Landstingets arbete med likabehandling och mångfaldsfrågor ur ett arbetsgivarperspektiv Karol Vieker HR-strateg karol.vieker@lul.se
HR-fokusområden Kompetensförsörjning Arbetsgivarfrågor/lönebildning Arbetsmiljö/medarbetarskap Ledarskap Likabehandling och mångfald ingår i arbetsmiljö/ medarbetarskap men genomsyr samtliga fyra områden.
Ett landsting för alla Landstinget i Uppsala län ska vara en av länets mest attraktiva arbetsgivare. För att skapa förutsättningar för trivsel, engagemang och ett hållbart arbetsliv, är det viktigt att landstinget värnar om nuvarande och framtida medarbetares välbefinnande, arbetsglädje och möjligheter till framgång.
Definitioner För landstinget innebär likabehandling att alla behandlas likvärdigt och utifrån var och ens individuella förutsättningar. För landstinget handlar mångfald inte bara om etnicitet. Det handlar om att förstå och värdesätta att både landstinget och samhället i stort består av människor med oändligt många olika synliga och osynliga faktorer som gör dessa människor till de som de är. För landstinget betyder likabehandling och mångfald helt enkelt att alla oavsett vilka de är har samma möjligheter.
Men jämställdhet då? Diskrimineringslagen kräver att en jämställdhetsplan ska upprättas skriftligen vart tredje år för arbetsplatser med 25 eller fler anställda. Landstinget följer Diskrimineringsombudsmannens rekommendation att ha en likabehandlingsplan som omfattar de aktiva åtgärderna som lagen kräver utifrån kön, etnicitet och religion. En statlig utredning (SOU 2014:41) föreslår att de aktiva åtgärderna ska utökas till att omfatta samtliga sju diskrimineringsgrunder.
Är tolerans bra? Det pratas ofta om tolerans i sammanhang där det pratas om likabehandling eller mångfald, men vad betyder det? SAOL: förmågan att tillåta att något som man ogillar eller är kritisk mot existerar Vem får rätt att tolerera vem? Och vad händer om någon inte tolererar/blir tolererad?
Från tolerans till normkritik Till skillnad från tolerans, handlar normkritik om att sätta fokus på makt. Det innebär bl a att få syn på och ifrågasätta de normer som påverkar uppfattningar om vad som är normalt och som därmed oreflekterat uppfattas som önskvärt. Med hjälp av ett normkritiskt perspektiv kan vi få syn på och förändra begränsande strukturer och normer.
Normkritiskt förhållningssätt Normer och maktstrukturer påverkar landstingets möjlighet att som arbetsgivare attrahera, rekrytera, utveckla och behålla medarbetare. Normer och maktstrukturer påverkar landstingets möjlighet att erbjuda hela befolkningen vård, tandvård, kollektivtrafik och kultur på ett likvärdigt sätt. Därför är förståelse för hur normer och maktstrukturer fungerar den avgörande utgångspunkten i likabehandlingsarbete som främjar mångfald och motverkar diskriminering.
Styrande dokument Diskrimineringslagen (SFS 2008:567) Kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS 1993:17) Landstingets olika styrande dokument
Landstingets styrande dokument Arbetsmiljöpolicy (2012) Likabehandlingspolicy (2012) Likabehandlingsplan ur ett arbetsgivarperspektiv (2013-2015) Policy kring diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och kränkande särbehandling (2014) [Likabehandlingsplan ur ett medborgarperspektiv (2012) Ansvar: Beredningen för demokrati, jämställdhet och integration utifrån medborgarperspektivet ]
Genomförda aktiviteter Översyn av förvaltningars/divisioners likabehandlingsarbete Analys av medarbetarenkätens resultat och återkoppling till varje förvaltning/division Nya policyn kring diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och kränkande särbehandling Utbyggnad av Navet-sidor för medarbetare, chefer och HR Utbildning av 982 chefer och medarbetare (t o m februari 2015)
Genomförda aktiviteter Några kommentarer Översyn av förvaltningars/divisioners likabehandlingsarbete - Det framgick tydligt under översynen att särskilt fokus behövs för att likabehandlingsarbete ska bedrivas inom landstinget. - Några riktigt fina exempel kan lyftas, men översynen visade att de allra flesta förvaltningar hittills har genomfört enbart några få eller inga av de planerade likabehandlingsåtgärderna. - Likabehandlingsfrågor ska vara en integrerad del av den dagliga verksamheten, inte särfrågor som behandlas någon gång per år. - Hela rapporten finns i diariet för produktionsstyrelsen: PS2014-0060
Pågående aktiviteter Fortsatt arbete utifrån inriktningsbeslutet från 2011 vad gäller människor med funktionsnedsättning Kompetensbaserad rekryteringsprocess Nya Dialogverktyg inom arbetsklimat och samarbete Likabehandlings- och mångfaldsstrategi för LUL Utbildning under chefsprogrammen Omvärldsbevakning, kunskapsspridning och rådgivning
Pågående aktiviteter Några kommentarer Fortsatt arbete utifrån inriktningsbeslutet från 2011 vad gäller människor med funktionsnedsättning - Samarbete med Samhall - Öronmärkta platser för sommarjobbare - Eventuellt större samverkansprojekt med start 2016 alt 2017 - Hela rapporten finns i diariet för produktionsstyrelsen: PS2011-0097
Planerade aktiviteter Revidering av likabehandlingsplanen ur ett arbetsgivarperspektiv inför 2016-2018 PingPong-utbildningar för medarbetare
Framtida aktiviteter? Landstingsövergripande värdegrund Hälsostrategi utifrån arbetsmiljöperspektivet
Landstingets arbete med likabehandling och mångfaldsfrågor ur ett arbetsgivarperspektiv Karol Vieker HR-strateg karol.vieker@lul.se
Bilaga. BDJI 2015 19 2015-03-05 Dnr CK2014-0397 Beredningen för demokrati, jämställdhet och integration Yttrande över motion om att inrätta en samordnare inom hedersrelaterat våld och förtryck samt att upprätta en HRVhandlingsplan Förslag till beslut Beredningen beslutar att avge yttrande över motionen enligt bilaga. Ärendet Landstingsstyrelsen har överlämnat motionen, Inrättande av en samordnare inom hedersrelaterat våld och förtryck (HRV) samt upprätta en HRV-handlingsplan i landstinget, till beredningen för yttrande. Motion och motionssvar återfinns i bilaga till ärendet. I motionen från landstingsrådet Lina Nordquist (FP) att landstinget inrättar en HRVsamordnare och upprättar en HRV-handlingsplan samt ingå ett samarbete med länets kommuner för samordningstjänsten. Syftet är att stödja professionen genom metoder och rutiner för att upptäcka och förebygga hedersrelaterat våld i vardagen samt grövre former av förtryck och våld. Motionären framför att samordnaren ska kunna samverka med idéburna organisationer samt med myndigheter såsom t.ex. polis, åklagare och Migrationsverket för att upptäcka och hjälpa personer som utsätts för HRV. Detta är särskilt viktigt för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Vidare framförs att samordnaren ska genomföra utbildningssatsningar till olika aktörer i samhället samt att kommunens och landstingets olika professioner behöver metodhandböcker, informationsmaterial etc. för att professionen ska kunna upptäcka, förebygga och vidta åtgärder. Bilagor: Beredningens yttrande över motionen Yttranden från verksamheterna Motionen Kopia till: Landstingsstyrelsen Slottsgränd 2A Box 602 751 25 Uppsala tfn vx 018-611 00 00 fax 018-611 60 10 org nr 232100-0024 www.lul.se
2 (4) Yttrande över motion om att inrätta en samordnare inom hedersrelaterat våld och förtryck (HRV) samt upprätta en HRVhandlingsplan i landstinget Beredningen för demokrati, jämställdhet och integration har fått tillfälle att yttra sig om motionen och avger följande synpunkter. Bakgrund I en motion från Folkpartiet Liberalerna föreslår landstingsrådet Lina Nordquist att landstinget ska inrätta en HRV-samordnare, upprätta en HRV-handlingsplan samt ingå ett samarbete med länets kommuner för samordningstjänsten. Syftet är att stödja professionen genom metoder och rutiner för att upptäcka och förebygga hedersrelaterat våld i vardagen samt grövre former av förtryck och våld. Motionären framför att samordnaren ska kunna samverka med idéburna organisationer samt med myndigheter såsom t.ex. polis, åklagare och Migrationsverket för att upptäcka och hjälpa personer som utsätts för HRV. Detta är särskilt viktigt för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Vidare framförs att samordnaren ska genomföra utbildningssatsningar till olika aktörer i samhället samt att kommunens och landstingets olika professioner behöver metodhandböcker, informationsmaterial etc. för att professionen ska kunna upptäcka, förebygga och vidta åtgärder. Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), kvinno- och barndivisionen och psykiatridivisionen, samt Hälsa och habilitering har beretts möjlighet att yttra sig över motionen. Yttranden har kommunicerats med berörda parter och inkomna synpunkter har beaktats. Av yttrandet från NCK framgår att uppdraget omfattar våldsutsatta kvinnor över 18 år. Yngre kvinnor kan remitteras till NCK för medicinskt omhändertagande efter sexuellt övergrepp. NCK:s arbete för våldsutsatta kvinnor sker nationellt genom den nationella hjälptelefonen Kvinnofridslinjen. Det lokala arbetet sker genom den kliniska verksamheten vid Kvinnofridsmottagningen som är en del av Akademiska sjukhusets organisation. NCK anordnar bland annat tvärprofessionella kurser för yrkesverksamma från hälso- och sjukvården, socialtjänsten och rättsväsendet. NCK genomför även en återkommande utbildarkurs med deltagare från olika professioner inom offentlig sektor. Vidare bedriver NCK forskning inom området mäns våld mot kvinnor samt sammanställer forskningen och analyserar behovet av ny forskning. I NCK:s skrivelse betonas att samverkan är prioriterat för att stödet ska fungera till den våldsutsatta kvinnan. Samverkan mellan NCK och de nationella myndigheterna och idéburna organisationer samt samhället i övrigt är en viktig faktor i arbetet för att förbättra situationen för våldsutsatta kvinnor. Vidare uppges att NCK är ett stöd för myndigheter och organisationer genom att leda ett nätverk för de 17 myndigheter som arbetar med kvinnofridsfrågor. I samverkan med länsstyrelserna har ett webbstöd för kommunernas arbete med våldsutsatta utarbetats. Tillsammans med polis- och åklagarmyndigheten i Uppsala genomförs kvalitetssäkringsprojekt och utbildningsinsatser. Samverkan sker också systematiskt med primärvården och Akademiska sjukhuset genom arbete med vårdprogram (omfattar våldsutsatta kvinnor)
3 (4) samt utbildning till personalen. Kvinnofridsenhetens lokala samverkansarbete sker med sjukvården, rättsväsendet, socialtjänsten och frivilligorganisationerna. Ett yttrande från Kvinno- och barndivisionen samt psykiatridivisionen har inkommit där det framgår att Akademiska sjukhuset möter patienter som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck vanligen inom kvinnofridsenheten, psykiatrin och kvinnokliniken. Även andra enheter kan möta frågeställningen och då lotsas patienten till adekvat stöd. Enligt skrivelsen är det tveksamt om inrättandet av en särskild samordnarfunktion skulle tillföra något nämnvärt för patienten eftersom samordning redan sker inom befintliga kanaler enligt det sätt som motionären efterfrågar. I yttrandet från Hälsa och habilitering betonas att HRV är en viktig fråga eftersom olika professioner kommer i kontakt med frågorna genom möten med patienter och närstående. Vidare framförs att landstinget behöver en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck för att personal som kommer i kontakt med våldsutsatta ska få vägledning om vilka åtgärder som behöver vidtas. Enligt yttrandet kan ansvaret för samordning tillfrågas NCK eftersom NCK har kompetens inom området och arbetar utifrån ett brett perspektiv samt har befintliga nätverk med flera aktörer i samhället. Vidare framgår att hälso- och sjukvårdens samverkan med myndigheter och länets kommuner är viktig eftersom medicinsk kompetens efterfrågas i förebyggande och behandlande åtgärder. Synpunkter från Beredningen för demokrati, jämställdhet och integration Beredningen för demokrati, jämställdhet och integration anser att en handlingsplan mot HRV kan vara ett bra verktyg för att höja kunskapen och arbeta mer systematiskt med frågorna. Handlingsplanen behöver omfatta både flickor och pojkar, kvinnor och män, HBTQ-personer och personer med intellektuell funktionsnedsättning samt andra sårbara grupper som kan utsättas för HRV. En handlingsplan bör tas fram i samarbete med aktörer där yrkesverksamma kan möta personer som utsätts för HRV samt i dialog med frivilligorganisationer med stor kompetens och erfarenhet av målgruppen. Inom varje verksamhet behöver det tydliggöras vem som har ansvar för att konkretisera och implementera handlingsplanen. Det kan vara värt att se över hur den funktionen kan samordnas med övrigt arbete med patientsäkerhet och likabehandling på förvaltningsoch verksamhetsnivå. Det är viktigt att det finns en samordning av arbetet med HRV. De inkomna remissvaren ger inte en heltäckande bild av vilken verksamhet som bedrivs och vilken samordning som sker. Utifrån beredningens befolkningsperspektiv är det angeläget att ytterligare utreda och säkerställa vad som redan görs för att kunna ta ställning till vilka eventuella ytterligare behov som finns av samordning. Beredningen vill särskilt betona att det är viktigt att även primärvård och Lasarettet i Enköping får möjlighet att yttra sig över motionen. Beredningen vill särskilt påpeka att kunskap om HRV inte bara behöver finnas hos de verksamheter som direkt möter personer som söker vård eller stöd för våldsutsatthet. Minst lika mycket behöver den finnas hos primärvård, folktandvård, ungdomshälsan
och andra aktörer. Alla behöver kunna se och möta tecken på våld och kunna ge ett bra bemötande och erbjuda eller hänvisa patienten till stöd och hjälp. 4 (4)
Yrkande Svar på motion om att inrätta en samordnare inom hedersrelaterat våld och förtryck samt att upprätta en HRV- handlingsplan i landstinget Att endast Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), kvinnokliniken, psykiatridivisionen och Hälsa och habilitering har beretts möjlighet att yttra sig över denna motion tyder på att hedersrelaterat våld och förtryck ses som en fråga huvudsakligen begränsad till vuxna mäns våld mot vuxna kvinnor och då främst sexuellt våld. Detta visar endast ytterligare på behovet av samordning och ökad kunskap kring hedersrelaterat våld och förtryck. I NCKs remissvar framhålls att mycket återstår att göra för våldsutsatta människor. Hälsa och habilitering skriver att "samverkan är viktig" och konstaterar att en rad verksamheter "kommer i kontakt med riskgrupper och måste ha verktyg för att kunna hantera frågan på hemmaplan". Det är anmärkningsvärt att vare sig ungdomsmottagningar, mödravårdscentraler, barnavårdscentraler eller andra delar av primärvården givits möjlighet att yttra sig i detta ärende. Inom sjukhusvården har vare sig akutmottagningar eller "vanlig" somatisk sjukhusvård tillfrågats. Skrivningen att Akademiska sjukhuset möter dessa patienter "vanligtvis inom kvinnofridsenheten, psykiatrin och kvinnokliniken" kan lika gärna innebära att medarbetare på dessa kliniker idag är bättre rustade för att upptäcka subtila tecken och signaler på förtryck. I handlingarna framgår inte var i landstinget ansvaret idag ligger för att sjukvården ges verktyg för att upptäcka och motverka vardagsheder och grovt våld och förtryck såsom könsstympning. Detta är oroande, eftersom ett sådant arbete är en samvetsfråga, grundläggande för att alla invånare i länet ska ha samma möjligheter att leva ett fullgott liv. Var och en inom sjukvården behöver kunna upptäcka offren för hederskultur. Dessa människor är beroende av vårt beslut. Vänd dem inte ryggen. Därmed yrkar jag - att en bedömning av motionen görs först efter det att synpunkter inhämtats från primärvård och somatisk sjukhusvård Alfred Mujambere (fp)