- Jag lovar, sa han. - Skynda dig, Justus! ropade en vakt. Mitt te är snart kallt. Hon vände sig om för att gå. - Vänta. Berätta om löftet, sa Valek.

HTML
DOWNLOAD

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "- Jag lovar, sa han. - Skynda dig, Justus! ropade en vakt. Mitt te är snart kallt. Hon vände sig om för att gå. - Vänta. Berätta om löftet, sa Valek."

Sven-Erik Sundberg
för 9 år sedan
Visningar:

1 4 Valek övervägde kvinnans erbjudande. Under årens lopp hade han hade befunnit sig i värre situationer, men nu var tiden en viktig aspekt. Han kunde inte vänta tills han fick möjligheten att fly. Inte när en lönnmördare jagade Yelena. - Jag lovar, sa han. Magikerns spända uttryck försvann, och hon log lättat mot honom. Hon jobbade snabbt och lossade på bojorna runt hans handleder och vrister. Valek gnuggade armarna när en stickande smärta rusade genom dem. - Här. Hon gav honom en uppsättning dyrkar. - Vänta tio minuter innan du använder dem. Jag distraherar de andra när du kommer till vaktrummet. Sedan möts vi upp vid vägen till Fulgor. - Skynda dig, Justus! ropade en vakt. Mitt te är snart kallt. Hon vände sig om för att gå. - Vänta. Berätta om löftet, sa Valek. - Hinner inte. Senare. - Berätta åtminstone vad du heter. Kvinnan stannade till vid celldörren. Ziva, viskade hon. Ziva Moon. Hon gled ut ur cellen och stängde dörren bakom sig. Ljudet från gallerdörren ekade i cellen och följdes av ett distinkt klick när hon vred om nyckeln. Valek utnyttjade de kommande tio minuterarna till att stretcha sina ömma muskler. Magen skrek av hunger, men han försökte ignorera smärtan och fokusera på uppgiften att rymma. Låset till celldörren gick upp utan problem. Han öppnade den långsamt och kikade ut i korridoren. Tom. En nackdel med att bli inlåst när man var medvetslös var att man inte kände till byggnadens planlösning. Emellertid borde de flesta fängelser se likadana ut cellerna under jorden och vaktrummen mellan dem och friheten.

Valek gnuggade armarna när en stickande smärta rusade genom dem. - Här. Hon gav honom en uppsättning dyrkar. - Vänta tio minuter innan du använder dem.

2 Valek rörde sig ljudlöst till vänster. Några celler var upptagna, och mjuka snarkningar hördes i den fuktiga luften. Längst ner i korridoren fanns en trappa som ledde upp ur fängelsehålorna. Ljuset från en lykta fladdrade genom järngallret som täckte toppen av trappan. En tjock metallplatta skyddade hela låsmekanismen, förutom ett litet hål i låskolven för nyckeln. Valek hörde dämpade röster och skratt. Vaktrummet. Han lyssnade en stund, och räknade till sex vakter. När han gick uppför den sträva stentrappan försökte han uppskatta hur lång tid det skulle ta för vakterna att inse att han dyrkade upp låset. Med lite tur skulle Ziva lyckas distrahera dem tillräckligt länge för att han skulle få upp det. Han kikade genom gallerluckan. Fem tungt beväpnade män befann sig i rummet, som även visade sig vara ett kontor. Ziva var fortfarande förklädd. Hon mötte Valeks blick och nickade. Sedan gick hon fram till fönstret och tittade ut. Magin pulserade i luften, och hon grymtade av ansträngning. - Galgen brinner! skrek hon plötsligt. Männen rusade fram till fönstret, och under tumultet fick Valek upp låset. Han väntade. Tre av männen rusade ut och kvar blev två vakter och Ziva, som sjönk ihop under fönstret. Den klibbiga känslan av magi försvann och hon tappade sin förklädnad. - Justus, hur mår du? En av vakterna skyndade sig fram till henne medan Valek smet in genom dörren. - Vad i Valek tog tillfället i akt och utnyttjade vaktens förvåning och chock över att Ziva bar Justus uniform. Han störtade fram och slet till sig klubban från vaktens bälte medan mannen föll till marken. Ett snabbt slag mot tinningen fick vakten att sluta röra på sig. Valek vände sig mot den sista vakten. Klubba mot svärd var ingen match om vakten var skicklig, men lyckligtvis krävdes bara två snabba rörelser av Valek innan mannen var medvetslös. Utan att tänka plockade Valek upp Ziva från golvet och slängde henne över ena axeln. Sedan ryckte han till sig ett svärd och skyndade sig ut. Ett brandgult sken lyste upp natthimmeln när elden slukade galgen. Stadsborna försökte formera en kedja med vattenfyllda hinkar. Valek log mot kaoset och smet obemärkt förbi och försvann in i skuggorna.

Valek hörde dämpade röster och skratt. Vaktrummet. Han lyssnade en stund, och räknade till sex vakter.

3 Först när ljuset började sprida sig över himmeln stannade han för att vila. Han hade färdats västerut genom skogen, parallellt med vägen mot Fulgor. Ziva rörde på sig när han lade ner henne på marken. Långa, bruna hårslingor hade slitit sig från hårknuten. Hon strök undan håret från ansiktet och tittade sig omkring med uppspärrade ljusblå ögon. - Inte mötesplatsen du hade hoppats på? frågade Valek. - Varför lämnade du mig inte? Om jag hade gripits, skulle du Hon svalde. - Inte behövt uppfylla löftet? Ziva nickade. - Det var ett taktiskt beslut. Jag har redan tillräckligt med problem utan att ha en reservplan. Jag hoppades att du kunde hjälpa mig igen. - Hur då? - Med din kännedom om Sitia, och med dina magiska krafter. - Begränsade krafter, svarade hon. Jag trodde att jag kunde starta en brand och behålla min förklädnad, men jag blev utmattad av ansträngningen. Du borde kanske skaffa en ny partner. När Valek inte svarade fortsatte hon. Du vill att jag hjälper dig i utbyte mot att du räddade mig. Och ditt löfte? - Det gäller fortfarande. Men jag är nyfiken på vad jag har lovat att göra. Valek blev tyst och såg på Ziva som pillade på uniformsknapparna. - En väldigt mäktig magiker har tagit mitt barn, och jag vill att du hämtar henne åt mig. Valeks förvånande uttryck fick henne att fortsätta. Han är eller var min man. Men hans kärlek till mig överfördes till vår dotter när hon föddes. Efter den dagen såg han mig bara som ett avelsdjur, och kom till mig på nätterna och krävde Hon tog ett djupt andetag. Till slut rymde jag. - Och myndigheterna? undrade Valek.

- Varför lämnade du mig inte? Om jag hade gripits, skulle du Hon svalde. - Inte behövt uppfylla löftet? Ziva nickade. - Det var ett taktiskt beslut.

4 - Jag hade inga juridiska rättigheter. Han anklagade mig för att ha övergivit min familj och för att vara en dålig mamma. Ingen trodde mig. - Vill du att jag dödar honom? - Nej! Jag vill bara ha mitt barn. - Men han lär jaga dig. Du sa att han var mäktig. - Jag kommer på en lösning, men jag kan inte tränga igenom det magiska skyddet som omger min dotter. Men det kan du. Valek tänkte över situationen. Det skulle bli relativt enkelt att rädda dottern, men han tvekade på att Ziva visste hur hon skulle förhindra mannen från att hitta henne. Det skulle bli en utmaning som hennes före detta man säkert skulle njuta av. Ziva hade studerat hans ansikte. Du hjälper mig väl? - Självklart. Nu går vi. - Vart ska vi? - Till Fulgor. Jag måste hindra en lönnmördare. Han drog upp henne på fötter och de följde vägen till Fulgor. * De var framme i staden vid skymningen. När Valek försäkrat sig om att Tam inte hunnit ikapp Yelena hyrde han ett rum på värdshuset Staffas Star och beställde en ordentlig portion mat. Efter middagen försökte Ziva få fram information om Yelena och hennes följe medan Valek kontaktade sina spioner. Han hade stationerat ut tre korpraler i varje stad i Sitia och sex av dem bodde i Citadellet. Spionerna höll ögonen på städerna och rapporterade allt av intresse till Valek. En av spanarna i Fulgor hade sett Tam i gryningen. - Jag kände igen honom från förr, sa Lysa. Jag trodde att han skulle skapa problem och följde efter för att se vad han planerade. Han köpte en häst och frågade stallägaren om vägen till Delip. Sedan lämnade han staden. - Var ligger Delip? frågade Valek. - Vid foten av Emeraldbergen. En liten by i Cloud Mist-klanens land.

Valek tänkte över situationen. Det skulle bli relativt enkelt att rädda dottern, men han tvekade på att Ziva visste hur hon skulle förhindra mannen från att hitta henne.

5 - Hur tar man sig dit? - Bästa sättet är att följa gränsen utmed Avibianslätten tills du kommer fram till bergen, och sedan fortsätta söderut. Det går snabbare att gena över Avibianslätten, men ingen gör det. - Varför inte? - Sandseedklanen. De bor på slätten och tycker inte om främlingar. Deras skyddande magiska attacker förvränger alla inkräktares lokalsinnen tills de går vilse och dör av törst. Lysa gav Valek en karta och han tackade. Sedan gick han mot värdshuset för att möta upp Ziva. - Fjärde magikern och Yelena gav sig av mot Delip på morgonen, sa hon. En av flickornas familj verkar bo där. Intressant. Tam hade gett sig av före gruppen han jagade. Valek berättade för Ziva om Tams förehavanden. Hon tänkte en stund innan hon pratade. Yelena är säker på vägen till Delip. Det är få som färdas där och det finns inga städer längs den. Fjärde magikern känner av om någon befinner sig i närheten av dem. Tam planerade alltså att lägga sig i bakhåll i Delip. På hästryggen skulle han hinna före dem dit och ha gott om tid att förbereda sig. Såvida inte Valek red igenom slätten och riggade ett bakhåll för Tam. Han kunde även hinna ifatt Yelena och varna henne.

Deras skyddande magiska attacker förvränger alla inkräktares lokalsinnen tills de går vilse och dör av törst. Lysa gav Valek en karta och han tackade.

Relevanta dokument

- Ziva, hur mycket tid sparar vi om vi rider över Avibianslätten? frågade Valek.

5 - Ziva, hur mycket tid sparar vi om vi rider över Avibianslätten? frågade Valek. - Ingen. Sandseedklanens magi kommer att Hon fick rynkor mellan ögonbrynen medan hon tänkte. Den påverkar dig inte, men