Tarmcancer en okänd sjukdom Okänd sjukdom Tarmcancer är den tredje vanligaste cancerformen i Sverige (efter prostatacancer och bröstcancer). Det lever ungefär 40 000 personer i Sverige med tarmcancer. Varje år får ungefär 5 800 personer diagnosen, ungefär lika många kvinnor som män. Trots detta är tarmcancer fortfarande en okänd sjukdom. Endast 14 procent känner till att tarmcancer är en av de tre vanligaste cancersjukdomarna i Sverige. Det visar en undersökning bland 1 000 personer genomförd av TNS Gallup våren 2008. Kännedomen om tarmcancer har inte ökat sedan 2004, då en motsvarande undersökning genomfördes. Antalet personer som får diagnosen tarmcancer har mer än fördubblats på 40 år. I början av 1960-talet var det omkring 2 500 personer mot omkring 5 800 idag. Ökningen tillskrivs framför allt en allt äldre befolkning. Om fler har kunskap om tidiga sjukdomstecken kan fler liv räddas. Vid tidig upptäckt är framtidsutsikterna goda, många blir botade. En sjukdom med många namn: Kolorektalcancer, koloncancer och rektalcancer Tjocktarmscancer eller grovtarmscancer Ändtarmcancer Tre typiska sjukdomstecken vid tarmcancer: blod i avföringen vitt slem vid avföring förändrade avföringsvanor, som diarré eller förstoppning Hemorrojder är visserligen en vanligare orsak till blödning från ändtarmen än tarmcancer, men blödningar ska alltid utredas av läkare.
Buksmärta, trötthet, försämrad aptit, viktminskning och uppkördhet kan också vara tecken på tarmcancer och bör alltid utredas. Diagnos Ju tidigare diagnos desto bättre blir prognosen för patienten. Om läkaren misstänker tarmcancer görs följande undersökningar: Läkaren palperar, känner på buken om det finns förhårdnader Rektalpalpation läkaren undersöker nedre delen av ändtarmen med hjälp av ett finger Rektoskopi ändtarmens inre undersöks med hjälp av ett instrument med belysning (rektoskop) som förs in i tarmen Kolonröntgen tjocktarmen röntgas Koloskopi med hjälp av ett mjukt optiskt instrument (koloskop) kan läkaren via ändtarmen undersöka hela tjocktarmen, ta prover och dessutom ta bort polyper, utväxter, som kan vara förstadium till cancer Ultraljud och datortomografi används för att studera eventuella tumörers utbredning. Uppskattningsvis 20 procent av patienterna har en spridd sjukdom när diagnosen ställs sjukdomen har då redan hunnit sprida sig till andra organ och framtidsutsikterna är sämre. Knappt hälften av alla patienter med tarmcancer utvecklar till slut metastaser (tumörer i andra delar av kroppen). Vanligaste platsen för metastaser är lever och lungor. Behandling Tarmcancer behandlas med: Kirurgi Strålning Antikroppar (biologiska läkemedel) Cytostatika (cellgift)
Prognos och överlevnad Tarmcancer är den cancerform som skördar flest liv efter lungcancer i Sverige. Omkring 2 500 personer avlider varje år. Möjligheterna för en patient med tarmcancer att överleva beror på i vilket stadium tumören befinner sig när den upptäcks. Tioårsöverlevnaden har ökat från omkring 27 procent i början på 1960-talet till 50 procent i dag. Nedanstående siffror redovisar relativ överlevnad. Med det avses hur många patienter med tarmcancer som lever fem år eller mer efter diagnos jämfört med friska personer i samma ålder. Patienterna kan också avlida av andra skäl än sin cancersjukdom (det statistiska begreppet är då total överlevnad). Stadium A innebär att tumören är begränsad till tarmens slemhinna. Femårsöverlevnaden för dessa patienter beräknas till 95 procent. Stadium B innebär att tumören växt igenom tarmens muskelvävnad men har inte angripit lymfkörtlarna. Femårsöverlevnaden beräknas till 75-80 procent. Stadium C innebär att tumören har spridit sig till närliggande lymfkörtlar. Femårsöverlevnaden beräknas till 55-60 procent. Stadium D innebär att tumören bildat metastaser (i till exempel lever eller lungor) vilket innebör att bot är sällsynt. Med modern behandling kan många dock leva längre och må bättre. Fem år efter diagnos lever 56 procent av männen och 58 procent av kvinnorna. Efter fem år minskar riskerna för återfall betydligt. Varje år är det omkring 3 000 patienter som passerar denna kritiska gräns och därmed statistiskt betraktas som botade. Den 31 december 2006 levde 41 000 personer i Sverige med tarmcancer. Källa: Cancer i siffror, Socialstyrelsen och Cancerfonden 2005 Orsaker och riskfaktorer Det finnas belägg för att ärftliga faktorer har betydelse för utvecklingen i mellan 10 och 20 procent av all tarmcancer. Personer med nära släktingar som haft tarmcancer löper en ökad risk med mellan 25 och 60 procent att själva insjukna och även ökad risk för vissa andra cancerformer. Hög risk innebär att man har tre nära släktingar med tarmcancer. Dessa personer ska
kontrolleras med koloskopi vart tredje år med början vid en ålder då de är tio år yngre än lägsta åldern på en insjuknad släkting. Personer som lider av inflammatoriska tarmsjukdomar, till exempel ulcerös kolit och Crohns sjukdom, löper också ökad risk att drabbas av tarmcancer. Familjär adenomatös polypos (FAP) I Sverige finns omkring 250 familjer med familjär adenomatös polypos. Det yttrar sig som att hundratals, ibland tusentals, polyper (adenom) växer fram i tjocktarmen under tonåren. Om tillståndet inte behandlas utvecklas det alltid till tarmcancer, ofta före 40 års ålder. På kända bärare av FAP inspekteras tarmen med två till tre års mellanrum från tio, tolv års ålder. Behandlingen består i kirurgi, polyperna opereras bort i förebyggande syfte. Med regelbunden kontroll och behandling överlever nästan alla patienter. Hereditär nonpolyposis kolorektalcancer (HNPCC) Syndromet är ungefär lika vanligt som FAP. Polyperna är inte lika många men risken för tarmcancer ligger runt 80 procent. En tumör kan uppstå mycket snabbt, på mindre än ett år. Det finns också ökad risk för andra typer av cancer. Medelåldern för att drabbas är drygt 40 år. Personer med HNPCC ska kontrolleras med koloskopi med ett till tre års mellanrum från 25 års ålder. Individer med många polyper kan erbjudas kirurgi. Genetisk rådgivning Vid alla universitetssjukhus finns i dag cancergenetiska mottagningar. Där utreds släkthistorien för den aktuella tumörformen, där ges råd och stöd och görs eventuella genetiska tester. Lika viktigt är att hela familjen får ett omhändertagande och kan erbjudas eventuella förebyggande åtgärder. Inflammatorisk tarmsjukdom Personer som lider av inflammatoriska tarmsjukdomar har en ökad risk att drabbas av tarmcancer. Patienter som haft ulcerös kolit i tio år har 5-6 gånger högre risk att få tarmcancer. Patienter med utbredd ulcerös kolit rekommenderas regelbunden koloskopi för att hitta eventuella misstänkta förändringar i tarmslemhinnan som kan vara förstadier till tarmcancer.
Vid Crohns sjukdom beräknas risken för tarmcancer till mellan 5 och 6 procent. Källa: Nationella riktlinjer för kolorektalcancervård, Medicinskt och hälsoekonomiskt faktadokument, Socialstyrelsen 2007