Kvalitetssäkrade systemlösningar för gröna anläggningar/tak på betongbjälklag med nolltolerans mot läckage. Rapport - Arbetsprocessen

Transkript

1 Kvalitetssäkrade systemlösningar för gröna anläggningar/tak på betongbjälklag med nolltolerans mot läckage Rapport - Arbetsprocessen

2 Förord Denna rapport är ett delresultat av Vinnovaprojektet Kvalitetssäkrade systemlösningar för gröna anläggningar/tak på betongbjälklag med nolltolerans mot läckage. Vinnovaprojektet tillhör utlysningen och programmet Hållbara Attraktiva Städer. Projektet har tagit fram följande publikationer: Grönatakhandboken Vägledning Grönatakhandboken Växtbädd och Vegetation Grönatakhandboken Betong, Isolering och Tätskikt Rapport - Arbetsprocessen Deltagare i den arbetsgrupp som tagit fram föreliggande rapport är: Ingmarie Alberg, Miljö & teknik, Exploateringskontoret, Stockholms stad Britt Berntsson, Miljö & teknik, Exploateringskontoret, Stockholms stad Kjell Andersson, Stockholmshem Åse Dannestam, MKB Fastighets AB Frida Persson Boonkaew, MKB Fastighets AB Daniel (Larsson) Gulliksson, WSP Sverige Jenny Fält, Stockholms stad Johanna Good, Stockholms stad Sophie Tiden, MKB Fastighets AB Tero Danska, Stockholm Skolfastigheter AB Mats Nordin, Röda tråden Per Claesson, Röda tråden Mikael Åhström, Trafikkontoret, Stockholms stad Ylva Edwards, CBI Betonginstitutet Åsa Laurell Lyne, CBI Betonginstitutet Stockholm i december 2016 Daniel (Larsson) Gulliksson Framsida: Greenhouse, Augustenborg, Malmö, MKB

3 Sammanfattning Denna rapport tar avstamp i den snabba urbanisering som just nu pågår i våra storstäder. För att i samband med detta tillgodose tillgången på bostäder och infrastruktur samtidigt som tillgången på grönytor säkras, ser vi idag en ökad produktion av täta gröna städer med gröna anläggningar på betongbjälklag med tätskiktssystem. Detta kan i många fall handla om så kallade gröna hustak men även andra typer av gröna anläggningar, såsom parker, torg och gator byggs i allt större utsträckning på betongbjälklag. Målet med det aktuella Vinnovaprojektet (se Inledning) är att ta fram en vägledning för gröna anläggningar på betongbjälklag och på så sätt bidra till att producera hållbara och attraktiva helhetslösningar i internationell framkant när det gäller denna typ av anläggningar. Denna rapport utgör en del av ovan nämnda Vinnovaprojekt och syftar till att kartlägga arbetsprocessen gällande gröna systemuppbyggnader inom branschen idag. Den generella bild som framträder rörande dessa anläggningar har identifierats som problematisk, med läckande konstruktioner och osäkerhet kring anläggningarnas långsiktiga hållbarhet. Arbetsgruppen, som ansvarat för rapporten, har försökt att identifiera risker och behov i arbetsprocessen och där det setts som möjligt kommit med rekommendationer på förtydliganden, förbättringar och möjliga verktyg. En rad olika brister inom arbetsprocessen har identifierats. Problemen handlar huvudsakligen om: brist på kommunikation brist på gemensamma målbilder brist på systemperspektiv organisatoriska stuprör slarv med kontroller och uppföljningar otillfredsställande informationsflöden mellan produktions- och förvaltningsorganisationer Flera av punkterna kan kännas igen från andra problemområden som branschen står inför idag. Arbetsgruppen anser att många av dessa utmaningar kan lösas med redan existerande verktyg och rutiner, men att diskussionen kring den totala gröna systemuppbyggnaden och dess speciella utmaningar måste breddas och föras upp tidigare i processen. Gruppen har även kommit med förslag på nya verktyg och allmänna rekommendationer på förtydliganden av vissa benämningar och begrepp, vilka kan förbättra arbetet med systemuppbyggnaden genom hela arbetsprocessen. Dessa förslag kommer löpande i texten under kapitel 3 (Diskussion och slutsatser) men sammanfattas även i en punktlista i slutet av respektive delkapitel.

4 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Syfte och mål för Vinnova-projektet Syfte med rapporten Rapportens disposition och läsanvisningar Metodik Fallstudier Kv. Hornslandet Tätskiktsrenovering vid Sergels torg Hagastaden Greenhouse Diskussion och slutsatser Kravställningar Övergripande frågeställningar Idé- och utrednings-/programskedet Projekteringsskedet Genomförandeskedet Drift- och underhållsskedet Slutsatser gällande kravställningar Informationsflöden Övergripande frågeställningar Idé- och utrednings-/programskedet Projekteringsskedet Genomförandeskedet Drift- och underhållsskedet Slutsatser gällande informationsflöden Kontroller och uppföljningar Övergripande frågeställningar Idé- och utrednings-/programskedet Projekteringsskedet Genomförandeskedet Drift- och underhållsskedet Slutsatser gällande kontroller och uppföljningar Referenser... 34

5 Bilaga 1- Frågematris för intervjuer Bilaga 2 - Intervjuer Bilaga 3 Fallstudier... 51

6 1. Inledning 1.1 Bakgrund I allt större omfattning beställs idag miljöstadsdelar med gröna systemlösningar (inklusive tätskiktssystem) på betongbjälklag. Avsikten med den gröna anläggningen kan vara att öka den biologiska mångfalden, uppnå temperaturdämpande effekt, ge energibesparingar och/eller bidra till hållbar dagvattenhantering. Byggherrar åläggs därmed att bygga med gröna anläggningar såsom gröna hustak, terrasser och innergårdar eller rentav hela gröna kvarter på bjälklag. En hel del kunskap om både projektering, installation och skötsel saknas idag och konsekvenserna av i första hand läckande konstruktioner kan bli förödande. Om gröna systemlösningar ska bli ett självklart val i framtida bebyggelse, och inte ett problem, krävs tydliga anvisningar och kravspecifikationer som i möjligaste mån garanterar ett hållbart resultat. 1.2 Syfte och mål för Vinnova-projektet Syftet med det aktuella Vinnovaprojekt ( Kvalitetssäkrade systemlösningar för gröna anläggningar/tak på betongbjälklag med nolltolerans mot läckage ) är att täcka upp det behov av kunskap, tydliga anvisningar och kravspecifikationer som finns inom branschen. Projektet tillhör utlysningen och programmet Hållbara Attraktiva Städer UDI-Steg 2 (Utmaningsdriven innovation) och har pågått under perioden Målet är att ta fram en vägledning som kan fungera som ett stöd för marknadens aktörer i arbetet med gröna systemlösningar i olika typer av anläggningar. Förhoppningen är att ett stöd likt detta kan resultera i hållbara och attraktiva helhetslösningar i internationell framkant. 1.4 Syfte med rapporten Arbetsprocessen utpekades tidigt i projektet som en kritisk del i planeringen, byggandet och förvaltandet av gröna systemanläggningar eftersom risken för att misstag begås är stor i just den processen. Med en grön systemanläggning avses här hela anläggningen som i sin tur kan delas upp i en del som omfattar bjälklag, tätskiktssystem och isolering och en annan del som omfattar resterande del av anläggningens överbyggnad. I sist nämnda del ingår som regel växtbädd, vegetation och andra typer av yta. Tätskiktssystemet består som regel av primer, tätskikt i form av matta/duk eller flytapplicerat material samt eventuellt skyddslager (av betong eller gjutasfalt). Rotskyddet, som är en mycket viktig del i tätskiktssystemet, ingår antingen i tätskiktet som sådant eller som ett separat skikt i systemet. Rapporten syftar till att klargöra hur arbetsmomenten kring Kravställningar, Informationsflöden samt Kontroll och uppföljningar hanteras i arbetsprocessen. Utifrån denna kartläggning identifieras risker och behov. Förslag ges också på förtydliganden, förbättringar och möjliga verktyg. Stort fokus ligger på problematiken kring tätskiktsystemen även om den gröna systemanläggningen hanterats som en helhet. Rapporten är skriven med målet att så tydligt som möjligt lämna över information och rekommendationer till en kommande vägledning för beställare och utförare av gröna systemanläggningar på betongbjälklag. Vägledningen utformas som ett speciellt dokument inom projektet. 1

7 1.5 Rapportens disposition och läsanvisningar Intervjuer från fyra utvalda fallstudier har genomförts (se kapitel 2). En sammanställning av intervjumaterialet ligger som en bilaga i rapporten (bilaga 2), medan diskussioner och slutsatser av intervjuerna tagits med i själva rapporten (kapitel 3 Diskussion och slutsatser). Där diskuteras resultaten från intervjuerna tillsammans med arbetsgruppens egna tankar i de tre delkapitlen; Kravställningar, Informationsflöden och Kontroll och uppföljningar. Respektive delkapitel har i sin tur brutits ner under rubrikerna; Övergripande frågeställningar, Idé- och utrednings-/programskedet, Projekteringsskedet, Genomförandeskedet samt Drifts- och underhållsskedet. Identifierade risker pekas ut och eventuella lösningar och rekommendationer till förbättringar diskuteras. Respektive delkapitel avslutas under rubriken Slutsatser. Här har behoven utifrån de identifierade riskerna sammanställts tillsammans med rekommendationer på förbättringar, förtydliganden och förslag på verktyg som kan tas fram i ett fortsatt arbete. 2

8 1.6 Metodik För att analysera hur arbetsprocessen gällande en grön systemuppbyggnad på betongbjälklag går till idag valdes fyra fallstudier ut. Dessa redovisas kortfattat i kapitel 2, och mer utförligt i bilaga 3. Anläggningarna är valda utifrån tillgängliga projekt hos deltagande aktörer i Vinnovaprojektet och mot bakgrund av den aktuella problematiken. Först gjordes en inventering av tekniska underlag från respektive fallstudie där relevanta underlag samlades in och studerades. Utifrån detta material följde en rad intervjuer som hölls med personer ur fallstudiernas organisationer. Resultaten sammanställdes löpande och diskuterades i arbetsgruppen med fokus på att identifiera risker och behov gällande arbetsprocessen. Arbetet mynnade ut i en rad rekommendationer till förbättringar och förslag på verktyg som vänder sig främst till byggherrar och som kan ingå i en slutgiltig vägledning. Bilden beskriver i korthet hur metodiken för arbetet som ligger till grund för rapporten sett ut. Vägledning tas fram som ett specifikt dokument. Gruppen valde att studera arbetsprocessen för de olika fallstudierna från de tidiga idé/visionsskedena fram till dess att drift- och underhållsskedet kommit igång. Arbetsprocessen delades in i följande huvudskeden: Idé och utrednings-/programskedet, d v s det skede som kan omfatta markanvisningstävlingar, parallella uppdrag, förstudier eller liknande. Skedets inre avgränsningar kan ibland vara svårdefinierade och har därför slagits samman. Projekteringsskedet som tar sin början när systemhandlingar (SH) eller förfrågningsunderlag (FU) påbörjas. Skedet löper fram till slutleverans av handlingarna vilket ibland kan överlappa själva byggskedet. Byggskedet som kan sägas löpa fram till slutbesiktningen är avklarad och anläggningen överlämnas till anläggningsägaren. Drift- och underhållsskedet som är det skede som omfattar anläggningens livslängd fram till ombyggnation. 3

9 Bilden visar den generella arbetsprocess som omfattar den gröna systemuppbyggnadens planering, anläggning och förvaltning. Valda frågeställningar som ingått i arbetet återfinns såväl inom som mellan dessa processteg. Notera att fasen Ombyggnad / renovering inte studerades närmare i detta arbete. Intervjuer: Frågorna som ställdes syftade till att klargöra hur respektive arbetsprocess såg ut i de utvalda fallstudiernas gröna systemuppbyggnader. Frågorna sorterades in under de fyra utpekade huvudskedena där respektive skede analyserades utifrån frågeställningar kring Kravställningar, Informationsflöden samt Kontroll och uppföljningar. Som stöd för intervjuerna togs en frågematris fram. Denna återfinns i bilaga 1. Frågematrisen var omfattande varför intervjupersonerna ofta inte kunde svara på samtliga frågor eftersom hen inte hade efterfrågad detaljinformation. Ofta försökte intervjupersonen trots detta svara efter bästa förmåga. Intervjuerna avgränsades till att omfatta projektledare, projekteringsledare och platschefer eftersom dessa förmodades inneha relevant information. Intervjuerna genomfördes som fria samtal med utgångspunkt i frågematrisen. Detta ledde till att även personliga tankar och inlägg kom med samt att alla intervjuer inte strikt följde matrisen. Ingen fullständig transkribering av intervjuerna gjordes. I sammanställningen från intervjuerna har endast relevant information för projektet tagits med. Identifierade felkällor Samtliga fallstudier ligger i storstadsregioner (Tätskiktsrenoveringen av Sergels torg, Kvarteret Hornslandet, Hagastaden i Stockholm samt Greenhouse i Malmö). Fler fallstudier av annan typ och i en annan urban situation hade eventuellt fångat upp andra/fler aspekter angående arbetsprocessen. Fallstudierna har i samtliga projekt offentliga beställare vilka faller under LOU (Lagen om Offentlig Upphandling). Detta påverkar bland annat projektstrukturer och upphandlingsförfarande vilket återspeglas i intervjumaterialet. 4

10 2. Fallstudier De fyra fallstudier/anläggningsprojekt som valdes ut är; kvarteret Hornslandet, tätskiktsrenoveringen av Sergels torg, Hagastaden och Greenhouse. Projekten har nyttjats som informationskällor genom att erbjuda ritningar och annat material. En god inblick i dagens planering, projektering, anläggning och skötsel av denna typ av anläggningssystem har härmed erhållits. Vidare har anläggningsprojektens organisationer tillhandahållit intervjupersoner, vilket varit avgörande för att förstå hur de tekniska lösningarna diskuteras i anläggningsprojekten. En mer utförlig presentation av fallstudierna finns i bilaga Kv. Hornslandet Allmän beskrivning av anläggningsprojektet Anläggningsprojektet baseras på Tengboms vinnande förslag i en arkitekttävling för Stockholmshem, i dialog med Stadsbyggnadskontoret. Visionen är att skapa en mångfald av attraktiva hyreslägenheter för olika skeden i livet i en stimulerande grön, hållbar och urban boendemiljö. I kvarteret tillvaratas utsikt mot vattnet och Nationalstadsparken genom det gyllene snittet som har öppnat kvarterets inre gårdar mot Husarviken. Kvarterets gårdar är tillgängliga för allmänheten och har ett öppet sammanhang med resten av gasverksområdet i markplan. I beskrivningen står att den arkitektoniska kvaliteten ska vara hög och att utformning och gestaltning ska spegla de högt ställda miljökraven i etapp Norra 2. Husgavlarna får sin karaktäristiska form genom de solvända solcellspanelerna och de gröna takens utformning. Gröna väggar och gröna tak är planerade att öka grönytefaktorn och detta gäller även en vattenreservoar för dagvatten. Gårdsmiljön är tänkt att prunka av grönska. Gårdsrummet gestaltas tredimensionellt genom att mark, väggar och tak samverkar för att uppnå en högre grönytefaktor genom synergieffekt. Grönskan minskar problemet med värmeöar och förväntas bidra till den biologiska mångfalden. Taken täcks i stor utsträckning av mossedum. Den höga grönytefaktorn har 5

11 också till uppgift att fördröja dagvattnets väg ut i kommunens dagvattensystem. Växtspaljéer längs balkongfasaderna ska bidra med skugga under den varma delen av året, producera syre och binda koldioxid. Växter ska klättra på vajrar 3 till 5 våningar upp från odlingslådor i mark i väster och i söder på gård. Plats Norra Djurgårdsstaden, Stockholm Intressant problemställning anledning till att projektet valdes ut Tät och grön kvartersstruktur på bjälklag med höga ambitioner Miljöprofilsområde med höga krav på grönska (Verktyget Grönytefaktorn har varit styrande för utemiljön) Entreprenadform Samverkan med riskfördelning, Skanska-Stockholmshem Aktörer Byggherre: Stockholmshem AB Husarkitekt: Tengbom arkitekter Entreprenör: Skanska Skede vid intervjutillfället Byggskede Intervjupersoner Bo Pettersson, projekteringsledare, andra fasen Christoffer Hallersbo, bitr. projektchef Torbjörn Kumlin, projektledare 6

12 2.2 Tätskiktsrenovering vid Sergels torg Allmän beskrivning av anläggningsprojektet Hela gatustråket Klarabergsgatan Sergels torg Hamngatan ligger på olika bro- och däckskonstruktioner som idag är mellan 40 och 65 år gamla. På sträckan Vasagatan Regeringsgatan finns stora brister i gatuytornas tätskikt vilket påverkar underliggande konstruktioner. Konsekvensen är att vatten läcker in i underliggande butiker där nu löpande åtgärder sker för att skydda installationer och egendom. Konstruktionerna består av många separata betongskivor av varierande storlek vilka är i behov av renovering. På sträckan har tätskikten idag uppnått sin tekniska livslängd. Även fogarna mellan ett flertal av betongskivorna är skadade. Tätskiktsbytet av ovan nämnda sträcka samordnas med projektet Spårväg City där en förlängning av spåren planeras från Hamngatan ner till Klarabergsgatan intill centralstationen. Plats Centrala Stockholm Intressant problemställning anledning till att projektet valdes ut Tekniskt utmanande projekt Storskaligt tätskiktsprojekt (omfattar kvadratmeter) Fokuserar endast på tätskikt med få gröna ytor till skillnad mot övriga fallstudier Entreprenadform Utförandeentreprenad på löpande räkning 7

13 Aktörer Beställare: Stockholms stad Generalkonsult: WSP Entreprenör: NCC Skanska Övriga aktörer: Flera olika fastighetsägare Skede vid intervjutillfället Byggskede Intervjupersoner Anders Willner, projekteringsledare, Trafikkontoret Stockholms stad (underkonsult från HIFAB) Göran Werme, uppdragsledare WSP Håkan Söderlund, huvudprojektledare, Trafikkontoret Stockholms stad Mats Nordin, byggledare betong/tätskikt, NCC Stig Hagström, f.d. projektansvarig, WSP 8

14 2.3 Hagastaden Allmän beskrivning av anläggningsprojektet Trafikleden Norra länken/e4/e20, Värtabanan och det gamla bangårdsområdet vid Norra Station utgör barriär och störningskälla i stadslandskapet. Under åren har flera planeringsinitiativ tagits i syfte att utnyttja området bättre. Området är tänkt att på ett naturligt sätt utvidga innerstaden och samtidigt knyta samman Stockholm och Solna. Fram till år 2025 ska området bebyggas och utvecklas till en helt ny del av staden med boende, parkområden och ett kunskapsintensivt näringsliv. Hagastaden ska växa fram i etapper om tre detaljplaneområden. Än så länge har den första detaljplanen tagits fram och vunnit laga kraft. En förutsättning för att kunna uppföra Hagastaden är att delar av E4/E20 och Värtabanan byggs in i tunnlar. Stockholms stad genomför i samarbete med Trafikverket byggnationen och överdäckningen av en 800 meter lång sträcka av E4/E20 och Värtabanan. Intunnlingen kommer att sträcka sig mellan Norrtull och några kvarter väster om Solnabron mot Karlberg i längsgående riktning och från Norra Stationsgatan över till Karolinska sjukhusområdet i Solna. Under stadsdelen byggs också ett stort garage, som är fokus för denna fallstudie, eftersom större delen av parken kommer att ligga ovanpå. Plats Stockholms innerstad, gränsen mellan Solna och Stockholm 9

15 Intressant problemställning anledning till att projektet valdes ut Ny stadsdel som helt byggs på betongbjälklag Tredimensionell fastighetsbildning Stort och komplext bygge med flera olika delar i flera parallella skeden Entreprenadform Flera olika entreprenader i olika former pågår parallellt. Aktörer Hagastaden är ett samarbete mellan många olika aktörer: Stockholms stad Solna stad Stockholms läns landsting Akademiska Hus Karolinska Institutet Karolinska Universitetssjukhuset Nya Karolinska sjukhuset Stockholms Science City Trafikverket Flera byggherrar med tillhörande organisationer Skede vid intervjutillfället Olika delar befann sig i olika skeden, allt från detaljplaneskede till byggskede. Intervjupersoner Astrid Evang, projekteringsledare Tom Ekman, projektledare övertagande Gustav Deuschl, projektledare - utförande norra stationsgaraget 10

16 2.4 Greenhouse Allmän beskrivning av projektet Greenhouse är en förtätning i det mijöprofilerade bostadsområdet Ekostaden Augustenborg. Huset byggs intill och ovanpå en gammal panncentral och kommer ytterligare förstärka områdets gröna profil. Huset blir ett boende som såväl erbjuder som inbjuder till en grön och klimatsmart livsstil. Stora balkonger erbjuder odlingsmöjligheter och en överbyggnad av den gamla panncentralen kommer att erbjuda en odlingsträdgård med växtbäddar och växthus. Greenhouse består av ett fjortonvåningshus med 34 odlingslägenheter och två studentkollektiv. I den gamla panncentralen ryms tolv större etagelägenheter, en miljöprofilerad förskola och ett gym. Huset byggs för miljöcertifiering enligt Passivhus (Feby) och Miljöbyggnad Guld. Plats Augustenborg, Malmö Intressant problemställning anledning till att projektet valdes ut Odling på takytor Balkonger med integrerade odlingsmöjligheter Bygget integrerar nybyggnation och befintlig byggnad med en gemensam takträdgård Entreprenadform Entreprenadform för projektet är totalentreprenad med samverkansform partnering. 11

17 Aktörer Byggherre: MKB fastighets AB Husarkitekt: Jaenecke Arkitekter Entreprenör: NCC Skede vid intervjutillfället Byggskede Intervjupersoner Linda Ericsson, Projektledare MKB Marcus Vesterberg, Projektledare MKB Emil Norén, Platschef NCC Jens Kindt, Projekteringsledare NCC 12

18 3. Diskussion och slutsatser I avsnitten Kravställningar, Informationsflöden samt Kontroll och uppföljningar i detta kapitel redovisas resultat från intervjuer tillsammans med arbetsgruppens åsikter och reflektioner. Varje avsnitt är i sin tur indelat i olika skeden. Varje avsnitt avslutas med Slutsatser där identifierade behov samt förslag på förbättringar, förtydliganden och förslag på framtida planeringsverktyg listas. 3.1 Kravställningar Kravställning som begrepp kan definieras på flera olika sätt beroende på i vilket sammanhang begreppet används. Gällande arbetsprocessen för gröna anläggningssystem handlar det om en rad olika kravställningar i olika skeden. Dessa har grovt delats in i följande kategorier: kravställningar utifrån lagar, regler och normer som ska uppfyllas kravställningar utifrån kvaliteten av utförda arbeten kravställningar utifrån kvaliteten på de olika komponenterna i systemet Kraven ställs ofta i någon form av kontrakt eller är outtalade/underförstådda. Exempel på detta är lagkrav som den utförande parten per automatik ska uppfylla Övergripande frågeställningar Under intervjuerna upplevdes generellt, att det finns en otydlighet kring vad som anses vara kravställande regler, som måste uppfyllas, och vad som är en norm hämtad från ett referensverk. Beteckningen norm tenderar användas lite diffust som ett samlingsbegrepp för både regler och normer. Trafikverkets så kallade bronorm (kravspecifikation angående bland annat tätskiktet på broar) används exempelvis som ett reellt krav. 1 Detta är inte fel om det ingår som ett krav i kontraktet men det finns en skillnad mellan denna typ av krav och lagstiftningskrav, som t ex Boverkets byggregler (BBR). Här finns risk för att missförstånd mellan parterna på marknaden uppstår. Någon form av förklarande text, som kan förtydliga skillnaderna mellan lagkrav, praxis, normer och projektspecifika krav borde därför tas fram. En annan brist som identifierats är att anläggningssystemen inte redovisas eller talas om som system när kravställningar diskuteras. Detta verkar gälla oavsett var i arbetsprocessen projekten befinner sig. I stället tenderar de olika delarna av systemet såsom bjälklag, tätskikt, isolering och vegetationsöverbyggnad att behandlas som separata tekniska delar. Risken är att det under arbetsprocessen uppstår otydlighet kring vad målet för systemet är och vilka funktioner det ska tillhandahålla. Speciellt gäller detta när anläggningar avses lösa flera uppgifter på en och samma gång under benämningen multifunktionella ytor. Denna brist på systemperspektiv riskerar att resultera i att de olika tekniska delarna optimeras utifrån respektive teknisk aspekt snarare än utifrån systemets bästa. Då vissa av dessa systemfunktioner, som t ex dagvattenfördröjning, inte får riskeras över tid är det av största vikt att aktörerna ser till hela systemets funktion. För att komma till rätta med denna problematik behövs en tvådelad insats: Inledningsvis handlar det om en allmän uppmaning till byggherren att betrakta anläggningssystemet som ett totalt funktionellt system och fundera över vilka krav som bör ställas gällande dess funktioner redan under tidiga skeden. Ett krav på ett grönt tak i en systemuppbyggnad kan exempelvis handla om att det ska kunna tillhandahålla funktionen 1 Detta är en norm framtagen av Trafikverket som styr olika aspekter rörande ett byggnadsverk av brotyp. 13

19 fördröjning av dagvatten vid en viss regnmängd samtidigt som det möjliggör en blandad flora för pollinerande djur. Dessa funktioner ska garanteras under ett visst antal år. Den andra delen är en uppmaning att ta fram någon form av kravspecifikation eller definition att använda sig av i redan under de tidiga skedena gällande vilken typ av systemuppbyggnad som avses anläggas. Ett sätt kan vara att ta fram ett klassningssystem för gröna tak och anläggningar. Detta skulle i ett första skede kunna utgöras av en mycket grov indelning. Tillexempel klass A, B och C för tjocka-, medeltjocka och tunna tak. Dessa skulle i ett senare skede kunna specificeras mer. Tillexempel A1, A2, A3 för tjockt tak med träd, buskar eller endast fältskikt. Fördelen skulle vara att aktörerna redan från början blir tvungna att reflektera över de tekniska konsekvenser olika val ger exempelvis gällande jorddjup, vikt, konstruktioner och därmed kostnader. Eventuellt skulle klassningssystemet kunna kopplas till ekonomiska nyckeltal och på så sätt även vara med från början avseende denna aspekt. Klassningssystemet skulle vidare kunna kompletteras med en systembeskrivning som specificerar vilka funktioner anläggningen ska ha samt under hur lång tid dessa ska garanteras. Även denna kan vara olika detaljerad för olika skeden eller utformad som ett levande dokument. Entreprenadformer är en annan viktig pusselbit i arbetsprocessen som lyfts fram i nästan samtliga intervjuer. Valet av entreprenadform har stor betydelse för både projekterings- och genomförandeskedets arbetsprocess. Möjligheten och sättet att kravställa anläggningssystemen skiljer sig avsevärt åt i de olika formerna. Generellt sett kan entreprenader delas in i två former; totalentreprenad eller utförandeentreprenad. Emellertid förekommer också en uppsjö av andra benämningar och definitioner på marknaden utöver dessa två. Vill läsaren veta mer om entreprenadformer hänvisas till Byggandets kontraktskommitté (BKK). 2 Några generella slutsatser gällande entreprenadformer följer nedan. I entreprenadformer likt totalentreprenad kan det uppstå situationer där det endast efterfrågas att konsulten ska rita så pass mycket att det går att bygga efter. I ett sådant fall ligger ansvaret till stor del hos entreprenören. Om denne rent hypotetiskt inte skulle ha god kunskap gällande gröna systemanläggningar föreligger stor risk att fel kan uppstå såvida inte aktörerna har en mycket god kommunikation och dialog. Likaså kan det föreligga en risk att projektörerna i en utförandeentreprenad riskerar att fragmentera systemet och endast redovisa det som separata delar, vilket kan ge problem oavsett hur noggrant de ritar (se diskussionen om tätskikt som system ovan). I valet mellan dessa båda övergripande entreprenadformer måste beställaren fundera över hur mycket kontroll och ansvar denne vill ha. T ex förespråkar vissa, bland annat tjänstemännen på Trafikkontoret Stockholms stad, att utförandeentreprenad är att föredra. Detta gäller särskilt i stora komplexa projekt där det inte finns några standardlösningar att tillgå. Utförandeentreprenaden ger då, enligt intervjupersonen, mer kontroll över projektet och dess tekniska delar för beställarens del 3. Gällande entreprenadformer kan endast konstateras att det är viktigt att reflektera över vilken form som väljs och vilka konsekvenser detta kan få för projekten i stort och de gröna anläggningssystemen i synnerhet Idé- och utrednings-/programskedet Intervjuerna pekar mot att aktörerna i tidiga skeden inte diskuterar krav på anläggningssystemen i någon större utsträckning. Däremot antyddes från flera håll, framförallt från byggherrar, att de generellt vill undvika terrasskonstruktioner och systemanläggningar med tätskikt oavsett vilka krav som ställs. Detta gäller särskilt gröna anläggningar. Argumenten handlar framför allt om dåliga erfarenheter från Tom Ekman (projektledare övertagande, Trafikkontoret Stockholm stad) 14

20 tidigare projekt och att man ser dessa anläggningar som en risk 4. Samtidigt angavs att det kommer att bli svårt att undvika dessa gröna lösningar framöver 5. Intervjuerna indikerar vidare att i de fall aktörerna talar om krav på anläggningssystemen i detta skede är det i relativt luftiga termer av önskade övergripande funktioner i samband med t ex gestaltningsprogram och visioner 6. Det är dock oklart hur kravställande detta blir i senare skeden. Flera av intervjupersonerna menade att kravställningar snarare var en fråga för det mer tekniskt inriktade systemhandlingsskedet och var tveksamma till om kravställningar tidigare i processen skulle bidra till bättre lösningar. Däremot verkar det vara underförstått i tidiga skeden att aktörerna senare i processen kommer att följa de standarder och normer som återfinns i t ex AMA-systemet 7. Om inga kravställningar finns i tidiga skeden gällande anläggningssystemet som helhet och dess tänkta funktioner finns en risk att den tänkta visionen inte kommer att realiseras. Exempelvis kan det handla om att gestaltningsprogrammet visar grönska på bjälklagen utan att övriga tekniska aspekter vägs in och tas med i de tidiga kalkylerna. Förslagen på hur dessa risker kan hanteras sammanfaller med de förslag som tas upp under Övergripande frågeställningar ovan Projekteringsskedet Intervjuerna pekar mot att det idag främst är under projekteringsskedet som kraven på anläggningssystemet börjar hanteras. Det är även i detta skede som systemet bryts ner i olika tekniska delar vilka fördelas på olika kompetenser såsom konstruktör, landskapsarkitekt, arkitekt, VAingenjör med flera. Här är det intressant att notera att vissa teknikområden, såsom konstruktion och geoteknik, upplevs ha högre krav på kvalitet och ansvar än andra eftersom det inom dessa områden medför en hög kostnad om något skulle gå fel 8. Det är därför möjligt att dessa teknikområden tas in före andra i arbetsprocessen och att anläggningssystemet, som redan nämnts, hanteras som separata delar där vissa kostnadstunga aspekter värderas högre och tas in tidigare, utan gemensam samsyn kring slutmålet för anläggningen. Denna brist på systemperspektiv är någonting som verkar uppstå främst i stora projekt som pågår över lång tid. Mer om detta finns i avsnittet Överlämningar, beslut, organisation och möten. För projekteringsskedet finns indikationer på att det föreligger oklarheter i gränssnittet mellan de olika referensverken AMA-anläggning och AMA-hus samt regelverket BBR. I den täta gröna staden kommer dessa regel och referensverk allt närmare varandra och gränsdragningen mellan dem upplevs ibland som oklar. T ex nämns i intervjuerna situationer där infrastrukturanläggningar kommer i direktkontakt med bostadsprojekt. Det finns här en uppenbar risk att frågor faller mellan stolarna gällande anläggningssystemets olika delar. Idag finns krav i BBR på att varje anläggning som är bygglovspliktig ska ha med en fuktsakkunnig som ansvarar för att fuktsäkerheten hanteras genom hela projektet. Hen författar en fuktplan som innehåller rådande lagstiftning och beställarens krav samt också beskriver hur ingående parter ska arbeta för att hantera fuktproblematiken i det specifika projektet 9. Kunskapsläget hos fuktsakkunniga gällande gröna systemanläggningar på betongbjälklag är dock osäkert och eftersom detta är en av de kompetenser som skulle kunna se till hela systemets funktion får bristen anses utgöra en risk. Det finns ett behov av tydligare koordinering mellan olika teknikområden i projekteringsskedet. Man behöver även fundera över när olika kompetenser kommer in i arbetsprocessen för att hantera det gröna totala anläggningssystemet. Som tidigare nämnts är det även mycket viktigt att alla ser sin del 4 Bo Pettersson (projekteringsledare, andra fasen) och Torbjörn Kumlin (fd. projektchef, Stockholmshem), kv. Hornslandet 5 Christoffer Hallersbo (bitr. projektchef, NCC), kv. Hornslandet 6 Jens Kindt (Projekteringsledare, NCC), Greenhouse 7 Jens Kindt (Projekteringsledare, NCC), Greenhouse och Bo Pettersson (projekteringsledare, andra fasen), kv. Hornslandet 8 Stig Hagström (f.d. projektansvarig, WSP), Sergels torgs tätskiktsrenovering 9 Jens Kindt (Projekteringsledare, NCC), Greenhouse 15

21 av systemet i relation till helheten och förstår vad syftet med systemet är. Detta gäller även beställarorganisationen och de som på sikt ska sköta systemet. En lösning skulle kunna vara att det klassningssystem som nämnts tidigare kommer in i ett mycket tidigt skede i arbetsprocessen tillsammans med någon form av systembeskrivning som är teknikövergripande. Detta skulle kunna vara ett sätt att synliggöra systemet för samtliga aktörer och på så sätt bidra till att uppnå samsyn genom hela arbetsprocessen. Det borde även vara intressant att undersöka om fuktsakkunnigs roll skulle kunna utökas till en än mer samordnande roll mellan teknikområden. Eventuellt skulle klassningssystem och systembeskrivning kunna ingå eller samverka med fuktsäkerhetsbeskrivning och fuktplan Genomförandeskedet Kraven under genomförandeskedet handlar till stor del om att utföra provtryckningar, egenkontroller och besiktningar 10. Detta kommer att diskuteras ytterligare i avsnittet Granskning och uppföljning. Det finns för detta skede ganska gott om krav men gruppen anser att dessa skulle kunna utökas gällande löpande kontroller som försyner vid anläggandet och utöka antalet rivprover. Vidare finns det indikationer på, vilket överensstämmer med gruppens erfarenheter från projekt, att det i många fall slarvas med t ex egenkontroller och dylikt, vilket kan ses som en stor risk gällande systemuppbyggnadens kvalitet. Således handlar det både om att se över krav och rutiner samt att aktörerna måste leva upp till de krav som redan ställs idag Drift- och underhållsskedet De kravställningar som identifierats i drift- och underhållsskedet omfattar kravet på att leverera relationshandlingar och driftspärmar från genomförandeskedet (diskuteras även i avsnittet Kontroll och uppföljningar), krav på inspektioner samt krav på teknisk livslängd och garantier. Relationshandlingar är de reviderade bygghandlingar som ska visa vad som faktiskt har byggts jämfört det som har projekterats. Kvaliteten på dessa handlingar kan emellertid ibland ifrågasättas. Det förekommer även att handlingarna aldrig når anläggningsägaren. Detsamma gäller för driftspärmarna som ska innehålla leverantörernas information om de olika tekniska delarna samt hur dessa ska skötas och underhållas. Kraven på leveransformat kan skilja sig åt från projekt till projekt, men det handlar ofta om att leveransen sker i form av papperskopior samt i digitalt format (t ex pdf). Hela detta förfarande, inklusive leveransformatet, bör ses som en risk för det långsiktiga förvaltandet av det gröna anläggningssystemet. Detta gäller speciellt om mottagarorganisationen saknar bra system för att hantera digitala dokument och istället förlitar sig på ett system med papperskopior. Utifrån detta kan det finnas behov av att se över hur kravställandet ser ut för hela processen kring leverans av relationshandlingar och driftspärmar. Om inte detta steg i arbetsprocessen fungerar riskerar alla goda tankar och intentioner från tidigare skeden att gå förlorade i förvaltningsorganisationen. När det gäller krav på inspektioner av det gröna anläggningssystemet efter det att anläggningen är färdigställd och garantitiden har löpt ut, finns motsvarande idag främst vad gäller infrastrukturanläggningar såsom broar och liknande byggnadsverk. Hur inspektionerna ska genomföras och hur ofta, styrs vad gäller Trafikverkets broar, av den så kallade bronormen 11. Det ses som orealistiskt att utöka kraven på inspektioner, eller ens använda denna typ av inspektioner, framför allt i komplicerade situationer som gatumiljöer eller under gröna anläggningar, inte minst med tanke på de kostnader som detta skulle innebära. Ett kostnadsexempel visar att en inspektion i gatumiljö, inklusive arbete, avstängningar av trafik med mera, kunde kosta upp mot 1,5 miljoner kronor för cirka 20 provpunkter 11. För anläggningar där bronormen inte tillämpas verkar det som om den rådande 10 Marcus Vesterberg (Projektledare MKB) och Emil Norén (Platschef, NCC) Greenhouse 11 Håkan Söderlund (Huvudprojektledare, Trafikkontoret Stockholms stad), Sergels torgs tätskiktsrenovering 16

22 strategin i många fall är att låta anläggningarna stå tills läckage upptäcks. Förvisso ligger det en risk i att inte kontrollera systemuppbyggnadens täthet med jämna intervall men eftersom kostnaden för inspektionerna tenderar att bli mycket hög, speciellt för komplicerade och mäktiga systemuppbyggnader, är det svårt att ställa höga krav kring inspektioner över tid. I de fall läckage uppstår i en anläggning är det som regel inte tätskiktet som sådant som läcker utan läckaget uppstår i skarvar, genomföringar, fogar eller dylikt. Gällande livslängd och garantitider på olika komponenter i anläggningsuppbyggnaden är det viktigt att särskilja dessa två begrepp. Livslängden talar endast om hur länge konstruktioner och liknande beräknas klara sig innan de behöver bytas ut eller renoveras. Garantitider handlar om hur länge leverantörer och entreprenörer tar ekonomiskt ansvar för sina produkter och arbeten. Avseende livslängd på anläggningarna hänvisar flera av de intervjuade till BBR och 50 års livslängd för t ex ett tätskikt/tätskiktssystem 12 respektive 100 år för betongkonstruktioner. Flera intervjuade personer angav under intervjuerna att en realistisk livslängd för tätskikt ligger mellan 30 och 60 år, enligt deras uppfattning. Detta sammanfaller även med driftsansvarets längd i exempelvis fallstudien Sergels torg med tillhörande tätskiktsutbyte. Här kommer Stockholms stad att stå för skötseln av systemuppbyggnaden i 50 år. Därefter överlåts ansvaret till fastighetsägarna vilket innebär att kostnader för reparationer och ombyggnation hamnar hos dem i framtiden 13. Det uppfattas som svårt att ställa högre krav, än de som redan finns, på olika materialkomponenters livslängd eftersom högre krav skulle kunna driva upp både materialkostnader och försäkringspremier vilket sammantaget kraftigt skulle öka den totala produktionskostnaden. Risken är då att den gröna anläggningen bedöms som orealistisk ur ekonomisk synvinkel. Dock bör aktörer, i den mån det är möjligt, testa och utvärdera nya materialkomponenter och system för att på så sätt driva på utvecklingen. Frågan är vad som kan anses vara en rimlig nivå för en kostnadsökning i relation till förlängd livslängd på en grön anläggningsuppbyggnad. Svaret torde variera kraftigt beroende på typ av anläggning. När det gäller garantier skiljer sig dessa åt mellan olika konstruktionsdelar och aktörer. Trafikkontoret i Stockholm vill t ex ha en garantitid från entreprenören på 10 år när det gäller själva tätskiktet, jämfört med normalt 5 år. 14. På frågan om vad som skulle hända om kravet på garantitiden för ett tätskikt skulle höjas kraftigt, och t ex hamna på år, ställde sig flertalet av intervjupersonerna tveksamma till detta, inte minst med tanke på de ökade kostnader för försäkringspremier som detta skulle medföra. Kostnader för längre garantitider riskerar i slutändan ofta att hamna hos bostadsrättsköpare eller skattebetalare, menar man 14. Det påpekades även att kraftigt förlängda garantitider skulle kräva andra typer av material och lösningar vilket också skulle leda till större kostnader. När det gäller garantitider för de gröna delarna, d v s växtbädd och vegetation, bedöms det vara så att de krav som ställs på garantiskötsel inte alltid uppfylls. Ett problem kan vara att om vegetationen tar skada blir detta inte alltid synligt förrän efter garantitidens slut. Det kan därmed bli svårt att bevisa vad den dåliga vegetationsutvecklingen egentligen berodde på. Detta utgör en risk för systemuppbyggnaden som helhet, speciellt om den gröna anläggningen t ex primärt är installerad för att ta hand om dagvatten. Det antyddes också i intervjuerna att vissa entreprenörer och leverantörer vill friskriva sig från krav gällande t ex brunnar och deras genomföringar på tätskikt. Om upplysningen stämmer och oklarheter föreligger, bör detta ses som en risk. Diskussionen om ansvar och garantier blir uppenbart ganska snårig för den oinvigde. Avslutningsvis kan påpekas att det finns en diskrepans på ett övergripande plan gällande tidsaspekterna för anläggningssystemets olika delar. Skillnaden ligger i att de tekniska delarnas garantitider och förväntade livslängder skiljer sig från växtbäddens och vegetationens. T ex kommer en park likt den som planeras i Hagastaden i Stockholm att innehålla träd och gröna strukturer vilka förväntas bestå mycket längre än de 50 år som BBR anger i samband med t ex tätskiktssystem och tätskiktsprodukter. Det föreligger även ett behov av att se över hur kraven gällande både garanti- och långsiktig skötsel efterlevs på marknaden. Det bedöms vidare att i många av fallen där skötseln inte 12 Linda Ericsson (Projektledare, MKB), Greenhouse 13 Anders Willner (projekteringsledare), Sergels torgs tätskiktsrenovering 14 Tom Ekman (projektledare övertagande, Trafikkontoret Stockholm stad), Hagastaden 17

23 utförs på ett korrekt sätt, detta ofta beror på okunskap. Kunskapsspridning på samtliga nivåer inom branschen efterlyses därför för att lyfta fram vikten av och öka statusen för skötselskedet Slutsatser gällande kravställningar Det finns ett identifierat behov av att: tydliggöra vad som är lagkrav och vad som är normer för aktuella anläggningssystem. tydliggöra vikten av att se anläggningssystemen som system och inte som separata komponenter med separata krav. tydliggöra vad valet av entreprenadform och möjligheterna till kravställning kan innebära avseende installationen av ett anläggningssystem. säkerhetsställa att alla teknikområden behandlas i tid under arbetsprocessen. säkerhetsställa att alla teknikområden samverkar med anläggningssystemet som helhet. se över hur referenssystemen AMA-hus och AMA-anläggning fungerar tillsammans i fråga om det totala anläggningssystemet. se över möjligheten att kravställa/utöka/utveckla fuktsakkunnigs roll genom hela arbetsprocessen. bättre följa upp att kontroller av olika slag efterlevs. se över eventuella friskrivningar inom olika tekniska delar och situationer kring anläggningssystemen. undersöka och utvärdera nya typer av material och systemlösningar. se över kraven för utformningen, framtagandet och leveransformatet av relationshandlingar, systembeskrivningar och driftsinstruktioner. öka kunskapen gällande kravställningar på drift- och skötselaspekter bland aktörer. Förslagsvis bör byggherrar: redan i tidigt skede slå fast vilken typ av anläggningssystem som avses anläggas samt analysera vilka kravställningar som kommer att bli nödvändiga. analysera vad val av entreprenadform kommer att innebära gällande möjlighet att kravställa anläggningen. överväga att ta in en bredare expertgrupp redan i tidigt skede för att stämma av den planerade anläggningen. följa upp och ta del av entreprenörens/entreprenörernas arbete med krav gällande kontroller och uppföljningar som denne/dessa har åtagit sig att genomföra. utreda om det kan vara värt att ställa krav på längre garantitider och förväntade livslängder på anläggssystemets olika komponenter. utvärdera om kravställningen på det material som ska tas fram och lämnas över till mottagaren av anläggningen kan utformas på ett lämpligare sätt än vad som nu är fallet. Förslag på insatser/verktyg/skrivningar som kan tas fram: Förtydligande skrivning om skillnader mellan lagkrav, praxis, normer och projektspecifika krav avseende anläggningssystem. Krav för en systembeskrivning av en anläggning. Förslag på en systembeskrivning av en anläggning. Denna kan anpassas för respektive skede eller utformas som ett levande dokument. Förslag på ett klassningssystem för gröna systemanläggningar med tillhörande terminologi för systemets olika komponenter. 18

24 Översikt över vilka referensverk, regelverk och normer som kan komma att bli aktuella under arbetet med ett anläggningssystem. Se över och informera om vilka regler och referensverk som inte riktigt fungerar tillsammans. Se över och ge rekommendationer angående en eventuellt utökad roll för fuktsakkunnig i arbetsprocessen. Sammanställa en lista på material och förväntade livslängder samt ge rekommendationer angående när dessa kan vara lämpliga att använda. Utreda om det förekommer några problematiska friskrivningar inom branschen gällande anläggningssystemens olika delar. Om så är fallet ska detta tydliggöras i vägledning. Förslag på hur kravställningar kan se ut för att få ett lämpligt format på det material som ska lämnas över till olika typer av organisationer med olika förutsättningar och behov. Goda exempel som visar på vikten av en bra och långsiktig skötsel av anläggningar. Anordna kunskapsseminarium för branschens olika aktörer gällande skötsel och underhåll av anläggningar. 19

25 3.2 Informationsflöden Informationsflöden i arbetsprocessen är en stor utmaning i dagens projekt. Dessa flöden kan se olika ut beroende på skede, och hanteras på olika sätt beroende på projektens storlek och komplexitet samt vilka aktörer som är inblandade. I små projekt med färre aktörer är ofta informationskanalerna kortare och besluten snabbare än i stora projekt där den organisatoriska delen av projektet ibland tenderar vara lika utmanande som projektuppgiften i sig. Samtliga delar i detta intrikata pussel kan på ett eller annat sätt komma att påverka det gröna anläggningssystemets slutgiltiga kvalitet. Informationsflödena analyserades utifrån fyra kategorier; organisation, möten, beslut och överlämningar. Respektive kategori förekommer i följande avsnitt under de olika skedena (se avsnitt 1.6 Metodik) om det bedömts ha funnits relevant information att lyfta fram. I annat fall har kategorin/underrubriken utgått Övergripande frågeställningar Organisation En projektorganisation kan variera i utformning och omfattning. Intervjuerna pekar mot att det inte finns någon speciell standard för hur ett projekt ska bemannas 15. Det kan förmodas vara så för de flesta projektbaserade organisationer som för övrigt verkar tas fram specifikt för ett projekt och som i stor utsträckning utgår från projektledarens preferenser och projektets specifika behov. Vidare kan organisationerna svälla och krympa under olika skeden, t ex om det blir tillfälligt stopp i ett projekt eller mellan olika skeden 15. I större projekt tenderar av ren nödvändighet ansvaret att brytas ner på flera personer och genererar då större organisationer. Här tenderar risken för att information inte koordineras gällande anläggningssystemens samtliga delar öka. Ett exempel i Stockholm är Hagastaden som är ett mycket stort anläggningsprojekt som kommer att pågå under lång tid. Projektet är uppdelat på flera delar som befinner sig i olika skeden av arbetsprocessen. Projekteringsledarnas ansvar är här stort när det gäller att få informationsflödena att fungera 15 och samverkan är av största vikt. T ex bör det tidigt slås fast hur och på vilka sätt informationen ska fördelas och hur rutinerna för detta ska se ut. En annan aspekt i stora projekt, likt Hagastaden, är att aktörerna helt enkelt riskerar att dränkas i informationsflödet 16. Här kan olika verktyg och modeller användas för att samla upp och kanalisera information men det är inte alltid att detta arbete struktureras på ett tillfredsställande sätt 17. En annan fråga som lyftes i detta sammanhang var att om beställaren önskar snabba projekt, vilket brukar vara en förutsättning idag, krävs att denne avsätter tid och är delaktig i processen samt tillgängligt för snabba beslut 16. Ett bra exempel är Greenhouse i Malmö där man valt att projektera i en samverkansform där ingående discipliner placerats i en gemensam projektstudio. På så sätt kunde projektet få till stånd de snabba och tydliga kommunikationer som eftersträvats 18. Till sist är det helt avgörande att det finns en mottagarorganisation som är beredd, villig och kunnig nog att ta emot och behandla anläggningsinformationen. Detta diskuteras mer under rubriken Överlämningar nedan. Kopplat till diskussionen om organisation finns ett behov av att redan tidigt i projekten fundera ingående över hur arbetet med den totala systemuppbyggnaden ska hanteras rent organisatoriskt. Hur organisationer hanterar information internt samt hur de lämnar över relevant information till kommande skeden av arbetsprocessen är avgörande för projektets slutgiltiga framgång. Här finns en direkt koppling till ett eventuellt klassningssystem med en tillhörande systembeskrivning som ett sätt att strukturera och kanalisera informationen (se avsnitt 3.1 Kravställningar). Det kopplar även till förslaget (i samma avsnitt) om att fuktsakkunnig skulle kunna vara en lämplig resurs att använda som informationsbärare inom och mellan organisationer och skeden. 15 Håkan Söderlund (Huvudprojektledare, Trafikkontoret stockholms stad), Sergels torgs tätskiktsrenovering 16 Mats Nordin (Byggledare betong/tätskikt), Sergels torgs tätskiktsrenovering 17 Astrid Evang (projekteringsledare), Hagastaden 18 Linda Ericsson (MKB), Greenhouse 20

26 Möten Något förenklat talades det i intervjuerna om fyra typer av möten; administrativa möten (t ex ekonomi och övergripande frågor), arbetsmöten (t ex projektering- och planeringsmöten), produktionsmöten (t ex byggmöten) och slutligen överlämningsmöten (t ex avlämningar mellan olika skeden eller en slutavlämning i samband med slutbesiktning). Intervjuerna pekar mot att anläggningssystemen nästan uteslutande berörs på arbets- och produktionsmöten. Viss osäkerhet rådde gällande överlämningsmöten eftersom man inte i någon av fallstudierna hade nått fram till detta skede i arbetsprocessen ännu. Det verkar finnas en risk kopplad till att anläggningssystemet inte fullt ut finns med i främst de inledande kalkylerna i arbetsprocessen vilket i sin tur kan leda till att systemets kostnad undervärderas och problem uppstår senare i arbetsprocessen. Som redan påpekats bör man i en vägledning betona vikten av att ta upp de gröna anläggningssystemen redan under tidiga skeden i arbetsprocessen så att en realistisk lösning kan förankras redan från start. Möten där alla aktörer deltar samtidigt och kan bolla problem och lösningar verkar ses som det bästa sättet att garantera anläggningssystemets kvalitet. Vikten av att ha erfarna deltagare på möten och att dessa samtidigt är flexibla när det kommer till kompromisser mellan olika teknikområden lyfts även fram 19. Självklart är det svårt att alltid ha erfarna och flexibla deltagare på alla möten. Projekten bör dock under alla omständigheter sträva efter att etablera en möteskultur där det är högt i tak och alla teknikområden får komma till tals. Beslut Intervjuerna pekar mot att mötesprotokoll och mail är den dokumentation som är vanligast förekommande inför beslut. Intervjupersonerna menade att det generellt sett är ett omfattande arbete att koordinera informationsflödet i dagens arbetsprocess, speciellt i stora projekt. Betslutsloggar på övergripande nivå gällande t ex överenskommelser och avtal mellan olika aktörer, användes i någon form inom samtliga fallstudier. Däremot indikerar intervjuerna att frågor som rör anläggningssystemen som sådant inte tas upp i beslutsprocessen. Snarare verkar beslut som rör dessa system dokumenteras i mötesprotokoll och mail på de olika typer av möten som nämnts ovan. I stora projekt med flera delprojekt kan det ligga mycket outtalat ansvar på respektive delprojekt när det gäller att förmedla information till övriga berörda parter utanför det egna delprojektet. Här skulle enligt uppgift behövas tydligare riktlinjer. I en av intervjuerna nämndes att det i vissa projekt finns en projektkoordinator som tar hand om all dokumentation och sprider information om exempelvis beslut till samtliga berörda. Projektkoordinatorns roll är att stödja projektledaren 20, och funktionen utgör ett bra exempel på hur man inom ett stort projekt kan garantera informationsflödet gällande beslut. I mindre projektorganisationer ryms emellertid en projektkoordinator inte alltid inom projektets ekonomiska ramar. Avslutningsvis konstateras, mot bakgrund av genomförda intervjuer, att det föreligger en risk, speciellt i stora projekt, att information om beslut som påverkar den totala gröna anläggningsuppbyggnaden inte når alla berörda parter. Det är därför av största vikt att man tidigt i arbetsprocessen tänker igenom och fastlägger hur beslut ska tas och att information om dessa beslut delges alla berörda i projektet. Överlämningar Överlämningar inom projekten kan handla om allt från att skicka en skiss i ett tidigt skede av arbetsprocessen till leverans av färdiga bygghandlingar eller överlämnandet av relationshandlingar. I varje steg finns en risk att information inte når alla eller levereras på ett sätt som gör att mottagaren 19 Mats Nordin (Byggledare betong/tätskikt), Sergels torgs tätskiktsrenovering 20 Håkan Söderlund (Huvudprojektledare, Trafikkontoret stockholms stad), Sergels torgs tätskiktsrenovering 21