Joel Kinnaman Het export

Transkript

1 Joel Kinnaman Het export Kapstaden Moskva Los Angeles Vancouver. Efter huvudrollen i»snabba cash«, Guldbaggen och genombrottet i Hollywood är Joel Kinnaman handelsresande i skådespeleri. Audi magasins reporter Markus Wilhelmson fångade vår hetaste exportframgång under ett kort stopp i Sverige. Text Markus Wilhelmson Foto Karl Nordlund Audi magasin / 11

2 Joel Kinnaman åkte till USA för att lyckas. Halvvägs är aldrig ett alternativ för Joel. 12 / möten / Audi magasin

3 »Om man ska göra någonting riktigt bra måste man pusha sig själv till att ligga på gränsen till ett misslyckande.«för bara tre och ett halvt år sedan stod Joel Kinnaman, blek och svettig, på Backa Teaters scen på Hisingen i Göteborg och spelade Raskolnikov. Nu filmar han mot Denzel Washington i Kapstaden och utnämns av amerikanska prestigemagasinet Vanity Fair till»the best supporting character on television«för rollen i tv-serien»the Killing«. Jag ber Joel Kinnaman beskriva hur hans liv har förändrats efter det Guldbaggebelönade genombrottet med»snabba cash«. Vänta så ska du få höra, säger han och plockar upp sin ipod. Han har just klivit in i hotellrummet från en balkong högt uppe bland Östermalms takåsar i Stockholm. Efter en stund lägger han telefonen ifrån sig. Äsch, jag hittar den inte. Men det är en riktigt bra låt med Fashawn som heter»samsonite Man«. Jag kånkar runt mina resväskor, har ingen riktig bas någonstans. Mitt liv är ostrukturerat. Så har det senaste året varit och det verkar fortsätta i samma stil. Han låter inte alltför frustrerad över situationen, men något trött. I hans röst anas en cocktail av rökhosta och jetlag. I år ska han spela in en andra säsong av tvserien»the Killing«i Kanada. Han fortsätter som infiltratören Frank Wagner i Johan Falk-filmerna och spelar just nu in en uppföljare till»snabba cash«. Han har varit i Moskva för inspelning av science fiction-rullen»the Darkest Hour«, i Sydafrika och filmat»safe House«och är med i den amerikanska filmatiseringen av Stieg Larssons Millennium-serie. En vecka efter att vi träffas ska han till New York för att spela in den romantiska komedin»lola Versus«. Det låter som om Hollywood har rullat ut en röd matta för Joel Kinnaman och att filmproducenterna kastar dollarbuntar efter honom, men det är inte riktigt sant. Jag fick en ganska motig start i Los Angeles. Jag gick på massor av provfilmningar, mest för skräp som jag nog inte ville göra även om jag hade fått rollerna. I fyra fem månader kom jag nära saker, men ingenting landade. Så lång tid har jag aldrig gått utan något att göra sedan jag började med teater och gick på Scenskolan. Det började gnissla lite i själen, säger han. Kan du ge exempel på någon roll som du provfilmade för som du egentligen inte ville ha? Det var en nyinspelning av»nikita«. Jag skulle vara en rolig datatekniker. Jag vet precis hur rollen skulle spelas för jag har sett figuren hundra gånger. Jag var inte dålig med flit, men jag tog verkligen inte fram mitt bästa. Om man ska göra någonting riktigt bra måste man pusha sig själv till att ligga på gränsen till ett misslyckande. Började du tvivla på din egen förmåga under den här tiden? Nej. Jag var aldrig nära att ge upp. Men jag kände att jag kanske var på väg att förstöra det jag hade byggt upp, eftersom jag i Sverige så öppet hade berättat om att jag skulle åka till USA. Jag hade inte gett mig själv någon bakdörr att smyga ut genom. Det var likadant när jag sökte till Scenskolan. Jag hade tackat nej till andra jobb, hade ingen reservplan för om jag inte skulle komma in. Hela mitt huvud var bara inställt på att bli antagen. Jag hade investerat så mycket av mig själv att om jag inte hade kommit in hade jag gått in i en djup depression. Det var så mycket som stod på spel. När jag åkte till USA var det samma sak. Jag tänkte inte åka hem förrän jag hade lyckats. Det var ett högt spel. Vändningen kom när Joel Kinnaman vann kampen om huvudrollen som mordutredaren Stephen Holder i»the Killing«, den amerikanska filmatiseringen av danska tv-serien»brottet«. Det finns ett driv, en målmedvetenhet, en nästan amerikansk vinnarinstinkt hos Joel Kinnaman. Man förstår ganska snabbt att halvvägs aldrig är något alternativ för honom. Jag har hela tiden haft höga mål, jag har velat ha ansvar och vara den som bär projekt. Jag vet inte riktigt var det kommer ifrån. Dödsångest, kanske. Han skrattar men blir sedan mer allvarlig. Jag har en långsiktig plan som skådis. Den innebär att skapa mig en plattform där jag har hur många möjligheter» Audi magasin / 13

4 Namn: Joel Kinnaman. Ålder: 31 år. Familj: Amerikansk pappa, svensk mamma, fem systrar. Bor: Äger lägenhet på Södermalm i Stockholm, men hyr ut den. Har sagt upp lägenheten i Los Angeles. Funderar som bäst över var han ska ha sin bas. Aktuell: Spelar under 2011 in en andra säsong av tv-serien»the Killing«, en uppföljare till»snabba cash«och den romantiska komedin»lola Versus«. Tre redan inspelade filmer väntar på premiär: science fiction-filmen»the Darkest Hour«(svensk biopremiär 6 januari 2012),»The Girl with the Dragon Tattoo«(den amerikanska filmatiseringen av Stieg Larssons Millennium-böcker, premiärdatum ej klart) och»safe House«(svensk biopremiär 17 februari 2012). Bakgrund: Uppvuxen i Stockholm. Debuterade framför kameran i tv-såpan»storstad«som tioåring. Scenskolan i Malmö Prisbelönades för sin roll som Raskolnikov i»brott och straff«på Backa Teater i Göteborg. Spelade den makthungrige Sverker Karlsson i Arn-filmerna. Har Guldbaggenominerats för sin roll som infiltratören Frank Wagner i Johan Falk-filmerna. Tilldelades Guldbaggen för bästa manliga huvudroll för rollen som Johan»JW«Westlund i»snabba cash«. Kör: Audi A7 Sportback. Kavaj: Scho, Topp: American apparel, Shorts: H&M, Skor : Senso, Smycken: Zanzlöza zmycken» Att vara go och glad, det är inget karaktärsdrag som jag tycker är rent positivt.«14 / möten / Audi magasin

5 som helst, en position där jag kan välja mellan olika typer av erbjudanden. Då blir man som skådespelare fri i sitt konstnärskap. För att ta mig dit måste jag se till att göra olika typer av roller, gestalta olika typer av människor. Om jag gör det och visar min bredd, ökar chanserna att få ännu fler möjligheter. Jag är i något slags början på den processen. Inför andra året på Scenskolan bestämde han sig för vart han skulle sikta: Inom ett och ett halvt år efter att ha slutat skolan skulle han tillhöra topp tio inom sin generation skådespelare. Annars skulle jag hitta på något annat att göra. Jag tror inte att jag skulle ha gillat livet annars. Det är en tuff tillvaro som skådis om det inte går bra. Man är ständigt arbetssökande, konkurrerar med sina kollegor och lever med en fasa för att inte bli vald. En fasa för att det man har inte räcker till, vilket som skådis innebär att jag inte räcker till. Ingen vill ha mig. Därför blev det så viktigt att ta mig upp. För att hantera den situationen försökte jag att hela tiden ha egna projekt igång. Branschens spelregler fungerar lite som ett kärleksförhållande; om man är alltför på och efterhängsen blir man inte särskilt attraktiv. Det råder ingen tvekan om att skådespelandet är hans liv, hans passion, hans sätt att leva, hans yrke. Han mår som bäst när han jobbar som mest. Helst vill han arbeta varje dag det är då han får en riktning i sitt liv. Innan jag hittade skådespelandet hade jag aldrig fokuserat all min energi på någonting, aldrig känt att jag var särskilt bra på något. Jag hade 40 procents frånvaro på gymnasiet, fick inget slutbetyg. Jag var inte ämnad att bli akademiker, det stod klart, konstaterar han. Under högstadiet drev han mest runt. Det var nog mycket mina föräldrars förtjänst att det i slutändan gick bra för mig. Jag hade en bra uppväxt, kände att jag var ämnad för något mera, att jag hade en högre ambition med mitt liv. Men alla erfarenheter jag fick under åren mellan tolv och sjutton, av maktspel och intriger, relationer, säkerhet och osäkerhet, återkommer i nästan allt som jag gör. Det är någonting väldigt vackert med att man som skådespelare konkret kan använda sina dåliga upplevelser och svåra tider till någonting positivt, säger han. Utan de erfarenheterna hade han alltså inte kunnat spela»jw«i»snabba cash«eller Raskolnikov i»brott och straff«(han fick priser för båda rollerna) med samma svärta och trovärdighet. I allt han gör strävar han efter att hitta de andra sidorna hos sina karaktärer. Om en person i manus framstår som godhjärtad, sympatisk och varm, måste den andra sidan också fram. De personer som jag har svårast att lita på i verkliga livet är de som alltid är glada och trevliga. De som aldrig har några problem. Då undrar jag alltid vad de döljer. Att vara go och glad, det är inget karaktärsdrag som jag tycker är rent positivt. //» Audi magasin / 15

6 Redan som elev på Scenskolan var Joels mål tydliga: att bli bland de bästa skådespelarna i sin generation. Cardigan: Rodebjer 16 / möten / Audi magasin

7 3 röster om Joel Kinnaman I backspegeln»när folk kör alltför ängsligt får jag spel«melinda Kinnaman, syster, skådespelare: Joel har ett underbart självförtroende. Han brottas inte så mycket med osäkerhet och tvivel, utan han fokuserar istället på det han ska göra och gör det mesta han kan av varje tillfälle. Han är dessutom socialt begåvad, väldigt öppen och generös och tycker att det är roligt att träffa producenter och casting directors. Han visste så fort han hade kommit in på Scenskolan att han ville till USA, och den målmedvetenheten och drivkraften tror jag har hjälpt honom mycket. Sedan får man förstås inte glömma bort att han är otroligt begåvad och bred. Han kan vara både läskig, oberäknelig och farlig och samtidigt sårbar och känslig. Som storasyster blir jag stolt över honom stup i kvarten. Mattias Andersson, konstnärlig ledare för Backa Teater i Göteborg, regisserade Kinnaman i»brott och straff«: Joel har den där farligheten och attacken i sig, samtidigt som han vågar visa sig svag och sårbar. Han har en stark karisma och är mycket professionell. När han spelade den febrige och hallucinerande Raskolnikov i»brott och straff«stod han på scenen i tre och en halv timme i 130 föreställningar. Varenda kväll var han rätt på det och spelade med total närvaro. Det är jag otroligt imponerad av. Hur gammal var du när du tog körkort? Jag var sen, hade fyllt 25. Vilken var din första bil? Audi A3. Hur beter du dig i bilen när någon annan kör? När folk kör alltför försiktigt, ängsligt, tantigt, då får jag spel. Då vill jag bara ta över. Vilken typ av bilförare är du själv? Ibland kör jag fortare än jag borde, men jag vill samtidigt att det ska vara mjukt. Jag gillar inte när bilen står stilla. Favoritmusik i bilen? Mycket 90-tals-hiphop, en hel del reggae, svart elektronisk musik, mycket dancehall och en del dubstep, även om det börjar avta. Bästa bilresa? Jag körde Highway One från San Francisco till Los Angeles med min polare Gustaf Skarsgård. Det var en bra resa. Har du bra lokalsinne eller förlitar du dig till GPS? Om det är något som jag är stolt över så är det mitt lokalsinne. Jag har kört bil i många städer och har rest mycket. Jag har alltid gillat att plugga in kartor, veta var jag är och förstå väderstrecken. Om du fastnade i en bilkö, vem skulle du önska satt i sätet bredvid dig? Christopher Hitchens (brittisk journalist som bor i USA). Det var skådespelaren Emile Hirsch som tipsade mig om Hitchens. Han är ett fenomen. Väldigt klok, har en bred kunskap och är en extremt skicklig debattör, även om jag inte håller med honom om allt. // Joakim Hansson, producent av Johan Falk-serien på Fladen Film: Jag måste akta mig så att jag inte använder för starka ord, det är svårt att låta bli när man pratar om Joel. Han är en extremt fokuserad, hängiven och lojal skådespelare. Alltid påläst. Han engagerar sig redan på manusstadiet, och det skiljer honom från många andra skådespelare. En dröm att jobba med. Audi magasin / 17