2014-09-30 Förslag till utgångspunkter för ett fortsatt kommungemensamt arbete för att främja etableringen av nyanlända flyktingar på arbetsmarknaden i Göteborgsregionen Främja nyanländas etablering en förutsättning för hållbar tillväxt och social utveckling Göteborgsregionens medlemskommuner har via GR sedan årsskiftet 2010/11 etablerat en plattform för gemensamt agerande när det gäller nyanlända vuxna flyktingar med uppehållstillstånd. Ett samarbete har etablerats på flera områden, bland annat drivs en gemensam regional samhällsorientering som är öppen för alla nyanlända i Göteborgsregionen. Yrkesutbildningar med språkstöd är ett annat exempel som prövas och utvecklas kommungemensamt. I GRs budget och verksamhetsinriktning för 2015 som antogs av GRs förbundsfullmäktige den 10 juni 2014, uttrycks att det ökade flyktingmottagande kommer att kräva en ökad mobilisering hos GRkommunerna för att hantera inflödet samt skapa möjligheter för en god etablering och integration. Vidare anges i verksamhetsinriktningen att styrgruppen för arbetsmarknad ska verka för: - Att kommungemensamma plattformen för nyanlända flyktingar stärks, - Att GR stödjer kommunerna samt ger möjlighet till samverkan och samutnyttjande vid ett ökat mottagande. Styrgruppen för arbetsmarknad har uppdragit åt GR att tillsammans med representanter från några av medlemskommunerna som också ingår i arbetet med den kommungemenensamma plattformen för nyanlända, utarbeta ett förslag till det fortsatta kommungemensamma arbetets inriktning. 1 Utgångspunkten är att alla medborgares resurser är till nytta för regionens utveckling, och att det är en gemensam angelägenhet att skapa bra villkor för allas möjligheter till självförsörjning. Flyktingmottagandet är ett nationellt åtagande som kräver samarbete mellan stat och kommun. Ett bra etableringsarbete är tillväxtfrämjande, bidrar till att klara framtida arbetskraftsbehov och välfärdens framtida finansiering. Asyl- och flyktingmottagandet innebär både möjligheter och utmaningar. Flyktingmottagandet ställer höga krav på alla samhällsaktörer och inte minst på kommunerna. 1 I arbetsgruppen har ingått: Magnus Billborg enhetschef försörjningsstöd Sektor Arbete, Trygghet, Omsorg Ale kommun, Pia Borg planeringsledare SLK Göteborgs Stad, Veronica Morales verksamhetschef Social Resursförvaltning Göteborgs stad, Tarja Thorén verksamhetschef Social- och Arbetsmarknadsförvaltningen Mölndals stad samt Ulrica Furby och Gustav Höjer GR.
Det råder stor brist på kommunplatser och många flyktingar bor lång tid på Migrationsverkets (MIV) anläggningar som på flera ställen är överbelagda. Riksrevisionens granskning visar att nära åttiofem procent av de nyanlända väljer att ordna eget boende eller flytta till anhöriga. Det innebär också att utflyttningen från Migrationsverkets anläggningsboenden till stora delar sker utan den planering som Arbetsförmedlingen ska ansvara för när det gäller att hitta plats för bosättning där det också finns arbete. Bakgrund Nationellt Antalet asylsökande har sedan hösten 2012 ökat markant. År 2013 ökade antalet asylsökande från 44 000 (år 2012) till närmare 56 000 personer. Drygt 36 % av de asylsökande var kvinnor. Knappt 50 % av de som sökt asyl fick uppehållstillstånd. Den i särklass största andelen asylsökande kom från Syrien. Cirka 16 300 flydde därifrån för att söka asyl i Sverige och 85 % av de ärenden som prövats fick bifall. Migrationsverkets huvudscenario i den senaste prognosen för 2014 pekar på att ca 80 000 personer kommer att söka asyl i Sverige under året. Det är en ökning med 19 000 personer sedan prognosen i mars i år. Flyktingsituationen i vår omvärld riskerar att förvärras ytterligare bland annat beroende på utvecklingen i Irak och dess närområden. Anhöriginvandringen bedöms att öka då flera som flyr och söker skydd gör det utan sina familjer. De kommer att vilja återförenas med sina släktingar om och när uppehållstillstånd har beviljats. Detta kan komma att förskjutas fram i tiden då handläggningstiderna ökar. Regionalt och delregionalt Utmaningen för Göteborgsregionen kan illustreras enligt tabell nedan: Andel (och antal) mottagna i procent inom Göteborg, kranskommunerna och totalt. År Göteborg Kranskommunerna Totalt VG 2011 70 % (646) 30 % (271) 100 % (917) 2012 74 % (1 112) 26 % (390) 100 % (1 502) Källa: Migrationsverket 2013 81 % (2 187) 19 % (506) 100 % (2 693) 6 133 (inkl Kungsbacka) Planeringstal, Länsstyrelsen 2014/2015 9 500 (exkl Kungsbacka) 2
Mottagandet i Göteborgsregionen har ökat markant de senaste åren. En jämförelse med övriga delregioner i Västra Götaland för år 2013 visar dock att vår delregion (GR) har ett lägre mottagande per 10 000 invånare än övriga delregioner. Under en följd av år har den största andelen nyanlända mottagits i Göteborg. Trots att kranskommunerna ökat sitt mottagande i antalet flyktingar så har deras andel minskat i förhållande till Göteborg från 30 % 2011 till 19 % 2013. En av förklaringarna är att de flyktingar som Göteborg tar emot är s.k. EBO (eget boende). Boendesituationen för många nyanlända i Göteborgs stad är extremt svår vilket försvårar etableringen i samhället. Vid en mätning som genomfördes i november 2013 var det minst 200 barnfamiljshushåll som bodde under osäkra boendeförhållanden 2. De allra flesta nyanlända flyktingar bosätter sig i de nordöstra stadsdelarna och i Västra Hisingen (Biskopsgården). Förslaget i den här skrivelsen gäller nyanlända vuxna flyktingarnas situation. Dock bör det påpekas att situationen för ensamkommande asylsökande barn och ungdomar också är synnerligen ansträngd. 2014 är prognosen för Sverige totalt 6 500 barn/ungdomar vilket är en betydande ökning sedan föregående år. Sedan årsskiftet har i Mölndal haft 1100 ensamkommande barn och ungdomar som gått igenom transitsystemet. I fjol tog Mölndal emot cirka 600 barn varav drygt 10 % sedan fick permanent uppehållstillstånd i kommunen. Enligt ny lagstiftning ska kommunerna (anvisnings kommuner) ta emot ensamkommande enligt en framtagen kvot som bygger på invånarantalet. I år undantas Mölndal från denna kvot eftersom kommunen är ankomstkommun. Utgångspunkter för fortsatt kommungemensamt arbete Med anledning av ett fortsatt högt och enligt bedömningarna ökande flyktingmottagande de kommande åren behövs en fördjupad kommungemensam och regional samverkan för att undvika fortsatt och ökande segregation i Göteborgsregionen. Kommunerna i Göteborgsregionen samverkar med målet att regionen ska klara ett hållbart mottagande när det gäller etableringen av vuxna flyktingar med uppehållstillstånd. För att nå målet krävs utöver ett vidgat samarbete på lokal och regional nivå även regelförändringar på nationell nivå. Gemensamt planera och rusta för ett hållbart mottagande Det är angeläget att gemensamt planera och rusta för ett bra mottagande som främjar etableringen på arbetsmarknaden i Göteborgsregionen. Kvinnor och män ska erbjudas ett effektivt stöd så att integrationen och etableringen i det svenska samhället underlättas. Särskilda insatser ska riktas mot vuxna i arbetsför ålder så att de snabbt kan komma i arbete och försörja sig själva och sin familj. Samverkan kring introduktionsinsatser Den nyanlända ska kunna bo i en kommun och få introduktionsinsatser i en eller flera andra kommuner utifrån hens behov och kommunernas utbud. Överenskommelser om gemensamma insatser och resurser finns redan i dag. Dessa kan utvecklas ytterligare och nya områden för samarbete kan identifieras. Genom samverkan skapas möjligheter både till ett bredare underlag och ett mer diversifierat utbud vilket ökar möjligheten till individanpassade insatser. 2 Med osäkra boendeförhållanden betecknas allt som inte är ett eget kontrakt. Det kan vara inneboende, som är den helt dominerande boendeformen eller andrahandskontrakt (giltiga eller ogiltiga), jourboenden m.m. 3
Öka nyanländas möjlighet att välja bostadsort inom regionen Medlemskommunerna ska aktivt bidra till att öka individernas möjligheter att välja bostadsort inom regionen. På detta sätt medverkar alla kommuner till målet att nå en jämnare spridning av var människor bosätter sig i regionen. En jämnare fördelning möjliggör ett ökat mottagande. Genom ett enhetligt agerande och gemensamt ansvarstagande från kommunerna i Göteborgsregionen möjliggörs en hållbar etableringskedja. Denna viljeinriktning är grunden för kommunernas samarbete med statliga myndigheter och organisationer som Länsstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket samt Västra Götalandsregionen (hälso- och sjukvården). Framtagandet av en regional bostadsanalys En förutsättning för att kommunerna i högre utsträckning ska kunna bidra till en geografisk spridning i Göteborgsregionen är att kommunerna har större möjlighet att planera för mottagandet både vad gäller mottagande enligt avtal från anläggning och bosättning genom EBO. En sammanställning och kartläggning av GR-kommunernas bostadsplanering som även inkluderar bostadsförsörjning för nyanlända behövs. En sådan analys ger underlag för att utveckla strategier i ett regionalt perspektiv och skapar förutsättningar för gemensamma förhållningssätt och en samlad dialog med statliga och regionala aktörer. Andra gemensamma initiativ är att bjuda in både allmännytta, privata fastighetsägare och den civila sektorn till dialog om bostadsförsörjning för nyanlända. Utgångspunkter för samarbetet med staten Flyktingmottagandet samt etableringsuppdraget är i grunden statens ansvar. Kommunerna har åtagit sig eller blivit ålagda av riksdag och regering att utföra vissa uppdrag för att stödja etableringen. För att mottagandet ska kunna ske på ett bra sätt fordras ett fungerande samspel mellan statliga, regionala och lokala aktörer. En viktig uppgift inom ramen för den fortsatta kommungemensamma plattformen är att identifiera och synliggöra förhållanden eller regelverk som hindrar eller försvårar samspelet med staten och andra aktörer och när det finns samsyn mellan kommunerna, agera gemensamt för att få till stånd en förändring. Riksrevisionen och regeringens flyktingsamordnare presenterade innan sommaren sina respektive rapporter kring hur mottagningskapaciteten kan ökas och effektiviseras. Sveriges kommuner och Landsting (SKL) har också pekat på ett antal områden som behöver förändras. Utifrån deras rekommendationer och medlemskommunernas egna erfarenheter är det angeläget att förändringar sker inom ett antal områden så att samarbetet kan utvecklas. Samordningen behöver tydliggöras Ett helhetsperspektiv i styrningen av asyl- och flyktingpolitiken är nödvändigt och det brister idag. Länsstyrelsens samordningsuppdrag när det gäller de statliga, berörda myndigheterna bör förtydligas. Matchningen mot den nationella arbetsmarknaden bör nyanseras 4
Arbetsförmedlingens har i uppdrag att planera boendet för dem som får uppehållstillstånd och det ska ske med hänsyn till den nationella arbetsmarknaden. Erfarenheterna från GR kommunerna visar att detta är ett för ensidigt förhållningssätt och att även andra aspekter bör vägas in. En närhets- och kontinuitetsprincip är också angelägen att tillämpa bland annat i de mindre orterna där anläggningsboenden finns etablerade. Där har de boende fått sin första kommunförankring och påbörjat sin etablering och integration. En nationell matchning bör i första hand tillämpas för personer som har en utbildnings- och yrkesbakgrund som är tillräckligt specifik för att en matchning ska bli aktuell. Ett samlat ansvar för bosättningen I dag delas ansvaret för bosättningen mellan Arbetsförmedlingens och Migrationsverket. Uppdelningen medför en rad otydligeter i förhållande till kommunerna. Migrationsverket bör förslagvis ha ett samlat ansvar för bosättningen. För att klara ett ökat inflöde av nyanlända krävs förbättrade planeringsförutsättningar. Detta skulle kunna underlättas om Migrationsverket ges möjligheter att bygga upp och driva anläggningsboenden i egen regi. Det bör också övervägas att ge den myndighet som får bosättningsansvaret utökade anvisningsmöjligheter i perioder av högt mottagande. Samråd mellan Migrationsverket och kommunerna inför etablering av anläggningsboenden Den tilltagande flyktingsströmmen innebär att nya anläggningsboenden måste öppnas. Detta sker i första hand genom upphandling. För att kommunerna ska kunna mobilisera resurser för sina åtaganden krävs framförhållning. En förutsättning för detta är att kommunerna involveras i ett samråd innan en etablering kommer till stånd men detta sker inte regelmässigt idag. Ur ett kommunalt perspektiv bör Migrationsverket ansvara för att samråd med kommunerna sker och även säkerställa att kommunikationen mellan upphandlade leverantörer och berörd kommun fullgörs till exempel att kommunikationsskyldigheten anges i upphandlingsunderlaget. Gör Arbetsförmedlingens resurser mer flexibla och öka möjligheterna till samarbete med kommunerna När flyktingströmmen ökar och fler nyanlända ska påbörja sina etableringsinsatser hos arbetsförmedlingen finns en stor risk att insatserna försenas på grund av att arbetsförmedlingens handläggare fått en kraftigt ökad arbetsbelastning. En konsekvens av detta är också att arbetsförmedlingens budgeterade medel för etableringsinsatser riskerar att inte förbrukas. Arbetsförmedlingen bör ges möjlighet att använda kommunerna som aktör för etableringsinsatser samt att utföra lokala och regionala upphandlingar så att utbudet kan anpassas efter de förutsättningar som råder på kommunal och regional nivå. Fyll väntetiden på anläggningsboendena med innehåll Bostadssituationen är svår och kommer att vara så under en längre tid om flyktingsituationen inte förändras i vår omvärld. Anläggningsboendet kommer sannolikt att vara det bostadsalternativ många flyktingar kommer att ha under flera månader och kanske upp till ett år. Det är viktigt att denna första tid också används konstruktivt för att främja etableringen. Att vidga och utöka insatserna för personer på anläggningsboenden är därför väsentligt. Utöver SFI är det önskvärt om det också kan 5
ges andra insatser vid anläggningsboenden, såsom samhällsorientering, förberedande arbetsmarknadspolitiska etableringsinsatser och validering. Statens ersättning till kommunerna för mottagande av nyanlända Det är angeläget att GR-kommunerna utifrån ett kommunalt perspektiv gemensamt bevakar förändringar i statsbidragens konstruktion och verkar för att de kommunala utgifterna ges en statlig täckning. Dagens system innebär att kommunerna får ersättning genom ett grundbelopp, per mottagen nyanländ samt eventuellt en prestationsbaserad ersättning som baseras på det totala antalet mottagna i förhållande till befolkning och i jämförelse med andra kommuner. Den ersättning som är prestationsbaserad och som nyligen införts bör följas upp för att säkerställa att önskade effekter uppnås. När det gäller kommunernas utbetalning av försörjningsstöd i väntan på att den nyanlände får etableringsersättning ska kommunerna återsöka dessa kostnader, den så kallade glappetersättningen. I detta sammanhang måste det ske en förenkling av återsökningen. När kommunerna planerar sina insatser krävs vidare en ökad transparens och överblick kring vilka medel som kan rekvireras. Tiden för glappersättningen måste minimeras och rimligen ska inte den nyanlända behöva ha kontakt med mer än ett ersättningssystem. 6