Årskrönika Telefon/Mobil/Fax: Finanser: Innehar F-Skatt. Internet: GRiTraining. Postadress: Besöksadress: Korsängsgatan Ø

Transkript

1 (RAD) Årskrönika 2014 Inleder ett nytt år med att vara utan jobb för första gången i mitt liv sedan studenten. Söker mig tillbaka till Försvarsmakten efter året med Lindskey Racing, men fick klart för mig att det inte gick eftersom det var anställningstopp. December 2013 och januari 2014 är två månader i livet som känns som en lång välbehövlig ledighet med kvalitativ vila, träning och reflektioner över livet. Söker jobb och försöker hitta känslan av att jag mycket väl kan finna ett liv utanför Försvarsmakten, inte enkelt då min identitet har varit officer. Då jag också tar en rejäl timeout från Enduron så tappar jag lite av den identiteten också för en stund. Men, livet hänger inte på detta fullt ut, en stor del, men inte allt. En inre glädje och trygghet är en stor del i att kunna gå vidare utan att känna oro. Mitt liv har varit innehållsrikt med att ha skapat och hittat på många spännande upplevelser och känner många gånger att jag trots allt i livet har kommit dit jag tänkt mig, att fått göra det jag velat och nu var min utmaning att finna min kärlek i livet som jag saknat sedan jag skilde mig för tio år sedan. I början på februari kliver jag in på ÅF Enköping och startar därmed en ny era med att börja jobba som konsult på ett väletablerat företag med över 7000st anställda över hela landet och flera övriga delar i Världen. Fick chansen tack vare några gamla officerskollegor som tagit steget hit för några år sedan. Jag stortrivs och känner trots allt att jag gör nytta för Försvarsmakten och mina gamla kollegor med att vara en resurs som konsult där vi jobbar åt Försvarets Materielverk (FMV) som är en myndighet som levererar många tjänster och tekniklösningar till Försvarsmakten. Livets vändning Mirakel eller ödet kan mycket väl infinna sig vilket det helt klart gjorde för mig i slutet av januari. Blir hembjuden över ett glas vin till några tjejkompisar som har en fest. Väl där inser jag att en av tjejerna känner jag inte sedan tidigare, men hon är bekant på något vis. Beatrice heter hon och efter den här kvällen har våra stunder tillsammans blivit fler och kärleken till varandra har bara vuxit och vi känner att det fanns en mening med att vi skulle ses den kvällen. Vi kommer på att våra gemensamma tjejkompisar året innan försökte få oss att ta ett steg mot en dejt genom att tipsa oss om varandra genom Facebook, men då var ingen av oss redo att ta något sådant initiativ. Men nu, föll allt på plats och det känns fortfarande som ett mirakel att våra vänner kände att vi skulle passa ihop, vi är i samma läge i livet på många sätt och har så många gemensamma beröringspunkter så det är knappt man kan tro att det är sant. Sann, djup och härlig kärlek som är så välkommen i mitt liv. Postadress: Besöksadress: Telefon/Mobil/Fax: Finanser: Innehar F-Skatt Internet: GRiTraining Korsängsgatan Ø BG: c/o Robert Grindberg Enköping ORG: info@gritraining.net Korsängsgatan 79 VAT: SE Enköping

2 Enköping Att få börja om med ett nytt jobb har varit berikande, att få vara okänd i en ny miljö har varit fantastiskt. Bara några få gamla officerskollegor som är mina kollegor på det nya jobbet har också låtit mig få växa in i rollen som konsult. Insåg när jag började jobba att jag inte var helt återställd efter alla år med full gas, inom Försvarsmakten och min utveckling av GRiTraining med det stora engagemang jag trots allt haft inom Enduron. Så fort jag tog i lite till i jobbet så sa hjärnan ifrån, det brann liksom till och en känsla av utmattning infann sig omedelbart. Men allt eftersom har den här känslan försvunnit och förmågan att ta i lite till började fungera igen vilket var en lättnad. Har några spännande uppdrag som jag jobbar med och det främsta är min roll som Training Manager i införandet av de nya lastbilarna MAN till Försvarsmakten. Det innebär att jag leder och samordnar införandet av leveransutbildningen för Försvarsmaktens instruktörer som utbildar förare och mekaniker. Många järn i elden Jag vet, så här har många det och så ska det gärna vara och jag har hela tiden älskat dessa engagemang. Men helt klart kommer min verklighet ifatt mig också, kände mig helt slut inombords, fanns ingen kraft kvar att ge till sporten och dess utövare. Hade väldigt svårt att fatta beslutet att lämna min livsdröm, att få jobba med Enduron på heltid med Lindskey Racing och Lasse Lindh var ju det jag ville, men jag var helt tom i kropp och själ. Har under säsongen endast orkat med att supporta teamet med att vara skribent på Facebook och hemsidan. En viktig detalj i mitt beslut är att jag upptäcker att mitt ledarskap börjar flagna, börjar bli osäker, finner inte den naturliga känslan och pedagogiken började också få sina törnar. Glöden för att finna nya eller rätt vägar till en förares personliga utveckling gled ifrån mig. Det finns naturligtvis vissa svar på varför det blir så här och jag är ganska övertygad om vad det beror på och det är viktiga delar som egentligen många människor behöver ha koll på. Vi alla behöver förstå värdet av vad och en gör i olika sammanhang och att personer som ger energi till andra också måste få sin energi påfylld och det kan göras på olika sätt och självklart är behovet olika från person till person. Mitt behov ligger i att, både på jobbet, i sporten och privatlivet, få känslan av att göra bra och rätt saker. Dels saker som förväntas av omgivningen, något som man är överens om att det krävs, för att verksamheten ska utvecklas eller förvaltas. Behöver ha folk omkring mig som jag kan diskutera med och känna att det finns en vilja att utvecklas i vad det nu kan vara. Önskar att bli respekterad för den jag är och att den kompetens jag har inom mina områden kommer till nytta. Om det är bra saker behöver energin komma från att omgivningen ibland berättar och visar det. Ge goda reflektioner tillbaka och hänger med i resonemang. Viktigt med en öppen omgivning som kan diskutera och driva saker framåt gemensamt med en glöd, ett driv och en vilja att utvecklas och lyckas. Trots ett minskat engagemang inom Enduron, fortsätter jag och Christer Andersson in på ett sjätte år tillsammans. Christer är en förare som ger allt i sin satsning, trots att han är äldre och hör hemma i VRM och bredd/motionsklasser så gör han en livsresa som jag är så glad över att få vara en del i. Christer lyssnar, analyserar och försöker och alla som känner honom vet att han utvecklats enormt under de här åren.

3 Ny hos mig i år blir junioren Rasmus Sjöberg som inleder säsongen med en klar bild om vad han vill med sin sport. För några år sedan mötte jag denna unga kille i ett USM 2-3 läger jag anordnade ihop med sonen Marcus under en påskhelg. Där fanns några andra kända juniorer med som Lars Löfgren, Anton Sandstedt och Erik Ljungberg. Dessa grabbars framfart vet ni redan om men Rasmus var närapå nybörjade då och kämpade suveränt genom helgen. Nu vill han satsa mer och inleder säsongen med att b la åka till Spanien för egen träning och start vid årets första EM. Rasmus kämpar sig igenom tävlingen och får med sig massor med erfarenheter. Men tyvärr väl hemma igen så vurpar han illa på en crossbana och skadar sitt ben så pass att han blir borta resten av säsongen. Därför slutade vårt engagemang, men jag tyckte det var inspirerande de stunder vi fick i Enduroträningen och jag tror vi kommer få se mer av honom i framtiden. Janne Gustafsson är en hängiven sponsor till Jonas Karlsson som varit med oss många gånger och bidragit med sin service ambition i samband med vissa SM tävlingar och flera Novemberkåsor. Janne kör själv på motionsnivå och vill hela tiden utvecklas och tog därmed kontakt med mig i vintras och snart var vi igång med ett samarbete inom Enduroträningen. Janne visar också en god förmåga att lyssna och omvandla de teoretiska kunskaperna till verklighet i sin körning och sin inställning till sporten. Niklas Gustafsson är med mig för tionde året och det är alltid roligt och inspirerande att jobba ihop med Nisse. Vi är inte bara tränare och adept, vi är goda vänner och Nisse har en skön tävlingsförmåga som jag tyvärr tror att det är många som inte riktigt förstår men som jag tycker så mycket om. Nisse är egentligen en resurs inom sporten som jag önskade fler skulle se, både media och förbund. Men mycket glädjande så har Nisses moderklubb, Göta MS förstått hans kapacitet och har bjudit in honom att vara med som tränare i klubbens ungdomssatsning ihop med duktige ledaren Christoffer Moilanen. Nisse har förmågan att berätta, beskriva och inspirera de unga förarna, ingen kan ta ifrån Nisses sex SM guld, internationella framgångar individuellt med b la fabrikskontrakt med KTM Farioli under två säsonger och landslagsuppdrag. Nisse slutar på en hedrande 4e plats i SM1 och då var han inte med i premiärtävlingen som var en två dagars i Uddevalla.

4 VM Sverige VM i Enköping blir en succé vilket jag mycket väl trodde att det skulle bli. Göta MS är duktiga på att arrangera tävlingar och området runt Enköping har banor som håller hög internationell klass. Att crossprovet gick i grusgropen och stora gräsprovet utanför Ledningsregementet på övningsfältet, var enormt häftigt för mig personligen. Gräsprovet har funnits som träningsområde i många årtionden men den dragning som idag finns lag jag iordning 1999 för att få en bana som skulle likna utländska gräsprov med hög fart i sig. Grusgropen var i drift fram till 1996, tror jag, sen låg den i träda och till SixDays lägret 1998 gjorde jag dragningen på den bana som sedan dess använts flitigt. Till VMet sydde arrangören ihop dessa två områden och ändrade lite i grusgropen så den fick några nya dragningar på vissa håll men ändå var det min grunddragning som var huvudspåret. Ni förstår, alla timmar jag stått där och tränat förare och drömt om att mina banor en dag skulle kunna vara en VM bana, nu äntligen besannades. Var med Nisse under helgen och det var väldigt spännande att se honom tävla på den här nivån igen trots kort tid till förberedelse innan start. Göta ville ha med mig och Patrik Görl i samband med prologen där vi körde uppvisnings race med våra gamla militärmotorcyklar, Husqvarna 258. Vi har tävlat flitigt med dessa hojar i många år och vi kunde lite glatt konstatera att våra tider vi fick räckte långt i förhållande till VM förarnas resultat. Landskamp mot Brittiska Armén Trots att jag tar det lugnt under året, åker knappt hoj själv, så får jag äran att representera militära landslaget i den anrika och traditionella landskampen mellan Brittiska Armén och Försvarsmakten. I år gick tävlingen i England och det skulle firas 60 års jubileum. Jag ville gärna vara med, trots att jag slutat som Officer är jag Reservofficer vilket gör att jag kan vara med. För mig är det min 19e start där mitt första deltagande var i Älvdalen 1993 och till England skulle det här bli min sjätte gång. Under alla mina 19 starter har jag varit med och vunnit landskampen 14 gånger vilket känns helt otroligt. Den här gången var det tredje generationen förare som jag tävlar mot bland de Engelska förarna. Jag får till en bra känsla i tävlingen som är en två dagars med trial under hela lördagen och söndagen är det ett långt endurorace med 5st varv som har snabbare idealtid för varje varv samt två tidtagningar på enduroprovet under varv 1 och 2.

5 Vi vinner inte landskampen men jag lyckas bäst bland Svenskarna och blir 5a totalt vilket känns helt otroligt att jag kan få ihop det trots att jag inte kört många timmar hoj i år. Tackar Vanja Kollman för att jag fick låna hennes VM hoj från avslutningsåret 2010, KTM 300 fick en ny plats i mitt hjärta. Äventyrligt liv Året har i övrigt varit fullt av aktiviteter där jag gör något för min egen skull, tränat i 3st Boat Camper (6eckor med 3 träningskvällar x 3) var helt klart något mycket värdefullt då jag också gjorde det ihop med Beatrice. Har deltagit i 4st löpartävlingar där Vasa stafetten var en spännande upplevelse ihop med Bea, Vanja Kollman och Robban Tranberg med flera andra goda vänner. Haft härliga utlandsresor med Beatrice, i somras till Rhodos där vi också träffar hennes syster med familj. I december till södra Frankrike med vandringar i bergen och boende hos Magnus och Outi Karlsson, där jag var med Teamet våren Norrlandsresa till Beas övriga släkt och flera utlandsresor med nya jobbet. Har absolut inget att klaga på idag, är så nöjd med livet som jag och Bea lever. Är också mycket glad över min son Marcus som skapar sina egna förutsättningar där han i somras levde sin dröm som stuntman på High Chaparall i den stora Western showen. När han inte jobbar som stuntman är han vikarie på skolor i Enköping och i dagarna fick han ett längre jobb som elevassistent vilket han tycker mycket om. Nu är vi igång med ett nytt år och jag känner att energin kommit tillbaka och jag har fått några frågor om Enduro engagemang som föreläsning, tränar kurs och personlig tränare. Vi får se vilken nivå jag väljer att finnas med på under året, självklart tickar mitt hjärta för racingen och så smått kommer känslan tillbaka i mig för att kunna vara med i sporten med vad det nu kan vara. Följ gärna min verksamhet på Facebook och min hemsida som jag hoppas kunna vara duktig med att uppdatera under året. Väl mött! Robert Grindberg - Training Manager