Läs också: Äventyr i Paradiset Änglar, kakor och tappade tänder, av Moni Nilsson och Elin Lindell Hemliga fyran: Hunden som försvann, av Cecilia Lidbeck och Bettina Johansson Hemliga fyran: Spökjakt! av Cecilia Lidbeck och Bettina Johansson Moni Nilsson Elin Lindell Äventyr i Paradiset Äventyr i Paradiset, 2012, 2012 Utgiven av Lilla Piratförlaget AB Omslag: Elin Lindell och Maria Svedberg/Happy Book Redaktör: Caroline Bruce Tryckt i Lettland av Livonia Print, 2012 isbn: 978-91-87027-00-0
Slatten häller sand i sina fotbollsskor. Sen häller han ut den. Det blir en stor hög. Det är ganska trist. Slatten har ofta rätt trist. Ingen på hela gården vill leka med honom.
Egentligen heter han Zlatan, efter pappas stora idol. Men ingen kallar honom det. Ingen utom pappa förstås. Det är han som har gett Slatten fotbollsskorna. Pappa vill att Slatten ska älska fotboll lika mycket som han, Diego och Rolle gör. Men Slatten hatar fotboll. Han hatar skorna ännu mer, men han tror att pappa blir ledsen om han inte använder dem. Så då gör han det.
Nu låter ni Slatten vara med, säger mamma varje gång de går ut på gården. Visst, säger Diego och Rolle och klappar Slatten storebrorsigt på huvudet. Sen klappar de ner honom i sandlådan. De ska spela fotboll. Alla får vara med. Alla utom Slatten.
Om man har två bröder som gillar att klappa en hårt på huvudet får man huvudvärk. Slatten har ofta huvudvärk. Mamma tror att han behöver glasögon. Slatten tror att han behöver nya storebrorsor. En boll studsar in i sandlådan. Den plattar till sandhögen och skvätter sand i Slattens mun. Sanden knastrar mellan tänderna. Slatten, här! skriker Diego. Här då!
Slatten har ofta ont i magen också. Särskilt när han måste leka med bollar, klättra i träd, hoppa hopprep, leka burken, eller doppa huvudet när han badar. Just det som alla de andra barnen på gården älskar att göra.
Bollen ligger vid Slattens fötter. Alla tittar på honom. Ella och Kya slutar rida runt på sina cyklar. Hassan och Hasse slutar spela. Bulten slutar svära och leta burkar. Fatima hänger ut från balkongen. Tatueraren kommer ut från sin verkstad. Solen skiner på hans tatueringar. Allt blir tyst.
Det svider läskigt i Slattens mage. Hjärtat pickar hårt. Han stoppar ner foten i fotbollsskon utan att knyta. Det har han inte lärt sig än. Han kan bara knyta upp. Nu ska han visa dem! Om han sätter ett perfekt skott, kommer han bli en som räknas. En som får vara med. En som alla andra. Publicerat Text Moni med tillstånd Nilsson Bild Bästa Elin vänner Lindell Lilla Piratförlaget 2012
Slatten satsar allt han har. Foten träffar bollen perfekt. Bollen far iväg som en raket. Den träffar sandlådan och studsar tillbaka, rakt i Slattens ansikte. Det är en hård boll. Slatten faller omkull.
Han ligger alldeles stilla, och undrar om han är död eller bara nästan död. Det är inte lätt att veta om man aldrig har varit död. Han kniper ihop ögonen hårt. I halsen smakar det blod. När Slatten öppnar ögonen ser han en flicka. Hennes ögon glittrar som guld.
Är du en ängel? viskar Slatten. Slattens farfar är en ängel. Det säger i alla fall farmor. Men flickan ser inte ut som hans döda farfar ett dugg. Farfar har en stor mustasch på fotografiet som står på farmors teve. Änglar finns inte, säger flickan. Hur vet du det? frågar Slatten. För det säger min pappa, säger flickan.
Hur vet han det, säger Slatten och spottar ut en klump blod. Han är hovmästare, säger flickan. Hovmästare måste veta allt. Annars går det åt skogen på krogen. Jaha, säger Slatten. Han vet inte vad krogen är. Men det törs han inte säga. Då kanske flickan tycker att han är dum.
När de andra barnen ser att Slatten inte är död fortsätter de att spela fotboll. Bara flickan med guld i ögonen stannar kvar.
Tycker du om fotboll? frågar Slatten. Sådär, säger flickan och gräver en stor grop. Jag tycker mer om att äventyra. Gropen är så stor att flickan får plats i den. Gör en du också, säger hon. Skönt va! säger flickan. Ja, jätteskönt, säger Slatten. Han försöker att inte tänka på sanden som rinner in under tröjan.