Yrkes- och Miljömedicin i Lund

Transkript

1 Yrkes- och Miljömedicin i Lund Jubileumsskrift

2 2 Jubileumsskrift 2008

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förord (Kristina Jakobsson)... 4 Den första tiden (Hans Welinder)... 5 Verksamheten Medicinska funktionen och luftvägssektionen (Jörn Nielsen)... 7 Ergonomisektionen (Staffan Skerfving) Beteendemedicinska funktionen (Kaj Österberg) Epidemiologisk funktion (Ulf Strömberg) Miljömedicinska sektionen (Maria Albin) Yrkes- och miljöhygieniska sektionen (Hans Welinder) Miljöanalytiska sektionen (Bo Jönsson) Universitetsenheten (Staffan Skerfving) Personliga minnesbilder En belastningsergonom (Ingrid Åkesson för Hans Welinder) Två kuratorer (Birgitta Pålsson och Gunnel Åbjörnsson för Hans Welinder) En yrkeshygieniker minns (Hans Welinder) Regionmiljösköterskornas resa genom åren (Inger Bensryd och Kerstin Diab) Doktorand på 1990-talet (Håkan Tinnerberg) Stor profil på kliniken Stig Tejning (Birgitta Haeger-Aronsen) Appendix Milstolpar inom arbetarskydd och yrkesmedicin (Hans Welinder) Jubileumsskrift

4 Förord En Jubileumsskift berättar en historia om hur det hela började, om de stora linjerna i utvecklingen, om viktiga händelser och framgångar, och mera sällan om problem och tillkortakommanden. En jubileumsskrift ska också berätta en historia om de människor som var med och formade skeendet, och ger en glimt av vilka de var och hur de hade det. Allt detta finns i denna Jubileumsskrift. Medan Lund brukar bli äldre och äldre för varje lager arkeologerna frilägger har vår kliniks ålder de senaste åren snarare reducerats vi kunde ha räknat från 1956, då Stig Tejning kom från Folkhälsoinstitutet i Stockholm och som extra läkare vid medicinkliniken startade en liten yrkesmedicinsk verksamhet, eller från 1957 då en självständig klinik bildades, eller välja 1958, då kliniken fick egna laboratorieresurser. Vi har symboliskt väntat med 50-årsjubileum till i år för den fullödiga verksamheten inom arbetsmiljöområdet är den medicinska och kemiskfysikaliska kompetensen lika nödvändiga. I vår Jubileumsskrift berättas historien om hur en liten klinik utvecklades, och hur verksamheten har breddats och kommit att innefatta helt nya problemområden. De miljömedicinska aspekterna, med fåglar, fiskar och oss människor däremellan, har funnits med hela tiden, om än namntillägget kom så sent som Vi ser hur större arbetsmiljö- eller miljöhändelse som kliniken hastigt ställts inför ledde till att man oförväget angrep problemet med befintliga resurser, och under arbetets gång utvecklade ny kompetens ett tydligt exempel är 1970-talets BT Kemioch Lomma Eternit-undersökningar, som blev viktiga för uppbyggnaden av hela den epidemiologiska verksamheten. Ett annat exempel är händelserna på Hallandsåsen, där frågor om riskbedömning och riskkommunikation blev centrala. Redan från början satsades på laboratoriet och på ett tvärvetenskapligt och fältmässigt arbetssätt. Detta utvecklades på ett målmedvetet och kraftfullt sätt av professor Staffan Skerfving. Att mäta är att veta sades ofta, det må ha gällt kemiska, fysikaliska, ergonomiska eller psykosociala faktorer. Helt avgörande för klinikens fortsatta utveckling under talet och framåt har varit uppbyggnaden av interdisciplinär akademisk kompetens, och forskning i tät samverkan med den kliniska verksamheten. Denna del av historien skildras utförligt i bidragen från de olika sektionerna. Det är roligt att veta något som ingen annan vet, kunde sägas för många år sedan. Nu gäller att kunskapsspridningen är central, lika viktig gentemot vetenskapssamhället genom vetenskaplig publicering, som till det omgivande samhället. I denna jubileumsskrift kan vi också berätta om framsynta landstingspolitiker, vars beslut varit en förutsättning för långsiktig resursuppbyggnad. Redan från början fanns samsyn om att det förebyggande arbetet skulle vara en hörnsten i verksamheten. Våra insatser har under alla år varit helt kostnadsfria för den enskilde patienten. Vi har en helt och hållet solidarisk finansiering, med en fast ersättning från huvudmannen för hälso- och sjukvårdsengagemanget. Men forskningen i nationell och internationell frontlinje har också varit viktig, och genererar betydande ekonomiska medel. Men först och främst ska en Jubileumsskrift berätta om människor. Här porträtteras några mer tydligt, medan andra får skymta fram på några korta rader. Andra åter förblir osynliga i texten, men står tydliga i vårt gemensamma minne. Det fältmässiga arbetets strapatser och dråpligheter skildras av två miljösköterskor, och vi som har varit med på sådana turer nickar med igenkännandets glädje. Det goda kamratskapet och samarbetet har varit avgörande för det vi lyckats åstadkomma. Men det som berättats åter och åter igen här på kliniken, och som är den starka drivkraften i det vi gör, finns inte med i denna skrift. De historierna har jag fått höra av städerskan och cirkusprinsessan, av bilreparatören och läraren - berättelserna som våra patienter ständigt delar med sig, om hur man strävar med sitt liv. De historierna kommer att fortsätta berättas. Kristina Jakobsson TACK TILL REDAKTIONEN Redaktionsarbetet initierades och genomfördes till stora delar av Hans Welinder. Den slutgiltiga redigeringen har gjorts av Maria Albin. Zoli Mikoczy har ansvarat för layout och färdigställande. 4 Jubileumsskrift 2008

5 Den första tiden Det finns tyvärr inga tidigare nedtecknade minnesbilder av klinikens födelse och uppväxtår. Verksamheten började 1955 i mycket blygsam skala som en enhet inom medicinkliniken för att 1957 frigöras till en självständig klinik. Det har ofta påtalats att landstingsrådet Torsten André verksamt bidrog till klinikens tillkomst. Enheten placerades 1956 provisoriskt i två rum i tandkirurgens lokaler. Dessutom disponerade enheten sex slutenvårdsplatser varav två inom medicinska kliniken och fyra inom neurologiska kliniken. Personalen bestod från början av en extraläkare - Stig Tejning, samt en sjuksköterska och ett skrivbiträde som också hade tjänstgöring på medicinkliniken. Från februari 1957 innehades sjukskötersketjänsten på heltid av Gerd Ahlberg och som sekreterare anställdes 1956 Inta Schütz, sedermera gift Selga. Något år senare flyttades verksamheten till det nya A-blocket där lokaler delades med David Ingvar och den neurofysiologiska verksamheten. Stig Tejning hade förberett sig grundligt för den nya verksamheten genom tjänstgöring på Statens institut för folkhälsan i Stockholm under åren Han arbetade där särskilt med problem kring klor-alkaliindustrin vilket speglade hans intresse för metalltoxikologi och speciellt kvicksilverproblematiken. Åt socialstyrelsen gjorde han också omfattande utredningar om olika förgiftningsfall. Han fick under tiden i Stockholm betydande erfarenheter av yrkesmedicinska och yrkeshygieniska fältundersökningar. Detta påverkade klinikens arbete som redan från starten blev tydligt fältorienterat, med stora undersökningar av såväl anställda som miljö ute på företagen. Denna tradition har levt vidare och utvecklats så att kliniken idag är en föregångare på området. Det är enligt professor Gideon Gerhardsson ingen tvekan om att kontakterna med Folkhälsoinstitutet, och inte minst förebilder från amerikanska experter som institutet samarbetade med, var av stor betydelse för Stig Tejning vid hans uppbyggnad av kliniken. Gerhardsson poängterar också den profilerande och impulsgivande betydelse som Stig Tejning haft för utvecklingen av den yrkesmedicinska verksamheten i landet. Det fanns ett stort motstånd hos landstingen och hos basdisciplinerna mot uppbyggnaden av yrkesmedicin, som inte ansågs behövlig. Här gjorde Stig Tejning en stor insats genom sitt banbrytande arbete. Jag minns ett tillfälle då Stig Tejning anförtrodde mig som nybliven anställd att hans vedersakare uppenbarligen trodde att sjukdom var ett straff av Gud och att man inte insåg att det fanns orsaker i miljön som kunde utredas. Kontakterna mellan Tejning och Folkhälsoinstitutet var för övrigt livliga under hela 50- talet, vilket omvittnas av såväl Gideon Gerhardsson som Nils Hallin. Till de omfattande kontakterna med Stockholm bidrog starkt Stig Tejnings samarbete med Harry Öhman. Öhman blev konsult i utbyggnaden av den yrkeshygieniska verksamheten. Under de första åren deltog personal från Stockholm i klinikens yrkeshygieniska utredningar. Jubileumsskrift 2008 Parallellt med den yrkesmedicinska enheten växte det fram en avdelning för yrkesdermatologi vid den dermatologiska kliniken i Lund. En försöksverksamhet påbörjades hösten 1956 och en avdelning med egen budget inrättades i januari Avdelningen förestods fram till 1985 av docent Sigfrid Fregert. Enligt uppgift från Sigfrid Fregert bidrog Stig Tejning verksamt till avdelningens tillkomst. Då arbetsbetingade hudsjukdomar var ett mycket omfattande och ofta invalidiserande problem fick avdelningen en stor betydelse. Tillsammans var de båda enheterna ett slagkraftigt instrument för att behandla och förebygga yrkessjukdomar. Fregert betonar den stora betydelsen av Tejnings framsynta avtal med huvudmännen avseende finansieringen av verksamheterna. För tiden unika lösningar åstadkoms. För att få en livligare bild av arbetsförhållandena på kliniken under de första åren har Gerd Ahlberg, Inta Selga, Ulla Lovén och Per Övrum kontaktats. Syster Gerd började på Lasarettet i Lund 1941 och gick i pension 1984 efter att under de sista sju åren ha arbetat på sjukhusets företagshälsovårdsenhet. På medicinkliniken kom hon att arbeta med Stig Tejning, vilket medförde att han senare kallade henne till sin nya verksamhet, där hon verkade under åren i en central roll. De nya arbetsuppgifterna på yrkesmedicin var naturligtvis helt annorlunda jämfört med hennes tidigare erfarenheter. Arbetet var också mycket krävande. Stig Tejning arbetade gärna långt ut på kvällarna vilket också gav syster Gerd långa dagar. Arbetet var emellertid också intressant och stimulerande. Särskilt minns hon hur intressant det var att komma ut på företag och se hur folk hade det i sitt arbete, något som även omvittnas av senare tillkomna arbetskamrater. Arbetet blev redan från början inriktat på stora gruppundersökningar. Behoven var stora då detta var före den omfattande uppbyggnaden av företagshälsovården. Cementfabriken i Limhamn blev det första stora företaget för syster Gerd, men det kom att följas av många flera såsom Persöner AB i Ystad och Svensk stålpressning AB i Olofström, sedermera Volvo. Arbetet på Svensk stålpressning AB är ett gott exempel på klinikens pionjärperiod. Blyexponeringen på företaget var omfattande. Tejning startade därför tillsammans med företaget och yrkesinspektionen en regelbunden kontroll 5

6 av personalen. Klinikens insatser tydliggjorde behovet av företagshälsovård. Stig Tejning blev ombedd att medverka till uppbyggnaden av denna. Att arbetsdagarna var osedvanligt långa intygas också av Inta Schütz-Selga. Stig Tejning ville gärna utnyttja sin personal långt ut på kvällarna. De utförliga och ytterst noggranna patientjournaler som Tejning dikterade bidrog även till att sekreteraren hade mycket att göra. En belysande episod är en dag då Stig Tejning efter den ordinarie arbetstiden skjutsade henne till en kvällskurs i Malmö för att efter kursen åter hämta henne, så att de kunde fortsätta arbetet. Genom att förmedla kontakten mellan sin chef och brodern Andrejs gjorde Inta en insats som skulle visa sig synnerligen betydelsefull för kliniken. Ulla Lovén arbetade som läkarsekreterare och senare expeditionsföreståndare på den yrkesmedicinska kliniken från 1962 och från 1983 som högskolesekreterare på Institutionen för yrkesmedicin fram till Då hon började hade kliniken totalt ca 9 anställda. Ulla Lovén kom till kliniken som relativt nyexaminerad läkarsekreterare och trivdes jättebra från första början. Hon blev mycket fångad och engagerad av verksamheten. Hon upplevde att hon var betydelsefull och arbetet var en del av livet. Intresset kan kanske delvis förklaras av personliga erfarenheter. Hennes morfar hade dött i silikos. Arbetet var väldigt omväxlande - att hon varje morgon fick gå ner till Gerdabaren och köpa wienerbröd till kaffet kändes inte som något konstigt. Hennes arbetsuppgifter präglades av de stora gruppundersökningar på olika företag som kliniken var engagerad i. Särskilt minns hon stora silikoskontroller på Höganäsbolaget. Verksamheten präglades också av en omfattande utveckling under 60-talet. Som sekreterare fick Ulla Lovén stor insyn i verksamheten. Hon vidimerar att Tejning mötte stort motstånd från omgivningen. Det var åtskilliga besök från bl.a. myndigheter som Socialstyrelsen och Naturvårdsverket. Tejnings fågelintresse och iakttagelser av vissa fågelarters nedgång hade lett honom till att slå larm om miljöeffekterna av det kvicksilverbetade utsädet. Det gav honom många motståndare. Ulla Lovén minns också hur Stig Tejning redan i början av 60-talet pratade mycket om det som senare skulle kallas utmattningssyndromet och hur han spådde att det skulle bli en stor folksjukdom. Per Övrum var kliniken förste yrkeshygieniker. Han kom 1959 från Statens institut för folkhälsa i Stockholm och han minns väl hur engagerad Tejning var av uppbyggnaden av yrkesmedicinen i Sverige. Han påverkade mycket den utredning om yrkesmedicinen som presenterades 1962 och som blev ledande för den utbyggnad som senare följde i olika delar av landet. Han lade ner mycket arbete på att utforma väl genomtänkta argument som diskuterades med personalen. Viktigt för Tejning var att patientbesöken skulle bli kostnadsfria och utan remisstvång, så att inga hinder förelåg för patienterna att kontakta kliniken. Under de första åren var kliniken i en fruktbar fas med en uppbyggnad av kunskaper, erfarenheter och metoder. Av de olika utredningar som genomfördes minns vi idag bl.a. studier av kvicksilverexponering till följd av lantbrukets hantering av kvicksilverhaltiga bekämpningsmedel, silikosproblematiken i olika stenbrott i Skåne, lösningsmedelshanteringen i exempelvis skoindustrin och golvläggarbranschen, samt av exponeringar för isocyanater. Tyvärr publicerades många av dessa mycket omfattande och betydande arbeten i en form som gjorde att resultaten fick en begränsad spridning utanför landets gränser. Särskilt känd blev forskningen kring effekterna av kvicksilverbaserade bekämpningsmedel i lantbruket vilken också ledde till att kliniken på 60- talet hade en egen djurexperimentell verksamhet. Särskilt gjordes studier på höns som fodrades med betat utsäde. Katalin Lindholm anställdes sålunda på detta projekt Under 1970-talet styrdes den fortsatta verksamheten i stor grad av det omfattande engagemanget i de nyanslutna landstingen inom sjukvårdsregionen. De resurser som tillfördes från regionen fick en mycket stor betydelse för den kvalitativa nivån på arbetet. Samhällets starkt ökade intresse för arbetsmiljöfrågor, särskilt från mitten av talet präglade verksamheten. Arbetsinriktningen präglades av den starka uppbyggnaden av företagshälsovården och ökande konsultationer i arbetsskadeärenden från försäkringskassorna. Hans Welinder 6 Jubileumsskrift 2008

7 Medicinska funktionen och luftvägssektionen Medicinska funktionen En viktig funktion vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken är handläggning av enskilda patienter som remitteras för utredning. Det har genom åren funnits en politisk vilja att det skall vara lätt att bli undersökt på kliniken, därför är det också möjligt att bli undersökt utan remiss från läkare. Eftersom det inte enbart är i den enskildes intresse att bli utredd har det också bestämts att utredningen skall vara kostnadsfri. En enskild utredning leder ofta till att risker på arbetsplatsen upptäcks och elimineras, vilket hindrar att andra arbetare drabbas. Egenremissernas antal har dock alltid utgjort en ringa andel av det totala remissantalet. Företagshälsovården har genom åren varit den största remissleverantören, följd av läkare på sjukhuskliniker och allmänläkare. Patienter kommer också från regionens försäkringskassor för bedömning av om det föreligger arbetsskador. En yrkesmedicinsk patient tar vanligtvis mycket längre tid att utreda än en patient på en vanlig sjukhusavdelning. Utredningen kräver oftast insatser från andra personalkategorier än läkare och sjuksköterskor. Rör det sig t.ex. om kemiska hälsorisker är en bedömning av yrkeshygieniker ofta nödvändig och är det belastningsskadeproblematik kommer ergonomerna in i bilden. Som nämnts ovan kan en utredning få konsekvenser för många andra arbetstagare på liknande arbetsplatser. När kliniken på åttiotalet delades upp i olika funktionella enheter samlades ansvaret för enskilda remisspatienter i en mottagningssektion, i vilken större delen av den medicinska personalen ingick. Denna sektion hade dock inte enbart ansvaret för utredningen av enskilda patienter, utan medarbetarna deltog med ca hälften av arbetstiden i klinikens förebyggande/vetenskapliga arbete. I en allmän omorganisering av kliniken lades sektionen ner år 2002 och personalen omfördelades till de övriga medicinska sektionerna och till en nyupprättad sektion för yrkesrelaterade lung- och luftvägssjukdomar. Ansvaret för remisshanteringen är delegerat till sektionschefen för luftvägssektionen och alla klinikens läkare deltar i handläggningen av remisspatienterna enligt ett särskilt arbetsschema. För att underlätta för patienterna har filial/närmottagningar upprättats på sjukhusen i Malmö, Kristianstad, Ängelholm, Ljungby, Växjö, Karlskrona och Karlshamn. Specialistkompetenta läkare kommer regelbundet till dessa mottagningar och de har också ett regionalt ansvar. Därigenom blir det lättare för de lokala läkarna att ta kontakt med yrkes- och miljömedicinsk expertis. De första närmottagningarna upprättades i Karlskrona och Ljungby redan 1980 och de har således firat 25-års jubileum. Innan dess hade dock filialmottagningar funnits i Malmö och Halmstad, tills länsklinikerna upprättades där. Remissantalet har varierat under åren med en viss tendens till minskning. Samtidigt har det funnits en klar tendens till att de enskilda fallen har blivit mer komplicerade, utredningarna tar mera tid och involverar fler personalkategorier. Periodiska kontroller av patienter som kunde förekomma tidigare överfördes i början av 1980-talet gradvis till den då expanderande företagshälsovården. Den övervägande delen av remisserna avser besvär relaterade till arbetsplatsen, men avser också hemmet eller den yttre miljön. Luftvägsöverkänslighet har under många år varit den vanligaste besvärskategorin, med % av remisserna. Misstänkta skador till följd av exponering för organiska lösningsmedel var vanliga fram till slutet av talet, men har därefter sjunkit markant och det är numera sällsynt att någon är skadad. Det är ett fint exempel på en lyckad arbetsmiljösatsning. Vibrationsskador är ett exempel på det motsatta. Trots att risken är välkänd är tillströmningen av patienter helt oförändrad genom åren med ca 15 % av våra remisser. Möjligen har den kliniska bilden ändrats från att mest röra sig om vita fingrar till att nu domineras av perifera nervskador med domningar, stickningar och nedsatt känsel. Trots att värkproblematiken utgör orsaken till en stor del av sjukskrivningarna har antalet remisser till kliniken de senaste åren legat på en jämn nivå på ca 15 till 20 % av det totala antalet. Förutom dessa nämnda vanliga tillstånd kommer en del remisser där det önskas sambandsbedömning för olika typer av cancer och arbetsmiljö, eller med besvär som följd av vistelse i sjuka hus. En annan typ av överkänslighetstillstånd utgörs av elöverkänslighet eller reaktioner mot amalgam. Dessa remisser har varierat i antal genom åren, men har aldrig utgjort någon stor andel. Jubileumsskrift

8 Arbetsrelaterade lung- och luftvägssjukdomar Verksamheten omkring luftvägssjukdomar är, frånsett den som finns i patientjournaler, sparsamt dokumenterad under klinikens första år. I slutet av 1970-talet började ett mera systematisk förebyggande arbete att ta form i vetenskapliga projekt om stendammslungor, exogena alveoliter och luftvägsöverkänslighet. Kliniken involverades under sjuttiotalet i utredningen av de asbestexponerade arbetarna på eternitfabriken i Lomma. Arbetet fortsatte under åttiotalet och resulterade i forskningsrön som uppmärksammades också internationellt. Arbetet kulminerade med två avhandlingar i ämnet i början av nittiotalet (Maria Albin 1992 och Kristina Jakobsson 1993). Som bekant är exponeringen för asbest nu begränsad, men effekterna av tidigare exponering ses fortfarande. Som följd av asbeststudierna har kliniken idag god kompetens när det gäller dagens exponering för syntetiska fibrer. Förekomst av frossa i arbetslivet har studerats i mindre grad. Det finns tidiga arbeten om tryckerifrossa och lantbrukarelunga. Under åttiotalet publicerades internationellt fallbeskrivningar av frossa i relation till exponering för isocyanat vid sprutlackering och termisk nedbrytning av teflon. Systematiska studier av luftvägsöverkänslighet fick på allvar fart i slutet av sjuttiotalet under ledning av Staffan Skerfving. Bl.a. påbörjades en inventering av effekter av organiska syraanhydrider som användes i polyesterfabriker. Sedan dess har studierna av organiska syraanhydrider och dess effekter på exponerade arbetare i olika industrier pågått kontinuerligt vid kliniken och de utgör klinikens hittills mest omfattande och kompletta forskningsprojekt inom luftvägsområdet. Kliniken ledde under senare hälften av nittiotalet ett EU- projekt inom området och forskningen har bedömts som världsledande. Ett antal avhandlingar inom ämnet har försvarats under åren (Jörn Nielsen 1992, Bo Jönsson 1992, Xing-Dong Zhang 1997, Christian Lindh 1998, Seema Rosqvist 2001, Gunvor Johannesson 2001, Monica Kristiansson 2004). Även andra exponeringar har inventerats och medfört internationell uppmärksamhet. Det gäller den sekundära heterocykliska aminen Piperazin, som användes som avmaskningsmedel (avhandling av Lars Hagmar 1986), och dessutom två tertiära alifatiska aminer som bl.a. använts som komponenter i polyuretan- och epoxiplast. Tonvikten för de två sistnämnda har legat på studier av exponering både på arbetsplatser och experimentellt. I arbetena kartlades omsättningen i kroppen, bland annat för att studera möjligheter för användning av biologiska exponeringsmarkörer i blod och urin, men undersökningar av effekten på slemhinnor ingick också (avhandlingar av Bengt Åkesson 1989 och Bengt Ståhlbom 1998). Också forskningen på isocyanater har utgjort en väsentlig del av verksamheten med många internationella publikationer. Under 80- talet avsåg studierna mest provtagning i luft och generering av yrkesrelevanta exponeringsnivåer i provokationskammare. Detta gjordes för att klarlägga omsättning i kroppen bl.a. med syfte att studera möjliga markörer i blod och urin som skulle kunna användas som biologiska exponeringsmått. Studier på slemhinnorna gjordes också. Provtagningen gällde även den exponering som uppkom efter termisk nedbrytning av polyuretan. Under 90-talet stärktes den medicinska forskningen inom området genom studier av arbetare som exponerades för polyuretanlim och termiska nedbrytningsprodukter av polyuretan. Flera avhandlingar har försvarats inom området (John Sandström 1989, Torbjörn Brorson 1990, Håkan Tinnerberg 1996, Pernilla Lind 1997, Mårten Spanne 1998, Margareta Littorin 2002). Utöver dessa tre stora och mångåriga programområden har forskning bedrivits inom försöksdjursallergi (avhandling av Lars Sjöstedt 1996) och inom miljötobaksröksexponering där kotinin i urin studerades som en biomarkör (avhandling av Stefan Willers 1994). Effekter av luftföroreningar på astmatiska barn studerades i ett stort europeiskt projekt genom en dagboksstudie vintertid i början av 90-talet. En svensk studie fortsatte på våren där intresset speciellt rörde sig om effekter av pollen och ozon som fortfarande utgör en betydande exponering i vårt samhälle. I början av 2000-talet har dagboksstudierna återupptagits för att studera effekter av yttre luftföroreningar. Målgruppen har nu varit ett urval av den vuxna befolkningen i en sydsvensk stad. Individuella exponeringsbedömningar görs genom att modellera punktvisa mätdata i området och därefter genom att använda ett geografiskt informationssystem (GIS). På senare år har studierna av små reaktiva ämnen vidgats till att också omfatta icke- organiska ämnen såsom frisörkemikalier, speciellt persulfater och svetsrök. Omfattande studier av detta pågår nu vid kliniken. Gummikemikaliers effekter på luftvägarna och individuell känslighet hos de exponerade har också undersökts (avhandling av Lena S. Jönsson 2007). Studier av partiklars effekter på luftvägar och hjärtkärlsystem har pågått under 2000 talet. För närvarande utförs ett omfattande forskningsarbete på effekten av nanopartiklar från svetsrök och från olika inomhusaktiviteter i ett samarbete med avdelningen för Ergonomi och aerosolteknologi vid Lunds Tekniska Högskola. Försökspersoner exponeras 8 Jubileumsskrift 2008

9 under en arbetsdag för nanopartiklar i en avancerad provokationskammare och effekterna på luftvägar och hjärtkärlsystem följs under och efter exponeringen. Projektet går i kompetenscentret METALUNDs regi. En förutsättning för att kunna göra mera omfattande kliniska studier är att arbetarna kan undersökas på arbetsplatsen. Kliniken har en hög kompetens för detta genom rutiner som har utvecklats sedan början av åttiotalet. Spirometrier hade tidigare använts men nu infördes även metakolintester för att testa för luftrörsöverretbarhet. Man följer bl.a. retbarheten prospektivt under exponering eller hos den enskilda under respektive utanför exponering. Under åren har tusentals tester utförts vid kliniken, mest på vuxna, men också på barn (effekter av luftföroreningar på astmatiska barn). Denna erfarenhet har medfört att även icke- yrkesmedicinska patienter remitteras till kliniken för testning. I mitten av åttiotalet uppstod tanken att yrkesrelaterade överkänslighetsbesvär först utvecklades i de små luftvägarna. Eftersom det är viktigt för det förebyggande arbetet med tidig diagnostik av sjukdomen, utvecklade kliniken en fältmässig variant av en undersökningsmetod utvecklad på Klinisk fysiologi i Malmö, Volume of Trapped Gas (VTG). Metoden bygger på kväveutsköljningsteknik. I början användes metoden ensam vid undersökning av piperazinexponerade arbetare och på astmatiska barn, senare kopplades den till en metakolintest. Det var troligen den mest arbetsamma och komplicerade metodik vi har använt i fältstudier vid kliniken. Trots detta användes den i slutet av 80-talet till undersökning av arbetare exponerade för pyrolysprodukter av PVC-plast, rök och gaser från svets i rostfritt stål och hos arbetare exponerade för organiska syraanhydrider. Den jämfördes också parallellt med en annan metod för att mäta effekter i små luftvägar, closing volume, i ett samarbete med Arbetsmedicinska kliniken på Karolinska sjukhuset och Kungliga tekniska högskolan. Under samma tid studerades på Klinisk fysiologiska och Yrkesmedicinska klinikerna i Malmö VTG på grupper av arbetare exponerade för olika irritanter och yrkesallergen (avhandling av Ulf Hjortsberg 1994). En annan komplicerad undersökningsmetod som också användes i fält vid den här tiden var en radioaktiv lungclearence undersökning som genomfördes i samarbete med kliniken för Klinisk fysiologi i Lund. Arbetsrelaterad hösnuva är ett mycket mera frekvent förekommande besvär än astma. Man önskade därför kunna testa också den ospecifika reaktiviteten i näsan. En histamintest infördes därför i mitten av 80-talet. Tolkningen av resultaten är emellertid inte lika lätt som vid metakolintesten, därför har den inte har fått samma användning. Histamintesten används dock för att kunna följa reaktiviteten hos den enskilde under exponering och i exponeringsfria faser, på samma sätt som metakolintesten. Under det senaste året har arbetet med en kapsaicintest påbörjats för att kunna objektivisera graden av rethosta, ett vanligt förekommande yrkesrelaterat symptom. Pricktest med standardpanel introducerades i början av 80-talet. Sedan användes pricktesten också för specifika yrkesallergen som framställdes genom ett extraktionsförfarande av misstänkta ämnen. Vid testning med reaktiva ämnen såsom organiska syraanhydrider och isocyanater konjugerades ämnet till proteiner, se nedan. Jubileumsskrift 2008 Sjukdomsmekanismen vid utveckling av överkänslighetsbesvär som följd av exponering för reaktiva kemikalier har diskuterats intensivt sedan 1970-talet. Specifika antikroppar av IgE klass hade påvisats mot bl.a. flera organiska syraanhydrider och isocyanater genom att använda ett konjugat mellan testämne och humant serum albumin. På kliniken infördes specifik IgG-antikroppsbestämning genom ELISA teknik redan Lite senare påbörjades användning av RAST-metodik för bestämning av specifika IgE, som förknippas med allergi, först mot organiska syraanhydrider, isocyanater och piperazin senare även mot andra ämnen (avhandling av Hans Welinder 1991). Eftersom många arbetare, bl.a. isocyanat- och anhydridexponerade, har utvecklat arbetsrelaterade besvär utan att IgE-antikroppar har kunnat påvisas har den patogenetiska betydelsen av specifikt IgE ifrågasatts vid överkänslighet mot reaktiva kemikalier. Provokationsstudier med organiska syraanhydrider har dock visat att specifikt IgE har betydelse vid symptomutvecklingen. Betydelsen av specifikt IgG som ofta förekommer vid olika exponeringar för syraanhydrider och isocyanater är däremot oklar. I en studie av arbetare exponerade för organiska syraanhydrider på 80-talet antyddes en sjukdomsutlösande betydelse av subklassen IgG4 men det har inte kunnat bekräftas i senare studier. I en nyare studie av MDI-exponerade arbetare hade specifikt IgG ett prediktiv värde för utveckling av symptom från 9

10 nedre luftvägar och för sjukskrivning. För närvarande anses specifikt IgG dock vara en markör för exponering, mera än att ha en sjukdomsutlösande funktion. Antikroppar kan finnas även om de inte kan påvisas. Det är möjligt att vi använder oss av fel bärareprotein. Studier där andra bärareproteiner har använts har därför också utförts vid kliniken. Inbindning av organiska syraanhydrider till olika proteiner i serum och i nässköljningsvätska på såväl människor som försöksdjur har, för att bättre förstå sensibiliseringsprocessen utförts med autoradiografi och immunblotting teknik. Man fann att serumalbumin är det protein som binder mest organisk syraanhydrid. Under nittiotalet har sjukdomsmekanismen vid symptom utlösta vid exponering för organiska syraanhydrider, isocyanater och persulfater också undersökts genom att i nässköljningsvätska och inducerat sputum studera celler och olika inflammationsmarkörer. Att fastställa dos respons-/dos effektsamband är viktigt inom yrkesmedicinen. Det gäller inte minst för sensibiliserande ämnen. Exponeringsmätningar har därför alltid haft en central plats inom luftvägsprojekten. Mera detaljerade beskrivningar av detta utvecklingsarbete kommer att göras på annat ställe. Traditionell luftprovtagning har naturligtvis haft en central plats med utveckling av allt känsligare metoder, som gör att nivåer på µg/m 3 kan påvisas. Under åren har även biologiska exponeringsmätningar utvecklats, där metaboliter i urin av organiska syraanhydrider, liksom vissa aminer och isocyanater, har visats vara relaterade till lufthalter under det närmaste dygnet. Detsamma har visats för vissa syraanhydrider i plasma. Addukter mellan organiska syraanhydrider och plasmaproteiner, respektive hemoglobin i röda blodkroppar, har visats vara markörer för den senaste månadens exponering. Ytterligare har det i en studie på arbetare, exponerade för organisk syraanhydrid, kunnat visas att det fanns en dos respons relation mellan syraanhydridaddukter till plasmaprotein och symptom, respektive förekomsten av specifika antikroppar och arbetsrelaterade symptom. Personliga riskfaktorer såsom rökning och allergibenägenhet studeras konsekvent i luftvägsundersökningarna. För vissa tillstånd, som astma eller atopi, finns indikationer på ett samband med en speciell genetisk konstitution även om den är komplex och svår att genomskåda. Det är troligt att detta gäller för yrkesrelaterade sjukdomar också. Kliniken har därför för försöksdjursallergen och organiska syraanhydrider också gjort studier av vävnadstypens betydelse för sensibilisering hos försöksdjur och på organiska syraanhydrider. Detta har skett i samarbete med blodcentralen i Lund, respektive Imperial College i London. Sambandet mellan genutryck på IgG antikropparnas konstanta del, Gmmarkörer, och yrkesrelaterade överkänslighetstillstånd i samma exponeringsgrupper har studerats i samarbete med Barnkliniken i Lund. Också i dessa undersökningar tonar en komplex bild fram. Det är känt att personer omsätter isocyanater som upptas i kroppen med olika hög hastighet beroende på genetisk konstitution. En person som omsätter t.ex. isocyanater långsamt skulle bli exponerad i kroppen under längre tid än en som omsätter snabbt och därigenom ha större risk att utveckla överkänslighetssymptom. Sambandet mellan olika genetiska konstitutioner beträffande omsättningshastighet och symptom, respektive lungfunktion är dock inte tydligt i den studie som nyligen har utförts på isocyanatexponerade. Det är en utbredd uppfattning bland yrkesmedicinare att arbetsrelaterad överkänslighet inte kan hindras genom att utesluta känsliga individer, åtminstone med den kunskap vi idag har om disponerande faktorer. Reduktion av exponeringen är den avgörande faktorn vid förebyggande insatser. Man kan naturligtvis också försöka att ersätta farliga ämnen med mindre farliga. Genom att systematiskt studera förhållandet mellan kemisk struktur och den sensibiliserande potentialen för ett stort antal organiska syraanhydrider har kliniken försökt att klarlägga om det finns speciella kemiska strukturer man bör undvika att införa i arbetslivet, eftersom sensibiliseringsrisken kan anses stor. Studier av exponeringseffekter på celler i luftvägarna som uppsamlas genom nässköljning respektive inducerad sputum teknik, har pågått i flera år. Senast har en enkel teknik för uppsamling av utandningskondensat introducerats i ett försök att spåra tidiga effekter av oxidativ stress Organiska syraanhydrider och isocyanater/aminer har utgjort stommen i klinikens luftvägsrelaterade arbete under och 1990-talet. På senare år har studier av icke organiska irritanter såsom persulfat och gaser från svetsrök inkluderats. Svetsröksexponeringen är även intressant från en annan synvinkel, eftersom alltmer tyder på att exponeringen för mycket små partiklar har stor betydelse för hälsan. Tillgången på molekylärbiologer vid kliniken har gett nya möjligheter inom luftvägsforskningen, eftersom vi nu har möjligheter att studera hur gener stimuleras som följd av exponeringen. Just nu arbetas det med att göra denna disciplin mobil för att effektivt kunna insamla material direkt på arbetsplatsen. Jörn Nielsen 10 Jubileumsskrift 2008

11 Ergonomisektionen Belastningsergonomi En systematisk belastningsergonomisk verksamhet startade vid kliniken 1984 genom anställning av en belastningsergonom/sjukgymnast (Ingrid Åkesson). Orsaken var främst de omfattande problemen med fysisk belastning i arbetslivet, vilka orsakar mycket sjukdom i muskler, senor och leder, med stort lidande och betydande samhällskostnader. En belastningsergonomisk sektion inrättades. Vid denna anställdes belastningsergonomer (Kerstina Ohlsson, Inger Arvidsson) och läkare (Staffan Skerfving, Catarina Nordander) för handläggning av enskilda patienter med misstänkt belastningssjukdom, särskilt i nacken och övre extremiteterna. Det befanns att behovet var speciellt stort vad gäller kvinnor i ensidigt, upprepat eller statiskt arbete, särskilt inom industrin, men också inom t ex handel och vård. symtom, fynd och diagnoser på ett såvitt möjligt objektivt och enhetligt sätt. Metodiken har använts i betydande omfattning vid gruppundersökningar ute på olika industrier i Södra sjukvårdsregionen, ibland i samarbete med företagshälsovården. Ett stort material har insamlats från män och kvinnor i ett fyrtiotal yrken, avseende prevalens av diagnoser i nacke/skuldror och armbågar/händer. På detta sätt har det varit möjligt att tydligt beskriva risken i olika arbetssituationer, vilket stimulerat prevention. Det framgick emellertid snart, att det förelåg behov av att kunna mäta fysiska belastningar som arbetstagare var utsatta för. Det fordrade yrkeshygienisk/teknisk kompetens, vilket ledde till anställning av naturvetare (Istvan Balogh), civilingenjörer (Gert-Åke Hansson) och dataprogrammerare. Arbetet har skett i nära integrering med Avdelningen för yrkes- och miljömedicin vid Lunds Universitet. På basen av denna kompetens utvecklades avancerad mätutrustning. Först vidareutvecklades elektromyografisk (EMG) metodik, så att den kunde användas för att registrera aktiviteten och kraften i muskler, vilket bl a fordrade konstruktion av datalogger. Vidare användes en vinkelmätare (goniometer) för att mäta rörelser och positioner i handleder, vilket bl a fordrade omfattande datorprogrammering. Därutöver konstruerades en inklinometer för mätning av rörelser och positioner i överarm, rygg och huvud. Tillsammans bildade metoderna ett unikt batteri, som gav möjlighet att under hela arbetsdagar göra registreringar på arbetstagare ute på deras arbetsplatser, vilket förstås gav en mycket tydligare bild av deras fysiska belastning. Det har också gett möjlighet att objektivt beskriva effekten på belastningen av olika sjukdomsförebyggande åtgärder. Metoderna har kommit till stor användning vid undersökning av grupper av arbetstagare på besvärliga arbetsplatser (av teamet Lothy Granqvist/Anita Ohlsson), liksom i utredning av enskilda patienters situation. De har också använts på flera andra håll i landet och i världen, delvis i samarbete med sektionen, delvis på egen hand. Inom sektionen har också utvecklats standardiserad metodik för fysikalisk undersökning av rörelseapparaten hos arbetstagare. Det har varit möjligt att beskriva Jubileumsskrift 2008 Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift om Medicinska kontroller i arbetslivet skall arbetsgivaren erbjuda sina anställda en hälsoundersökning om lagstadgad riskvärdering visar att sådan är motiverad. En metod har utarbetats vid ergonomisektionen vilken är synnerligen lämpad att genomföra sådan hälsokontroll av anställda med risk för arbetsrelaterade besvär i rörelseorganen. När den utförs på standardiserat sätt kan resultaten jämföras med dem som redan samlats in av sektionen. Metoden kan således användas för riskvärdering av en arbetsplats, men också för diagnostik av besvär hos enskilda arbetstagare, som underlag för lämpliga individuella eller arbetsplatsbaserade åtgärder. I en anpassad version (MEBA Medicinsk kontroll vid ergonomiskt belastande arbete, Lundamodellen ) lärs nu metoden ut till företagshälsovården, främst företagssjukgymnaster, via återkommande endagskurser. Ett utbildningspaket med demonstrationsfilm, undersökningsformulär och jämförelsematerial har utarbetats. Kurserna har väckt ett stort intresse. Även de arbetsmiljömedicinska klinikerna i Uppsala och Göteborg har börjat utbilda enligt denna modell. 11

12 Kombinationen av de tekniska mätningarna av den fysiska belastningen samt de systematiska fysikaliska undersökningarna har efter hand genererat unik kunskap om sambandet mellan å ena n rörelsehastigheter, kraftutveckling och positioner i huvud, rygg och övre extremitet, och å andra n symtom, fysikaliska fynd och diagnoser. Det har gett möjlighet att skapa s k exponeringsresponskurvor, som beskriver sambandet mellan belastningarna och risken. Detta material kan användas som underlag för gränsvärden för oacceptabla belastningar i arbetsmiljön, vilket skulle ha en mycket stor betydelse i det förebyggande arbetet. Företagshälsovården och Arbetsmiljöinspektionen kan då mäta belastningen och jämföra med gränsvärdena, för att få underslag för förbättringar av arbetsmiljön. Vibrationer och elektromagnetiska fält Förutom belastningssjukdomarna har sektionen ständigt ägnat stor kraft åt utredning av skador orsakade av vibrerande verktyg. De ses hos arbetstagare inom industrin, men också t ex bilmekaniker och inom tandvården. De drabbade har problem i form av skador i händerna - i blodkärlen med besvär av typen vita fingrar, samt i nerverna med domningar och känselbortfall. Sådana sjukdomar är vanliga och har sannolikt inte minskat i omfattning, trots betydande försök till prevention. Sektionen har deltagit i vidareutveckling av metodik för objektiv mätning av vibrationskänseltrösklar. Den bistår också vid behov företagshälsovården med mätning av vibrationsexponering. Förhoppningen är att arbetet skall kunna rejält stävja den negativa utveckling av fysisk belastning och belastningssjukdom som pågår i arbetslivet, trots många år av ergonomiskt arbete. Samtidigt skall förstås de som drabbats av belastningssjukdom få bästa möjliga stöd, i form av adekvat utredning av sjukdom och exponering samt hjälp med tidig rehabilitering tillbaka till arbete, vilket ofta fordrar åtgärder på arbetsplatsen. I fråga om arbetsskadans försäkringsaspekter finns anledning att förbättra praxis, så att de som drabbats av belastningssjukdom, vilka oftast är kvinnor i medelåldern, får en rimlig handläggning. Sektionen har här ett samarbete med företagshälsovården, andra delar av hälso- och sjukvården samt försäkringskassan. Sektionen har också ett omfattande samarbete med yrkesoch miljömedicinska klinikens beteendemedicinska sektion. Det beror på att vissa arbeten som innebär stor fysisk belastning samtidigt är otillfredsställande ur psykosocial synvinkel, vilket troligen innebär en förstärkning av risken för långvariga smärttillstånd. Det övergripande målet med sektionens arbete inom belastningsergonomi är emellertid förebyggande, dels i form av kunskapsskapande, men också i direkt praktisk rådgivning till enstaka arbetsplatser och branscher. Nyligen har ett samarbete påbörjats med Avdelningen för Ergonomi och Aerosolteknik inom Institutionen för Designvetenskap vid Lunds Tekniska Högskola, som en del av FAS- Centraum METALUND. Här kommer kunskaperna om exponerings-responssamband att kopplas till av simulering av teknisk arbetsplastutformning, vilket ger möjlighet att prediktera risk och att optimera arbetsplatser redan på projekteringsstadiet. Under de senaste decennierna har oron varit stor att elektromagnetiska fält från datorer, elledningar och mobiltelefonisystem skulle kunna orsaka besvär eller sjukdom. Det har inneburit en icke ringa insats av sektionen att utreda patienter, mäta fält och informera företagshälsovården, övrig hälso- och sjukvård samt massmedia fastän samband med sjukdom är obevisat. Catarina Nordander Staffan Skerfving 12 Jubileumsskrift 2008

13 Beteendemedicinsk sektion Hur kroppen påverkar själen och hur själen påverkar kroppen... Beteendemedicinska sektionen tillkom 1994 under ledning av Palle Ørbæk. Med beteendemedicin menar vi dels hur välbefinnande och funktionsförmåga påverkas av specifika fysikaliska, psykologiska och sociala förhållanden i arbetslivet, dels hur individens fysiska, psykologiska och sociala förutsättningar i sin tur påverkar själva arbetsmiljön. Ofta är dessa samband komplexa, och redan långt före sektionens tillkomst hade man uppmärksammat behovet av social och psykologisk kompetens i samband med utredning av arbetsskada och arbetsmiljöproblem. En hörnsten för det som sedermera kom att utvecklas till den beteendemedicinska sektionen var den kuratorstjänst som skapades redan 1977 i samband med inrättandet av Yrkesmedicinska kliniken vid Malmö Allmänna Sjukhus under ledning av professor Birgitta Haeger-Aronsen. Socionom Gunnel Åbjörnsson blev Sveriges första kurator inom specialiteten yrkesmedicin. En motsvarande kuratorstjänst inrättades med socionom Bigitta Pålsson vid dåvarande Yrkesmedicinska kliniken vid Lasarettet i Lund år Kurators betydelse för stöd och information Den som blivit utredd vid en yrkesmedicinsk klinik har ofta åtskilliga frågor om konsekvenserna av den konstaterade eller misstänkta arbetssjukdomen. Det kan röra sig om både praktiska problem i samband med arbetsbyte och personliga problem i form av oro för ekonomin och risk för arbetslöshet. Den yrkesidentitet som byggts upp under många år måste kanske överges och inte så sällan känner patienten ett starkt behov av upprättelse såväl inför arbetsgivare som inför övrig omgivning. För de flesta arbetsskadade är denna omorientering en långvarig process. Till detta fogas de problem som uppstår med att rätt hantera och förstå arbetsskadeförsäkringen och andra försäkringar, vilka man tidigare inte haft anledning att närmare sätta sig in i. Detta kräver tid och ibland stöd från någon utanför den egna familjen. I samtal med kurator har patienten möjlighet att reflektera över den uppkomna situationen. Kontakten kan sedan följas upp per telefon allteftersom patienten erhåller ny information och nya beslut om hur arbetsskadeärendet behandlas försäkringsmässigt. Symbolvärdet i att få en arbetsskada godkänd är mycket stort. Vi har tidigare haft en arbetsskadeskola dit vi inbjudit patienterna och deras anhöriga för information under ett par timmar. Detta har varit ett effektivt och bra sätt att samla flera personer med arbetsskada till en diskussion om bl a arbetsskadeförsäkringens villkor. Jubileumsskrift 2008 Påverkan på nervsystemet av organiska lösningsmedel En annan hörnsten på vägen mot etablerandet av Beteendemedicinska sektionen utgjorde de psykologer som knöts till klinikerna i Malmö och Lund i slutet av talet. Vid den tidpunkten hade behovet av neuropsykologisk kompetens blivit trängande i ljuset av de nya skandinaviska forskningsrönen om kronisk nervsystemspåverkan (toxisk encefalopati) hos bl a byggnadsmålare, billackerare och grafiker till följd av exponering för organiska lösningsmedel. Den ojämförligt känsligaste metoden för detektion av centralnervös påverkan visade sig nämligen vara specifika psykologiska test av problemlösning, närminne och koncentrationsförmåga. Mot slutet av 1970-talet inleddes ett samarbete med dåvarande Centrala psykologlaboratoriet vid Lasarettet i Lund, där psykologerna Sten Rehnström och senare Ulf Åslund knöts till klinikerna i Malmö och Lund för att genomföra denna s k neuropsykologiska undersökning av individer med lång yrkesexponering. Förutom bedömningar av enskilda patienter deltog psykologerna redan i början av 1980-talet i flera större forskningsprojekt om organiska lösningsmedel, t ex undersökning av grafiker i djuptryck och arbetare inom färgtillverkningsindustrin. De forskningsfynd som påvisats med neuropsykologiska test kunde styrkas ytterligare med elektrofysiologisk metodik i samarbete med professor Ingmar Rosén, samt studier av regionalt cerebralt blodflöde i samarbete med professor Jarl Risberg. Flera av dessa banbrytande arbeten bildade senare stommen i Palle Ørbæks doktorsavhandling om toxisk encefalopati år Kurator, läkare och psykolog under en hatt Med bildandet av den beteendemedicinska sektionen 1994 fick den tvärvetenskapliga kompetensen vid kliniken den samlade arbetsform som så länge önskats. Den nya sektionen blev den naturliga avnämaren av komplicerade utredningsuppdrag där en blandning av psykosociala och fysikaliska arbetsmiljöfaktorer misstänktes bidra till ohälsa. Utredning av såväl enskilda patienters ohälsa som problemarbetsplatser kom att ske i team med överläkare Palle Ørbæk, kuratorerna Gunnel Åbjörnsson och Birgitta Pålsson, psykologerna Björn Karlson och Kai Österberg samt yrkeshygienikerna Jan-Eric Karlsson och Ulf Bergendorf. Sektionen lokaliserades initialt till kliniken i Malmö men flyttades till Lund 1999 när klinikerna fusionerades. Fördjupad forskning om toxisk encefalopati och luktkänslighet Den nybildade sektionen beviljades forskningsanslag för bl a en uppföljning av tidigare undersökta och behandlade patienter med toxisk encefalopati vilket gjordes under åren Resultaten gav underlag för en ytterligare förfining av de klassiska testmetoderna. Anslaget gav 13

14 samtidigt sektionen möjlighet att studera en till synes ny klinisk grupp: patienter med subjektiv överkänslighet för kemikalier trots ringa yrkesexponering, s k multiple chemical sensitivity (MCS) - en typ av besvär som i början av talet hade börjat anta smått epidemiska proportioner i USA. Genom sektionens långa och unika erfarenhet av neurotoxiska frågeställningar i både forskning och klinik var man särdeles väl rustad att ta sig an utmaningen MCS. Sektionen förstärktes vid denna tidpunkt med psykologerna Mickael T. S. Nilsson och Lena Seger. Genom två större anslag kunde sektionen 1995 i samarbete med Bengt Åkesson från Lundaklinikens Yrkeshygieniska sektion originalutveckla en provokationsmetod för studium av subjektiva reaktioner och kognitiv prestation under pågående exponering för kemikalier. Man kunde visa att känsligheten för starka lukter var reproducerbar hos både yrkesexponerade med kronisk centralnervös påverkan och hos personer med MCS, men att resultaten inte tyder på en neurotoxisk mekanism utan snarare torde bottna i en slags inlärningsprocess. Behandling av toxisk encefalopati och elkänslighet Redan i slutet av 1980-talet bedrevs rehabilitering av patienter med diagnosen toxisk encefalopati och senare även av patienter med elkänslighet. Rehabiliteringen av patienter med toxisk encefalopati har omfattat både neuropsykologisk träning av olika kognitiva funktioner och social-emotionell träning i samtalsgrupper. Separata grupper har erbjudits för patienter och anhöriga varvid innehållet har kunnat anpassas till gruppernas olika behov. Dessutom har informationsdagar anordnats regelbundet på flera platser inom regionen riktade till patienter med toxisk encefalopati och deras anhöriga. Programmet har innefattat bred information om medicinska, psykiska och sociala konsekvenser av att leva med nedsatt funktion i centrala nervsystemet. Rehabiliteringsprogrammen har följts upp i flera studier som därmed väsentligt ökat kunskapen och förståelsen av dessa patientgrupper. Verksamheten bedrevs i projektform och har under senare år ebbat ut i takt med att nyinsjuknandet i toxisk encefalopati till vår stora tillfredsställelse radikalt minskat - kanske som en direkt konsekvens av den förbättrade skyddsnivå på arbetsplatserna som det nyvunna medvetandet om hälsoriskerna medfört. Under 1990-talet blev även besvärsreaktioner förknippade med elektrisk utrustning, s k elkänslighet, ett arbetsområde som sektionen engagerades i. Mot mitten av 90-talet utarbetades en utrednings- och behandlingsmodell för elkänslighet som sedermera fått stort gehör på det nationella planet. Modellen syftade till en mångsidig bedömning av patientens problematik med hjälp av ett multidisciplinärt team omfattande läkare, psykolog, socionom och yrkeshygieniker, och till att erbjuda patienten att i kontakt med teamet söka utveckla sin förmåga att hantera sina svårigheter. En uppföljning av ett hundratal patienter som gjordes ett par år efter projektets avslutning visade också att en stor andel av patienterna då kunde använda elektrisk utrustning och hantera olika vardagliga situationer väl. Miljökänslighet som folkhälsoproblem I samarbete med Institutionen för samhällsmedicin vid Lunds universitet bidrog sektionen till utformningen av den befolkningsenkät som sändes till skåningar år Våra frågor om subjektiva hälsobesvär förknippade med kemikalielukter och elektrisk utrustning gav oss aktuella tal för prevalens, d v s hur vanliga dessa besvär är i befolkningen, en fråga som studerats av Frida Eek, bl a i samband med sjukvårdskonsumtionen i dessa grupper. Vidare fick sektionen möjlighet att djupstudera ett åttiotal individer med besvär attribuerade till sådana miljöfaktorer med en bred uppsättning biologiska och psykologiska mått, inklusive kemikalieprovokation i exponeringskammare. Analyserna visade bl a att subjektiv överkänslighet för ett flertal vardagligt förekommande miljöfaktorer är förknippad med hög upplevd belastning i arbetet, sämre arbetstrivsel och allmänt sämre självskattad hälsa. Ohälsa till följd av stress i arbetslivet Men i en föränderlig värld uppstår ständigt nya arbetsmiljöproblem att tackla för den beteendemedicinska sektionen. I takt med att psykisk och social stress under senare år har uppmärksammats allt mer som ett arbetsmiljöproblem har sådana frågeställningar växt till att bli en av sektionens viktigaste verksamhetsgrenar. Mot slutet av 1990-talet kom sektionen att allt mer syssla med utveckling av metoder för att på arbetsplatser mäta stressrelaterad belastning och risk för sjukdom till följd av brister i arbetsorganisation och 14 Jubileumsskrift 2008

15 arbetstider, liksom metoder för mätning av de psykiska och biologiska konsekvenserna av stress. Vid denna tidpunkt hade sektionen förstärkts med dåvarande doktoranden Roger Persson samt psykologerna Lena Wenhov och Anne-Li Hallin. En nyckelstudie var kartläggningen av stresshormoner, koncentrationsförmåga och subjektiva besvär vid 84 timmars arbetsvecka hos brobyggare i samband med bygget av Öresundsbron Erfarenheterna härifrån låg till grund för fortsatt utveckling av metodik för arbetsplatskartläggning av stressbelastning vilket genomförts på ett stort antal arbetsplatser inom Region Skåne, till stor del inom ramen för ett fruktsamt samarbete med Arbetsmiljöinspektionen. Ett annat forskningsprojekt var den studie av stress och belastning bland jourarbetande läkare som startades av specialistläkare och doktorand Birgitta Malmberg, verksam i sektionen sedan Bakgrunden var en rapport om överdödlighet hos narkosläkare med befarad koppling till stress. Jourläkare från Anestesikliniken och andra kliniker ställde välvilligt upp för mätningar av sömn, EKG och salivkortisol under jourcykeln. Genom analys av hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) påvisades ökad belastning under jour, medan påverkan på metabolismen var liten och förmågan till återhämtning efter nattjour var mycket god. Dessa erfarenheter blev ett viktigt tillskott i sektionens långsiktiga arbete med att utveckla enkla, säkra och kostnadseffektiva undersökningsmetoder för tidig upptäckt, intervention och uppföljning av stress, samt för rådgivning angående arbetstidsscheman ute på arbetsplatserna. Pågående utveckling Sektionen driver idag flera långtidsstudier (prospektiva studier) av stress i arbetslivet. År 2003 startades ett utvecklingsprojekt i samarbete med Försäkringskassan i Blekinge och Skåne som syftar till att etablera och utvärdera en ny metod för effektiv utredning av utmattning till följd av hög arbetsbelastning, i kombination med arbetsplatsåtgärder och kunskapsspridning, för att minska risken för utslagning och lång sjukskrivning i denna utsatta grupp. Vi studerar även hur närminne och koncentrationsförmåga påverkas i samband med utmattning och hur dessa förmågor påverkas under tillfrisknandeförloppet. Vidare pågår utveckling av ett kort frågeformulär för tidiga tecken på utmattning, som skall kunna användas i t ex primär- och företagsvård. Annan nyutveckling är en experimentell studie av hur årstidsvariation och livsstilsfaktorer påverkar en rad brett använda psykologiska och biologiska mätmetoder (t ex kortisol i saliv) för stress i arbetslivet, vilket sker i nära samarbete med Det Nationale Forskningscenter for Arbejdsmiljø i København. En annan aktuell studie är en långtidsuppföljning av de individer som deltog i den arbetsplatskartläggning som gjordes tillsammans med Arbetsmiljöinspektionen år Nyligen har vi också inlett ett samarbete med Lunds tekniska högskola, för att experimentellt studera mekanismerna bakom utmattning, bl a genom datorgenererad stressprovokation i s k virtual reality. De mängder av data som samlas in i dessa projekt ställer stora krav på organisation och teknik - bl a optisk scanning av frågeformulär - i vilket sammanhang sekreterare Lisbeth Prahl, verksam vid sektionen sedan 2002, spelar en avgörande roll. Att sprida kunskap Förutom den omfattande vetenskapliga produktion som publiceras i internationella tidskrifter, bidrar sektionens medarbetare med undervisning och fortbildning både inom och utom vetenskapssamhället. T ex undervisar vi på universitetsutbildningen för psykologer, läkare och företagssköterskor, samt handleder i projektarbete på utbildningen till företagsläkare. Vår breda förankring i tillämpat arbetsmiljöarbete i södra sjukvårdsregionen gör våra medarbetare till efterfrågade föreläsare på många arbetsplatser. Till vår glädje fortsätter den Beteendemedicinska sektionen att vara drivande för både klinisk och vetenskaplig utveckling, sedan hösten 2003 med docent Björn Karlson som sektionschef. Vi består idag av åtta medarbetare, varav flertalet är disputerade forskare. Vår beredskap är god! Kai Österberg Jubileumsskrift

16 Epidemiologisk funktion Jag började arbeta på epidemiologiavdelningen vid YMK i slutet av Då tillbringade vi större delen av vår arbetstid vid terminaler som var uppkopplade till en central dator, vilket var en modern miljö jämfört med tidigare datahantering med hålkort. För oss epidemiologer var det kohortanalyser som gällde. De romerska härförarna kallade sina trupper för kohorter våra kohorter består av personer från olika yrkesgrupper. Ett flertal yrkeskohorter har sedan decennier tillbaka funnits i våra register, exempelvis asbestexponerade arbetare, anställda inom skumplastindustrin, anställda inom läderindustrin och yrkesfiskare. Epidemiologiassistenterna ägnade mycket tid åt insamling och registrering av personuppgifter och underlag för exponeringsbedömningar, såsom datum för start och slut på anställning, och typ av anställning. Yrkeshygienikerna gjorde exponeringsbedömningarna. Vi analyserade historiska kohorter, där personerna hade påbörjat sin anställning långt tidigare. Syftet med analyserna var att utvärdera risker med specifika yrkesexponeringar. Framförallt studerades cancerrisker. Genom länkning, via personnummer, till de utmärkta svenska tumörregistren (som initierades redan 1958) erhölls uppgifter om cancersjukdomar. För kohortanalyserna använde vi oss av ett program, EPILUND, som hade utvecklats på regionala tumörregistret i Lund. Med hjälp av EPILUND kunde vi jämföra en kohort med den allmänna befolkningen avseende risker för olika cancersjukdomar. Vi kunde också jämföra risker inom en kohort och därigenom analysera om högexponerade personer löpte större risk än lågexponerade. För oss har epidemiologi i huvudsak inneburit utvärdering av möjliga samband mellan exponeringar och hälsoutfall. Under talen var nästan allt fokus på yrkesexponeringar, men sedan 1990-talet har miljöexponeringar väckt allt större intresse. Vi har bland annat studerat samband mellan PCB-exponering via intag av östersjöfisk och reproduktiva hälsoutfall (väntetid till graviditet, spermiekvalitet och födelsevikt), och mellan luftföroreningar och luftvägssjukdom. Även studier av yrkesexponeringar har vidgats till att gälla andra hälsoutfall än cancer. Studier av muskuloskeletala besvär är ett växande område inom den yrkesmedicinska epidemiologin. Våra epidemiologiska undersökningar har bidragit med väsentlig kunskap för att kunna fastställa orsakssamband. Yttersta målsättningen har varit klar: hälsofrämjade, preventiva åtgärder. Ett framstående exempel är åtgärderna mot yrkesmässig asbestexponering. Ett annat exempel är kostrekommendationer till gravida kvinnor gällande fiskkonsumtion. Den epidemiologiska metodiken har utvecklats betydligt genom åren. Fall-kontrollstudier har kommit in på arenan och blivit alltmer dominerande i förhållande till kohortstudier. I en fall-kontrollstudie inkluderas sjukdomsfallen samtidigt som kontroller utan sjukdom väljs slumpmässigt från studiepopulationen. Förståelsen för fall-kontrollstudier och dess möjligheter är den mest betydelsefulla landvinningen inom den moderna epidemiologin. Först lärde vi oss att tillämpa fall-kontrollmetodiken för att ta fram mer förfinade resultat jämfört med kohortanalyserna. Vi samlade in kompletterande uppgifter på fallen och valda kontroller (mer detaljerad information på exponering och uppgifter om andra riskfaktorer, t.ex. rökning), vilket inte var genomförbart för hela kohorten. Första kohortbaserade fall-kontrollstudien gjordes 1992 på anställda inom skumplastindustrin. Senare har vi tillämpat fall-kontrollmetodiken för undersökningar i den allmänna befolkningen, exempelvis för att studera yrkesmässiga riskfaktorer för leukemi; ett projekt som påbörjades Vi har under lång tid prioriterat uppbyggnad av metodologisk och biostatistisk kompetens. Därigenom har våra epidemiologiska undersökningar och analyser blivit alltmer sofistikerade. Det mesta analysarbetet görs numera på PC med Windows-baserade statistikprogram. Fyra personer med grundutbildning i statistik har börjat arbeta hos oss och sedan licentierat (Zoli Mikoczy, 1996) eller doktorerat (Lars Rylander, 1997; Jonas Björk, 2001; Anna Axmon, 2003). Alla är fortfarande helt eller delvis verksamma vid epidemiologisektionen. Vi har nått en ledande position när det gäller epidemiologisk metodik. Utvecklingen av den epidemiologiska funktionen vid YMK har varit stimulerande. Jag ser än mer fram emot den kommande utvecklingen. Den snabba framfarten inom molekylärbiologin har riktat epidemiologiskt fokus på genetisk känslighet, som kan modifiera riskerna för en rad yrkes- och miljömässiga exponeringar. Ur ett folkhälsoperspektiv är det samtidigt av intresse att studera påverkan av faktorer på gruppnivå, exempelvis socioekonomisk grupptillhörighet health is an issue for populations and just not for individuals [Rose G. The Strategy of Preventive Medicine. Oxford University Press, 1992]. Visst kan vi vänta oss många spännande epidemiologiska frågeställningar i YMKs framtid. Ulf Strömberg 16 Jubileumsskrift 2008

17 Sektionen för miljömedicin och epidemiologi Sektionen startades av professor Lars Hagmar. Under de första åren präglades verksamheten mycket av frågor kring eventuell översjuklighet i cancer och överdödlighet i framför allt lungsjukdom hos anställda i olika företag (kohortundersökningar; se vidare Ulf Strömbergs avsnitt). Samarbetet med Regionala tumörregistret (numera Onkologiskt Centrum) var centralt i detta, men goda kontakter med centrala nationella register byggdes också upp. Kompetens och rutiner för att snabbt och säkert hantera och matcha register av olika slag skapades. Färdigheterna användes för att besvara problemställningar som togs upp av företag, fackliga företrädare och myndigheter. De större undersökningarna gjordes för att några givna svar inte fanns utifrån befintlig kunskap, det var ett kvalitetsmärke för verksamheten att de ofta också genomfördes på ett sådant sätt att de publicerades internationellt och därmed bidrog till att flytta fram kunskapsfronten. Många av dem blev mycket uppmärksammade. Lars Hagmar tog också fasta på den unika kompetens som finns på Genetiska kliniken. En nordisk, senare även europeisk, studie genomfördes av i vilken utsträckning vanligt använda markörer för genetisk skada korrelerade med senare cancerutveckling. Dessa markörer användes för att screena arbetare som var exponerade för cancerframkallande ämnen. Studierna blev viktiga i sig, de citeras fortfarande ofta. De ledde också till en kompetensutveckling vad gäller biostatistiska metoder och exponeringsbedömning som den aktuella verksamheten i stor utsträckning vilar på. Det har varit viktigt att hela kedjan från data-/provinsamling, utformning av skräddarsydda program för datahantering, inmatning av data, analyser av miljöprov/biologiska prov och statistisk bearbetning i regel kunna ske inom kliniken eller i långsiktiga externa samarbeten. De internationella kontaktnät som skapades har varit viktiga för den fortsatta utvecklingen. En annan forskningslinje som varit viktig för utvecklingen är studierna av fiskarbefolkningarna på väst-respektive ostkusten. Bengt-Göran Svensson startade forskningen som en del av sitt avhandlingsarbete, med fokus på effekter av den höga fiskkonsumtionen hos fiskarena själva. Tanken att det ofödda barnet var känsligast för miljögifter (PCB, DDT mm) i fisken, ledde till en serie senare doktorsavhandlingar med Lars Hagmar som handledare. En betydande Spermobilen Jubileumsskrift

18 reproduktionsepidemiologisk kompetens byggdes upp. Viktiga framgångsfaktorer har varit att epidemiologin nära knöts till avancerade miljöanalyser och toxikologisk kompetens och en gedigen kunskap om de använda registren (särskilt medicinska födelseregistret). Undersökningsmetoder som vanligen används inom sjukhusens väggar gjordes mobila (motsvarande det luftvägssektionen gjort med t ex metacholintest). Vi gjorde det med spermainsamling/ analyser, med hjälp av den sk Spermobilen (ett mobilt spermalaboratorium). Även bentäthetsmätningar gjordes mobila. Projekten skapade breda kontaktnät, bl a inom flera EU-projekt, som är en viktig förutsättning för stora delar av den forskning som görs idag. Synergin mellan landstingsverksamhet och forskning har varit uppenbar. Den långsiktiga finansieringen från landstingen har givit den kritiska massa som krävts för att enskilda gruppundersökningar som tillkommit på begäran av verksamheter i regionen skulle kunna genomföras och publiceras på internationell vetenskaplig nivå. Detta har i sin tur genererat en betydande extern finansiering med utvidgad kompetens, som kunnat sättas in för att tackla nya problem i regionen. Handläggningen av utsläppen och förgiftningarna med akrylamid på Hallandsåsen illustrerar tydligt detta. När utsläppen blev kända (fisken dog i fiskodlingen och korna blivit förlamade av att dricka bäckvatten), kunde Lars Hagmar genom sina forskningskontakter snabbt etablera ett samarbete med ett av de få laboratorier i världen (Miljökemi i Stockholm) som då kunde analysera hemoglobinaddukter av akrylamid. De gav ett mått på de senaste månadernas exponering (motsvarande den tid akrylamidhaltigt tätningsmedel använts). Därmed kunde förekomsten av de annars ganska ospecifika symptomen (stickningar och domningar i ben/armar) korreleras till ett objektivt dosmått. Resultaten var så övertygande att ett förbud genomfördes på europeisk nivå mot att använda akrylamidhaltiga tätningsmedel vid bl a tunnelbyggen. kunskap, förmedlad på ett förståeligt sätt. Den förmedlades vidare av en verksamhet finansierad med allmänna medel, utan bindning till någon av de involverade aktörerna. Medvetenheten om detta är central för den riskbedömning och riskkommunikation vi genomför idag. Skåne är ur miljömedicinsk synpunkt hårt belastat. Jämfört med övriga Sverige är landskapet mer tättbefolkat, jordbruket är mer kemikalieintensivt, det finns en betydande transittrafik och intransport av luftföroreningar från kontinenten. Det fanns tidigt ett samarbete kring dessa strukturella frågor med den miljömedicinska enheten vid Malmöhus läns landsting, som också under en längre period hade en läkare vid kliniken (Inge Thell) anställd på deltid som miljömedicinsk expert. En GIS-baserad kartering av viktiga miljöfaktorer gjordes mycket tidigt vid enheten. Nya tekniker och ett ökat fokus på dessa frågor gjorde att en emissionsdatabas för Skåne kunde etableras med 2001 som basår i samarbete med GIS-centrum vid Lunds universitet. Genom samarbete med region Skåne (Åke Boalt) etablerade Kristina Jakobsson, sektionens tidigare chef, en koppling till befolkningsregister och sjukvårdsregister, på ett internationellt unikt sätt. Databasen ligger nu till grund för ett flertal forskningsprojekt, främst med inriktning på hälsoeffekter av luftföroreningar, men även buller och på senare tid hälsofrämjande effekter av bostadsnära naturvärden. Förhoppningsvis kan databasen etableras som en regional resurs också för miljöövervakning i samarbete mellan Länsstyrelsen och kommunerna. Sedan ett par år ansvarar sektionen för utgivningen av Bulletin från Centrum för yrkes- och miljömedicin. Maria Albin Riskbedömning och riskkommunikation är en viktig del av sektionens verksamhet. Även detta illustreras väl av händelserna på Hallandsåsen. För akrylamid fanns humandata för riskbedömning bara avseende nervskadande effekt. För cancer fanns bara djurdata. Relativt avancerade statistiska modeller användes för att överföra dessa till sannolikheter att drabbas av cancer för de exponerade arbetarna och boende på Hallandsåsen. Detta kommunicerades som extra risk att insjukna i cancer i relation till den risk vi alla redan har: Det fanns en extra risk, men tillskottet var försumbart. Hade exponeringen fortsatt (om djuren inte dött), kunde det däremot blivit betydande för en del av arbetarna. Riskkommunikationen var framgångsrik i huvudsak av två skäl: Den byggde på en optimal användning av befintlig 18 Jubileumsskrift 2008

19 Den yrkeshygieniska verksamheten Stig Tejning var från början fast besluten att bygga upp en väl fungerande kemisk-fysikalisk yrkeshygienisk verksamhet med kompetens och resurser för arbetsmiljöutredningar. Syftet var att kunna kartlägga aktuella arbetsmiljöer kvalitativt och kvantitativt i samband med patientutredningar och i preventivt arbete. Vid uppbyggnaden av den yrkeshygieniska och laborativa verksamheten tog han hjälp av sin vän Harry Öhman på Statens institut för folkhälsan. Öhman var en omvittnat ofta återkommande besökare på kliniken under 50-talet. Utrymmet för laborativ verksamhet var från början emellertid väldigt begränsat. De metoder och utrustningar som fanns att tillgå för luftundersökningar var primitiva och arbetsamma. Provtagningsutrustningar var framförallt anpassade för korta provtagningstider, minuter, varför fullständiga heldagsmätningar saknas från denna tid. Under de första åren analyserades de prov som samlades in från arbetsplatserna på laboratorier i Stockholm. Genom att tillgodogöra sig kompetensen från Statens institut för folkhälsa fick emellertid arbetet från början en solid grund. Klinikens förste yrkeshygieniker Per Övrum rekryterades således från Folkhälsoinstitutet Då Per Övrum började sin tjänstgöring på kliniken fanns ingenting. De första instrument som inköptes var spektrofotometrar samt en gaskromatograf. Arbetet var inriktat på provtagning och analys av främst lösningsmedel, kvarts, asbest, tungmetaller och bekämpningsmedel. Kvartsundersökningar utfördes tidigt i Hardebergabrottet med impingermetoden. Av den anledningen anställdes från Folkhälsoinstitutet Inga Sonesson som var väl förtrogen med denna metodik. Så småningom inköptes även ett röntgendiffraktionsinstrument och en atomabsorptionsspektrofotometer. Lokalfrågan fick en tillfredsställande lösning genom inflyttning i E-blocket. På tips från Inta Schütz anställdes brodern Andrejs Schütz 1959 som tillfällig arbetskraft och som sommarvikarie tills han 1962 fick en fast yrkeshygienikertjänst. Genom Andrejs Schütz arbete fick kliniken tillgång till metalltoxikologiska analyser av anmärkningsvärt hög kvalitet. Den metallanalytiska verksamheten är fortfarande ledande i landet. Riskerna med exponering för kristallin kvarts, asbest, organiska lösningsmedel, isocyanater, bekämpningsmedel och tungmetaller präglade under lång tid verksamheten. Utredning av fysikaliska problem på arbetsplatserna i form av buller och vibrationer samt dålig belysning och otillfredsställande klimat var också en betydande del av verksamheten. Det utåtriktade arbetet var mycket livligt. Många arbetsplatsbesök och utredningar utfördes. Katalin Lindholm som anställdes på laboratoriet 1966 vittnar om den livliga verksamheten och det stora antalet analyser som utfördes. Klinikens yrkeshygieniska och laborativa verksamhet utvecklades så att man i slutet av 60-talet hade tillgång till rymliga lokaler i E-blocket, en kompetent personalstyrka på personer och en modern analysutrustning. Nya provtagningsmetoder kunde införas som möjliggjorde fler personburna mätningar under längre tid. Lösningsmedel, som tidigare samlats upp i glassprutor Andrejs Schütz och Bengt Åkesson Jubileumsskrift

20 för omedelbar analys, kunde nu samlas i adsorbtionsrör och förvaras före analys. I stället för uppsamling i impingerflaskor med åtföljande tidskrävande räkning av antalet uppslammade partiklar kunde uppsamling ske på filter med efterföljande vägning och bestämning av andelen kristallin kvarts i den respirabla fraktionen av partiklarna. Det nordiska samarbetet i arbetsgrupper inom ramen för de nordiska yrkeshygieniska mötena hade en stor betydelse för kompetensutvecklingen. Genom tillförsel av medel från den samlade sjukvårdsregionen och från Arbetarskyddsfonden, kunde laboratorieverksamheten genomgå en betydande utveckling. Under 1970-talet tillägnade vi oss alltmer den vetenskapliga metodik som krävdes för att resultaten skulle kunna publiceras och spridas i vidare kretsar, inte minst internationellt. Epidemiologisk metodik påverkade arbetet. När 1980-talet inföll var verksamheten väl anpassad för att möjliggöra nya utvecklingar och landvinningar. Arbetet på sektionen var organiseradti arbetsgrupper under ledning av yrkeshygieniker med ansvar för olika delar av regionen. Samarbetet med den framväxande företagshälsovården fick allt större betydelse. Till detta bidrog de personliga relationer som uppstod till följd av befattningshavarnas långa anknytning till de olika regiondelarna. Av stor betydelse var också arbetet inom Föreningen för teknisk företagshälsovård FTF. Arbetet präglades mycket av ett informellt arbetssätt som möjliggjordes av de för företagen kostnadsfria konsultationerna. Analysverksamheten gav emellertid betydande intäkter. Laboratoriet har hela tiden haft en serviceverksamhet med analyser av såväl luftprov som biologiska prov i form av främst blod och urin. Analyserna har genomgått en betydande utveckling till följd av analysteknikens framsteg. Alltfler ämnen har kunnat detekteras i allt lägre halter. Arbetet inom de olika arbetsgrupperna kom emellertid också att kompletteras med framträdande insatser inom olika specifika forskningsområden med hjälp av externa medel och universitetsanknytningen genom Institutionen för yrkesmedicin, sedermera yrkes- och miljömedicin. Således utvecklade Andrejs Schutz den metallanalytiska verksamheten i samarbete med ett växande antal samarbetspartners inom och utom landet. Bengt Åkesson och Tom Bellander utvecklade framgångsrikt metodik för studier av viktiga aminer. Hans Welinder och medarbetare startade ett omfattande forskningsarbete rörande exponering för och effekter av reaktiva organiska föreningar inom industrin. Arbetena ledde fram till doktorsavhandlingar och bidrog väsentligt till kliniken och institutionens framgångar. Den laborativa verksamheten kunde utökas med nya moderna instrument och med nya medarbetare som tillförde ny kompetens. Den ökande bredden och djupet i arbetet på sektionen medförde att den tidigare organisationen av arbetet inte längre var ändamålsenlig. För att hantera utvecklingen anställdes miljöanalytiska specialister och verksamheten uppdelades i en yrkes- och miljöhygienisk sektion och en miljöanalytisk sektion Hans Welinder 20 Jubileumsskrift 2008