Uppdatering av "Aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp"

Transkript

1 1 (68) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Dnr Redovisning av regeringsuppdrag 21 Uppdatering av "Aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp" I uppdrag 21 i regleringsbrevet år 2009 anges att Naturvårdsverket ska, i syfte att öka återanvändningen, genomföra en revidering av rapporten 5214, Aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp. I uppdraget ingår att genomföra en konsekvensanalys av olika behandlingsmetoder av avloppsslam utifrån ett hälso- och miljöperspektiv. Användning av avloppsslam på mark ska utvärderas i förhållande till andra behandlingsmetoder, såsom utvinning av biogas med åtföljande förbränning med återvinning av energi och fosfor, utifrån förbättrat kunskapsläge avseende föroreningar och den teknikutveckling som skett på området sedan år En analys av kostnader, energiaspekter, transporter och klimatpåverkan samt en samhällsekonomisk bedömning såväl som en bedömning för enskilda aktörer ska finnas med i utredningen. När Naturvårdsverket föreslår förändringar i regelverket ska detta ske i form av författningsförslag. Naturvårdsverket ska genomföra uppdraget i samråd med övriga berörda myndigheter och branschaktörer. Revideringen utgår från aktionsplanen från år 2002, varför inga nya konsekvensanalyser har gjorts utöver för de uppdateringar som denna rapport bygger på. Uppdateringarna omfattar de områden där vi bedömer att ny kunskap har kommit fram sedan år 2002 och bygger på följande; Tillgång och kvalitet på fosfor som mineralgödselmedel. Metoder för att nyttiggöra främst fosfor ur avlopp som ersättning för mineralgödsel. Miljö- och hälsoskyddsaspekter vid användning av avloppsfraktioner på mark. Förordningsförslag för användning av avloppsfraktioner på mark. Bakgrundsmaterialet till denna rapport finns i bilaga 2 och är respektive författares egna slutsatser. Naturvårdsverkets synpunkter framgår av denna rapport. BESÖK: STOCKHOLM - VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND - FORSKARENS VÄG 5, HUS UB KIRUNA - KASERNGATAN 14 POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2 (68) Förkortningar As Arsenik B Bor BDT BadDiskTvätt BOD Biochemical Oxygen Demand (biokemisk syreförbrukning) Cd Kadmium Co Kobolt Cr Krom Cu Koppar Hg Kvicksilver IPP Integrerad produktpolicy K Kalium LCA Livscykelanalys Mn Mangan Mo Molybden N Kväve Ni Nickel P Fosfor Pb Bly pe Personekvivalent(er) S Svavel TS Torrsubstans V Vanadin Zn Zink Innehållsförteckning 1. Sammanfattning Viktiga slutsatser i uppdraget Behov av fosforåterföring från avlopp Fosfor och andra näringsämnen Användning på åkermark och annan mark Återföring berör hela samhället System för återföring behöver utvecklas beslutas lokalt och medför ökade kostnader Enskilda avlopp bidrar till övergödningen Viktiga styrmedel Förslag till förordning Minskad tillförsel av föroreningar till mark Skärpta miljö- och hälsoskyddskrav En samlad reglering Inledning Syfte och genomförande... 11

3 NATURVÅRDSVERKET 3 (68) 2.2. Avgränsningar Aktionsplanens mål och strategi Långsiktigt mål Anpassad avfallshierarki för avloppsfraktioner Fosforfrågan perspektiv på hållbart utnyttjande Ny förordning om användning av avloppsfraktioner Innebörden av förordningsförslagets paragrafer Frågan om anmälningsplikt för spridning av avloppsfraktion på åkermark Frågan om spårbarhet och tillgång till register Konsekvenser av förordningsförslaget Metaller - uppdatering av Aktionsplanens underlag, bedömningar och förslag Kvalitetskrav för avloppsslam Gränsvärden för tungmetaller kan även relateras frivilligt till fosforinnehåll Begränsningsvärden för tillförsel Tillåta ökad tillförsel av koppar till jordar med risk för kopparbrist Följa upp vetenskapligt underlag Kadmium Kvicksilver och silver Indikativa trender i metallinnehållet i avloppsvatten Förslag avseende metaller Beslut om begränsningsvärden för högsta tillåtna metallhalt i avloppsfraktioner och åkermark liksom begränsningar avseende tillförsel till åkermark (se bilaga Z i bilaga 1) Kompletterande vägledning till förordningen Regelbunden nationell samlad övervakning av förekomst av spårämnen i avloppsfraktioner från ett urval av avloppsanläggningar Utreda behov och möjligheter att begränsa användningen av avloppsfraktioner till åkermark med vissa egenskaper alternativt differentiera begränsningsvärden beroende på markbeskaffenhet Utreda möjligheter att på sikt byta ut kopparledningar för dricksvatten Följa upp etablerade långliggande fältförsök med spridning av avloppsslam för att tidigt upptäcka eventuella effekter i ekosystemet

4 NATURVÅRDSVERKET 4 (68) 7. Organiska föroreningar - uppdatering av Aktionsplanens underlag, bedömningar och förslag Begränsa tillförsel och ackumulering Uppföljning av vetenskapligt underlag Förslag avseende organiska ämnen Regelbunden nationell samlad övervakning av förekomst av kända organiska ämnen i avloppsfraktioner från ett urval av avloppsanläggningar samt kartlägga och övervaka nya ämnesgrupper Följa upp etablerade långliggande fältförsök med spridning av avloppsslam för att tidigt upptäcka eventuella effekter i ekosystemet Övrigt arbete som är viktigt men där förslag inte utarbetats i dagsläget Driv på inom EU för en stärkt kemikalielagstiftning Fortsatt prioriterat uppströmsarbete Smittskydd - uppdatering av Aktionsplanens underlag, bedömningar och förslag Barriärer för att förhindra exponering Pågående arbeten med slamregler Specifika behov Funktionskrav eller teknikkrav? Två behandlingsklasser med anpassad användning Användningsrestriktioner Kontroll av hygieniseringskrav och behandlingsprocesser Kvalitetskrav slutproduktkontroll Förslag till regelverk för källsorterad urin Nuvarande rekommendationer Exponering för patogener vid användning av urin Risk för smittspridning och lagring som barriär Förslagets uppbyggnad och motiv Förslag avseende smittskydd Beslut om behandlingskrav och användningsrestriktioner avseende hygieniska aspekter för avloppsfraktioner inklusive urin (se bilaga 1 samt bilaga Y) Kompletterande vägledning till förordningen Utveckla metoder för att nyttiggöra fosfor ur avlopp Befintlig hantering av avloppsslam Metoder för att återföra fosfor (och andra näringsämnen) Referensalternativ... 42

5 NATURVÅRDSVERKET 5 (68) Källsorterat avloppsvatten Blandat avloppsvatten Slutsatser från systemanalysen från år Nya metoder för storskalig utvinning av fosfor Konsekvenser av storskaliga metoder för nyttiggörande av fosfor ur avlopp Småskalig återföring av fosfor Möjliga åtgärder Kompletterande åtgärder VA-planer Komplettera VA-lagen Dialog mellan aktörer Miljö- och hälsoskyddsaspekter när avloppsfraktioner används på mark Förslag i syfte att utveckla metoder för nyttiggörande av fosfor ur avlopp Krav på VA-planer bör införas System för finansiellt stöd till utveckling av teknik för utvinning av fosfor Ökad återföring ur småskaliga avlopp Konsekvensbedömning Nollalternativet Konsekvenser Ökad återföring av fosfor och andra näringsämnen i avlopp Principer för användning avloppsfraktioner på åkermark Konsekvenser - Förordningen genomförs Hygieniseringskrav Förändringar av begränsningsvärden, främst metaller Ökad tillförsel av koppar till jordar med risk för kopparbrist Gränsvärden för tungmetaller relateras frivilligt till fosforinnehåll Tillägg av informationsplikt Kostnader att införa förordningen enligt förslaget Anläggningskostnader Kostnader för tillsynsmyndigheter Konsekvenser av övriga förslag Kompletterande vägledning till förordningen (förslag samt 8.8.2) Regelbunden nationell samlad övervakning av förekomst av kända organiska ämnen i avloppsfraktioner från ett urval av avloppsanläggningar samt kartlägga och övervaka spårämnen samt nya ämnesgrupper (förslag samt 7.3.1) Utredningar om metaller och organiska föroreningar System för finansiellt stöd till utveckling av teknik för utvinning av fosfor... 58

6 NATURVÅRDSVERKET 6 (68) Ökad återföring från småskaliga avlopp Två storskaliga metoder för nyttiggörande av fosfor ur avlopp Kostnader för dessa två tekniklösningar att utvinna fosfor Miljökostnader Jämförelse av konsekvenser för de olika systemen Konsekvenser för olika aktörer Referenser Bilagor Bilaga 1: Förslag till förordning inklusive bilagorna X, Y och Z Bilaga 2: Underlagsrapporter

7 NATURVÅRDSVERKET 7 (68) 1. Sammanfattning Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att revidera rapporten 5214, Aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp i syfte att öka återanvändningen. I uppdraget ingår att utifrån dagens kunskapsläge analysera olika behandlingsmetoder för att återföra fosfor. Analysen ska omfatta kostnader, energi, transporter och klimatpåverkan Viktiga slutsatser i uppdraget Behov av fosforåterföring från avlopp Det är viktigt att fosfor från avlopp återförs till åkermark eller annan produktiv mark. Dels för att undvika övergödning som uppstår när näring från avlopp hamnar på olämplig plats samt de miljö- och resursproblem som är förknippade med gruvbrytning och gödselmedelstillverkning samt dels, på lång sikt, att den mängd brytbar fosfatmineral som finns i världen är begränsad. Se vidare avsnitt Fosfor och andra näringsämnen. Regeringens uppdrag till Naturvårdsverket har fokus på återföring av fosfor. Under arbetet med aktionsplanen framkom dock starka skäl till att sträva efter att återföra fler näringsämnen; förutom fosfor, främst svavel, kväve och kalium. Att ensidigt fokusera på fosfor kan leda till suboptimering i ett långsiktigt kretsloppsperspektiv. Även andra resurser i avloppet, som humusämnen och essentiella grundämnen, är långsiktigt viktiga att återföra. Uppfyllandet av målet bör därför inte försvåra återföring av andra näringsämnen från avloppet, i första hand kväve, kalium och svavel. Vid beräkning av målets uppfyllande bör hänsyn tas till det faktiska behovet av fosfor, det vill säga den beräknade mängd råfosfat som ersätts. Utvunnen fosfor som utnyttjas som råvara till fosforindustrin jämställs med återföring till åkermark Användning på åkermark och annan mark. Naturvårdsverket anser att näringen från avloppet ska utnyttjas som växtnäring. På lång sikt kan man anta att detta i praktiken innebär åkermark. Där näring från avlopp används på sådant sätt att mineralgödsel ersätts uppnås enligt vår mening i allt väsentligt syftet med att sluta kretsloppet för näringsämnen Återföring berör hela samhället. Förutom successivt skärpta gränsvärden för avloppsfraktionerna krävs kraftfulla åtgärder inom ett flertal områden och av en mängd aktörer för att återföringsmålen ska nås. Arbetet för en giftfri miljö, specifika åtgärder hos kommuner och andra aktörer, liksom ökad medvetenhet hos konsumenter och företag är exempel på förutsättningar för att målen ska kunna nås. Miljöarbetet inom EU och internationellt är också av avgörande betydelse dels för att minska mängden föroreningar i produkter som påverkar avloppsfraktionerna, dels för att minska nedfallet av föroreningar som förutom den direkta belastningen på åkermarken även påverkar dagvattnets kvalitet.

8 NATURVÅRDSVERKET 8 (68) Arbetet med att minska föroreningarna i avloppet är samtidigt en viktig drivkraft för att avgifta samhället och bidrar till uppfyllandet av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö System för återföring Det är Naturvårdsverkets uppfattning att återföring av näring från avlopp, med beaktande av förslag i denna utredning, kan ske genom fortsatt slamspridning. Det krävs dock ytterligare kvalitetsförbättringar för merparten av dagens slam för att långsiktigt uppnå målet Giftfri miljö. Förutsättningarna för att uppnå dessa kvaliteter varierar och det råder därför osäkerhet om i vilken omfattning traditionell slamhantering kan utvecklas för att nå målen. En annan möjlighet att uppnå målen är att bygga ut sorterande system, vilka fångar upp relativt mycket näringsämnen, men avsevärt mindre mängd föroreningar jämfört med dagens slam. Ett ytterligare alternativ är att använda sig av någon teknik som utskiljer näringsämnen ur avloppsfraktionen, antingen från avloppsvattnet, från slammet eller ur aska från slam som förbränns. En del förväntade nya tekniker för att utvinna fosfor ur slam eller aska har lagts ner sedan år Ett forskningsprogram har dock initierats i Tyskland. I Kanada och USA har uppförts storskaliga anläggningar för utvinning av fosfor ur slam från biologiska reningsprocesser. En storskalig anläggning planeras i Tyskland för att utvinna fosfor ur aska från slamförbränning. Två huvudsakliga metoder finns i drift, utvinning av fosfor från aska och struvitutfällning vid anläggningar med biologisk fosforfällning. Ytterligare en metod för att utvinna fosfor ur aska utvecklas i Sverige och uppges av innovatören vara kommersiell inom kort, vid sidan av hög återvinningsgrad anges även att fällningskemikalier och insatskemikalier kan utvinnas. Vid utvinning av fosfor från aska kan nästan all fosfor i askan utvinnas. Metoden bygger på monoförbränning av slam. I Sverige saknas anläggningar anpassade för förbränning av enbart avloppsslam. Att bygga sådan kapacitet tar tid och investeringarna i monoförbränning med utvinning ur aska, är avsevärt högre än för slamgödsling. Resursmässigt medför utvinning ur aska något högre energiförbrukning än slamgödsling och transportkostnaderna ökar jämfört med vanlig slamspridning. Generellt minskar tillförseln av föroreningar till åkermark vid utvinning eftersom askan innehållande föroreningar deponeras (förutsatt förbränning). Dock ökar utsläpp av kväveoxider något vid förbränning. Avsevärt mindre fosfor, drygt hälften kan utvinnas ur slam från biologisk fosforrening (struvitutfällning), slammängden blir mindre och möjligheten till biogasproduktion i reningsverket minskar jämfört med utvinning ur aska. Det fåtal svenska reningsverk som har biologisk fosforrening kan redan idag tillämpa tillgänglig utvinningsteknik, men det krävs betydande investeringar. En fördel är att det inte krävs monoförbränning, utan slammet kan i efterhand brännas i befintliga anläggningar efter anpassning för detta. Kostnaderna torde därför i praktiken kunna minskas betydligt men även här krävs sannolikt investeringar. Nackdelen med metoden är svårigheten att genom biologisk fosforrening uppnå

9 NATURVÅRDSVERKET 9 (68) tillräckligt hög reduktion av fosfor i vattenfasen. Även denna metod innebär ökade transporter och drivmedelsförbrukning behöver utvecklas Återföring av näringsämnen från avlopp kräver ett långsiktigt och målmedvetet arbete. Vi anser att arbetet med utbyggnad av näringsåterförande system måste vara välgrundat och långsiktigt hållbart, såväl miljömässigt som ekonomiskt och socialt. De system som studerats inom uppdraget har olika svagheter som innebär att det finns tveksamheter om deras långsiktiga hållbarhet. Det krävs fortsatt forskning och teknikutveckling, och att olika system utvecklas, byggs och utvärderas i större skala, innan en mer allmän introduktion sker beslutas lokalt Kommunerna har ansvar för att välja de lösningar som passar lokalt, den enskilda kommunens eller regionens förutsättningar, och som leder mot det långsiktiga målet. T.ex. kan en storstadsregion behöva andra lösningar än en mindre kommun, förekomst av industrier kan kräva speciella system osv. Tillgång eller brist på omgivande åkermark kan vara en annan faktor och medför ökade kostnader. Kostnaderna för att återföra näring från avlopp kommer sannolikt att öka avsevärt jämfört med nuvarande nivå oavsett vilka system som utvecklas. Kostnaderna är dock svåra att beräkna, såväl avseende åtgärder som krävs för att uppnå ett acceptabelt slam, som beträffande utveckling och införande av sorterande och fosforutvinnande system, då detta inte är beprövad teknik. Kostnaderna varierar också mellan olika system beroende på typ av kalkyl, företagsekonomisk eller samhällsekonomisk, och beroende på hur miljökostnaderna beräknas. Särskilt stora kostnadsskillnader framkommer om systemens nytta mäts som återföring av samtliga näringsämnen eller om nyttan mäts som enbart återföring av fosfor. Även om underlagsmaterialet indikerar osäkerheter kan ändå generellt sägas att sorterande system är dyrast och att kostnaderna för de studerade fosforutvinnande systemen är i stort sett inbördes likvärdiga och något dyrare än direkt slamanvändning. Noteras ska att kostnader för att nå långsiktig acceptabel slamkvalitet inte medräknats förutom kostnader för hygienisering och att det finns ytterligare system som utvecklas och som inte har bedömts inom uppdraget. Med tyska förhållanden har det beräknats att storskalig fosforutvinning generellt sett skulle öka kostnaderna för avloppsvattenhantering med 2-5 %. Grova uppskattningar tyder på att merkostnaden för utvinningsalternativen, jämfört med idag förekommande slamspridning, är ca 50 SEK/pe och år. För att få till stånd en utveckling och tillämpning i Sverige av nya metoder kommer det krävas investeringsstöd. Detta gäller särskilt för investeringar i monoförbränning och efterföljande termokemisk behandling av aska för att utvinna fosfor.

10 NATURVÅRDSVERKET 10 (68) Teknikutveckling och testning av olika systemlösningar i större skala är enligt Naturvårdsverkets bedömning en förutsättning för att olika alternativ bättre ska kunna värderas samhällsekonomiskt och därigenom göra det möjligt att nå återföringsmålen till rimliga kostnader. Det är inte rimligt att lägga hela denna utvecklingskostnad på enskilda kommuner Enskilda avlopp bidrar till övergödningen. Från de ca småskaliga avloppsanläggningarna med WC-anslutning, i Sverige bedöms möjligheten vara god att väsentligt öka återföringen av fosfor och annan näring. Detta minskar även övergödningen markant. Kostnaderna för ökad återföring har dock inte följts upp sedan den ursprungliga aktionsplanen togs fram år För att få till stånd ökad återföring av näring från enskilda avlopp finns behov av regler för användning, stöd till certifiering samt stöd till forskning och utveckling. Viktiga åtgärder på kommunal nivå kan vara information om återförande system, effektivare prövningsprocess samt differentierade avgifter Viktiga styrmedel För planering och utbyggnad av långsiktigt hållbara avloppssystem anser Naturvårdsverket att VA-planer är ett strategiskt styrmedel som bör utnyttjas, t.ex. som en del av de kommunala översiktsplanerna. Ökad kunskap behövs generellt när det gäller flöden av föroreningar i samhället och deras effekter. Ett flertal utredningar föreslås i syfte att ytterligare klargöra omfattningen och betydelsen av föroreningsflöden som kan hamna i avloppet Förslag till förordning Minskad tillförsel av föroreningar till mark. Att använda de avloppsfraktioner som finns i dag på åkermark är generellt sett inte långsiktigt förenligt med miljömålet Giftfri miljö på grund av nuvarande innehåll av föroreningar. Vi föreslår därför skärpningar i regelverket rörande metaller, samt nya regler med avseende på smittskydd. Vi föreslår att dessa sammanförs i en regeringsförordning. Vi bedömer att övergripande styrmedel såsom arbetet med miljömålet Giftfri miljö och kemikalielagstiftningen samverkar med förslagen i denna utredning så att den långsiktiga användningen av avloppsfraktioner blir förenligt med miljömålet Giftfri miljö. Därmed bedömer vi att avloppsfraktioner kan återföras till på åkermark på såväl kort som lång sikt med acceptabel risk vad avser tillförda metaller och organiska föroreningar samt smittskydd. Vi föreslår inga generella regler för att minimera tillförsel av organiska föroreningar till åkermark via avloppsfraktioner. Vi förordar istället att de frivilliga styrmedel och samarbetet som utvecklats sedan år 2002 riktade mot exempelvis produkter, handel och verksamheter anslutna till avloppsnätet samt användningen av avloppsfraktioner på mark, utvecklas vidare. Vi föreslår dock en mer omfattande övervakning och kartläggning av både kända och mindre kända organiska föroreningar.

11 NATURVÅRDSVERKET 11 (68) Skärpta miljö- och hälsoskyddskrav. Tillförsel av kadmium till åkermark är en ytterligare viktig aspekt vid användning av avloppsfraktioner. Studier pekar på att redan dagens kadmiumintag innebär risker för negativa hälsoeffekter. Vi föreslår därför gränsvärden för kadmiumtillförsel som innebär att det från år 2025 finns förutsättningar att uppnå balans mellan till- och bortförsel av kadmium från avloppsfraktioner i delar av landet med högre bortförsel. Avloppsfraktioners bidrag till kadmiumintaget är dock mycket begränsat. Vi föreslår skärpningar för kvicksilver för att minska tillförseln till åkermark. Dessutom föreslår vi att silver begränsas, dels genom regler för tillförsel till åkermark, dels genom regler för halter i avloppsfraktioner. Silver och tenn har identifierats som potentiellt toxiska grundämnen vilka kan tillföras åkermarken i relativt stora mängder med avloppsslam. Den huvudsakliga källan till tenn i slam är dock livsmedel, varför styrningseffekten av ett begränsningsvärde för tenn i slam är liten. Naturvårdsverket bedömer att nuvarande hantering av avloppsfraktioner inte medför ett tillräckligt smittskydd och föreslår därför ökade krav på behandling och fler begränsningar vid användning på mark. Eftersom smitta kan spridas till människor och djur, oavsett användningsområde, föreslår vi att kraven omfattar användning av avloppsfraktioner på all mark. Vi föreslår även vissa krav på den hygieniska kvaliteten på avloppsfraktioner samt på åtgärder för att hindra återinfektion En samlad reglering Förslaget innebär att samtliga avloppsfraktioner därmed omfattas av regler. Avloppsfraktioner från enskilda hushåll vilka inte överlåts till annan omfattas dock inte. Även om förordningen gäller användning på all mark så gäller kriterierna för metaller endast åkermark. Detta ska inte tolkas som att det inte finns behov av reglering av metaller på annan mark. Naturvårdsverket har exempelvis tagit fram en handbok med kriterier för användning för anläggningsändamål. För exempelvis skogsmark saknas ännu underlag för metallregler. Kriterierna för smittskydd omfattar dock all mark. För att vägleda om avsedd tillämpning kommer vi ta fram vägledning till förordningen. Den sammantagna bedömningen är att det ur miljösynpunkt finns tid för ytterligare överväganden de närmaste åren, då kopplat till utvärderingar och omprövningar inom miljömålsarbetet, i detta fall Giftfri Miljö. Besluten bör då basera sig på den ökade screening som föreslagits, uppföljningen av långliggande fältförsök, genomslaget för de åtgärder som beslutats utifrån REACH, arbetet med framtagande av slamdirektiv inom EU samt utvärderingar av teknikutvecklingen. 2. Inledning 2.1. Syfte och genomförande Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att revidera rapporten 5214, Aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp i syfte att öka återanvändningen. I

12 NATURVÅRDSVERKET 12 (68) uppdraget ingår att utifrån dagens kunskapsläge analysera olika behandlingsmetoder för att återföra fosfor. Analysen ska omfatta kostnader, energi, transporter och klimatpåverkan. Enligt uppdraget ska Naturvårdsverket föreslå eventuella förändringar i regelverket i form av författningsförslag. Vi har samrått med berörda myndigheter och huvudaktörer genom löpande kontakter. Dessutom har vi anordnat två workshops om smittskydd respektive om metaller och organiska ämnen. De synpunkter och förslag som framkommit ligger till grund för ett reviderat förordningsförslag. De beskrivningar och slutsatser i övrigt som framförs i rapporten, speglar den genomförda processen, även om samrådande myndigheter och organisationer inte haft möjlighet att ta ställning till slutprodukten. Utgångspunkten är att regeringen remitterar det förslag till förordning som vi redovisar i rapporten. Berörda intressenter har då möjlighet att yttra sig. Detta förfarande har förankrats i beställardialog i februari Avgränsningar En utgångspunkt är det arbete som Naturvårdsverket rapporterade till regeringen år 2002 genom rapport 5214, Aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp, samt tillhörande underlagsrapporter. I denna utredning har främst följande delar uppdaterats: Tillgång och kvalitet på fosfor som mineralgödselmedel. Metoder för att nyttiggöra främst fosfor ur avlopp som ersättning för mineralgödsel. Miljö- och hälsoskyddsaspekter vid användning av avloppsfraktioner på mark. Förordningsförslag för användning av avloppsfraktioner på mark Relevanta delar av den gamla aktionsplanen rekapituleras i denna rapport, men för en fördjupad förståelse för då förda resonemang och analyser, hänvisar vi till Naturvårdsverkets rapport Aktionsplanens mål och strategi Utgångspunkten för våra förslag är det underlag som togs fram i samband med aktionsplanen år 2002 (Naturvårdsverket, Rapport 5214). I detta avsnitt följer en övergripande redogörelse över aktionsplanen. Aktionsplanen utgår från visionen om en framtid där utvecklingen är hållbar och miljökvalitetsmålen är uppnådda. Arbetet med aktionsplanen utgick från att utreda motiv för och möjligheter till att återföra fosfor från avlopp. Utredningen har dock visat att andra näringsämnen kan vara viktiga att återföra. Utifrån dessa utgångspunkter formulerades följande mål:

13 NATURVÅRDSVERKET 13 (68) Långsiktigt mål Näringen i avlopp återförs till mark där näringen behövs, utan risk för hälsa eller miljö. Detta innebär bl.a. att avloppsfraktionerna har en sådan kvalitet, med avseende på renhetsgrad, att de kan återföras utan risk för hälsa eller miljö, näringen i avlopp kan återföras både till åkermark och annan mark där näring behövs, användning av andra gödselmedel ersätts. På lång sikt är målet att alla näringsämnen i avlopp som det är möjligt i praktiken att återföra också återförs. Hur stor andel av näringsämnena i avlopp detta utgör, beror bland annat av den långsiktiga inriktningen av systemlösningar. Strategin för att nå det långsiktiga målet har tre avgörande inriktningar. Åtgärder ska syfta mot: 1. Ökad återföring av fosfor och andra näringsämnen från avlopp. 2. Minskad mängd tillförda föroreningar till åkermark och avlopp. (För att nå överensstämmelse med det långsiktiga målet, bör ambitionen vara att denna punkt utökas från att gälla åkermark till att gälla all mark.) 3. Minskad risk för smittspridning. Kommunerna har en viktig roll i det strategiska arbetet. Som stöd för beslut om bästa möjliga sätt att omhänderta avloppsfraktionerna, kan kommuner använda nedanstående anpassning av avfallshierarkin (Regeringens skrivelse 1998/99:63). Anpassad avfallshierarki för avloppsfraktioner Den som beslutar om hantering av avloppsfraktioner ska: 1. I första hand välja en hantering som ger återföring av näringen. Om detta ej är möjligt*: 2. I andra hand välja en hantering där åtminstone energin eller materialet utnyttjas. Om detta ej är möjligt*: 3. I sista hand välja att låta avloppsfraktionen gå till kvittblivning, där varken näringen, energin eller materialet utnyttjas. *med ej möjligt menas att alternativen är ekonomiskt oskäliga eller miljömässigt oacceptabla. Det första alternativet överensstämmer med det långsiktiga målet. Dock kommer det av olika anledningar på kort sikt, och även i vissa fall på lång sikt, att förekomma avloppsfraktioner från vilka näringsämnen inte kommer att kunna återföras, t.ex. på grund av lokala, regionala eller strukturella förhållanden. Därav de övriga alternativen. Naturvårdsverket föreslog år 2002 ett delmål på vägen mot det långsiktiga målet:

14 NATURVÅRDSVERKET 14 (68) 2015 ska minst 60 % av fosforn i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark. Delmålet antogs av riksdagen genom 2004 års miljömålsproposition (prop. 2004/05:150 Svenska miljömål - ett gemensamt uppdrag) som en konkretisering av delmål 5 om avfall under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Miljömålsrådet föreslog en reviderad lydelse enligt (Miljömålsrådet, 2008, sid. 206): 2015 utnyttjas minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp som växtnäring. Minst hälften återförs till åkermark. I regeringens proposition Svenska miljömål - för ett effektivare miljöarbete (Prop. 2009/10:155), föreslås delmålen ersättas av etappmål som ska utvecklas av en parlamentarisk beredning. Naturvårdsverket anser att det är av stor vikt att det finns kvar ett kvantifierbart mål för återföring. Aktionsplanen analyserade olika system för att återföra fosfor ur avlopp med avseende på bl.a. miljöprestanda och kostnader. Systemen delades in i storrespektive småskaliga system (se vidare avsnitt 9.2). I ljuset av den analysen formulerades delmål för båda typer av system: 2015 ska 10 % av alla enskilda avlopp ha lösningar där näringsämnen återförs 2008 ska minst tre olika fosforutvinnande system testas i full skala ska minst hälften av Sveriges kommuner ha antagna strategier för återföring av näringsämnen i avloppet (avloppsplaner eller liknande). Inget av dessa delmål har dock förverkligats. Aktionsplanen syftar till att uppnå det långsiktiga målet att näringen i avlopp återförs till mark, där näringen behövs, utan risk för hälsa eller miljö. För att nå dit krävs en stegvis utveckling där ett första grundläggande steg är att fastställa här föreslagna mål, delmål/etappmål och strategi för arbetet. Ansvaret för detta ligger hos regeringen. 4. Fosforfrågan perspektiv på hållbart utnyttjande Fosfor är en ändlig resurs. Förekomster av råfosfat finns över hela världen. Kina, USA och Marocko är stora producenter av fosfat från sedimentärt råfosfat som utgör 80 % av världens fosforproduktion. Magmatisk råfosfat bryts framförallt i Ryssland, Finland, Sydafrika, Zimbabwe och Brasilien. Sedimentär råfosfat innehåller mer föroreningar än den magmatiska. Globalt svarar jordbrukssektorn för 85 % av fosforanvändningen. (Steen, Bilaga 2.1) Flera försök att uppskatta tillgänglig fosfor har gjorts (en genomgång finns i Naturvårdsverkets rapport 5214, sid. 58). Sett till det som idag bedöms som ekonomiska och potentiellt ekonomiska fosfortillgångar och jämfört med dagens konsumtion, så räcker dessa tillgångar mer än 1000 år. Om hänsyn tas till beräknad ökad efterfrågan, bedöms fosforreserver räcka i enbart 150 år. (Steen, 2009, bilaga 2.1).

15 NATURVÅRDSVERKET 15 (68) Oönskade föroreningar som kadmium har lett till ökande takt av utvinning av råfosfat med låga föroreningshalter, och denna tillämpning är inte en långsiktig hållbar lösning. Kommersiella metoder att rena råfosfaten från kadmium saknas i stort sett. (Steen, 2009, bilaga 2.1). Fosforanvändningen i form av mineralgödsel var som högst i Sverige år 1976, knappt ton fosfor, för att idag ha sjunkit till ca ton årlig användning. Detta motsvarar ca 6 kg fosfor per ha och år. Den globala förbrukningen är ca 17 millioner ton fosfor per år. (Steen, 2009, bilaga 2.1) För svensk del finns också andra fosforkällor än mineralgödsel och avloppsslam att tillgå som i dag inte utnyttjas utan blir till avfall. I den apatitmalm som bryts i Kiruna finns fosfortillgångar som vida överstiger Sveriges behov av fosforgödselmedel och som kan nyttjas om det blir ekonomiskt intressant. Ett annat exempel är slakteriavfall. Beräkningar visar att slakteriavfall och kadaver innehåller jämförelsevis upp mot hälften av den fosfor som finns i Sveriges samlade avlopp. Det finns också avsevärda mängder fosfor i flöden kopplade till pappersmassatillverkning och biobränslen. Stora fosforflöden finns också vid brännerier och bryggerier och en del annan livsmedelsindustri. Här återvinns restprodukterna bl.a. som djurfoder så att näringsämnena återgår i kretslopp. Ett försök att kvantifiera de olika flödena finns i Naturvårdsverkets rapport 5214, avsnitt Ny förordning om användning av avloppsfraktioner Naturvårdsverket föreslår att regeringen beslutar om en ny förordning om användning av avloppsfraktioner (se bilaga 1) som träder i kraft den 1 januari Ikraftträdandet förutsätter att regeringen remitterar förslaget och fattar beslut om förordning snarast, eftersom aktörerna bör ges tillräcklig tid att anpassa verksamheten enligt nya krav i förordningen. Vidare föreslår vi att regeringen upphäver Naturvårdsverkets kungörelse (SNFS 1994:2) med föreskrifter om skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används inom jordbruket med ändringar samtidigt som den nya förordningen träder i kraft. Vi föreslår att Naturvårdsverket bemyndigas att utfärda föreskrifter i delar som gäller provtagning och analys. I dag regleras frågorna om när, var och hur avloppsslam får användas på åkermark i Naturvårdsverkets kungörelse (SNFS 1994:2). Vidare finns i 20 förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter krav på begränsat innehåll av tungmetaller i avloppsslam som får saluföras för användning på åkermark. För användning av avloppsslam på annan mark än åkermark saknas generella regler, vilket på sikt kan bli nödvändigt att införa bl.a. med hänsyn till att användning på övrig mark väntas öka markant. Det finns därför ett behov att inledningsvis reglera hygienaspekter och på längre sikt möjligen även tillåtna metallhalter och halter av organiska föreningar för all användning av avloppsfraktioner på eller i mark. Naturvårdsverket önskar därför utvidga föreskrifternas tillämpningsområde till att avse all användning av avloppsfraktioner på eller i mark och föreslår att detta görs i en förordning av främst följande anledningar:

16 NATURVÅRDSVERKET 16 (68) I Sverige föreskrivs lägre gränsvärden för tungmetallhalter i åkermark och avloppsslam än vad som anges i Rådets direktiv 86/278/EEG om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket (direktiv 86/278/EEG). Reglering i generella föreskrifter som går utöver vad som krävs enligt ovanstående direktiv får enligt 9 kap. 5 andra stycket miljöbalken bara göras av regeringen och kan inte delegeras till Naturvårdsverket. Vi föreslår att de haltgränsvärden som återfinns i förordningen (1998:944) om kemiska produkter överförs till den föreslagna nya förordningen främst på grund av att avloppsslam inte är en produkt utan ett avfall, där särskilda förutsättningar gäller vid återvinning och återanvändning. Därutöver underlättar det för både tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare om samtliga krav gällande användning av slam finns samlade i en och samma förordning. Syftet med att byta ut begreppet avloppsslam mot avloppsfraktioner är att det finns ett behov av att skapa generella ramar även för källsorterade och centralt utvunna avloppsfraktioner. Eftersom underlag i nuläget saknas för att reglera centralt utvunna näringsfraktioner eller oorganiska fraktioner såsom aska, föreslår vi att dessa inte omfattas av definitionen i förordningsförslaget. Förordningen innehåller skärpta krav om användning av avloppsfraktioner på åkermark. Förslaget innefattar skärpta regler för innehåll av metaller (kadmium, silver och kvicksilver) i avloppsfraktioner samt hur mycket metaller som årligen får tillföras till åkermark (se avsnitt 6 samt bilaga 1). Vi föreslår inga krav på analys av eller gränsvärden för organiska ämnen i avloppsslam. Istället föreslår vi i detta skede att kunskapsunderlaget förbättras genom förbättrad övervakning och kartläggning av olika ämnesgrupper (se avsnitt 7). Kraven på smittskydd omfattar all mark, och vi föreslår kriterier för olika typer av behandling beroende på användningsområdet. Reglerna gäller endast avloppsfraktioner som överlåts eller säljs, dvs. inte sådana som används på egen fastighet (se avsnitt 8 samt bilaga 1). Vi föreslår ett antal förbättringar utifrån nya kunskaper som tillkommit inom området sedan år 2002 (innebörden av vårt förslag presenteras nedan). Förordningen bör nu remitteras och beslutas snarast för att motverka de negativa verkningar en ofullständig lagstiftning medför och i stället åstadkomma en bättre grund för en hållbar användning av avloppsfraktioner. Eftersom förordningsförslaget föreskriver strängare regler än direktiv 86/278/EEG när det gäller gränsvärden för tungmetallhalter i åkermark och i avloppsslam vid saluföring, överlåtelse och användning, bör förslaget notifieras enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter. Vi ser att förordningen kan behöva omprövas när det finns bättre underlag för tydligare regler om exempelvis kvalitetskriterier. Vår sammantagna bedömning är också att det ur miljösynpunkt finns tid för ytterligare överväganden de närmaste åren, och då kopplat till utvärderingar och omprövningar inom

17 NATURVÅRDSVERKET 17 (68) miljömålsarbetet, i detta fall Giftfri Miljö. Besluten bör då basera sig på den ökade övervakning och screening som vi föreslår, uppföljningen av långliggande fältförsök, genomslaget för de åtgärder som beslutats utifrån REACH, resultatet av Kemikalieinspektionens regeringsuppdrag avseende kadmium, arbetet med framtagande av ett nytt slamdirektiv inom EU samt utvärderingar av teknikutvecklingen Innebörden av förordningsförslagets paragrafer Vårt förslag till förordning baseras på det förslag som togs fram år 2002 och liknar detta. Nedan beskrivs innebörden av de olika paragraferna. I 1 beskriver vi syftet med förordningen. Detta syfte stämmer väl överens med direktivets syfte. I 2 definierar vi ett antal begrepp och tydliggör hur dessa ska tolkas i denna förordning. Vi har eftersträvat att så långt möjligt ha samma definition för de olika begreppen som övrig lagstiftning. En förändring från gällande lagstiftning är att vi valt att bredda användningsområdet från avloppsslam till att även gälla avloppsfraktioner. Genom att använda begreppet avloppsfraktion istället för avloppsslam har vi möjliggjort för att även inkludera klosettvatten, urin och innehåll i slutna tankar. I definitionen för avloppsfraktioner föreslår vi det bredare begreppet slamavskiljare istället för det i dagsläget använda begreppet flerkammarbrunnar. Begreppet slamavskiljare är även i linje med lydelsen i Naturvårdsverkets allmänna råd 2006:7 om små avloppsanordningar. Användning av avloppsfraktioner definieras som spridning av avloppsfraktioner över marken eller annan användning av fraktionen på eller i marken. I detta inkluderas även den användning av avloppsfraktioner som sker då slam blandas med andra material för tillverkning av anläggningsjord. När det gäller begreppet växtodling på mark förtydligar vi i detta förslag att även energigrödor ska inkluderas. Detta har tidigare varit oklart. I förslaget till förordning har vi även inkluderat skogsmark och angett en definition för detta. Denna definition är dock inte samma som i Skogsvårdslagen. Det beror på att vi här har valt ett enklare uttryckssätt utan att för den skull mena någon annan tolkning än vad vi uppfattar att Skogsvårdslagen avser med skogsmark. Det finns ingen avsiktlig skillnad mellan betydelsen av de olika sätten att uttrycka sig. I 3 och 4 anges förslagets tillämpningsområde. 3 anger att grundhållningen är att all användning av avloppsfraktioner omfattas av regleringen. Dock görs ett undantag för avloppsfraktioner från enskilda hushåll som endast omfattas av förordningen om de överlåts eller saluförs till någon annan. För det fall dessa fraktioner används på den egna fastigheten ska de ej omfattas av kraven i förordningen. Anledningen till detta är en önskan att underlätta för återföring av växtnäring från småskaliga avloppslösningar. När det gäller småskaliga lösningar har verksamhetsutövaren dessutom möjlighet till kontroll av vad som tillförs avloppsfraktionen och kan lättare undvika oönskade ämnen. 4 ska säkerställa att dubbelreglering vad avser epizootilagen eller zoonoslagen ej sker.

18 NATURVÅRDSVERKET 18 (68) I 5 fastställs gränsvärden för metallhalter i de avloppsfraktioner som överlåts eller saluförs och som ska användas för jordbruksändamål. De föreslagna gränsvärdena för halterna i avloppsfraktionen är dock betydligt strängare än direktivet. Avseende gränsvärdena för kadmium och kvicksilver har de skärpts i förhållande till dagens lagstiftning. Utöver detta har ett gränsvärde för halten silver i avloppsfraktionen införts. Dessutom har en parameter där metallhalten relateras till avloppsfraktionens fosforinnehåll införts som komplement till dagens begränsning som relaterar till torrsubstansen. Vid omräkningen har en fosforhalt på 2,8 % i avloppsfraktionen använts. I aktionsplanen föreslogs ett gränsvärde även för tenn men detta har vi tagit bort, då det visat sig att allt tenn i avloppsfraktioner kommer från människan via fekalier och urin. 6 innehåller ett nytt krav för användning av avloppsfraktioner. Detta gäller smittskydd och krav ställs på att samtliga avloppsfraktioner som ska användas på någon typ av mark ska behandlas för att avdöda smittämnen. 7 och 8 reglerar tillförseln av näringsämnen respektive metaller till åkermarken. Avseende näringsämnena kväve och fosfor har regleringen harmoniserats med Jordbruksverkets lagstiftning på området för att förenkla för användarna. Harmoniseringen avser mängden kväve respektive fosfor som får tillföras åkermarken per spridningstillfälle, sett som ett årsmedelvärde över 5 år (femårsgiva). När det gäller tillförseln av metaller till åkermarken är föreslagna gränsvärden strängare än direktivets reglering på området. Vi bedömer att det är nödvändigt att skärpa gränsvärdena för kadmium och kvicksilver jämfört med dagens lagstiftning. Dessutom föreslår vi ett gränsvärde för tillförseln av silver till åkermarken. 9 och 10 anger användningsrestriktioner för avloppsfraktionerna beroende på vilken typ av hygienisering de genomgått. Detta är ytterligare en typ av säkerhet för att förhindra spridning av smittoämnen. I 9 anges de typer av mark där avloppsfraktioner inte får användas oavsett vilken typ av behandling fraktionen genomgått. De marker som anges här är bevuxna med sådan typ av växtlighet att människor eller djur kan komma att konsumera växterna råa. Av denna anledning har vi angett grovfodergrödor i punkten 2. Avsikten är att inkludera hela växterna, dvs. även strån och blad som kan ha legat på marken och kommit i kontakt med avloppsfraktionen och som sen konsumeras råa utan vidare processning, till exempel halm och vall som används som foder. Att säd som används till människoföda inte är inkluderad beror på att denna processas innan man äter den. Undantag ges för användning av urin eftersom smittospridning inte anses utgöra en risk i och med denna spridning. 10 innehåller ytterligare restriktioner för avloppsfraktioner som behandlats enligt klass B. Eftersom detta är en något enklare behandlingsmetod utökas användningsrestriktionerna. Bland annat förlängs karenstiden och ytterligare markanvändningsområden inkluderas. Dessa områden är sådana där människor kan komma i kontakt med avloppsfraktionen bara genom att vistas där.

19 NATURVÅRDSVERKET 19 (68) Därutöver anges mer entydig karenstid på ett respektive två år före bete, skörd av bär, frukt m.m. Detta innebär en striktare reglering jämfört med förslaget från 2002, eftersom en yta som slamgödslas på hösten med klass A-slam inte får nyttjas för bete eller odling av grovfodergrödor, bär, potatis, rotfrukter, grönsaker eller frukt som är i kontakt med jorden och normalt konsumeras råa (undantaget sockerbetor och potatis för stärkelseproduktion) kommande vår, något som var tillåtet enligt det ursprungliga förslaget. För att inte hämma teknikutveckling på området ges möjlighet enligt 11 att ansöka om godkännande av alternativa hygieniseringsmetoder. Naturvårdsverket bemyndigas att godkänna dessa alternativa processer. Anledningen till att vi väljer att ge Naturvårdsverket en uppgift vars operativa karaktär ligger närmare den typ av verksamhet som tillstånds- och tillsynsmyndigheter normalt utövar är att de likvärdiga processer som kan komma att godkännas är tänkta att överensstämma med de alternativa behandlingsmetoder som godkänns enligt animaliska biproduktsförordningen. Naturvårdsverket kommer därför att stämma av bedömningar med såväl SMI och SVA som Jordbruksverket. De förra eftersom kompetensen att bedöma hygieniska risker och behandlingsprocessers effektivitet finns hos dessa myndigheter. 12 om innehållsdeklaration utvidgas jämfört med dagens lagstiftning. I förordningsförslaget inkluderas även urin i de fraktioner som kräver medföljande innehållsdeklaration vid saluförande eller överlåtelse. Dessutom inkluderas nu även användning på skogsmark i den typ av mark där användning av avloppsfraktion kräver innehållsdeklaration, tidigare gällde detta endast åkermark. I 13 och 14 regleras de provtagningar och analyser som bland annat är nödvändiga för att kontrollera att såväl åkermarken där avloppsfraktionen ska användas som själva avloppsfraktionen klarar de gränsvärden som krävs enligt bilagan. Avloppsfraktionen ska även analyseras med avseende på kväve och fosfor för att lämpliga givor ska kunna beräknas. 15 bemyndigar Naturvårdsverket att utfärda föreskrifter i delar som gäller provtagning och analys. Eftersom provtagning och analys ska ske på ett visst sätt för att ge dels representativa prover, dels jämförbara analyser krävs även vägledning inom området. Det finns en EU-vägledning gällande provtagning av slam som kan användas som ett underlag i detta arbete. Vägledningen hittas på följande länk; I 16 föreslår vi en ny informationsplikt för spridning av avloppsfraktioner. Genom ett sådant informationsförfarande kan kommunen få kännedom om den avloppsfraktion som sprids på åkermark inom kommunen. Den som avser att sprida avloppsfraktioner på åkermark ska informera kommunen, inom vars gränser avloppsfraktionen kommer att spridas, om detta senast två veckor innan spridning. Se vidare avsnitt nedan. 17 skiljer sig ytterst lite från dagens lagstiftning där krav redan finns på producenten av avloppsfraktioner att föra register över var dessa används. Detta

20 NATURVÅRDSVERKET 20 (68) krav ställs för att kunna gå tillbaka och spåra eventuell användning av avloppsfraktioner för det fall detta skulle visa sig nödvändigt i framtiden. Se vidare avsnitt nedan. I 18 anges hur uppgifter ska lämnas till tillsynsmyndigheten och även vilka uppgifter som ska lämnas. Detta förfarande har förenklats jämfört med krav i dagens lagstiftning genom att uppgifterna lämnas i miljörapporten som lämnas via SMP (svenska miljörapporteringsportalen). Detta medför att uppgifterna är tillgängliga för alla tillsynsmyndigheter direkt och en enklare underrättelse om detta räcker. Dispensbestämmelsen i 19 är ny. Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet och om det finns särskilda skäl medge dispens från bestämmelserna i 5, 12, och 17. Avsikten är att bl.a. möjliggöra undantag från krav på provtagning, analys, innehållsdeklaration och registerhållning när det gäller enskilda hushåll och samfälligheter som kan jämställas med enskilda hushåll. Vi bedömer att bestämmelserna om tillförsel till åkermark (7-8 ), användningsrestriktioner (9-10 ) samt informationsplikt (16 och 18 ) är så pass väsentliga att det inte ska vara möjligt att lämna dispens från dessa krav. När det gäller tillsyn och ansvar, vilka regleras i 20 hänvisas till miljöbalkens bestämmelser Frågan om anmälningsplikt för spridning av avloppsfraktion på åkermark En del kommuner har ställt krav på anmälningsplikt för användning av avloppsfraktioner på åkermark med utgångspunkt i 38 avfallsförordningen. Naturvårdsverket tolkar bestämmelsen i 38 som att anmälningsplikten enbart gäller för avfall som omfattas av kommunens bortskaffningsskyldighet, t.ex. det mesta av hushållsavfallet. Återvinning eller bortskaffande av avloppsslam kan således omfattas av anmälningsplikten om det rör sig om slam från ett hushålls enskilda avlopp som används på den egna fastigheten, men inte i övriga fall. I övrigt kan tillstånds- eller anmälningsplikt gälla enligt bestämmelserna i 9 kap. miljöbalken. Anledningen till att kommuner i förväg vill få kännedom om att avloppsfraktioner ska spridas på åkermark är att kunna ha kontroll på var spridningen ska ske och ges möjlighet att styra användningen inom vissa områden. Det skulle också utgöra ytterligare en säkerhet att i efterhand ha möjlighet att ta fram information om användningen av avloppsfraktioner för ett specifikt område, om man skulle finna ett sådant behov. Det behovet tillgodoses visserligen redan idag när det gäller avloppsfraktioner från certifierade anläggningar. För de avloppsfraktioner som kommer från icke-certifierade anläggningar skulle en informationsplikt till kommunen emellertid innebära en viktig säkerhetsåtgärd. En sådan informationsplikt innebär visserligen en ytterligare administrativ börda för den som tar emot och sprider avloppsslam, men vi bedömer att informationen är nödvändig ur ett miljöperspektiv och därför är proportionerlig. Informationsplikten ger kommunen möjlighet att reagera och agera, men innebär inget krav på ställningstagande i ärendet från kommunen.