringsstandarderna och vice versa. Vissa bestämmelser eller detaljer kan ingå i certifieringsstandarderna när dessa inte har specificerats i nationella lagar. I en del länder ingår detaljerade bestämmelser i certifieringsstandarderna. Som exempel kan nämnas rekommenderat antal träd som bör lämnas kvar (PEFC i Finland), bredden på skyddszoner vid olika åtgärder eller typer av vattenförekomster (FSC i Finland) och åtgärder som är förbjudna i strand- och skyddszonen (både PEFC och FSC i Finland och Sverige). 12 24/04/2017
I Finland skiljer sig PEFC- och FSC-standarderna betydligt exempelvis avseende erforderlig bredd på skyddszoner. I Finland beror följaktligen miniminivån på vattenskyddet på skogsägarens val av certifieringssystem. Tabell 3. Total areal, samt andel av total skogsareal, som är FSC- eller PEFC-certifierad i de olika Östersjöländerna. En skogsägare kan vara certifierad enligt båda systemen. Land FSC-certified skogsareal Mha (% av skogsarealen) 1 PEFC-certified skogsareal Mha (% av skogsarealen) 2 Estland 1.26 (57%) 1.13 (51%) Finland 1.31 (6%) 16.5 (74%) Lettland 1.30 (39%) 1.68 (50%) Litauen 1.09 (50%) 0 (0%) Polen 6.94 (74%) 7.28 (77%) Sverige 12.3 (44%) 11.5 (41%) 1 https://ic.fsc.org, data: november 2016 2 http://www.pefc.org, data: september 2016 1.3 Riktlinjer Det finns även frivilliga riktlinjer för skötsel av strandnära skog i Lettland, Finland och Sverige. I Finland innehåller dessa riktlinjer samma typ av detaljer som PEFC- och FSC-standarderna men de är mindre krävande än i FSC-standarden. I Lettland och Sverige innehåller riktlinjerna anvisningar om hur man ska sköta kantzoner för att förbättra deras funktion för vattenskydd och naturhänsyn. Det finns ett uppenbart behov av riktlinjer för hur man ska sköta kantzoner utmed olika typer av vattenförekomster och för olika skogstyper. Att utveckla sådana riktlinjer kräver emellertid forskning för att fylla de kunskapsluckor som tidigare nämnts. 7. Mer information 1.4 Hemsidor för WAMBAF-projektet: http://www.skogsstyrelsen.se/en/authority/international-activities/wambaf/ https://www.interregbaltic.eu/fileadmin/user_upload/about_programme/cooperation_priorities/p2_natural_resour ces/r011_water_management_in_baltic_forests.pdf 13 24/04/2017
Referenser Ahtiainen M, Huttunen P (1999) Long-term effects of forestry managements on water quality and loading in brooks. Boreal Environmental Research 4:101-114 Finér L, Mattsson T, Joensuu S, Koivusalo H, Laurén A, Makkonen T, Nieminen M, Tattari S, Ahti E, Kortelainen P, Koskiaho J, Leinonen A, Nevalainen R, Piirainen S, Saarelainen J, Sarkkola S, Vuollekoski M (2010) Metsäisten valuma-alueiden vesistökuormituksen laskenta. Suomen ympäristö 10:33 Gundersen P, Lauren A, Finer L, Ring E, Koivusalo H, Satersdal M, Weslien J, Sigurdsson BD, Högbom L, Laine J, Hansen K (2010) Environmental Services Provided from Riparian Forests in the Nordic Countries. Ambio 39:555-566 Haapanen M, Kenttämies K, Porvari P, Sallantaus T (2006) Kivennäismaan uudistushakkuun vaikutus kasvinravinteiden ja orgaanisen aineen huuhtoutumiseen; raportti Kurunssa ja Janakkalassa sijaitsevien tutkimusalueiden tuloksista. In: Kenttämies K, Mattsson T (eds) Metsätalouden vesistökuormitus. MESUVE-projektin loppuraportti., pp 43-62 Högbom L, Nordlund S, Lingdell P, Nohrsted H (2002) Effects of tree species in the riparian zone on brook-water quality. In: Björk L (ed) Sustainable forestry in temperate regions. Proceedings of the SUFOR international workshop April 7-9, 2002 in Lund, Sweden, Lund, KFS AB., pp 107-113 Jablonskis J, Jurgelenaite A (2007) Lietuvos ežerų statistika. Geografija 43:16-26 Jacks G, Norrström A (2004) Hydrochemistry and hydrology of forest riparian wetlands. Forest Ecology and Management 196:187-197 Kokkonen T, Koivusalo H, Laurén A, Penttinen S, Piirainen S, Starr M, Finér L (2006) Implications of processing spatial data from a forested catchment for a hillslope hydrological model. Ecological Modeling 199:393-408 Kortelainen P, Mattsson T, Finér L, Ahtiainen M, Saukkonen S, Sallantaus T (2006) Controls on the export of C, N, P and Fe from undisturbed boreal catchments, Finland. Aquatic Sciences 68:453-468 Launiainen S, sarkkola S, Laurén A, Puustinen M, Tattari S, Mattsson T, Piirainen S, Heinonen J, Alakukku L, Finér L (2014) KUSTAA -työkalu valuma-alueen vesistökuormituksen laskentaan. Suomen Ympäristökeskuksen raportteja 33:55 Laurén A, Koivusalo H, Ahtikoski A, Kokkonen T, Finér L (2007) Water protection and buffer zones: How much does it cost to reduce nitrogen load in a forest cutting? Scandinavian Journal of Forest Research 22:537-544 Löfgren S, Ring E, Claudia von Brömssen, Sørensen R, Högbom L (2009) Short-Term Effects of Clear-Cutting on the Water Chemistry of Two Boreal Streams in Northern Sweden: A Paired Catchment Study. Ambio 38:347-356 14 24/04/2017
Lundin L (1999) Effects on hydrology and surface water chemistry of regeneration cuttings in peatland forests. International Peat Journal 9:118-126 Mattsson T, Ahtiainen M, Kenttämies K, Haapanen M (2006a) Avohakkuun ja ojituksen pitkäaikaisvaikutukset valuma-alueen ravinne- ja kiintoainehuuhtoumiin. In: Kenttämies K, Mattsson T (eds) Metsätalouden vesistökuormitus, MESUVE-projektin loppuraportti, pp 73-81 Mattsson T, Finér L, Kortelainen P, Sallantaus T (2003) Brook water quality and background leaching from unmanaged forested catchments in Finland. Water, Air and Soil Pollution 147:275-297 Mattsson T, Finér L, Kenttämies K, Ahtiainen M, Haapanen M, Lepistö A (2006b) Avohakkuun vaikutus fosforin, typen ja kiintoaineen huuhtoutumiin; raportti VALU-tutkimushankkeen ja Siuntion Rudbäckin alueiden tutkimuksista. Suomen ympäristö 816:63-70 Nieminen M (2004) Exports of dissolved organic carbon, nitrogen and phosphorus following clear-cutting of three Norway spruce forests growing on drained peatlands in southern Finland. Silva Fennica 38:123-132 Palviainen M, Finér L, Laurén A, Launiainen S, Piirainen S, Mattsson T, Starr M (2014) Nitrogen, phosphorus, carbon, and suspended Solids loads from forest clear-cutting and site preparation: Long-term paired catchment studies from Eastern Finland. Ambio 43:218-233 Sallantaus T, Vasander H, Laine J (1998) Prevention of detrimental impacts of forestry operations on water bodies using buffer zones created from drained peatlands. Suo 49:125-133 Sørensen R, Meili M, Lambertsson L, von Brömssen C, Bishop K (2009) The effects of forest harvest operations on mercury and methylmercury in two boreal streams: relatively small changes in the first two years prior to site preparation. Ambio 38:364-372 Taminskas J, Pileckas M, Simanauskiene R, Linkevičienė R (2011) Lithuanian wetlands: classification and distribution. Baltica 24:151-162 Väänänen, R. (2008) Phosphorus retention in forest soils and the functioning of buffer zones used in forestry. Dissertationes Forestales 60, Helsinki, 42 p. Författare Piirainen, S. 1, Finér, L. 1, Andersson, E. 2, Belova, O. 3, Čiuldiené, D. 3, Futter, M. 4, Gil, W. 5, Glazko, Z. 6, Hiltunen, T. 7, Högbom, L. 8, Janek, M. 5, Joensuu, S. 9, Jägrud, L. 10, Libiete, Z. 11, Lode, E. 12, Löfgren, S. 4, Pierzgalski, E. 5, Ring, E. 8, Zarins, J. 11 and Thorell, D. 13 Affilities 1 Natural Resource Institute Finland (Luke), P.O. Box 68, FI-80101 Joensuu, Finland, sirpa.piirainen@luke.fi, leena.finer@luke.fi 15 24/04/2017
2 Swedish Forest Agency, P.O. Box 284, SE-90106 Umeå, Sweden, elisabet.andersson@skogstyrelsen.se 3 Lithuanian Centre for Agriculture and Forestry (LRCAF), Liepų str. 1, LT-53101 Girionys, Kaunas distr., Lithuania, d.ciuldiene@gmail.com, Olgirda Belova: baltic.forestry@mi.lt 4 Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), Dept. of Aquatic Sciences and Assessment, Box 7050, SE-75007 Uppsala, Sweden, martyn.futter@slu.se, stefan.lofgren@slu.se 5 Forest Research Institute (IBL), Sekocin Stary ul. Braci Lesnej nr 3, 05-090 Raszyn, Poland, W.Gil@ibles.waw.pl, M.Janek@ibles.waw.pl, E.Pierzgalski@ibles.waw.pl 6 Ministry of Environment of the Republic of Lithuania, A. Jakšto g. 4/9, LT-01105 Vilnius, Lithuania, zbignev.glazko@am.lt 7 Metsähallitus, Keskustie 35, FI-35300 Orivesi, Finland, timo.hiltunen@metsa.fi 8 Skogforsk, Uppsala Science Park, SE-751 83 Uppsala, Sweden, eva.ring@skogforsk.se, lars.hogbom@skogforsk.se 9 Tapio, Maistraatinportti 4 A, FI-00240 Helsinki, Finland, samuli.joensuu@tapio.fi 10 Swedish Forest Agency, Frihamnen 16 B, SE-41755 Göteborg, Sweden, linnea.jagrud@skogsstyrelsen.se 11 Latvian State Forest Research Institute (Silava), Rīgas iela 111, Salaspils, LV-2169, Latvia, zane.libiete@silava.lv, juris.zarins@silava.lv 12 Tallinn University Institute of Ecology, Uus-Sadama 5, 10120 Tallinn, Estonia, elve.lode@gmail.com 13 Swedish Forest Agency, Box 343, SE-50113 Borås, Sweden, daniel.thorell@skogstyrelsen.se 16 24/04/2017