Bilaga 13 Vattenförhållanden på Vallåkern
Vattenförhållanden på etableringsplatsen eller Vallåkern Själva etableringen av vindkraftverket, om det nu blir något, avses ske på den så kallade vallåkern, en bit åkermark som av ägaren medstadels används för vallodling, men också bär andra grödor emellanåt. Den har som åkermark gamla anor, och var uppodlad redan på 1920-talet, och har sedan varit mer eller mindre kontinuerligt odlad. Liksom många andra marker i det här området har den ingen eller dålig dikning. Det innebär att mycket nederbördsvatten dräneras bort som ytligt markvatten och försvinner genom avdunstning. En del sjunker också ner igenom jorden och förenas med annat liknande till grundvatten från området. Området bildar en ganska flack yta, på ca 148 m ö hy. Från denna sluttar terrängen mot söder ner till bäcken, som rinner i det lägst belägna området söder om etableringsplatsen, men också mot norr till en annan bäck som senare förenar sig med den i söder. Detta behandlas ingående i ett annat dokument. Under vintern samlas stora mängder vatten på vallåkern. Bilden visar förhållandena på vintern 2013/2014. Detta år var det nästan ingen tjäle, varför mycket vatten kunde sjunka undan ganska snabbt till grundvattnet. De år när tjälen är djupare står vattnet kvar betydligt längre tid. På vårar efter kalla, nederbördsrika vintrar ser det betydligt värre ut i området (se nästa sida).
Två bilder från olika fotolägen längs väg 1062 tagna på vårvintern 2011. Det finns stora mängder vatten närmast vägen och ett rejält område i bakgrunden. Bägge dessa dräneras mot öster (alltså mot väg 1062 och sedan vidare ner mot söder och bäcken.
Här har vattnet delvis sjunkit undan. Vallåkern med tydliga spår av vattensamling.
En del av vallåkern dräneras också åt norr, in på den betesmarksdel som finns mellan skogen och vallåkern. Det området är inlemmat i ett dikningsföretag, vilket leder vattnet ner till samma bäck som övrigt vatten från området, nämligen den som går söder om området. Bilden visar en del av det område som tar emot vatten, från vallåkern. Möjligen är området på bilden tänkt som ett fördröjningsmagasin när dräneringarna gjordes, troligen på 1930-talet. Sedan dess har vattnet brutit igenom vallarna och eroderat kraftigt i utloppsområdet med markskador som följd (bilden nedan).
Vallåkern 19 okt 2014 efter kraftigt regn. Trots att det inte finns tjäle i marken börjar vattnet samlas i området. Även denna bild tagen 19 okt 2014. I närmaste grannens åker i söder har vattnet redan börjat rinna fram. Det finns ingt begränsande dike här, och markerosionen blir betydande vissa år.
Längst nere vid bäcken samlas vattnet som sipprat ut från Sallerup 5:10 och tar sig successivt ner i bäcken. Bäcken har som synes svällt rejält. Foto från regnvädersdag den 19 0kt 2014. Hur man än försöker maskera problemen, så utgör vallåkern en integrerad del av områdets vattenbalans. Man kan inte göra några dräneringar där utan att påverka hela områdets vattenregim. Påverkan kommer också att bli allt större, ju längre ner i vattensystemet man kommer. Den slutliga recipienten, bäcken i söder, blir den som kommer att ta mest stryk. Eftersom den redan i dag är ett problem genom sina översvämningar, kommer den att bli ett ännu större sådant om exploatörens planer realiseras. Foto Linda Silberman, Ronnie Liljegren Text Ronnie Liljegren
Bilaga 14 Bilder efter den regniga helgen 18 19 okt 2014
Bilder efter den regniga helgen 18 19 oktober 2014 Helgen 18-19 oktober 2014 föll ganska mycket regn. Vi uppmätte ca 35 mm hos oss. Det satte genast sina spår i bäcken och områdena däromkring. Trots att det var 10 15 grader varmt och således ingen som helst tjäle i marken skedde omfattande översvämningar runt bäcken. Det var inget extremt väder, eftersom det bara renderade en klass-1-varning från SMHI och vi är vana vid att sådant kommer årligen eller näst intill. Bäcken söder om etableringsplatsen svämmade dock över ordentligt, och täckte stora arealer. En del av detta var ganska kortvarigt, och var delvis överståndet till middagstid den 20 okt, då vi var ute och fotograferade, men tillräckligt många spår återstod för att vi skall få goda bilder som stöder vår argumentation. På vallåkern hade mycket vatten samlats. Det kommer nu främst att avdunsta eller sjunka ner i marken, även om det tar tid. Hade det funnits en hård körbana på vallåkern, ca 6 m bred (dränerat område, snällt räknat) och 400 m lång samt ett par tusen extra kvadratmeter för själva etableringen och dess platta, hade flera hundra kubikmeter vatten, utöver nuvarande mängder redan varit på väg eller nere på åkrarna längs bäcken i söder. En hel del vatten från Vallåkern hade dessutom redan under natten funnit en ny väg via körbanan på väg 1062 ner mot bäcken. Om det varit köldgrader kunde det ställt till det ordentligt där.
I bäcken i söder ställde vattnet till en rejäl översvämning. Vattnet fyllde bäckfåran och gick ut över omkringliggande åkrar och vallstycken. Bilden visar bäcken uppströms bron Omsed Stensro, några tiotal meter efter det att det norra avloppet från etableringsområdet förenat sig med bäcken. Även söder om bron var bäckfåran full med vatten. Där hade vattnet också på åtskilliga ställen sökt sig ut över omkringliggande marker. En full bäckfåra sätter också markavloppen från de omgivande gårdarna ur spel. Då kan vattnet inte ledas bort därifrån, utan det kommer att översvämma markerna i stället.
Översvämmad mark söder om vägen Stensro Omsed. Översvämmad mark norr om vägen Stensro Omsed.
Flera mindre enskilda vägar var också översvämmade. Här kan man se att det varit värre några timmar tidigare, eftersom finmaterialet i vägbeläggningen svämmats bort och endast grovt grus återstår. Fiskmåsarna i bakgrunden njuter i fulla drag, eftersom sådana här översvämningar gravt påverkar åker och vall. Bl a dränks daggmaskarna, vilket medför att marken blir allt mindre porös och genomsläpplig för vatten. Dessutom kommer tillförda och naturliga gödselmedel i marken att lakas ut med ökad tillförsel av sådana ämnen till vattnet i sjöar och bäckar som följd. Bäcken gör en 90-graders böj vid Stensrovägens södra sida och sedan åter en 90-gtadersböj mot väster lite längre fram. Både mellan dessa böjar, och framför allt efter dem, hade bäcken svämmat över en åkeryta och flera vallstycken.
Vattnet hade också flödat över vägen Stensro Omsed. Vid middagstid hade det nästan upphört, men man kan se hur mycket högre vattennivåerna legat under natten genom att studera det grova grus som tittar fram i vägbanan. Det här illustrerar på ett utmärkt sätt de problem vi vill belysa. Ju mera vatten Girovind snabbt tillför vattendragen uppe vid etableringsplatsen, desto värre blir förhållandena nedströms i huvudbäckfåran. Nu finns tydliga bevis dessutom för att detta inte bara behöver vara ett vinterproblem, utan kan inträffa även på andra årstider. Vi vill därför påpeka, att vi finner det mycket märkligt att kommunen inte kräver att Girovind skall redogöra för hur han tänker hantera vattnet i området. Man hanterar detta som om det vore en självklarhet att han inte behöver redovisa, men i själva verket är det så att han stöder sig på en undantagsbestämmelse, FMH 25b som bl. a lyder: 25 b Den myndighet som handlägger ett anmälningsärende som avser en verksamhet med vindkraftverk 1. får medge undantag från kraven i 25 a, om undantaget avser sådant som inte behövs för handläggningen, och. I paragraf 23 a räknas bl a vägar upp bland det som kan ges undantag för. Enligt detta kan myndigheten (dvs kommunen) mycket väl kräva att Girovind redogör för hur han tänker agera och låta oss ta del av det. Det är närmast bara flathet att Ni inte kräver detta. Som vanligt blir det så att Ni agerar så att vi känner oss överkörda. Text och bilder: Ronnie Liljegren
Bilaga 14 Så var det dags igen och igen
Så var det dags igen. och igen.. Direkt innan jul, runt 22 december kom en ny omgång regnväder. Då fylldes åter bäcken med vatten upp över sina bräddar. Här är några bilder från 22 dec 2014. Övre bilden är från bäcken direkt söder om och nedanför etableringsområdet, den andra från vägbron strax efter den plats där bäcken från etableringsområdet rinner ut i vår bäck.
Den övre bilden är en fortsättning på föregående bild mot väster och visar hur bäcken flödar ut över omkringliggande marker. Den undre bilden visar hur vatten har ansamlats på åkrarna direkt norr om bäcken. Det beror delvis på att det fortsatt från platsen där bäcken flödade över, men också på att det ansamlats på marken eftersom bäcken inte kan svälja avloppen från dräneringarna när den är så full av vatten.
Nästa högvatten I januari 2015 var det dags återigen. Då missade vi tyvärr fotograferingen vid det absoluta högvattnet, men bilderna här nedan ger ändå en fingervisning om vad som hände. Bilden överst på sidan visar det dike som går direkt norr om vallåkern/etableringsplatsen (notera den överallt närvarande taggtråden) och den undre vattensamlingar ute på vallåkern. Tittar man noga ser man flera sådana ute på markytan.
Här ser man bäcken i Omsed. Den är således överfull redan här, och då har ändå en del av det värsta hunnit rinna undan. Spåren av översvämningarna syns tydligt även om bäcken minskat lite i omfång.
Bilderna visar översvämmade marker i området. Översvämningarna beror inte bra på direkt flöde från bäcken, utan också på att dräneringarna i området inte fungerar tillfredsställande när vattennivån i bäcken är hög.
Det här understryker det vi framfört, att vi inte är betjänta av mera snabbt vattentillflöde från vallåkern. Det kommer det att bli, på grund av att markytor där hårdgörs som vägbanor och uppställningsplatta. Det är märkligt att man tänker låta dessa passera över våra huvuden utan att avkräva exploatörerna någon redovisning. Våra vägar och bäcken i vårt område kommer således att behandlas helt över våra huvuden och enbart på tjänstemannabasis. Vi vill också erinra om att det som släpps ut i bäcken i form av ökat flöde även kommer dom som bor nerströms längre bort till del, och det gäller både Ventusverket och Sallerupsverket. Det kan inte vara rimligt att detta inte regleras från början genom att exploatörerna får redogöra för hur dom tänker sig det hela. Vi måste få ha möjlighet att se och diskutera och ställa krav på exploatörerna. Med den slappa hållning som kommunen uppvisar i vindkraftsärenden, vågar vi inte lita på att man tillvaratar våra intressen på rätt sätt. Exploatörerna måste avkrävas redovisning med riktiga beräkningar på vilka vattenmängder man tänker hälla över oss, och om man anser att sådana inte uppkommer, hur man då tänker sig ta hand om vattnet. Det finns en mycket enkel beräkning att fundera över om exploatörerna inte menar att dom tänker släppa ut något vatten till omgivningarna. Den yta som man minskar den mark med som i dag infiltrerar vattnet på vallåkern motsvarar ungefär 4000 kvadratmeter per verk. Eftersom vattnet knappast kommer att avdunsta särskilt mycket medan det vistas på vallåkern, motsvarar detta vid en nederbörd på 650 mm årligen ca 2,6 miljoner liter eller 2600 kubikmeter. Märk väl, att årsnederbörden numera är större, men vi räknar med att en del avdunstar. Dessa 2600 kubikmeter antyder Girovind skall sväljas av markerna uppe kring verket t ex, och det är marker som redan är mättade med vatten. Det går knappast ihop sig. Man bör därför kräva att exploatörerna ser till att skapa vattenmagasin där dessa mängder vatten kan lagras och sedan släppas vidare successivt. Dessa bör utformas enligt de angivna vattenmängderna med viss säkerhetsmarginal. Den beräknade vattenmängden innebär t ex en damm med måtten 100 x 30 m och en meter djupt. Säkerligen kan volymen justeras med hänsyn till att inte allt vatten förekommer samtidigt i området. Eftersom utsläppet från magasinet dessutom ändå belastar flera vattenavledningsföretag bör exploatörerna ta kontakt med dessa och diskutera rensning av vattendrag mm. Vi menar också att det inte är lämpligt med en damm nära verken, eftersom då ytterligare fåglar kommer att dödas, varför de bör utformas som underjordiska reservoarer. Text och foton: Ronnie Liljegren