Regeringsuppdrag rörande demografifrågan. Den demografiska utvecklingens påverkan på det svenska samhället

1 Malmquist Ekonomikonsult i Orrviken AB Regeringsuppdrag rörande demografifrågan Den demografiska utvecklingens påverkan på det svenska samhället 3.4

2 Innehållsförteckning UPPDRAGET... 3 SAMMANFATTNING... 4 INLEDNING... 8 VAD ÄR UNDANTRÄNGNING?... 9 INDIREKT UNDANTRÄNGNING... 9 DIREKT UNDANTRÄNGNING... 9 ÅLDERSBETINGAD UNDANTRÄNGNING... 9 VAD VET VI OM UNDANTRÄNGNINGENS OMFATTNING?... 10 Nettoeffekter på sysselsättningen... 11 Sysselsättnings och inkomsteffekter av mikroekonomiska studier... 11 Sammanfattning vad vet vi om undanträngning?... 11 VAD SKAPAR EKONOMISK TILLVÄXT?... 12 KAN ÖKAT ARBETSUTBUD PÅVERKA DEN EKONOMISKA TILLVÄXTEN?... 14 HUR MYCKET ARBETAR VI?... 15 HUR PÅVERKAS TILLVÄXTEN AV EN ÅLDRANDE BEFOLKNING?... 17 LEDER ÖKAT ARBETSUTBUD BARA TILL ÖKAD ARBETSLÖSHET?... 18 UTGÖR ÖKAD SYSSELSÄTTNING BLAND ÄLDRE ETT HINDER FÖR YNGRE ATT FÅ ARBETE?... 19 MIGRATION OCH UNDANTRÄNGNING... 21 MINA SLUTSATSER... 22 REFERENSER... 24 BEGREPP... 25 TACK... 25

3 Uppdraget En ofta framlagd synpunkt är att äldre som dröjer sig kvar i arbetslivet därmed utestänger unga från att komma in på arbetsmarknaden. Vi brukar säga att man inte ska ställa utsatta grupper mot varandra, att ungdomar och äldre inte gör samma jobb, att arbete skapar arbete. Men vad finns det för forskning och empiri som stöder dessa påståenden? I denna rapport görs en analys av huruvida ett utsträckt arbetsliv för den äldre arbetskraften försämrar möjligheten för ungdomen. Efter en sammanfattning av utredningens innehåll och ett kort inledningskapitel startar utredningen med ett kapitel som redogör för begreppet undanträngning och där benämningen åldersbetingad undanträngning införs. I nästa kapitel diskuteras vilka faktorer som skapar ekonomisk tillväxt. Skillnaden mellan faktisk och potentiell tillväxt klargörs likaså slås fast att arbetsinsatserna utgör en viktig faktor för att ekonomisk tillväxt ska kunna skapas. Därefter redogörs i nästkommande kapitel för hur ett ökat arbetsutbud kan påverka den ekonomiska tillväxten. Med hjälp av en speciell formell kan man matematiskt beräkna hur mycket en ökad arbetskraft i timmar påverkar BNP. I kapitlet därefter redovisas hur mycket vi arbetar i Sverige jämfört med övriga länder och i enlighet med detta redogörs hur tillväxten påverkas av en allt åldrande befolkning. Frågan om ökat arbetsutbud bara leder till ökad arbetslöshet diskuteras i nästa kapitel. Därpå avhandlas den centrala frågan huruvida ökad sysselsättning bland äldre utgör ett hinder för yngre att få arbete. Ett kapitel berör den närliggande frågan om migration och undanträngning. Utredningen avslutas med ett kapitel där utredarens slutsatser redovisas. Allra sist redovisas referenser och några använda begrepp.

4 Sammanfattning En allt mer åldrande befolkning kommer under de närmaste decennierna att sätta en tydlig prägel på arbetslivet. Problemet är att de stora pensionsavgångarna kopplade till rekordkullarna från 1940-talet delvis sammanfaller med att det är små ungdomskullar som söker sig ut på arbetsmarknaden. För många branscher och organisationer väntas brist på arbetskraft bli ett påtagligt problem. Enligt SCB: s senaste prognos gäller det speciellt hälso- och sjukvård och social omsorg. Detta balansproblem förvärras av att många anställda lämnar arbetslivet i förtid, i många fall långt före den normerade pensionsåldern. Denna situation kommer med stor sannolikhet att förvärras efter år 2030 då 1960-talets stora kullar börjar nå pensionsålder. Detta sker samtidigt som många av 40-talisterna fortfarande lever högt upp i åldrarna. Efterfrågan på hälso- och sjukvård kommer därmed att vara ansenlig vilket leder till att bristen på arbetskraft inom den sektorn tenderar att bli mycket omfattande på lång sikt. Inom arbetsmarknadspolitiken skiljer man mellan aktiva och passiva åtgärder. Med aktiva arbetsmarknadspolitiska avses åtgärder som inkluderar arbetsmarknadsutbildningar och andra sysselsättningsskapande åtgärder, medan de passiva åtgärderna främst är arbetslöshetsförsäkringen. De aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har såväl direkta som indirekta undanträngningseffekter som påverkar sysselsättningsnivån i ekonomin. Den indirekta undanträngningen hänger samman med att arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan påverka lönebildningen. Med direkt undanträngning menas undanträngning som kommer till på andra sätt än via lönerna. Den effekt som står i fokus i denna utredning gäller huruvida ett förlängt arbetsliv för äldre arbetskraft undantränger de unga från att komma in på arbetsmarknaden. Jag väljer att kallar denna eventuella effekt för åldersbetingad undanträngning. Även om ett förlängt arbetsliv, innebärande ett i timmar utökat arbetskraftsutbud, inte i sig utgör en sedvanlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, kan den ändå till viss del likställas med en sådan. Tanken bakom age management är att ur ett samhällsekonomiskt perspektiv påverka arbetskraftsdeltagandet för de äldre genom olika typer av åtgärder. Skillnaden i detta fall är att åtgärderna inte är politiskt betingade utan primärt styrda av ett mer strikt företagsekonomiskt handlande. De utvärderingar som gjorts angående undanträngningseffekter i Sverige har nästan uteslutande handlat om de effekter som uppstår på grund av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Att delar av den aktiva arbetsmarknadspolitiken leder till direkt undanträngning är knappast ett kontroversiellt påstående. Storleken på undanträngningen har däremot varit föremål för mycken diskussion. Studier kring åldersbetingade undanträngningseffekter är sällsynta. Det föreligger dock en färsk rapport från socialförsäkringsutredningen som studerat frågan ur ett OECD-perspektiv. En annan källa till kunskap inom området är migrationslitteraturen. På kort sikt år för år kan produktionsnivån i landet förändras av en rad olika skäl som inte har med den långsiktiga tillväxtförmågan i ekonomin att göra. Det kan till exempel bero på att näringslivet utsätts för tillfälliga störningar eller att den ekonomiska politiken läggs om. Det kortsiktiga kapacitetsutnyttjandet kan även påverkas av den trögrörlighet som finns inbyggd i ekonomin, till exempel vad gäller priser och löner. Dessa konjunktursvängningar är inte oviktiga. Men ska vi förklara vad som skapar tillväxt på längre sikt är vi i första hand inte intresserade av den typen av kortsiktiga rörelser. Mer långsiktigt kan ekonomisk tillväxt komma till stånd bara på två sätt. Antingen genom ökade insatser av arbete, kapital och naturresurser;

5 dvs. att vi utnyttjar nya råvarutillgångar, alternativt genom att de resurser som redan finns används mer effektivt. Det begrepp som används när den långsiktiga tillväxten förklaras och analyseras är potentiell tillväxt. Med det menas den tillväxt som vår ekonomi klarar av utan att överansträngas, och när effekten av kortsiktiga störningar räknats bort. Enligt principerna för så kallad tillväxtbokföring är tillväxten i BNP lika med summan av tillväxten i total faktorproduktivitet (teknisk utveckling) och tillväxten i produktionsfaktorerna viktade med sina inkomstandelar. Med hjälp av den formeln kan vi till exempel beräkna att om arbetskraften mätt i timmar ökar med tio procent, ökar BNP med ungefär 0,7 x 10 procent = sju procent. Tillväxtbokföringsformeln gäller för BNP per timme. I regel är tillväxten ungefär densamma för BNP per timme som för BNP per capita. För att få en komplett beskrivning behöver vi emellertid veta hur tillväxten i BNP per timme förhåller sig till tillväxten i BNP per capita. Relationen mellan tillväxt i BNP per timme och per capita kan härledas från följande definitionssamband: BNP per capita = arbetsproduktivitet (BNP/timme) x medelarbetstid x sysselsättningsgrad x andel arbetsför befolkning. I Sverige och Norge lämnar människor arbetslivet vid högre ålder än i de flesta andra ekonomiskt välutvecklade länder. Utträdesåldern är ca 63 år, och bara Island, Japan och USA har högre. Danmarks utträdesålder är två är lägre, ungefär 61 år, och Finlands ytterligare ett år lägre. Flera viktiga länder i Europa har emellertid ännu lägre utträdesålder, däribland Frankrike, Italien och Nederländerna. Männens utträdesålder är genomgående 1 à 2 år högre än kvinnornas. I Finland är skillnaden dock liten mellan könen, något som också utmärker bl.a. Frankrike. En åldrande befolkning kan påverka tillväxten i BNP per capita på framför allt tre sätt. För det första minskar andelen arbetsför befolkning om inte pensionsåldern flyttas fram. För det andra kan produktiviteten påverkas av att ålderssammansättningen ändras inom gruppen 16 64 år. En tredje effekt är att sparandet, och därmed investeringskvoten, kan minska med en åldrande befolkning eftersom en sådan innebär att en större andel av befolkningen lever på sina besparingar. Även den offentlig sektor påverkas av en allt mer åldrande befolkning. Dels riskerar sektorn att få brist på arbetskraft, dels riskerar sektorn att stå utan finansiella muskler om sysselsättningsgraden sjunker ytterligare. Detta sker i en situation där kravet på att producera välfärdstjänster med stor sannolikhet kommer att vara större än den någonsin varit! Kommer det att finnas arbete för ett större antal människor på den svenska arbetsmarknaden? Den välkände engelska ekonomen Richard Layard 1 framhåller vikten av att vi verkligen förstår att den totala produktionen inte är konstant. När det blir möjligt att producera mer, då produceras också för det mesta mer. Enligt Layard visar historien att produktionen på lång sikt stiger om produktionen per arbetstagare stiger eller om arbetskraften växer. På kort sikt finns det dock avvikelser som kan pågå i årtionden. Vare sig man studerar Storbritannien över tiden eller ett genomsnitt av länder slås man av den långsiktiga effekten på sysselsättningen av tillväxten i arbetskraften. Utredningens centrala fråga är om äldre som håller sig kvar i arbetslivet utgör ett hinder för yngre att etablera sig. Som framgått av tidigare framställning är frågan dels komplicerad men inte heller så studerad och beforskad. Nationalekonomernas allmänna svar är nej; ju fler som 1 Layard, R, Nickell, S. & Jackman, R, 1991, Unemployment: Macroeconomic performance and the labour market, Oxford University Press, Oxford

6 arbetar desto större blir inkomsterna, och desto högre blir efterfrågan på företagens produkter och därmed deras efterfrågan på arbetskraft. Till detta kommer att äldre och yngre personer kan ha olika slags kompetenser, som inte nödvändigtvis konkurrerar med varandra. Både i Sverige och i många andra OECD-länder har arbetskraftsdeltagandet för de äldre ökat under senare år. Detta har lett till frågan om de yngre härigenom har fått svårare att etablera sig i arbetslivet. Som vi konstaterat finns inte en viss utvald mängd arbete som behöver utföras i samhället. Det finns inte heller en förutbestämd total, som gör att man måste skjuta på att anställa en ung person bara för att en äldre person arbetar ett år till. Till detta kommer argumentet att äldre och yngre personer kan ha olika slags kompetenser, som inte alltid konkurrerar med varandra. En analys gjord på nästan samtliga OECD-länder visar att det finns en tydlig positiv samvariation mellan andelen sysselsatta i åldersgruppen 55-64 år och andelen sysselsatta i åldersgruppen 15-24 år i så gott som alla länder. Som framgår av figur 2 avviker Sverige i viss mån från det genomsnittliga mönstret. Vi har den näst högsta sysselsättningsgraden i den äldre gruppen och med en sysselsättningsgrad i ungdomsgruppen som ligger precis på OECDgenomsnittet. Denna i och för sig tydliga samvariation bevisar dock inte ett orsakssamband av typen: hög sysselsättningsgrad i ena gruppen medför hög sysselsättningsgrad också i den andra. Bättre underbyggda slutsatser kan man få om man undersöker hur sysselsättningsgraderna förändrats i länderna. Om sysselsättningsgraderna har ökat bland äldre och minskat bland yngre kan det vara uttryck för en undanträngning av yngre personer. I genomsnitt för de redovisade länderna har sysselsättningsgraden 1995-2004 i gruppen 55-64 år ökat med 5,5 procentenheter medan den minskat med 1,3 procentenheter i gruppen 15-24 år. Detta skulle kunna tydas som en undanträngningseffekt, men det sistnämnda kan också vara uttryck för ökade utbildningsambitioner. Undersökningar från olika håll i världen bekräftar att invandringen har flera positiva ekonomiska effekter. Det är till exempel numera ett erkänt faktum att invandringen till USA var en av orsakerna till den långa amerikanska högkonjunkturen på 1990-talet. Den årliga sysselsättningstillväxten uppgick till då i genomsnitt 1,5 procent och den totala ekonomiska tillväxten till mer än 3 procent. Dessutom verkar den stora vågen av legala och illegala invandrare 2 till USA sedan slutet av 1980-talet vara det främsta skälet till att statistiken över befolkningens åldrande har förbättrats markant jämfört med, och numera kraftigt avviker från, den europeiska statistiken Utan inflödet av invandrare till EU skulle den arbetsföra befolkningen i vissa medlemsstater redan ha börjat minska. Till exempel tycks den senaste tidens ökade invandring till Irland ha varit en bidragande orsak till den oavbrutna tillväxten i detta land 3. Den uppstod sedan bestämmelserna om arbetstillstånd ändrats i syfte att minska bristen på arbetskraft. När det gäller sysselsättningsmöjligheter finns det få belägg för att invandringen har lett till ökad arbetslöshet. På kort sikt kan invandring gynna den nationella sysselsättningen genom 2 3 Mellan 1990 och 2000 ökade USA: s befolkning med nästan 33 miljoner invånare. Invandringen svarade för ungefär en tredjedel av USA: s befolkningstillväxt under 1980-talet och för en stigande andel under 1990- talet. Mellan 1995 och 2000 svarade invandring för omkring 40 procent av befolkningstillväxten (UN World Population Prospects, medium variant, The 2000 revision). Detta betydande demografiska bidrag till USA: s tillväxt gör det lättare att förstå varför tillväxtskillnaden mellan USA och EU är större mätt i BNP än i BNP per capita. Trends in international migration, 2002, OECD.

att bidra till en flexiblare arbetsmarknad. Det gäller inte minst tillfällig invandring. Eftersom invandrarna i regel inte tränger undan den inhemska sysselsättningen kan deras kunskaper och kvalifikationer dessutom komplettera EU-medborgarnas. Detta utesluter inte att invandringen kan ha ogynnsamma effekter på särskilda grupper eller sektorer. Erfarenheterna tyder på att de negativa effekterna främst drabbar industriarbetare inom tillverkningsindustrierna och okvalificerad arbetskraft inom tjänstesektorn. 4 Efter att ha tagit del av det som finns publicerat kring åldersbetingad undanträngning är min slutsats att fler äldre i arbetslivet på lång sikt inte leder till högre ungdomsarbetslöshet. Mitt första skäl är att ekonomisk tillväxt kräver en ökning i den potentiella tillväxten. En viktig tillväxtfaktor utgörs alltså av att vi arbetar mer. Det vill säga att fler människor kommer i arbete alternativt att vi får längre arbetstider för dem som redan har ett arbete. Detta argument stöds av den engelska ekonomen Layard som, liksom alla andra nationalekonomer, framhåller vikten av att vi verkligen förstår att den totala produktionen inte är konstant. Enligt Layard visar historien att produktionen på lång sikt stiger om produktionen per arbetstagare stiger eller om arbetskraften växer. Mitt andra skäl är den nyligen presenterade rapport som bygger på statistiska uppgifter från samtliga OECD-länder. Den pekar mycket tydligt på att det finns en klar positiv samvariation mellan andelen sysselsatta i åldersgruppen 55-64 år och andelen sysselsatta i åldersgruppen 15-24 år. Min uppfattning är att denna rapport inte ger några belägg för en åldersbetingad undanträngning. Det vill säga att en ökad andel sysselsatta i de äldre grupperna skulle medföra ökade svårigheter för de yngre att komma in på arbetsmarknaden. Mitt tredje skäl är att det kommer uppstå en arbetskraftsbrist inom flera sektorer i samband med att fyrtiotalisterna börjar gå i pension. Som påpekats i utredningen pekar SCB på de stora obalanser som framför allt väntar inom den offentliga sektorn. Den bristen på arbetskraft kan positivt komma att påverka de individer som idag har mycket svårt att hitta ett arbete 5 och som riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet. Arbetskraftsbristen kan bli denna grupps möjlighet att komma in på arbetsmarknaden! Mitt fjärde skäl är att alltför snabba avgångar från arbetsmarknaden kan leda till kortsiktiga övergångseffekter av negativ karaktär. Genom en bra age management riskerar arbetsutbudet att inte minska så drastiskt vilket öppnar för en rationellare generationsväxling. Detta tjänar såväl den nyanställde, som arbetsgivaren men även samhället på; en bättre generationsväxling ger effektivare inskolning. Mitt femte skäl är att ökad tillgång på arbetskraft medför flera positiva effekter för samhällsekonomin även på kort sikt. Till exempel medför det ökade utbudet att löneglidningen minskar på arbetsmarknaden samt att olika flaskhalsar, som kan vara tillväxthämmande, kan lösas upp. Det slutgiltiga svaret på frågan huruvida fler äldre på arbetsmarknaden kommer leda till åldersbetingad undanträngning, oavsett förekomst av demografiska svackor, handlar till stor del om arbetsmarknadens funktionssätt och löneanpassning. På lång sikt är det inte efterfrågan på arbetskraft som bestämmer storleken på arbetslösheten, utan hur väl arbetsmarknaden fungerar. Effektiviteten hos arbetsmarknaden bestäms av hur snabbt och väl man lyckas sammanföra de arbetslösa med de lediga platserna. 7 4 European Integration Consortium (2001). Ibid. 5 Inom nationalekonomin kallas detta hysteresis.

8 Inledning En allt mer åldrande befolkning kommer under de närmaste decennierna att sätta en tydlig prägel på arbetslivet. Problemet är att de stora pensionsavgångarna kopplade till rekordkullarna från 1940-talet delvis sammanfaller med att det är små ungdomskullar som söker sig ut på arbetsmarknaden. För många branscher och organisationer väntas brist på arbetskraft bli ett påtagligt problem. Enligt SCB: s senaste prognos gäller det speciellt hälso- och sjukvård och social omsorg. Detta balansproblem förvärras av att många anställda lämnar arbetslivet i förtid, i många fall långt före den normerade pensionsåldern. Denna situation kommer med stor sannolikhet att förvärras efter år 2030 då 1960-talets stora kullar börjar nå pensionsålder. Detta sker samtidigt som många av 40-talisterna fortfarande lever högt upp i åldrarna. Efterfrågan på hälso- och sjukvård kommer därmed att vara ansenlig vilket leder till att bristen på arbetskraft inom den sektorn tenderar att bli mycket omfattande på lång sikt. Belastningen som inom några år kommer att uppstå på samhällets ekonomi har sålunda flera samverkande källor: Inträdet på arbetsmarknaden förskjuts uppåt i åldrarna Antalet personer i yrkesverksam ålder minskar i relation till de äldre som lämnat arbetslivet Många lämnar arbetslivet före normal pensionsålder De stora kullarna från 40-talet går i pension Medellivslängden ökar Brist på arbetskraft hotar inom flera sektorer, bland annat inom hälso- och sjukvård och social omsorg Balansproblemet på arbetsmarknaden kan förenklat illustreras med figur 1. Från ett spann på cirka 50 år för ett tjugotal år sedan ligger spannet idag bara på 30 35 år. Antal Ålder 15 år 25 år 58 år 65 år igår idag Figur 1. Spannet på arbetsmarknaden har för många minskat från 50 till cirka 30 år.

9 Vad är undanträngning? Inom arbetsmarknadspolitiken skiljer man mellan aktiva och passiva åtgärder. Med aktiva arbetsmarknadspolitiska avses åtgärder som inkluderar arbetsmarknadsutbildningar och andra sysselsättningsskapande åtgärder, medan de passiva åtgärderna främst är arbetslöshetsförsäkringen. De aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har såväl direkta som indirekta undanträngningseffekter som påverkar sysselsättningsnivån i ekonomin. Indirekt undanträngning Den indirekta undanträngningen hänger samman med att arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan påverka lönebildningen. Om till exempel en stor andel av dem som förlorar sitt arbete hamnar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd snarare än i öppen arbetslöshet, och om det av deltagaren och dennes fackliga organisation uppfattas som bättre att delta i en åtgärd än att vara öppen arbetslös, kan detta innebära en press uppåt på lönerna. Å andra sidan kan en väl fungerande arbetsmarknadspolitik skapa arbetssökande som är bättre rustade att konkurrera om de tillgängliga jobben, vilket innebär att chansen att hitta ett nytt jobb för en person som blir arbetslös, ceteris parabus 6, minskar Detta skulle kunna påverka de fackliga lönekraven nedåt. I den utsträckning nettoeffekten blir högre löner och färre jobb, talar vi om indirekt undanträngning. Direkt undanträngning Med direkt undanträngning menas undanträngning som kommer till på andra sätt än via lönerna. I detta fall avses i stället åtgärder som används för att ge sysselsättning åt personer som övertar arbetsuppgifter, som skulle ha utförts av en annan person utan interventionen. Övertagandet av arbetsuppgifterna kan ske helt eller delvis. Det kan rent konkret handla om att en organisation som står i begrepp att nyrekrytera kan prioritera att anställa arbetssökande i åtgärder därför att dessa anställningar ofta är subventionerade och därför mindre kostsam arbetskraft än reguljär arbetskraft Den direkta undanträngningen kan vidare anta olika former. Man pratar dels om en substitutionseffekt som innebär minskad reguljär sysselsättning. Detta kan uppstå till exempel genom att en arbetsgivare väljer att anställa en arbetslös person med ett bidrag från Ams istället för en person utan bidrag. Om en arbetsgivare skulle ha anställt exakt samma person även utan bidrag handlar det om så kallad dödviktseffekt. En tredje form av direkt undanträngning, konkurrenssnedvridning, uppstår om ett företag väljer att anställa en person med bidrag och därigenom skaffar sig en konkurrensfördel i förhållande till företag som inte utnyttjar denna möjlighet. Därmed trängs arbeten undan på det företag som inte drar nytta av bidrag. Åldersbetingad undanträngning Den effekt som står i fokus i denna utredning gäller huruvida ett förlängt arbetsliv för äldre 7 arbetskraft undantränger de unga från att komma in på arbetsmarknaden. Jag väljer att kallar denna eventuella effekt för åldersbetingad undanträngning. Även om ett förlängt arbetsliv, innebärande ett i timmar utökat arbetskraftsutbud, inte i sig utgör en sedvanlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd kan den ändå till viss del likställas med en sådan. Tanken bakom det åldersmedvetna ledarskapet är att ur ett samhällsekonomiskt perspektiv påverka arbetskrafts- 6 Ceteris parabus betyder allt annat oförändrat 7 Med äldre avses gruppen 55 år och äldre

10 deltagandet för de äldre genom olika typer av åtgärder. Skillnaden i detta fall är att åtgärderna inte är politiskt betingade utan primärt styrda av ett mer strikt företagsekonomiskt handlande. Givetvis har åtgärderna även en samhällsekonomisk innebörd eftersom samhället som helhet inkluderar allt som sker inom företagssektorn. Vad vet vi om undanträngningens omfattning? En övervägande del av den svenska forskningen rörande undanträngningseffekter på arbetsmarknaden studerar arbetsmarknadspolitiska åtgärder som idag inte längre är aktuella, dvs. är gjorda före 1990-talskrisen. Den tidigare forskningen visar på att subventionerade anställningar verkar ha en undanträngande effekt på den reguljära sysselsättningen. Man finner betydande undanträngningseffekter i byggnadsbranschen men inga signifikanta effekter i hälsooch sjukvårdsektorn. Även om den internationella forskningen på området är ytterst begränsad så tycks den samlade slutsatsen vara att det i de flesta länder finns ett negativt samband mellan subventionerade anställningar och nivån på den reguljära sysselsättningen. I en studie av Dahlberg & Forslund undersöks emellertid den aktiva arbetsmarknadspolitikens direkta undanträngningseffekter för perioden efter den svenska 1990-tals krisen. I mer precisa ordalag studeras hur tre olika grupper av arbetsmarknadsåtgärder, beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning och övriga program påverkar den reguljära sysselsättningens storlek i 260 svenska kommuner. De empiriska resultaten från studien pekar på att beredskapsarbete och övriga program har signifikanta undanträngningseffekter på den reguljära sysselsättningen, medan det är betydligt mera osäkert huruvida arbetsmarknadsutbildningar medför några undanträngningseffekter. Storleksordningen på undanträngningseffekterna för beredskapsarbete och övriga program är omkring 65 procent vilket motsvarar att en subventionerad anställning ersätter ca 2/3 av en reguljär anställning. En annan studie, genomförd av Edin, Forslund & Holmlund, använder sig också av data för tidsperioden efter 1990-talskrisen och studerar specifikt utträngningseffekter för ungdomar. De finner att arbetsmarknadsprogram riskerar att tränga ut ungdomars reguljära sysselsättning. I en rad svenska enkätundersökningar har man frågat arbetsgivare, programdeltagare och arbetsmarknadsförmedlare om de tror att arbetsmarknadspolitiska åtgärder undantränger annan arbetskraft. Det stora flertalet av undersökningarna redovisar att arbetsmarknadsparterna tror att det existerar undanträngningseffekter förknippade med de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det verkar dessutom finnas en tendens till att arbetsmarknadsparterna tror att åtgärder som ligger nära den reguljära arbetsmarknaden medför större undanträngningseffekter. På grund av att det är svårt att värdera om en åtgärd verkligen undantränger annan arbetskraft så kan resultaten från dessa enkätundersökningar lätt bli felaktiga. De olika parterna kan tendera att svara, inte utifrån deras erfarenheter av åtgärderna, utan snarare utifrån de effekter som de förväntar sig att åtgärder skall ha. Programdeltagarna kan tendera att överskatta åtgärdernas positiva effekter. Arbetsgivare och arbetsmarknadsförmedlare kan istället välja att bortse från det faktum att åtgärder i viss utsträckning missbrukas.

11 Nettoeffekter på sysselsättningen Studier som försöker skatta arbetsmarknadsåtgärdernas nettoeffekt på sysselsättningen, så kallade skattningar av reducerade former, är eniga om att en ökning av arbetsmarknadsåtgärderna resulterar i en minskning av den öppna arbetslösheten. Å andra sidan verkar inte den totala arbetslösheten (öppet arbetslösa plus personer i arbetsmarknadsprogram) påverkas av att fler individer deltar i arbetslöshetsprogram. Sysselsättnings och inkomsteffekter av mikroekonomiska studier Heckman, LaLonde & Smith hävdar, efter att ha granskat de aktiva arbetspolitiska åtgärderna i ett flertal europeiska länder, att ingen specifik arbetsmarknadspolitisk åtgärd genomgående medför en större sysselsättningseffekt än andra. I en annan studie rapporteras att i flera OECD länder så har anställningsstöd direkt till arbetsgivaren en större effekt än arbetsmarknadsutbildningar och offentliga sysselsättningsskapande åtgärder. För perioden innan 1990-talet visar studier att även arbetsmarknadsutbildningar verkar ha positiva effekter på individens sysselsättning och inkomst. Generellt så visar sig arbetsmarknadsutbildningar på 1990-talet För ungdomar verkar arbetsmarknadsutbildningar resultera i negativa effekter, d v s ungdomar som genomgått utbildningar har lägre sannolikhet att få ett arbete, och lägre framtida inkomster, än kontrollgruppen. Minst negativt tycks ungdomspraktikplatser fungera, dessa ger, i bästa fall, inte några effekter överhuvudtaget De negativa effekterna verkar emellertid främst vara kortsiktiga och försvinner inom två års tid. En förklaring till de negativa resultaten som ges kan vara förekomst av inlåsningseffekter och passivisering av deltagarna. Andra forskare menar att de långsiktiga effekterna tenderar att vara mera positiva än de kortsiktiga effekterna av utbildningar. År 2005 kom Ams med en rapport som studerar sysselsättningseffekten av arbetsmarknadsutbildningar. Resultatet av den studien visar att 66,3 procent av programdeltagarna har arbete 180 dagar efter programmets avslut, vilket bara 48,0 procent av kontrollgruppen har. Rapporten redovisar emellertid alltför lite statistik för att man skall kunna avgöra om resultaten är tillförlitliga. Sammanfattning vad vet vi om undanträngning? De utvärderingar som gjorts angående undanträngningseffekter i Sverige har nästan uteslutande handlat om de effekter som uppstår på grund av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Att delar av den aktiva arbetsmarknadspolitiken leder till direkt undanträngning är knappast ett kontroversiellt påstående. Storleken på undanträngningen har däremot varit föremål för mycken diskussion. Studier kring åldersbetingade undanträngningseffekter är sällsynta. Som framgår längre fram i utredningen finns dock en färsk rapport från socialförsäkringsutredningen som studerat frågan ur ett OECD-perspektiv. En annan källa som kan hjälpa oss att få svar på frågan är migrationslitteraturen. Med hjälp av dessa underlag ska jag återkomma till utredningens grundfrågeställning efter de kommande kapitlen om hur arbetskraftsutbudet påverkar den ekonomiska tillväxten.

12 Vad skapar ekonomisk tillväxt? På kort sikt år för år kan produktionsnivån i landet förändras av en rad olika skäl som inte har med den långsiktiga tillväxtförmågan i ekonomin att göra. Det kan till exempel bero på att näringslivet utsätts för tillfälliga störningar eller att den ekonomiska politiken läggs om. En annan anledning kan vara att framtidstron påverkas genom olika yttre händelser vilket i sin tur påverkar viljan att konsumera och investera. Det kortsiktiga kapacitetsutnyttjandet kan även påverkas av den trögrörlighet som finns inbyggd i ekonomin, till exempel vad gäller priser och löner. Dessa konjunktursvängningar är inte oviktiga. Men ska vi förklara vad som skapar tillväxt på längre sikt är vi i första hand inte intresserade av den typen av kortsiktiga rörelser. Mer långsiktigt kan ekonomisk tillväxt komma till stånd bara på två sätt: 1. Genom ökade insatser av arbete, kapital och naturresurser; dvs. att vi utnyttjar nya råvarutillgångar, arbetar mer eller använder fler maskiner och verktyg. Med arbeta mer avses fler människor i arbete eller längre arbetstider för dem som redan har ett arbete. 2. Genom att de resurser som redan finns används mer effektivt, så att utbytet av dem ökar, dvs. att vi tillverkar mer per arbetad timme, producerar mer per använd maskin osv. Detta innebär att produktiviteten ökas. Det begrepp som används när den långsiktiga tillväxten förklaras och analyseras är potentiell tillväxt. Med det menas den tillväxt som vår ekonomi klarar av utan att överansträngas, och när effekten av kortsiktiga störningar räknats bort. BNP Potentiell tillväxt Figur 1. Potentiell tillväxt och kortsiktiga konjunktursvängningar Tid Den faktiska produktionen, som styrs av störningar och konjunkturer, kan sägas svänga kring den potentiella produktionen, eller tillväxten. Som framgår av den mycket förenklade figur 1 kan den faktiska produktionsökningen enstaka år eller kvartal skilja sig från den potentiella tillväxten. När konjunkturen förbättras och lediga resurser tas i anspråk, ökar produktionen snabbare och tillväxttakten blir högre än den potentiella. Under konjunkturnedgångar faller tillväxten under den potentiella; enstaka år kan produktionsnivån till och med minska. Då blir tillväxten negativ. En kort sammanfattning av ovanstående resonemang är att ekonomisk tillväxt kräver en ökning i den potentiella produktionen. Den faktiska tillväxten mätt genom den årliga BNPförändringen är summan av den potentiella tillväxten och olika tillfälliga effekter.

13 Vi kan således slå fast att arbetsinsatserna utgör en viktig faktor för att ekonomisk tillväxt ska kunna skapas. Befolkningstillväxten och hur antalet personer i arbetsför ålder utvecklas påverkar möjligheten att producera varor och tjänster. Men det rör sig inte bara om att öka insatserna av det givna human- eller realkapitalet, utan också att målmedvetet förädla dom. Det vill säga att hela tiden höja den tekniska nivån och människors kunskaper. Strikt nationalekonomiskt uttrycker nationens produktionsfunktion förhållandet mellan produktionen å ena sidan, och produktionsfaktorerna och deras produktivitet å andra sidan. Detta sammanfattas på följande sätt: Y = F(A, K, L) Y = real BNP A = total faktorproduktivitet K = realkapitalstock L = arbetskraft mätt i totalt antal arbetade timmar Förändringen i total faktorproduktivitet kallas ofta något oegentligt teknisk utveckling. Den nationalekonomiska betydelsen av teknisk utveckling är därmed mycket bred då den inkluderar alla förändringar i produktiviteten. Teknisk utveckling kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en mängd av små och stora förbättringar. Från den enskildes ökade snabbhet i ett visst arbetsmoment till stora uppfinningar, vilka samtliga ökar utbytet av produktionsfaktorerna.

14 Kan ökat arbetsutbud påverka den ekonomiska tillväxten? Enligt principerna för så kallad tillväxtbokföring är tillväxten i BNP lika med summan av tillväxten i total faktorproduktivitet (teknisk utveckling) och tillväxten i produktionsfaktorerna viktade med sina inkomstandelar. Med hjälp av den formeln kan vi beräkna att om arbetskraften mätt i timmar ökar med tio procent, ökar BNP med ungefär 0,7 x 10 procent = sju procent. Tillväxtbokföringsformeln gäller för BNP per timme. I regel är tillväxten ungefär densamma för BNP per timme som för BNP per capita. Det är dock BNP per capita som vi ytterst är intresserade av då detta är det egentliga måttet för ekonomisk tillväxt. För att få en komplett beskrivning behöver vi emellertid veta hur tillväxten i BNP per timme förhåller sig till tillväxten i BNP per capita. Relationen mellan tillväxt i BNP per timme och per capita kan härledas från följande definitionssamband: BNP per capita = arbetsproduktivitet (BNP/timme) x medelarbetstid x sysselsättningsgrad x andel arbetsför befolkning. Genom att använda formeln för BNP per capita ovan kan vi göra några olika beräkningar. Om det totala antalet arbetade timmar växer med fem procent och det totala antalet sysselsatta växer med två procent, ökar medelarbetstiden med tre procent (= 5-2). När medelarbetstiden ökar med tre procent, ökar BNP per capita med tre procent. Om medelarbetstiden ökar från sex till åtta timmar per dag, ökar BNP per capita med 33 procent (2/6 = 0,33). Om sysselsättningsgraden ökar med fem procent, ökar BNP per capita fem procent. Detta inträffar till exempel om sysselsättningen ökar med en procent och den arbetsföra andelen av befolkningen minskar med fyra procent (5 = 1 + 4) Om den arbetsföra andelen av befolkningen ökar med tio procent (exempelvis från 0,60 till 0,66), ökar BNP per capita med 10 procent. Om arbetsproduktiviteten ökar med fem procent och medelarbetstiden minskar med två procent, ökar BNP per capita med tre procent (5-2 = 3). Studerar vi utvecklingen i Sverige från början av 1960-talet finner vi att tillväxten i BNP per capita genomgående varit lägre än tillväxten i BNP per timme. Orsaken till detta står att finna i att antalet arbetade timmar per invånare minskat; - 0,9 procent årligen mellan 1960 och 1975 och - 0,3 årligen mellan 1975 och 1997.

15 Hur mycket arbetar vi? I Sverige och Norge lämnar människor arbetslivet vid högre ålder än i de flesta andra ekonomiskt välutvecklade länder. Utträdesåldern är ca 63 år, och bara Island, Japan och USA har högre. Danmarks utträdesålder är två är lägre, ungefär 61 år, och Finlands ytterligare ett år lägre. Flera viktiga länder i Europa har emellertid ännu lägre utträdesålder, däribland Frankrike, Italien och Nederländerna. Männens utträdesålder är genomgående 1 à 2 år högre än kvinnornas. I Finland är skillnaden dock liten mellan könen, något som också utmärker bl.a. Frankrike. Det har skett en tydlig höjning av utträdesåldern i de nordiska länderna inklusive Sverige (frånsett i rekordhållarlandet Island) alltsedan senare delen av 1990-talet. Det rör sig om mellan ett halvt och ett år. Detta har ekonomisk betydelse. Om utträdesåldern höjs med ett år, ökar arbetskraftsutbudet med ca 2,5 procent 8. Det blir i princip en lika stor ökning av BNP, förutsatt att de äldres produktivitet är lika stor som hos arbetskraften i genomsnitt. Vid sidan av denna reala effekt på produktionen uppstår positiva effekter i de finansiella systemen genom minskade utbetalningar av förtidspension, ökade inbetalningar av arbetsgivaravgifter, inkomstskatter och indirekta skatter. Utredningen återkommer till dessa ekonomiska konsekvenser längre fram i rapporten. Utträdesåldrarna har ökat även i många utomnordiska länder. En studie av orsakerna till utträdesåldrarnas höjning ligger utom ramen för denna rapport. Bland tänkbara förklaringar kan dock framhållas att personer i 60-årsåldern numera är mer högutbildade än äldre generationer, och att de har en annan yrkesstruktur med mindre fysiskt krävande arbetsuppgifter. Å andra sidan har utbildningsväsendets expansion naturligtvis inneburit att debutåldern på arbetsmarknaden blivit högre. Vad den samlade nettoeffekten på samhällsekonomin av dessa förändringar är inbegripet den längre utbildningens betydelse för arbetskraftens produktivitet är mycket svårt att avgöra. Även förändringar i ländernas pensionssystem kan ha spelat roll. I Sverige, liksom i många andra länder, har systemen ändrats utifrån en ganska tydlig politisk vilja att höja pensionsåldrarna. Förändringar i detta syfte har skett både i de allmänna systemen och i system som administreras av arbetsmarknadsparter och företag. Allt pekar på att Sveriges nya pensionssystem som infördes 1999 utgör ett viktigt incitament för anställda att förlänga sitt arbetsliv. Viktigaste anledningen till detta är att pensionen nu baseras på inkomster erhållna genom hela livet och inte bara de 15 bästa åren som det förra systemet byggde på. En annan försämring med det nya systemet är att pensionärernas inkomststandard kommer att sjunka när de blir äldre. I ett nyligen publicerat forskningsprojekt kallat The old baby-boomers 9 har man analyserat konsekvenserna av förändringarna i åldersfördelningen på pensionärernas inkomststandard. I Sverige beräknas antalet äldre än 65 år i förhållande till antalet i yrkesverksam ålder, 16-64 år, att öka från 27 procent år 2004 till 40 procent år 2040. När de stora födelsekullarna från 1940-talet pensioneras och åldras kommer det att medföra påfrestningar för hälsovården, omsorgen och samhällsekonomin, påpekas av forskarna. 8 Om den totala tiden i arbete är 40 år 9 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS)

16 Rapportens analyser visar att framtida pensionärer, särskilt de äldre pensionärerna, riskerar att få en låg inkomststandard. Kvoten mellan den genomsnittliga taxerade inkomsten för pensionärer som lämnade arbetsmarknaden vid 65 års och den genomsnittliga taxerade inkomsten för alla i åldrarna 20-64 avtar sålunda med pensionärernas stigande ålder. Som nyblivna pensionärer kommer de att ha en relativ inkomst på 75-80 procent. När de nått 85 års ålder kommer de endast att ha cirka 50 procent av de förvärvsarbetandes inkomster. Detta är något mer för dem som var födda i början av 1940-talet och något mindre för dem som var födda i slutet av 1940-talet eller på 1950-talet. Minskningen strax före 70 år beror på att forskarna antagit att avtalspensionerna och eventuell privat pensionsförsäkring endast tas ut under fem år. Bakom genomsnittssiffrorna finns det naturligtvis en stor spridning, några kommer att ha en större relativ inkomst, andra en mindre. Enligt forskarnas beräkningar kommer till exempel 25 procent av dem som föddes 1955 och överlever till 85 års ålder att ha en relativ inkomst som är mindre än 36 procent.

17 Hur påverkas tillväxten av en åldrande befolkning? En åldrande befolkning kan påverka tillväxten i BNP per capita på framför allt tre sätt. För det första minskar andelen arbetsför befolkning om inte pensionsåldern flyttas fram. För det andra kan produktiviteten påverkas av att ålderssammansättningen ändras inom gruppen 16 64 år. En tredje effekt är att sparandet, och därmed investeringskvoten, kan minska med en åldrande befolkning eftersom en sådan innebär att en större andel av befolkningen lever på sina besparingar. Även den offentlig sektor påverkas av en allt mer åldrande befolkning. Dels riskerar sektorn att få brist på arbetskraft, dels riskerar sektorn att stå utan finansiella muskler om sysselsättningsgraden sjunker ytterligare. Detta sker i en situation där kravet på att producera välfärdstjänster med stor sannolikhet kommer att vara större än den någonsin varit! Enligt SCB: s huvudprognos kommer andelen av befolkningen i arbetsför ålder, fram till 2010, att öka från 64 till 66 procent av den totala befolkningen. Därefter sker en minskning till 60 procent år 2030. Allt annat lika innebär minskningen i andelen arbetsför befolkning från 64 till 60 procent en relativ minskning av BNP per capita med sex procent (100 x (64-60)/64). Effekten på antalet arbetade timmar blir emellertid något annorlunda eftersom sysselsättningsgraden och medelarbetstiden är olika i olika åldersgrupper. Sålunda blir uppgången i arbetsutbud fram till 2010 mindre än uppgången i andelen arbetsför befolkning på grund av en ökande andel i gruppen 55-64 år. Denna grupp har en lägre sysselsättningsgrad och medelarbetstid till följd av pensioner av olika slag. Trots att andelen äldre ökar fortare sker det en tämligen måttlig ökning de närmaste tio åren av försörjningskvoten 10. Under de därpå följande 15 20 åren sker emellertid en markant förskjutning av åldersstrukturen i ogynnsam riktning sett ur försörjningssynpunkt. Det beror bland annat på att de stora kullarna från 1960-talet når pensionsåldern fram emot 2030, samtidigt som många 40-talister då fortfarande är i livet. Försörjningskvoten väntas därmed stiga från dagens 1,7 till cirka 1,85. Försörjningsbördan är kvoten mellan den del som inte är i arbetsför ålder och den del av befolkningen som befinner sig i arbetsför ålder. Med samma scenario som ovan kommer den att öka från cirka 0,7 till cirka 0,85. Långtidsutredningen 1999/2000 presenterade beräkningar av hur arbetskraftsdeltagandet skulle behöva ändras för att antalet arbetade timmar skulle vara konstant. Man fann att en relativt måttlig uppgång, från 77 till 81 procent, skulle räcka fram till 2015. Därefter skulle det dock krävas en ytterligare uppgång till 92 procent år 2030 vilket är en historiskt orimlig siffra med tanke på utbildning och barnafödande 11. Prognoserna tyder alltså på att antalet arbetade timmar kommer att minska efter 2010, samtidigt som befolkningen är ganska konstant. Den åldrande befolkningen kommer därför med all sannolikhet att ge en negativ effekt på tillväxten i BNP per capita. SCB räknar med en nedgång på sex procent i det totala antalet arbetade timmar per invånare fram till 2030. Det motsvarar en nedgång som är ungefär lika stor som nedgången i den i den relativa andelen arbetsför befolkning, från 64 till 60 procent. Detta är en negativ faktor för välståndsutvecklingen. Med högsta sannolikhet kommer dock BNP per capita att stiga då arbetsproduktiviteten (BNP per timme) sannolikt kommer att stiga med mer än sex procent fram till 2030. 10 Mäter kvoten mellan hela befolkningen och befolkningen i arbetsför ålder. 11 Det högsta värde som uppnåtts i Sverige är från 1965 och gäller män; 89,3 procent

18 Leder ökat arbetsutbud bara till ökad arbetslöshet? Kommer det att finnas arbete för ett större antal människor på den svenska arbetsmarknaden? Eller är det så att den totala produktionen av varor och tjänster i samhället är konstant? Självfallet är svaret på den första frågan ja och på den andra nej. Producerar vi fler varor och tjänster per timma stiger produktiviteten. En ökad produktivitet leder i sin tur till att de totala inkomsterna stiger. Detta skapar en högre efterfrågan på företagens produkter och därmed stiger deras efterfrågan på arbetskraft. Detta leder på sikt till nya jobb, även om det inte är självklart hur många det blir. Effekten på arbetsmarknaden hänger inte bara på tillväxten utan också på hur marknaden fungerar. Om de nya jobben som skapas inte leder till kortare arbetstider och har minst lika stor produktivitet som tidigare produceras nu ännu fler produkter. Inkomsterna stiger ännu mer vilket i sin tur ökar den totala efterfrågan i samhället. Den välkände engelska ekonomen Richard Layard 12 framhåller vikten av att vi verkligen förstår att den totala produktionen inte är konstant. När det blir möjligt att producera mer, då produceras också för det mesta mer. Enligt Layard visar historien att produktionen på lång sikt stiger om produktionen per arbetstagare stiger eller om arbetskraften växer. På kort sikt finns det dock avvikelser som kan pågå i årtionden. Vare sig man studerar Storbritannien över tiden eller ett genomsnitt av länder slås man av den långsiktiga effekten på sysselsättningen av tillväxten i arbetskraften. Layard framhåller även att tillväxten i tillgång på arbetskraft inte är orsaken till att arbetslösheten har stigit. Under de flesta perioder växer efterfrågan på varor och tjänster i takt med tillväxten i arbetskraften och ökningstakten i produktiviteten. Han menar vidare att resonemanget om att arbetsdelning skulle vara ett botemedel mot arbetslöshet bygger på en felaktig teori om arbetslösheten. Det argumentet utgår från att den producerade mängden på något sätt är given. Tanken bakom den är möjligen att vi inte behöver mer produktion, och det anser han vara en omoralisk uppfattning. Ökat arbetsutbud medför även att löneglidningen minskar på arbetsmarknaden. Löneglidningen är delvis en funktion av brist på arbetskraft. Alltför snabba löneökningar leder till att efterfrågan på arbetskraft blir lägre än den annars skulle ha varit. Den ökade tillgången på arbetskraft kan även påverka samhällsekonomin positivt genom att det blir intressantare att starta ny verksamhet när man vet att arbetskraft finns att tillgå. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att på lång sikt är det inte efterfrågan på arbetskraft som bestämmer storleken på arbetslösheten, utan hur väl arbetsmarknaden fungerar. Effektiviteten hos arbetsmarknaden bestäms av hur snabbt och väl man lyckas sammanföra de arbetslösa med de lediga platserna. 12 Layard, R, Nickell, S. & Jackman, R, 1991, Unemployment: Macroeconomic performance and the labour market, Oxford University Press, Oxford

Utgör ökad sysselsättning bland äldre ett hinder för yngre att få arbete? 13 Utredningens centrala fråga är om äldre som håller sig kvar i arbetslivet utgör ett hinder för yngre att etablera sig. Som framgått av tidigare framställning är frågan dels komplicerad men inte heller så studerad och beforskad. Nationalekonomernas allmänna svar är nej; ju fler som arbetar desto större blir inkomsterna, och desto högre blir efterfrågan på företagens produkter och därmed deras efterfrågan på arbetskraft. Till detta kommer att äldre och yngre personer kan ha olika slags kompetenser, som inte nödvändigtvis konkurrerar med varandra. Ungdomarnas arbetslöshet är nästan överallt och i alla tider högre än den totala. Även om ekonomernas uppfattning är riktig i det långa perspektivet, kan det i ett läge med dålig konjunktur på arbetsmarknaden vara särskilt besvärligt för de yngre om de äldre biter sig fast starkare. Men också under ett högkonjunkturår som 1990 var ungdomarnas arbetslöshet avsevärt högre än de äldre gruppernas, både i Norden och på andra håll. Det ligger i sakens natur att det kan ta tid för unga personer att etablera sig i arbetslivet, också när det generellt sett är god efterfrågan eller rentav brist på arbetskraft. Både i Sverige och i många andra OECD-länder har arbetskraftsdeltagandet för de äldre ökat under senare år. Detta har lett till frågan om de yngre härigenom har fått svårare att etablera sig i arbetslivet. Som vi konstaterat finns inte en viss utvald mängd arbete som behöver utföras i samhället. Det finns inte heller en förutbestämd total, som gör att man måste skjuta på att anställa en ung person bara för att en äldre person arbetar ett år till. Till detta kommer argumentet att äldre och yngre personer kan ha olika slags kompetenser, som inte alltid konkurrerar med varandra. En analys gjord på nästan samtliga OECD-länder visar att det finns en tydlig positiv samvariation mellan andelen sysselsatta i åldersgruppen 55-64 år och andelen sysselsatta i åldersgruppen 15-24 år i så gott som alla länder. Som framgår av figur 2 avviker Sverige i viss mån från det genomsnittliga mönstret. Vi har den näst högsta sysselsättningsgraden i den äldre gruppen och med en sysselsättningsgrad i ungdomsgruppen som ligger precis på OECDgenomsnittet. Denna i och för sig tydliga samvariation bevisar dock inte ett orsakssamband av typen: hög sysselsättningsgrad i ena gruppen medför hög sysselsättningsgrad också i den andra. Till en viss del är det skillnader i sysselsättningsgrad i hela den förvärvsaktiva befolkningen som återspeglas 14. En låg sysselsättningsgrad bland unga kan också vara uttryck för höga utbildningsambitioner och långa utbildningstider. Utan att här presentera någon statistik över detta, har man ändå inte intrycket att länderna med hög ungdomssysselsättning 15 utmärks av jämförelsevis outvecklade utbildningssystem, eller att länderna med låg ungdomssysselsättning 16 har särskilt välutvecklade sådana. 19 13 Hela kapitlet bygger på Är fler äldre på arbetsmarknaden ett hinder för yngre att få arbete? Socialförsäkringsutredningen, Hans Olsson. 14 De länder vars sysselsättningsgrad bland äldre ligger under genomsnittet har i genomsnitt en sysselsättningsgrad på ca 75 procent bland medelålders, åldern 25-54 år. Motsvarande tal för de länder vars sysselsättningsgrad bland äldre ligger över genomsnittet är ca 81 procent 15 Till dessa hör Danmark, Australien, Kanada, Storbritannien, Schweiz, Island, Nya Zeeland, USA och Norge. 16 Till dessa hör Luxemburg, Ungern, Frankrike, Grekland, Tjeckien, Turkiet, Sydkorea, Portugal och Slovakien.