Per Tegnér. En intervju av Johan Gärdebo 8 november år i rymden

Per Tegnér En intervju av Johan Gärdebo 8 november 2017 50 år i rymden Denna intervju har genomförts inom ramen för projektet 50 år i rymden som bedrivs vid Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö vid KTH, finansierat av Rymdstyrelsen och Vinnova. Originalinspelningen finns tillgänglig på Tekniska museet i Stockholm. Intervjun bör refereras på följande sätt: Per Tegnér, intervju från 2017 av Johan Gärdebo, KTH. Nyckelord: Rymdstyrelsen, Rymdbolaget, industripolitik, ESA, Rymdbolaget. 1

Abstract In this interview, Per Tegnér describes his work from the 1970s with the Ministry of Industry that later led to his work with space activities. Tegnér worked since 1971 with restructuring various Swedish industries. Eventually he became involved in research and development, which included space activities of the Swedish Space Corporation (SSC). In 1998, Tegnér was recruited as general director for the Swedish National Space Board (SNSB), which was partially due to recommendations of the current leadership of SSC who hoped that he would continue the close relations between the Swedish state and SSC. However, sometime after Tegnér had worked as GD for SNSB, he began reforming its operations to be more clearly distinguished from that of SSC's interests. Tegnér also formalised the conduct of SNSB with respect Swedish researchers as well as to other state ministries and the Swedish Government. Tegnér worked to position Swedish space activities with respect not only to the European Space Agency (ESA) but also to the European Union (EU), which affected relations to other Nordic countries, most notably Norway, who were not members of EU. After Tegnér ended as general director for SNSB in 2009, he continued working as consultant for ESA until 2014. 2

Berättare: Per Tegnér Intervjuare: Johan Gärdebo Tid: 8 november, 2017 Plats: KTH, Stockholm Johan Gärdebo: Vill du att jag återupprepar lite grann om varför vi gör det här? Per Tegnér: Nej, det behöver du inte. Men det här är alltså ett inslag i din doktorsavhandling? Johan Gärdebo: Det stämmer. Så det huvudsakliga skälet är för att jag skriver en avhandling om fjärranalysens historia. Och då är det framförallt den satellitbaserade. Och kanske ännu mer också den optiska, även om jag tittar lite på radar. Så det är liksom huvudspåret, från 70- talet fram till 2001. Så det är egentligen perioden där du precis då kommer in. Men det har mer att göra med att man då avvecklar, eller ombildar, Satellitbild till Satellus och sen då säljer av det till Lantmäteriet. Så det blir liksom ett naturligt slut på mitt arbete. Per Tegnér: Just det. Johan Gärdebo: Men utöver det så har vi också ett vittnesseminarieprojekt som vi genomför, där syftet är att samla in olika berättelser från dem som var med i svensk rymdverksamhet, och även andra verksamheter runt om som kanske själva inte beskrev sig som primärt rymd, för att bevara det för eftervärlden. Och det är inte primärt forskning, utan det är för att skapa ett nytt material. Det är alltså en ny metod som vi utvecklar för att skapa ett material om skeenden annars inte har skrivits ner. Så det är också en annan anledning att ha de här samtalen. Så det är bakgrunden. Vi har det här rummet i upp till två timmar, jag tror inte vi kommer behöva så mycket tid, men jag går egentligen igenom din egen yrkesbana, om du vill berätta lite om din utbildningstid också, och sen olika tillfällen i rymdverksamheten som har satt tydlig prägel. Och sen så tänker jag skjuta in mer specifika frågor allteftersom vi kommer fram. Hur låter det upplägget? Per Tegnér: Det låter jättebra. Då ska jag börja med att säga att jag har gått på Handelshögskolan. Och efter det så började jag hos staten. Jag började hos det som då hette Riksrevisionen. Och sen efter några år så fick jag ett jobb i Regeringskansliet. Johan Gärdebo: Minns du vilket år du började på Riksrevisionen? Per Tegnér: Ja, 1968 då jag var färdig från Handels. Då började jag -68, och -71 så fick jag då jobb på det som då hette Industridepartementet. Och jag jobbade på Industri- (senare Närings-) departementet ända till 1998. Så jag jobbade där i tjugosju år och på en och samma avdelning, eller enhet. På enheten för statsägda företag. Johan Gärdebo: Statsägda företag? Per Tegnér: Ja, framförallt. Sen gjorde jag en massa andra saker också. Men ja, jag jobbade med företag kan man säga i olika aspekter. Och under 13 år, från 85 till 98 så var jag chef för den här enheten. Och det var då omstruktureringar och nedläggningar av varvsindustrin, läkemedelsindustrin och flera andra industrier, forskningsnära ofta. Och jag var på departementet också ansvarig för försvarsmaterielindustrin. Alla med forskningsinslag då, väldigt starka, och jobbade med de frågorna. Under ett helt år så var jag också chef för den enhet på departementet som hette Forskning och Utveckling, och där ingick 3

rymdverksamhet. Johan Gärdebo: Minns du vilket år? Per Tegnér: Det var 95 till 96, så var jag chef för den enheten också. Alltså, när man har jobbat väldigt länge på en arbetsplats så innebär det att får ledningen något problem så säger de: Kan inte du göra det här? Och då var jag chef för två enheter samtidigt, och det var då Statsägda företag och Forskning och Utveckling. Och då kom jag ju i kontakt med bland annat rymdfrågor. Det var eftersom jag var chef för enheten för statsägda företag, så en av mina medarbetare jobbade med Rymdbolaget, som bolag då. Johan Gärdebo: Minns du vad din kollega hette? Per Tegnér: Ja, han heter Lars-Johan Cederlund. Och först hjälpte han den som var departementets representant där som hette Lage Elgstrand, som satt i styrelsen tror jag under 90-talet. Sen slutade han på departementet tror jag Johan Gärdebo: Förlåt, vilken styrelse är det? Per Tegnér: Styrelsen i Rymdbolaget. Det här är en sån där pedagogisk Rymdstyrelsen är inte Rymdbolagets styrelse. Det är det jag har försökt att förtydliga. Det är svårt att begripa, men den uppfattningen har jag stött på så många gånger så att jag ska hålla mig till den rätta beteckningen också i fortsättningen. Och jag var ju med och liksom kände de här människorna som satte igång rymdtekniken och Rymdbolaget då. Därför att det här departementet som jag jobbade i då det var ju väldigt litet egentligen, så man lärde känna människor som jobbade med teknisk forskning och utveckling. Och en av dem var Lennart Lübeck då. Och han jobbade på departementet fram till 1978. Men vi hade en hel del med varandra att göra då. Och sen hade jag med honom att göra också i fortsättningen, i hans fortsatta karriär. Först var han statssekreterare på Kommunikationsdepartementet som det hette. Och sen på något som hette Utvecklingsfonden, tror jag det hette. Och där hade jag också kontakt med honom. Så Lennart är en gammal god vän och arbetskamrat till mig. Och han var ju sen chef, VD, för Rymdbolaget fram till 1998. Han klev av som VD och blev ordförande i Rymdbolagets styrelse samtidigt som jag blev GD för Rymdstyrelsen. Men det var Lennart som övertalade mig att jag skulle ta det här jobbet. Jag frågade honom då om jag skulle plats, jag som inte var särskilt insatt i Rymdbolaget. Men han sa att: Du har ju perfekt bakgrund för det här. Och så vidare. Och då tog jag det jobbet som chef för Rymdstyrelsen. Och när jag kom dit så var det ju saker som jag upptäckte. Och jag hade suttit i väldigt många statliga bolagsstyrelser, minst tjugo eller någonting sånt där. Så min företrädare Kerstin, hon satt i Rymdbolagets styrelse och sen plockade departementet in mig i Rymdbolagets styrelse också, för det hörde till tradition. Efter ett år eller två så avgick jag självmant från Rymdbolagets styrelse för att jag tyckte jag var jävig. Jag var en av deras finansiärer och kunde då inte sitta liksom på två stolar. Och det tog ett litet tag innan jag liksom insåg det här. Men jag hade ju en lång erfarenhet av att sitta som ägarrepresentant kan man säga i bolagsstyrelser, och det blev en omöjlig sits för mig att sitta i bolagets styrelse, i Rymdbolagets styrelse, när jag var chef för Rymdstyrelsen. Och den här insikten, den var väldigt viktig för mig och den påverkade Rymdbolaget i ganska stor utsträckning. Rymdbolagets och Rymdstyrelsens uppkomst var alltså att man bildade ett bolag som skulle göra olika saker, men man kunde inte lämna pengar direkt från departementet till ett sånt här bolag utan man skapade en mellaninstans, en myndighet då, som skulle så att säga hålla i pengarna och se till att det här inte att det satsades på rätt projekt och sånt. Och det var från början en väldigt liten myndighet. Det var en liten myndighet som replierade i väldigt 4

stor utsträckning på den tekniska kunskap som Rymdbolaget besatt. Och det här innebar att Rymdstyrelsen och Rymdbolaget så att säga var två bitar av en kropp, de gjorde liksom allting gemensamt på något sätt. Och det här, när jag kom så tyckte jag att det här var ju alldeles fel. Det hade funkat bra historiskt när Rymdstyrelsen i stor utsträckning var den som finansierade olika saker hos Rymdbolaget och gjorde relativt lite andra saker. Och det fick mig att, vad ska vi säga, reagera, på så sätt att: A) Rymdstyrelsen kunde inte sitta i Rymdbolagets styrelse, B) Rymdstyrelsen måste bygga upp sin egen kompetens tekniskt och affärsmässigt och inte förlita sig på att Rymdbolaget var konsult så att säga åt Rymdstyrelsen och därmed hade ett inflytande på Rymdstyrelsens göranden och låtanden. Utan här var det att skapa nya roller. Och det är väl det som jag anser att jag har tillfört i det här. Att liksom Rymdbolaget hade som en av sina uppgifter, som de alltid sa, att vara stöd åt Rymdstyrelsen. Och det här det tyckte jag då var fel. Så att jag ville att det här skulle vara två separata enheter där myndigheten tog sina egna beslut utan att stödja sig på Rymdbolagets kompetens eller önskan. Och den uppdelningen förstod den som hade blivit chef för Rymdbolaget efter Lennart Lübeck. Han kom från Saab, Dan Jangblad, och...han hade inte jobbat med rymd egentligen. Och det hade ju inte jag egentligen gjort heller. Så vi hade ganska gemensamma synpunkter på hur det här skulle läggas upp. Och skälet till det var ju två saker: dels att man skulle hålla de här intressesfärerna ihop, dels att rymd och rymdindustrier växte upp vid sidan av Rymdbolaget. Alltså, det hade det gjort tidigare men uppdraget från regeringen var ju också det här att det här skulle sprida sig. Det vill säga, fick man inte mera plats, eller mera pengar, då skulle det innebära att de pengar som vi la på Rymdbolaget de måste läggas på någon annan. Så här gällde det alltså att Rymdbolaget skulle ta, vad ska vi säga, ett steg ut där de inte bara var utvecklare utan de måste också vara kommersiella. Bärkraften i deras egna idéer var viktig, de var inte bara en teknisk utvecklare som jag såg det. Varför ska jag ge försteg åt Rymdbolaget när det finns både större företag som jag kände väl till från min erfarenhet i departementet? Jag hade jobbat både med Volvo Flygmotor under väldigt många år och också med Saab som hade den andra stora leverantören, det vill säga, de gjorde rymdprodukter till Ariane-systemet. Och det gjorde ju också Volvo. Och det här ledde då till att jag styrde om det här, kan man säga. Lite målmedvetet men lugnt och försiktigt, så att relationerna mellan Rymdstyrelsen och Rymdbolaget blev mera precis som med vilket annat företag som helst. Men att i Rymdstyrelsens uppdrag ingick ju också att bygga upp bolag som ville jobba med rymdteknik och utveckling på olika områden, bland annat på fjärranalyssidan. Och fjärranalysen var ju då, när jag kom in, också en klubb för inbördes beundran. Det var Rymdbolaget som fick mycket resurser, och sen var det forskare som använde då rymdtekniken, eller satellittekniken, för fjärranalys. Och vi hade ett sånt här råd som prioriterade forskningsresurser på det här området, på fjärranalysen. Och när jag kom och satt med på ett sånt här möte då man skulle fördela forskningspengar till akademin som använde rymddata, då visade det sig att först satt det ett antal människor kring ett bord och så kom de till en ansökan, då gick de ut som hade lämnat ansökan, för de satt också med vid bordet. De gick ut för de var jäviga. Så kom man till nästa, jag då var det de som satt vid andra sidan bordet som hade lämnat in ansökan, så då gick de iväg. Alltså fullständigt koko helt enkelt, för mig. Utan man måste göra om det här så att man hade människor som var mera utifrån och inte den här inbördes där de satt och gav varandra pengar. Och Rymdbolaget var ju med bland de här också förstås som satt vid bordet. Det var för mig väldigt osunt. Så vi gjorde om det här rådet för fjärranalysforskning med andra människor. Vi gjorde också en utvärdering som jag undrar om du har läst? En egen utvärdering av hur fjärranalysprogrammet såg ut eller hade skötts med, om jag nu kommer ihåg rätt, också utländska deltagare. Johan Gärdebo: Vilket år? Minns du när den släpptes? 5

Per Tegnér: Nej, alltså jag undrar om inte det var 2001. Därför att den som skötte fjärranalysverksamheten på Rymdstyrelsen slutade år 2000 eller 2001. Johan Gärdebo: Minns du vad den personen hette? Per Tegnér: Ja, visst. Hon hette Marianne Treschow. Och hon är tyvärr död så man kan inte fråga henne. Hon blev ju sen chef för PTS, Post- och telestyrelsen. Så det är hon som satt inne med liksom den här kunskapen. Och hon tog initiativ till den här utvärderingen som måste finnas någonstans. Har du hört talas om den? Johan Gärdebo: Inte från 2001. Jag har kollat på utvärderingar från 85 och 95, men inte 2001. Per Tegnér: Ja, alltså det här var ju resultatet under det att jag hade börjat, och med Marianne. Och så kommer jag inte ihåg nu vad han hette nu som var ordförande. Det var en svensk ordförande. Och den rapporten måste ju finnas hos Rymdstyrelsen. Johan Gärdebo: Jag kontaktar dem senare idag och kollar. Per Tegnér: Och jag gissar att det var 2000 eller så som de var färdiga. För jag satte inte igång den alltså, utan den var planerad när jag kom. Så det kanske var 99/2000 någonting sånt. Och svensk fjärranalys fick då ganska bra beröm av de här utlänningarna, men de var då kritiska på några punkter. Och bland annat då att vi stödde forskare men vi stödde inte i tillräcklig utsträckning företag. Och vi måste så att säga omorientera oss. Och vi måste satsa mera pengar på fjärranalysen. Alltså väldigt mycket pengar i Rymdstyrelsens tidigare skede hade alltså gått ut på att bygga egna forskningssatelliter. År 2001 kom väl satelliten Odin till? Och den byggde då Rymdbolaget och skötte också markkontrollen och nedtagning av data och styrning av satelliten, och de hade byggt upp den. Och det var så att säga det som mina företrädare tyckte att det var liksom det viktigaste. Odin var en forskningssatellit och viktig för forskningen, men förde inte med sig något extra till företaget, Jag tydliggjorde ett nytt förhållande mellan Rymdbolaget och Rymdstyrelsen. Och sen har jag också medverkat till att styra om penningtilldelningen så att lite mera pengar gick till internationella aktiviteter än till svenska. Och när det gäller den svenska verksamheten så var det inte att bygga så mycket svenska satelliter utan att se till att det kom in fler företag i rymdaktiviteter, utveckla där både teknik och tillämpningar. Det är väl, så att säga, mina bidrag till det här. Och den här utvärderingen då 2001, jag minns ju inte vilket år det var jag var i konflikt med Dan Rosenholm. Men jag hade ännu inte varit så länge på SNSB. Och han skulle stämma mig och allt möjligt, han var väldigt högljudd för att han inte fick pengar ut ur vårt program. Och jag försvarade mig ivrigt och sen lade han av. Eller ja, han fick nog medel senare också. Men han hade ju rätt i sin kritik och så medverkade hans högljudda protester till att vi ändrade oss och vi inrättade liksom särskilt program för användare. Eller såg till att användare av rymdteknik fick ett utrymme. Därför att det hade varit för mycket för många teknikfreakar i det här. Och det var alltså inte styrt av användarnas behov egentligen utan av teknikernas fascination för att utveckla ny teknik. Och jag tror att det var 2000 eller 2001 som EU-kommissionen då bestämde sig för att satsa mera på fjärranalys. Och det var likadant där att det var så att säga tekniken som var i främsta rummet. Och det var ESA också. Men jag minns att jag var på ett möte i Bryssel, och då så var alla medlemsländer där och så fick man ha med sig man fick vara två från varje land. Och då reste jag dit och så tog jag med mig en person från Naturvårdsverket. Johan Gärdebo: Minns du vad den hette? 6

Per Tegnér: Nej Olsson kanske. Han var någon avdelningschef eller biträdande generaldirektör eller någonting sånt. Och sen när vi presenterade oss så visade det sig att alla runt bordet var antingen administratörer eller tekniker. Ingen hade tagit med en potentiell användare. Och på kommissionen, de hade aldrig sett en användare. Så det väckte visst uppmärksamhet att vi då från Sverige vi hade liksom velat involvera användarna på ett tidigt stadium. Och sen blev det så småningom på 2000-talet fullt genomslag på det här alltså. Att det var: vad vill man använda tekniken till? Även om det har tagit ganska lång tid och fortfarande inte riktigt är genomfört. Men vi startade i alla fall så småningom men det var nog efter 2001 också ett stöd för att använda fjärranalysen i Sverige då. För att det fick inte bara vara en teknikdriven utveckling utan det måste ju också anpassas till användarnas behov. Och det där var ju inte alltid så populärt. Så vad jag kan säga om min bakgrund och vad jag möjligen har bidragit med så är det de här punkterna som jag talar om. Och därför är det möjligt att min företrädare, Kerstin Fredga, som då var och nu också är en väldigt prominent forskare och företrädare för rymdtekniken, hon var ju en helt annan person än jag. Vi hade så hemskt olika bakgrund. Hon har alltid självklart respekterat mig, så vi har inte haft några som helst personliga motsättningar, men hon tyckte nog att jag rumsterade om lite för mycket. Men vi har haft en väldigt god relation faktiskt. Och det har jag haft men Lennart Lübeck också. Men jag valde en annan linje så att säga än dem, därför att jag hade andra erfarenheter. Och jag hade väldigt god relation med den här Dan Jangblad från Saab som var då ny VD för Rymdbolaget från den 1 juli 98, samtidigt som jag hade fått jobbet. Och det ledde ju då till så småningom att Rymdbolaget avyttrade fjärranalyssidan. Det är det som är slutklämmen då på din tanke om den tiden här. Och det var hans beslut att avyttra det här till Lantmäteriet som då var en väldig användare av fjärranalysen. Så det var så att säga början på en ny era. Och själva hanteringen sköttes av den som var chef för den enheten på Rymdbolaget, Claes-Göran Borg. Och efter drygt två år tror jag det var, så gick Jangblad tillbaka till Saab från Rymdbolaget. Så han gick tillbaka till sin tidigare arbetsgivare efter två år. Och då blev Claes-Göran Borg chef för hela Rymdbolaget. Men då hade jag redan avgått ur styrelsen vad jag minns. Så då blev det så att säga en intern lösning, en som blev chef där som hade varit med om så att säga den gamla tiden. Men så att säga, att Rymdbolaget som hade all teknisk kompetens så småningom måste så att säga ändra sin inställning och innehåll, det var alldeles klart för den här Dan Jangblad som kom samtidig med mig utifrån. Och det ledde då till det här med att man gjorde ett bolag först och sen sålde av det till Lantmäteriet. Så jag tycker att det är väldigt logiskt att du slutar där då. För det är liksom en slutpunkt. Och sen har det ju då utvecklats mycket åt olika disparata håll. Men det här är så tydligt, så det förstår jag. Men den här utvärderingen som gjordes, den borde finnas någonstans. Och den var ju medan Marianne var kvar. Ja, det var i alla fall 2000 eller 2001 som den kom. Så den bör finnas någonstans. Om den finns i arkivet på Rymdstyrelsen eller om man har lämnat ifrån sig den till Riksarkivet eller någonting, det vet jag faktiskt inte. Men, som jag sa då, den här Jangblad från Saab, Lennart Lübeck naturligtvis som var först VD och sen styrelsens ordförande i Rymdbolaget, de är ju centrala spelare. Och Claes-Göran Borg som var enhetschef för Rymdbolagets fjärranalysdivision, som han faktiskt avvecklade. De är ju de centrala spelarna i det här, som vet vad som hände. Och jag tror jag har svarat på den här frågan om rationerna mellan Rymdstyrelsen och Rymdbolaget, som var väldigt annorlunda när jag kom mot hur det blev successivt. Och jag lade också kanske större vikt vid de internationella insatserna än vad kanske mina företrädare hade gjort. Och relationerna framförallt med ESA, men också senare med kommissionen, blev ju mycket, mycket tätare på min tid än vad de hade varit. Rymdbolaget lånade ut sina medarbetare till Rymdstyrelsen för att sedan företräda Rymdstyrelsen i internationella sammanhang. Och det där det tyckte ju jag var helt fel. 7

Johan Gärdebo: Har du några exempel på namn? Per Tegnér: På namn? Ja. Det gällde inte fjärranalysen, för där var Marianne Treschow den som med framgång skötte de internationella kontakterna på fjärranalyssidan. Det var det. Men vi hade en person som jobbade med satellitnavigering, alltså det här med GPS och motsvarande, han jobbade på Rymdbolaget. Men efter några år så anställde jag honom istället för att det liksom skulle vara på rätt sida. Varför skulle vi anlita en konsult som satt i en annan organisation, där våra intressen inte sammanföll med den organisationen, som konsult i internationella ärenden? Det var helt fel ur min aspekt. Men alltså det fanns andra såna exempel också. Så jag utökade antalet anställda på Rymdstyrelsen lite grann och istället drog ner på konsultinsatserna från anställda på Rymdbolaget. Och det där skedde liksom lugnt och stilla men det visade en annan inriktning än den som var före mig. Ja, sen ville du fråga om Norge? Johan Gärdebo: Ja. Per Tegnér: Och det är väl så att Norge och Sverige på rymden har varit lite, vad ska vi säga, ansträngda. Men också kamratliga. Det är två områden där vi med Norge har haft, vad ska vi säga, konkurrens. Och den ena den gäller då Esrange och deras motsvarande anläggningar som heter Andøya resp. Tromsö Och där konkurrerade Norge och Sverige med det som Esrange har idag två olika uppdrag. Dels att sända upp raketer för att åstadkomma tyngdlöshet de skickar dem rakt upp och sen så faller de ner och då får man tyngdlöshet under ett antal minuter och så gör man experiment i de där raketerna när de faller ner. Och det gör också Norge, men där har de inte alls varit så framgångsrika. Därför att det är då framförallt forskare som gör såna här experiment, och Esrange ligger ju i Kiruna och är liksom ändå nära civilisationen medan däremot Norges ligger på en ö långt bort. Det är väldigt svårt att komma dit och forskarna tycker att man är liksom bortanför allt när man är där. Och sen har de inte lika fina anläggningar. Men så konkurrerar vi också på det här med nedtagning av satellitdata för polära satelliter. Och där var ju Esrange väldigt tidigt ute och Norge byggde upp en stor kapacitet på det här området för att då ligger de har ett bättre läge. De lade en stor ny station på Svalbard. Den hade en bättre position än vad Esrange har. Därför den var ju mycket mera nordlig, och då får man en längre tid på sig när satelliten kommer runt att ta ner data från satelliten. Det är ju det som är väldigt viktigt då, att man tar ner bilder eller data. Och då är Svalbard mycket mera gynnsamt. Och då höll Esrange på att hamna lite i bakvatten. Och det ledde så småningom till det att Norge nej, att Rymdbolaget, som tyckte att de hade en lönsam och bra verksamhet, började skaffa sig faciliteter runt om i världen för att ta ner satellitdata från fjärranalyssatelliter. Men det är en senare historia. Men alltså den inriktningen tror jag grundlades hos insikten grundlades hos Rymdbolaget därför att man såg att man inte var riktigt konkurrenskraftig mot Norge, som också satsade väldigt mycket statliga pengar på det här att bygga upp stationen på Svalbard. Johan Gärdebo: Och när i tid är vi nu? Per Tegnér: Då är vi på 2000. Jag var på Svalbard då 2000 och tittade på den här anläggningen som de hade byggt upp. Och de hade investerat statliga pengar i det. Och vi från Rymdstyrelsens sida har inte varit med och investerat, såvitt jag kommer ihåg i alla fall, några pengar i hårdvara i Esrange vad gäller nedtagning av data. Utan det har finansierats kommersiellt av Rymdbolaget som har skött den verksamheten. Och som idag är den egentligen enda verksamheten i Rymdbolaget som har då expanderat och blivit den del som finns kvar och är väldigt expansiv. 8

Johan Gärdebo: Vem var din huvudsakliga norska kollega? Per Tegnér: Han hette Rolf Skår. Och han var nog chef från något år innan jag kom till SNSB till ett år eller två innan jag slutade. Så han var nog min kollega i tio år eller något sånt skulle jag tro. Och han var ju då en i Norge uppburen person, för han hade startat ett dataföretag som hette Norsk Data och som på 80- och 90-talen växte stort. Och sen någon gång på 90-talet så sålde han det där bolaget och fick då en massa pengar, och sen undrade han vad han skulle göra med det. Och sen vet jag inte vad han gjorde med pengarna, men norska staten anställde honom som chef för deras tekniska forskningsråd och sen för Norskt Rymdcenter. Och han var nog kollega ända till 2007 eller någonting sånt där. Och han hade ju då en position i Norge som var så att säga väldigt, väldigt stark. Han hade varit industriledare, han hade pengar, han sa alltid: Nämen jag behöver ingen lön. Jag är ekonomiskt oberoende och jag kan sluta när som helst. Och samtidigt som han hade ett stort inflytande så innebar det att han fick väldigt stora resurser. Norge hade inte varit med i ESA så länge som Sverige hade varit, men kom med, och sen genom Rolf Skårs mycket skickliga hantering så blev Norge väldigt stort på det här området. Så vi har en konkurrenssituation med Norge på två områden. Och det var två konkurrenter, punkt slut. Men vi någorlunda körde med öppna kort, även om de alltid sa: Nej men de är inga statliga pengar i det här som vi får för att bygga upp Svalbard. och sådär. Men på något sätt så fick de pengar till det i alla fall. För de knoppade av det här och lade det i ett särskilt bolag. Och de skötte väl det här väldigt bra, så det är inget att säga om det faktiskt. Några meningsskiljaktigheter vet jag inte utan det var att ja, vi var två konkurrenter. Schyssta metoder tycker jag. Och det är väl det jag kan säga om det. Det är så att Norge koncentrerade sig på alltså att fokusera på det här med nedtagning av fjärranalysdata. De hade ingen teknisk kompetens då att bygga några satelliter och så. Där var ju vi mycket starkare och hade kanske en bättre förutsättning att liksom också styra satelliter, och inte bara ta ner bilder och så. Så vi konkurrerade men kanske med olika inriktning. Så de var mycket mer fokuserade men de var inte tekniskt överlägsna. Så det är väl det som skilde oss och jag kan inte säga att vi hade några väldiga kontroverser, egentligen inte. De var ganska skickliga på att få kontrakt, till exempel från ESA för att ta hand om deras satelliter. Så där fick vi hålla efter Norge så att de inte liksom använde metoder som vi inte använde oss av. Snacka in sig hos folk på lägre nivå i de här internationella sidorna. Sen när det här så småningom också kom över till EU så var ju Norge handikappade eftersom de inte är med. Visserligen bidrar Norge med pengar till olika aktiviteter, men de får aldrig vara med och rösta eller sådär. Så därför så är det så var förutsättningarna lite blandade. Men vi, tycker jag, har en hade en god relation, ändå. Ja, det här är lite av de frågor som jag har täckt som du Johan Gärdebo: Jag har ju specifika frågor på alla områden såklart, men jag tänkte bara höra jag tänkte bara hämta lite mer kaffe. Vill du ha mer te eller så? Per Tegnér: Nej, jag är nöjd. Så gör det du. Johan Gärdebo: Men bara ta en bensträckare på någon minut så fortsätter vi. [PAUS på 5 minuter] Johan Gärdebo: Jag vet inte om vi nämnde det tidigare men du har inte berättat så mycket om dina åtaganden vid ESA? Per Tegnér: Nej. 9

Johan Gärdebo: För du blev väl ordförande sen också? Per Tegnér: Ja. Johan Gärdebo: Vill du nämna någonting om det också innan vi går in på de här? Per Tegnér: Ja, men det är ju efter den här perioden. Men jag var väldigt engagerad och tyckte att det internationella samarbetet var viktigt för våra företag. Att vi fick ut ordentligt med retur, att få tillbaka de pengar som vi satsade i det internationella samarbetet. Och var väl engagerad för det. Och 2002 så blev jag ordförande i ESA:s styrelse kan man säga. Det hette ju council då, ESA Council. Och det var jag först i 2002 till 2005, för man får bara sitta i tre år och sen är det då ny personuppsättning. Och då valde vi en person som sa att: Ja, jag kan vara ordförande, men då vill jag att Per är vice ordförande så han kan hjälpa mig. Ja, så då gjorde jag ganska mycket av hans jobb faktiskt. Och sen så slutade han som chef för den tyska rymdstyrelsen efter två år och då så föll hans mandat så att säga, och då blev jag full ordförande igen. Så under perioden 2002 till 2008 så var jag i praktiken ordförande. Och det tog ju en del tid. Och sen när jag hade slutat på Rymdstyrelsen 2009 så var jag konsult åt ESA:s generaldirektör. Inte hela tiden utan liksom periodvis så fick jag olika uppdrag från 2009 till 2014 eller någonting sånt där. Och jag gjorde vissa utredningar och sånt där. Så att jag har varit väldigt involverad i det europeiska arbetet kan man säga. Johan Gärdebo: Ja, vi kan gå in på specifika frågor. En mer övergripande fråga är väl när du för första gången kom i kontakt med fjärranalys? Per Tegnér: Ja, alltså egentligen var ju inte det förrän jag hade börjat på Rymdstyrelsen. För jag kan inte säga att jag under den tiden som på departementet fick någon inblick i fjärranalys. Så det var liksom väldigt mycket av det jag jobbade med där som. så det jag fick kännedom om rymden, det var bara på grundläggande nivå. Så jag kan inte säga att jag var ordentligt uppdaterad på det här förrän jag började 98. Johan Gärdebo: Och FMV, var det någon kontakt kring satellitfrågor när du jobbade med dem? Per Tegnér: Nej, det kan jag inte säga att det var, att jag hade det. Därför att när jag jobbade med försvarsmaterielindustrin på departementet, då så var det i väldigt stor utsträckning flygplan. Det var Gripen och det var motor till Gripen och det var underhåll av motorer och allt möjligt sånt. Jag visste ju att framförallt Volvo Flygmotor jobbade med en väldigt liten del med flygmotorer och sånt där, med alltså satellitmotorer. Men fjärranalys hade jag inte haft kontakt med förr. Johan Gärdebo: När du gick ut Handelshögskolan, vad hade du velat jobba med då? Per Tegnér: Jag läste flera olika kurser på det som då hette trebetygsnivån. Jag gick kvar där ett år eller mer längre än man kunde så att säga, jag läste flera betyg utöver det som ingick i min examen då. Och då läste jag dels kostnads- och intäktsanalys eftersom jag gillade matematik. Och sen läste jag också förvaltningsekonomi för det var en spännande professor och det var ett alldeles nytt område. Så jag var ju inte främmande för att jobba i offentlig sektor. Det var inte helt ovanligt då när jag gick ut att många ville arbeta med offentlig sektor. Det är hemskt annorlunda, nu är jag mentor åt dem som går ut, eller läser master och såna här nivåer. Och där är det ju ingen som är intresserad av offentlig sektor. Men det var helt 10

annorlunda då. Det var alltså 1968 och då var man ja, alltså det var ju inte så att man var väldigt radikal, det kan jag inte säga, men det här med offentlig sektor var något som hemskt många av mina kamrater ville arbeta inom. Och den verkligt populära grejen, det var SIDA. Där var det fullt med civilekonomer, och sådär. Men jag hamnade på Riksrevisionen, förmodligen därför att jag först fick jobb där. Jag skickade ut ansökningar och sen så var jag på intervjuer och sådär, och så sa de: Du får börja här imorgon. Ja, fine, så gjorde jag det. Och sen var det då en plantskola väldigt fort för folk att komma till Regeringskansliet. Så väldigt många av mina kamrater som jag hade där på riksrevisionen har dykt upp på olika höga poster i statsförvaltningen, efter att ha varit i kanslihuset. Så jag jobbade i tjugosju år och hade minst tio ministrar av allehanda slag. Och jag gjorde väldigt många olika saker. Alltså under en period, så först var det då liksom att stötta företag. Det behövdes en massa pengar för att lägga ner varv, köpa varv för en krona och integrera dem och sådär, för att rädda industrier, och stålindustrin, SSAB och annat. Och sen så blev de här företagen friska, och då skulle de privatiseras och då blev jag investment banker kan man säga, och svarade för privatisering när det blev borgerlig regering. Och sen blev det socialdemokratisk regering och då jobbade jag också med att så att säga sköta de här företagen och göra en massa annat som man bad mig om i departementet. Som det här exempelvis och samordna miljöfrågor och jobba med att vara ansvarig för departementets kontakter med Vinnova då alltså och såna grejer. Så jag har haft en och samma så att säga position, men jobbat med förfärligt många olika saker. Johan Gärdebo: Och när kom du för första gången i kontakt med Rymdbolaget och Rymdstyrelsen? Per Tegnér: Det gjorde jag då faktiskt när jag var chef för den här enheten 95/ 96. Även om vi fokuserade på EG så hade jag också kontakter med Kerstin Fredga och Rymdstyrelsen, men det var liksom väldigt övergripande kontakter. Så jag kan inte säga att jag visste ju vad de höll på med, så det är inte så, men det var inte något djupare. Det var mer att jag höll kontakt med Rymdbolaget. Så jag jobbade lite med min kollega då, Lars-Johan, som satt i styrelsen för Rymdbolaget. Johan Gärdebo: Vem representerade regeringskansliet då? Per Tegnér Och jag kommer ju inte ihåg tidpunkter, men det var Lars-Johan Cederlund som jobbade med mig. Vi jobbade tillsammans från 91 till 2000 ja, 91 till 98 ja, just det. Och då tror jag han hade ansvaret för Rymdbolaget. Så att vi pratade mycket om olika saker, men jag kan inte säga att jag fick någon djupare förståelse för fjärranalys. Johan Gärdebo: Men Lennart Lübeck, när lärde du känna honom? Per Tegnér: 1971 när jag kom till Näringsdepartementet, eller till Industridepartementet som det hette då. Därför att det här med forskningsfrågor jag höll redan från början på mycket med försvarsfrågor. Och han, innan han kom till departementet, så hade han jobbat på FMV. Så det var ganska naturligt att vi hade kontakter då och då med varandra som kollegor så att säga. Från början var ju inte han chef på den enheten utan det var någon annan som var chef. Så han var medarbetare liksom precis som jag, så det var liksom inte något konstigt. Johan Gärdebo: Men jag tänker, han hade ju också engagemang i Rymdbolaget långt tidigare än 90-talet? Per Tegnér: Ja, precis. Han blev chef för Rymdbolaget 1986. Och sen råkade det så kände 11

jag den som var chef från Rymdbolaget fram till 1986. Vi bodde i samma kvarter. Så att jag kände honom som person och han berättade gärna vad han gjorde för någonting. Så i så måtto fick jag en bild av Rymdbolaget ganska tidigt. Johan Gärdebo: Vad är dina minnesbilder från de samtalen? Per Tegnér: Ja, att det var otroligt dynamiskt och att det var väldigt mycket teknik och en väldigt hög spirit om vad man kunde åstadkomma med ny teknik. Och Fredrik Engström var en oerhört drivande och entusiasmerande person. Han byggde ju upp Rymdbolaget kan man säga. Och han blev sen direktör i ESA 1986 och då efterträdde Lennart Lübeck honom som VD. Ja, så jag har ju på något sätt alltid haft kontakt kan man säga med Rymdbolaget, men på en väldigt övergripande nivå. Johan Gärdebo: Varför bad Lennart Lübeck dig att ta jobbet som generaldirektör? Per Tegnér: Han sa två eller tre orsaker. Alltså, jag frågade honom om jag skulle ta det här jobbet som chef, och då förstod jag att han hade tipsat ledningen i departementet om att han tyckte att jag var en väldigt bra person. Men det var väl framförallt det att jag hade haft en väldigt god kontakt med två av de industrier som var väldigt tunga förutom Rymdbolaget. Alltså Volvo Flygmotor och Saab. Och att jag var van vid företag och hade suttit i många styrelser, plus att jag var, gissar jag, en person som han kände till och som väl förmodligen tyckte att jag hade en bra bakgrund. Det var en blandning av flera saker. Jag var väldigt känd i kanslihuset då, vilket han bedömde säkert som värdefullt, då jag arbetat med och kunde både industri och förvaltning. Det är en ganska ovanlig koppling faktiskt. Industri och förvaltning, plus att han kände mig som person, det var så att säga hans bevekelsegrunder när han då skulle hitta en efterträdare till Kerstin Fredga. Och då tror jag att de jag vet inte om det var så att det fanns ingen annan i hennes kategori som var en kandidat. För hon hade varit så outstanding när det gällde att vara utåtriktad, pedagogisk om rymdverksamheten, hade själv forskat och hade en fantastisk ställning i vetenskapssamhället. Hon var ju preses i Vetenskapsakademin och såna här saker. Och därför så tror jag inte att de ville ha någon som var, så att säga, en blek kopia av henne utan istället en totalt annorlunda person. Johan Gärdebo: Och vilka är de i det här sammanhanget? Per Tegnér: Ja, jag skulle tro att det var Lübeck och kanske också ledningen i mitt departement. Eftersom det på den tiden runt 98, till skillnad från nu, inte var någon offentlig utlysning. Man blev bara kontaktad och tillfrågad om man ville ha det här jobbet. Johan Gärdebo: Och minns du vem från departementet som var involverad i den valprocessen? Per Tegnér: Det var två personer. Statsrådet, Anders Sundström, och den som var statssekreterare som hette Lars Rekke. Och statsrådet ringde mig en fredag eftermiddag och sa: Kan du komma ner? Och det var ju inte ovanligt, så jag visste ju inte vad han ville just då. Och så sa han: Jag tycker du ska bli chef för Rymdstyrelsen. Kom tillbaka på måndag och säg ja! Då var det här som en blixt från klar himmel. Då tänkte jag: nej, men vad kan jag göra med det då? Så under helgen så pratade jag med två personer som jag hade stort förtroende för. En var då Lennart Lübeck som jag då visste skulle sluta som VD på Rymdbolaget. Och då förstod jag ju också att han hade rekommenderat mig på något sätt till departementsledningen. Och sen så körde han med stor övertalning och sa att jag var absolut den rätta personen, så jag skulle tacka ja till det här erbjudandet. Sen pratade jag med en 12

annan också, en företagsledare som jag hade en god relation med, och fick samma besked från honom. Så att på måndagen svarade jag ja. Det var inte mycket tid att ta reda på saker, men så var det. Johan Gärdebo: Jag funderar på det här som du sa sen, när du började och satt med i styrelsen för Rymdbolaget, att du till slut kom till insikten om att du var i en jävsituation. Vilka var de tillfällen där du kom till den insikten? Per Tegnér: Det var ju under styrelsemöten när det då kom upp att: Vi räknar med det här och det här från Rymdstyrelsens sida. Och då så sa jag att: Det kan ju inte jag sitta här och lova någonting, utan det Så hela den här situationen var för mig lite dubbel faktiskt. Jag insåg ju det här rätt så snabbt att jag hamnade i en jävsituation. Å andra sidan så var det så att jag hade ju en väldigt stor erfarenhet från att sitta i styrelser, både såna företag som hade börsnoterat och andra företag. Så jag var en mera erfaren styrelserepresentant än vad jag tror att de andra som satt runt bordet var. Så jag kände ju att jag kunde göra en insats som styrelseledamot, och det tyckte jag att jag gjorde. Så därför tog det väl lite längre tid än jag borde. Jag minns ju att jag jag tror att jag satt i två år och sen så glömde jag att säga till vid bolagsstämman. Så jag sa senare att jag inte deltar i styrelsearbetet hädanefter, för det här det funkar inte. Och jag fick ju också ska jag säga i ärlighetens namn, vissa liksom frågor från de andra företagen som vi hade i vår intressesfär, som sa att: Du sitter ju i Rymdbolagets styrelse. Tycker du inte det blir lite snett? Därför att det hade varit en lång historia det här med att Kerstin Fredga satt i styrelsen för Rymdbolaget. Och det här tyckte då övriga industrin inte särskilt mycket om. Och sen kom jag då och fortsatte med det här systemet som de inte tyckte om, även om de visste min bakgrund så att säga. Så det var liksom inte att jag premierade Rymdbolaget, till skillnad från vad jag tror att det hade varit med Kerstin Fredga. För de här personerna som sa det här till mig de visste ju att jag var en person med integritet, men jag tyckte att det blev fel helt enkelt att jag satt där. Och då avsade mig den platsen. Det var ju ingen, vare sig på departementet eller i Rymdbolagets styrelse, som tyckte att jag borde avgå. Men jag tog det beslutet att det inte funkar, vare sig för mig själv eller för Rymdbolagets styrelse eller gentemot andra. Johan Gärdebo: Hur skilde sig Rymdbolaget från andra statsägda företag? Per Tegnér: Jo, genom att de hade en så stor del direktfinansiering av den dagliga verksamheten från en body som var staten. Alltså, det var ju ett utvecklingsföretag, och staten ville ha ett utvecklingsföretag. Och utvecklingsföretag kostar pengar i allmänhet, och då ville man skapa det. Så jag tycker inte att det var något konstigt. Men det blev konstigt med åren med den här relationen, tyckte jag. Så att på det viset skilde det sig. För jag hade ju varit i andra företag som var mera kommersiella och som inte var beroende av staten. Det var mycket pengar som staten lade in för att skydda varvsindustrin, trots allt, för att det inte skulle gå i konkurs. Och så fick man tillskott och så vidare. Vi lade ju ner alla svenska storvarv. Och det kostade väldigt mycket pengar att lägga ner. Men det var ju då en annan verksamhet än den här som var, ska vi säga, framåtriktad och där utvecklingen ja, det skilde sig alltså. Att det var en grupp ingenjörer som var väldigt mycket teknikfreakar, vilket de skulle vara så det var inte konstigt, för dem var det naturligt att det var någon som betalade deras teknikintresse och inte såg så mycket till möjligheterna. Det vill säga, hur man skulle använda tekniken för att så småningom nå en kommersiell verksamhet. Johan Gärdebo: Vilka diskuterade du den här insikten om jäv med? Till exempel, du nämnde de här företagen, minns du vilka företag i så fall? 13

Per Tegnér: Ja, de som sa något till mig var ju framförallt Saab och Volvo då. Volvo Flygmotor som jag kände väl och Saab. Johan Gärdebo: Minns du vilka personer du hade dialog med där? Per Tegnér: Ja, det var liksom mera antydningsvis, men det var väl den som sen blev chef för Saab Space som hette Bengt Mörtberg eller möjligen Ivan Öfverholm, framförallt, var den enda som egentligen sa någonting. Möjligen var det Volvo Flygmotor också som sa någonting sådär. Alltså av typen: Ja, ja för de konkurrerade då om samma pengar. Ja, ja sa de då, Det var ju klart att du ville åstadkomma det eftersom du har ett extra gott öga till Rymdbolaget. Eller någonting sånt. Det var aldrig någon som sa något att: Du bör ju avgå från Rymdbolaget. Det var det ingen som sa liksom direkt på det viset. Vare sig från departementet eller internt på Rymdstyrelsen heller vad jag kommer ihåg. Johan Gärdebo: Var det bara med de här företagen som du diskuterade det, eller? Per Tegnér: Ja. Johan Gärdebo: Du hade ingen dialog med forskare? Per Tegnér: Nej. Johan Gärdebo: Eller de som satt i den här fjärranalysgruppen? Per Tegnér: Nej. Johan Gärdebo: Diskuterade du med Lennart eller Kerstin? Per Tegnér: Nej. Johan Gärdebo: Hur de hade hanterat det tidigare? Per Tegnér: Nej, det tror jag inte. Speciell med Lennart som var ordförande i styrelsen. Jag sa att jag inte kan vara kvar här längre. Och han ville ju då att jag skulle vara kvar förstås, men det var liksom inte förhandlingsbart från min sida. Johan Gärdebo: Fanns det någon skillnad på den förhoppning som Lennart hade med att tillsätta dig och hur du sen kom att utöva mandatet? Per Tegnér: Ha ha, det får du fråga honom om. Johan Gärdebo: Som du kan uppfatta? Per Tegnér: Det är möjligt att han hade en uppfattning. Men det var ju ingenting som han sa. Och det var ju såhär att Rymdstyrelsen hade en styrelse. Och så länge Lennart var VD för Rymdbolaget så hade han alltid varit adjungerad till Rymdstyrelsens styrelse. Sen avgick ju han som VD och när han istället blev ordförande för Rymdbolagets styrelse så kunde han inte säga att jag skulle komma till styrelsen. Detta upptäckte inte jag från början liksom. Det förstod jag inte att han hade varit med vid alla styrelsemöten. Men en annan sak var att Lennart Lübeck ingick i de personer som Rymdstyrelsen skickade till ESA:s council. Och då tyckte jag att om jag avgick från Rymdbolaget så skulle det vara okej om inte Lennart ingick i 14

så att säga vårt organ till ESA. Och det sa jag till departementet. Men det fick jag då inget gehör för. De sa att det kan väl vara bra, därför att Lennart hade så att säga ett väldigt gott namn i ESA. Och han gjorde väldigt bra saker i ESA, men också kanske utnyttjade sin position för att tala för Rymdbolaget. Det gjordes inte helt tydligt, men han användes av ESA som en person som ansågs vara pålitlig och sådär. Och han har ju väldigt gott omdöme och han visste sin plats och så. Så i realiteten var inte det ett bekymmer annat än, möjligen, från utsidan. Han stödde alltid den linje som vi i förväg hade kommit överens om att Sverige skulle ha i olika frågor. Så det var inte ett problem. Ibland kanske han talade med folk i organisationen, för Rymdbolaget, men det var aldrig någonting som egentligen var ett bekymmer. För han är ju en väldigt klok person. Så i realiteten var det inte ett bekymmer. Johan Gärdebo: När diskuterade du beroendeförhållandet mellan kring fjärranalysfrågor med Dan Rosenholm första gången? Per Tegnér: Ja, om jag det kommer ihåg Johan Gärdebo: Du nämnde att han sen stämde Rymdstyrelsen? Per Tegnér: Ja, han hotade med advokat och allting, man han gjorde aldrig en formell stämning. Johan Gärdebo: Och vad var förhistorien till det? Per Tegnér: Det var ju att vi inte hade givit honom stöd till hans företag, eller projekt, som han drev då. Utan han ansåg att vi hade på oklara grunder diskvalificerat honom. Johan Gärdebo: Hur pratade ni om det här innan han lämnade in en stämning? Per Tegnér: Ja, alltså det var ju en lång upptrappad historia när han inte fick stöd. Då blev det så att ompröva, ompröva, och sen tyckte han att vi hade gjort några formella fel och sådär, och så skulle han gå till advokat för att stämma oss. Och jag tror att det var 2000. Men detta var medan Marianne Treschow var kvar på Rymdstyrelsen, så det var ja. Johan Gärdebo: Den kritiken han framförde om hur fjärranalyspengar skulle fördelas, skilde den sig från den insikten du hade om hur Rymdstyrelsen borde skilja sig från Rymdbolaget? Per Tegnér: Nej, alltså som jag kommer ihåg det nu så var det på det sättet att jag nog inte hade deltagit i det här beslutet. Det var ett beslut av en grupp på lägre nivå. Men jag var ju ändå ansvarig. Jag kommer inte ihåg om det var så att det var att projektet var underkänt eller att det var mindre bra. Jag kommer inte ihåg så att säga orsaken till det här. Men jag fick ju ta allt av naturliga skäl liksom. Jag lastade inte det på någon annan när det var någon som hade ansett att bolaget var att Rymdstyrelsen hade handlat fel eller var inte i överensstämmelse med principer, och så vidare. Och jag tyckte ju att det här var ganska ovanligt. Jag minns att jag sa att vi inte kan hålla på och prata i telefon om det här. Jag åkte ut till hans kontor i Märsta och jag försvarade ju så att säga mina medarbetare då. Och sen så småningom så hörde jag ingenting mera från honom mer än att hans företag hade gått överstyr. Och det var ju möjligt att han beskyllde oss för det att han inte fick 200 000 eller vad det var för någonting som var bökigt. Men jag kommer liksom inte ihåg fakta i fallet. Men, det ledde ju till att vi var mera måna om att se till att företag ville jobba med fjärranalys. Att vi skapade en särskild ram för det. Och att det då inte bara var forskare eller Rymdbolaget utan också små företag. 15

Johan Gärdebo: Var skulle den ramen finnas organisatoriskt? Per Tegnér: Inom det anslag som vi fördelade till Fjärranalyskommittén så bestämde jag hur mycket pengar de skulle få av våra resurser. Och att vi inom den ramen satte av så att vi hade en särskild del för ansökan från företag och en annan från forskare. Så han satte fingret på, tycker jag, en öm punkt. Och som jag minns det så var det också en av de få punkter där vi fick kritik på den här utvärderingen. Alltså att vi måste se till att vi stödde användaren, och de företag som ville använda och utveckla användningen av det här. Johan Gärdebo: Innebar det någon förändring också av vilka som satt med i FAK eller skulle besluta om företagspengen? Per Tegnér: Ja, det gjorde det nog. Det gjorde det nog faktiskt. För det var ju det här med att liksom vi hade flera som inte var med i FAK, som inte var intressenter så att säga. Det var alldeles tydligt för mig efter första gången jag hade varit och lyssnat på det här FAKsammanträdet, att det här var inte klokt. Den ena halvan beviljade den andra halvan och sen vice versa. Så det gjorde vi om rätt så tidigt minns jag, men det var inte så lätt att få folk till det här. Men det började vi ju med, FAK:s sammansättning, säkert 99/2000 i alla fall, att vi jobbade med det. Johan Gärdebo: Sammansättningen, förändringen av sammansättningen, var det innan eller efter stämningsansökan? Per Tegnér: Det var redan innan, men vi fortsatte med det. För att det var ju någonting som jag upptäckte första gången då, som var hösten 98, att det här var inte klokt. Så när vi sen skulle ha en ny sammansättning av FAK så började vi då redan att ändra på det. Johan Gärdebo: Hur förhöll sig ledamöterna till dina förslag på ändringar? Per Tegnér: Det kommer inte jag ihåg. För att de satt ju där på ett mandat som var inte ettårigt utan lite längre, och att man sa: Nej, nu måste vi ha en annan. Jag har inget minne av att det var någon som opponerade sig mot det. Jag tror att de allra flesta insåg att liksom man inte kunde ha det system som var. Vad jag kommer ihåg fanns det ingen opposition mot det. Johan Gärdebo: Fanns det några personer som hjälpte dig eller var på din sida i de här förändringarna, som du förlitade dig på? Per Tegnér: Ja, alltså den som jag diskuterade med då det var Marianne Treschow och hon var med på förändringarna. För det var ju den som jag, fram till hon slutade, 2001 tror jag det var, som jag resonerade med. Naturligtvis också med de nya medarbetare som jag rekryterade när Marianne skulle sluta. Marianne var helt med på min idé. Det var liksom ingen issue om konflikten, så att säga om vi hade några olika uppfattningar, utan vi diskuterade det i lugn och ro. Så jag kan inte säga att jag pratade med någon annan om det här. Det var mycket egendomligt för mig som kom från företagsvärlden att Rymdstyrelsen hade en styrelse i vilken generaldirektören var ordförande. Alltså man var både ordförande och föredragande kan man säga. Johan Gärdebo: Så exekutiv och legislativ? 16