Skidskador i Åres pister säsongen jämfört med

Transkript

1 S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 1-2 Skidskador i Åres pister säsongen 2-3 jämfört med En skadeutredning från Åres utförsåkningsområden säsongen 98/99 har delvis gjorts om 2/3 för att utläsa om timglasskidans införande samt den förändrade alpinskidåkningen (New school, Free skiing, etc.) haft någon betydelse för skadebilden. Riskpopulationen sjönk med 9% (detaljer okända), medan skadeantalet under tre utredningsveckor sjönk med 2% (136 jämfört med 182). Riskfaktorn per 1 personskiddagar var 1.34 respektive 1.7 (% nedgång). ndelen skadade med alpin utrustning var densamma men 2/3 6 år äldre (28 år) - lika fördelat över båda könen. Skadade brädåkares ålder var däremot oförändrad (ca. år). 6% av skadorna 2/3 jämfört med 2% 98/99 gällde skador mot överkroppen. 1. Nedgången i skador, 2. den relativa förskjutningen i skada från benen samt 3. skadade med alpin utrustnings högre ålder kan ha sin förklaring i att äldre utrustning bytts ut mot mer moderna konstruktioner. Men förändringar i riskpopulationens sammansättning kan inte uteslutas som orsak till den förändrade skadebilden. Jan Karlsson Svenska lpina Skidläkarförening (SSF) Tommy D. ndersson Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, tidigare vid ETOUR, Mitthögskolan, Östersund Nils Westlin Svenska lpina Skidläkarförening (SSF) lf Lerner Åre Hälsocentral (Åre HC) jörn Nalle Hansson SkiStar i Åre Inledning I en nyligen presenterad utredning jämfördes skador i Åres utförsåkningsområden säsongen 98/99 med gästunderlaget (riskpopulationen, population at risk ). Vi kunde bl.a. dokumentera, att åldersgruppen 1-19 år i relativa tal var 3 gånger större som patienter vid Åre Hälsocentral (Åre HC) än som del av riskpopulationen. För dekaden -29 år var den densamma men för -9 hälften så stor. Nittiotvå (92) % av riskpopulationen och 7% av de skadade använde alpina skidor, vilket betydde en överrepresentation av förhållandevis yngre pojkar på bräda som skadade [1]. Under slutet av 9-talet har framför allt den alpina skidåkningen genomgått förändringar med bäring även för turister. Timglasskidan (carvingskidan, carving ski ) har under slutet av 9-talet slagit igenom och för många revolutionerat utförsåkningen både alpint och för den marginella Telemarksutförsåkningen (i fortsättningen sammanslaget med alpint [1]). Timglasskidan tillåter mer svängar, vilket med de tidigare, rakare skidorna var möjligt först med viss övning och teknisk färdighet. Vidare har New school och Free skiing bildligt och bokstavligt fört utförsåkningen (i fortsättningen gemensam beteckning för alpint och brädåkning) utanför den mer konventionella pistutförsåkningen. Framför allt har offpist ökat med större exponering för laviner, svåra fallsituationer, kollisioner med fasta föremål (sten, träd, m.m.), etc. Offpistskidåkningen har också blivit en viktig plattform för den moderna marknadsföringen av klassiska turistorter för utförsåkning som Åre, men också för nygamla utförsåkarmetropoler som Kittelfjäll, bisko, etc. För yngre utförsåkare har konsthopp i quarteroch halfpipes, på räcken/räls ( railing ), åkning baklänges, etc. blivit populärt. De flesta skidsportorterna har också låtit bygga speciella ski parks för hopparna. Åre utförsåkningsområden har två sådana parker. Tillsammantaget finns det flera skäl att anta, att förutsättningarna för en säker och olycksfri utförsåkning genom denna profilering ändrats och därmed skademönstret sedan undersökningen 98/99. Undersökningen från säsongen 98/99 har därför delvis gjorts om för att testa hypotesen om en förändrad skadebild för turistutförsåkningen. Metod För att liksom 98/99 undvika skevhet i urvalet gjordes undersökningen 36

2 S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 1-2 Men bakom varje krön och kulle lurar en fara. Ökat intresse ökar också risk för krockar. Med bra uppföljning av skadorna kan skadeförebyggande åtgärder göras. Foto Jerker Fredholm 37

3 S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 1-2 under samma tre tidsperioder säsongen Fig 1 2/3 som 98/99: veckorna 9, 13 och 16. Undersökningen var baserad på pistörernas skadekort, som också utgör en remiss till Åre Hälsocentral (Åre HC) [2]. Pistörremisserna anger förutom persondata, utrustning, olycksplats, etc. även skadad kroppsdel med totalt 16 hänvisningar till huvud, nacke, skuldra inklusive axel, överarm, armbågsled, m.m. Utredningen 98/99 visade en stor överensstämmelse mellan pistörremissernas preliminära diagnos och den som slutligen fördes in av jourhavande läkare vid Åre HC i journalhandlingarna [1]. Konventionell statistisk bearbetning har gjorts för att beräkna medelvärden och att jämföra dessa. Resultat Den genomsnittliga besöksfrekvensen säsongen 2/3 sjönk med 9% från säsongen 98/99 (42, respektive 46, besökare per vecka). Inga detaljer är kända. Pistörerna omhändertog och skrev skadekort/remisser för transport till Åre HC för 182 patienter jämfört med 136 2/3 - en sänkning med 2%. En beräkning av riskfaktorn skulle 98/99 betyda 1.34 per 1 personskiddagar jämfört med 1.7 2/3, d.v.s. en sänkning av riskfaktorn på %. Sextiotre (63) % av de skadade Fig 2 hade 2/3 alpin utrustning och deras medelålder var 28±2 (SEM) år jämfört med 6% och 22±1 (p<.1) 98/99. Motsvarande ålder för brädåkarna var 19±1 och ±1 (p<.1). ndelen kvinnor samt skadade kvinnor med bräda var båda oförändrade (38 respektive %). Ökningen i ålder för skadade med alpin utrustning var jämt fördelad mellan könen (Tabell 1). Medelåldern för skadade kvinnor och män var 28 respektive 27 år för alpin utrustning samt 19 respektive 18 år för bräda. Sett över ålder redovisade kvinnor med alpin utrustning två skadepucklar: 1. som yngre flickor samt 2. som kvinnor i övre medelåldern (Fig. 1 ). ara den första puckeln fanns för kvinnor skadade på bräda (Fig. 1 ). Utredningen 98/99 visade ingen puckel i övre medelåldern för skadade män på alpinskidor [1], men en sådan tycks föreligga 2/3 (Fig. 2 ). åde för kvinnor och män tycktes skadefördelningen över ålder för de med alpinutrustning vara fasförskjuten mot högre åldrar (Fig. 1 och 2 ). Oavsett kön var det yngre individer, som skadade sig på bräda (Fig. 1 och 2 ). UTFÖRSÅKNINGSSKDOR KVINNOR UTFÖRSÅKNINGSSKDOR KVINNOR LPIN UTRUSTNING X1 X2 X3 X4 X X6 X7 X8 RÄD Säsongen 98/99 - " - 2/3 X1 X2 X3 X4 X X6 X7 X8 < ?6 Ålder, år Fig. 1. Den relativa fördelningen över ålder för kvinnor, som skadat sig i Åres utförsåkningsområden säsongerna 98/99 och 2/3 med antingen alpin utrustning () eller bräda (). UTFÖRSÅKNINGSSKDOR MÄN UTFÖRSÅKNINGSSKDOR MÄN LPIN UTRUSTNING Säsongen 98/99 - " - 2/3 X1 X2 X3 X4 X X6 X7 X8 RÄD <1 X X X3-29 X4-39 X -49 X6-9 X7?6 X8 Ålder, år Fig. 2. Den relativa fördelningen över ålder för män, som skadat sig i Åres utförsåkningsområden säsongerna 98/99 och 2/3 med antingen alpin utrustning () eller bräda (). 38

4 . S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 1-2 Fig 4 Fig 3 SKDNS SKDNS FÖRDELNING FÖRDELNING ÖVER KROPPEN ÖVER KROPPEN Relativ fördelning: 98/99 2/3 (182) (136) huvud 16 % 2 % arm 36 bål 7 ben 29 Fig. 3. Den relativa fördelningen över kroppen av utförsåkningsskada säsongerna 98/99 och 2/3. UTFÖRSÅKNINGSSKDOR UTFÖRSÅKNINGSSKDOR UNDER UNDER 19-TLET 19-TLET ndelen benskador, % 1 ndelen arm- och (huvud+bål)skador, % Jämtlands län Waterville Valley Sälen rm: Huvud+bål Jämtlands län Sälen Fig. 4 och. Den relativa fördelning av skador vid utförsåkning vad avser benen () och arm respektive huvud plus bål () från Jämtlands län [1, 11, 12 13], Sälen [3, 4, 14] respektive Waterville Valley [1]. Tabell 1. Medelålder (år ±SEM) och signifikansnivå på skillnader för skadade kvinnor och män i Åres utförsåkningsområden säsongerna 98/99 och 2/3 med alpin utrustning respektive bräda. År lpin utrustning räda 98/99 2/3 98/99 2/3 Kvinnor 23±2 28±3 (p<.1) 22±3 19±3 Män 22±2 27±2 (p<.1) 19±1 18±2 Mellan 98/99 och 2/3 uppvisade skadans placering på kroppen en förskjutning mot överkroppen och huvudet (Fig. 3). Sextiofem (6) % av skadorna gällde 2/3 överkroppen inklusive armarna jämfört med 2% 98/99. enskador hade sjunkit från till 29%. Offpist skadades 8 utförsåkare 2/3 jämfört med 22 98/99 (8 respektive 12% av alla skadade; i absoluta tal en nedgång på 64%). Tretton (13) respektive 3 skadades offpist på fjället samt 9 respektive vid skogsutförsåkning. De få skadade offpist 2/3 gör en ytterligare analys meningslös. Diskussion De viktigaste fynden vid jämförelse skadebilden säsongerna 98/99 och 2/3 från Åres utförsåkningsområden var: 1. Riskpopulationen hade minskat - okänt hur. 2. Riskfaktorn för skada vid utförsåkning var sänkt med %. 3. Skadade kvinnor och män med alpin utrustning och deras medelålder hade stigit med år, medan den var oförändrad för brädåkare. 4. Skadornas lokalisering innebar en förskjutning från benen uppåt mot överkroppen.. Skadade vid offpistskidåkning har minskat. Den minskade riskpopulationen (pkt. 1) och ökningen i medelåldern på skadade med alpinutrustning (pkt. 3) skulle kunna förklaras av, att i yngre kadrer utförsåkare tunnats ut mellan 98/99 och 2/3. En minskad andel yngre, ofta aggressivare utförsåkare skulle också kunna vara (del-)förklaringar till pkt.: 2 och. Förskjutning av skadan mot överkroppen (pkt. 4) skulle också kunna vara ett resultat av en uttunning av yngre åkare. Tidigare utredningar pekar på att dessa grupper är mer benägna att skada benen [3, 4,, 6]. Hemborg et al. uttryckte 1988 det som (cit.):... det finns en tendens till ökat antal skador på övre kroppshalvan.... [7]. Eriksson och Danielsson hävdade 1978 [], att bara några års propaganda om bindningsfunktionens betydelse för att öka säkerheten vid fall försköt 7% av skadebilden från benen till armarna. Sammanställningen i Fig. 4 stödjer hypotesen om, att en reell förändring i skadebilden har skett över tid mellan 98/99 och 2/3. tt den ökade användningen av timglasskida med en uppdaterad 39

5 S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 1-2 bindningskonstruktion inneburit a.) en utrangering av gammal opålitlig utrustning och b.) bidragit till den relativa skadenedgången samt c.) förskjutningen mot övre kroppshalvan, måste ses som sannolikt. Det är också rimligt att anta, att framför allt yngre åkare tagit till sig den nya skidteknologin i större utsträckning än äldre. Den ökade medelåldern för skadade med alpinutrustning kan ha en sådan (del- )förklaring. Den markanta nedgången i skadade offpist (pkt. ) skulle också kunna förklaras av, att yngre åkare med krav på större spänningsupplevelse via offpistskidåkning minskat 2/3 jämfört med 98/99. En av medförfattarna med erfarenhet från Åres utförsåkningsområden (JK) delar dock inte en sådan förklaringsgrund. Undersökningen 98/99 visade, att pistörerna bara utfärdat skadekort/ remisser för hälften av de skadade, som sökt sig till Åre HC [1]. Det skulle betyda ett mörkertal på 1%. Utredningen visade dock, att det urval/ undergrupp, som patienter vid Åre HC med pistörremiss utgjorde, i relativa tal väl motsvarade alla patienter med utförsåkningsskada vid Åre HC. Pistörernas arbetsinstruktioner har inte förändrats under åren och mörkertalet har varit okänt för andra än utredarna men förts in i pistörundervisningen inför säsongen 3/4. Pistörernas ingripanden på fältet och åtföljande skadekort får därför antas representera ett och samma slumpvisa urvalsförhållande vid de två undersökningstillfällena. Eventuella skillnader borde därför peka på tendenser till reella förändringar i skadeläget. Riskfaktorn för utförsåkningsskada i Åres skidområden har ovan kalkylerats till storleksordningen 1-1. per 1 personskiddagar. Om mörkertalet på 1% också förs in i kalkylen skulle riskfaktorn vara 2-3 per 1 personskiddagar för alpinskid- och brädåkare tillsammantaget. Den siffran motsvarar väl jämförbara siffror i litteraturen. T.ex. Rønnning och medarbetare vid Hafjell lpina Center rapporterade för säsongen per 1 personskiddagar för alpinskid- och 4. för brädåkare [8]. Den skall jämföras med 6 per 1 personskiddagar 1976 (obs. innan brädans införande) []. Lika höga siffror har rapporterats från 7- talet av andra [9]. Den alpina utförsåkningen har med andra ord blivit avsevärt säkrare med åren. Tillsammantaget har säsongen 2/3 jämfört med 98/99 inneburit att antalet skador i absoluta tal har sjunkit mer än vad riskpopulationen förändrats. Vidare har skadan förskjutits från benen och uppåt mot armarna och överkroppen. Skadade med alpin utrustning har i motsats till brädåkarna också blivit äldre. llt detta kan ha sin förklaring i ett ökat användande av timglasskidor med nya, mer säkerhetsinriktade bindningar och därmed en ökad personlig färdighet samt ökad säkerhet. Men förändringar i riskpopulationens sammansättning, d.v.s. ett minskat antal yngre-medelålders utförsåkare, kan inte uteslutas som bidragande orsaksbakgrund till dessa förändringar. Referenser 1. Karlsson J, Westlin N, ndersson TD, Lerner, Hansson. Vem åker utför och vem skadar sig? nalys av utförsåkning i Åres skidområden säsongen SIF 4;2 2. SLO. : 3. Ungerholm S, Engkvist O, Gierup J, Lindsjö U, alkfors. Skiing injuries in children and adults: comparative study from an 8-year period. Int. J. Sports Med. 1983;4: Ungerholm S. arnolyckor vid utförsåkning Uppsala: Uppsala University, 1984: Eriksson E, Danielsson K. national ski injury survey. In: Figueras JM ed. Skiing safety II. altimore: University Park Press, 1978: 47-. Vi hoppas verkligen Du vill vara med oss! Läs om svenska idrottsforskares vedermödor och framsteg. Du får läsa om fysiologi, psykologi, idrottshistoria, ledarskap, skador, kost, träning, elit, motion, hälsa m.m. Håll Dig själv i framkanten! 6. Goulet C, Régnier G, Grimard G, Valois P, Villeneuve P. Risk factors associated with alpine skking injuries in children. m. J. Sports Med. 1999;27(): Hemborg, Edlund G, Gedda S. Skidskador i Jämtlands län en översikt. Läkartidningen 1982;79: Rønning R, Gerner T, Engelbrektsen L. Risk of injury dureing alpine and Telemark skiing and snowboarding. m. J. Sports Med. ;28(4): Regua RK, Garrick JG. Skiing injuries in children and adolescents. In: Figueras JM ed. Skiing safety II. altimore: University Park Press, 1978: ernhardt C. Skidskador i statistik. Nordisk Medicin 1939;1: Westlin N. Natur och frekvens av skador vid skidåkning. Läk. tidn. 1967;64: Westlin NE. Skidsportskador - orsak, uppkomstmekanism, profylax. Läk. tidn. 1969;66: Jørgsholm P, auer M, Ljung -O, Lerner. Utförsråkningen utvecklas - snowboard och telemarksåkning ger nya skademönster. Läkartidningen 1991;88(17): Sennerby U, Örarbäck L, Jonsson M. Sjukvårdsorganisation och skadeparonama i Sälenfjällen. Ortopediskt Magasin ;(1): Young KR, Oman CM, H. C, Emerton, Heide R. The etiology of ski injures: n eight year study of the skier and his equipment. In: Eriksson E ed. Ski trauma and ski safety. Philadelphia: W.. Saunders Company, 1976: Förnya Din prenumeration för! För otroligt låga 1 kr, får Du 4 nummer hem i brevlådan. Ingen annan stans hittar Du samma bredd och nivå. Du betalar in på pg Prenumerationsärenden: nne-ritt Olrog nne.britt.olrog@ihs.se