Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning Kävlingeåns avrinningsområde Skåne län

Transkript

1 Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning Kävlingeåns avrinningsområde Skåne län Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Arbetsmaterial Björka ån foto Emma Christensen

2 Innehållsförteckning: 1. INLEDNING Avrinningsområdet Kultur- och naturlandskapet Vattnets kulturhistoriska betydelse Vattenförvaltningen och åtgärdsförslag, Biotopkartering och Fiskevårdsplan KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M Nationella intressen Kulturvattendrag Nationellt särskilt värdefulla/ värdefulla vattendrag Riksintressen för kulturmiljövården Riksintressen för naturvården, Natura 2000, Naturreservat Landskapsbildskydd och RAMSAR områden Byggnadsminnen Fornlämningar Fornlämningsregistret Broar Industrimiljöer Miljöer utpekade i regionala kulturmiljöprogram Dikningsföretag och historiska våtmarker Odlingslandskap och Ängsvattning Ängsvattning Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer Kävlingeåns HARO KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ Geografisk prioritering av kunskapsuppbyggnad i förhållande till vattenförvaltningens klassningar Morfologi: rensade, rätade, reglerade vattendrag Kontinuitet: Vandringshinder Skuggade kantzoner: Värdefulla odlingsdlandskap, mader, fornlämningar Övergödning och ängsvattning Vattenförvaltning planerade projekt och åtgärdsförslag Kunskapsuppbyggnad vattenförvaltning övrigt KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ REFERENSER Bilaga 1: Åtgärdslista åtgärdsförslag för Skånes vattendrag Bilaga 2 Attributdata kartbilaga

3

4 Kartbilagor: Kartbilagorna återfinns ej i detta dokument utan bifogas i separata jpg-filer döpta enligt nedanstående. Observera att utskriftsformatet är i A4. 1. Översiktskarta 2. Kulturlandskapsregioner enligt Sveriges nationalatlas, Karaktärsområden Det Skånska Landsbygdsprogrammet 3. Vattenförvaltning: a) Ekologisk status b) Kontinuitet c) Övergödning 4. Nationellt och regionalt värdefulla/särskilt värdefulla vatten 5. Nationella intressen i urval 6. Fornminnesregistret FMIS 7. Regionalt kulturmiljöprogram, kulturskyddad bebyggelse, industrier ur MIFO 8. Vandringshinder enligt biotopkartering, SMHI dammregister 9. Dikad mark och historiska våtmarker, Rikkärrsinventering och myrskyddsplan 10. Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet med andra nationella intressen 11. Socknar i Skåne där ängsvattning förekommit.

5 Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att många av de befintliga kunskapsunderlagen är gamla och/eller behäftade med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. 1. INLEDNING Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av Emma Christensen, Länsstyrelsen Skåne län och granskats av Thomas Romberg Länsantikvarie, Skåne län. Synpunkter på rapporten har på grund av tidsbrist ännu inte mottagits av andra medarbetare på Länsstyrelsen. 1.1 Avrinningsområdet Kartbilaga 1: Översiktskarta Kartbilaga 2: Kommuner och socknar Kävlingeån är Skånes tredje största vattendrag och berör nio kommuner; Lund, Lomma Kävlinge, Eslöv, Höör, Hörby, Sjöbo, Tomelilla och Ystad. Kävlingeåns huvudavrinningsområde (HARO) gränsar mot Saxån och Ringsjöns avrinningsområden i norr, Kustområde 89/90 (Österlen åar) och Höje å HARO i söder. Den byter namn från Sniberupsån, Vollsjöån, Tolångaån, Åsumsån, Björkaån högt uppe i systemet till Kävlingeån nedströms Vombsjön och Lödde å längst nere vid mynningen i norra delen av Lommabukten vid Öresund. Linderödsåsen utgör vattendelare i öster och Romelåsen i sydväst. Stora biflöden är Klingavälsån och Bråån. Inom avrinningsområdet finns även betydande grundvattenförekomster i jord och sedimentär bergrund. Ett karaktärsdrag för området är lövskogen vid källområdena på åsarna, branta sluttningar ner mot huvudfåran och Vombsjön i Vombjsösänkan samt ett fåtal näringsrika sjöar. Jordbrukslandskapet övergår från ett extensivt brukande med relativt stort inslag av vall och hög djurtäthet i övre delen av avrinningsområdet till mer bördig jord med intensiv växtodling i de västra delarna. Cirka 59 % av avrinningsområdet är jordbruksmark. Inom området finns en stor andel landsbygdsbefolkning och många mindre orter. Större tätorter är t ex Sjöbo, Eslöv, Kävlinge, Flyinge och Södra Sandby.

6 Inom Kävlingeåns HARO ryms höga naturvärden, särskilt i anslutning till Klingavälsåns dalgång. Inom Klingavälsåns delavrinningsområde återfinns huvuddelen skyddad natur inom området. Höga naturvärden finns i Vombsjön och Borstbäckens nedre delar. Uppströms Sjöbo meandrar ån naturligt längs långa sträckor och är relativt opåverkad av rätning och dikning. Kävlingeån nedströms Vombsjön är kraftigt rätad och breddad men är ändå klassad som regionalt särskilt värdefull ur naturvärdessynpunkt. Under perioder med höga vattenflöden är det inte ovanligt med översvämningar i vattendragens närområde. Betesmarker ned mot ådalarna finns kvar på många ställen i vattensystemet. I Klingavälsåns övre delar finns tre grunda eutrofa slättsjöar som räknas som regionalt värdefulla vatten. Här finns också flera mer eller mindre bevarade områden där det förekommit ängsvattning till exempel vid Vomb och Omma. Vid Björka finns ett ängsvattningssystem som är föremål för en kommande renovering. Inom Kävlingeåns avrinningsområde finns restbestånd av hotade musselarter, såsom den tjockskaliga målarmusslan, och en rik fisk- och bottenfauna med bland annat havsvandrande öring. Lödde å är internationellt känd för sitt fina gäddfiske. Av fredade arter påträffas groplöja och havsnejonöga. I Bråån finns bland annat sandkrypare. I området finns även rast- och häckningslokaler för hotade fågelarter. De våtmarker/restaureringsåtgärder som gjorts i området är ofta av betydelse för fågellivet. I Kävlingeån har ett aktivt åtgärdsarbete bedrivits av kommunerna länge. Sedan 1995 samarbetar de nio kommunerna inom Kävlingeå-projektet. Åtgärderna har fokuserats på att minska näringsämnestransporten i vattensystemet med hjälp av dammar/våtmarker och skyddszoner. Viktiga mål är också att öka den vattenanknutna biologiska mångfalden och att skapa möjligheter för rekreation i anslutning till våtmarkerna som anläggs. Totalt har ungefär 200 ha anlagts i avrinningsområdet hittills. Målet är 300 ha till år Bland större projekt kan nämnas våtmark på tidigare översilningsäng vid Skarhult, restaurering av Askeröds mosse, våtmark vid Hjularöd, våtmarker och restaurering av gammal åfåra vid Skatteberga och Torps by vid Övedskloster. Lunds kommun har även restaurerat och återmeandrat delar av Klingavälsån. Fortsatta åtgärder för att minska övergödning är nödvändigt framförallt i områden med ett intensivt jordbruk eller koncentrerad djurhållning för att uppnå en god status i såväl vattendraget som i Lommabukten. Vombsjön i gränsen mellan Lund, Sjöbo och Eslövs kommuner är en viktig dricksvattentillgång för länet. I Vombsjön är tre yrkesfiskare aktiva. Inom området finns flera större livsmedelsindustrier delvis med koppling till jordbruksproduktion. I delar av avrinningsområdet finns en betydande potatisproduktion som är beroende av bevattning. Vombsjön och Sövdesjön är viktiga badsjöar i området (Miljöövervakning av vatten, Vattenmyndigheten för Södra östersjöns vattendistrikt 2007) (Åtgärdsförslag för Skånes huvudavrinningsområden, kustområden och kustvatten, Remiss av samrådsmaterial, 1 mars - 1 september 2009 Södra Östersjöns vattendistrikt)

7 1.2 Kultur- och naturlandskapet Kartbilaga 3: Kulturlandskapsregioner enligt Sveriges nationalatlas, Karaktärsområden Landsbygdsprogrammet Skåne Kartbilaga 11: Nationell bevarandeplan för jordbruket med andra nationella intressen Kävlingeåns HARO delas i tre regioner enligt Sveriges Nationalatlas uppdelning i kulturlandskapsregioner, Södra Skånes slättbyggder, Inre Skånes sjö och åslandskap och till en mindre del Norra Skånes skogsbygd. Södra Skånes slättbygder är ett svagt böljande slättlandskap med finkorniga och kalkrika jordarter. Västra delen av Kävlingeåns HARO tillhör den delen som är tätt bebyggt och har ett väl utbyggt vägnät med flera motorvägar. Landskapet i övrigt är en typisk helåkersbyggd med den agrara bebyggelsen är utspridd enligt enskiftet. En del bykärnorna finns kvar med den typiska bebyggelsen av vitkalkade kyrkor och skolor med trappgavlar. Karaktäristisk bebyggelse är även mangårdsbyggnader i vitkalkat tegel eller korsvirke. Inre Skånes sjö och åslandskap omfattar Romelåsen, det lågt liggande landskapet kring Vombsjön och Ringsjöarna. Runt Rommelåsen ligger många av Skånes större gods. I regionen finns även flera järnvägssamhällen. Norra delen har en tät agrar bebyggelse och många mindre samhällen. Runt Linderödsåsen är landskapet mer stenigt och har en större andel skog. (Kulturlandskapet och bebyggelsen SNA, 1994) Enligt klassificering av landskap för Det Skånska Landsbygdsprogrammet faller Kävlingeåns HARO inom följande områden: Lund Helsingborgsslätten är ett öppet slättlandskap med moränkullar. Största delen av karaktärsområdet är ett typiskt modernt jordbrukslandskap som bitvis är mycket kraftigt utdikat. Det är också ett urbant område med stora städer och tillhörande infrastruktur Vid Lödde å (fortsättningen på Kävlingeån) mynning finns värdefulla strandängar som är natura områden. Området kring mynningen är klassat som nationellt särskilt värdefullt vatten. Skogstäcket i området är mycket begränsat och trädvegetationen utspridd. Den förekommer mest i form av lundar kring bebyggelse och våtmarker eller som alléer, pilevallar och fristående träd på öppna fält. Kraftverksledningar och vindkraftverk dominerar ofta vyerna. Längre från de större orterna är den lantliga karaktären bevarad. I området finns en hög förekomst av stenkammargravar och bronsåldershögar. Romeleåsen har en mycket tydlig dominans i landskapet mot Vombsjösänkan på åsens östra sida. Området saknar större sjöar och Romelåsen avvattnas av mindre vattendrag åt både norr och söder. På åsen finns fäladsmarker som är rester av det utmarkslandskap som en gång utgjorde stora delar av området. Naturvärdena på åsen är till stor del knutna till dessa marker. Gårdarna etablerades förhållandevis sent. Landskapet är tämligen småskaligt. Romeleåsen brukades under lång tid som utmarksbete och var relativt trädfattigt under 1800-talet när betestrycket kulminerade. Men senare planterades dock skog. Sularpsbäcken sydost om Lund är klassad som regionalt särskilt värdefullt vatten. I anslutning finns Sularpskärret. Vombsjösänkan innefattar det flacka dal- landskapet nordost om Romeleåsen. Området sträcker sig från norr om Flyinge där dalen blir mer sluten och ner till det mer böljande Sövdesjön och Krageholmsjöns godslandskap i söder. Vombsjön är

8 områdets största sjö men här finns även Krankesjön och Sövdesjön. Vombsjöns främsta tillflöde är den slingrande Björkaån-Åsumsån som börjar vid Sjöbo. Sydost om Björkaån ligger Klingavälsån som avvattnar Sövdesjön och mynnar i Kävlingeån en bit nedströms Vombsjöns utlopp. Vattnet från båda dessa åar rinner slutligen via Kävlingeån ut i Öresund. Vombsjön är reglerad sedan 1936 i samband med att Kävlingeån och Klingavälsån och nedre delen av Björkaån rätades och fördjupades varpå grundvattennivån sänktes kraftigt i hela dalsänkan. Vombsjösänkan är känd för sina höga naturvärden. Områden som Klingavälsån (nationellt särskilt värdefull) och Krankesjön (nationellt särskilt värdefull) med omkringliggande Revingefältet och Vombsfure har höga naturvärden. Krankesjön är en av landets främsta fågelsjöar. Vombsängar och Klingavälsån är med sina fuktiga ängs- och betesmarker områden med höga fågelvärden. Även Kävlingeån (regionalt särskilt värdefull) med biflöden svämmar fortfarande över vilket ger värdefulla rastplatser för fågellivet under höst och vår. Vombs fure är en stor tallplantering som är viktig bland annat för kronhjorten. Natur- och kulturvärdena är knutna till livsmiljöer som madmarker som sköts både med bete och slåtter, grunda, eutrofa sjöar, slingrande bäckar, kärr och alskog. Revingefältet är ett stort, betydelsefullt, betat militärt övningsfält som har en rik flora och fauna med en stundom savannliknande karaktär. Sandiga betesmarker men även sandiga slänter mot vägar, trädesåkrar etc. finns på flera ställen i Vombsjöområdet och innehåller ofta många värmekrävande och sällsynta insekter och växter. Vombsjön (nationellt värdefull) är en av Sveriges högst avkastande insjöar med attraktiva arter som ål och gös. Förekomsten av gädda och abborre är också god i sjön. En betydande del av Vombsjösänkan är Natura 2000-habitat och fågelområde. Det finns även ett ramsarområde inom karaktärsområdet, som täcker en stor yta runt Klingavälsån, Krankesjön och Sövdesjön. Områdets grundstruktur byggs upp kring de sockencenter med medeltida ursprung som på ett karakteristiskt sätt växte upp på båda sidor av Kävlingeån. Till denna bild hör även den vägsträckning med mycket lång platskontinuitet som går på åns norra sida. Flyinge Kungsgård ligger ca 10 km nordöst om Lund i västra delen av området. Vid Öved grundades ett kloster som i samband med reformationen övergick till att bli ett adelsgods. Markerna har skiftats men det är en förhållandevis stor andel av gårdarna som fick ligga kvar inne i byn. Under framför allt och 1900-talen skapades ny åkermark genom reglering av åarna, utdikning av våtmarker etc. Ett speciellt inslag i den agrara revolutionen var anläggandet av översilsängar eller sk. ängsvattning. Strax öster om Vombsjön ligger Skånes största anläggning De lätta jordarna ledde efter hand till omfattande erosion. För att mildra effekterna av detta planterades omfattande tallskogar exempel på detta är Vombs fure. Södra mellanbygden sträcker sig från Söderåsen i väster ner till Tomelilla kommun och Österlenslätten i sydost och ligger mellan urbergshorstarna Linderödsåsen och Söderåsen i norr och Romeleåsen i söder. Områdets gränser är ofta vaga eftersom karaktären förändras i små steg inom området då detta fungerar som övergångsområde mellan låglandet och åsarna. Huvudparten av Södra mellanbygden omfattas av Kävlingeåns avrinningsområde Omfattande utdikningar har gjorts i området som är det tredje mest utdikningstäta av områdena i Skåne sett till längden dikningsföretag per km2.

9 Områdets naturvärden är knutna till det småskaliga mosaikartade landskapet samt till godsmiljöerna. De naturgeografiska förhållandena har i vissa områden skapat ett småskaligt jordbruk rikt på småbiotoper. Detta ger förutsättningar till ett rikt växt- och djurliv ute i åkerlandskapet. Naturbetesmarkerna är av skiftande karaktär, från öppna hedmarker till trädklädda betesmarker. En del naturbetesmarker har sitt ursprung i utmarker men mycket är också gammal ängsmark. Längs vattendragen finner man fuktängar som numera betas. Värt att nämna är det variationsrika odlingslandskapet vid Heinge-Ry. Många av betesmarkerna är träd- och buskrika och stenbundna. Södra mellanbygden ligger naturgeografiskt mellan slätten och skogen. Landskapet är omväxlande i topografi, markanvändning och struktur. Södra mellanbygden innehåller flera vanliga byar och gårdar men har också en stor andel gods/herrgårdar. I godsdominerade områden är åkerarealerna större och närmar sig fullåkersbygd medan det i andra delar av området är ett småskaligt, mosaikartat landskap. Godsen har ofta hög ålder och har i perioder strävat efter högre effektivitet och avkastning. Ett exempel på detta är de s.k. plattgårdar som skapades under 1800-talet. Dessa stora gårdar ersatte hela eller delar av byar och drevs direkt under huvudgården. Som exempel kan nämnas Pugerup med plattgården Heideholm. Godsen låg också bakom många av de egnahem som uppfördes under 1900-talets första decennier. Osbyholms gods lät brukare uppföra nya egnahem strax väster om godset och vid Råby. Framför allt i den östra och norra delen av området finns byar omgivna av utskiftade gårdar. Skiftets rätvinkliga ägo- och vägstruktur dominerar men i denna del av området är bebyggelsestrukturen dessutom mer småskalig beroende på en rad hemmansklyvningar under senare delen av 1800-talet. De godsdominerade områdena karaktäriseras av stora åkerfält, dungar med ädellövskog, alléer och en brist på andra landskapselement. I den andra delen av området råder en påtaglig småskalighet med rikligt med gränsmarkeringar och mindre landskapselemet Linderödsåsen utgör vattendelare mellan Skånes tre största vattensystem: Helge å, Rönne å och Kävlingeån. Verkeån, Julebodaån och Segesholmsån mynnar i Östersjön medan Vramsån och Söndre å/mjöån och Forsakarsbäcken är biflöden till Helge å. Åsens sluttningar mot väster avvattnas mot Vollsjöån i Kävlingeåns avrinningsområde och en liten del i nordvästra hörnet avvattnas mot Rönne å. Naturvärdena på den milda sydvästsluttningen är knutna till det varierade mosaiklandskapet. Linderödsåsen ligger i särklass när det gäller areal naturbetesmarker i Skåne. Området har bl.a. störst areal av det man i Skåne kallar för enefälader. Dominerande är hedmarker och gräsmarker innehållande naturtyper som är prioriterade i bevarandearbetet inom EU (stagg-gräsmarker och artrika silikatgräsmarker). Där finns ett flertal spridda områden med småskalig jordbruksmark. Idag karakteriseras området av små glest liggande byar omgivna av många fritt liggande gårdar. De senare har tillkommit dels genom utskiftning och dels genom hemmansklyvningar. Lantbruket är småskaligt och det finns många kulturbärande landskapselement. Karakteristiskt är också de stora bokskogarna. Området ingår i bokens kärnområde. Dessutom förekommer granskog, som planterats på tidigare betesmarker/ ängar.

10 Österlenska backlandskapet består av norra delen av Simrishamns och Tomelilla kommuner och kan karaktäriseras som ett omväxlande backlandskap beläget mellan Österlenslätten och Linderödsåsen. Dess södra och västra utkanter definieras av skogsmarkernas avslut vid de kringliggande brukade landskapet. Det finns en tydlig skillnad mellan landskapet längsmed kusten i öster och det höglänta skogsbeklädda backlandskapet i väster. Trots detta har hela området en mosaik av jordbruksmark och skog som skapar en enhetlig unik karaktär som särskiljer det från andra områden. Den västra delen av området består av en platå som är täckt med skogsmarker med insprängda fickor av öppen jordbruksmark. Denna utgörs av en blandning mellan odlad och betad mark i regel omgärdad av stengärdsgårdar. Snogeholms - Krageholmssjön godslandskap Sövdesjöns och Krageholmsjöns godslandskap skiljer sig från omkringliggande områden genom godsens tydliga påverkan på området. Området gränsar i väster till Romeleåsen och i söder och norr mot ett öppnare landskap. Över hela området finns det även områden med torv. Topografin i området sträcker sig från 40 m ö.h. i norr där området dräneras via Klingavälsån till 80 m ö.h. på de högsta Sjöarna Snogeholmssjön, Ellestadssjön och Krageholmsjön är dominanta element i landskapet och i detta område finns många våtmarker. Sövdesjöns och Krageholmsjöns godslandskap utgör en del av det som ibland kallas för Sydskånska sjölandskapet. I området finner man sjöarna Ellestadssjön (regionalt särskilt värdefull och Natura område), Krageholmsjön (klassad som nationellt värdefull och Natura område) och Snogeholmssjön (regionalt värdefull). Sjöarna inom området är högproduktiva och hyser ur fiskesynpunkt attraktiva arter som gös och ål. Ellestadssjön och Snogeholmssjön Förutom till områdets sjöar och vattendrag är naturvärdena knutna till godsmiljöerna och de trädmiljöer med gamla träd som skapats här. Området domineras av godsen i vad som normalt brukar betecknas som ett godslandskap. Godsen har hög ålder flera etablerades under medeltiden eller har medeltida föregångare. Landskapet är tämligen topografiskt varierat. De naturgivna förutsättningarna har inte varit sådana att det utvecklats någon fullåkersbygd. Eftersom godsen dominerat har inte skiftesreformerna slagit igenom lika kraftfullt som i andra delar av Skåne. Däremot är andra delar av den agrara revolutionen tydliga talets andra hälft har inneburit en högkonjunktur för främst spannmålsproduktion, vilket avspeglar sig i byggnadsbestånd etc. Gamla ägostrukturer och vägnät utgör grunden i området. I övrigt förekommer endast någon enstaka by, som sannolikt haft en mycket nära koppling till något av godsen. Under 1900-talets andra hälft har några stugområden vuxit fram och Snogeholms gods övergått till Stiftelsen fritidsområden i Skåne, som administreras genom Region Skåne. (Det Skånska landsbygdsprogrammet, Länsstyrelsen för Skåne län 2007) 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse Kävlingeån har haft en stor betydelse ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Vid huvudfåran och biflöden finns omgivande betes- och odlingslandskap med lång bosättnings- och brukningskontinuitet. Omfattande fornlämningsmiljöer vid till exempel Lödde å visar hur vattendragen spelat en centrala roll och hur de verkat lokali-

11 serande på bebyggelse och annan mänsklig aktivitet. Lödde å var under vikingatiden en av de viktigaste transportlederna från havet in i landet. Vid Kävlinge och Löddeköpinge uppstod vadplatser som var naturliga färdvägar och mötesplatser. Orterna var tings- och handelsplatser där gästgivaregårdar och skjutsstationer uppfördes. Borlunda kyrkby intill Bråån är ett exempel på hur platsnamn historiskt kan knytas till vatten. Namnet Borlunda betyder lunden där man fick bära båtarna när man färdades på ån. Vattendragen har inte bara haft betydelse som kommunikationsleder utan även fungerat som en barriär vilket visas genom ett stort antal äldre broar inom avrinningsområdet. Fiske har också haft stor betydelse genom tiderna. Ett antal ålkistor har identifierats som vandringshinder i fiskevårdsplanen för Björka ån. Många av de slott och herrgårdar som präglar landskapet i Skåne är anlagda i anslutning till vatten. Vattendrag och sjöar har ingått i trädgårdsanläggningar och parker eller i form av vallgravar, som vid Ellinge slott. Det främsta exemplet på godsens betydelse för landskapet inom avrinningsområde är Övedskloster beläget vid Vombsjön. Slotts- och odlingslandskapet utmed sjön har en förhistorisk bosättningskontinuitet som sedan medeltiden präglades av klostret och senare godförvaltningen anlade Övedskloster översilningssystem eller så kallad ängsvattning vid byarna Björka Omma och Vressel. I Björka anlades en akvedukt för att leda vattnet över Björka ån. Akvedukten finns idag fortfarande kvar men hotas av rivning eftersom den utgör ett vandringhinder för fisk. Skåne är det län där ängsvattningssystem förekommit som mest och har troligen varit ett utbrett fenomen inom Kävlingåns avrinningsområde. Dalgångarna utmed åarna är ofta betesmarker som hävdats under lång tid. Dalgångsbygden runt Lödde å uppvisar strandängar som var en vanlig landskapstyp i Skåne under äldre tid. Sularpskärret är en rest av ett kalkrikkärr som nyttjats för slåtter och bete och hävdats under lång tid. Vid Kungsmarken intill Sularpsån finns lämningar efter ett medeltida biskopssäte med agrarhistoriska spår såsom ryggade åkrar i landskapet. Få län i Sverige är så kraftigt påverkade av markanvändning som Skåne. Även Kävlingeåns avrinningsområde har i hög grad berörts av den dikning, rensning och rätning som pågick under 1800-och 1900 talet för att utvinna mer åkermark. Flera av sjöarna är sänkta i området bla Vombsjön, Krankesjön och Ellestads sjön. Många vattendrag är också kulverterade. I historisk tid har vattendragen haft stor betydelse som kraftkälla. Vattendrivna kvarnar, sågar, stampar, garverier och andra industrier förlades utefter åarna. Godsen har även i detta fall spelat en stor roll för utvecklingen där vattendragen fungerat som transportled och färdväg. Åsumsgården med tillhörande kvarn, dämme och kvarnränna vid Åsumsån är ett exempel på hur vattenkraften verkat lokaliserande på bebyggelse. Här finns ett sockencentrum med kringliggande odlingsbygd, en medeltida kyrka, skola och stenvalvsbro samt ett av länets äldsta friluftsbad med bad och solterasser från 1920-talet. I avrinningsområdet har det brutits torv. Detta kan ses vid Revingehed där det idag finns vattenfyllda torvgravar. Även flera kalkbrott och andra stenbrott finns utmed

12 vatten dragen. Dessa är idag ofta vattenfyllda. Vid Sularps-bäcken finns spår av kalkstenstäkt och uppgifter om brytning från 1400-och 1500-talet. Sockerbruket Örtofta är ett exempel på hur industrier lokaliserats efter behovet av vatten. Vattendragen har även haft betydelsen för försvar, som gräns och strategiska hållpunkter. Borstbäcken var plats för Slaget vid Borst. År 1644 stod här ett slag mellan Skåne och Danmark. Naturreservatet Rövarekulan vid Bråån (naturreservat och Natura 2000 område) sägs ha fått namnet genom att rövare härjade i trakterna. Rövarekulan har även enligt tradition varit tillhåll för snapphanar samt utgör ett geologiskt gränsområde för det skogrika urbergsområdet i norr och slättbygden i söder. 1.4 Vattenförvaltningen och åtgärdsförslag, Biotopkartering och Fiskevårdsplan Kartbilaga 3a Vattenförvaltning: Ekologisk status, 3b Kontinuitet, 3c Övergödning Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten Syftet med EUs ramdirektiv för vatten är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena, som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år För att Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se För området finns upprättat ett Åtgärdsförslag för Kävlingeåns huvudavrinningsområde från 2009 ( observera att uppgifterna därför kan vara inaktuella.) Åtgärdsförslaget är ett underlagsmaterial inför den åtgärdsplan som ska tas fram under Bara en av sjövattenförekomsterna, Krankesjön, och tre av de rinnande vattenförekomsterna, Djurrödsbäcken, Tolångaån och Tranåsbäcken bedömdes få god ekologisk status år I brist på kunskap klassades samtliga sjö- och rinnande vattenförekomster med god kemisk status till år Samtliga sjö- och rinnande vattenförekomster bedömdes dock riskera att vare sig klara god ekologisk status eller god kemisk status till år Orsak till att god ekologisk status inte skulle uppnås i Kävlingeån kopplades till problemen övergödning, miljögifter, tillsammans med problemet fysisk påverkan, dvs. negativ påverkan på vattendragets naturliga flöde och form samt problemen miljögifter och vattenuttag. Åtgärder i form av anlagda våtmarker och trädbevuxna skyddszoner har bedrivits inom Kävlingeåns avrinningsområde sedan länge. I Åtgärdsförslaget framhålls att trots detta behövs fler trädbevuxna skyddszoner och

13 våtmarker längs med delar vattendraget. Trädbevuxna skyddszoner har viktiga funktioner för att bromsa upp tillförseln av (ler-) partiklar, näringsämnen och bekämpningsmedel. Kartbilaga 3a visar ekologisk status. Kävlingeån och Bråån har otillfreställande ekologisk status, Borstbäcken, Vollsjöån, Ålabäcken och Björkaån måttlig ekologisk status samt måttlig ekologisk potential, Torpsbäcken dålig ekologisk status. Endast Djurödsbäcken och Tranåsbäcken har klassats som vattendrag med god ekologisk status. Krankesjön, har god ekologisk status medan övriga sjöar i avrinningsområdet har otillfredställande ekologisk status. Kartbilaga 3b visar kontinuitetsförändringar. Åtgärdsprogram mot fysisk påverkan omfattar de vattenförekomster där fysisk påverkan har en negativ effekt på den ekologiska statusen genom att vattnet är påverkat av en eller flera av följande faktorer: Kontinuitet - påverkan av till exempel dammar och vägtrummor som stänger av eller hindrar fri passage och spridning av djur och växter i vattensystemen. Hydrologisk regim - avspeglar förändringar orsakade av reglering av vattennivå och flöde vid kraftverksdammar. Det naturliga mönstret av när och hur mycket vatten som flödar genom vattenförekomsten påverkas direkt av regleringen. Morfologiska förändringar - vattenförekomsten är förändrad genom rensning, rätning, kanalisering eller liknande. Kartbilaga 3c visar övergödning i samtliga klassade vattendrag. (Källa: Förslag till åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt underlagsmaterial, Åtgärdsförslag för Skånes huvudavrinningsområden, kustområden och kustvatten, Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt 2009) Biotopkartering av vattendrag Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper, vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats varierar mellan länen. Borstbäcken är det enda vattendrag som har Biotopkarterats inom Kävlingeåns HARO (2006). Borstbäcken rinner genom Sjöbo, Hörby och Eslövs kommuner. Vattendraget har sitt källflöde i ett starkt jordbruksdominerat landskap. Längre nedströms har bäcken sitt lopp genom en skogsklädd ravin för att slutligen rinna ut i Vombsjön. Den övre delen av Borstbäcken är tydligt påverkad av rensning, med ett rätat lopp och avsaknad av block, skuggning och skyddszoner mot vattendraget. I de södra delarna finns det till stor del bra skyddszoner. Det är också här som nyckelbiotoper samt lek- och uppväxtplatser för öring återfinns. Åtgärder för att öka de ekologiska värdena i den övre delen av Borstbäcken inkluderar bättre

14 skyddszoner mot omgivande åkermark, en ridå av skuggande träd längs vattendraget, minimerad påverkan av rensning samt möjligheter till återmeandring eller svämzoner. I den nedre delen är borttagande av vandringshinder och långsiktigt skydd av nyckelbiotoper de viktigaste åtgärderna. Tre vandringshinder är identifierade i karteringen. Kommentar: Även de nyckelbiotoper och strukturelement som tagits upp i biotopkarteringen kan ha betydelse för kulturmiljön och redovisas därför kortfattat i kapitel 3. Regionala fiskevårdsplaner Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden. Kävlingeån: Under 1998 och 1999 utfördes det undersökningar av vattenbiotop och fiskförekomst i Kävlingeån med tillflöden. Sammanlagt biotopinventerades mer än 25 mil vattendrag. Från utförda inventeringar framgår det att Kävlingeån har en mycket stor potential som producent av laxartad fisk. 59 vandringshinder identifierades varav 36 bedömdes vara motiverade att åtgärda. Åtgärder som föreslogs var att etablera vandringsvägar för lax och öring i huvudfåran och i tillflödena, förbättrad rening vid kommunala reningsverk, biotopåtgärder i huvudfåran samt i några tillflöden, reglering av bevattningsuttag och en utökad fredningstid i Kävlingeåns mynningsområde. Fiskevårdsplan för Björkaån 2003 Öringsfisket är välkänt i Björkaån. Biotopinventering utfördes 2003 och utgör underlag för föreslagna åtgärder på fiskevårdsåtgärder som i huvudsak går ut på trädplantering biotopvårdsåtgärder och fiskvägar. Totalt registrerades 18 vandringshinder med varierande passerbarhet belägna i huvudfåran på sträckan från Vombsjön upp till Vollsjö samt i tillflödena Grimstofta bäcken och Tolånga ån. Enligt biotopkarteringen utgörs vandringshindren av olika typer av dämmen för kvarnverksamhet och översilning (Ängsvattning). Vid flera av dämmena fanns ålkistor. Fiskeundersökningar har utförts i Klingavälsån och Bråån i syfte att dokumentera förekomst och beståndstäthet av fiskarter i anslutning till restaureringen av våtmarkerna vid Vombs ängar samt i anslutning till ett äldre Kvarndämme, som tidigare utgjort vandringshinder, vid Skarhult (Bråån). 2. KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Nationella intressen Kulturvattendrag Kulturvattendrag m.m. - På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen (Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen. Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med avseende på natur- och kulturmiljön respektive orördhet.

15 Inom Kävlingeåns HARO är Lödde å utpekat som kulturvattendrag med motiveringen: Odlings-och beteslandskap med strandängar. Vid ån finns omfattande välbevarade strandängar och viktiga fornlämnings och kyrkomiljöer Nationellt särskilt värdefulla/ värdefulla vattendrag Kartbilaga 4: Nationellt och regionalt värdefulla/särskilt värdefulla vatten Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns bland annat i databasen och kartjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig. Kulturvärde nationellt särskilt värdefulla: Kävlingeån/Lödde å Avgränsning: Borgeby-Löddeköpinge-Stävie Dalgångsbygd kring Lödde å och omgivande betes- och odlingslandskap med lång bosättnings- och brukningskontinuitet och omfattande fornlämningsmiljöer samt betydelsefulla tätt liggande kyrkbyar med kyrkor av medeltida ursprung. Fornlämningsbeståndet och det rika utgrävningsmaterialet illustrerar Lödde ås centrala roll i landskapet allt sedan stenåldern. Strandängarna visar en landskapstyp som var vanlig i Skåne under äldre tid. Borgeby är en av få medeltidsborgar som inte förändrats genom senare seklers ombyggnader. Avgränsning: Flyinge Kungsgård. Flyinge kungsgård ligger omedelbart söder om Kävlingeån. På Kungsgården, som under medeltiden ägdes av ärkebiskoparna, drevs en omfattande hästuppfödning som kom att tillhöra danska kronan i samband med reformationen på 1530-talet. Sularps ån Avgränsning: Kungsmarken-Fågelsångsdalen Fornlämningsmiljö och lämningar efter medeltida biskopssäte med omfattande agrarhistoriska spår i dalgångsbygden kring Sularpsån. Vid Fågelsångsdalen möts Sularpsån och Röglebäcken. Inom området har påträffats rester av senmedeltida tegelugnar samt lertäktsgropar. Vombsjön Avgränsning: Övedskloster-Tullesbo Slotts- och odlingslandskap utmed Vombsjön med förhistorisk bosättningskontinuitet, som sedan medeltiden präglats av klostret och senare av godsförvaltningen vid Övedskloster, och de spår i såväl landskap som bebyggelse som förvaltningen genom århundraden bidragit till. Bebyggelsen har ett betydande arkitektur- och socialhistoriskt intresse. Åsumsån: Avgränsning: Södra Åsum Södra Åsum ligger i nära anslutning till Åsumsån, ett par kilometer norr om Sjöbo tätort. Åsums gård har anor från 1600-talet och från mitten av 1700-talet var den frälsegård under Övedskloster. Till gården hör en vattenkvarn från 1860-talet som

16 ersatte en äldre föregångare. Av anläggningen finns, förutom kvarnen, en mangårdsbyggnad, stall, kvarnhus, transformatorstation och magasinsbyggnad med drängkammare bevarade. Åsumsåns betydelse som kraftkälla är extra tydlig i den välbevarade kvarnmiljön, som också visar på en rik odlingsbygd. Naturvärde: Kävlingeån /Lödde å Avgränsning: Kävlingeåns mynning Naturreservat, Natura 2000-område. Ån ringlar fram i en flack dalgång som ofta översvämmas vid högvatten. Betade strandängar och partier med bladvass skapar förutsättningar för en varierad fågelfauna med häckande, rastande och övervintrande fåglar. Viktigt lek- och uppväxtområde för havsöring. Havsmynning. Rödlistade/hotade arter: Strandpadda och tjockskalig målarmussla Bråån Nationellt särskilt värdefull Avgränsning: Bråån och Rövarekulan Omfattas av riksintresse. Rövarekulan är naturreservat och Natura 2000-område. Bråån rinner i en flack slättådal. Den är bitvis kraftigt påverkad av rätningar men har i vissa delar ett meandrande och naturligt lopp. Omgivningarna består av översvämningsmarker och beteshagar. Vattendraget har en forssträcka i en fossilrik ravin. Högt landskapsbildsmässigt värde. Reproduktionsområde för havsöring. Rödlistade/hotade arter: Grönling, sandkrypare, ål, tjockskalig målarmussla (troligtvis reproducerande), toppig hattsnäcka. ishavsrelikten Anylus fluviatile, dvärgbuksimmaren Plea minutissima, skalbaggarna Haliplus laminatus och Hydraena pulchella. Friluftsliv: Lättillgängligt. Revingehed nationellt värdefull: Ramsarområde, Natura 2000-område och riksintresse finns i området. Hed med flack topografi och många vattenfyllda torvgravar. Naturligt eutrofa sjöar med nate eller dybladsvegetation, lövsumpskogar av fennoskandisk typ och alluviala lövskogar, som tidvis är översvämmade. Centralt i området ligger en stor fågelsjö, Krankesjön. Rödlistade/hotade arter: Häckande skäggdopping, svarttärna och fisktärna. Stinkpadda, lökgroda, citronfläckad kärrtrollslända, stor vattensalamande och halvgräset ag. Friluftsliv: Lättillgängligt rekreationsområde. Krankesjön nationellt särskilt värdefull Ramsarområde och Natura område. Krankesjön är en grund slättsjö med naturligt basisk och relativt näringsfattig vattenstatus. Sjön domineras av kransalger och nateväxter samt stora vassar och har ett rikt fågelliv. Rödlistade/hotade arter: Citronfläckad kärrtrollslända, bred gulbrämad dykare, stensimpa, större vattensalamander, sommargylling, pungmes, skäggdopping, rördrom och brun kärrhök, groplöja och spetsräfse. Övrigt: Forskningsstation. Sjön är nationell referenssjö Vombsjön nationellt värdefull Riksintresse och skyddsområde vattentäkt. En reglerad, eutrof slättsjö som sedan 1940-talet utgör dricksvattentäkt. Vombsjön har hög fiskproduktion och yrkesfiske utförs här. Sjön är omgiven av betesmarker och

17 skogar. Viktig rastlokal för fåglar. Rödlistade/hotade arter: Svarttärna, citronfläckad kärrtrollslända i närheten. Borstbäcken nationellt värdefull: Riksintresse och Natura 2000-område. Vattendrag med bitvis hastigt lopp och ovanligt rent vatten. Limnologiskt intressant. Dalgång djupt nedskuren i skifferberggrunden. Rikt varierat växt- och djurliv. Flertalet rödlistade svampar, mossor, lavar och insekter tyder på en lång skoglig kontinuitet i området. Varierad åldersstruktur på skogen, stor andel död ved och relativt hög luftfuktighet gör området till en god biotop för skalbaggar och mollusker. Stora geovetenskapliga och biologiska värden. Betydelse för det rörliga friluftslivet. Björkaån/Tolångaån nationellt särskilt värdefull Fiskevårdsområde. Vattendrag med meandrande lopp med betesmarker längs huvudfåra och naturliga korvsjöar. Intressant ur hydroformologi och landskapsbild. Rik fiskfauna med ett värdefullt bestånd av öring. Rödlistade/hotade arter: Tjockskalig målarmussla, ål, bäckvattenbaggen Riolus cupreus, skalbaggen Brychius elevatus. Fiskevårdsområde. Klingavälsån nationellt särskilt värdefull: Ramsarområde, riksintresse, Natura 2000-område, naturreservat i området. Ån har ett i stora delar naturligt meandrande lopp och omges av vidsträckta fuktängar vilka regelbundet svämmas över under vinterhalvåret. Stora delar av ån saknar trädvegetation och har en rik starr-, ört- och vassvegetation längs stränderna. Stort geovetenskapligt värde. Vattendraget är fisk- och fågelrikt, en förnäm övervintringslokal med mycket stora mängder gäss. Rödlistade/hotade arter: Ål. Fisk/fiskevärde Lödde å Avgränsning: Kävlingeåns vattensystem: mynningen- Vombsjön samt Bråån till Ö Sallerup Rödlistade/hotade arter: Tjockskalig målarmussla, ål rel. fri utvandringsväg Skyddsvärda fiskstammar: Havsvandrande öringstam >3000 smolt/år Skyddsvärda, sällsynta arter: Grönling, sandkrypare Fritidsfisketillfälle: > fisketillfälle/år Fritidsfiskearter: Mycket storvuxen gädda och abborre, havsöring Bråån Nationellt särskilt värdefull Avgränsning: Vombsjön-Ö Sallerup (Ingår i området Kävlingeåns vattensystem) Rödlistade/hotade arter: Tjockskalig målarmussla, ål med relativt fri utvandringsväg Skyddsvärda fiskstammar: Havsvandrande öringstam >3000 smolt/år Skyddsvärda, sällsynta arter: Grönling, sandkrypare Fritidsfisketillfälle: > fisketillfälle/år Fritidsfiskearter: Mycket storvuxen gädda och abborre, havsöring Vombsjön-Ö Sallerup (Ingår i området Kävlingeåns vattensystem) Tjockskalig målarmussla, ål med relativt fri utvandringsväg Havsvandrande öringstam >3000 smolt/år Grönling, sandkryparefritidsfisketillfälle: > fisketillfälle/årfritidsfiskearter: Mycket storvuxen gädda och abborre, havsöring

18 Vombsjön nationellt särskilt värdefullrödlistade/hotade arter: Tjockskalig målarmussla, ål med relativt fri utvandringsväg Skyddsvärda fiskstammar: Storvuxen, strömstationär öringstam Fritidsfisketillfälle: > fisketillfällen/år Fritidsfiskearter: Gös, ål, öring Björkaån/Tolångaån nationellt särskilt värdefull: Avgränsning: Björkaån inklusive biflöden (ingår i området Vombsjön-Björkaån) Rödlistade/hotade arter: Tjockskalig målarmussla, ål med relativt fri utvandringsväg Skyddsvärda fiskstammar: Storvuxen, strömstationär öringstam Fritidsfisketillfälle: > fisketillfällen/år Fritidsfiskearter: Gös, ål, öring Björkaån inklusive biflöden (ingår i området Vombsjön-Björkaån) Tjockskalig målarmussla, ål med relativt fri utvandringsväg Storvuxen, strömstationär öringstam Fritidsfisketillfälle: > fisketillfällen/årfritidsfiskearter: Gös, ål, öring Riksintressen för kulturmiljövården Kartbilaga 5: Nationella intressen i urval Riksintressen Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv. Inom Kävlingeåns HARO finns 15 riksintressen för kulturmiljövården. Först listas riksintressen som ligger i anslutning, eller har annan anknytning, till vatten. L:K11,Tranås, Handelsplats och bygdecentrum. Samhälle, där flera vägar möts, med öppet stensatt torg i centrum. Sockencentrum med nyromansk kyrka, prästgård från 1853, en mångfald av gatehus och en före detta vattenkvarn. Anisbäcken och den uppdämda Mölledammens vatten drev tidigare en kvarn. Den numera brädfodrade, gula byggnaden ligger kvar vid dammen. M:K 45, Lackalänga - Västra Hoby mm,"dalgångsbygd och odlingslandskap med karaktär av slättbygd, med bosättningskontinuitet kring Kävlingeån och med en betydande koncentration av fornlämningar längs med höjdryggen söder om Lackalänga." M:K100,Övedskloster - Tullesbo,"Slotts- och odlingslandskap utmed Vombsjön med förhistorisk bosättningskontinuitet, som sedan medeltiden präglats av klostret och senare godsförvaltningen vid Övedskloster och de spår i såväl landskap som

19 bebyggelse som förvaltningen genom århundraden bidragit till. Bebyggelsen har ett betydande arkitektur- och socialhistoriskt intresse. M:K101,Everlöv - Kumlatofta - Ilstorp, Dalgångsbygd kring Klingavälsån med omgivande svagt kuperade odlingslandskap påverkad av flygsand och präglat av jordbruk och betesdrift med av skiftena tämligen opåverkade byar och delvis spridd bebyggelse med lång kontinuitet. Äldre väg- och ägogränssystem, översilade strandängar. M:K162, Krageholm, Slottslandskap kring Krageholms slott med delvis bevarad medeltida bebyggelse som senare omgestaltats och som idag är av stort arkitekturhistoriskt intresse. M:K180, Södra Åsum: Sockencentrum med kringliggande odlingsbygd kring Åsumsån. Södra Åsums medeltida kyrka med platt innertak i långhuset, Södra Åsums nya kyrka från 1800-talet. Åsumsgården, ån och de till kvarnindustrin knutna anläggningarna, kvarndämme, kvarn, kvarnränna, skola och stenvalvsbro med fyra valv samt ett av länets äldsta friluftsbad med bad- och solterrasser från 1920-talet. I området ingår även: Betade ängs - och hagmarker samt utmed ån översilningsmarker M:K44, Löddeköpinge - Stävie mm: Dalgångsbygd kring Lödde å och omgivande betes- och odlingslandskap med lång bosättnings- och brukningskontinuitet och omfattande fornlämningsmiljöer samt betydelsefulla tätt liggande kyrkbyar med kyrkor av medeltida ursprung. Stenåldersboplatser, stora järnåldersgravfält, bronsåldershögar och en gånggrift längs med ådalen. Stävie, Löddeköpinge och Högs kyrkbyar med kyrkor som omgestaltats eller nybyggts under 1800-talet med intilliggande gårds- och bymiljöer samt kvarnmiljö med holländarmölla vid Löddeköpinge. Betade strandängar utmed ådalen. M:K63, Ellinge - Västra Sallerup: Dalgångsbygd och slottslandskap kring Bråån och Ellinge slott där godsförvaltningen sedan medeltiden satt sin prägel på såväl landskapet som bebyggelsens gestaltning. Betade strandängar utmed Bråån samt vidsträckta fält och rikt allésystem kring Ellinge tidigare befästa slott. Slottet är av medeltida ursprung men omgestaltades under och 1800-talen främst i enlighet med renässansens stilideal. Vallgravar och park, välbevarad ekonomi- och arbetarbebyggelse av såväl tegel som korsvirke, förvaltarbostad, skola och smedja. Kristinebergs herrgårdsanläggning från M:K72, Östra Sallerup: Sockencentrum med karaktäristisk och välbevarade bebyggelse och märklig parkanläggning i småbrutet odlingslandskap med förhistorisk bosättningskontinuitet. Bronsåldershögen Klackabacken. Den högt belägna Östra Sallerups 1200-tals kyrka som under 1800-talet omgestaltats, gamla skolan i korsvirke, nya skolan i tegel från år 1900, prästgård och prästlöneboställe från 1900-talet, bostads- och gatehus, parken med Karl XI:s stenar med tillhörande dammar och kanalsystem från 1680-talet. radiomaster

20 M:K81, Kungsmarken Fågelsångsdalen: Fornlämningsmiljö och lämningar efter medeltida biskopssäte med omfattande agrarhistoriska spår i dalgångsbygden kring Sularpsån. Lämningarna efter biskop Absalons borg Glumstorp, fossila åkersystem med ryggade åkrar, odlingsrösen, vallar, hägnadssystem och järnåldersgravfält samt bevarade och betade ängs- och hagmarker. I området ingår även Sandbyholms holländaremölla från 1800-talets slut med dominerande läge i landskapet samt lämningar efter medeltida tegelframställning med raserade tegelugnar och bevarade lergropar. M:K104, Sövde Sövdeborg: Slottslandskap i övergångszonen mellan slätt- och risbygd där såväl landskap som det karaktäristiska byggnadsbeståndet genom århundraden präglats av godsförvaltningen vid Sövdeborgs slott. Omfattande allésystem och stora ädellövskogspartier, betade översilningsmarker och strandängar utmed Sövde - och Snogeholmssjöarna. Sövde medeltida kyrka med landskapsdominerande läge och tillhörande kyrkby med bebyggelse av korsvirke och tegel från tal, gatehus, mejeri och prästgård. Lämningar efter det medeltida Absalons borg. Sövdeborgs 1590-tals slott med märkliga salstak från 1600-talet, omgestaltat under 1840-talet av C G Brunius i medeltidsromantiserande stil, vallgravar, porthus, välbevarad och tidstypisk ekonomi- och arbetarbebyggelse i tegel och korsvirke från tiden tal. M:K179, Hallsberg: Trädgårdsmiljö med unika bild- och textstenar skapade som uttryck för det sena 1800-talets religiösa strömningar. Hallsbergs fyrlängade gård och undantagsbyggnad med märklig trädgård med huggna bildstenar samt lämningar efter tillhörande vattenkvarn och ett rikt förgrenat gång- och parksystem, som förvaltas av Färs härads hembygdsförening. I området ingår även kringliggande betesmark. Övriga riksintressen (utan uttalad vattenanknytning): M:K 82, Björnstorp Gödelöv,"Kuperat odlingslandskap vid Romelåsen med förhistorisk bruknings- och bosättningskontinuitet, sätesgården Björnstorp från senmedeltiden med omgivande slottslandskap samt medeltida kyrkor." M:K83, Dalby - Hardeberga (Dalby Söderskog i Gis attribut): Kyrkomiljö med Nordens äldsta bevarade stenkyrka samt kungsgård som under medeltiden omvandlats till kloster. Centralbygd i lätt kuperat odlingslandskap med förhistorisk kontinuitet kring äldre vägsträckning och av skiftena påverkad gårds- och ägo struktur samt det av stordrift präglade landskapet kring godsen. M:K58, Skarhult, Slottslandskap kring Skarhults slott beläget i övergångszonen mellan slätt- och skogsbygd där godsförvaltningen sedan århundraden satt sin prägel på såväl landskapet som bebyggelsens gestaltning Riksintressen för naturvården, Natura 2000, Naturreservat Kartbilaga 5: Nationella intressen i urval Inom Kävlingeåns HARO finns 19 riksintressen för naturvården. Områden med vattenanknytning i motiveringen listas nedan.