Rapport från studieresa till presidentvalet i Frankrike 2012

Transkript

1 Rapport från studieresa till presidentvalet i Frankrike 2012 Styrelseledamoten Tariq Bacchus och ersättaren Leonard Heed åkte den 5 maj 2012 till Paris för att studera presidentvalet på plats. Några av vinnarna i s medlemsvärvartävling följde med: Robert Hedbäcker, Oskar Jalkevik, Eva Ling och Lars Fritzson. Studiebesök genomfördes bland annat på Svenska ambassaden och Bastiljplatsen. Delegationen hade även ett längre möte med den fransk-svenske journalisten Michel Jerneval samt med flera väljare och valarbetare. Om Frankrike Frankrike, République française, har cirka 65 miljoner invånare. Största stad är Paris som med förorter inräknat har elva miljoner invånare. Frankrike är en semipresidentiell republik med två kamrar i parlamentet: senaten och nationalförsamlingen. Till skillnad från Sverige har Frankrike majoritetsval med enmansvalkretsar. Tillväxten förväntas under 2012 bli 0,5 procent. Arbetslösheten uppgår till 9,4 procent. Inflationen ligger på 2,1 procent. Presidentämbetet i Frankrike Frankrikes president är landets statschef. Sedan det andra kejsardömet föll år 1870 har Frankrike oavbrutet varit en republik. Den första republiken utropades år 1789 i samband med den franska revolutionen. Efter det första världskriget tillkom flera större republiker i Europa. Innan dess hade Frankrike något av en särställning, som republik och stormakt. Efter att den första republiken utropades har fyra reformerade republiker antagits. Dagens femte republik antogs Sedan 1965 är presidenten folkvald.

2 Frankrike har så kallad semipresidentialism. Det innebär att presidenten har viss politisk makt. Presidenten har tillsammans med premiärministern och övriga regeringsmedlemmar en verkställande makt. Han eller hon utser premiärminister och på premiärministerns förslag övriga ministrar i det så kallade Ministerrådet (motsvaras av regeringen). Presidenten kan inte heller avsätta ministrar annat än med premiärministerns godkännande. Ministerrådet är i sin tur ansvarigt inför den lagstiftande nationalförsamlingen. Nationalförsamlingen är den första kammaren och dess representanter väljs direkt av folket. Fram till år 2000 valdes presidenten för sju år medan nationalförsamlingens representanter valdes för fem år. Av detta följde en viss risk för att premiärministern och presidenten kunde ha olika politisk inriktning. Fenomenet kallas för cohabitation (sammanboende) och har förekommit vid tre tillfällen sedan den femte republikens grundande. Efter att presidentens mandatperiod kortats ned till 5 år torde cohabitation bli mindre vanligt men situationen kan fortfarande uppstå eftersom presidenten fortfarande, formellt, har möjlighet att upplösa och utlysa nyval till nationalförsamlingen. Om presidenten skulle avlida under mandatperioden uppstår likaså en risk för cohabitation. Det är givetvis även möjligt för väljarna att dela upp sina röster på representanter med olika politisk tillhörighet. För att ytterligare undvika cohabitation så sker valet till nationalförsamlingen en månad efter presidentvalet. Skälet till detta är att väljarna antas ha i stort samma sympatier som inför presidentvalet med tanke på det för tillfället rådande politiska klimatet. Senaten är en indirekt vald andra kammare med mandat att bordlägga och skriva tillägg till de lagar som regeringen och nationalförsamlingen fattar beslut om. Vid bordläggande av en lag tillsätter regeringen efter två behandlingar i senaten och nationalförsamlingen en medlingskommitté. Om ingen uppgörelse kan nås kan regeringen på nytt föra upp den aktuella frågan i nationalförsamlingen.

3 Några av presidentens mer betydande befogenheter är: Presidenten är ordförande för ministerrådet. Presidenten kungör lagar men har inte vetorätt. Presidenten kan upplösa nationalförsamlingen och utlysa nyval. Presidenten är landets högste befälhavare och är den ende som har mandat att tillåta användning av landets kärnvapen. Presidenten utser högre civila och militära befattningshavare (med ministerrådets godkännande). Presidenten kan benåda fångar. Presidentvalet i Frankrike Det senaste presidentvalet ägde rum den 22 april I direkta val fick väljarna göra sin röst hörd. Ingen av kandidaterna fick dock mer än hälften av rösterna i den första omgången. Därför hölls en andra valomgång den 6 maj. Socialisten François Hollande segrade i den andra omgången. Han valdes för en period om fem år, (Efter en lagändring år 2000 är mandatperioderna fem år). Nicolas Sarkozy från den franska högern (UMP) kandiderade för omval men förlorade valet mot Hollande med 3,2 procentenheters marginal. Mittenledaren François Bayrou röstade i valets andra omgång på Hollande. Detta torde ha haft en viss inverkan på valresultatet. Även den yttersta högerns, Front National, partiledare Marine Le Pen ställde upp i valet och hamnade på tredje plats med 17,9 procent av väljarstödet. En ökning med sju procentenheter sedan Även kandidater från bland annat Les Verts (De gröna), Parti de Gauche (Vänsterpartiet), Lutte Ouvriere ställde upp i valet. Parti de Gauche överaskade med 11,1 procent av rösterna. Valdeltagandet var ovanligt högt med drygt 80 procent i andra valomgången PR2012/%28path%29/PR2012//F E.html

4 Erfarenheter från Frankrike inför arbetet för en svensk republik I Frankrike råder en stor uppslutning inför presidentvalet. Presidenten har som bekant en viss makt; det är inte en statschef med enbart symbolisk makt som väljs. Om ingen presidentkandidat får absolut majoritet hålls en andra valomgång. Vid en andra valomgång får väljarna välja mellan de två kandidater som fått flest röster. Den valde presidenten utser sedan premiärminister och på premiärministerns förslag övriga medlemmar i regeringen. Valet är därmed av största betydelse. Det råder en bred enighet om det republikanska statsskicket. Många husfasader pryds av plakat med den franska revolutionens slagord: frihet, jämlikhet och broderskap. Slagorden återfinns även som den franska statens devis. Under vår studieresa har det framträtt allt tydligare hur stolta fransmännen är över sin republik. Även om det har funnits föregångare till republikanska statsskick i Europa alltsedan de grekiska stadsstaterna under Antiken har Frankrike en alldeles särskild plats i historieskrivningen. Bilden av det radikala Frankrike är stark. I Frankrike fick den gamla regimen, l'ancien régime, ett hastigt slut i och med den franska revolutionen. Forskaren Krister Wahlbäck beskriver dock 1800-talets och tidiga 1900-talets Frankrike som: /.../en konservativ republik i ekonomiska och sociala frågor 2. Tolkningen av revolutionens slagord är omdebatterad. Likväl beskriver statsvetarna Hague och Harrop Frankrike både som ett land och som ett politiskt ideal, i likhet med USA. Frankrike banade väg för den moderna nationalstaten 3. 2 Lindahl, R. Red., Utländska politiska system, (SNS Förlag 2004: Angered), s Hague, R., & Harrop, M., Comparative Government and Politics An introduction, (Palgrave, 2004: China), s. 283

5 Trots att det sedan länge råder bred uppslutning kring det republikanska statsskicket så existerar en debatt inom Parti de Gauche (motsvarande det svenska Vänsterpartiet) och längre vänsterut om att införa en sjätte konstitution. Även inom Parti Socialiste (Socialdemokraterna) har liknande åsikter framförts, bland annat av Ségolène Royal. Frankrike anses vara en monarkistisk republik. Alltså en republik vilken inte är fullt ut demokratisk utan som styrs av exkluderande lagar och principer. Den franska högern hyllar istället den femte republiken och dess skapare, generalen Charles de Gaulle. Den femte republiken sägs stå för stabilitet och kontinuitet. Det republikanska statsskicket är ingen partipolitisk fråga i Frankrike. Men det finns ett fåtal individer och grupper i Frankrike som vill återinföra monarkin. Bland annat återfinns sympatisörerna bland avlägsna släktingar till Bernadotte. (Bernadotte härstammar från en fransk advokatfamilj.) Som politisk kraft sett saknar dessa grupper dock relevans. Om vi följer Sveriges författningspolitiska tradition så bör statschefen endast ha en symbolisk roll. Men låt oss leka med tanken: hur skulle Sverige se ut om vi överförde Frankrikes system? Det skulle sannolikt upplevas som odemokratiskt att statschefen tillsatte vissa ämbeten. Ett starkt argument för en svensk republik är just den demokratiska förankringen. Att benåda fångar bör även fortsättningsvis vara en fråga för regeringen. Det skulle nog de flesta svenskar instämma i. Vi ser problem med att en alltför stor makt hänförs till en person, även om han eller hon råkar vara demokratiskt vald. De franska presidentvalskampanjerna fokuserar mycket på personerna. Mindre på politiken. Här ser vi ytterligare ett demokratiskt problem. Inget kampanjande är dock tillåtet på valdagen. Inte heller är det tillåtet att bära politiska symboler inne i vallokaler. Vi kunde inte heller se mer än ett ytterst fåtal valaffischer som fortfarande satt uppe dagen före valet. Tanken är att ge väljarna möjlighet till eftertanke. Det anser vi vara ett sympatiskt inslag som det kan finnas skäl till att överväga att införa även i Sverige.

6 Ett udda inslag i Frankrikes republikanska statsskick är att den sittande presidenten även blir furste i Andorra under mandatperioden. Det har att göra med att Andorra är en så kallad mikronation som skulle ha svårt att klara sina åtaganden utan Frankrikes hjälp. Denna konstruktion har dock ingen större praktisk betydelse. Likväl går detta på ett symboliskt plan stick i stäv med den franska revolutionens avfärdande av börd och titlar. Här uppstår en fråga inför vår framtida svenska republik: ska statschefen kunna ta emot utmärkelser eller titlar, vilka som helst? Ska statschefen kunna förära hedersbetygelser, medaljer etc. och i så fall av vilket slag? Vem eller vad representerar statschefen i första hand? Ger en demokratiskt vald statschef ett demokratiskt samhälle per automatik? Den franska republiken proklamerar jämlikhet men det franska samhället skiljer sig i grunden från det svenska. Här finns mer av indirekta val och avstånden mellan väljare och valda är större. Det franska samhället är även skiktat på ett sätt som Sverige inte är. Här är det exempelvis av yttersta vikt vilka skolor en presidentkandidat har gått på. I Sverige har statsministrarnas bakgrunder sett olika ut. Vad en republik dock medför är ett starkt symbolvärde. Det är tydligt, inte minst i Frankrike. Till skillnad från den ärvda, i konturerna otydliga makten, är presidentämbetet tydligt utstakat i Frankrike. Presidenten väntas uppfylla en viss roll. Vad presidenten gör är viktigt och det kan ifrågasättas utan att det blir någon större uppståndelse över det. Det är inte ovanligt att media kritiserar den sittande presidenten eller presidentkandidaterna. Att vända blad är det inte tal om. Valet till nationalförsamlingen är starkt beroende av valet av president. Väljarna ska bekräfta utfallet av presidentvalet. Vi ser en nackdel i att presidentvalet får ett så starkt inflytande på nationalförsamlingen. Det vore olyckligt om valet av en framtida svensk president skulle vara avgörande för valet till riksdagen.

7 Vår slutsats är att en demokratiskt vald statschef skapar ett demokratiskt samtal. Den som ärver sin position blir i det närmaste oåtkomlig eftersom ämbetet inte tillsatts på grundval av prestation eller lämplighet. Det kan naturligtvis finnas lämpliga statschefer som har ärvt sin position. Men det kan lika gärna vara precis tvärtom. Det har fransmännen upplevt många gånger under deras fördemokratiska historia. Så införde de också republik. Tariq Bacchus och Leonard Heed, i augusti 2012

8 Källor PR2012/%28path%2 9/PR2012//FE.html Hague, R., & Harrop, M., Comparative Government and Politics An introduction, (Palgrave 2004: China) Lindahl, R. Red., Utländska politiska system, (SNS Förlag 2004: Angered)