Efter oljetoppen. Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär? Hillevi Helmfrid och Andrew Haden

Transkript

1 Efter oljetoppen Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär? Hillevi Helmfrid och Andrew Haden

2 Förord Denna rapport är en del av ett projekt som syftar till att synliggöra viktiga frågor och bidra till en bättre förberedelse inför en kommande knapphet på olja. Rapporten ska ge en översikt av dagens kunskap om oljetillgången samt oljans betydelse i samhället och de gröna näringarna. Den ska också tydliggöra skillnader i perspektiv och antaganden som inverkar på vår förberedelse inför en kommande knapphet. Rapporten utgör ett underlag till den workshop som genomförs den 24 till 25 april Syftet med rapporten är att ge deltagarna i workshopen en gemensam grund att stå på. Men den ska förhoppningsvis också provocera och inspirera till diskussioner. Workshopen syftar till att identifiera vilka frågor vi bör ställa oss, och att erbjuda ett forum för olika aktörer där nya konkreta steg kan tas i den omställningsprocess vi står inför. En referensgrupp har varit knuten till projektet. Referensgruppen har nära följt arbetet med rapporten och kontinuerligt lämnat synpunkter under arbetets gång. Referensgruppen har bestått av Christel Cederberg, Björn Forsberg, Ulrika Geber, Erik Herland, Karin Höök, Bo Kjellén, Lennart Salomonsson, Lisa Sennerby Forsse och Anders Tivell. Författarna Hillevi Helmfrid och Andrew Haden är ansvariga för innehållet i rapporten. Projektet är ett samarbete mellan KSLA (Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien) och SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Rapporten har samfinansierats av CUL (Centrum för uthålligt lantbruk vid SLU) och KSLA. Bruno Nilsson KSLA Torbjörn Fagerström SLU 2

3 Innehåll Innehåll Inledning och syfte Tillgången på olja Efterfrågan på olja När når vi toppen? Oljans betydelse...10 Konsumtion av olja i Sverige Oljan och den gröna sektorn...14 Livsmedelssystemet...14 Skogen...18 Potentialen för flytande drivmedel tillverkade ur biomassa...19 Olika metoder ger olika svar Bilder av framtiden...25 A. Högenergisamhälle...27 B. Lågenergisamhälle Analys...34 Antaganden...34 Vad händer om antagandena som våra visioner bygger på visar sig vara felaktiga? Författarnas slutsatser...45 Referenser

4 De flesta överskattar vad som kommer att hända de kommande två åren, men underskattar vad som kommer att hända de kommande tio åren. Bill Gates 1. Inledning och syfte Under ett par decennier med stabilt låga priser på olja pratade vi väldigt lite om den långsiktiga oljetillgången. Det är först under senare år som det allmänna medvetandet återigen har vaknat om att oljan faktiskt är en ändlig resurs. Från många håll kommer nu varningar om att vi står inför mycket stora svårigheter eftersom oljan spelar en så viktig roll i vårt samhällsbyggande och att konkurrensen om den kvarvarande oljan kan leda till ett hårdnande internationellt klimat. Andra menar att oljan med marknadskrafternas hjälp och utan större problem kommer att kunna ersättas av andra energislag. Avsikten med den här skriften är att skapa ett underlag för personer med olika erfarenheter, åsikter och kunskap att mötas i konstruktiva och reflekterande samtal. Vi har velat vaska fram det som många verkar vara överens om, men också tydliggöra de punkter där åsikterna går isär. På dessa punkter vill vi stanna upp och undersöka vilka antaganden och värderingar som finns under oenigheten. Vi hoppas att detta kan hjälpa till att skapa förståelse även för perspektiv som du som läsare inte delar samt ge tillfällen att reflektera över dina egna antaganden och värderingar. Genomgående är vår ambition snarare att ställa frågor än att leverera färdiga svar. I kapitel 2 4 försöker vi summera och strukturera tillgänglig information angående den framtida oljetillgången, efterfrågan på olja, och de olika svaren på frågan När toppar oljan?. Kapitel 5 6 syftar till att ge en hastig överblick över vilken betydelse oljan tycks ha för oss idag. Kapitel 6 handlar om oljans betydelse för den gröna sektorn. Att vi valt att skriva ett särskilt kapitel om den gröna sektorn grundar sig inte bara i det faktum att SLU och KSLA är initiativtagare till rapporten. Allt fler blickar riktas nu mot den gröna sektorn som potentiell energileverantör i sökandet efter alternativ till oljan. Samtidigt vet vi att livsmedelsproduktionen och livsmedelskedjan är en stor oljekonsument. Hur denna ekvation ska kunna lösas är en central fråga för hela samhället. I kapitel 7 tittar vi på framtiden genom två visioner. Den ena ( högenergisamhälle ) utgår från att det kommer att bli lätt att hitta alternativ till oljan, medan den andra ( lågenergisamhälle ) utgår från att dagens höga energikonsumtion inte kommer att kunna upprätthållas när oljan sinar. I kapitel 8 tittar vi närmare på de två visionerna och analyserar vad som händer för var och en av visionerna om ett eller flera antaganden skulle visa sig inte hålla, och i kapitel 9 presenterar vi våra slutsatser. 4

5 2. Tillgången på olja Geologerna har sedan länge kunnat göra goda förutsägelser över hur mycket olja som kan pumpas upp ur ett enskilt oljefält. Ju äldre fält, desto säkrare prognoser har kunnat ges. Prognoserna görs utifrån kunskapen om en regelbundenhet som upptäcktes av geologen M. King Hubbert Principen är denna: Först hittas den mest lättillgängliga oljan. I takt med ökade investeringar, ökar uttaget. Efter några år har man hittat fältets största källa. När ungefär hälften av den tillgängliga oljan är utvunnen nås toppen. Fram till denna tidpunkt har allt mer olja per tidsenhet kunnat extraheras. Nu minskar hastigheten i ungefär samma takt som den ökade före toppen. Oljan tar inte slut tvärt, men de nya fynden blir allt mindre och till slut når man gränsen då det inte längre är lönt att investera mer på den platsen (Campbell and Laherrère 1998). Figur: Den plana formen på kurvan för den enskilda källan avgörs av den ekonomiskt optimala infrastrukturen vid just den källan. Den sammanlagda kurvan får istället en rundare form. Källa: (Campbell and Laherrère 1998) Med hjälp av denna kunskap kunde Hubbert korrekt förutspå tidpunkten för toppen av USA:s (exklusive Alaska) oljeutvinning femton år innan den inträffade år 1972 (Aleklett and Campbell 2003). Sedan dess har ett femtiotal av de största oljeproducerande länderna i världen redan toppat (Aleklett and Campbell 2003): Kanada 1973, Iran 1974, Nigeria 1979, Sovjet 1987 (exkl. Kazakstan), Alaska 1990, Venezuela 1998 (1970), Egypten 1996, Argentina 1998, England 1999, Qatar 1999, Norge 2000, Colombia 2000, Indien 2002, Mexico 2000, Kina 2000 (ASPO 2002). I princip gäller samma kurva för länder och även för hela världen. Ekonomiska och politiska faktorer spelar in och skapar undantag: I f.d. Sovjetunionen har man t.ex. fått två toppar, en första strax före murens fall och en andra, men lägre, topp som resultatet av nyinvesteringar. Om produktionen påskyndas genom ökade investeringar blir kurvan brantare och toppen nås snabbare, medan ett land som håller på sina reserver kommer att följa en flackare kurva. Dessa undantag motsäger inte den övergripande principen bakom Hubberts kurva. 5

6 Den största svårigheten idag med att förutsäga när toppen nås globalt är att statistiken hyser en mängd felkällor. Olika länder och företag använder olika beräkningsgrunder och på så vis summeras äpplen med päron. Ett av de mest flagranta exemplen är att man från vissa områden rapporterat ursprungliga fyndigheter medan man från andra områden rapporterar de kvarstående reserverna (ASPO 2002, Aleklett and Campbell 2003, Simmons 2005). Association for the Study of Peak Oil (ASPO) är en sammanslutning av europeiska forskare som har tagit sig an uppgiften att bearbeta statistiken för att den ska bli mer tillförlitlig. Man försöker väga samman informationen från industrin och ländernas energimyndigheter som publiceras i IEA Outlook, Oil & Gas Journal, World Oil och BP Statistical Report of World Energy mot det schweiziska konsultföretaget Petroconsultants databas, som har alla världens oljeföretag som kunder och dit oljeföretagen lämnar detaljerade uppgifter för varje oljefält. Enligt ASPO har företag och regeringar systematiskt underrapporterat sina reserver under perioden , med undantag för Sovjetunionen som överskattade sina med ca 30% (Aleklett and Campbell 2003). En förklaring till underrapporteringen är att USA:s regelverk krävde att bara fyndigheter som exploaterades fick tas med i bolagsredovisningen. Företagen har på så sätt kunnat presentera en stadig (men enbart bokföringsteknisk) uppgång för aktieägarna (Campbell citerad i Lindstedt 2005). Efter mitten av 1980-talet har reserverna istället systematiskt överrapporterats. När produktionen av olja utanför OPEC steg, sjönk priserna. För att trygga statsfinanserna behövde OPEC-länderna nu sälja mer olja. Land efter land inom OPEC valde att skriva upp sin reserv för att säkra sin kvot och därmed kunna öka sin försäljning av den rekordbilliga oljan. Uppskrivningen på sammanlagt 300 miljarder fat motsvarades inte av nya fynd. Åtskilliga länder har sedan dess år efter år rapporterat oförändrade reserver, trots att extraktionen fortsätter i högre takt än nya upptäckter görs (Aleklett and Campbell 2003, Lindstedt 2005). Detta statistiska krumsprång (decennier av underrapportering följt av tjugo år av överrapportering) har lett till att världen invaggats i en tro att oljan är en resurs som växer, när den i själva verket krymper. Det är inte bara extraktionen som följer Hubberts kurva. Även oljefynden följer (med undantag för verklighetens taggighet) en motsvarande kurva. Tidsförskjutningen mellan toppen på de två kurvorna är normalt sett år. Det är också denna tidsförskjutning man räknar med att de sammanlagda globala kurvorna kommer att ha. I länder med mycket avancerad teknik för oljeutvinning, förkortas den tiden (t.ex. England 25 år och Norge 21 år) (ASPO 2002). 6

7 De nya fynden av olja i världen blir färre och mindre. Dagens höga produktionsnivå är möjlig tack vare de stora fynd som gjordes under 1960-talet. Källa: (ASPO 2002) För närvarande utvinner vi årligen drygt fyra gånger så mycket olja som vi hittar. Detta kan bara fortgå så länge som det finns kvar av de stora fynd som gjorts tidigare (Heppenstall 2005). 3. Efterfrågan på olja Efterfrågan på olja har skjutit i höjden de senaste åren i en takt som överskrider IEA 1 s prognoser. Det är särskilt de starkt växande ekonomierna i Kina och Indien som står för en stor del av den ökade efterfrågan, men energikonsumtionen ökar också i återhämtningens stra Europa och hos världens redan största per capita-förbrukare, USA. IEA presenterade under hösten 2005 nya siffror för den framtida efterfrågan på energi. I ett business as usual -scenario räknar man med att efterfrågan på energi år 2030 kommer att vara 60% högre än idag och att de fossila bränslenas andel kommer att öka från 70% till 80% av den totala energin. Beräkningen bygger på framskrivning av befintlig policy i alla världens länder. Inom OECD är det främst transportsektorn som står för ökningen, medan det i de nya tillväxtekonomierna är både industri och transport. Vad oljan anbelangar räknar IEA med att det behövs 120 miljoner fat per dag istället för de 83 miljoner faten per dag som nu produceras (Pochettino 2005). I ett alternativt scenario har IEA räknat med energibesparande åtgärder, utveckling av okonventionella fossila bränslen, biobränsle och kärnkraft. I detta scenario beräknas behovet 1 International Energy Agency 7

8 2030 ligga på en daglig produktion av 105 miljoner fat konventionell olja, dvs. en ökning med 26% från dagens nivå (Pochettino 2005). 4. När når vi toppen? Uppskattningar om tidpunkten för den globala oljetoppen varierar mellan att den redan passerats (Deffeyes 2001, 2005) till att det kommer att dröja ytterligare 30 år (USGS 2000). Allt fler välinformerade forskare och branschanalytiker varnar för att toppen kan komma att nås inom innevarande decennium (Hall et al. 1986, Campbell 1997, Campbell and Laherrere 1998, Deffeyes 2001, ASPO 2002, Bentley 2002, Deffeyes 2005, Simmons 2005). För att lättare kunna förhålla oss till de olika uppgifter som förekommer har vi nedan i den vänstra kolumnen listat argument som brukar anföras av dem som hävdar att det kommer att dröja mer än 15 år innan vi når toppen. I den högra kolumnen listar vi argumenten från dem som hävdar att toppen redan kan vara här, eller kommer mycket snart. Detta talar för att toppen dröjer Den ursprungliga mängden olja i marken innan vi började utvinningen var 3000 miljarder fat. Vi har två tredjedelar kvar (USGS 2000). Vi kommer att hitta mer olja (USGS 2000, Nordin 2005). Detta talar för att toppen är här mycket snart Den ursprungliga mängden var 2000 miljarder fat, varav vi nu förbrukat ungefär hälften (ASPO 2002). Under flera år har vi för vart år hittat mindre och mindre olja och storleken på varje fynd har också minskat. De områden på jorden där olja kan förekomma är väl undersökta (Bjørlykke 2005). Trots att stora tekniska framsteg har gjorts för prospektering (seismiska och datoriserade metoder) har de största fälten hittats med blotta ögat och en hammare (Simmons 2005). När priset stiger, ökar också mängden olja som är lönsam att extrahera, vilket gör att det finns mer olja (Radetzki 2005). På kort sikt kan lite mer olja göras tillgänglig om priset stiger. Men i takt med att energikostnaden för prospektering, utvinning och raffinering av den allt mer svårtillgängliga oljan stiger, minskar oljans drivkraft till samhällsekonomin (Hall et al. 1986). 8

9 De kända reserverna av tjockare oljor (s.k. okonventionell olja) är stora och kommer att tas i bruk allt eftersom (Azar 2003) 2. Även om en gradvis övergång till okonventionella oljor sker kommer priset och drivkraften till samhällsekonomin att påverkas eftersom dessa ger ett lägre energinetto (Cleveland 2005). Prisökningarna som vi upplever nu är följd av en plötslig och kortvarig ökning av efterfrågan i kombination med eftersatta investeringar i produktionskapaciteten (Azar 2003, Radetzki 2005) 3. En del av prisökningarna som vi nu upplever är spekulation grundad på rädsla (Erlandsson 2005). Den uppmärksammade flaskhalsen i raffinaderikapaciteten beror delvis på att vi redan har en ökad inblandning av tyngre, svavelhaltiga oljor som kräver mer bearbetning för att bli användbara samt att det är svårt att bygga oljeraffinaderier i länder med miljölagstiftning (Simmons and Franssen 2005). Efterfrågeökningen som vi sett hittills är bara toppen på ett isberg och begränsas redan idag av tillgången på billig olja (Aleklett and Campbell 2003). Ju större investeringar i oljeproduktionen, desto snabbare går utvinningen och desto snabbare töms reserverna (Hall et al. 1986). Det går att utvinna mer olja i Mellanöstern än vad som sker idag (USGS 2000). Det finns mindre olja i Mellanöstern än vad dessa länder rapporterar, beroende på OPEC:s kvotsystem (Aleklett and Campbell 2003). Vi kommer att mycket snart behöva införa en tuff koldioxidpolitik som gör att vi slutar att använda olja för uppvärmning. Detta gör att den räcker längre (Azar 2003). En stor del av debattkraften om oljetoppen handlar idag om vem som har rätt när det gäller det exakta årtalet för när vi når toppen. Men som vi ser av uppställningen ovan beror de olika uppskattningarna av årtal på a) olika uppskattningar av den ursprungliga mängden olja i marken b) en sammanblandning mellan konventionell och okonventionell olja där ingen skarp gränsdragning finns b) vilken klimatpolitik man ser framför sig och c) hur man föreställer sig prisdynamiken. Det enda man säkert kan säga är att vi kommer att veta tidpunkten för toppen flera år efter att den har inträffat men att vi långt tidigare borde ha förberett oss på den. 2 Det finns ingen standardiserad överenskommelse för var gränsen ska dras mellan olika kvaliteter av olja (Aleklett och Campbell). 3 Azar och Radetzki skiljer sig åt i sin argumentation. Radetzki avstår helt från att använda begreppet topp eller att överhuvudtaget prata om oljan som en ändlig resurs, vilket inte gäller för Azar. 9

10 5. Oljans betydelse Oljan är en konserverad, koncentrerad och förädlad form av solenergi. Den mest högkvalitativa oljan ( light sweet crude oil ) har bearbetats under högt tryck på ca 2000 meters djup i över en miljon år. Därefter har den vandrat upp i en porös bergart och låsts fast av en tätare överlagrad bergart som fungerar som ett lock. Förutom den förstklassiga oljan finns det tyngre mer trögflytande oljor, tjärsand och oljeskiffer som utsatts för lägre tryck i grundare formationer. Ursprungsmaterialet var alger som växte i sjöarna för 100 miljoner år sedan. Kol bildades på liknande sätt men härstammar från landlevande växtmaterial. Även kolet förekommer i olika kvaliteter. Gas har bildats under ännu högre tryck och temperatur och förekommer både i anslutning till olja och till kol (Aleklett and Campbell 2003, Bjørlykke 2005). Egentligen finns det bara tre primära energikällor på jorden: (1) solstrålningen (2) månens och solens gravitationskrafter som relativt jordens rotation påverkar jorden och (3) den geotermiska energin. Dessa tre ger upphov till de sekundära energikällorna: fotosyntesen, vattnets krestlopp, vinden, tidvattnet, biomassa, mineraler, osv. De primära och sekundära energikällorna som bildat oljan (fotosyntes, geologiska rörelser och geotermisk energi) är alla tre utspädda i sin form. Genom att dessa har haft lång tid på sig har en mycket koncentrerad produkt uppstått, som mot en liten energiinsats kan utvinnas och omvandlas till kommersiellt användbara energibärare så som el och bensin. Det är det stora arbete som biogeosfären lagt ner under mycket lång tid som gör att oljans Energy Return on Energy Invested (EROEI) är exceptionellt högt 4 (Hall et al. 1986, Cleveland et al. 2000, Cleveland 2005). De förnyelsebara alternativen som på ett mer direkt sätt utnyttjar de primära energikällorna (biobaserade bränslen, solceller och vågkraft) har generellt ett lägre EROEI (Hall et al. 1986, Cleveland et al. 2000, Cleveland 2005). Kärnkraften utnyttjar en energikälla som är ännu mer koncentrerad än olja, men den verkar vid högre temperaturer och kräver därför reglerande konstruktioner som fodrar ett stort indirekt energiunderstöd. Nettot för kärnkraft (vid normal drift) är därför lägre än oljans men högre än för biobränslen (Odum 1996). Oljan är enkel och billig att både lagra och transportera eftersom den är energität både i förhållande till vikt och volym (ca 38 MJ/kg), något som inte kan sägas om gas, som kräver en infrastruktur av pipelines, eller kol vars energiinnehåll är 2/3 av oljans, eller biomassa vars energiinnehåll per vikt ligger på drygt 1/4 av oljans (EERE 2005, Udall 2005) 5. På grund av sina speciella egenskaper är oljan också den råvara som kräver avgörande minst energi att omvandla till flytande bränsle. Även om det är tekniskt möjligt att tillverka flytande bränsle både ur kol, gas och biomassa ger alla dessa processer en betydligt lägre EROEI än bensin ur olja (Ulgiati 2001, Bargigli et al. 2004, Cleveland 2005). Det är ingen tillfällighet att oljan idag står för ca 95% av transportenergin (Murray 2005) och omkring 38% av den totala energiförsörjningen i världen (EIA 2005). 6 4 De fossila bränslena är alltså tertiära energikällor. 5 Se även 6 Dessa siffror är beräknade som värmevärde i Joule och tar inte hänsyn till energikvalitet. En justering för kvalitet skulle indikera ett högre oljeberoende. 10

11 Oljan används både för sitt energiinnehåll och som råvara för olika slags produkter. Av råolja framställs drivmedlen flygfotogen, bensin, diesel, eldningsolja, och bunkerolja (fartygsbränsle). Raffinerad olja blir också smörjmedel och till bindemedel t.ex. för asfalt. Omkring 10% av världens oljeproduktion utnyttjas i den petrokemiska industrin där den omvandlas till en myriad av plaster, färger, lacker, kosmetika, mediciner, biocider, solutioner, lim, hartser, syntetiskt gummi, syntetiska textiler, rengöringsmedel, och så vidare, som används i alla sektorer av samhället, från tung industri till hushåll (Energimyndigheten). För den petrokemiska industrin är oljan en oersättlig råvara, något som inte kan sägas om den olja som går till exempelvis uppvärmning. Tillgången till billig olja har under efterkrigstiden format våra samhällen med all den materiella komfort som vi idag tar för given. Men tillgången till högkoncentrerad hjälpenergi har också skapat stora miljöbelastningar och sociala spänningar. Sedan 1950 har oljeutvinningen tiofaldigats (ASPO 2002), och den sammantagna ekonomiska aktiviteten i världen sexfaldigats (UNDP 1998). Samtidigt har koldioxidutsläppen fyrfaldigats (UNDP 1998); världens befolkning blivit 2,5 gånger större (Sveriges Nationalatlas Skogen 1990, UNDP 1998); och den ekonomiska klyftan mellan de 20% fattigaste (med svag tillgång till raffinerad olja) och de 20% rikaste (med god tillgång till raffinerad olja) mer än fördubblats (UNDP 1992, 1998). Andra förändringar som kännetecknat perioden med billig olja är kraftig urbanisering, territoriell desintegration av ekonomin 7, automatisering och ägarkoncentration. Samtliga dessa förlopp är exponentiella. Det globala socioekonomiska och ekologiska systemet befinner sig alltså i mycket snabb förändring och förändringstakten ökar oupphörligen. Detta innebär att vi lever i ett labilt system. I ett längre tidsperspektiv kan mänsklighetens hela historia beskrivas som ett successivt erövrande av nya energikällor och tekniker som gjort utvinningen möjlig. Spjutspetsen och kniven gjorde det möjligt för människor att jaga storvilt; elden tillät oss att utvinna energi ur trä, vilket också möjliggjorde smältning av metaller och tillverkning av keramik. Jordbruket medförde ett tämjande av fotosyntesen till att möta mänskliga behov. I industrialiseringens barndom lärde vi oss att omvandla vind och vattenkraft till mekaniskt arbete och därefter lärde vi oss att i nämnd ordning bruka kolet, oljan och gasen. För vart och ett av de här sprången har människan kunnat tillägna sig en allt större andel av jordens samlade energiresurser och för var gång detta har skett har populationen och konsumtionsnivån ökat (Hall et al. 2003, Heinberg 2004). Under det senaste decenniet har det talats hoppfullt om decoupling, dvs. ekonomisk tillväxt som inte är kopplad till ett ökat naturresursuttag. Resultaten av analyser på mikronivå tyder på att detta har skett i OECD-länderna. Men analyser på makronivå visar att i de länder där energiinnehållet i bruttonationalprodukten har minskat, så har det till stor del kunnat förklaras av ett skifte till mer högkvalitativa energikällor (oftast mer el) 8, respektive av att vår energiförbrukning flyttas till andra länder i takt med att vi köper varor från låglöneländer istället för att producera dem inom landet. I makroanalyser kan bara en mycket liten del förklaras av verklig effektivisering (Hall et al. 2003). 7 Med territoriell desintegration menas att olika delar av en produktionskedja är förlagd till olika platser, idag till olika länder. 8 Statistiken för energiförbrukningen ger en missvisande bild eftersom TWh eller Joule är de mått som används och dessa inte tar hänsyn till energins kvalitet utan bara värmevärdet. 11

12 WORLD TOTAL PRIMARY ENERGY REQUIREMENTS MTOE (O. Reich for , then AIE) GDP PPP (after Maddison prior to 1950 and corrected for China since 1978) Historiskt finns det en stark korrelation mellan ekonomisk välfärd mätt i Purchasing Power Parity (PPP) och energianvändningen mätt i Mega Tonnes Oil Equivalents (MTOE). Utplaningen under senare år förklaras till stor del av att figuren är inte korrigerad för energikvalitet. 9 Källa: (Murray 2005) Allt fler varningar hörs om att den internationella konkurrensen om oljan i allt högre grad kan bli orsak till väpnade konflikter (Odum 1970, Youngquist 1990, Brzezinski 1997, Youngquist 1997, Klare 2001, Heinberg 2003, Klare 2004). Bakgrunden är det faktum att ungefär 60% av de resterande oljereserverna finns i 70 exceptionellt stora fält med en geografisk koncentration i Mellanöstern, varav tio i Irak (Simmons 2002). Produktionen av konventionell olja utanför OPEC-länderna har legat på en konstant nivå sedan 1997, trots stigande efterfrågan, vilket kan vara ett tecken på att dessa sammantaget redan kan ha toppat. I framtiden kommer små oljefält utanför OPEC att bidra med försumbara mängder olja (ASPO 2005, Meling 2005). ASPO förutspår att det år 2010 bara är sex länder som fortfarande kan öka sin oljeproduktion: Saudiarabien, Irak, Kuwait, Förenade Arabemiraten, Kazakstan och Bolivia (Aleklett and Campbell 2003). Det är denna bild som har gjort att oljan i många länder nu ses som en säkerhetsfråga. USA världens största oljekonsument har sedan landets egen oljeproduktion toppat på 1970-talet, med olika medel försökt vinna strategisk kontroll i de framtida nyckelområdena för olja. Även om Irakkriget än så länge lett till minskad oljeproduktion i landet och fått oväntat höga politiska såväl som monetära kostnader för USA, så har ockupationen av Irak ändå en viktig oljestrategisk betydelse genom USA:s närvaro i Mellanöstern (Brzezinski 1997, Klare Clark 2006). Kina, världens näst största importör av olja, vinnlägger sig nu om att skriva långsiktiga bilaterala avtal med oljeproducenterna (Lindstedt 2005). Genom Kinas och Indiens expansion har konkurrensen om oljetillgångarna i världen ökat kraftigt. Resurskrig 9 En korrigering för energikvalitet skulle stärka korrelationen ytterligare. 12

13 kan i värsta fall komma att uppstå a) mellan kapitalstarka oljefattiga länder och kapitalsvaga oljerika länder, b) inom oljeländerna och c) mellan konsumentländer (Klare 2001, 2004, Heinberg 2005). Det är svårt att spekulera i effekterna av oljetoppen för det globala ekonomiska och finansiella systemet. Rent principiellt kan sägas att systemet är uppbyggt kring en förväntan om tillväxt, en tillväxt som historiskt väl korrelerat med ökad energianvändning. Det råder delade meningar om hur världens ekonomier skulle komma att reagera vid ett framtida bestående högt oljepris. Vissa bedömare menar att det har stor betydelse för det finansiella systemet och för USA:s ekonomiska position att dollarn fungerar som betalningsmedel i världens oljehandel. 10 Skulle denna position hotas menar de att följden kan bli finansiella sammanbrott och/eller krig (Liu 2002, Clark 2005, 2006). Andra menar att dessa risker är överdrivna. Konsumtion av olja i Sverige Sverige har ända sedan oljekriserna på 1970-talet minskat sin oljeimport avsevärt svarade oljan för 77% av landets energitillförsel medan den 2004 svarade för 33% (Energimyndigheten 2005). En förklaring till den snabba omställningen är att vi i slutet av 1970-talet stod med en överkapacitet på kärnkraftsel. Denna kunde genast tas i bruk som ersättning för olja (Sveriges Nationalatlas 1990, Infrastrukturen, Lindstedt 2005). En annan förklaring var att Sverige redan före oljekriserna börjat bygga ut fjärrvärmesystemet för att effektivisera användningen av kol och olja. Detta skapade goda förutsättningar skifta till biobränslen när oljan efter hand blev dyrare och tillförseln osäkrare. Det är här viktigt att påpeka att Sverige trots vidtagna åtgärder för energisparande och effektivisering inte har minskat utan istället ökat den totala energikonsumtionen. Av 30 europeiska länder är det bara fyra som har högre eller lika hög energikonsumtion per capita som Sverige (Ståhl 2005). 10 Följande exempel belyser resonemanget: Hösten 2000 beslöt Saddam Hussein att Iraks oljehandel i fortsättningen skulle ske i euro. En av de första åtgärderna vid invasionen av Irak var att åter handla olja för dollar. Iran har nu annonserat att de planerar att öppna en oljebörs som ska handla med olja i euro. Ett ordkrig har under den senaste tiden trappats upp och rykten går om militära förberedelser. (Lindstedt 2006) 13

14 Svensk energitillförsel i ett hundraårsperspektiv. Figuren är inte korrigerad för energikvalitet. 11 Källa: (Sveriges Nationalatlas, 2003, Västra Götaland) För närvarande kommer hälften av den svenska oljeimporten från Norge, vilket innebär olja av god kvalitet, korta transportavstånd och politisk stabilitet (Energimyndigheten). Men det betyder också att vår olja kommer från ett land som redan har passerat sin produktionstopp (ASPO 2002). 6. Oljan och den gröna sektorn I detta kapitel kommer vi att beskriva den gröna sektorns dubbla roller: dels som konsument av olja, dels som framtida producent av oljesubstitut. Med gröna sektorn menar vi här livsmedelskedjan (från jord till bord) och skogsbruket (från skog till fabriksgrindarna). Kapitlet behandlar endast den gröna sektorn i Sverige. Resonemangen om livsmedelskedjan och förhållandena i jordbruket är i princip överförbara till övriga industriländer. När det gäller skogen intar Sverige dock en särställning beträffande skogsareal per invånare. Livsmedelssystemet Under det gångna seklet har det svenska livsmedelssystemet genomgått en kraftig omvandling. Systemets enheter har gradvis blivit färre, större, mer automatiserade och ligger allt längre ifrån varandra (Günther 2000). Den här förändringen innefattar hela livsmedelskedjan. Gårdar, mejerier, kvarnar, slakterier, grossister, lager och butiker har alla blivit större och är placerade längre ifrån varandra än någonsin. Drivkraften bakom denna förändring har varit att reducera kostnader. Eftersom arbetskraften under de senaste 50 åren varit den största kostnaden har strävan i alla led varit att maximera det arbete som varje anställd kan göra. För att möjliggöra att varje anställd ska kunna kontrollera så mycket information och material som möjligt har insatserna av de förhållandevis billiga fossila bränslena och elektricitet ökat under hela perioden. 11 En sådan justering skulle höja staplarna för el och därmed skulle den totala ökningen i energiförbrukning synas tydligare. 14

15 Omvandlingen från ett bioenergidrivet till ett fossilbränsledrivet jordbruk gick på några få decennier. Traktorn kom att ersätta hästen och en stor del av den mänskliga arbetskraften. Motsvarande förändring skedde i hela livsmedelskedjan. Källa: Bearbetad efter (Sveriges Nationalatlas Jordbruket) Livsmedelssektorns konsumtion av fossila bränslen Livsmedelskedjan är i hög grad oljeberoende. Figuren nedan visar de flöden av kommersiell energi 12 och energiintensiva material som idag driver livsmedelskedjan från jord till bord. Flödena av kommersiell energi i livsmedelssystemet. Källa: egen 12 Begreppet kommersiell energi används här för att tydliggöra att här finns inte alla energiformer inräknade. Exempelvis är ju solenergin (via fotosyntesen) en viktig energikälla för jordbruket som inte är inräknad i begreppet kommersiell energi. 15

16 Primärproduktionen av spannmål, foder och grönsaker i början av kedjan är idag beroende av fossila bränslen, främst i form av diesel. Alla jordbruk i kommersiell skala, oavsett om de är ekologiska eller konventionella, använder dieseldrivna traktorer för markberedning, sådd, skötsel och skörd. Detta innebär att oljan och dess derivat ansvarar för merparten av det fysiska arbete som uträttas vid matproduktion (Uhlin 1999, Björklund 2000, Rydberg and Jansen 2002). I konventionellt jordbruk, till skillnad från ekologiskt, tillförs dessutom handelsgödsel, som det åtgått fossila drivmedel för att framställa 13 och bekämpningsmedel, som är petroleumderivat (Fluck 1992, Cleveland 1995a, Pimentel 1996). Djurhållningen är också i hög grad mekaniserad och förbrukar därmed också bränsle och el, liksom kedjan hela vägen fram till konsumenten. I tabellen nedan har vi uppskattat åtgången av kommersiell energi i livsmedelssystemet uppdelat på fossila bränslen, el och fossilbränsleintensiva insatsvaror. Tabell. Kommersiell energi som åtgår i livsmedelskedjan från jord till bord i terrawatt-timmar (TWh) Källa: Bearbetning av data från (Johansson 2005) Insatsmedel Primärproduktion Förädling Distribution Konsumtion Totalt Drivmedel, TWh El, TWh Kalk, TWh* Kaliumgödningsmedel, TWh* Kvävegödningsmedel, TWh* Fosforgödningsmedel, TWh* Bekämpningsmedel, TWh* Totalt, TWh ~ 29 % av drivmedel fördelat på sektorerna 33% 17% 26% 24% % av el fördelat på sektorerna 10% 16% 25% 49% Produkter Livsmedel, energiinnehåll, TWh ~ 20 Energikvot: energiinnehållet i produkter/ Energiåtgången I ovanstående tabell har endast den direkta konsumtionen av kommersiell energi medräknats. Därtill kommer i verkligheten den indirekta åtgången av kommersiell energi för produktion och underhåll av maskiner, byggnader och nödvändig infrastruktur samt energiåtgång för arbetskraften. Dessutom saknas det direkta energibidrag som naturen ger till primärproduktionen. Detta mycket enkla beräkningssätt har inte heller tagit hänsyn till kvalitativa skillnader hos olika energislag. 13 Exempelvis framställs kvävegödselmedel med hjälp av naturgas i en energikrävande process. Övriga gödselmedel (fosfor, kalium etc) är ändliga resurser som hämtas ur jordskorpan. Extraktion, förädling och distribution av dessa sker idag också med hjälp av fossila bränslen. 16

17 Vi ser av tabellen ovan att även med detta kraftigt förenklade sätt att räkna har maten på tallriken förbrukat 50% mer energi än den innehåller (för att producera 20 TWh åtgick 29 TWh). Eftersom mindre än en tredjedel av energiåtgången sker i primärproduktionen är förändrade produktionsmetoder inte en tillräcklig åtgärd för att spara energi. En relokalisering av livsmedelskedjan kan hålla en större potential att minska energiåtgången (Sundkvist et al. 2001, Heller and Keoleian 2003, Cowell and Parkinson 2003, Johansson 2005, Granstedt et al 2006). Vilken sorts mat vi äter har också stor betydelse för energiåtgången. Undersökta svenska dieter varierade så mycket som mellan 6,9 och 21 GJ/år i energiåtgång. De mest energisnåla dieterna innehöll mindre kött, större andel lokalproducerat och större andel ekologisk mat (Carlsson-Kanyama et al. 2003). Livsmedelskedjan från jord till bord svarar idag för 14% av den svenska drivmedelsförbrukningen och 11% av elförbrukningen. Som framgår av tabellen ovan överväger drivmedelsåtgången i början av kedjan medan elförbrukningen stiger mot slutet av kedjan. Jordbruket som energiproducent Ekologiska jordbrukssystem är i allmänhet mer effektiva vad gäller energianvändning och medför också andra ekologiska och ekonomiska fördelar jämfört med konventionella system (Refsgaard et al. 1998, Cederberg and Mattsson 2000, Dalgaard et al. 2001, Hansen et al. 2001). En omställning till ekologisk produktion skulle leda till minskad energiåtgång i jordbruket. En sådan omställning skulle dock samtidigt innebära lägre hektarskördar och därmed högre energiågång vid bränsleproduktion på åker. En livscykelsanalys över produktion av etanol från vete och biodiesel (RME 14 ) från raps tyder på att 20% sänkt skördenivå av vete och raps skulle höja energiåtgången för att producera bränsle med 9 % respektive 15 % för varje producerad Joule bränsle. Utmaningen för drivmedelsproduktion på åkermark består alltså i att hitta grödor som ger höga skördar samtidigt som de kräver små energiinsatser vid produktion. Tillgängliga livscykelsanalyser är gjorda på dagens produktion. Eftersom oljan idag fortfarande finns med som drivmedel vid produktionen av RME och etanol, både direkt, och indirekt vid framställning av insatsmedel, maskiner, byggnader osv., är det från dessa studier svårt att dra slutsatser om vilken potential jordbruksmarken skulle ha att leverera biobränsle i en situation då oljan behöver bytas ut i all led. En internationell studie som försökt uppskatta den globala markåtgången för att producera både biobränsle och mat vid olika befolkningsnivåer och olika dieter drar slutsatsen att om vi fortsätter att ha en HEI-jordbruk (High Energy Input) behövs 55% av dagens jordbruksmark till livsmedelsproduktion och 45% kan användas till att producera biobränslen. Men om vi har ett LEI-jordbruk (Low Energy Input), vilket kan verka troligt om vi har brist på olja, så finns det inga jordbruksarealer kvar till att producera biobränslen (Wolf, 2003). 14 Raps Metyl Ester 17

18 Skogen Sveriges vidsträckta skogar ger viktiga bidrag till såväl bytesbalans 15 som inhemsk energiförsörjning. Den totala produktiva skogsarealen är ha, med en årlig tillväxt av m 3 (Skogsstyrelsen 2004). Totalt 85% av den årliga tillväxten avverkas och används så som visas i diagrammet nedan. Användningen av svensk skogsråvara. GROT betyder grenar och toppar. Källa: (Skogsstyrelsen 2004) Den skördade veden (7%) är inte skogens enda bidrag till Sveriges energiförsörjning. Inom skogssektorn används restprodukter från skogen för att generera el och värme, vilket gör att sektorn är självförsörjande på energi för industriella processer och även kan leverera energi till samhället, t.ex. via fjärrvärmesystemen. Så mycket som 40% av allt rundvirke används redan idag för att producera värme och el (i form av spillvärme och brännbara restprodukter från pappersbruk och sågverk) (Berg and Lindholm 2005). Skogsbrukets konsumtion av fossila bränslen Skogsbruket använder idag fossila drivmedel vid plantproduktion, skogsskötsel, avverkning och för transporten från skogen till massaindustrin, respektive sågverken. Transporten från skogen till industrin utgör hela 25% av det totala landbaserade transportarbetet i Sverige räknat som ton-km (Skogsstyrelsen 2004, Berg and Lindholm 2005). Idag finns ingen storskalig tillverkning av drivmedel från skogen, vilket innebär att skogssektorn är beroende av de fossila bränslena. Skogssektorn (från skog till grind) förbrukar idag 4,04 TWh diesel och 0,11 TWh bensin (Berg and Lindholm 2005). 15 Sveriges exportinkomster från skogsrelaterade produkter var år miljarder kronor (Skogsstyrelsen 2004). 18

19 Potentialen för flytande drivmedel ur biomassa När oljan blir allt dyrare kommer vi successivt att prioritera den kvarvarande oljan till de användningsområden där det är svårast att hitta billig ersättning. Redan nu har oljan för uppvärmning i hög grad ersatts med biobränsle. Svårast blir det troligtvis att i stor skala hitta ersättning för de oljebaserade flytande drivmedlen. Nedan presenterar vi några enkla överslagsberäkningar som syftar till att ge storleksordningen på den utmaning vi skulle stå inför om vi idag skulle försöka oss på att ersätta all bensin och diesel med biobaserade bränslen. Den bild vi presenterar är förenklad på många sätt och tar inte hänsyn till dynamiska förlopp. Bland annat beaktar vi inte att en förändrad arealanvändning inom jordbruket också ändrar sammansättningen av restprodukter, vilket i sin tur påverkar arealbehovet för livsmedelsproduktionen. Vi antar också ett oförändrat behov av bensin och diesel och utgår endast från idag känd teknik. Med dessa enkla beräkningar vill vi endast skapa en känsla för storleksordningar mellan tummen och pekfingret, av vad för slags utmaning som vi kan komma att stå inför. Markbehov för att täcka livsmedelssystemets drivmedelsbehov från åkern Biodiesel av raps (RME), biodiesel ur träråvara (DME 16 ), etanol av vete eller trä, och biogas ur gräs eller animaliskt avfall, har blivit uppmärksammade som möjliga framtida drivmedel (Azar et al. 2003). Av dessa har vi valt att räkna på alla utom biogas, för vilken vi saknat jämförbart underlagsmaterial. Diagrammet nedan illustrerar hur det svenska livsmedelssystemet skulle förändras om dess förbrukning av diesel och bensin skulle ersättas med drivmedel producerade i jordbruket. Principskiss över ett tänkt livsmedelssystem med egenproducerade drivmedel. Källa: egen 16 Dimetyl Eter 19

20 Tabellen nedan visar en uppskattning av hur mycket energi som kan skördas på åker i form av etanol ur vete och RME från raps, baserat på data ur litteraturen. Beräkningarna förutsätter dagens produktionssystem, dvs. ett HEI-jordbruk. Tabell: Biobränsleskörd från åker i GJ och TWh per hektar och år. Källa: (Bernesson, 2004a,b) Biodiesel ur raps - RME (baserat på data från Bernesson, 2004a) GJ/ha/år TWh/ha/år Energiskörd av raps (olja och biprodukter) RME skörd efter förädling Etanol ur vete (baserat på data från Bernesson, 2004b) GJ/ha/år TWh/ha/år Energiskörd av vete (kärna och biprodukter) Etanolskörd efter förädling Utifrån detta underlag har vi i tabellen nedan beräknat markbehovet om dagens förbrukning av fossila drivmedel i livsmedelskedjan skulle ersättas med drivmedel producerade i jordbruket. Tabell: Behovet av diesel och bensin i det svenska livsmedelssystemet och markbehovet för att producera motsvarande mängd RME och etanol på jordbruksmark. Källa: Egna beräkningar baserade på data från ( Johansson, 2005 och Bernesson, 2004a,b) Primärproduktion Förädling Distribution Konsumtion Totalt Bränslebehov Diesel, TWh Bensin, TWh Markbehov för bränsleproduktion RME, ha/år Etanol, ha/år Subtotal ha Tillkommer markbehovet för drivmedelsbehovet i drivmedelsproduktionen 6.5% av totala ha Totalt ~ 1 miljon ha Beräkningarna indikerar för att täcka livsmedelssystemets eget drivmedelsbehov skulle nära 40% av Sveriges åkermark (1 av 2,6 miljoner hektar) behöva upplåtas för produktion av drivmedel, mark som nu används till livsmedelsproduktion. Annorlunda uttryckt skulle vi behöva återta den ca 1,1 miljon hektar åkermark som lagts ner sedan toppåret 1927 (Sveriges Nationalatlas Jordbruket). 18 Detta skulle dock minska arealen skog med motsvarande yta, och fortfarande bara räcka för att täcka livsmedelssystemets eget drivmedelsbehov. 17 Här räknar kompenserar vi för de förluster som uppstår i samband med förädling. 18 Detta är hypotetiska överslagsberäkningar. De marker som har övergivits har lägre skördepotential än de marker som våra data bygger på. Därför skulle arealbehovet i praktiken vara ännu större. 20

21 För att täcka enbart jordbrukets eget behov skulle 13% av åkermarken behöva avsättas för drivmedelsproduktion, alternativt skulle nya hektar behöva tillkomma. Vid ekologisk produktion skulle arealbehovet vara avsevärt större. Om vi använder trädad åkermark och dessutom återtar nedlagd jordbruksmark och/eller minskar odlingen av fodergrödor (och därmed vår köttkonsumtion) skulle mark teoretiskt kunna göras tillgänglig för jordbruket att producera sitt eget drivmedel. Men även om vi lyckades göra dessa omprioriteringar kan vi av andra skäl inte odla mer än ca ha raps i Sverige. Dels begränsas rapsodlingarna klimatmässigt och jordmånsmässigt till de södra delarna av landet. Dels bör man inte odla raps oftare än vart femte till sjunde år för att förebygga växtföljdssjukdomar. Slutsatsen blir att inte ens jordbrukets eget drimedelsbehov kan täckas av RME från åkermark. Förklaringen till det stora arealbehovet för framställning av drivmedel från åkermark är att vi här försöker ersätta ett bränsle som producerats under geologisk tid och under mycket speciella omständigheter (högt tryck och temperatur) med bränslen som ska produceras på kort tid och direkt ur de glesa primära energikällorna. Markbehov för att täcka skogssektorns drivmedelsbehov med skogsbaserad råvara Det finns idag ingen produktion av flytande bränsle ur skogsråvara i kommersiell skala. Men erfarenheter från försök indikerar att dimetyleter (DME) kan vara ett lovande alternativ till diesel. DME framställs genom förgasning av träfibrer och genom syntetisering av gasen till diesel. Även etanol (som ersättning för bensin) går att framställa ur skogsråvara (Vägverket, 2001). Tabellen nedan presenterar data för dessa två metoder att konvertera trä till flytande drivmedel. Tabell: Drivmedelsproduktion ur skogsråvara i GJ och TWh per hektar och år. Källa: Egna beräkningar baserade på (Vägverket 2001) Biodiesel från träråvara (DME) (data från Vägverket, 2001) GJ/ha/år TWh/ha/år Energiskörd skogsråvara (fast virke) DME skörd per ha och år (efter förädling) Etanol från träråvara (data från Vägverket, 2001) GJ/ha/år TWh/ha/år Energiskörd skogsråvara (fast virke) Etanolskörd per ha och år (efter förädling) Tabellen nedan visar bränslebehovet inom skogssektorn (från skog till fabriksgrindarna) och arealåtgången för att producera detta bränsle ur skogsråvara. Tabell: Markbehov för att möta skogssektorns drivmedelsbehov ur egen råvara. Källa: Egna beräkningar baserade på (Berg and Lindholm 2005) Skogssektorns fossilbränsleförbrukning (Berg and Lindholm 2005) Diesel, TWh

22 Bensin, TWh 0.11 Skogsmark för att möta skogssektorns drivmedelsbehov Diesel ur träråvara (DME) Bensin ur träråvara (Etanol) Tillkommer markbehovet för drivmedelsförbrukningen i drivmedelsproduktionen Totalt markbehov för skogssektorns bränslebehov ~ Total skogsareal (85% avverkningsnivå) Markbehov i procent av total årlig avverkning 3.7% ha, skog ha, skog ha, skog ha, skog ha, skog Uppskattningen visar att det skulle räcka med ca 3,7% av den svenska skogsarealen för att göra skogssektorn självförsörjande med drivmedel (från skog till grind). Här ska man dock tillägga att drivmedelsbehovet för transporten av skogsprodukterna när de lämnar sågverk och pappersbruk inte är medräknat. Denna analys är alltså inte lika komplett som den för livsmedelssystemtet, vilken sträcker sig ända fram till konsumentledet. Likaså saknas i det här fallet energiåtgången för att bygga, underhålla och driva de anläggningar som omvandlar skogsråvaran till DME respektive etanol, och energiåtgången för transport och lagring etc. före och efter konverteringen. Ska hela processen drivas med eget bränsle blir arealbehovet större. 20 Markbehov för att täcka Sveriges drivmedelsbehov från den gröna sektorn I tabellen nedan fortsätter vi överslagsberäkningarna och visar arealbehovet för att ersätta hela det svenska drivmedelsbehovet med alternativ från åker respektive skog. Tabell: Arealbehov för att ersätta hela den svenska fossilbränsleanvändningen med åkerrespektive skogsbaserade alternativ. Källa: Egna beräkningar baserade på (Energimyndigheten 2004) Konsumtion av fossila drivmedel i Sverige (Energimyndigheten 2004) Diesel, TWh 33.3 Bensin, TWh 49.2 Alternativ 1: Dagens svenska drivmedelskonsumtion ersätts med åkerbaserade alternativ Diesel ur raps (RME) 2.9 miljoner ha, åker Bensin ur vete (Etanol) 3.4 miljoner ha, åker Totalt behov av åkermark för drivmedelsproduktion 6.3 miljoner ha, åker Dagens åkerareal 2.6 miljoner ha, åker Åkerareal 1927 (toppåret) 3.7 miljoner ha, åker Alternativ 2: Dagens svenska drivmedelskonsumtion esrätts med skogsbaserade alternativ 19 Vi antar att dagens avverkningsnivå på 85% av den årliga tillväxten ligger kvar av naturvårdsskäl. 20 Vi saknar data för att säga hur mycket större. 22

23 Diesel ur träråvara (DME) 5.4 miljoner ha, skog Bensin ur träråvara (Etanol) 9.7 miljoner ha, skog Totalt skogsbehov för produktion av biodrivmedel 15.1 miljoner ha, skog Total skogsareal (avverkningsgrad 85%) 18.7 miljoner ha, skog Arealbehov i procent av årlig avverkning 80% Uppskattningen visar att 6,3 miljoner hektar skulle behövas för att framställa ersättning till dagens svenska konsumtion av diesel och bensin med drivmedel från åkern. Även om arealbehovet i absoluta tal är mindre på åkern än i skogen (15,1 miljoner hektar) så betyder 6,3 miljoner hektar nästan dubbelt så mycket åker som odlades under toppåret 1927 (3,7 miljoner hektar), vilket visar att detta alternativ står utom all realism. Låter vi istället skogen stå för hela drivmedelsproduktionen skulle nästan 80% av de årliga avverkningarna åtgå till drivmedelsproduktion, om vi vill ersätta hela dagens svenska drivmedelskonsumtion med DME och etanol från skogen, med känd teknik. I ett sådant scenario blir det inte mycket skog kvar för att täcka vårt behov av uppvärmning, papper och byggnadsmaterial vilket 99% av skogsråvaran idag används till. Olika metoder ger olika svar Utifrån våra beräkningar ovan kan vi inte sluta oss till vilket energinetto som framställning av drivmedel ur skogs- respektive jordbruksråvara skulle generera eftersom vi saknar uppgifter om energi- och resursbehoven för att i stor skala konvertera biomassan till flytande bränsle och hur det skulle fungera om hela systemet också drevs på eget bränsle. Våra uppgifter är särskilt bristfälliga när det gäller DME ur skogsråvara. Tillgängliga livcykelsanalyser visar på vitt skilda energinetton, skillnaden är upp till faktor 29 i de olika studiernas output/input kvoter. Variationen i resultaten beror dels på vilken produktionsskala man har antagit, dels hur man valt att allokera för restprodukter (Berg och Lindholm 2005, Bernesson et al. 2004, In Press). Det är viktigt att notera att el, olja, gas, RME/DME, etanol, fast ved, raps och vete är olika produkter med mycket olika karaktär och kvalitet. Förutom skillnaden i förnybar/icke förnybar har energibärarna olika energidensitet (J/kg och J/m 3 ). De har olika förmåga att omvandla sitt energiinnehåll till mekaniskt arbete (exergi). De är olika energikrävande att konvertera (exempelvis från fast till flytande), har olika egenskaper vid lagring och transport (jämför t.ex. pipelines för gas, elledningar och timmerbilar), är olika rena och är olika riskfyllda att framställa och använda. I våra beräkningar ovan har vi inte korrigerat för dessa kvalitativa skillnader utan räknat mycket förenklat på energibärarnas värmevärde. Det finns forskare som menar att detta är ett ofullständigt sätt att räkna vilket kan skapa missledande slutsatser (Hall et al. 1986, Odum 1996, Brown and Ulgiati 2002, Brown and Ulgiati 2004, Cleveland 2005, Ulgiati et al. In press). Dessa har utvecklat andra beräkningsmetoder som tar hänsyn till kvalitetsskillnaderna mellan exempelvis solljus, ved, olja, etanol och el. Även om de flesta inser vikten av att ta hänsyn till de olika energiformernas kvalitetsaspekter råder det delade meningar om hur man i beräkningar ska göra det rent praktiskt. En skiljelinje handlar om ifall energikvaliteten ska räknas som värdet vid slutanvändningen eller i termer av 23