Studie av lungfunktion under respiratorbehandling. Ett modelleringsarbete i Simulink MATILDA ROSANDER LARS SJÖBERG CAROLINE STOLT

Transkript

1 Studie av lungfunktion under respiratorbehandling Ett modelleringsarbete i Simulink Kandidatarbete inom Automation och mekatronik MATILDA ROSANDER LARS SJÖBERG CAROLINE STOLT Institutionen för Signaler och system CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA Göteborg, Sverige 2015

2

3 Kandidatarbete SSYX Studie av lungfunktion under respiratorbehandling Ett modelleringsarbete i Simulink MATILDA ROSANDER LARS SJÖBERG CAROLINE STOLT Institutionen för Signaler och system Signalbehandling och Medicinsk teknik Medicinska signaler och system Chalmers tekniska högskola Göteborg, Sverige 2015

4 Studie av lungfunktion under respiratorbehandling Ett modelleringsarbete i Simulink MATILDA ROSANDER, LARS SJÖBERG, CAROLINE STOLT MATILDA ROSANDER, LARS SJÖBERG, CAROLINE STOLT, Handledare: Ants Silberberg, Signaler och system & Ola Stenqvist, Sahlgrenska akademin Examinator: Bo Håkansson, Signaler och system Kandidatarbete SSYX Institutionen för Signaler och system Signalbehandling och Medicinsk teknik Medicinska signaler och system Chalmers tekniska högskola SE Göteborg Telefon +46(0) Omslag: Modell över det respiratoriska systemet. Återgiven med tillstånd från upphovsmannen, Ola Stenqvist. Typsatt i L A TEX Göteborg, Sverige 2015 iv

5 Studie av lungfunktion under respiratorbehandling Ett modelleringsarbete i Simulink MATILDA ROSANDER, LARS SJÖBERG, CAROLINE STOLT Institutionen för Signaler och system Chalmers tekniska högskola Sammanfattning För en korrekt utförd behandling vid respiratorvård har det hittills krävts att en, för patienten, obehaglig undersökning genomförs. Undersökningen är komplex och genererar generellt osäkra resultat. En ny tolkning av hur lungor och bröstkorg interagerar med buken vid respiratorbehandling har lett till en förenklad undersökningsmetod, som baseras på mätning av volymförändringen i lungorna, orsakad av en tryckförändring vid slutet av en expiration. Syftet med detta kandidatarbete, utfört på Chalmers tekniska högskola, i samarbete med Ola Stenqvist, professor vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, var att utveckla en modell för datorsimulering av lungornas fysiologiska funktion, baserat på den nya tolkningen. En mekanisk fjäderkraftsmodell av lunga, bröstkorg och buk har translaterats till ett elektriskt system, vars matematiska modell har implementerats i simuleringsverktyget Simulink. Resultat av simuleringar stämmer väl överens med observationer för mekanisk ventilation, anslutna till studier av Stenqvist et al., med förbehåll för jämförelser med specifika individer. Sådan detaljanalys ligger utanför projektets omfattning, jämte stringent implementation av parametervärden och pluralism för närbesläktade systemegenskaper; som effekt av en i allmänhet hög abstraktionsnivå. Modellen kan således fylla en verifieringsfunktion för den nya tolkningen av respirationsmekanik, och äger potential inom behandlingsutvärdering, patientundersökning samt beskrivning och undervisning av detta nya koncept. Nyckelord: modellering, simulering, respiratorbehandling, Simulink v

6

7 Study of Lung Function under Mechanical Ventilation A Modelling Project in Simulink MATILDA ROSANDER, LARS SJÖBERG, CAROLINE STOLT Department of Signals and Systems Chalmers University of Technology Abstract Up until recently, in providing proper ventilation therapy, it has been required to perform a discomfortable patient examination. This complex procedure commonly produce equivocal and ambiguous results. A novel interpretation of the interaction between lungs, rib cage and abdomen has resulted in a simplified examination procedure, based on taking measurements of a change in lung volume as a consequence of a change in end-expiratory pressure. The purpose of this bachelor thesis, performed at Chalmers University of Technology, in collaboration with MD PhD Ola Stenqvist at Sahlgrenska University Hospital, was to develop a model for computer simulation of the physiological function of the lungs, based on this new interpretation. A mechanical spring-out force model, describing lungs, rib cage and abdomen, has been translated to an electrical system, which corresponding mathematical model has been implemented in the simulation tool Simulink. The results of simulations shows a good correlation with observations in mechanical ventilation treatments, affiliated with research by Stenqvist et al., with dissent to comparisons with specific patients and subjects. Such detailed analysis is outside the scope of this study, along with rigorous implementation of parameter data. The model may thus be relevant in verifying the novel interpretation of respiratory mechanics, and posses potential in areas of treatment validation, patient examination as well as in description and education of this new concept. Keywords: modelling, simulation, mechanical ventilation, Simulink vii

8

9 Förord Projektet som beskrivs i denna rapport är ett kandidatarbete utfört på civilingenjörsprogrammet Automation och mekatronik, i anslutning till institutionen för Signaler och system, vid Chalmers tekniska högskola. Kandidatarbetet, som omfattar 15 högskolepoäng, genomfördes från januari till maj 2015, under handledning av Ola Stenqvist, professor vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, som även är upphovsman till idén för projektet. Vi vill tacka Ola Stenqvist för sitt stora engagemang, sin förmåga att framkalla ambition och motivation hos sina kollegor samt för sitt tålamod med de mindre upplysta inom ämnet medicin. Vi vill också ge ett stort tack till vår handledare Ants Silberberg, som har hjälpt oss att överbrygga gapet mellan ingenjörskonst och medicin, och som har guidat oss med svar på många frågor, stora och små, genom projektets gång. Författarna, Göteborg, Maj 2015 ix

10

11 Innehåll Figurer Tabeller Nomenklatur xiii xv xvii 1 Inledning Mekanisk fjäderkraftsmodell Problemformulering Syfte Projektets mål Avgränsningar Metod Arbetsstrategi Utförande Disposition Fysiologisk bakgrund Grundläggande respirationsdynamik Flödesresistans Flödeströghet Elasticitet: eftergivlighet och elastans Respiration Respirationssystemets anatomi Respirationsmekanik Lungvolymer Mekanisk ventilation Komplikationer vid mekanisk ventilation Inledande modellbeskrivning Modell av andningsmekanik vid normal andning Icke-linjär eftergivlighet: lunga och bröstkorg Flödesresistans i luftvägar Pneumatiska ekvationer för respirationssystemet Respirationssystemets mätbarhet Skattning av statisk eftergivlighet xi

12 Innehåll Tryckmätning Skattning av lungparametrar efter PEEP-manöver En elektrisk analogi av respirationssystemet Modellutveckling Modell av lungfunktion utan buk Analytiskt resonemang Numerisk analys med Simulink Modell av lungfunktion med buk Implementation av icke-linjär lungeftergivlighet Modellutvärdering Simuleringsmiljö Simuleringsresultat Diskussion Diskussion av resultat Metodik och osäkerheter Modellrepresentation Val av simuleringsverktyg Val av arbetsmetodik Förenklingar Rekommendationer för fortsatt arbete Hydrostatiskt tryck Simuleringsmiljö Slutsatser 39 Litteratur 41 A Laplacetransformen B Grundläggande analys av RC-kretsar I III xii

13 Figurer 1.1 Fjäderkraftsmodell av det respiratoriska systemet Flöde genom rörformad ledning Markörer för andningsdynamik vid normal andning Mekanisk representation av ett lungutrymme och bröstkorg Icke-linjära tryck-volymrelationer Hysteres i godtycklig lungmekanik Elektrisk ekvivalent modell för lungor och bröstkorg Simulinkmodell av lungor och bröstkorg Elektrisk ekvivalent modell för lungor, bröstkorg och buk Simulinkmodell av lungor, bröstkorg och buk Simulinkmodell av lungor, bröstkorg och buk, med icke-linjär lungeftergivlighet Realisering av volymstyrd respiratorfunktion i Simulink Blockschema för simuleringsmiljö Typisk kontrollerad ventileringscykel Simuleringsresultat för modell av lungor och bröstkorg Simuleringsresultat för modell av lungor, bröstkorg och buk Simuleringsresultat för modell av lungor, bröstkorg och buk, med icke-linjär lungeftergivlighet B.1 Generisk RC-krets III xiii

14 Figurer xiv

15 Tabeller 2.1 Karakteristiska lungvolymer Analogier mellan elektrisk krets och fluidsystem Systemparametrar för simulering A.1 Laplacetransformens egenskaper II xv

16 Tabeller xvi

17 Nomenklatur Ordlista Esofagus eller matstrupen, från lat. oesophagus, är det smala rörformade organ som hos ryggradsdjur förenar svalg och magsäck. Parietala pleuran är det yttre membranet i lungsäcken, pleuran, som fäster vid bröstkorgen, mediastinum och diafragman. Pleura lungsäck, dubbelväggigt membran som omsluter lungan. Viscerala pleuran är det inre membranet i lungsäcken som omsluter lungan. Akronymer ALI Acute Lung Injury ARDS Acute Respiratory Distress Syndrom EE End-Expiratory: Händelsemarkör, vid slutet av en expiration. EELV End-Expiratory Lung Volume: Händelsemarkör, lungans totala volym i slutet av en expiration. EI End-Inspiratory: Händelesemarkör, vid slutet av en inspiration. FRC Functional Residual Capacity: Lungans volym i slutet av en expiration vid avslappnad andning. PEEP Positive End-Expiratory Pressure: Konstant tryck som används vid respiratorbehandling för att bbehålla ett positivt tryck i lungan i slutet av utandning. RV Residual Volume: Minsta lungvolym en person kan åstadkomma på egen hand. TLC Total Lung Capacity: Total lungkapacitet, maximal volym en lunga kan utvidgas till. xvii

18 Symboler VILI Ventilator Induced Lung-Injury: Lungskada som uppstår till följd av respiratorbehandling. ZEEP Zero End-Expiratory Pressure Symboler A C C abd C cw C l C tot E E cw E l i L l Tvärsnittsarea Eftergivlighet Eftergivlighet för bukkärl med långsam tidskonstant Bröstkorgseftergivlighet Lungeftergivlighet Seriell totalkapacitans Elastans, reciprok eftergivlighet Bröstkorgselastans Lungelastans Elektrisk ström Induktans (elektrisk), flödeströghet (fluid) Längd µ Dynamisk viskositet p p a p aw p awo p bs p mus p pee p pl p tm p tp q R r Tryck Alveolärtryck Luftvägstryck Tryck vid luftvägsöppning Tryck vid kroppsytan Muskeltryck Positive End-Expiratory Pressure, se PEEP Pleuratryck, trycket mellan det viscerala och parietala pleuramembranet Transmuralt tryck, tryckskillnad över en kärlvägg Transpulmonellt tryck, tryckskillnad över lungstruktur Flödeshastighet, elektrisk laddning Resistans Radie xviii

19 Symboler R 2 R abd R aw Re ρ s t τ τ abd u u c V v V t Determineringskoefficient (justerad) Resistans mellan bukkärl Luftvägsresistans Reynoldstalet, kriterium för laminärt kontra turbulent flöde Densitet Laplacedomänvariabeln Kontinuerlig tidsvariabel Tidskonstant, intergrationsvariabel Tidskonstant, elektriskt buksystem Elektrisk spänning Kondensatorspänning Volym Hastighet Tidalvolym, andetags- eller ventilationsvolym xix

20 Symboler xx

21 1 Inledning Av olika anledningar, orsakade av olycka eller sjukdom, kan en sjukhuspatient behöva hjälp att andas. Patienten kan då, under en kortare eller längre tid, få behandling med en respirator: en maskin vars syfte är att förse patientens lungor med syre, och avlägsna koldioxid från cellandningen. Behandlingsmetoden är i dagens läge högt sofistikerad, såväl kliniskt som tekniskt. Det kvarstår emellertid svårigheter med att utforma en problem- och konsekvensfri, individanpassad respiratorbehandling. Med felaktiga respiratorinställningar kan behandlingen rent av vara vådlig och orsaka infektion eller skador på lungorna [1]. Vid en respiratorbehandling används ett övertryck för att blåsa in luft i lungorna. Beroende på lungornas mekanisk elastiska egenskaper varierar trycket de tål att utsättas för. Om det transpulmonella trycket, tryckskillnaden mellan lungans insida och utsida, under en sådan inblåsning blir för högt, kan tänjningsskador på lungvävnaden uppstå. För att undvika detta krävs kunskap om lungornas egenskaper hos varje patient. En metod som i dagsläget används för att bestämma dessa egenskaper går ut på att mäta tryckskillnader i lungsäcken (eller pleura) med hjälp av en kateter som förs ned i matstrupen på patienten (se avsnitt 3.2.2). Resultaten av denna förhållandevis komplexa metod är ofta osäkra och svåra att tolka. Det har emellertid utvecklats en ny tolkning av hur lungorna samspelar med bröstkorg-diafragma-buk, vid behandling med respirator (se Figur 1.1), med implikationer för hur lungornas egenskaper kan fastställas. I denna tolkning utgör lungorna en elastisk enhet, vilken strävar efter kollaps, medan bröstkorgen strävar utåt. Förändringar av lungans volym följs åt av likvärdiga volymförändringar av brösthålans inre volym. På det här viset hålls lungornas utsida och bröstkorgens insida ihop. Därav motverkas de elastiska krafterna i lungan av revbenskorgens utåtsträvande krafter, och lungorna hålls utspända. För att underlätta och förenkla processen med att utröna en patients lungegenskaper har en ny metod framtagits, vilken bygger på ovan beskrivna tolkning. Med denna metod kan dessa egenskaper bestämmas utan att en kateter behöver sänkas ned i matstrupen. Istället mäts förändringen av volym i lungorna, orsakad av en tryckförändring i slutet av en expiration. 1.1 Mekanisk fjäderkraftsmodell Den nya tolkningen av samspelet mellan bröstkorg, diafragma och buk beskrivs enligt Stenqvist et al. [2] och Grivans [3] lämpligen som ett system av växelverkande fjäderkrafter. Modellen (Figur 1.1) består av ett lungutrymme med en rekylfjäder och ett 1

22 1. Inledning vätskefyllt bukutrymme med en bröstkorgsfjäder, något starkare än lungutrymmets rekylfjäder. Fjädrarna verkar på varsin kolv, motsvarande diafragman och lungans yttre, i motsatt riktning, och orsakar ett negativt tryck mellan pleurans parietala och viscerala blad. Bukutrymmet består av ett snabbt och ett långsamt kärl, med liten respektive stor tidskonstant. Vätskan i bukutrymmet kan flöda mellan dessa båda kärl, och verkar som en last på bröstkorgskolven. Den mittersta illustrationen i Figur 1.1 visar effekten av en intrusion från diafragman, efter en ökning av det positiva respiratortrycket i slutet av en expiration (PEEP). 1 Som synes i exemplet assimileras det mesta av den deplacerade vätskan initialt av det snabba kärlet. Inflation efter inflation ackommoderar sedan det långsamma kärlet successivt den extra volymen, tills vätskenivån har nått sitt initiala läge, åskådliggjort i den nedre illustrationen. Bukväggen kan alltså expandera för att tillgodose en ökad vätskevolym eller ett intrång från diafragman när PEEP ökas, utan att vätskenivån stiger. Detta är en effekt av bukväggens vävnadsstruktur, snarare än ett elastiskt fenomen, men skall i detta arbete modelleras med svaga elastiska egenskaper. End-Expiration (EE) at ZEEP EE at ZEEP EELV = 0 ml p AW = 0 cmh 2 O p PL = 5 cmh 2 O p TP = 5 cmh 2 O End-Inspiration (EI) from ZEEP EI V T 500 ml EE from ZEEP V T = 500 ml Δp AW = 10 cmh 2 O Δp PL = 5 cmh 2 O Δp TP = 5 cmh 2 O Abdominal wall EE position End-Expiration (EE) at 5 cmh 2 O PEEP EE at PEEP 5 ΔEELV 500 ml EE at ZEEP ΔEELV = 0 ml p AW = 5 cmh 2 O p PL = 5 cmh 2 O p TP = 10 cmh 2 O Figur 1.1: Fjäderkraftsmodell av det respiratoriska systemet. Figuren illustrerar effekten på luftvägs-, pleura- och transpulmonellt tryck; position för arbetspunkt (EE); och bukutrymmets expansion givet en ändring i PEEP från 0 till 5 cmh 2 O. Se texten för närmare förklaringar. Från [3], Återgiven med tillstånd från upphovsman, Ola Stenqvist. Figur 1.1 ovan illustrerar med exempelvärden kortfattat modellens funktion i termer av lungans elastiska egenskaper, bröstkorgens strävan utåt samt bukutrymmets kompensation vid förflyttning av arbetspunkten, dvs. tillstånd vid slutet av 1 Positive End-Expiratory Pressure. En respiratorinställning var syfte är att, genom applicering av ett positivt tryck i slutet av en expiration, motverka sammanfall av alveoler då volymen luft minskar i lungorna. Se avsnitt

23 1. Inledning expirationen (EE). 2 I modellen är eftergivligheten 3 för både lunga och bröstvägg 100 ml/cmh 2 O, vilket ger systemets totala eftergivlighet 50 ml/cmh 2 O. En normal inflation med tidalvolym V t = 500 ml resulterar då i en ökning av luftvägstrycket med 10 cmh 2 O, pleuratrycket med 5 cmh 2 O och således det transpulmonella trycket med 5 cmh 2 O. Följer sedan en ökning av PEEP från 0 till 5 cmh 2 O expanderar systemet för varje respirationscykel tills ett nytt jämviktsläge nås, då lungvolymen vid slutet av expirationen har ökat med 500 ml. Diafragman har i denna tid förflyttats mot bukutrymmet, som har expanderat för att kompensera för intrånget. Modellen understryker vikten av bröstkorgens utåtfjädrande effekt och hur volymändringen påföljande en ändring i PEEP kan observeras utan att pleuratrycket ändras [3]. 1.2 Problemformulering Det är viktigt att på ett effektivt sätt kunna undersöka effekten av olika respiratorinställningar, utan att det innebär en risk för patienten. För att underlätta denna process vill man kunna simulera dynamiken för tryck, volym och flöde, givet mekaniska egenskaper för lungor och bröstkorg. Med utgång från fjäderkraftsmodellen i föregående avsnitt skall ett simuleringsprogram utvecklas med avsikten att (a) beskriva och undervisa; (b) utvärdera klinisk behandling; (c) utröna mekaniska egenskaper för det respiratoriska systemet. Funktionerna (a) och (c) är förbundna med den tidigare presenterade undersökningsmetoden; se avsnitt för detaljerad beskrivning. För funktionen (b) förutsätts att systemparametrar för lungelastans, bröstkorgselastans och bukmekanik kan anges, samt att respiratorinställningar såsom ventilationsstorlek, ventilationsfrekvens och PEEP kan specificeras. 1.3 Syfte Syftet med denna studie är att i det datorbaserade verktyget Simulink utveckla en simuleringsbar modell, baserad på den nya tolkningen av lungornas mekaniska egenskaper, presenterad i avsnitt 1.1. I datormodellen skall egenskaper för lungor, bröstkorg och buk samt relevanta respiratorinställningar kunna varieras, se avsnitt 1.2, för att möjliggöra simulering av olika patienttillstånd och respiratorbehandlingar Projektets mål Huvudmålet med projektet är att ta fram ett simuleringsverktyg som ska underlätta för läkare att ta fram vilka effekter respiratorinställningar ger hos patienten. För 2 End-Expiratory. Händelsemarkör i andnings- eller ventileringscykel. 3 Eftergivlighet är ett mått på tendensen för ett expansionsbenäget kärl att öka i volym, givet en tryckförändring. Se avsnitt för utförligare förklaring. 3

24 1. Inledning att underlätta processen att nå fram till huvudmålet sätts delmål upp. Det första delmålet ger en grund att stå på vid det fortsatta arbetet. 1. Initial modell. Som ett första steg åsidosätts den del av modellen som ska representera buken. Övriga delar av modellen, luftväg och lunga, översätts till en elektrisk krets och implementeras därefter i Simulink. 2. Bukutrymme. Nästa delmål är att inkludera buken i den elektriska analogin, vilket följs av ytterligare simuleringar. 3. Konfiguration av insignal. När systemsvaret anses rimligt utifrån ett anatomiskt perspektiv skall insignalen justeras för att motsvara funktionen hos en respirator. 4. Parameterkonfiguration. Givet en fullständig elektrisk representation av lunga-buk-bröstkorg skall systemet konfigureras med lämpliga parametervärden. 5. Verklighetsnärhet. För en mer naturtrogen systemdynamik implementeras utförligare parameterbeskrivningar. Speciellt introduceras en icke linjär lungeftergivlighet Avgränsningar Modelleringsarbetet utförs exklusivt inom ramarna för tolkningen av samspelet mellan diafragma, bröstkorg och buk, presenterat i avsnitt 1.1. Detta innebär en utgångspunkt karakteriserad av: (i) patienten befinner sig i liggande position; (ii) skillnaden i det hydrostatiska trycket i lungan försummas i detta läge; 4 (iii) lungorna betraktas som ett enskilt expansionsbenäget kärl; (iv) ventilering sker uteslutande kontrollerat. Antagandet (iv) innebär att patienten är helt passiv; respiration sker endast mekaniskt, se avsnitt 2.3, s. 14. Vidare implementeras endast normalvärden för de olika systemparametrarna, utan speciell noggrannhet eller hänsyn till precision. Fokus ligger på modellutveckling, snarare än realisering och konfiguration. 1.4 Metod Här redogörs för metoder som använts under projektets gång samt i vilka steg projektet tagits framåt. 4 Förenklingen (ii) förs lämpligen över till en mer verklighetstrogen representation genom att parallellkoppla olika konfigurationer av den slutliga modellen. 4

25 1. Inledning Arbetsstrategi Strategin som används för att genomföra arbetet är en iterativ arbetsgång. Den här typen av tillvägagångssätt innebär att utvecklingen av modellen kommer ske stegvis. Det första steget är att ta fram en enkel modell. Denna utvärderas sedan för att ligga till grund för nästa version av modellen. De fel och brister som finns hos den första versionen av modellen rättas till för att skapa den andra versionen. Detta upprepas sedan fram till dess att färdig modell har utvecklats Utförande Nedan ges en översikt av vilka steg projektet genomgår och hur dessa utförs på vägen mot att nå projektets mål. 1. Litteraturstudie. Under projektets inledning ligger största vikt vid att samla relevant fakta och teori kring ämnet. Det som fokuseras på är framförallt hur den nya, givna fjäderkraftsmodellen [3] fungerar, en lungas funktion samt en respirators funktion. 2. Elektrisk analogi för mekanisk modell. Till den mekaniska modell som finns beskriven i Figur 1.1 skapades en motsvarande elektrisk krets. Till en början var denna elektriska krets av det enklare slaget, se Figur 4.1. Den här modellen byggs, efter tester av den, på med en del som motsvarar buken, se Figur Matematisk modell. Utifrån den elektriska modell som farmtagits sätts några grundläggande ekvationer upp. Efter vidare beräkningar fås de ekvationer som är nödvändiga för Simulinkmodellen. 4. Simulering. Då den elektriska modellen anses uppfylla formulerade krav, se avsnitt 1.3, förs motsvarande matematiska modell över till en blockschemarepresentation i Simulink. I denna miljö simuleras mekanisk ventilation av det respiratoriska systemet, med ändamålet att kunna förutsäga ett motsvarande verkligt beteende, givet en viss parameteruppsättning. 5. Verifiering av resultat. I slutskedet av rapporten ska resultaten av simuleringarna verifieras. För att uppnå korrekt bedömning av resultaten i verifieringen konsulteras Ola Stenqvist. 1.5 Disposition I teorikapitlet redogörs för relevant teori kopplat till ämnet. Kapitlet ska ge läsaren en inblick i den fysiologiska bakgrunden med syftet att förstå både en lungas funktion, men också hur lungan fungerar med en respirator kopplad till sig. I kapitel 3 fastställs grundläggande systemegenskaper, följt av kapitlet där processen för att ta fram en elektrisk analogi för den givna fjäderkraftsmodellen lyfts. Det här blir sedermera den modell som ska simuleras i Simulink. 5

26 1. Inledning Rapporten avslutas med redovisning av simuleringsresultatet med kommentarer i det efterföljande diskussionskapitlet. Förutom dessa kommentarer diskuteras även viktiga val och svårigheter som har uppstått under projektets gång. I det sista och avslutande kapitlet redogörs för de slutsatser som dragits efter projektets avslutande. 6

27 2 Fysiologisk bakgrund För att ta fram en sanningsenlig modell av en lungfunktion under respiratorbehandling erfordras viss kunskap om hur ett sådant system fungerar utan abstraktioner. Det är också värdefullt att tillägna sig vedertagna perspektiv och tillvägagångssätt för analys av det respiratoriska systemet. Detta förutsätter viss kännedom om grundläggande fluiddynamik, vilket inleder detta kapitel om den fysiologiska bakgrunden för respiration. Speciellt diskuteras mekanisk ventilation med motivation för den nya kliniska metod [2] som kort introducerades i början av kapitel Grundläggande respirationsdynamik I detta avsnitt ges en kortfattad beskrivning av karakteristiska parametrar för respirationssystemet. Avsnittet ligger inom en relativt hög abstraktionsnivå, trots en intuitiv uppfattning av människokroppen som mycket komplex. I detta fall visar det sig tillräckligt att tillämpa ett sådant förhållningssätt för området av intresse och vi nöjer oss med att här behandla elementära fysikaliska storheter Flödesresistans Initialt studeras flöde genom en rörformad ledning. Flödeshastigheten q [ml s 1 ] för en fluid inom en sektion av en ledning, säges vara proportionell mot skillnaden i tryck, p [cmh 2 O] 1, mellan sektionens båda ändar [5, s. 580], q p R. (2.1) Likhet gäller om man kan definiera resistansen, R [cmh 2 O s ml 1 ], mot flödet. Denna proportionalitet bestäms på olika vis, beroende på flödets och ledningens karaktär. Förutsätts laminär strömning i ett rakt rör med cirkulärt tvärsnitt, säger Poiseuilles lag att resistansen kan beräknas som: R = 8µl πr 4, (2.2) där µ [cmh 2 O s] betecknar fluidens dynamiska viskositet, l [cm] rörets längd och r [cm] dess radie [6, s. 191]. För det respiratoriska systemet kan det tänkta rörets längd 1 Konvention i respiratoriska sammanhang är att ange tryck i cmh 2 O (istället för mmhg), dvs. trycket från en 1 cm hög vattenpelare, vilket motsvarar ca 9, Pa [4]. Samtliga tryck anges fortsättningsvis med denna enhet. 7

28 2. Fysiologisk bakgrund ses som konstant, likaledes viskositeten. Flödesresistansen kan därför betraktas som omvänt proportionell mot fjärde potensen av luftvägsradien, R r 4. Detta mått har således en mycket stor betydelse: små skillnader i radie medför stora skillnader för flödesresistansen [5, s. 587]. Gas i laminär strömning resulterar i lägre motstånd än vid turbulent strömning. Huruvida det ena eller andra är fallet för flöde i ett rör kan generellt bestämmas från Reynoldstalet, Re = 2rρv µ, som är en dimensionslös konstant beroende av fluidens densitet, ρ [cmh 2 O cm 2 s 2 ], dynamiska viskositet, µ, medelhastighet, v [cm s 1 ], och rörets radie, 2 r [8]. Man säger att strömningen blir turbulent vid någon kritisk flödeshastighet v c, varvid Reynoldstalet generellt överstiger värden omkring 2000 [9] Flödeströghet Betrakta återigen flöde genom en rörformad ledning, med konstant tvärsnittsarea A = πr 2. Låt resonemanget inrikta sig på ett inkompressibelt flödeselement av längd l, se Figur 2.1. Kraftjämvikt för elementet i flödesriktningen ger A p = ρla v, där elementets massa ges av m = ρla. Notera relationen till flödeshastighet, q = Av så att q = A v, vilket innebär att jämvikten kan skrivas som p = ρl A q. Detta är mycket likt ekvationen för spänning över en elektrisk induktor [10, s. 157], u = L di dt, vilket talar för att definiera en motsvarande tröghetsegenskap för fluider [11]. p A p 1 A ρ v p 2 A l Figur 2.1: Flöde genom rörformad ledning. Ett flödeselement av längd l förflyttas med hastigheten v, genom en ledning med tvärsnittsarea A, och påverkas av krafterna p 1 A och p 2 A i och mot flödesriktningen. 2 I den generella definitionen av Reynoldstalet betraktas en representativ längd l, som för ett cirkulärt rör lämpligen tas som maximal diameter [7], dvs. l = 2r. 8

29 2. Fysiologisk bakgrund Definition. Flödeströgheten L [cmh 2 O cm 3 s 2 ] för ett medium genom en sektion av en rörformad ledning, definieras som L = ρl A, (2.3) där l är sektionens längd och A är ledningens tvärsnittsarea Elasticitet: eftergivlighet och elastans Vid granskning av system med lagringskapacitiva element är man ofta intresserad av mått på hur dessa entiteter svarar givet någon belastning av viss intensitet. Det kan exempelvis röra sig om elektriska, fluida eller mekaniska system. Granskas det mänskliga respirationssystemet är det i många fall naturligt att betrakta en lunga (eller båda lungorna) som ett ihåligt kärl, som givet ett visst transmuralt tryck P tm, tryckskillnad över kärlvägg, svarar med en expansion eller krympning, dvs. en ändring i volym V. Tendensen för en sådan utvidgning kallas eftergivlighet C [ml cmh 2 O 1 ] (eng. compliance) och definieras allmänt som kvoten mellan volym- och tryckändring enligt beskrivningen ovan: C = V p tm. Det är också i många sammanhang vanligt att tala om reciprok eftergivlighet, se exempelvis [2], [12], [13], eller elastans, E = 1 C, (2.4) som istället anger styvheten eller expansionsmotståndet [cmh 2 O l 1 ] 3 för en viss struktur. Resistans och elasticitet behandlas närmare och mer ämnesspecifikt för det respiratoriska systemet i avsnitt 3.1, där flödeströghet tvärtom betraktas som försumbar, på grund av dess minimala effekt för arbetet i fråga. 2.2 Respiration Respirationssystemet har ett antal vitala funktioner varav en av de främsta är gasutbytet av syre, O 2, och koldioxid, CO 2, mellan omgivningen och blodet. Detta möjliggörs genom yttre andning, vilket kan delas upp i följande fyra faser: [14] 1. Ventilation, då luft förflyttas mellan omgivningen och lungorna. 2. Utbytet av O 2 och CO 2 mellan lungorna och blodet genom diffusion. 3. Transport av O 2 och CO 2 mellan lungorna och kroppens celler, vilket sker via blodet. 3 Till skillnad från eftergivlighet betraktar man volymändringen för elastans i liter (istället för ml) för att slippa många decimaler. 9

30 2. Fysiologisk bakgrund 4. Utbytet av O 2 och CO 2 mellan blodet och kroppens celler. Respirationssystemet utgörs av de vävnader som ingår vid ventilation samt vid gasutbyte mellan lunga och blod. Det finns vissa skillnader i vilken muskulatur som används vid avslappnad respektive forcerad andning. 4 Fokus kommer framförallt att ligga på avslappnad andning. Nedan beskrivs anatomin bakom respirationssystemet, mekaniken bakom andningen samt en förklaring av olika volymer som förekommer i lungan Respirationssystemets anatomi Respirationssystemet delas upp i två delar, de övre luftvägarna och de nedre luftvägarna. De övre luftvägarna består av munhåla, näshåla, svalg och struphuvud. Till de nedre luftvägarna räknas luftstrupen, bronkerna, bronkiolerna och alveolerna. De nedre luftvägarna börjar med luftstrupen som förgrenas i två primära bronker, vilka i sin tur leder till varsin lunga. Inuti lungorna övergår bronkerna successivt i mindre bronker. De minsta bronkerna förgrenas sedan i ytterligare mindre luftvägar, så kallade bronkioler. Bronkiolerna mynnar slutligen ut i alveolerna, de miljontals säckar där gasutbytet mellan lungan och blodet sker [5]. Brösthålans anatomi De nedre luftvägarna ligger i det utrymme som kallas brösthålan. Brösthålan innesluts av ryggradens och bröstkorgens ben och tillhörande muskler. Den största av dessa muskler, diafragman, utgör ett golv till brösthålan och skiljer därmed brösthålan från buken. Diafragman är i avslappnat tillstånd kupad in mot brösthålan medan den i kontraherat tillstånd dras ihop mot buken. Revbenen och ryggraden bildar brösthålans väggar och tak. Andra viktiga muskler i brösthålan är de två uppsättningar av intercostalmuskler, de interna och de externa intercostalmusklerna, som håller samman revbenen [5]. Respirationssystemets muskulatur Vid normal andning är det huvudsakligen diafragman och interkostalmusklerna som är aktiva. Den största volymförändringen vid inandningen orsakas av diafragman som vid avslappnad andning bidrar till % av den totala volymförändringen [5], medan de externa intercostalmusklerna står för upp till 30 % [14]. Vid forcerad andning inkluderas även viss bukmuskulatur och ytterligare bröstmuskulatur så som de interna interkostalmusklerna [5]. Lungan Den största delen av brösthålan fylls ut av lungorna. Lungorna är konformade organ uppbyggda av mjuk, elastisk vävnad. Lungorna strävar mot kollaps men hålls utspända av bröstkorgens utåtsträvande kraft. Deras nedre del vilar på diafragman medan resten hålls uppe utav bröstkorgen, se avsnittet om lungsäcken [5]. 4 Forcerad andning förekommer vid ökad ansträngning, till exempel vid träning [5]. 10

31 2. Fysiologisk bakgrund Lungorna består av två respektive tre lober, den högra lungan är uppbyggd av tre lober medan den vänstra lungan till följd av hjärtats placering är något mindre med två lober. Inuti lungan finns de luftvägar och blodkärl som leder luft respektive blod till alveolerna samt nerver och stödjande vävnader till dessa strukturer. Större delen av lungorna upptas av alveolerna, vilka omges av ett nät av kapillärer [15]. Det är alveolernas vävnad som ger lungan dess elasticitet, se avsnittet om alveoler [5]. Lungans elasticitet och eftergivlighet Lungans möjlighet att expandera och tänjas kallas lungans eftergivlighet, se avsnitt En lunga med hög eftergivlighet utvidgas lätt medan en lunga med låg eftergivlighet kräver mer kraft för att utvidgas. Som vi tidigare sett i avsnitt definieras eftergivligheten enligt [5] C = V p. Lungans eftergivlighet är inte konstant utan minskar med ökad volym, se avsnitt samt Figur 3.1. Inversen till eftergivlighet är elastans, se ekvation (2.4), vilket syftar till hur väl lungan motverkar deformering samt hur lätt lungan återgår till sin ursprungliga form efter påverkan från yttre kraft. En lunga som inte återgår till sin naturliga form kan ha förlorat sin elastans. Lungan utvidgas då lätt och kommer inte återgå till sin vilovolym vid slutet av utandningen, se avsnitt och [5]. Vid ventilationen är det av stor vikt att lungan både kan utvidgas vid inandning men också återgå till sin ursprungliga form till följd av den elastiska rekylen vid utandning [5]. Alveolerna Alveolernas huvudsakliga syfte är gasutbytet mellan lungan och blodet. Varje alveol består av ett enda lager av så kallade epitelceller. Mellan epitelcellerna finns bindande vävnad som håller dem samman. Denna vävnad innehåller mycket kollagen och elastin, vilka är de ämnen som skapar den elastiska rekylen hos lungan [5], [14]. Det finns två olika typer av alveoler. Den ena sorten är mycket tunn med en stor ytarea. De tunna väggarna mellan alveolen och kapillärerna möjliggör gasutbytet mellan lungan och blodet genom diffusion. Den andra alveoltypen producerar och utsöndrar kemikalien surfaktant. Surfaktanten minskar ytspänningarna på alveolväggen som uppstår till följd av vattenmolekyler på alveolens yta. Genom att blanda sig med vattenmolekylerna minskar surfaktanten de kohesiva krafterna mellan vattenmolekylerna och hjälper därmed lungan att expandera vid andning [5], [15]. Lungsäcken Varje lunga omsluts av ett dubbelväggigt elastiskt membran som kallas lungsäck [5]. Lungsäckens yttre vägg, parietala pleuran, är fäst vid bröstkorgens insida, diafragman 11

32 2. Fysiologisk bakgrund och mediastinum 5 medan den inre väggen, viscerala pleuran, omsluter lungan [17]. Mellan lungsäckens väggar, i pleurahålan, finns ett mycket tunt lager pleuravätska. Pleuravätskan orsakar starka kohesiva krafter mellan membranen och därmed hålls de samman. De motverkande krafterna från lungorna och bröstkorgen orsakar vid vila ett negativt pleuratryck på ungefär 5 cmh 2 O under det atmosfäriska trycket. Det är detta negativa pleuratryck som gör att lungans utsida och bröstkorgens insida följs åt och den elastiska lungan, som annars strävar mot kollaps, hålls på så sätt utspänd av bröstkorgens utåtsträvande kraft [15]. Pleuravätskan gör det även möjligt för membranen att glida friktionsfritt mot varandra vilket tillåter lungan att röra sig inuti brösthålan [5] Respirationsmekanik Vid andning förs luft in i och ut ur lungorna till följd av tryckskillnader mellan lungorna och omgivningen. Tryckskillnaderna uppstår till följd av volymförändringar i lungorna som orsakas av respirationssystemets muskulatur. Enligt Boyles lag för gaser gäller att vid konstant temperatur p 1 V 1 = p 2 V 2, vilket innebär att en ökning i volym leder till en minskning i tryck och vice versa. Precis innan en inandning påbörjas är tryckskillnaden mellan lungorna och atmosfären 0 cmh 2 O [5]. 6 Vid inandning ökar brösthålans volym till följd av att de inspiratoriska musklerna, diafragman och de externa intercostalmusklerna, kontraherar. När diafragman kontraherar spänns den och plattas ut nedåt mot buken vilket gör att bukorganen trycks nedåt och buken expanderar. Samtidigt drar kontraktionen av de externa intercostalmusklerna bröstkorgen utåt. Brösthålans utvidgning ger upphov till ett ökat undertryck mellan lungsäckens inre och yttre vägg och lungan följer därför brösthålans utvidgning och volymökning. När lungans volym ökar minskar trycket inuti lungan enligt Boyles lag. Trycket i alveolerna sjunker till omkring 1,35 cmh 2 O under det atmosfäriska trycket. Detta undertryck i lungan i förhållande till atmosfären får luft att strömma från atmosfären till lungorna [5]. Till skillnad från inandning är utandningen vid avslappnad andning en passiv process. Musklerna som spänns vid inandning slappnar av och elasticiteten i lungan gör att den återgår till sin ursprungliga form [14]. Trycket inuti lungan ökar därmed och uppgår till ett maximalt värde på ungefär 1,35 cmh 2 O över det atmosfäriska trycket. Denna tryckskillnad leder till att luften nu flödar från lungan till atmosfären. Luftflödet fortsätter tills tryckskillnaden mellan lungan och atmosfären återgår till 0 cmh 2 O och en ny andningscykel kan påbörjas [5]. 5 Mediastinum är det utrymme mellan lungorna där bland annat hjärtat, luftstrupen, matstrupen och stora blodkärl som aortan ryms [16]. 6 Referenslitteraturen anger tryck i mmhg men räknas här om till cmh 2 O med siffror från boken Guide for the use of the international system of units [4]. 12

33 Volume 2. Fysiologisk bakgrund Pleuratryck under andningscykeln Vid vila, precis efter en utandning, är de utåtfjädrande krafterna från bröstkorgen och de elastiska krafterna i lungan i balans. Bröstkorgen strävar då utåt och de elastiska krafterna i lungan strävar mot kollaps. Detta leder till ett negativt pleuratryck ungefär 5 cmh 2 O [2]. När de inspiratoriska musklerna vid inandningen kontraherar och utvidgar brösthålan minskar pleuratrycket något. Lungorna svarar på denna minskning i pleuratryck genom att följa bröstkorgens utvidgning. Pleuratrycket beror därmed på lungans eftergivlighet och har sitt lägsta värde i slutet av inandningen. Pleuratrycket återgår i slutet av utandningen till sitt ursprungliga värde [18] Lungvolymer I detta underkapitel utreds vanligt förekommande, såväl i denna rapport som i annan respiratorisk litteratur, index för det respiratoriska systemets mekaniska tillstånd vid olika andningsrörelser [19]. I Figur 2.2 illustreras andningsdynamik vid normal andning, lungvolym som funktion av tid, vid atmosfärtryck. Den totala volymen luft i lungorna eller totala lungkapaciteten (TLC) kan delas upp i fyra delar. Vid normal andning deplaceras endast en mindre mängd luft, så kallad tidalvolym, vanligen betecknad V t. Återsående kapacitet efter en sådan inspiration kallas inspiratorisk reservvolym (IRV), och betecknar således den maximala volymen en person kan andas in. Analogt definieras expiratorisk reservvolym (ERV), vars undre gräns markeras av residualvolymen (RV), som är den minsta lungvolym en person kan åstadkomma på egen hand [14]. Normalvärden för ovanstående lungvolymer återfinnes i Tabell 2.1. TLC FRC RV Inspiratory Reserve Volume (IRV) Functional Residual Capacity (FRC) Tidal Volume (V T ) Residual Volume (RV) Inspiratory Capacity (IC) Expiratory Reserve Volume (ERV) Vital Capacity (VC) Total Lung Capacity (TLC) 0 Time Figur 2.2: Markörer för andningsdynamik vid normal andning. Lungvolym som funktion av tid vid atmosfärtryck, intakt respirationssystem och utan laster [19, fig. 9.5]. Med dessa index införs ytterligare tre markörer. Funktionell residualkapacitet (FRC) är summan av ERV och RV, och definierar följaktligen den kvarvarande volymen i lungorna vid slutet av en normal expiration. I kontrast till FRC införs ispirationskapacitet (IC), som är summan av IRV och V t, vilket är den maximala volym som kan andas in vid slutet av en normal expiration. Slutligen säges vitalkapaciteten (VC) vara den volym luft som kan andas ut efter en maximal inandning. 13

34 2. Fysiologisk bakgrund Tabell 2.1: Karakteristiska lungvolymer. Samtliga värden angivna i ml för en 70 kg man eller 50 kg kvinna, båda 28 år gamla [5, fig. 17.7]. Index Man Kvinna Inspiratorisk reservvolym, IRV Tidalvolym, V t Expiratorisk reservvolym, ERV Residualvolym, RV Total lungkapacitet, TLC Mekanisk ventilation Det finns i dagens sjukvård ett stort utbud av respiratorer. Något som är gemensamt för de allra flesta moderna respiratorer är att de använder sig av ett positivt tryck, till skillnad från förr då ett negativt tryck användes. Detta innebär att de på olika vis ökar trycket i luftvägarna och pressar ned luft i lungorna, varefter trycket avlägsnas för att låta luften strömma ut ur lungorna av sig självt [20]. Den allra första respiratorn kom omkring år 1930 och kallades för järnlungan. Patienten placerades då i en, från hals till fot, heltäckande metallcylinder. Trycket i cylindern sänktes, vilket medförde att bröstkorgen hos patienten vidgades och därmed drogs luft ned i lungorna på patienten. När trycket sedan utjämnades drog patientens bröstkorg ihop sig och luften andades ut [20]. På respiratorer i dagens sjukvård finns flera avancerade inställningar och ventilationssätt, för att på bästa sätt kunna anpassa behandlingen efter just den patient som behöver ventilationshjälp. Dessa inställningar går att dela in i tre grupper: kontrollerad, spontan samt en kombination av dem båda. I dessa grupper finns flera möjligheter till respiratorinställningar. Ett exempel på en kontrollerad ventilationsmetod är tryckkontrollerad andning. Här bestäms inandningstryck och andningsfrekvens genom inställningar på respiratorn. Resultatet blir en inandad volym beroende av motstånd i luftvägar och lungans elasticitet. Detta sätt är att föredra, då det i högre utsträckning skyddar lungan mot höga tryck, till skillnad från volymkontrollerad andning. Sistnämnda kontrollerade ventilationsmetod går ut på att tidalvolym, alternativt minutvolym, samt en respirationsfrekvens ställs in. Ventilationen blir stabil; här förändras motståndet i luftvägarna och lungans elasticitet [21]. Att föredra framför dessa två metoder är den av spontan typ, då den skapar färre komplikationer samt medför större komfort för patienten. Här kallas den vanligaste typen för tryckunderstödd ventilation, vilket betyder att patienten initierar ett andetag och att respiratorn då blåser in ett förinställt inandningstryck. Även om inandningstrycket, motståndet i luftvägarna samt lungans elasticitet är förinställt varierar tidalvolymen beroende av kraften i patientens inandning [21]. Den främsta bland dessa tre grupper är kombinationen mellan kontrollerad och spontan andningsmetod, det är något som länge efterfrågats för respiratorbehandlingar. Med hjälp av denna metod kan patienten utan större obehag spontant andas in och ut genom hela andningscykeln. En matematisk modell för mekanisk ventilation erhålles lämpligen genom att 14

35 2. Fysiologisk bakgrund betrakta den algebraiska summan av alla tryckfall som kan observeras i det respiratoriska systemet, givet ett drivande tryck. Generellt består denna excitation av ett muskeltryck, p mus, och ett tryck genererat från respiratorn, p vent. Med avseende på egenskaperna resistans, tröghet och elasticitet för det respiratoriska systemet, kan en rörelseekvation [22] formuleras med bakgrund av avsnitt 2.1: p vent + p mus = EV + R V + L V. I högerledet är alltså den första termen trycket som ger upphov till volymändringen V, givet det respiratoriska systemets elastans, E; den andra termen beskriver tryckfallet över luftvägar, givet en (eller flera) flödesmotstånd, R, mot gasflödet, q = V ; och den sista termen är trycket som krävs för att åstadkomma en rörelseförändring, q = V, av gas i luftvägarna, givet en tröghet, L. Tröghetsegenskapen utelämnas ibland, med anledning av dess minimala inverkan [22] Komplikationer vid mekanisk ventilation I samband med respiratorbehandling kan det uppstå skador orsakade av ogynnsamma respiratorinställningar, så kallade ventilator induced lung-injury, VILI. Det positiva tryck som appliceras vid respiratorbehandling kan leda till högt transpulmonellt tryck och övertänjning av lungvävnaden, vilket kan orsaka flera olika sorters skador [23]. Detta är de största riskfaktorerna till VILI och kan leda till olika typer av trauman [3]. Även befintliga skador på lungorna som ALI, acute lung injury, eller den allvarligare varianten ARDS, acute respiratory distress syndrome, kan förvärras vid respiratorbehandling om ogynnsamma inställningar appliceras [24]. Hur mycket av trycket från respiratorn som påverkar lungvävnaden, det transpulmonella trycket, varierar från individ till individ och beror på eftergivligheten hos både lungan och bröstkorgen. En bröstkorg med hög eftergivlighet som utvidgas lätt vid tryckförändringar leder till ett högre transpulmonellt tryck än en bröstkorg med lägre eftergivlighet [3]. Vilken volymökning detta tryck resulterar i hos lungan, och därmed hur mycket lungvävnaden tänjs ut, beror på lungans eftergivlighet. Ett visst luftvägstryck kan därmed skada lungstrukturen hos vissa patienter medan det är ofarligt för andra [27]. Den vanligast förekommande skadan orsakad av respiratorbehandling är barotrauma [23], vilket är ett tillstånd där gas har läckt ut i det extra-alveolära utrymmet [28]. Detta uppkommer till följd av tänjning till bristningsgräns av alveolerna på grund av höga tryck eller volymer. Tillståndet brukar kopplas till ett högt topptryck i luftvägen p aw, men det har diskuterats om det snarare är skillnader i tryck över en lungenhet, inhomogenitet, som orsakar lokala tänjningar i vävnaden [28]. Volutrauma liknar barotrauma och tillstånden är svåra att skilja åt [23]. Volutrauma uppstår när kapillärmembran i lungan skadas [29] som följd av lokal övertänjning av lungan i slutet av inandning. Denna övertänjning orsakas av höga tidal- eller minutvolymer [24]. Andra skador som associeras med VILI är atelektrauma och biotrauma. Biotrauma är ett tillstånd där inflammatoriska mekanismer aktiveras [28], samt att bakterier från 6 Acute respiratory distress syndrome är ett livshotande tillstånd efter akut lungskada, acute lung injury, där lungorna är inflammerade [24] med symptom såsom andnöd, sänkt syrehalt i blodet och lungödem [25], ett tillstånd där vävnadsvätska samlas i lungvävnaden [26]. 15

36 2. Fysiologisk bakgrund luftvägarna hamnar i blodbanan till följd av fysiska påfrestningar på lungvävnaden. Atelektrauma orsakas av skjuvkrafter mellan delar av lungan som är luftförande respektive icke luftförande till följd av upprepad öppning och stängning av alveoler, vilket behandlas i nästa stycke. Risken för atelektrauma ökar med låga tidalvolymer i kombination med för lågt PEEP [24]. Felaktiga kombinationer av inställningar för tillförda volymer och tryck vid slutet av inandning, end-inspiratoriskt tryck (p ei ), samt tryck i slutet av utandning, endexpiratoriskt tryck (p ee ), kan orsaka skador på lungan om det leder till att alveolerna upprepat kollapsar och behöver blåsas upp. Detta skapar skjuvspänningar i vävnaden vilket innebär stora påfrestningar på vävnaden och kan orsaka skador både på lungor med och utan tidigare skada [3]. Trycket i alveolerna under en sådan cykel kan uppgå till 100 cmh 2 O. Genom att lägga på ett konstant tryck på luftvägen, ett så kallat positivt end-expiratoriskt tryck, PEEP, och på så sätt öka FRC, kan kollaps förhindras och skadeeffekterna reduceras [23]. Till följd av att lungvolymen upprätthålls bidrar PEEP även till ökad syresättning [24]. Ett ökat PEEP kan dock ha varierande effekt hos olika patienter och det är inte trivialt att identifiera vilka som gynnas av ett högre PEEP. Ett ökat PEEP kan bidra till mindre inhomogenitet i lungan och därmed minska påfrestningar från fokalkrafter, vilket reducerar risken för skador på vävnaden. Om ett ökat PEEP däremot ökar det transpulmonella trycket i slutet på inandningen ökar sträckningen av alveolväggarna under inandningen [23]. ALI och ARDS är två vanliga orsaker till andningssvikt 7, vilket kräver intensivvård [24]. Respiratorbehandling kan vara nödvändig, men det finns vissa svårigheter med hur denna behandling ska utföras. Hos patienter med ARDS och ALI är lungorna inflammerade vilket orsakar läckage från kärlbanan in i lungorna. På grund av den ökade mängd vätska i och mellan alveolerna tyngs lungan ner och därmed trycks lungans nedre delar ihop. Genom dessa delar av lungan leds blod som inte blir syresatt [24]. Vid behandling av dessa tillstånd är det därför viktigt att optimera gasutbytet samtidigt som riskerna för förvärrade eller ytterligare skador, så som VILI, minimeras [29]. 7 Andningssvikt är ett tillstånd där den yttre andningen och gasutbytet inte fungerar normalt [30]. 16