PROGNOS Prognos DEN EXPORTLEDDA TILLVÄXTEN FORTSÄTTER RISKERNA KOMMER FRÅN FÖRENTA STATERNA. Återhämtning i Europa

Transkript

1 PROGNOS Tilläggsuppgifter: Prognoschef Pekka Sauramo Tel Informatör Seija Parviainen Tel Prognos DEN EXPORTLEDDA TILLVÄXTEN FORTSÄTTER RISKERNA KOMMER FRÅN FÖRENTA STATERNA Den globala ekonomin är nu inne i en period med kraftig tillväxt. De gynnsamma internationella konjunkturerna präglar den närmaste tidens konjunkturutsikter också i Finland. Den internationella ekonomiska utvecklingen medför dock betydande risker som kan äventyra en fortsatt konjunkturuppgång även i Finland. Återhämtning i Europa Europa håller långsamt på att återhämta sig i den globala ekonomins kölvatten. Både i år och nästa år kommer den ekonomiska tillväxten i EU att uppgå till drygt 3 procent. Den snabbaste tillväxtperioden infaller i år, men tillväxttakten förutses nästa år ändå bli högre än i Förenta staterna. Den relativt starka tillväxten håller i sig även om vi räknar med att Europeiska centralbanken höjer räntenivån under andra halvåret. I den närmaste framtiden kommer den svaga euron att förbättra EMU-ländernas exportmöjligheter inte bara i fråga om Förenta staterna utan också vad gäller ett allt starkare Sydostasien. Av de EU-länder som är viktiga med tanke på Finlands export är Tyskland på väg uppåt främst tack vare exportindustrin. Den privata konsumtionen stimuleras i Tyskland dessutom av lättnader i inkomstbeskattningen. Också Frankrike upplever ett ekonomiskt uppsving. I Frankrike bidrar den sjunkande arbetslösheten till att stimulera konsumtionen. I Storbritannien tar tillväxten fart främst till följd av den kraftigt ökade exporten, men tillväxten stärks också av inhemska faktorer, den privata konsumtionen och privata investeringar. Världsekonomin tar fart, riskerna oroar Det största hotet mot stabiliteten i världsekonomin utgör ekonomin i Förenta staterna som kännetecknas av ett växande bytesbalansunderskott och hushållens på lång sikt ohållbara skuldsättning. Tillväxttakten i Förenta staterna är fortsatt snabb i år men avtar i nästa år.

2 Orsaken ligger framför allt i en stramare penningpolitik. Styrräntorna kommer att höjas i Förenta staterna under året. Den kraftiga sågrörelsen i börskurserna urholkar för sin del de amerikanska konsumenternas tilltro till att de goda tiderna skall fortsätta. Detta återspeglas i att ökningen i den lånebaserade och fortfarande kraftigt växande privata konsumtionen dämpas. Oron på aktiemarknaden kan också minska de utländska investerarnas intresse att finansiera bytesbalansunderskottet, vilket skulle förvärra läget. Utöver den ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna är en fortsatt recession i Japan en betydande riskfaktor för den globala ekonomin. I den japanska ekonomin kan vissa tecken på en återhämtning skönjas, som exempelvis den branta uppgången i börskurserna under 1999 och begynnande strukturella förändringar i ekonomin på grund av fusionsvågen. Något slut på den utdragna recessionen syns emellertid ännu inte. Den japanska ekonomin är också känslig för andra risker i den globala ekonomin. Återhämtningen i Sydostasien har varit snabbare än vad man allmänt väntat. Frånsett Indonesien har de nyligen industrialiserade ekonomierna i Sydostasien åter kommit in i en period av snabb tillväxt. Flera sydostasiatiska länder uppvisar tvåsiffriga tillväxttal. En viktig faktor för den exportledda återhämtningen har varit den fortsatt starka ekonomiska tillväxten i Förenta staterna. Det långvariga prisfallet i Kina håller på att bromsas upp, vilket stärker den ekonomiska tillväxten i hela Sydostasien. Den ekonomiska utvecklingen i transitionsekonomierna är på väg att stabiliseras. Efter många år av fritt fall växlar även Ryssland in på tillväxtspåret främst tack vare rubelns depreciering och oljeprisstegringen. Den snabbare ekonomiska tillväxten i Ryssland kan emellertid vara temporär. Man vet ännu inte om Rysslands nye president Vladimir Putin går in för fortsatta ekonomiska reformer. Rysslands andel av Finlands utrikeshandel är så liten att eventuella störningar skulle ha endast marginell inverkan på den finländska ekonomin totalt sett. Inom vissa branscher, som till exempel livsmedelsindustrin, textiloch konfektionsindustrin och den grafiska industrin, skulle en återhämtning av den ryska ekonomin självfallet ha en positiv effekt på exporten och sysselsättningen.

3 Exporten ger fart åt produktionstillväxten I Finland var konjunkturutvecklingen 1999 oenhetlig. Ännu i början av fjolåret sjönk exporten rentav något, eftersom någon klar förbättring inte skett i de internationella konjunkturerna. När världsekonomin återhämtade sig under andra halvåret började exportutsikterna ljusna även i Finland. Av de inhemska faktorer som inverkar på konjunkturerna överraskades prognosmakarna mest av den lama uppgången i den privata konsumtionen. Denna var den främsta orsaken till att tillväxten i totalproduktionen, 3,5 procent, blev något lägre än vad prognosmakarna hade förutspått under första halvåret När exportens ökningstakt accelererade började tillväxtutsikterna för produktionen förbättras mot slutet av året men till följd av den låga konsumtionen endast obetydligt. I år kommer den ekonomiska tillväxten dock att ta fart och totalproduktionen växer med i genomsnitt 5 procent. Den snabba tillväxttakten avtar något nästa år, då totalproduktionen väntas stiga med ca 4 procent. Bakom den kraftiga produktionstillväxten ligger framför allt den mycket starka exportutvecklingen. Exporten går i år upp med nästan 10 procent. De förbättrade exportutsikterna beror i sin tur på den starkare tillväxten i världsekonomin. Till den gynnsamma exportutvecklingen bidrar också den synnerligen goda priskonkurrenskraften. Risken att förlora den är inte överhängande och äventyrar således inte den närmaste tidens gynnsamma utveckling. Försvagningen av euron har klart förbättrat de finländska exportföretagens redan tidigare goda konkurrenskraft utanför euroområdet. Som lokomotiv för exporten fungerar särskilt den traditionella skogs- och metallindustrin. Också elektronikindustrin ger fart åt exporten men en större del än förut av dess produktionsexpansion sker utanför Finlands gränser och syns således inte i någon exportökning. Exporten ökar i rask takt också i nästa år. Exportuppgången dämpas dock i någon mån genom den amerikanska konjunkturavmattningen och den något långsammare ekonomiska tillväxten i EU-länderna Också den inhemska efterfrågan ökar klart i den närmaste framtiden. De privata investeringarna stiger i år med 9 procent. Under de två senaste åren har anskaffningen av maskiner och utrustning varit rätt lam

4 men återspeglas i år i en investeringsökning. Industriinvesteringarna minskade i fjol men ökar i år betydligt till följd av de överlag goda konjunkturutsikterna. Livligast är investeringsverksamheten inom skogs- och metallindustrin. Investeringarna i maskiner och utrustning tar fart också inom servicenäringarna. Även byggnadsinvesteringarna fortsätter att växa kraftigt. Investeringarna koncentreras i den närmaste framtiden dock i allt högre grad på andra branscher än byggande. Investeringsuppgången är snabb också i nästa år. Investeringskvoten, dvs. investeringarnas andel av bruttonationalprodukten, kommer dock ännu inte att nå tidigare decenniers rekordnivåer. I Finland håller tyngdpunkten för investeringsverksamheten på att flyttas från fysiskt produktionskapital till humankapital, vilket innebär satsningar på bland annat utbildning och forskning och produktutveckling. En oskiljaktig del av denna utveckling har varit att effektivera eller eliminera bruket av ineffektivt använt kapital. Köpfest för några få Den snabba tillväxttakt som prognostiserats för den närmaste framtiden kan inte förverkligas utan hushållens medverkan, dvs. utan en relativt stark tillväxt i den privata konsumtionen. Löntagarnas forskningsinstitut räknar med att den privata konsumtionen både i år och nästa år växer med 3,5 procent. Tillväxttakten accelererar något från i fjol men blir dock klart lägre än under köpfesten i slutet av 1980-talet. Det är därför förvånande att man i den ekonomiskpolitiska debatten i Finland har börjat jämföra den senaste tidens ekonomiska utveckling med överhettningen i slutet av 1980-talet. Visst finns det likheter: en brant kursuppgång på börsen och långa köer av presumtiva aktietecknare. Ett väsentligt inslag saknas dock nu. För tio år sedan grundade sig köpfesten till stor del på hushållens enorma skuldsättning. Under den pågående högkonjunkturen har något sådant inte förekommit och vi förutspår att det inte heller kommer att göra det framöver. Trots att hushållens skuldsättning ökat under de två senaste åren ligger den fortfarande på den rätt låga nivå

5 som rådde i mitten av 1980-talet. Därför är en jämförelse av den senaste utvecklingen med de galna åren i slutet av 1980-talet till vissa delar klart vilseledande. Konsumenterna har gjort sina inköp i stort sett inom ramen för sina tillgångar, och det är bara förmögna och nyrika som kunnat ägna sig åt en eventuell köpfest. De senaste årens utveckling av den privata konsumtionen och hushållens köpkraft innehåller några överraskande drag. Den privata konsumtionen växte i fjol med bara 2,9 procent trots att hushållens köpkraft mätt med den disponibla realinkomsten ökade med 4 procent. Hushållen sparade en större del än tidigare av sina inkomster, dvs. deras sparkvot steg, även om den med tanke på konjunkturläget hade kunnat förväntas sjunka, vilket också många förutspådde. Att hushållens framtidstro förstärkts har framgått exempelvis av konsumentbarometerundersökningar, vilket gett grundad anledning att anta att sparkvoten skulle sjunka i någon mån. Den ökade sparkvoten har dock sin naturliga förklaring. I nationalräkenskaperna hänförs också realiserade vinster av anställningsoptioner till hushållens inkomster. I fjol realiserades sådana till ett värde av ca 4 miljarder mark. Om lönerna rensas för optionsvinster stannar tillväxten i hushållens köpkraft på ca 3 procent. Den ökade sparkvoten ger således en felaktig bild av den vanliga konsumentens konsumtionsbeteende och inkomstökning under den senaste tiden. Den relativt snabba uppgången i hushållens köpkraft har också varit förenad med kraftigt ökade inkomstskillnader. Det syns också i de siffror som beskriver konsumtionsoch inkomstutvecklingen totalt sett. Inkomstfördelningen gynnar kapitalet Den för i år och nästa år prognostiserade tillväxten i den privata konsumtionen på 3,5 procent baserar sig på bedömningen att också hushållens köpkraft bägge åren stiger i ungefär samma mån. Sparkvoten kommer således enligt prognosen inte att förändras väsentligt i den närmaste framtiden. För detta år har nästan alla nya inkomstpolitiska avtal redan ingåtts. Löntagarnas forskningsinstitut bedömer att lönenivån till följd av avtalsförhöjningarna och löneglidningen i år stiger med i genomsnitt ca 4 procent. Prognosen om hushållens köpkraft under nästa år grundar sig på antagandet att lönenivån också då stiger

6 med ca 4 procent. En sådan lönenivåutveckling kan inte betraktas som ett tecken på ökad löneinflation som skulle äventyra en balanserad ekonomisk utveckling. Löneökningstakten är alltför hög om den exempelvis äventyrar priskonkurrenskraften och en fortsatt tillräckligt god lönsamhet för företagen. Enligt prognosen finns det ingen sådan risk. Företagen kommer även i fortsättningen att ha en mycket god priskonkurrenskraft och genomsnittlig lönsamhet. En uppgång i lönenivån på ca 4 procent innebär inte någon väsentlig förändring av den funktionella inkomstfördelningen mellan arbete och kapital åtminstone inte i en för kapitalet ofördelaktig riktning. Prognosen visar en liten nedgång i löneinkomstandelen. Eftersom realiserade anställningsoptioner ingår i lönesumman ger exempelvis den faktiska tillväxten i löneandelen 1999 en felaktig bild av hur företagsverksamhetens genomsnittliga lönsamhet utvecklats den senaste tiden. I den ekonomiska historien efter andra världskriget finns det knappast någon period då företagens genomsnittliga lönsamhet skulle ha varit så god som under åren efter recessionen. Det går knappast heller att finna motiveringar för uppfattningen att en klart avvikande funktionell inkomstfördelning i ljuset av den nuvarande ekonomiska historien skulle vara ett nytt normalt tillstånd som med tanke på en stabil ekonomisk utveckling borde accepteras. Inflationen tar fart temporärt Inflationstakten accelererade i fjol då särskilt världsmarknadspriset på råolja gick upp betydligt under andra halvåret. Prisstegringen tog fart också på grund av dollarns förstärkning. Dessa är de främsta orsakerna till att konsumentpriserna i år stiger med i genomsnitt 2,6 procent. Inflationsökningen blir tillfällig, eftersom råoljepriset sjunker under årets lopp. I nästa år blir den genomsnittliga inflationstakten något över 2 procent. Inflationsdrivande verkar bland annat de högre boendekostnaderna. Uppgången i lönenivån på ca 4 procent ökar enhetsarbetskostnaderna med ca 2 procent i nästa år, vilket är i överensstämmelse med inflationsmålet på 2 procent.

7 Till följd av prisuppgången på råolja och andra insatsvaror stiger importpriserna i år snabbare än exportpriserna även om exportvarupriserna också går upp. Följaktligen försvagas bytesförhållandet klart under året. Tack vare den mycket kraftiga uppgången i varuexporten fortsätter emellertid överskottet i handelsbalansen att växa och därmed också bytesbalansöverskottet. Den fortsatt starka exporttillväxten ökar såväl handels- som bytesbalansöverskottet även i nästa år. Ny arbetskraft bromsar nedgången i arbetslösheten Sysselsättningen förbättrades under andra hälften av 1990-talet tack vare den relativt starka ekonomiska tillväxten. Också i år och nästa år kommer den goda tillväxten att öka sysselsättningen i en årstakt av drygt 2 procent. I år ökar antalet sysselsatta med personer och nästa år med ungefär lika många. Trots den exportledda totalefterfrågan stiger antalet arbetstillfällen inom industrin totalt sett inte särskilt mycket. Nya jobb skapas liksom förra året mest inom den privata servicesektorn och byggnadsbranschen. Att de nya jobben koncentreras till servicesektorn märks också i att de deltidsanställdas andel av alla löntagare fortsätter att öka. Arbetskraftsbrist förekommer främst i elektronik- och databranschen. Utbudet av arbetskraft växer under prognosperioden i en årstakt av drygt 1 procent. Ökningen är dock inte lika snabb som i fjol, då den starka efterfrågan på arbetskraft och den förbättrade sysselsättningen ledde till att nya arbetssökande kom ut på arbetsmarknaden. Liksom i fjol är det ungdomar som står för största delen av utbudsökningen. Ungdomarnas andel av arbetskraften utgör nu nästan 50 procent, vilket dock är omkring 7 procentenheter lägre än toppnivån under högkonjunkturen före recessionen. Likaså är arbetskraftens andel av åringarna fortfarande 3 ½ procentenheter lägre än före recessionen. Det ökade arbetskraftsutbudet bromsar också i fortsättningen nedgången i arbetslösheten. I år sjunker arbetslöshetsgraden till 9,2 procent och nästa år till 8,3 procent. De arbetslösa ungdomarnas antal pressas framför allt upp av det växande arbetskraftsutbudet av heltidsstuderande. I februari i år var hela två tredjedelar

8 (ca ) av de arbetslösa ungdomarna heltidsstuderande. Tack vare de åtgärder (bl.a. sammansatt stöd) som vidtagits för långtidsarbetslösa och det gynnsamma läget på arbetsmarknaden har andelen långtidsarbetslösa av det totala antalet arbetslösa minskat ytterligare. De avslutade sammanhängande arbetslöshetsperiodernas genomsnittliga längd minskade i fjol till 19 veckor eller drygt fyra månader. I förhållanden med snabb ekonomisk tillväxt kommer kortvarigt arbetslösa att kunna sysselsättas snabbare också i fortsättningen. Arbetslöshetsperiodernas genomsnittliga längd ökar inte längre utan kommer snarare att minska något. I fjol blev de pågående arbetslöshetsperioderna i alla andra åldersklasser utom i klassen över 60 år i genomsnitt kortare än förut. Arbetslöshetsperioderna är dock fortfarande oroväckande långa i synnerhet för äldre personer. Överskottet i de offentliga finanserna ökar Underskottet i statsekonomin har minskat i snabb takt till följd av kraftiga sparåtgärder och en gynnsam ekonomisk utveckling. I år övergår underskottet i ett överskott som tack vare den relativt starka ekonomiska tillväxten ökar ytterligare i nästa år. I år kommer överskottet att uppgå till ca 6 miljarder mark för att i nästa år stiga till närapå 15 miljarder mark. Även om det finns stora skillnader mellan olika kommuners ekonomi har läget i genomsnitt förbättrats. Kommunsektorns lilla budgetunderskott övergår i år och nästa år i ett litet överskott. Eftersom socialskyddsfondernas finansiella överskott fortsätter att växa kommer den finansiella ställningen för hela den offentliga sektorn att förbättras betydligt under 2000 och Det gynnsamma finansiella läget, som ytterligare förstärks bland annat genom intäkterna från privatiseringen av statsbolag, möjliggör en rätt snabb minskning av den offentliga sektorns skuld. Hur snabbt skulden minskar beror dock på vilka val beslutsfattarna gör. Löntagarnas forskningsinstitut bedömer att statsskulden minskar betydligt både i år och nästa år. I slutet av 2001 kan skulden redan ha sjunkit under 380 miljarder mark. Den offentliga sektorns EMU-skuld krymper också och kan vid slutet av 2001 utgöra mindre än 40 procent av totalproduktionens värde.

9 Den kraftigt förstärkta finansiella ställningen grundar sig på en dämpning av tillväxten i de offentliga utgifterna. (Prognosen innehåller inte heller några nya viktiga beslut som lindrar beskattningen, dvs. minskar skatteinkomsterna.) De offentliga konsumtionsutgifterna växer i år och nästa år realt med omkring 1 procent. Följaktligen minskar den offentliga ekonomins andel av samhällsekonomin ytterligare. De offentliga utgifternas andel av totalproduktionens värde håller på att sjunka till en nivå som förra gången nåddes i mitten av 1980-talet. Då också räntornas andel av utgifterna minskar är inte något stopp för andelens snabba minskning i sikte åtminstone inte utan nya beslut om den inkomstpolitiska linjen. Löneavtalen framkallar inget större inflationstryck Trots den närmaste tidens rätt gynnsamma konjunkturutsikter måste hotet om att den lånebaserade tillväxten i Förenta staterna kan upphöra tas på allvar. Bara den som sätter fast tilltro till den "nya ekonomin" kan bagatellisera riskerna i den ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna. Dessa risker bör ingalunda förringas. Försvagade internationella konjunkturer utgör ett väsentligt hot mot den ekonomiska utvecklingen i Finland redan av den anledningen att exportens andel av totalproduktionen under den exportledda uppgången under åren efter recessionen har blivit exceptionellt stor. Den som drar paralleller mellan den senaste tidens och den kommande ekonomiska utvecklingen och de galna åren i slutet av 1980-talet gör sig skyldig till en vilseledande förenkling. Under högkonjunkturen i slutet av 1980-talet och recessionen på 1990-talet stod inhemska faktorer i förgrunden nu kommer riskerna från utlandet. I den ekonomisk-politiska debatten i Finland särskilt i retoriken har i synnerhet ett ekonomisk-politiskt hot lyfts fram, en otyglad löneinflation. I en del inlägg har lönehöjningarna enligt den s.k. gruppuppgörelsen ansetts vara så höga att de kan skada den finländska exportindustrins priskonkurrenskraft och lönsamhet. Prognosen stöder inte en sådan uppfattning. Vårens kollektivavtal bibehåller företagens genomsnittliga lönsamhet på den exceptionellt höga nivå som nåddes under de första åren av 1990-talet. Under de närmaste åren borde en överhettning av ekonomin inte ses som det största ekonomisk-politiska

10 bekymret. Samtidigt som uppmärksamheten riktas på överhettningshotet underskattas arbetslöshetsproblemet i Finland. Även om arbetslösheten i Finland i år och nästa år sjunker under den genomsnittliga nivån för euroområdet, är arbetslösheten fortfarande vårt största samhällsproblem. Figur 1. Totalproduktion och sysselsättning Figur 2. Hushållens skuldsättning Figur 3. Privata konsumtionsutgifter och sparkvot

11 Figur 4. Inkomstfördelning mellan arbete och kapital i den privata sektorn FÖRSÖRJNINGSBALANS Bruttonationalprodukt Import Totalt utbud p 2001p Mrd. mk Procentuell volymförändring, %

12 Export Konsumtion privat offentlig Investeringar privata offentliga Lagerförändring (inkl. statistiskt fel)* Total efterfrågan *Effekt på den totala efterfrågan, procentenheter. NYCKELTAL I PROGNOSEN p 2001p Arbetslöshet, % Arbetslösa (1 000-tal) Sysselsättning, % Sysselsatta (1 000-tal) Inflation, konsumentprisindex, % Lönenivå, lönenivåindex, %

13 Hushållens disponibla realinkomst, % Bytesbalansöverskott, mrd. mk Handelsbalansöverskott, mrd. mk Statens finansiella överskott, mrd. mk % av BNP Offentliga sektorns finansiella överskott, mrd. mk % av BNP Offentlig EMU-skuld, % av BNP Korta räntor (3 mån. Euribor) Långa räntor (10 års statsobligationsränta)