Nihad Bunar, professor Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen Stockholms universitet

Transkript

1 Nihad Bunar, professor Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen Stockholms universitet

2 Tarik: Resan började i Afghanistan. Jag åkte från hemtrakten och kom till XY i Iran med min mamma, bror och systrar. Där tappade jag min familj. Jag kom till Teheran, visste inte att det var Teheran, jag stod på ett torg som heter Frihetens torg. Jag var där i 3 dagar och nätter. Där fanns några andra afganska ungdomar. De sa till mig att det här landet är inget för dig. Polisen griper dig och snabbt deporterar dig tillbaka till Afghanistan. Om de griper och deporterar mig till Afghanistan då får jag problem för jag hade problem med talibaner. De sa att jag skulle åka till ett annat bättre land, kom med oss. (.) Jag kom till Turkiet och från Turkiet till Grekland med båt och från Grekland fortsatte jag till Italien, från Italien till Frankrike, sedan Tyskland, därefter Danmark och sedan Sverige. Intervjuare: Hur tappade du din familj under flykten? Tarik: Jag tappade dem på så sätt att smugglarna hade delat in oss i två grupper, kvinnor för sig och män för sig och var och en i en bil. När vi skulle fortsätta, tappade bilarna varandra och sedan kunde jag inte hitta min mamma. När jag kom till Sverige, åkte en av mina vänner tillbaka till Afghanistan och jag bad honom att åka till mina trakter för att söka efter min mamma. Han skulle få kostnader för resa till mitt område för att hitta dem. Han skulle kolla om min mamma var där eller inte. Han kunde hitta min mamma, hon bodde där. När vännen kom tillbaka till Sverige hade han mammas telefonnummer och jag tog kontakt med henne. Intervjuare: Din pappa då? Tarik: Vet inte, pappa blev kidnappad av talibanerna och vi vet ingenting om var han befinner sig.

3 Svårigheterna var när vi skulle passera över den Iranska gränsen till Turkiet. Flera dagar och nätter gick vi över bergen, det är kanske svårt att tro mig. Om man tog fel steg skulle man ramla ner i ett ravin. Det var mörk kväll, det var fullt med iranska och turkiska soldater för att kontrollera att inga illegala passerade i gräset. Om de hade sett oss skulle de utan tvekan skjuta mot oss. Vi satte våra liv på spel när vi passerade gränsen. Detsamma när jag skulle passera gränsen mellan Turkiet och Grekland. De körde oss med segelbåt. Jag åkte till Grekland klockan två på natten från Turkiet och kom fram klockan tio på morgonen. Vi var ute på havet när segelbåten började läcka. Vi var tvungna att ringa den internationella polisen. En av ungdomarna kunde engelska och han ringde polisen. Polisen kom efter 20 minuter och tog upp oss till sin egen båt och körde oss till en grekisk ö. Där satt vi fängslade i en månad. Detta fängelse var den svåraste tiden i hela mitt liv. Toaletten och duschen låg på andra våningen och vårt sovrum på våningen under. När ungdomarna spolade så läckte vatten ut i vårt rum. Personal från FN kom och kollade och påpekade för den grekiska polisen att ur hygieniskt perspektiv var detta farligt och borde åtgärdas. Polisen sa att de skulle åtgärda det, men när FN personalen lämnade hände ingenting. Jag satt där i en månad innan jag kom till Aten. Där fick jag också uppleva många svårigheter, jag hade inga pengar. Jag blev tvungen att jobba. Jag åkte till en ö och jobbade i en vecka. Jag jobbade för 20 Euro per dag. Jag gick upp kl. 5 på morgonen och jobbade till kl. 10 på kvällen. Vi åkte varje dag två timmar med bil. Vi hade ingen sömn alls. Jag hade svårt liv där.

4 Därefter kom jag till den Italienska gränsen. Jag gömde mig på en lastbil tills jag kom till Italien. I 24 timmar satt jag på en fullastad lastbil. Jag var både hungrig och törstig, jag hade inget vatten, det fanns ingen toalett. När jag kom in i Italien hoppade jag av lastbilen. Jag ställde till med oljud och föraren stannade och jag hopade av från lastbilen. Nu var jag inne i Italien men hade inga pengar att köpa tågbiljetter för att åka till Rom. Jag gick på tåget utan biljetter och när de kom och kontrollerade biljetter, så fick jag gå av. Det tog en vecka tills jag kom fram till Rom. Jag gick på tåget på en station och fick kliva av på nästa och så höll det på tills jag kom till Rom. Där fanns en förläggning för minderåriga, jag blev kvar där i 25 dagar. Där fanns en äldre Italiensk dam, hon hjälpte oss jättemycket. Hon gav oss kläder, köpte skor, frågade mig: vart ska du åka? Jag sa att jag skulle till Sverige. Hon sa till mig att: Nu är det kallt, du måste ha varma kläder, men jag hade inga pengar. Hon köpte kläder och skor till mig och gav mig 100 Euro som hjälp. Hon gav mig 100 Euro och jag försatte. Från Italien var det bättre. Från Italien åkte jag tåg, jag hade inga pengar, jag hade 100 Euro för att köpa mat för. När kontrollanterna kom in till vagnarna gömde vi oss under stolarna. Vi reste bara nattetid och när kontrollanterna kom på natten kunde vi gömma oss under stolen för att de inte skulle se oss. Det funkade inte på dagarna Det tog 3 månader, jag reste i 3 månader

5 Internationellt påpekar många forskare att innehållet (vad som erbjuds eleverna) måste vara viktigare än formen (hur det organiseras). Vetenskapsrådets forskningsöversikt 2010 och dess slutsatser forskningen är outvecklad på samtliga relevanta punkter. Områdets relevans i samhället har ökat väldigt mycket (liksom uppmärksamheten) under de senaste åren och allt tyder på att det kommer att fortsätta öka i framtiden. Fler studier som direkt tar sig an de nyanländas villkor i skolan under de senaste åren. Fler studier om ensamkommande. En tydlig trend är att statliga aktörer som Skolverket, Skolinspektionen och Utbildningsdepartementet samt kommuner, länsstyrelser och frivilliga organisationer har accelererat sin kunskapsproduktion inom området.

6 Förberedelseklasser Direkt integrering Tvåspråkiga klasser Landning (mottagningsenhet) + FK (eller ordinarie klasser) + ordinarie klasser Nyanlända från hela kommunen samlas i en eller två skolor i separata klasser Särskilda skolor för nyanlända Kombinationer av dessa generella modeller (bland annat bussning av elever)

7 Vill vara normala, som alla andra, gå i en riktig klass, läsa alla ämnen och få betyg Betydelse av att snabbt lära sig svenska (motivation) Mycket vilja och ambition Behöver hjälp och stöd, pedagogiskt och socialt (skillnader mellan förberedelse- och ordinarie klassen) Uppmuntran och känslan/tecken på att de rör sig framåt, att de utvecklas Ser tydliga livschanser i det svenska utbildningssystemet Betydelse av att läsa koderna (kulturell anpassning)

8 Oerhört givande och roligt att undervisa nyanlända barn Mer resurser Elevernas heterogena bakgrund. I synnerhet svårt att förhålla sig till elever utan skolbakgrund (analfabeter) Många upplever svårigheter i kommunikationen med föräldrarna, något som enligt lärarna bottnar i olika kulturer och förväntningar Fler kompetenta studiehandledare på elevernas modersmål (kan, men behöver inte nödvändigtvis hänga ihop med resursfrågan) Mer kompetensutveckling i språkutvecklande arbetssätt, kartläggning och om hemländernas utbildningssystem Bättre relationer med ämneslärare, klasslärare och studiehandledare/modersmålslärare. Mer förståelse från rektorer och den kommunala skolförvaltningen

9 Intervjuare: Vad fick du för frågor, om du minns, första gången du träffade skolpersonalen? Rashid: Fick ingen fråga utan snarare en uppläxning om hur man hälsar i Sverige. När jag träffade min yngsta sons lärare tillsammans med min fru och son så räckte hon fram handen och skulle hälsa. Jag la handen på bröstkorgen och förklarade att jag inte hälsar med handskakning på grund av religiösa skäl och då blev hon upprörd och sa inför alla att Vi bor i Sverige och i Sverige så hälsar man genom att ta varandra i händerna. Det blev jobbigt möte eftersom hennes reaktion ledde till att min son skämdes över mig och det kunde jag se i hans ansikte.

10 Intervjuare: Visste du vad förberedelseklassen var? Kamaran: Jag och min fru var med när min dotter skulle börja på sin första dag och lärarna sa inte mycket annat än att hon skulle gå en klass för att lära sig språket för att sedan flyttas över till en annan klass när hon börjar behärska språket. Men jag känner inte till några termer eller namn. Maryam: Enda jag känner till är SFI och förberedelseklassen. Jag fick inte information annat än att jag skulle börja på SFI och att mina barn skulle hamna i en förberedelseklass. Sara: Nej, kände inte till dessa termer annat än de sa att våra barn ska gå i en förberedelseklass. Men vi fick det inte förklarat för oss vad de olika termerna betydde. Zahra: Nej inte alls, känner inte att jag har fått information alls. Rashid: Inte mycket alls. Känner inte till dessa begrepp.

11 Tavga: Jag känner mig ganska osynlig i egenskap av förälder eftersom jag inte behärskar språket men vet inte om det hade gjort någon skillnad för min dotters lärare. Hon verkar inte vara särskilt intresserad av att kommunicera med mig. Finns viljan kan man hitta alternativa sätt att kommunicera även om språket brister men det verkar inte så. Amona: Kommunikationen är nog ganska ensidig. När jag försöker förklara vad min dotter behöver hjälp med så nickar de och ser förstående ut men tar inte mina ord på allvar eftersom ingenting händer. Känns lite som att man i skolan omyndigförklaras som förälder eftersom man inte kan språket. Men jag är mamma och som mor känner jag till mitt barn bäst. Jag känner till hennes svaga och starka sidor bättre än någon annan. Skolan beter sig som att de känner mitt barn bättre än mig. Kamaran: Nej och det saknar vi (information). Önskar att de kunde förstå vår situation bättre som förälder. Att komma till ett nytt land innebär många hinder och ett av de största är när man ser sitt eget barn gå om dig och du uppfyller helt plötsligt ingen funktion annat än att man bidrar med det ekonomiska. Lärarna verkar inte förstå känslan av att inte kunna hjälpa sitt barn med läxor. Fatima: De (barnen) kommer hem med lappar som jag ska skriva under och jag vet inte ens vad det är jag skriver under på.

12 Ahmed: Den här kommunen hjälper oss jättemycket. De är mycket samarbetsvilliga, de gav mig exempelvis pengar för den här månaden, sen ringde de i mitten av månaden och undrade om jag behövde mer. De är jättebra här. De fixade till och med en bostadshyra utan personnummer. De har hjälpt oss jättemycket faktiskt. Nader: De var fantastiska, de var hjälpsamma. Inte bara kommunen utan alla andra instanser vi vänt oss till har de varit hjälpsamma på. Det finns landsmän som varit här ett tag och så fort de varit här ett tag så behandlar de dig som att vore du en främling inför dem medan en etnisk svensk behandlar dig som att du är den bästa människan som finns, det här är min upplevelse och alla har ju såklart sina egna uppfattningar.

13 Intervjuare: Hur tycker ni att kommunikationen och samarbetet fungerar mellan skolan och er? Cherin: Vi får information veckovis. Ibland låter de en arabisktalande fröken tala med mig, vid behov. Faisa: Den är faktiskt jättebra, de skickar brev och meddelanden till oss. Vi får veckobrev. I slutet på veckan får vi ett brev över vad dottern gjort i skolan under veckan. Elias: Vissa brukar få denna information via mail men eftersom vi inte har tillgång till mail så skickar de hem det till oss i pappersform.

14 Intervjuare: Hur mycket information fick du om den svenska skolan när du kom hit? Fatima: Jag har knappt fått information om mina barns skolor. Jag har varit på ett möte men det var inte mycket information som gavs, annat än att mina barn ska börja i skolan och att de ska gå i vanlig klass med de andra eleverna, inget mer än det. Intervjuare: Anser du att dina barn från början fick den hjälp de behövde för att klara sig bra i skolan? Fatima: Mina barn har lärt sig språket snabbt och de trivs så jag antar att de har fått rätt hjälp och stöd. Intervjuare: Hur tycker ni att kommunikationen och samarbetet fungerar mellan skolan och er? Fatima: Det finns ingen kommunaktion. Intervjuare: Vad tror du att det beror på? Fatima: Att jag inte kan språket eller att de ser mig som en analfabet. Intervjuare: Känner du att du får gehör för dina åsikter som rör ditt barns skolgång? Fatima: Jag har inte haft åsikter om mina barns skolgång så det är lite svårt och säga men jag känner däremot inte att de visar att det finns ett intresse för vad jag tycker. Intervjuare: Har din syn på utbildningsväsendet i Sveriges ändrats på vägen? Fatima: Jag är tacksam för att mina barn får en chans till en utbildning så mina förväntningar är desamma

15 Ibrahim: De (barnen) har kommit in bra i skolan, hur det har gått till har jag inte så mycket koll på. Det flyter på och de har kompisar i skolan. Intervjuare: Hur tycker ni att kommunikationen och samarbetet fungerar mellan skolan och er? Ibrahim: Vi har inte så mycket kommunikation, det är synd. Intervjuare: Vad tror det att det beror på? Ibrahim: Språket och att vår kultur är främmande för dem. Det känns som att de betraktar oss som identitetslösa och som att vi kommit till Sverige utan något i bagaget Min upplevelse är att det hittills inte varit så mycket för mig eller min hustru att tycka till om. Det är snarare så att information enbart kommer från skolan till oss och inte så mycket som går från vårt håll till skolan. Jag skulle vilja ha mer insyn i barnens skolgång även om jag upplever skolgången som bra för våra barn. Intervjuare: Har du berättat det här för barnens lärare? Ibrahim: Nej, jag har funderat på det men inte gjort det, inte än i alla fall. Jag kanske gör det när jag lär mig svenska bättre.

16 Intervjuare: Hur tycker ni att kommunikationen och samarbetet fungerar mellan skolan och er? Nuri: Vi får hem veckobrev. Jag ber alltid någon av mina släktingar att översätta eftersom de bott här längre och kan svenska. Det händer ibland att även barnen får läsa dem åt mig. Får jag fråga dig en sak? Är det vanligt att man får frågor om sina kläder här i Sverige? Jag frågar eftersom en av mina barns lärare brukar fråga mig om varför jag har slöjan och förklarar hur kvinnor i Sverige har det och här får man klä sig hur som helst och ingen kan tvinga kvinnor till någonting. Jag får den uppfattningen att hon tror att det är min man som har tvingat mig att bära slöja. Jag har försökt förklara men det går inget vidare eftersom jag inte hittar orden på svenska. Intervjuare: Känner du att du får gehör för dina åsikter som rör ditt barns skolgång? Nuri: Det är svårt att svara på eftersom jag inte har kommunaktion med lärarna men det känns inte riktigt som att de är intresserade av mina åsikter. Ser att det är stor skillnad på deras sätt gentemot svenska föräldrar och oss somaliska föräldrar. Intervjuare: På vilket sätt gör de skillnad mellan er? Nuri: De går fram och pratar med svenska föräldrar när de ska hämta barnen. Vi får bara ett hej och inget mer.

17 Information från släktingar och vänner är främsta anledningen till att välja Sverige som asylland. Hur nyanlända föräldrar uppfattar och erfar skolan måste betraktas i relation till en bredare kontext av lokal mottagning och social status. Välkomnande klimat, respektfullt bemötande och lämpligt boende är de viktigaste aspekterna. När myndigheterna inte kan tillhandahålla boende eller jobb försöker de nyanlända att förlita sig på det egna sociala nätverket, vilket förutsätter fysisk närhet. I många fall finns nätverket i segregerade och stigmatiserade områden, vilket i sig leder till ett av de största problem de nyanlända föräldrarna upplever, och i synnerhet i relation till barnens utbildning, nämligen trångboddhet med upp till 13 personer i en trerummare. Även efter relativt kort tid i Sverige och trots bristande kunskaper i svenska och trots uteslutande mediekonsumtion från hemlandet, var föräldrarna väl medvetna och etniska hierarkier mellan svenskar och invandrare. I segregerade områden gjorde föräldrarna en direkt koppling mellan inga svenskar och utbildningens kvalitet.

18 Föräldrarna hade inga egentliga reflektioner om skolornas organisatoriska modeller (förberedelseklasser eller direkt integrering) eller den tillämpade pedagogiken. De söker inte aktiv involvering i skolans dagliga praktiker. Men de söker information, respektfullt bemötande och kontinuerlig kommunikation, något som skulle få dem att känna sig inkluderade. Ju fler barn en familj har desto mer tenderar föräldrarna att uttrycka belåtenhet med skolan. Men å andra sidan hade föräldrarna med många barn (fem och sex) väldigt begränsade kunskaper om skolsystemet och vissa kunde inte ens namnge barnens skola. Alla föräldrar hade höga utbildningsaspirationer för sina barn, men deras förmåga att stödja barnen var begränsad. Följaktligen måste vi hitta instrument att stödja föräldrarna, därför att det är ett sätt att stödja barnens lärande och utveckling.

19 En elev skall inte längre anses vara nyanländ efter fyra års skolgång i landet. Kartläggningen skall göras inom två månader efter att eleven har tagits emot i skolan. Senast två månader efter mottagandet skall rektor fatta beslut om placering i årskurs och i undervisningsgrupp med hänsyn till elevens förkunskaper och sociala skäl. Föräldrarna få yttra sig (enligt Förvaltningslagen då det rör sig om myndighetsutövning) men kan inte överklaga beslut till Skolans överklagandenämnd. Begreppet och formen Förberedelseklass införs i skollagstiftningen så att nyanlända inte hanteras inom ramen för skrivningar om särskilt stöd. Eleverna får delvis undervisas i förberedelseklass (men det är frivilligt för kommunerna) i max två år. Prioriterad timplan införs varvid undervisningstiden under begränsad tid omfördelas till svenska/svenska som andraspråk. Skrivningen om garanterad undervisningstid förtydligas (eleverna har rätt till minst lika mycket undervisningstid av den återstående utbildningen som andra elever).

20 Eftersom nyanlända har olika bakgrund, eftersom kommunerna och skolorna har olika förutsättningar och eftersom skolorna skall utgå från elevernas individuella förutsättningar och behov anser jag inte att det finns en framgångsrik organisatorisk modell som skall tillämpas överallt. Det behövs således en flexibilitet i den lokala organisationen. Det behövs dock en tydlig övergripande nationell och kommunal styrande struktur och regelverk som ser till att flexibiliteten inte legitimerar (avsiktligt eller oavsiktligt) bristande utveckling, social isolering och negligering av nyanländas utbildningsbehov. En grundförutsättning för att ett sådant system skall kunna byggas upp och upprätthållas är att det görs i samverkan samt att de ansvariga (huvudmän och rektorer) har kunskaper och förståelser för hur de olika organisatoriska och pedagogiska modellerna fungerar, deras för- och nackdelar, vad man bör se upp med och liknande. Oavsett vilken organisatorisk modell skolan tillämpar är det viktigt att den är genomtänkt, att alla aktörer är med, att det finns resurser för att stötta de nyanlända eleverna pedagogiskt och socialt, att kunna följa upp deras utveckling samt att eleverna betraktas och behandlas utifrån individuella förutsättningar och behov. Om skolan använder någon av de fysiskt särskiljande modellerna då skall de vara uttryckligen tillfälliga till sin natur och det måste finnas en planering för elevernas vidareutbildning i de ordinarie skolformerna.