1 (5) YTTRANDE 2009-06-16 Dnr SU 80-0641-09 Emelie Nilsson Kanslichef Juridiska fakultetskansliet Miljödepartementet 103 33 Stockholm Remiss: Miljöprocessen (SOU 2009:10) Stockholms universitet har anmodats yttra sig över rubricerat ärende. Juridiska fakultetsnämnden får enligt universitetets uppdrag härmed anföra följande. Bakgrund och övergripande synpunkter Inrättandet av nya miljödomstolar i samband med att miljöbalken trädde ikraft 1999 var en nyhet inte bara för svenska förhållanden utan också internationellt. Det internationellt unika med miljödomstolarna är framför allt att de prövar ansökningar om tillstånd till miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet som första instans, inte bara som överklagandeinstans. Denna ordning var dock inte ny för Sverige eftersom de tidigare vattendomstolarna också prövade ansökningar om tillstånd till vattenverksamheter ( vattenföretag ). Miljödomstolarna har dessutom till uppgift att pröva överklagade beslut av förvaltningsmyndigheter samt att döma i tvistemål inom ramen för miljöbalkens tillämpningsområde. Miljöbalken medförde en tydligare process- och beslutslinje än tidigare, men det framgick redan när balken trädde ikraft att den skulle bli föremål för flera revideringar och utvärderingar. Miljöprocessutredningens huvudbetänkande är bara ett av flera betänkanden om beslutsformerna inom ramen för miljöbalken. Juridiska fakultetsnämnden stödjer flera av Miljöprocessutredningens förslag, inte minst förslaget om att inrätta nya regionala koncessionsnämnder och att låta miljödomstolarna handlägga överklaganden m.m. av fastighets- och planbeslut. Miljöprocessutredningens förslag kan medföra såväl bättre samordning som effektivitet i de miljörättsliga beslutsprocesserna. Förslaget skulle också medföra en tydligare rollfördelning mellan domstol och myndighet. Juridiska fakultetsnämnden begränsar sitt remissvar till att avse några väsentliga delar av utredningens förslag. Stockholms universitet Besöksadress: Telefon: 08 16 25 40 106 91 Stockholm Universitetsvägen 10 E Telefax: 08 674 75 44 E-post: emelie. nilsson@juridicum.su.se
2 (5) Nya prövningsmyndigheter Regionala koncessionsnämnder Juridiska fakultetsnämnden ser positivt på att miljöprövningen i första instans överförs helt och hållet till en förvaltningsmyndighet, och att miljödomstolarna mer får karaktären av överklagandeinstans. Redan nu ansvarar miljöprövningsdelegationerna vid länsstyrelserna för en betydande del av tillståndsprövningen i första instans: dels för de tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter som benämns B-verksamheter, dels för vissa vattenverksamheter (markavvattning). Med förslaget skulle uppdelningen mellan miljöfarliga verksamheter i kategorierna A-verksamhet och B-verksamhet kunna avskaffas. Det är också lämpligt att samma myndighet genomgående ansvarar för tillståndsprövningen av miljöfarliga verksamheter som av vattenverksamheter. Juridiska fakultetsnämnden delar uppfattningen att systemet med miljöprövningsdelegationer vid länsstyrelserna inte bör behållas. Dels är det svårt att upprätthålla tillräcklig kompetens på så många tillståndsmyndigheter, dels är miljöprövningsdelegationerna inte tillräckligt självständiga i förhållande till länsstyrelserna. Det finns således en risk för att myndigheternas tillsyns- och tillståndsverksamhet inte hålls isär. Av det skälet skulle Miljöprocessutredningens förslag, att inrätta fem regionala koncessionsnämnder, medföra en bättre ordning. Fakultetsnämnden välkomnar också idén att regionala koncessionsnämnder skall ges betydande självständighet och oberoende i förhållande till länsstyrelserna. Enligt Miljöprocessutredningen skall koncessionsnämnderna ha eget budgetansvar och en självständig organisation, men likväl bedriva sin verksamhet i länsstyrelsernas lokaler och med möjlighet att utnyttja kompetensen hos länsstyrelserna. Enligt fakultetsnämnden vore det lämpligare att göra de regionala koncessionsnämnderna till helt självständiga myndigheter i förhållande till länsstyrelserna, för att undvika intressekonflikter och sammanblandningar av uppgifterna. Det är högst väsentligt att de regionala koncessionsnämndernas geografiska beslutskompetens och verksamhetsområden överensstämmer med vattendistrikten och miljödomstolarnas domkretsar, så som föreslås. I övrigt har fakultetsnämnden inga synpunkter på var de fem koncessionsnämnderna placeras. Det är också viktigt att prövningarna i koncessionsnämnderna får den omfattning som behövs och att prövningsmyndighetens officialprövningsskyldighet görs tydlig. Eftersom förslaget skulle medföra att tillståndsprövningen överfördes till de fem regionala koncessionsnämnderna är det rimligt att miljöbalkens nuvarande regler om handläggningen i miljödomstolar så långt möjligt görs tillämpliga för koncessionsnämnderna.
3 (5) Civilrättsliga frågor Fakultetsnämnden har inget att invända mot förslaget att de regionala koncessionsnämnderna prövar såväl frågan om tillstånd som tvångsrätt för vattenverksamhet, medan ersättningsfrågan och övriga civilrättsliga frågor prövas av miljödomstol. Denna uppdelning framstår snarare som rimlig och i linje med hur liknande frågor delas upp och hanteras i expropriationssammanhang. En sådan uppdelning förutsätter dock att den som beviljas tillstånd ställer rimlig ekonomisk säkerhet för framtida skador. Rättegångskostnader Fakultetsnämnden är kritiskt till hur Miljöprocessutredningen diskuterar ansvaret rättegångskostnader i mål om tillstånd för vattenverksamhet. För närvarande skall sökanden i ansökningsmål om vattenverksamhet svara för sina egna och motparternas kostnader i miljödomstol (MB 25:2). Rätten för motparter sakägare att erhålla sådan ersättning har varit avgörande för deras möjlighet att anlita kompetenta ombud i komplicerade rättsprocesser. I Miljöprocessutredningens betänkande föreslås en begränsning av kretsen motparter till att omfatta ersättning till ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter. Det finns emellertid ingen anledning till att på detta sätt begränsa sökandens ansvar för att bekosta motparternas rättegångskostnader Rätten för sakägare att, på sökandens bekostnad, anlita ombud i tillståndsprocesser om vattenverksamhet har stor betydelse för deras möjlighet att få sina intressen tillgodosedda på ett bra sätt och stor betydelse för deras rättstrygghet. Någon motsvarande rätt för sakägare att få sina kostnader täckta av sökanden i mål om miljöfarlig verksamhet har däremot inte funnits, men frågan diskuterades i motiven till miljöbalken. Dock ansågs sakägarbegreppets omfattning alltför vidsträckt för att det skulle vara lämpligt. Likväl anser fakultetsnämnden att ambitionen borde vara att förbättra möjligheten sakägare i mål om miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet att få sina rättigheter tillgodosedda. Det skulle kunna ske genom att ålägga sökanden att i större utsträckning än idag inte mindre ansvara för motparternas rättegångskostnader. Ett sätt att tillämpa systemet med sökandens ansvar för motparternas kostnader, men med viss kontroll så att kostnadsansvaret inte blir alltför stort, vore att tillståndsmyndigheten i ett tidigt skede i processen gjorde en prövning av vilka personer som anses vara sakägare med rätt att få sina processkostnader täckta. På så sätt skulle systemet med sökandens ansvar för motparters rättegångskostnader kunna tillämpas även vid prövningar av miljöfarliga verksamheter. Det
4 (5) skulle underlätta för sakägare att anlita ombud i tillståndsprocesser. En svårighet idag i mål om vattenverksamhet är just att motparterna inte vet förrän när målet avgörs i vilken utsträckning de tillerkänns kostnadsersättning av sökanden; det gör att många undviker att anlita ombud. Miljödomstolarnas nya uppgifter ny lag om miljödomstolar Fakultetsnämnden instämmer i förslaget att slå samman fastighets- och miljödomstolar. Om förslaget genomförs, på så sätt att miljödomstolar kommer att pröva såväl fastighets- som planbeslut, har fakultetsnämnden inte heller något att invända mot att en särskild lag om miljödomstolar antas. Det är emellertid angeläget att den praxis som hittills utvecklats i miljödomstolar och av Miljööverdomstolen ifråga om tillämpliga processregler kan bibehållas. En ny lag bör därför göra tydligt i vad mån tidigare praxis om handläggning skall fortsätta gälla. Fakultetsnämnden välkomnar en tydlig formulering i lagen om miljödomstolar om att officialprövningsprincipen skall tillämpas av miljödomstolarna. Prejudikatbildning i Miljööverdomstolens och Högsta domstolen Fakultetsnämnden avstyrker förslaget att Miljööverdomstolen skall kunna överlämna ett mål till Högsta domstolen för prejudikatbildning. Idag har Miljööverdomstolen en mycket viktig prejudikatbildande funktion, som inte riktigt framkommer i betänkandet. Utredningens förslag innebär att Miljööverdomstolen får överlämna ett mål till Högsta domstolen om målet innehåller en fråga vars avgörande kan vara till vägledning för rättskipningen. Högsta domstolen skall därefter avgöra om den meddelar prövningstillstånd eller inte. Om Högsta domstolen inte meddelar prövningstillstånd skall målet lämnas tillbaka till Miljööverdomstolen. Enligt fakultetsnämnden medför en sådan ordning flera oklarheter. En sådan är att det kan uppstå gränsdragningsproblem i ett mål om vad som skall omfattas av Högsta domstolens prövning. En annan oklarhet är hur Miljööverdomstolens avgörande skall betraktas i ett fall där Högsta domstolen inte meddelade prövningstillstånd. Skulle det då innebära att Miljööverdomstolens avgörande är mindre relevant ur prejudikatsynpunkt än om Miljööverdomstolen aldrig hade överlämnat målet till Högsta domstolen? Sammantaget framstår skälen för en möjlighet för Miljööverdomstolen att överlämna målet till Högsta domstolen som betydligt svagare än skälen mot en sådan lösning
Fakultetsnämnden instämmer däremot i förslaget att Miljööverdomstolen skall kunna fatta beslut i principiellt viktiga frågor i förstärkt sammansättning. 5 (5)