Tistel på träda och gröngödsling. Betydelsen av putsningstidpunkt på träda för reglering av åkertistel

Transkript

1 Tistel på träda och gröngödsling Betydelsen av putsningstidpunkt på träda för reglering av åkertistel rapport 5783 februari 2008

2 Tistel på träda och gröngödsling Betydelsen av putsningstidpunkt på gröngödsling och träda för reglering av åkertistel NATURVÅRDSVERKET

3 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: CM-Gruppen, Box , Bromma Internet: Naturvårdsverket Tel: , fax: E-post: Postadress: Naturvårdsverket, SE Stockholm Internet: ISBN pdf ISSN Naturvårdsverket 2008 Tryck: CM Gruppen AB Omslag: bild/illustration: Sånglärka med ungar, tistel och fjäril. Foto: Stefan Lindahl Traktor med putsmaskin. Foto: Lisbet Norberg Elektronisk publikation

4 Förord Åkertisteln är känd som ett av de besvärligaste åkerogräsen i Sverige. Inom konventionell växtodling kan man numera ganska enkelt hålla tisteln under kontroll genom kemisk ogräsbekämpning. Vid ekologisk odling anses åkertisteln däremot alltjämt vara det besvärligaste ogräset. Inom ekologiska odlingsformer försöker man ofta utnyttja tistelns relativt stora känslighet för konkurrens och avslagning. Denna känslighet medför att åkertisteln har dåliga tillväxtmöjligheter i slåttervall. I växtföljder med stor andel flerårig vall är åkertisteln därför sällan ett problem. Däremot är tisteln ett ständigt hot på gårdar som har liten andel eller helt saknar vall i växtföljden. För att kompensera avsaknaden av slåttervall har upprepad avslagning eller putsning av vegetationen på trädad mark och gröngödslingsvallar tillämpats för att bekämpa fleråriga rotogräs såsom åkertistel. Denna metod har blivit rutinmässig på flertalet ekologiska växtodlingsgårdar. Det råder dock viss osäkerhet om hur tidpunkten och frekvensen för putsning påverkar ogräsens utbredning. I svenska försök har man visat att avslagning vid midsommar och därefter ytterligare 1-2 avslagningar med 4-6 veckors intervall har god sanerande effekt på tisteln (Dock Gustavsson, 1994b). Någon större effekt på kvickrot av putsning har inte dokumenterats i svenska försök. I praktiken väljer många att putsa trädan redan i månadsskiftet maj/juni och sedan med cirka 4 veckors intervall. Det är känt att putsning under våren och försommaren kan orsaka stor skada för häckande fåglar, främst sånglärka. Många arter av fåglar, fjärilar, jordlöpare, bin, humlor m.fl. söker efter föda på trädan och de gynnas av en riklig blomning. Av hänsyn till den biologiska mångfalden, och då framför allt häckande fåglar, har Jordbruksverket infört begränsning av putsningen under häckningssäsongen och förbud mot putsning av träda före 1 juli (SJVFS 2006:17). Undantag mot detta gäller dock för alla som får miljöersättning för ekologisk produktion. Det finns även möjlighet att begära dispens från länsstyrelsen. Gröngödslingsgrödor omfattas inte av förbudet. Denna rapport innehåller resultat från fältförsök samt en litteraturstudie. Fältförsöken som redovisas i denna rapport har genomförts i syftet att klargöra om eller när det är nödvändigt att putsa tidigt. Försöken är utförda av Hushållningssällskapet och rapporten är skriven av Karl Delin, Hushållningssällskapet, som ensam ansvarar för rapportens innehåll. Ann-Marie Dock Gustavsson, Jordbruksverket har deltagit i planeringen av försöken. Kersti Linderholm och Ingrid Rydberg har för Naturvårdsverkets del beställt och granskat rapporten. Stockholm december 2007 Björn Risinger Direktör, Naturresursavdelningen 3

5 4

6 Innehåll FÖRORD 3 INNEHÅLL 5 SAMMANFATTNING 7 SUMMARY 8 INLEDNING 11 Bakgrund 11 Putsning och fågeldirektivet 11 Syfte 12 FÄLTFÖRSÖK 13 Utförande 13 Försöksled 14 Resultat 15 Effekt på tistel 15 Tistelns utveckling vid putsningarna 16 Effekt på kvickrot 18 Klimatdata 18 LITTERATURSTUDIE 20 Åkertistelns biologi 20 Fröspridning 20 Vegetativ förökning 21 Kompensationspunkten 21 Bekämpning av tistel 23 Jordbearbetning 23 Radhackning 23 Konkurrens och avslagning 23 Rådgivning 26 Tekniska aspekter på putsning 27 Energiaspekter på putsning 27 DISKUSSION 29 Tidpunkt för putsning 29 Teknik för putsning 30 5

7 Försöksmetoder för tistelstudier 30 PROJEKTGRUPP 32 REFERENSER 33 Litteratur 33 Personliga meddelanden 35 6

8 Sammanfattning Åkertisteln (Cirsium arvense L) hör till de besvärligaste ogräsen i Sverige. Den är särskilt allvarlig i ekologisk odling, där kemiska växtskyddsmedel inte används. Åkertisteln är känslig för avslagning och konkurrens och den minskar därför i omfattning i en vall som slås eller putsas vid upprepade tillfällen. På ekologiska växtodlingsgårdar har det under en period varit vanligt att ha gröngödslingsvall i växtföljden och att putsa den regelbundet under sommaren för att bekämpa tisteln. Putsningen kan skada sånglärka och andra fåglar som försöker häcka i gröngödslingsvallen eller trädan. Det är därför intressant att studera om man kan förlägga putsningen till tidpunkter när risken för skador på fågellivet är mindre, utan att förlora effekten på tisteln. Putsning anses mindre skadlig för fågellivet ju senare på säsongen den utförs. För att undersöka hur tidpunkten för putsning påverkar bekämpningseffekten genomfördes tre fältförsök under Försöken var placerade i Skåne, Västergötland och Östergötland. Samma försöksplan användes på de tre platserna. Försöken låg i gröngödslingsvall och innehöll tre led med olika putsningstidpunkter: 1 juni + 1 juli, 15 juni + 15 juli samt 1 juli + 1 augusti. Effekten på tistelbeståndet avräknades i den efterföljande grödan. Det var ingen skillnad i effekt mellan de olika tidpunkterna i något av försöken. I Skåne var antalet tistlar oförändrat efter försöket, vilket antagligen berodde på att vallen inte var tillräckligt konkurrenskraftig. I Västergötland var tisteln nästan helt borta efter försöket och i Östergötland hade den minskat kraftigt. I Västergötland följdes gröngödslingen av rågvete som var väldigt konkurrenskraftigt, medan det i Östergötland blev vallinsådd i renbestånd. I Skåne hade tisteln börjat blomma den 1 juli medan det var sent knoppstadium i Västergötland och Östergötland. En litteraturstudie har också genomförts för att se vad som framkommit i tidigare undersökningar om bekämpning av åkertistel. När första avslagningen ska göras är dåligt undersökt. Flera studier har genomförts där man jämfört olika antal putsningar, men använt samma starttidpunkt i alla led. Den första putsningen har i regel gjorts vid kompensationspunkten. Det är det stadium då tistelns näringsförråd är som minst. Kompensationspunkten inträffar vid begynnande knoppstadium för tistel som växer utan konkurrens och sannolikt något senare i bestånd som utsätts för konkurrens av en gröda. Putsning efter begynnande blomning har gett dålig effekt och medför också problem med fröspridning. Sammantaget innebär detta att man troligen kan utföra den första putsningen under senare delen av tistelns knoppstadium, utan att tappa i effekt jämfört med tidigare avslagning. För att putsningen ska kunna senareläggas förutsätts att vallen är tät och konkurrenskraftig. 7

9 Summary The creeping thistle (Cirsium arvense L) is one of the most troublesome weeds in Sweden. It constitutes a particularly serious problem in organic farming where plant protection products are not used. The creeping thistle is sensitive to cutting and competition, which is why its prevalence is reduced on grassland which is mowed or trimmed repeatedly. It has been a common practice for some time in organic farming, to include green manure in the crop sequence and to trim stands of green-manure crops regularly during the summer for thistle control. Swedish experiments have shown that cutting at Midsummer (around 20 th June) and on 1 2 additional occasions with an interval of 4 6 weeks has a good controlling effect on the thistle. However, trimming has not been found to have any major effect on couch grass (Elytrigia repens) in Swedish experiments. In practice, many choose to trim their fallows already at the end of May or beginning of June and subsequently with an interval of about 4 weeks. It is known that trimming in the spring and early summer may cause considerable harm to breeding birds, in particular to the skylark (Alauda arvensis). Moreover, many species of bird, butterfly, ground beetle, bee, bumble-bee, etc., search for food on fallows and in fields where green manure is grown, and they are favoured by a rich flowering. From this viewpoint as well, early trimming is negative. To protect biodiversity, in particular breeding birds, it is therefore forbidden in Sweden to trim fallows before 1 July. All recipients of environmental compensation payments for organic production, however, are exempt from this rule. It is therefore interesting to study whether trimming can be carried out at times when the risk of harming birds is smaller, without losing the effect on the thistle. To examine the influence of trimming time on control effect, three field experiments were conducted in in the counties of Skåne, Västergötland and Östergötland in southern Sweden. The same experiment plan was used in all three locations. The experiments were conducted on fields where green-manure crops were grown and included three branches treatments with different trimming times: 1 June + 1 July; 15 June + 15 July; and 1 July + 1 August. The effect on thistle numbers was calculated in the subsequent crop. There was no difference in effect among the different trimming times in any of the experiments. In Skåne the number of thistles was unchanged after the experiment, probably because the green-manure crops were not sufficiently competitive. In the Västergötland fields the thistle had almost disappeared after the experiment, and in Östergötland its numbers had fallen strongly. In Västergötland green-manure crops were followed by triticale which was very competitive, while the next rotation step in Östergötland was a pure stand 8

10 of green-manure crops. In Skåne the thistle had begun to flower on 1 July; at that time it was in the late bud stage in Västergötland and Östergötland. To identify findings from earlier studies on the control of creeping thistle, a literature review was conducted. It was found that the appropriate timing of the first trimming has been inadequately researched. Several studies have compared different numbers of trimmings, but the start time of all study branches has been the same. As a rule, the first trimming has been made at the compensation point, i.e. at the stage where the thistle s store of nutrients is at its lowest. This occurs at the beginning bud stage for a thistle growing without competition and probably slightly later for stands which are subject to competition from a crop. Trimming after the start of flowering has shown a poor effect and also leads to problems of seed dispersal. Taken together, this means that the first trimming can probably be carried out during the latter part of the bud stage of the thistle without any loss of effect compared with earlier cutting. Such postponement of trimming presupposes a dense and competitive stand of green-manure crops. 9

11 10

12 Inledning Bakgrund Åkertisteln (Cirsium arvense L) är sedan gammalt känd som ett besvärligt åkerogräs i Sverige. Arten har en stor utbredning i tempererade klimat och återfinns i såväl Europa, Nordafrika, Asien, Australien, Nya Zeeland, USA och Kanada (Dewey, 1991; Rogers, 1928; Hayden, 1934; Amor och Harris, 1974). I engelsk litteratur benämns arten vanligen Creeping thistle, i amerikansk Canada thistle, i tysk Ackerkratzdistel och i dansk agertidsel. Förekomsten minskade starkt på 1950-talet när kemisk ogräsbekämpning blev allmän i stråsäd (Håkansson, 1995). Inom ekologisk odling i Sverige anses åkertisteln vara det enskilt största problemet bland ogräsen (Andersson & Wivstad, 1986; Dock Gustavsson, 1994a). Åkertisteln är flerårig och har kraftiga underjordiska utlöpare som gör att en enda fröplanta på ett par år kan växa till en stor koloni som avsevärt sänker skörden. Rotsystemet ligger till stora delar under plogdjup, vilket gör att arten är svår att bekämpa effektivt genom jordbearbetning. Ska man lyckas med det bygger det främst på utarmning av tistelns näringsreserver genom upprepad bearbetning, så kallad helträda eller svartträda. Denna metod är både kostsam och riskerar att leda till stora näringsförluster varför den sällan tillämpas. Inom regelverket för EU:s arealstöd ( ) har möjligheterna till svartträda varit begränsade av miljöskäl. Även efter införandet av det så kallade gårdsstödet 2005 är reglerna utformade så. att man inte kan ha svartträda en hel odlingssäsong. Det finns möjlighet att ha svartträda under en del av säsongen, så kallad halvträda, för den som så önskar. Man kan ha halvträda i början på säsongen och sedan etablera en gröda senast den 15 juli. Det är också möjligt att lägga in halvträda efter en tidigt skördad gröda, såsom vall eller grönfoder, eller genom att bryta en gröngödslingsvall tidigt på säsongen. En annan metod som kan användas mot tistel är radhackning. Håkansson (1995) skriver att radhackning i lämpliga grödor såsom potatis och sockerbetor är en effektiv metod. På senare år har även radhackning i spannmål provats med gott resultat (Graglia, 2003, Graglia, m.fl., 2006). Inom ekologiska odlingsformer försöker man ofta utnyttja tistelns relativt stora känslighet för konkurrens och avslagning. Denna känslighet medför att åkertisteln har dåliga tillväxtmöjligheter i slåttervall. I växtföljder med stor andel flerårig vall är åkertisteln därför sällan ett problem. Däremot är tisteln ett ständigt hot på gårdar som har liten andel eller helt saknar vall i växtföljden. Putsning och fågeldirektivet För att kompensera avsaknaden av slåttervall, har upprepad avslagning eller putsning av vegetationen på trädad mark och gröngödslingsvallar tillämpats, för att bekämpa fleråriga rotogräs såsom åkertistel och kvickrot. Inom ekologisk odling har denna metod blivit rutinmässig på gårdar som saknar avsättning för en vallgrö- 11

13 da. Det råder dock viss osäkerhet om hur tidpunkten och frekvensen för putsning påverkar ogräsens utbredning. I svenska försök har man visat att avslagning vid midsommar och därefter ytterligare 1-2 avslagningar med 4-6 veckors intervall har god sanerande effekt på tisteln (Dock Gustavsson, 1994b). Någon större effekt på kvickrot av putsning har inte dokumenterats i svenska försök. I praktiken väljer många att putsa trädan redan i månadsskiftet maj/juni och sedan med cirka 4 veckors intervall. Man vet att putsning under våren och försommaren kan orsaka stor skada för häckande fåglar, främst sånglärka. Många arter av fåglar, fjärilar, jordlöpare, bin, humlor m.fl. söker efter föda på trädan och de gynnas av en riklig blomning. Det finns därför intresse från naturvårdssynpunkt av att reglera när putsning av trädad mark och gröngödsling får göras, för att minimera den negativa inverkan på faunan. Sverige har en skyldighet genom Fågeldirektivet (79/409 EEG) att införa regler som skyddar fåglar. Direktivet gäller för fåglar samt för deras ägg, bon och livsmiljöer. Direktivet kräver åtgärder mot avsiktlig störning av fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod. Sverige har infört fågeldirektivet bl.a. via Artskyddsförordningen (1978:179). Ett förbud finns i SJVFS 2006:17 (tidigare 1999:119) mot att putsa trädan före 1 juli. Undantag ges bland annat inför oljeväxtodling i delar av Sverige samt till de jordbrukare som uppbär miljöersättning för ekologisk produktion och/eller har certifierad ekologisk produktion. Syfte Målet med projektet var att fastställa vad putsningstidpunkten på gröngödslingsvallar betyder för regleringen av tistelbeståndet. För att få svar på detta har sammanlagt tre fältförsök genomförts i Skåne, Västergötland och Östergötland. Dessutom har en genomgång av uppgifter i tillgänglig litteratur gjorts. Projektet har utförts i samarbete mellan Hushållningssällskapen i Skaraborg, Östergötland och Kristianstad. Hushållningssällskapet i Skaraborg har svarat för projektledning och rapportering. 12

14 Fältförsök Utförande Försöken har utförts under i gröngödslingsträda med utbredd tistelförekomst. Försöken har placerats på lerjord där problemen med tistel ofta är störst. Gröngödslingen har bestått av rödklöver och vitklöver i blandning med gräs i försöken i Västergötland och Östergötland. I Skåne var vallen något sämre och bestod främst av vitklöver och gräs. Vid försökets start, det vill säga före den första putsningstidpunkten, gjordes den första avräkningen av ogräsförekomsten. Effekten av åtgärderna graderades i efterföljande gröda under sommaren Avläsningarna av ogräsförekomst har gjorts på ett sådant sätt att man direkt kan jämföra förekomsten före och efter behandling i varje led. Försöket utfördes med fyra upprepningar i form av fyra block. De olika behandlingarna fördelades slumpmässigt i varje block. Före första putsningstidpunkten mättes en 9 m 2 stor yta in per ruta. Dessa ytor mättes in så att man kunde återkomma till dem även år två. I dessa ytor räknades samtliga tistelskott. I varje ruta inventerades även förekomsten av kvickrot och tistel i tre stycken slumpvis fördelade ramar om 0,25 m 2. Antal kvickrotsskott och tistelskott per m 2 räknades. Försöksrutornas storlek bestämdes utifrån fältets utseende och tistelförekomst samt tillgänglig maskinuppsättning. Ytorna var 5 x 12 = 60 m 2 i Östergötland, 5,5 x 18 = 99 m 2 i Västergötland och 6 x 17 = 102 m 2 i Skåne. I alla tre försöken användes slagklippare med Y-slagor. Denna maskintyp klarar av att slå även högvuxen och grov vegetation varför det inte mötte några tekniska problem med de sena putsningstidpunkterna. Det ekipage som användes för putsning i försöket i Västergötland (foto: Lisbet Norberg). 13

15 Försöksled Tre olika putsningsstrategier ingick i försöken: A 2 avslagningar, 1 juni och 1 juli B 2 avslagningar, 15 juni och 15 juli C 2 avslagningar, 1 juli och 1 augusti Vid inventeringarna och vid putsningstillfällena gjordes en bedömning av tistelskottens utvecklingsstadium: hur många blad är större än 5 cm, hur många skott har knopp, hur många skott har lila blomma. I alla tre försöken gjordes en tredje putsning av samliga led i samband med brytningen. I Skåne bröts vallen i oktober och på våren såddes vårkorn. I försöket i Västergötland bröts gröngödslingsvallen i augusti och sedan såddes rågvete. I Östergötland bröts vallen i oktober och på våren såddes vall i renbestånd. Grödvalet under efterverkansåret styrdes av försöksvärdarna. Effekten av behandlingarna graderades i juni eller juli 2007 då antalet tistelskott i de fastlagda ytorna avräknades och kvickrot och tistel inventerades i slumpvis fördelade ramar på motsvarande sätt som år ett. Vid detta tillfälle vägdes även kvickrot och tistel i de slumpvis fördelade ramarna. Detaljerade uppgifter om försöksplatserna återfinns i tabell 1. Tabell 1. Uppgifter om försöksplatserna Skåne Västergötland Östergötland Försöksplats Nybodal, Kristianstad Flakeberg, Grästorp Stegeborg, Söderköping Jordart mullrik lättlera måttligt mullhaltig mellanlera måttligt mullhaltig styv lera Förfrukt Kamomill Höstvete 1:a års vall Gröngödslingsgröda Vitklöver + gräs Rödklöver, vitklöver + gräs Rödklöver, vitklöver + gräs Efterföljande gröda Vårkorn Rågvete Vallinsådd i renbestånd 14

16 Resultat Effekt på tistel Alla tre försöksplatserna hade ett ordentligt etablerat bestånd av tistel vid försökets start. Vid slutavräkningen år två skilde sig situationen däremot markant mellan de tre platserna. I Skåne var tistelbeståndet i stort sett oförändrat vid slutavräkningen jämfört med utgångsläget. I Västergötland var tistelförekomsten nära noll och i Östergötland hade tistelmängden halverats jämfört med år ett. Inte på någon av försöksplatserna kunde någon statistiskt säkerställd skillnad i effekt mellan de olika putsningstidpunkterna fastställas, se tabell 2-4 nedan. I Skåne var gröngödslingsvallen glesare än i de andra försöken. I Västergötland var gröngödslingsvallen väldigt tät och kraftig och det efterföljande rågvetet var också mycket konkurrenskraftigt. Även i Östergötland var gröngödslingsvallen tät och frodig. Tabell 2. Skåne. Antal tistelskott per kvadratmeter Led Fast yta 9 m 2 Ramar 3 x 0,25 m 2 Före Efter Rel. förändring Före Efter Rel. Förändring A ,5 % % B ,5 % % C % % LSD n.s * n.s. *) n.s. = not significant, dvs. skillnaden mellan leden är inte statistiskt säkerställd Tabell 3. Västergötland. Antal tistelskott per kvadratmeter Led Fast yta 9 m 2 Ramar 3 x 0,25 m 2 Före Efter Rel. förändring Före Efter Rel. Förändring A 7, % % B 5, % 21 0,3-98 % C 4, % % LSD n.s. n.s. Tabell 4. Östergötland. Antal tistelskott per kvadratmeter Led Fast yta 9 m 2 Ramar 3 x 0,25 m 2 Före Efter Rel. förändring Före Efter Rel. förändring A % % B 18 5,9-67 % % C 25 6,2-75 % % LSD n.s. n.s. 15

17 Tistelns utveckling vid putsningarna I Skåne utvecklades tisteln snabbast. Redan vid den första putsningen, som utfördes den 7 juni, fanns enstaka knoppar och vid putsningen av led C den 4 juli hade större delen av skotten börjat blomma. I Västergötland och Östergötland fanns knoppar vid den andra putsningstidpunkten, men det fanns fortfarande inga utslagna blommor den 1 juli. I försöket i Östergötland var 50 % av knopparna lila vid denna tidpunkt, vilket indikerar att blomningen var mycket nära förestående. Graderingar av tistelns utvecklingsstadier vid de olika putsningstidpunkterna finns i tabell 5-7. Tabell 5. Skåne. Tistelns utveckling vid putsningstidpunkterna Antal blad längre än 5 cm Andel skott med knopp, % A, 7 juni B, 15 juni C, 4 juli Andel skott med lila blomma, % Tabell 6. Västergötland. Tistelns utveckling vid putsningstidpunkterna Antal blad längre än 5 cm Andel skott med knopp, % A, 31 maj B, 15 juni C, 1 juli - * 10 0 *) uppgift saknas Andel skott med lila blomma, % Tabell 7. Östergötland. Tistelns utveckling vid putsningstidpunkterna Antal blad längre än 5 cm Andel skott med knopp,% A, 1 juni B, 15 juni C, 30 juni Andel skott med lila blomma, % 16

18 Gröngödslingen i led C den 1juli i Västgötaförsöket. Rödklövern har börjat blomma och tisteln är i sent knoppstadium (Foto Lisbet Norberg). 17

19 Gröngödslingen i led C den 30 juni i Östgötaförsöket. Utvecklingen är likartad med försöket i Västergötland. (Foto Per Ståhl). Effekt på kvickrot Kvickrot förekom på alla tre försöksplatserna. Det går inte att se att antalet kvickrotsskott påverkats signifikant av putsningstidpunkten på någon av lokalerna. Klimatdata Våren 2006 var sen. Mars var mer än 5 grader kallare än normalt i både Skåne och Västergötland. I Skåne var temperaturen under april, maj och juni nära den normala, se tabell 8. I Västergötland var perioden april till och med juni en aning kallare än normalt medan juli var varmare, se tabell 9. I Östergötland var mars nära 4 grader kallare än normalt, men sedan var resten av säsongen en aning varmare än 30- årsmedelvärdet, se tabell 10. När det gäller nederbörden under säsongen var det något så när normalt på våren och försommaren på alla platserna. Däremot var juli torr och augusti extremt blöt. 18

20 Tabell 8. Klimatuppgifter från Skåne (Kristianstad) Medeltemperatur 2006, C Medeltemperatur , C Nederbörd 2006, mm Mars -2,6 1,8 35,9 35,9 April 5,8 5,3 60,6 36,1 Maj 11,4 10,8 70,9 42,0 Juni 16,1 15,8 24,3 47,3 Juli 19,8 16,6 27,2 63,3 Augusti 17,4 15,9 184,4 50,6 September 15,5 12,3 121,5 54,6 Nederbörd , mm Tabell 9: Klimatuppgifter från Västergötland (Grästorp 2006 samt Saleby ) Medeltemperatur 2006, C Medeltemperatur , C Nederbörd 2006, mm Mars -5,6-0,3 30,6 29 April 4,0 4, Maj 9,2 10,6 81,8 41 Juni 14,0 14,7 61,8 51 Juli 19,4 15,7 17,6 63 Augusti 16,3 14,9 125,2 62 September 15, Nederbörd , mm Tabell 10. Klimatuppgifter från Östergötland (temperatur Söderköping, nederbörd Norrköping) Medeltemperatur 2006, C Medeltemperatur , C Nederbörd 2006, mm Mars -3,8 0,0 23,5 33 April 5,3 4,5 36,7 38 Maj 11,2 10,4 43,5 40 Juni 16,8 15,1 41,1 52 Juli 20,5 16,6 22,5 75 Augusti 17,8 15,5 153,7 63 September 15,0 11,3 25,9 63 Nederbörd , mm 19

21 Litteraturstudie Åkertistelns biologi Nordström (2002) har gjort en bra sammanställning över tistelns biologi. Nedanstående avsnitt följer delvis samma uppställning. Åkertisteln är en perenn ogräsart som kännetecknas av sina underjordiska rotutlöpare (Dock Gustavsson, 1994). Tisteln kan skjuta flera skott från samma rot/individ och man kan därför inte använda termen plantor, annat än för helt nyetablerade exemplar. Istället används oftast termen skott. Den kan sprida sig både med frön och vegetativt med utlöpare. Den vegetativa spridningen har störst betydelse. Åkertisteln sprids vanligen in i grödan från kanterna (Dock Gustavsson, 1994a). Åkertisteln är vanlig på åkermark, betesmarker, vägrenar och ruderatmark (störd mark eller skräpmark till exempel i anslutning till industrier, hamnar och byggplatser). Den är cm hög när den blommar och den växer i fläckar/kloner som kan bli upp till 35 m i diameter (Donald, 1994). Flera kloner kan växa samman och täcka större områden. Torka påverkar inte en välutvecklad tistel negativt, eftersom den alltid finner vatten längre ned i profilen. De horisontella rotutlöparna växer huvudsakligen i skiktet cm under markytan (Rogers, 1928). De vertikala rötterna växer ned till grundvattenytan, såvida den inte befinner sig mycket djupt (Kvist & Håkansson, 1985). Det finns relativt stora variationer mellan olika ekotyper av åkertistel. Hodgson (1964) har funnit att tidpunkten för skottbildning på våren kan variera med två veckor. Även tidpunkten för blomning varierar mellan olika ekotyper. Korsbefruktning mellan olika ekotyper är möjlig (Kvist & Håkansson, 1985). Dessutom kan en tistelklon ändra morfologi beroende på vilka miljöfaktorer den utsätts för (Nadeau och Van den Born, 1989). Varje tistelskott har blommor med både ståndare och pistiller. I regel är det dock antingen ståndarna eller pistillerna som fungerar och arten fungerar således som skildkönad (dioik) (Kvist & Håkansson, 1985). Pollineringen sker främst med hjälp av insekter och åkertistelns blommor är mycket attraktiva för bin. Viss vindpollinering kan förekomma (Derscheid & Schultz, 1960). Fröspridning Åkertisteln har fjäderpenselförsedda frön anpassade för vindspridning, men i realiteten fäster penseln sämre på fröet än hos andra växter med liknande frön t.ex. hästhov. Detta gör att antalet frön minskar med avståndet till moderplantan och de flesta frön landar inom 10 meter. Många fjädrar lossnar också från fröet redan i frökorgen. Fröet sitter hårt fast i holken, medan fjäderpenseln lätt bryts av. Vindspridningen av frön längre än 10 meter är av liten omfattning, men man har funnit enstaka frön som spridits 1 km (Bakker, 1960; Amor & Harris, 1975). Blomkorgen är öppen 6-8 dagar innan fröna är groningsdugliga, men ytterligare två dagars 20

22 mognad ger maximal grobarhet (Derscheid & Schultz, 1960). Kumar & Irvine (1971) anser att åkertisteln inte har någon inneboende frövila, men det finns studier som visat att grobarheten ökar efter några månaders lagring. Bakker (1960) fann att tistelfröna hade bäst grobarhet efter 6-10 månaders lagring utomhus i jorden. I andra studier har man visat att % av åkertistelns frön gror på en gång (Kvist & Håkansson, 1985). Vegetativ förökning Rotsystemet fungerar både som näringsupplag och spridningsorgan. Flera undersökningar har visat att tistelrötterna kan växa horisontellt upp till 5-10 m per år. De horisontella utlöparna växer huvudsakligen i skiktet cm under markytan (Rogers, 1928). Rogers (1928) anger också att utlöparna växer bäst i fuktig lerjord och sämre i allt för våt jord, liksom i sandig eller stenig jord. Den normala utbredningshastigheten för en tistelklon är 1-2 m per år (Amor och Harris, 1975). Allteftersom rotutlöparna växer bildar de nya skott. Skottbildningen kan variera från några få till över 20 skott per meter rot beroende på ljusintensitet, vatten- och näringstillgång. Vid sönderdelning av rotutlöpare i samband med exempelvis jordbearbetning kan varje fragment bilda nya skott. Enligt Wilson (1981) kan nya skott bildas från rotbitar som är bara 8 mm långa och 3-6 mm tjocka. Hamdoun (1972) skriver att man får fler skott i förhållande till rotlängden efter sönderdelning. Det beror på att den apikala dominansen bryts. Man kan se exempel på detta fenomen i samband med täckdikning på tistelinfekterad mark, då det efterföljande år blir tydligt hur tätheten av tistelskott är större utefter de nygrävda dikena. Kompensationspunkten Rötternas förråd av kolhydrater, liksom hela klonens torrsubstansvikt, följer en årlig cykel. På våren förbrukas stora delar av näringsförrådet för bildning av nya skott. Även efter att skotten kommit upp till ytan förbrukas reservnäring. Skotten växer nämligen till en början snabbare, än vad de ännu outvecklade bladen kan försörja genom fotosyntesen. Den tidpunkt då tisteln assimilerar lika mycket energi genom fotosyntesen som den förbrukar kallas kompensationspunkten, se figur 1. Då är mängden reservenergi vid sitt minimum liksom hela klonens torrsubstansvikt. Därefter har de nya skotten hunnit utvecklas så mycket att tistelklonen kan assimilera mer energi än den förbrukar och inlagringen av kolhydrater i rotsystemet startar på nytt. Enligt Gustavsson (1994a) går tillväxten av nya rötter långsamt fram till omkring 1 juli i Mellansverige. Vid kompensationspunkten har tisteln som sämst möjligheter att återhämta sig från störningar såsom avslagning eller jordbearbetning. Bristen på reservenergi gör att det bildas färre nya skott än om störningen inträffar före eller efter kompensationspunkten. Om man vill bekämpa tisteln genom att störa den med avslagning eller jordbearbetning kommer det att krävas fler upprepade störningar för att uppnå en viss effekt, både om man kommer för tidigt och för sent med åtgärden. Kompensationspunkten för enskilda skott inträffar då 8-10 blad har utvecklats (Dock Gustavsson, 1997). Detta sammanfaller med knoppstadiet. I en klon räknar man med att kompensationspunkten uppnås då en 21

23 fjärdedel av skotten har synliga knoppar (Dock Gustavsson, 1994 b, 1997). I en österrikisk studie fann Hartl (2004) att tisteln var mest känslig för störningar just före blomningen. Denna studie utfördes på tistel som var utsatt för konkurrens av en vallgröda. Figur 1. Under skottbildningen förbrukar plantan reservenergi från rotsystemet. I diagrammet framgår tydligt den tidpunkt då tistelns torrvikt är som lägst. Det är den så kallade kompensationspunkten. Därefter växer plantan snabbt och förrådet av reservenergi ökar. När ett bestämt utvecklingsstadium infaller kan variera mellan olika platser och det påverkas även av årsmånen och eventuell konkurrerande växtlighet. Bilden är hämtad från Dock Gustavsson (1994 a). 22

24 Bekämpning av tistel Kemisk bekämpning av åkertistel kan ge mycket god effekt och är den viktigaste kontrollåtgärden inom konventionell växtodling. Denna metod berörs inte närmare här utan fokus ligger på andra metoder. Det tar minst två odlingssäsonger för att säkert avgöra hur effektiv en kontrollåtgärd mot åkertistel är. Zimdahl m.fl. (1993) skriver att man flera gånger har sett en tillfällig nedgång i tistelmängd första året efter en bekämpning men en återgång till ursprunglig situation andra året. Jordbearbetning Åkertisteln har ett djupt rotsystem där stora delar ligger under plogdjup. Rötterna ligger i flera horisontella våningar. Plöjning och stubbearbetning missgynnar tisteln men djupare liggande delar måste bekämpas via utarmning. Den är som känsligast för bearbetning vid kompensationspunkten när maximalt med näring tagits från rötterna. Efter detta börjar skottet istället skicka näring till rötterna. Vid helträda rekommenderas djup plöjning vid tistelns begynnande knoppstadium. Detta följs upp med stubbearbetning vid 8-10 blad (Lundkvist och Fogelfors, 1999). Att utarma tisteln genom upprepad jordbearbetning vid kompensationspunkten (svart träda) är en metod som är väl beprövad och som före introduktionen av kemiska ogräsmedel tillämpades i stor skala. Hodgson (1964) visade att man kan få 100 % effekt med två års svartträda. Svartträda bör dock undvikas, eftersom det tär på mullkapitalet och den intensiva bearbetningen kan försämra markstrukturen. Under ett år med svartträda stimuleras mineraliseringen av organiskt material och ett förråd av mineraliskt kväve byggs upp i markprofilen. Detta ökar kraftigt risken för utlakning av växtnäringsämnen. Radhackning I ett danskt försök 2001 undersöktes effekten av radhackning i vårkorn (Graglia, 2003). Kornet såddes med 24 cm radavstånd och det gjordes även en insådd av klöver och gräs som fånggröda i samma rader som kornet. Kornet hackades med två veckors intervall ända från sådd till mitten av juli. Året efter fann man att antalet tistelskott var 95 % lägre i hackade led jämfört med obehandlade. Tistelbeståndet var emellertid inte så kraftigt utvecklat i detta försök. Torrvikten var 70 g/m 2 i obehandlade led vid avräkningen efter såret efter. Konkurrens och avslagning Åkertisteln är mycket ljuskrävande och utvecklas bäst i svag vårsäd eller ärter. Bakker (1960) visade också att åkertistelns unga skott dog när ljusintensiteten sjönk under 20 % av normalt dagsljus under sommarmånaderna. Redan vid % av fullt dagsljus blev utvecklingen av plantan försenad. Också den vegetativa förökningen under jord stördes av skugga. Konkurrensstarka grödor såsom höstraps och en väl etablerad vall kan leda till att tistelbeståndet försvagas. 23

25 Wellton m.fl. (1929) såg att slåtter försenade upplagringen av näring och orsakade död hos svaga plantor samt att slåtter med en månads mellanrum i fyra säsonger nästan tog bort tisteln helt. I försöken visade sig fyra behandlingar med start den 1 juni vara bäst, men tre behandlingar med samma startdatum var nästan lika effektivt och två behandlingar var klart sämre. Tre behandlingar med startdatum den 1 juli var sämre än tre behandlingar med startdatum den 1 juni. Försöken utfördes i Ohio, USA. Detta är den enda undersökning som påträffats där man har varierat tidpunkten för den första avslagningen. Tyvärr fanns ingen uppgift om tistelns utvecklingsstadium vid putsningarna. Eftersom Ohio har ett varmare klimat än Sverige motsvarar 1 juni där ett senare datum i Sverige. Hodgson (1968) studerade hur tisteln utvecklas vid avslagning i en lusernvall två gånger per år, under tistelns knoppstadium. Avslagningarna gjordes i första halvan av juni och i september i Montana, USA. Efter fyra år med denna avslagningsstrategi hade tistelbeståndet minskat till 1 % av sin ursprungliga storlek. Första halvan av juni i Montana motsvarar en senare tidpunkt i Sverige eftersom klimatet är varmare där. Under säsongen 2000 genomfördes försök med bekämpning av åkertistel genom avslagning av gröngödslingsvall i England (Cormack, 2002). Försöket utfördes i en vall som bestod av vitklöver och lusern som såtts in i vårvete året före. I vallen var vitklövern totalt dominerande. Tre putsningsstrategier provades: avslagning totalt tre gånger då vallen var 45 cm hög, avslagning totalt fyra gånger vid begynnande knoppstadium, samt avslagning varannan vecka sammanlagt 8 gånger. Den första putsningen gjordes den 30 maj i alla tre leden. Antalet tistelskott räknades i fasta inmätta rutor före försökets start samt i efterföljande gröda. Antalet tistelskott sjönk med % mellan räkningstillfällena och de olika behandlingarna var inte signifikant skilda åt. I Danmark utfördes försök med avslagning av gröngödsling under 2001 (Graglia, 2003). Man putsade då var fjortonde dag från mitten av april till mitten av juli. Avslagningen gjordes på låg stubbhöjd, endast några cm från markytan. Året efter odlades vårkorn och man fann då att tistelmängden sjunkit från 390 g/m 2 i led utan avslagning till 90 g/m 2 i putsade led, alltså en minskning med 80 %. Den absolut senaste tidpunkten att utföra putsning för att hindra fröspridning är när de första blommorna har varit öppna i några dagar. Om blommorna har varit öppna 8-10 dagar kan grobara frön produceras även om plantan slås av (Derscheid m.fl., 1960). En intressant teori presenteras av Hunter m.fl. (1985). De skriver att stubbhöjden bör vara minst 20 cm eller att det bör finnas minst 9 blad kvar på stjälken vid avslagning av tisteln. Högre stubbhöjd sägs ge mindre skottbildning jämfört med lägre stubbhöjd. Detta gäller särskilt under torra förhållanden då skottbildningen kan bli starkt reducerad. 24

26 Dock Gustavsson (1994b) har studerat effekten av olika antal avslagningar av tistel, både i renbestånd och i konkurrens med en vallgröda. I en vall med kraftig förekomst av tistel uppnåddes den bästa effekten med fem avslagningar med ett intervall på fyra veckor, se figur 2. Figur 2. Produktion av åkertistelskott i vårvete efter behandling med olika antal avslagningar i rödklövervall året innan. Tistelbeståndet i försöket var väletablerat och kraftigt. Försöksrutans storlek =19 m 2. Om >225,2 enheter skiljer mellan staplarna, är skillnaden signifikant (LSD =225,2). Bilden hämtad från Dock Gustavsson (1994 b). I ett kärlförsök med mindre tistelförekomst erhölls den bästa effekten redan vid två avslagningar, se figur 3. Notera att tistelns torrsubstansvikt bara är omkring 1/50- del av den i ovanstående försök. 25

27 Figur 3. Produktion av nya åkertistelrötter i rödklövervall efter behandling med olika antal avslagningar i försökskärl. Nyetablerat ungt tistelbestånd. Kärlstorlek = 0,64 m2. Om >20,2 enheter skiljer mellan staplarna, är skillnaden signifikant (LSD =20,2). Nordström (2002) redovisar två fältförsök som genomfördes utanför Sala , där effekten av olika antal putsningar av vall undersöktes. Gemensamt för båda försöken är att den första putsningen genomförts samtidigt i alla led och de ger således ingen vägledning i frågan om när denna ska göras. I det ena försöket provades 1-3 putsningar med start i slutet av juni. I det andra ingick 2-4 putsningar med start omkring 20 juni. Två putsningar gav god effekt på tisteln i ett av försöken medan tre putsningar var klart bättre i det andra. Tistelbeståndet var kraftigare i det försök som behövde tre putsningar. På den ena försöksplatsen ingick ett led med bara en avslagning. Det gav dålig effekt vilket även exempelvis Donald (1990) kommit fram till. Rådgivning Svenska rekommendationer för skötseln av gröngödslingsvall kan man hitta hos exempelvis Jordbruksverket, Länsstyrelserna, Hushållningssällskapen och SLU. De är tämligen likartade och kan sammanfattas enligt nedan: Om tistel förekommer på fältet bör vallen slås två till tre gånger och tidpunkterna anpassas efter tistelns känsliga stadium. Konkurrensen från grödan har stor betydelse och speciellt rödklöver kan trycka tillbaka tisteln efter en avslagning om återväxten sker snabbt (Roempke, 2000). Håll efter tisteln i dikesrenar och på åkerholmar med avslagning två gånger per säsong. Åtgärden förhindrar frö- och rotspridning. 26

28 Tekniska aspekter på putsning Vid putsning används främst två huvudtyper av redskap, rotorklippare och slagklippare (vertikalklippare). Det finns fördelar och nackdelar med båda typerna av redskap. En rotorklippare kräver mindre effekt, den ger en renare snittyta och den är mer skonsam mot insekter som uppehåller sig i vegetationen. Den finfördelar inte materialet och vissa modeller tenderar att samla ihop det avslagna materialet i strängar. Detta gör att det kan ta längre tid för återväxten att komma igenom den avslagna växtmassan. Det kan också bli besvärligt vid efterföljande jordbearbetning om det finns långa, kraftiga stjälkar av rödklöver, baldersbrå eller tistel på markytan. Användning av rotorklippare rekommenderas därför främst i späd vegetation och när det är minst 2-3 veckor kvar till planerad jordbearbetning. En slagklippare finfördelar det avslagna materialet. Den kräver därför betydligt större effekt. Snittytan blir fransig vilket kan leda till ökad infektion av svampar och bakterier. Tack vare att materialet finfördelas kan man köra även i kraftigt utvecklad gröda utan att riskera problem vid efterföljande jordbearbetning. Slagklipparens intensiva bearbetning innebär att större delen av de insekter som vistas i grödan skadas eller dödas (Boller, 2004). Energiaspekter på putsning En slagklippare kräver cirka 50 % högre effekt än en rotorklippare vid samma arbetsbredd (Neuman, 2006 personligt meddelande). Det innebär motsvarande skillnad i dieselförbrukning. Eftersom man vid användning av rotorklippare behöver köra oftare än vid användning av slagklippare kan man anta att det jämnar ut sig i fråga om total energiåtgång. Att jämföra olika metoder för tistelbekämpning med avseende på energibehov är vanskligt. Det är svårt att avgränsa vad som ska räknas med, eftersom de flesta åtgärderna inte enbart görs för att bekämpa tistel utan även fyller andra funktioner. En gröngödslingsvall anläggs först och främst för att tillföra kväve till odlingssystemet och i andra hand för att bekämpa ogräs. I konventionell odling bekämpas tisteln genom sprutning med herbicider i växande gröda. Sprutningen har effekt på många olika ogräs, varför det även här är svårt att definiera exakt hur mycket energi som härrör till tistelbekämpning. Energiåtgången i form av drivmedel för att utföra en sprutning är ca 15 kwh per ha medan en putsning kräver kwh per ha (Törner 2007, personligt meddelande, Neuman 2006, personligt meddelande). För framställningen av växtskyddsmedel går det naturligtvis åt energi. Traditionellt används preparat av fenoxisyratyp exempelvis MCPA 750 i dosen 2 l/ha mot tistel, men man kan också använda så kallade lågdosmedel där doseringen endast uppgår till 15 g/ha. Enligt Nilsson (2007, personligt meddelande) är tillverkningsenergin för 2 l MCPA 750 omkring 63 kwh medan 15 g (två tabletter) Express 50 T motsvarar 1,4 kwh. Slutresultatet av en sådan jämförelse påverkas därför i hög grad av vilket preparat man väljer att studera. En sprutning med 2 l MCPA 750 per ha förbrukar ungefär lika mycket energi som en putsning. Om man i stället kör 15 g Express 50 T per ha åtgår endast omkring en femtedel så mycket. En sprutning med något av ovanstående preparat ger 27

29 normalt bättre effekt än tre putsningar. Man kan därför slå fast att om man skulle vilja minimera energiåtgången för att bekämpa tistel så är kemisk bekämpning effektivare än putsning. 28

30 Diskussion Tidpunkt för putsning Huvudfrågan för detta arbete är hur tidpunkten för framförallt den första avslagningen i en gröngödslingsvall inverkar på tistelns utveckling. Resultaten från fältförsöken visar inte på någon skillnad i effekt mellan tidpunkterna 1 juni, 15 juni och 1 juli på någon av de tre försöksplatserna. Enligt vad som framkommit vid litteraturstudien, är frågan inte särskilt väl undersökt tidigare, varken i Sverige eller någon annanstans. I de flesta studier med avslagning har man utgått ifrån en och samma tidpunkt för den första putsningen och sedan byggt på med olika antal och olika intervall till kommande insatser. Tistelns utveckling försenas vid konkurrens med en bra gröda och påverkas dessutom naturligtvis av årsmånen, varför det kan skilja mycket i tid för när kompensationspunkten inträffar i olika fält. Vädret under våren försöksåret 2006 var något kallare än normalt, vilket leder till att växtlighetens utveckling var något senare än vanligt. I försöket i Skåne var den sista tidpunkten alltför sen, eftersom tisteln då hade börjat blomma. Att det trots detta inte blev någon skillnad mellan leden, förklaras sannolikt av att vallen var så dålig och tistelbeståndet så väletablerat, att ingen av leden gav någon egentlig bekämpning. Enligt litteraturuppgifterna krävs det betydligt fler avslagningar för att få ett bra resultat under sådana förutsättningar. I försöken i Västergötland och Östergötland skulle den mellersta tidpunkten, 15 juni, ha varit den bästa sett till tistelns utvecklingsstadium. Uppenbarligen har även de andra tidpunkterna varit tillräckligt nära optimal tidpunkt för att man inte ska kunna se någon försämring av effekten detta år. De stora skillnaderna i effekt mellan de tre platserna beror sannolikt på, dels gröngödslingsvallens täthet och, dels den efterföljande grödans konkurrenskraft. I Skåne var gröngödslingsvallen betydligt sämre än på de båda andra platserna. År två odlades vårkorn som inte har särskilt god konkurrensförmåga. I Västergötland var gröngödslingsvallen väldigt tät och kraftig och det efterföljande rågvetet var också mycket konkurrenskraftigt. Det ledde till att tisteln var så gott som helt borta andra året i detta försök. Även i Östergötland var gröngödslingsvallen tät och frodig, men den efterföljande vallinsådden hade svag konkurrenskraft. Här uppnåddes ändå en godtagbar bekämpningseffekt. När det gäller avslagning i kombination med konkurrens, är det viktigt att tänka på att avslagningen även kan hämma den önskade grödans tillväxt. Det är därför inte självklart att effekten förbättras av tätare avslagningar. Det är inte heller säkert att den första putsningen ska göras vid samma utvecklingsstadium, som när tisteln växer utan konkurrens från andra arter. Det gäller i stället att hitta den strategi som förskjuter konkurrensförhållandet maximalt till tistelns nackdel. När bästa tidpunkt för putsning infaller, avgörs därför även av den konkurrerande grödans utveck- 29

31 lingsrytm. Det talar för att det inte är lämpligt med alltför täta avslagningar av en gröngödslingsvall med rödklöver. Att höja stubbhöjden vid putsning skulle kunna vara en strategi som förtjänar att utforskas mera. Det finns uppgifter om att det hämmar skottskjutningen jämfört med lägre stubbhöjd. Man kan dock fråga sig hur bra långtidseffekten blir med denna strategi. Svälter man ut tistelklonen lika effektivt som med lägre stubbhöjd och därmed kraftigare skottbildning? Men om avslagningen kan göras med hög stubbhöjd kanske häckningsframgången ökar hos de fågelarter som bygger bon i fält. Teknik för putsning När man behandlar frågan om putsningens inverkan på flora och fauna är det viktigt att komma ihåg, att inte bara tidpunkten utan även maskintypen som används vid putsningen har betydelse för resultatet. Enligt Boller (2004) är en knivslåttermaskin skonsammast och en maskin med slagor mest skadlig för de insekter som uppehåller sig i vegetationen. En rotorslåttermaskin intar en mellanställning. Vid putsning av långt utvecklad gröda är det främst maskiner med slagor som fungerar tillfredsställande. Knivslåttermaskiner och rotorslåttermaskiner finfördelar inte materialet, det kan därför i större utsträckning hämma återväxten och även försvåra efterföljande jordbearbetning. Putsning av blommande vegetation med en maskin med slagor bör rimligen endast göras när bin och humlor lämnat fältet vid regn eller nattetid. Försöksmetoder för tistelstudier Att mäta förändringar i tistelförekomst på ett tillförlitligt sätt, är svårt på grund av tistelns morfologi. Tistelns rotsystem med horisontella utlöpare kan breda ut sig över områden som är betydligt större än en normal försöksruta. Det innebär att man skulle kunna påverka tistelförekomsten i intilliggande rutor, när man gör åtgärder i en ruta. Antalet skott som växer upp behöver inte heller vara helt proportionellt mot mängden rotutlöpare. Den metod som använts i fältförsöken i detta projekt är skotträkning, dels i fasta ytor på 9 kvadratmeter, dels i slumpvis fördelade ramar á 0,25 kvadratmeter. I några fall har de två varianterna gett olika resultat, exempelvis i Skåneförsöket där led C, sen putsning, resulterat i 47 % minskning i antalet skott i den fasta ytan, men en ökning med 68 % mätt i slumpvisa ramar. I fält kan man se att variationen i antalet tistelskott per ytenhet är stor, även mellan närliggande punkter. Detta gör att avräkning i slumpvisa ramar blir väldigt osäker, om inte ett stort antal används. Även resultaten från de fasta ytorna uppvisar stor variation mellan upprepningarna, vilket gör det omöjligt att visa någon statistiskt skillnad mellan leden. Det är därför befogat med en brasklapp: att denna försöksserie inte visat på någon skillnad i resultat mellan de olika tidpunkterna för putsning skulle kunna bero på brister i metodiken. Enligt litteraturuppgifter är det lämpligt att följa 30

32 upp resultaten av insatta kontrollåtgärder under två efterföljande säsonger för att säkrare bedöma effekterna. I dessa försök hade det dock knappast hjälpt, eftersom det inte synts några skillnader ens första året efter de insatta åtgärderna. 31

33 Projektgrupp Följande personer har arbetat med detta projekt: Karl Delin (ansvarig för projektet) Hushållningssällskapet Skaraborg Box Skara Telefon: Ingemar Gruvaeus Hushållningssällskapet Skaraborg Stefan Lundmark Hushållningssällskapet Kristianstad Per Ståhl Hushållningssällskapet Östergötland Personal på försöksavdelningarna på respektive Hushållningssällskap Ann-Marie Dock Gustavsson, Statens Jordbruksverk, Uppsala Ansvariga handläggare på Naturvårdsverket är Kersti Linderholm och Ingrid Rydberg. Telefon: Kersti Linderholm: , Ingrid Rydberg:

34 Referenser Litteratur Andersson, M. & Wivstad, M Alternativ odling i Sverige. En undersökning utförd sommaren 1984 bland lantbrukare som bedriver alternativ odling. Rapport - Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för växtodling nr 159. SLU. Uppsala. Amor, R.L. & Harris, R.V Seedling Establishment and Vegetative Spread of Cirsium arvense (L.) Scop. In Victoria, Australia. Weed Research vol. 15. s Bakker, D A comparative life-history study of Cirsium arvense (L.) Scop. and Tussilago farfara (L.), the most troublesome weeds in the newly reclaimed polders of the former Zuiderzee. s I Harper, J.L. (editor). The Biology of Weeds, Symp. No. 1, British Ecology Society. Blackwell Scientific Publications, Oxford, England. Boller, E.F., Häni, F. & Poehling, H.-M Ecological Infrastructures: Ideabook on Functional Biodiversity at the Farm Level Temperate Zones of Europe. IOBC. Winterthur, Schweiz. Cormack, W.F Effect of mowing a legume fertility-building crop on shoot numbers of creeping thistle (Cirsium arvense (L.) Scop). I Powell et al. (editor), UK Organic Research 2002: Proceedings of the COR Conference, 26-28th March 2002, Aberystwyth, s Derscheid, L.A. & Schultz, R.E Achene Development of Canada Thistle and Perennial Sowthistle. Weeds nr 8. s Dewey, S.A Weedy thistles of the western United States. I James, L.F., Evans, J.O., Ralphs, M.H. och Child, R.D. (editorer) Noxious range weeds. Westview Press. Boulder CO. Dock Gustavsson, A. 1994a. Åkertistelns förekomst och biologi. Växtskyddsnotiser 58:2. SLU. Uppsala Dock Gustavsson, A. 1994b. Åkertistelns reaktion på avslagning, omgrävning och konkurrens. Fakta - Mark/växter nr 13. SLU. Uppsala. Dock Gustavsson, A Growth and regenerative capacity of plants of Cirsium arvense. Weed Research, Vol. 37,