Sysselsättningen: könssegregering. Jämställt och könssegregerat. anita nyberg

Transkript

1 Sysselsättningen: könssegregering Jämställt och könssegregerat anita nyberg

2 Anita Nyberg är professor (emerita) och knuten till Centrum för genusstudier vid Stockholms universitet. Hon var huvudsekreterare i den så kallade Kvinnomaktutredningen under slutet av 1990-talet. Hon arbetade sedan vid det nu nedlagda Arbetslivsinstitutet som professor i könsperspektiv med inriktning på arbete och ekonomi. Könssegregering Jämställt och könssegregerat Anita Nyberg, 2008 Grafisk form: Anekdot Text & Form Omslagsillustration: Anna Windborne Communication Drottninggatan 83, Stockholm Bokförlaget Premiss ingår i Arenagruppen den radikala sfär som bland annat består av Bokförlaget Atlas, tidskriften Arena, Dagens Arena, tankesmedjan Agora och seminarieverksamheten Arena Program N E : Sveavägen 68, Stockholm 2 l jämställt och Könssegregerat

3 Världens mest könssegregerade arbetsmarknad i världens mest jämställda land? Sverige beskrivs, å ena sidan, ofta som ett av världens mest jämställda länder. Tack vare en stor offentlig sektor, god tillgång till offentligt finansierad barnomsorg av hög kvalité och med låga avgifter, en generös föräldraförsäkring och möjligheter att arbeta deltid är kvinnors sysselsättning hög. Å andra sidan, menar andra, är arbetsmarknaden i Sverige en av de mest könssegregerade i västvärlden, kvinnors möjligheter att göra karriär i det privata näringslivet är små, det så kallade glastaket lågt och löneskillnaderna mellan kvinnor och män lika stora som i andra länder och minskar inte. Anledningen till detta är den politik som förs i Sverige och andra nordiska länder, vilket nedanstående citat illustrerar. This policy package knowingly brings women with a weaker attachment to work into the labor market. It also channels the female workforce into gender-specific occupations within the public sector, and heightens the reluctance of employers in the private sector to hire them. The labour market in social-democratic countries thus becomes more and more gender-segregated the more that the state attains its goal of high rates of employment among women and mothers. (Mandel, 2007, s. 15). Politikens roll för jämställdhet på arbetsmarknaden I denna artikel undersöks hur fyra olika kombinationer av mödrars rätt till betald ledighet efter ett barns födelse och barnomsorg påverkar kvinnors ställning på arbetsmarknaden i Sverige och några EU-länder. jämställt och Könssegregerat l 3

4 För att förstå välfärdsstater och skillnader mellan välfärdsstater har forskare klassificerat länder. Det mest inflytelserika försöket i den vägen är Esping-Andersens typologi runt begreppet välfärdsregim i boken The Three Worlds of Welfare Capitalism (1990). Denna typologi, dess grunder och enskilda länders placering inom olika regimer har ifrågasatts och givit upphov till en stor mängd forskning bland annat av feministiska forskare (se t ex Orloff, 1993; Lewis, 1993; Sainsbury, 1994, 1996, 1999). Många försök har gjorts att konstruera typologier som är mer relevanta ur ett könsperspektiv. 1 I denna artikel utgår jag ifrån Mahons (2002) indelning av ett antal länder i tre modeller: den tredje vägen (Nederländerna och UK), den neofamilistiska (Finland och Frankrike) och den jämställda (Danmark och Sverige). Till dessa lägger jag hemmamammamodellen (Tyskland och Österrike). Mahons indelningsgrund för modellerna är mödra- och Det kan påpekas att sedan 1996 har nationell politik vad gäller föräldraledighet stöd av ett föräldraledigheter och formell barnomsorg. I denna artikel är utgångspunkten skillnader mellan länder i mödrars möjlighet till EU- direktiv som förpliktigar medlemsstaterna att introducera lagstiftning om föräldraledighet som gör det möjligt för föräldrar att på tillgång till formell barnomsorg för barn betald ledighet efter att de fött barn samt under tre år och hur detta i sin tur påverkar kvinnors sysselsättning och ställning heltid vårda sitt barn i tre månader. på arbetsmarknaden. Jag använder mig av beskrivande data som i huvudsak presenteras i diagram. Det kan påpekas att sedan 1996 har nationell politik vad gäller föräldraledighet stöd av ett EU- direktiv som förpliktigar medlemsstaterna att introducera lagstiftning om föräldraledighet som gör det möjligt för föräldrar att på heltid vårda sitt barn i tre månader. I princip refererar det till en individuell, icke överförbar rättighet. Direktivet garanterar en minimistandard. Utöver detta finns ett brett spektrum av nationella bestämmelser, där länderna skiljer sig åt vad gäller ledighetens längd, ersättningsnivå, flexibilitet och andra rättigheter. Vad gäller barnomsorg satte EU upp mål i Barcelona I syfte att undanröja hinder för kvinnors sysselsättning beslutades att medlemsstaterna skall verka för att åtminstone 33 % av barnen under tre år och 90 % av barnen mellan tre år och obligatorisk skolålder ska erbjudas barnomsorg år Fyra olika modeller I forskning utifrån ett könsperspektiv på välfärdsstater och dess politik är mödra/föräldraledighet och offentligt reglerad och subventionerad barnomsorg ofta i fokus. Barnomsorg anpassad till föräldrarnas arbetstider, av god 4 l jämställt och Könssegregerat

5 kvalité och till låga kostnader för föräldrarna anses allmänt underlätta mödrars sysselsättning och stärka deras ställning på arbetsmarknaden. Skiljelinjen mellan länder går mellan de som tillhandahåller barnomsorg för barn under tre år och de där detta är sällsynt. Ledighet i samband med att ett barn föds är en tveeggad åtgärd. En kort ledighet med hög ersättning stärker kvinnors anknytning till arbetsmarknaden, men en lång mödra- och en lång föräldraledighet, som nästan enbart utnyttjas av mödrar, riskerar att undergräva kvinnors långsiktiga ställning på arbetsmarknaden vad gäller lön och karriärmöjligheter samt upprätthålla och reproducera könssegregeringen i såväl familjen som på arbetsmarknaden. I denna artikel utgår jag därför ifrån den ledighet mödrar kan ta efter att ett barn har fötts och andelen barn under tre år i formell barnomsorg. 2 Jag menar att dessa två kriterier är centrala för kvinnors och mödrars möjligheter på arbetsmarknaden och de säger också något om hur man i olika länder ser på kvinnors förvärvsarbete och på barnomsorg för mindre barn. Vem skall lönearbete och skall det vara på heltid eller på deltid? Vem skall ta hand om små barn och vara ansvarig för hushållsarbetet? När kan barn börja i barnomsorg? Hur länge kan de vara där på dagarna? Diagram 1 visar fyra kombinationer av total mödraledighet och barnomsorg för barn under tre år. I Danmark, Finland, Frankrike, Österrike och Tyskland består ledigheten först av mödraledighet som sedan följs av föräldraledighet (se Bilaga 1). Föräldraledigheten är familjebaserad, dvs. fäder och mödrar kan utnyttja den. Generellt utnyttjar dock fäder i alla länder Diagram 1. Andel barn i formell barnomsorg, %, samt total mödraledighet, månader, år Månader Källa: Barnomsorg European Commission 2008a, s. 41; total mödraledighet se Bilaga 1. Källa: SCB 8030 % % % % % 20 5 % % ÖS ty FI fr uk nl se dk jämställt och Könssegregerat l 5

6 inte föräldraledighet om den inte är en individuell rättighet (Wall, 2007, s. 50). I diagram 1, sid 5, ingår därför endast den ledighet som mödrar kan ta ut, dvs. mödraledigheten och hela den familjebaserade föräldraledigheten. Endast sådan ledighet där någon form av ersättning utbetalas ingår. I Sverige är föräldraledigheten en kombination av familje- och individuellt baserad ledighet. Mödrar har möjlighet att ta ut två mammamånader och 12 månader föräldraledighet, dvs. totalt 14 månader, däremot kan de inte ta ut de två pappamånaderna. I Nederländerna och UK är ledigheten individuell, vilket innebär att mödrarna endast har möjlighet att ta ut mödraledighet samt eventuell betald individuell föräldraledighet. I denna artikel benämns den betalda ledighet mödrar kan ta ut för enkelhetens skulle total mödraledighet. I data gällande barnomsorg används begreppet formell barnomsorg, med det menas education in pre-school, childcare at centre-based services outside school hours (before/after) och child care at day-care centre Den första modellen, bestående av Österrike och Tyskland, ingår inte i Mahons klassificering. Den totala mödraledigheten är 24 månader i båda länderna. I Tyskland kan den förlängas till Valfrihet betyder här dels att kvinnor har rätt 36 månader men utan ersättning. Mycket få barn under tre år återfinns i offentlig barnomsorg. Dessa länder, och särskilt (Väst) att välja att tillfälligt vara hemmafru/hemmamamma eller förvärvsarbeta, dels att välja Tyskland brukar framhållas som starka manliga enförsörjarstater och man tänkte mellan olika former av barnomsorg när barnen sig att modern skall vara hemma tills barnen börjar skolan och först därefter gradvis inte tas om hand av föräldrarna. börja lönearbeta (Wall, 2007). I Tyskland har man nu tänkt om och ett paradigmskifte har ägt rum från och med Ledigheten är kortare och ersättningen högre. I Finland och Frankrike är den totala mödraledigheten tre år och andelen barn i formell barnomsorg ligger på 27 respektive 32 %. Utvecklingen i dessa länder har, menar Mahon (2002), gått från att barnomsorg betraktades som en social rättighet, där syftet var att uppnå jämställdhet och lika möjligheter för barnen, till neo-familism. I båda länderna har föräldrar möjlighet när mödra/ föräldraledigheten är slut att välja vårdnadsbidrag fram tills barnet är tre år. Denna modell betonar valmöjligheterna. 3 Valfrihet betyder här dels att kvinnor har rätt att välja att tillfälligt vara hemmafru/hemmamamma eller förvärvsarbeta, dels att välja mellan olika former av barnomsorg när barnen inte tas om hand av föräldrarna (Mahon, 2002, s. 350). Eftersom tanken är att föräldrar skall ha möjlighet att välja mellan att själva vara hemma med barnet och få vårdnadsbidrag eller ha barnet i den offentliga barnomsorgen måste barnomsorg finnas tillgänglig för dem som så önskar. I Frankrike, där mödraledigheten är kort, 4 kan barn börja i barnomsorgen innan de är ett år, 6 l jämställt och Könssegregerat

7 men knappast i Finland där man i så fall får ordna en privat barnflicka och betala med vårdnadsbidraget. I Nederländerna är mödraledigheten kort med hög ersättning under niotio veckor. UK har en lång mödraledighet, men endast 26 betalda veckor kan tas ut efter födseln (Moss, 2006, s. 54). Andelen barn i formell barnomsorg ligger på %. Denna modell benämner Mahon den tredje vägen (2002). Varken UK eller Nederländerna gjorde mycket för att stödja utvecklingen av barnomsorg utanför familjen före 1990-talet och i Nederländerna hade den manliga enförsörjarmodellen starkt stöd. Endast en relativt kort ledighet är acceptabel för att undvika att kvinnors humankapital minskar i värde. I båda länderna är kostnaden för barnomsorg relativt hög. Den subventioneras därför för föräldrar med låga inkomster och i bostadsområden med många invandrare och låginkomsttagare (Mahon, 2002, s ). Danska mödrar kan vara lediga upp till tio och en halv månad och svenska i 14 månader. I båda länderna är ersättningen under ledigheten relativt hög och i Sverige finns en strävan att ledigheten ska utnyttjas mer jämställt och två månader av den totala föräldraledigheten är reserverade för pappan. Något motsvarande arrangemang finns inte (längre) i Danmark. I båda länderna stöds tvåförsörjarfamiljen och andelen barn i offentlig barnomsorg är hög jämfört med övriga länder drygt 50 % i Sverige och drygt 70 % i Danmark. Mahon kallar denna modell för jämställdhetsmodellen, det var dock vid en tidpunkt då Danmark fortfarande hade pappadagar och Sverige ännu inte hade beslutat att införa vårdnadsbidrag. Nedan undersöks om dessa fyra modeller sätter några spår vad gäller kvinnors sysselsättning, deltidsarbete, könssegregeringen på arbetsmarknaden och löneskillnader. Men först något mer om barnomsorg för barn 0-2 år som inte är i formell barnomsorg och barn som inte har någon barnomsorg utöver sina föräldrar. Barnomsorg barn 0 2 år I forskning om välfärdsstatens betydelse för kvinnors situation på arbetsmarknaden framhålls tillgång till offentligt finansierad och/eller offentligt reglerad barnomsorg. Vikten av att tillhandahålla barnomsorg för att befrämja full sysselsättning, jämställdhet och föräldraledighet har också, som redan nämnts, uppmärksammats på EU-nivå. Det är dock svårt att bedöma tillgången till barnomsorg i olika länder och mycket händer på området, vilket innebär att uppgifter snabbt blir inaktuella. Det finns emellertid för senare år data som är EU-harmoniserade och innehåller uppgifter inte endast om formell barnomsorg, utan också om annan barnomsorg och andel barn som endast tas om hand av sina föräldrar. I annan barnomsorg ingår barnomsorg jämställt och Könssegregerat l 7

8 av barnvårdare (barnflicka) i barnets hem eller i barndagvårdares hem (dagmamma) och barnomsorg av mor- och farföräldrar, andra hushållsmedlemmar (utöver föräldrarna), andra släktingar, vänner och grannar. Den lägsta andelen barn under tre år i formell plus annan barnomsorg finner vi i Tyskland och Österrike och merparten av den barnomsorg som finns är annan barnomsorg (se diagram 2). Detta är sannolikt ett uttryck för att det saknas formell barnomsorg i de två länderna. Vill mödrar förvärvsarbeta får de själva ordna barnomsorgen. I Finland är andelen barn under tre år som är i barnomsorg låg och andelen i annan form av barnomsorg mycket liten. Finska föräldrar kan dock använda vårdnadsbidraget för att åtminstone delvis täcka kostnaderna för barnflicka eller liknande i hemmet eller betala en privat förskola. Endast 5 % av de finska barnen är i privat barnomsorg (Mahon, 2002, s. 351 och 368 not 24). I Frankrike är drygt 60 % av barnen i barnomsorg och en stor andel av dessa i annan barnomsorg. År 2000 sköttes 1,5 % av barnen under två år av en barnvårdare och 19 % av en dagmamma. Detta har dels ett samband med att det är brist på formell offentlig barnomsorg i vissa områden, dels att det 1986 introducerades ny lagstiftning, som innebar att om föräldrar anställde en barnflicka betalade staten arbetsgivaravgiften och dessutom fick föräldrarna en skattesubvention (Jenson och Sineau, 2001, 102 i Mahon, 2002, s. 351). Dagmammor och barnflickor är lösningar som endast familjer med höga inkomster kan använda sig av (De Henau m.fl., 2007, s. 39). I UK och Nederländerna är en stor andel barn i barnomsorg, I Nederlän- Diagram 2. Andel barn i formell och annan barnomsorg, 0 2 år, 2005 Annan Formell Källa: EU-SILC Källa: SCB % % % % % 20 5 % % ÖS ty FI fr uk nl se dk 8 l jämställt och Könssegregerat

9 derna uppgår andelen faktiskt till mer än 90 %, det beror dock sannolikt på att en del barn har mer än en omsorgsform och således räknas två gånger. Merparten av barnomsorgen i båda länderna är annan barnomsorg. Denna situation beror sannolikt dels på att den totala mödraledigheten är kort i båda länderna, dels på att den barnomsorg som finns ofta endast gäller ett par timmar om dagen och kanske endast vissa dagar. I Nederländerna till exempel är över 50 % av 2 4-åringarna i lekgrupper subventionerade av kommunerna, som anordnas av privata, vanligtvis icke vinstdrivande organisationer som erbjuder plats för barn två gånger i veckan under 2 3 timmar åt gången. I UK är 20 % av 2-åringarna och 55 % av 3-åringarna i lekgrupper, de flesta organiseras av kyrkor eller frivilligorganisationer (OECD 2001, Appendix 1 i Mahon, 2002, s. 369 not 33). Förskoleklasser för 3- och 4-åringar pågår två och en halv timme per dag. I Danmark och Sverige är inga barn i annan form av barnomsorg, där täcker den formella barnomsorgen behovet. Det är mycket vanligare i dessa länder och i Finland att barnen är i barnomsorg 30 timmar eller mer, medan i övriga länder många barn är i barnomsorg mindre än 30 timmar i veckan (EU-SILC). Det kan också nämnas att när det gäller barn från tre år fram till skolåldern så är andelen i formell barnomsorg mycket högre i alla länder. Det beror bland annat på att i många länder börjar barnen i förskoleklass då (De Henau, 2007, s. 33ff). I Danmark och Frankrike är över 90 % av barnen i formell barnomsorg (EU-SILC). I Sverige, Tyskland, UK och Nederländerna ligger andelen strax under 90 %. Lägst ligger Finland och Österrike med 76 respektive 69 %. Även när det gäller de något större barnen gäller att annan barnomsorg spelar en större roll i samma länder som när det gäller de mindre barnen och mycket av barnomsorgen gäller under 30 timmar i veckan. Adderar man andelen barn i formell och annan barnomsorg finner man att andelen barn under tre år i barnomsorg är relativt hög i alla länder utom Finland, Österrike och Tyskland (se diagram 2). Andelen är högre i UK och Nederländerna än i Sverige. Skillnaden mellan olika länder och modeller är således inte endast hur stor andel barn under tre år som är i barnomsorg utan också om de är i formell eller annan barnomsorg. I Danmark och Sverige är barnen i formell (offentlig) barnomsorg, medan de i UK, Nederländerna, Tyskland och Österrike framför allt är i annan barnomsorg. En annan viktig skillnad mellan länderna är om barnomsorgens öppettider gör det möjligt för mödrar att lönearbeta mer än kort deltid. När barnomsorgen endast täcker några timmar per dag eller dagar per vecka måste mödrarna kombinera olika barntillsynsformer för att de skall kunna lönearbeta, t ex deltidsförskola kombinerat med att mor- och farföräldrar hämtar barnet i förskolan och tar hand om det tills mamman eller pappan kommer hem. jämställt och Könssegregerat l 9

10 Endast föräldrar Låt oss också se på andelen barn som endast tas om hand av sina föräldrar, dvs. i första hand av sina mödrar. Diagram 3, nedan, visar att i de länder där föräldraledigheten är längst, är också en stor andel barn 0-2 år omhändertagna endast av sina föräldrar. Högst andel finner vi i Finland, därefter Österrike och Tyskland. Frankrike avviker dock. Där är andelen lägre trots att den totala mödraledigheten är lika lång som i Finland. Andelen barn som endast tas om hand av sina föräldrar är ungefär lika hög i UK och Sverige, trots att den totala mödraledigheten endast är ett halvår i UK och 14 månader i Sverige. Inte heller när det gäller Nederländerna och Danmark, där andelen är lägst, finner vi någon direkt överensstämmelse mellan den totala mödraledighetens längd och andel barn under tre år som endast tas om hand av sina föräldrar. I Danmark är den totala mödraledigheten tio och en halv månad i Nederländerna två och en halv månad. Det är sannolikt så att i Nederländerna och UK är det inte endast den totala mödraledighetens längd som är avgörande för hur stor andel av barnen som tas om hand av sina föräldrar. Det har sannolikt att göra med att det saknas formell barnomsorg till rimliga kostnader, men kanske också att föräldrarna tycker att barnen är för små att börja i barnomsorg vid den tidpunkt då den totala mödraledigheten tar slut. Diagram 3. Andel barn, 0 2 år samt 3 år till skolåldern, som enbart tas om hand av sina föräldrar, %, år 3+ år Källa: EU, SILC Källa: SCB 8030 % 7025 % % % 3010 % 20 5 % % ÖS ty FI fr uk nl se dk 10 l jämställt och Könssegregerat

11 Sysselsättning En av de största förändringarna på arbetsmarknaden sedan och 1970-talen i EU-länderna är kvinnors ökade sysselsättning och det gäller särskilt mödrar. En viktig orsak till detta är att sysselsättningsstrukturen har ändrats på ett sätt som gynnar kvinnor, med en minskning av sysselsättningen i jordbruk och industri, där män är överrepresenterade, till tjänster där kvinnor är överrepresenterade. Utvecklingen speglar också förändringar i kvinnors arbetskraftsutbud. De har skaffat sig allt högre utbildning, stannar i arbetskraften hela arbetslivet och kombinerar lönearbete med att ha barn i allt högre grad i samtliga länder som ingår i denna undersökning. Flera studier förklarar denna utveckling med förändringar i välfärdsstaters stöd till förvärvsarbetande mödrar, som bidrar till att minska problemen med att förena moderskap och lönearbete. Men politiken kan också verka i motsatt riktning genom lång total mödraledighet och brist på formell barnomsorg. Till att börja med kan vi konstatera att andelen sysselsatta män är lägst i Frankrike och Finland, det gäller också andelen kvinnor i Frankrike (se diagram 4). Mahon (2002) menar att införandet av vårdnadsbidrag har ett samband med den ekonomiska krisen i Frankrike på 1980-talet och i Finland i början av 1990-talet, som innebar att arbetslösheten var hög och att formell barnomsorg kostade kommunerna mer än vårdnadsbidrag. Under Diagram 4. Andel sysselsatta kvinnor och män, år, 2006 Kvinnor Män Källa: European Commission 2008b, Annex s. 24 Källa: SCB 8030 % 7025 % % % 3010 % 20 5 % % ÖS ty FI fr uk nl se dk jämställt och Könssegregerat l 11

12 den mycket svåra ekonomiska krisen i Finland användes vårdnadsbidraget för att uppmuntra kvinnor att stanna hemma och ta hand om barn i stället för att söka sig ut på arbetsmarknaden och begära offentlig barnomsorg (Haataja & Nyberg, 2006). Skillnaden i andel sysselsatta kvinnor och män är liten i Finland, vilket dels beror på att mäns sysselsättning är låg, dels på att kvinnors, trots vårdnadsbidraget, är hög. I Tyskland och Österrike är den totala mödraledigheten relativt lång och tillgången till formell barnomsorg mycket begränsad. Vi kan därför förvänta oss att kvinnors sysselsättning är låg, vilket också är fallet, och sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män är relativt stort. I UK och Nederländerna är den totala mödraledigheten kort och en stor andel av barnen finns i annan barnomsorg. Kvinnors sysselsättning är relativt hög och det är också mäns, därför är sysselsättningsgapet relativt stort. Det är också en modell som uppmuntrar mäns heltidsarbete och kvinnors deltidsarbete (Mahon, 2002), vilket inte syns i diagrammet. Andel sysselsatta kvinnor är hög i Sverige och Danmark och sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män relativt litet. Den totala mödraledighetens längd och tillgången till formell barnomsorg bidrar till kvinnors höga sysselsättning i förhållande till mäns. Ett annat sätt att undersöka vilken betydelse de fyra modellerna har för kvinnors sysselsättning är att jämföra skillnaden i andel sysselsatta mellan kvinnor med och kvinnor utan barn. Vi finner då att skillnaden i andel sysselsatta mellan kvinnor med och utan barn är mycket liten i Danmark och Sverige och stor i Tyskland, UK, Finland och Österrike (OECD, 2002, Tabell 2.4). Mahon (2002, s. 347 o 348) menar också att sannolikheten är stor att många av de nya arbetstillfällena i den tredje vägens länder, särskilt i UK, består av deltidsarbeten, tillfälliga anställningar och egenföretagande bland annat genom framväxten av sociala och personliga tjänster med låga löner och låga krav på utbildning. Arbeten som framför allt kvinnor innehar. Ser man till dagens situation är dock andelen tillfälligt sysselsatta av samtliga sysselsatta lägst i UK, medan de högsta andelarna i stället finns i Finland och Sverige (se European Commission, 2008b, Annex s. 28). Därtill kommer att andelen kvinnor som uppger att de har en tillfällig anställning eftersom de inte kunnat hitta en fast anställning också är mycket låg i UK, medan den är relativt hög i Sverige och framför allt i Finland (European Commission, 2008a, s. 92). Den vanligaste formen av tillfällig anställning i Sverige är att vikariera för en anställd som är frånvarande, vilket har ett samband med rätten till föräldraledighet. Rätten till ledighet i samband med att ett barn föds ger upphov till tillfälliga anställningar framför allt i kvinnligt dominerade sektorer och yrken eftersom det där ständigt behövs vikarier (Persson, 1997, s ; Walette, 2004, s ). På basis av sysselsättningsdata kan man konstatera, vilket mycket ofta 12 l jämställt och Könssegregerat

13 görs, att jämställdheten kommit långt i de nordiska länderna, medan den manliga enförsörjarmodellen lever kvar i Österrike och Tyskland. Samtidigt överskattar dessa data kvinnors sysselsättning eftersom det är vanligt att kvinnor arbetar deltid. Ökningen i kvinnors sysselsättning har skett samtidigt som deltidsarbetet expanderat. Deltidsarbete Politiken kan på olika sätt påverka kvinnors möjligheter vad gäller arbetstider till exempel genom arbetstidsregleringar, regler vad gäller arbetsgivaravgifter, att erbjuda barnomsorg på deltid och genom att ge föräldrar rätt att arbeta kortare arbetstid. I Finland, Sverige och Nederländerna har föräldrar rätt att arbeta deltid. Alla anställda i Nederländerna har rätt att arbeta deltid. Arbetsgivarna kan neka till detta, men bara under särskilda omständigheter. I UK har föräldrar rätt att begära flexibla arbetstider (Moss, 2007, s. 47). I diagrammet nedan visas andelen deltidssysselsatta (under 30 timmar) av samtliga sysselsatta kvinnor år dels de som inte har några barn, dels de som har två eller flera barn. Sverige brukar tillhöra de länder där andelen deltidsarbetande är hög. Enligt diagrammet är så inte fallet. Den främsta förklaringen till det är att som deltidssysselsatt räknas här de som arbetar mindre än 30 timmar i veckan. 6 Hade gränsen istället satts till 34 timmar, som i de svenska arbetskraftsundersökningarna, så hade andelen deltidsarbetande i Sverige varit högre. Diagram 5. Andel deltidssysselsatta (under 30 timmar) av samtliga sysselsatta i kategorin, kvinnor år, inga barn och två eller fler barn, Två el, fler barn Inga barn Källa: European Commission 2008b, Annex s. 24 Källa: SCB 8030 % 7025 % % % 3010 % 20 5 % % ÖS ty FI fr uk nl se dk jämställt och Könssegregerat l 13

14 Enligt det sätt som deltidssysselsatta här mäts är andelen låg i Danmark, Sverige och Finland och det gäller såväl kvinnor som inte har några barn som de som har två eller flera barn. Bortsett från Frankrike är i övriga länder andelen deltidssysselsatta betydligt högre och skillnaden är stor mellan kvinnor utan barn och kvinnor med två eller flera barn. I Nederländerna arbetar nästan 40 procent av kvinnor utan barn deltid och mer än 80 procent av kvinnor med två eller fler barn. I både UK och Nederländerna är det mycket vanligt att man arbetar kort deltid. En anledning till att andelen deltidssysselsatta är högre i de icke-nordiska länderna kan ha att göra med att när samboende kvinnor och mödrar träder in på arbetsmarknaden i större skala så gör de det på deltid bland annat därför att det är brist på barnomsorg över huvudtaget och den barnomsorg som finns är ofta på deltid. På svensk arbetsmarknad skedde den stora expansionen av deltidsarbete under och 1970-talen samtidigt som kvinnors sysselsättning ökade. Deltidsarbete var enda möjligheten för många kvinnor när det saknades offentligt finansierad barnomsorg och mödra/föräldraledigheten På svensk arbetsmarknad skedde den var kort (Nyberg, 1996). Deltidsarbete kan spela en viktig roll när det gäller att integrera kvinnor i arbetskraften (Rubery & stora expansionen av deltidsarbete under och 1970-talen samtidigt Fagan, 1998, s. 64). Det gäller särskilt mödrar och som kvinnors sysselsättning ökade. om det är brist på barnomsorg. Men deltidsarbete kan också innebära nackdelar bland annat genom att kvinnor får lov att acceptera deltidsarbete även om de önskar arbeta heltid. Intressant nog är ofrivilligt deltidsarbete (eller deltidsarbetslöshet) mycket ovanligt i Nederländerna och UK, där deltidsarbete är oerhört vanligt. I Tyskland, Frankrike och Sverige är ofrivilligt deltidsarbete vanligast (se European Commission, 2008a, s. 92) (se även Nyberg, 2003). Möjligheter till deltidsarbete, tillgång till formell barnomsorg och föräldraledighet är faktorer som kan påverka kvinnors sysselsättning positivt. Länder som karaktäriseras av en progressiv och välutvecklad välfärdspolitik och en stor offentlig sektor tenderar att ha en hög andel sysselsatta kvinnor, men samtidigt också en hög andel kvinnor i kvinnodominerade yrken och en låg andel kvinnor på höga positioner, en könssegregerad arbetsmarknad och löneskillnader som är lika stora som i andra länder (Mandel och Semyonov, 2006). Vi övergår därmed till att undersöka hur det står till med könssegregeringen i de olika länderna. Horisontell könssegregering Den mest betydelsefull formen av arbetsdelning efter kön är den som brukar kallas den primära arbetsdelningen, dvs. den där männen utför avlönat arbete på marknaden och kvinnor oavlönat arbete i hemmen (Nermo, 1997; 14 l jämställt och Könssegregerat

15 2004). Denna segregering efter arbetsuppgifter har i hög grad brutits genom kvinnors ökade arbetsmarknadsdeltagande. I ett långt perspektiv har könssegregationen på arbetsmarknaden också minskat i de flesta länder (Rubery m.fl., 1999). Samtidigt är i länder med hög kvinnlig sysselsättning, som de nordiska, graden av könssegregering högre än i andra länder (Melkas & Anker, 2001; Hebson & Rubery, 2004; Charles & Grusky, 2004). I socialdemokratiska välfärdsregimer har, enligt Mandel, lagar stiftats som uppmuntrar kvinnor att ingå i arbetskraften, där de erbjuds bekväma arbetsvillkor, därtill kommer en stor offentlig sektor med staten som arbetsgivare (Mandel, 2007, s. 15). Sverige och andra socialdemokratiska länder har varit framgångsrika när det gäller kvinnors sysselsättning, och som ett resultat av detta är också graden av könssegregeringen högre i de nordiska än i andra länder. Här undersöker vi den horisontella segregeringen. Med horisontell segregering menas att fördelningen av kvinnor och män mellan yrken på arbetsmarknaden inte är densamma. Yrken tenderar att vara kvinnodominerade eller mansdominerade och ett förhållandevis litet antal män och kvinnor arbetar i blandade yrken, dvs. yrken med en mer balanserad könssammansättning. Det finns flera olika mått för att mäta könssegregeringen och de kan visa olika resultat. Här används IP-index. 7 IP-index är det mått som EU använder för att följa utvecklingen av könssegregeringen på arbetsmarknaden och för att jämföra den mellan olika EU-länder. Diagram 6, nedan, visar att mätt på detta sätt är könssegregeringen störst i Fin- Diagram 6. Könssegregering i yrken, IP-index, 1997, 2001, 2005 och Källa: European Commission 2008a, s. 52 Källa: SCB 3130 % % % % % 24 5 % % ÖS ty FI fr uk nl se dk jämställt och Könssegregerat l 15

16 land, därefter följer Danmark och Sverige. Det tycks dock som könssegregeringen har minskat kraftigt i Danmark och Sverige, men inte i Finland. Förändringar mellan enstaka år skall dock tas med en stor nypa salt. Graden av könssegregering är mindre i övriga länder och särskilt i Nederländerna och UK. En förklaring till varför könssegregeringen är tydligare i de nordiska länderna än i övriga länder skulle kunna vara att kvinnors sysselsättning är högre där eftersom det finns ett positivt samband mellan könssegregering och kvinnors sysselsättningsnivå. 8 Att länder som uppfattas som jämställda och där kvinnors sysselsättning är hög samtidigt är de mest könssegregerade framstår som en paradox 9. Men kanske är det inte en paradox utan resultatet av den höga sysselsättningen. Att sysselsättningen är hög innebär att kvinnor ingår i högre grad i arbetskraften än i länder där kvinnors sysselsättning är lägre, vilket ökar segregeringen. I länder med hög sysselsättning ingår till exempel en större andel kvinnor med låg utbildning. Kvinnor med hög utbildning förvärvsarbetar i hög grad i alla länder, skillnaden finns bland lågutbildade kvinnor. Ingår lågutbildade kvinnor i hög grad i arbetskraften, är graden av könssegregering högre allt annat lika. Det beror på att segregeringsnivån är tydligare bland lågutbildade kvinnor och män än bland högutbildade (OECD 2002 s. 91ff). Yrken som kräver låg utbildning är mer kvinno- respektive mansdominerade än yrken som kräver högre utbildning. Det är kanske också särskilt svårt för kvinnor (och män) att bryta sig in i typiska mans- eller kvinnodominerade yrken även om de skulle önska det. Lågutbildade kvinnor och män är inte endast i högre grad arbetslösa och har lägre sysselsättningsgrad utan finns också oftare i könsstereotypa yrken. Andelen sysselsatta bland kvinnor med en annan anledning till att arbetsmarknaden är utbildning under gymnasienivå är högst mer könssegregerad i vissa länder än i andra, i de nordiska länderna. Lägst andel finner vi i UK och Nederländerna (OECD är i vilken utsträckning mödrar är sysselsatta tabell 2.2). Detta talar för en högre grad av könssegregering i de nordiska länderna än i UK och Nederländerna, vilket ju också är fallet. En annan anledning till att arbetsmarknaden är mer könssegregerad i vissa länder än i andra, är i vilken utsträckning mödrar är sysselsatta. Hög sysselsättning bland mödrar innebär högre grad av könssegregering allt annat lika (OECD 2002 s. 92). I jämförelse med kvinnor utan barn, finns kvinnor med barn oftare i yrken där kvinnor är överrepresenterade och mindre ofta i yrken där kvinnor är underrepresenterade. På samma sätt tenderar fäder att finnas i yrken där män redan är överrepresenterade och tvärtom. Det tycks också vara så att anställda över arbetslivet byter till yrken som är mer könsstereotypa (Kumlin 2007), vilket indikerar att över tid förstärks de anställdas 16 l jämställt och Könssegregerat

17 yrkeskarriärer i könssegregerande riktning. Det betyder alltså att om det är vanligt att mödrar yrkesarbetar och kvinnor inte lämnar arbetsmarknaden när de får barn bör könssegregeringen vara högre än i länder där mödrar inte lönearbetar i lika hög grad och lämnar arbetsmarknaden när de får barn. I Danmark och Sverige är det ingen större skillnad i andel sysselsatta mellan kvinnor med barn och kvinnor utan barn och de lämnar inte arbetskraften, vilket alltså kan vara en förklaring till att könssegregeringen är högre i dessa länder än i t ex Tyskland, Österrike och UK, där skillnaden är relativt stor vad gäller andel sysselsatta mellan kvinnor med och utan barn (European Commission, 2008a, Annex, s. 54). Ett tredje skäl till att arbetsmarknaden är mer könssegregerad i vissa länder än i andra är om andelen deltidssysselsatta är hög (Rubery et al. 1999). I den mån deltidsarbeten är mer feminiserade och mindre jämnt fördelade över olika yrken huruvida en stor andel kvinnor arbetar (OECD 1999) förstärker det segregeringen. deltid eller inte i Sverige och Danmark Därtill kommer att det ofta är kvinnor med låg utbildning och mödrar som arbetar deltid. Huruvida en stor andel kvinnor arbetar vad man menar med deltid. beror i hög grad på, som vi sett tidigare, deltid eller inte i Sverige och Danmark beror i hög grad på, som vi sett tidigare, vad man menar med deltid. Räknas de som arbetar 34 timmar eller mindre som deltidsarbetande, är andelen deltidsarbetande hög i de två länderna, vilket spär på könssegregeringen. Räknas istället endast de som arbetar mindre än 30 timmar är andelen relativt låg i både Danmark och i Sverige. Oavsett hur vi mäter deltidsarbete är andelen mycket hög i UK och extremt hög i Nederländerna, vilket skulle tala för en hög grad av könssegregering i dessa länder, vilket dock inte på en övergripande nivå är fallet. En stor tjänstesektor kan också förstärka könssegregeringen (Nermo 2004). Tjänstesektorns storlek har betydelse inte endast för kvinnors sysselsättningsnivå, utan också för könssegregeringen eftersom den innehåller stora traditionella kvinnodominerade yrken. En expansion av tjänstesektorn ökar därför sannolikt inte endast kvinnors sysselsättning utan också könssegregeringen. Av de länder som ingår i denna studie har UK och Nederländerna den största tjänstesektorn, därefter kommer Danmark och Sverige (European Commission, 2005, s. 45). Tjänstesektorn i de två förstnämnda länderna består i högre grad av handel, hotell och restaurang och i Sverige och Danmark i högre särskilt av hälso- och sjukvård och socialt arbete. Denna skillnad i sammansättning av tjänstesektorn kan innebära att kvinnor inte är lika koncentrerade till ett fåtal stora yrken i UK och Nederländerna som i Sverige och Danmark. Att graden av könssegregering är högre i de nordiska länderna kan ses som jämställt och Könssegregerat l 17

18 ett resultat av hög sysselsättning bland kvinnor, vilket innebär att kvinnogrupper lönearbetar som i andra länder inte lika ofta finns på arbetsmarknaden. Det behöver dock inte betyda att välfärdsstaten och politiken inte har någon betydelse. Den stödjer integrationen av kvinnor på arbetsmarknaden, men hotar inte på allvar den traditionella arbetsfördelningen mellan avlönat och oavlönat arbete och mellan kvinnor och män. Arbetsvillkoren anpassas istället så att kvinnor har rätt att vara frånvarande långa tider från arbetsmarknaden och att arbeta deltid. Därmed kan de behålla huvudansvaret för hem och barn, vilket påverkar kvinnors anknytning till arbetsmarknaden, karriärmöjligheter och löneutveckling negativt samt upprätthåller och reproducerar könssegregeringen på arbetsmarknaden och i familjen. Vertikal könssegregering Med vertikal könssegregering menas att fördelningen av kvinnor och män på olika positioner inom sektorer och yrken inte är densamma. Kvinnor tenderar att systematiskt återfinnas på lägre nivåer och mindre prestigefyllda jobb än män och män är i högre utsträckning chefer. Det finns i huvudsak två hypoteser för att förklara varför kvinnor relativt män är underrepresenterade på högre positioner. En handlar om att kvinnor har ett större ansvar för barn och för hushållsarbete (OECD 2002 s. 95), vilket leder till långa avbrott i arbetslivet och deltidsarbete och chefskap är ofta förenat med långa arbetsdagar och många resor. Den andra hypotesen Diagram 7. Andelen kvinnor bland chefer, 2006* 45 * Chefer = managers och manager are persons classified in ISO 12 and % % % 25 Källa: European Commission 2008b, s. 32 Källa: SCB % % 10 5 % % ÖS ty FI fr uk nl se dk 18 l jämställt och Könssegregerat

19 gäller glastaket som går ut på att kvinnor har mindre chans att befordras på grund av attityder och kulturell bias som håller kvinnorna tillbaka från att få chefsjobb. En studie genomförd av OECD visar förhållandet mellan andelen kvinnor i chefspositioner och kvinnor med handledande uppgifter (supervisory role) till samtliga sysselsatta kvinnor (OECD 2002 tabell 2.13). När det gäller kvinnor i chefspositioner är andelen högst i UK. OECD betonar dock att dessa uppgifter skall tolkas med stor försiktighet eftersom definitionen skiljer sig åt mellan olika länder och chef tycks definieras särskilt brett i UK. När det gäller Kvinnor har i alla länder mindre möjligheter än män att nå ledande positioner kvinnor med handledande uppgifter är andelen högst i Danmark och Finland. För Sverige saknas data. i näringslivet. Ett alternativt sätt att försöka komma underfund med den vertikala segregationen är att undersöka andelen kvinnor bland samtliga chefer. (Se diagram 7, s 18.) Vi finner då att andelen är högst i Frankrike, på andra plats kommer UK och på tredje Sverige. Även i detta fall är dock jämförelser mellan länder svåra att göra eftersom andelen kvinnliga chefer sannolikt är beroende av hur vanligt det är med chefer överhuvudtaget och hur brett man definierar chef. Kvinnor har i alla länder mindre möjligheter än män att nå ledande positioner i näringslivet. Ovanstående tre exempel pekar åt olika håll vad gäller i vilka länder kvinnor har en något större möjlighet. Generellt tycks gälla att det är problematiskt att jämföra graden av vertikal könssegregering mellan länder eftersom definitionerna skiljer sig åt, men sannolikt också därför att andelen chefer av de sysselsatta skiljer sig åt mellan länder. Finns där många chefer är sannolikheten större att andelen kvinnliga chefer är högre än om det finns få chefer. Löneskillnader När det gäller könslönegapet förklaras skillnaderna traditionellt med hjälp av humankapitalteorin. Förklaringarna är då skillnader i individuella karaktäristika mellan kvinnor och män som utbildning och arbetslivserfarenhet. Studier visar dock att dessa skillnader spelar en relativt begränsad roll. Därtill kommer kvinnors ökade utbildningsnivå och arbetslivserfarenhet, vilket har minskat skillnaderna i individuella karaktäristika mellan kvinnor och män. Istället tycks könslönegapet mer relaterat till graden av könssegregering när det gäller yrken och lönestrukturen allmänt (le Grand 1997; le Grand m.fl. 2001; Arai m.fl. 2004; Thoursie 2004). Kvinnor tenderar att arbeta i andra yrken och sektorer än män och i dessa är löneläget lägre. Hur mycket jämställt och Könssegregerat l 19

20 lägre beror på lönestrukturen. En mer sammanpressad lönestruktur minskar könslönegapet (Löfström 1997; Blau & Kahn 2003). Diagram 8 visar skillnaden i timlön mellan kvinnor och män i den privata sektorn samt lönespridningen i de länder som ingår i denna undersökning. Vi ser att i de nordiska länderna är lönespridningen generellt låg och könslönegapet relativt litet. I Tyskland och Österrike är lönespridningen större liksom könslönegapet. Jämfört med tidigare generations kvinnor, utbildar sig dagens kvinnor alltmer, de föder färre barn och är frånvarande kortare tid från arbetsmarknaden. Samtidigt möter de dock en arbetsmarknad där löneskillnaderna tycks öka, vilket gör det svårare för kvinnor att komma ikapp männen lönemässigt. Källa: Plantega & Remery, 2006, Table A1 Källa: SCB Diagram 8. Skillnaden i kvinnors och mäns timlöner i den privata sektorn samt lönespridning, ,5 3,330 % 3,1 25 % 2,9 2,720 % 2,5 15 % 2,3 2,1 10 % 1,9 1,7 1,5 5 % 0 % SE fr fi dk nl Ty Ös Uk l jämställt och Könssegregerat

21 Sammanfattande diskussion I denna artikel har fyra olika modeller undersökts. I jämställdhetsmodellen är den totala mödraledigheten ett knappt år i Danmark och ett drygt år i Sverige och tillgången till barnomsorg för barn under tre år god. Andelen barn som endast tas om hand av sina föräldrar är relativt låg, särskilt i Danmark. Kvinnors sysselsättning är hög och skillnaden mellan kvinnor och män och mellan kvinnor med och utan barn liten. Kort deltidsarbete är ovanligt. Graden av horisontell könssegregering på arbetsmarknaden är hög. När det gäller den vertikala könssegregeringen är situationen oklar. Könslönegapet är litet. Politiken stödjer tvåförsörjarfamiljen. I UK och Nederländerna den tredje vägen är den totala mödraledigheten kort och tillgången till formell barnomsorg för barn under tre år begränsad. En kombination av formell och annan barnomsorg tycks dock innebära att andelen barn under tre år i barnomsorg är den högsta bland de länder som här studeras. En relativt liten andel små barn tas endast om hand av sina föräldrar. Andel sysselsatta kvinnor är relativt hög, men skillnaden mellan kvinnor och män relativt stor eftersom mäns sysselsättning också är hög, liksom mellan kvinnor utan och med barn. Kort deltidsarbete är mycket vanligt, särskilt i Nederländerna. Graden av horisontell könssegregering är låg, medan könslönegapet är stort, särskilt i UK. Politiken stödjer familjer bestående av en heltidsarbetande man och en kvinna som arbetar kort deltid. I den modell som Mahon benämner den neofamilistiska ingår Finland och Frankrike. I dessa är den totala mödraledigheten tre år och andelen barn under tre år i formell barnomsorg uppgår till omkring 30 %. I dessa avseenden är de två länderna lika, men för övrigt skiljer de sig relativt mycket åt. Finland liknar i vissa avseenden Danmark och Sverige. I Finland är tillgången till annan barnomsorg begränsad, medan den är relativt vanlig i Frankrike. Andel barn som endast tas om hand av sina föräldrar är högst i Finland av alla länder i denna undersökning. Trots det är finska kvinnors sysselsättning relativt hög, medan den är lägst av alla länder i Frankrike. Deltidsarbete förekommer mycket sparsamt i Finland, men är mer vanligt i Frankrike. Graden av könssegregering är mycket hög i Finland, men inte i Frankrike. Könslönegapet är litet i båda länderna, trots att lönespridningen är hög i Frankrike och liten i Finland. Tanken är att politiken skall stödja valfriheten, vilket här i första hand innebär kvinnors val mellan att vara hemma och ta hand om barn och erhålla vårdnadsbidrag eller att lönearbeta. Modellen i Tyskland och Österrike som inte ingår i Mahons modeller kallas här hemmamammamodellen. Den totala mödraledigheten är två år och en mycket liten andel barn under tre år finns i formell barnomsorg. En jämställt och Könssegregerat l 21

22 mycket stor andel av barnen tas endast om hand av sina mödrar. Kvinnors sysselsättning är lägre än i de andra länderna med undantag för Frankrike, och skillnaden mellan kvinnor och män relativt stor och mellan kvinnor utan och med barn. Deltidsarbete är inte särskilt mycket vanligare bland kvinnor utan barn än i de andra länderna, medan det är relativt vanligt bland mödrar med två eller flera barn. Graden av könssegregering är mindre än i jämställdhetsländerna och de neofamilistiska länderna, men högre än tredje vägens länder. Könslönegapet är stort. Den typ av familj som dessa länder, åtminstone tills helt nyligen, har stött är den manliga enförsörjarmodellen, en familj där mannen arbetar heltid och kvinnan är hemma med barnen under relativt lång tid. Av de fyra modeller som har studerats i denna artikel, tycks den modell som Mahon (2002) benämner jämställdhetsmodellen bestående av Danmark och Sverige varit mest framgångsrik när det gäller kvinnors sysselsättning och könslönegapet, samtidigt finner vi där den högsta graden av könssegregering. Världens mest könssegregerade arbetsmarknader i världens mest jämställda länder! Detta kan uppfattas som en paradox, men den höga graden av könsssegregering kan också ses som ett resultat av den höga sysselsättningen. Det behöver dock inte betyda att välfärdsstaten och politiken inte har något med saken att göra. Kritiker pekar på att åtgärder som avser att öka jämställdheten, inkluderande åtgärder som i princip är könsneutrala som föräldraförsäkringen och rätten att gå ner i arbetstid för föräldrar i Sverige bidrar till den könssegregerade arbetsmarknaden och skilda arbetsvillkor mellan kvinnor och män. Politiken stödjer integrationen av kvinnor på arbetsmarknaden, men den hotar inte på allvar den traditionella arbetsfördelningen mellan avlönat och oavlönat arbete mellan kvinnor och män. Arbetsvillkoren anpassas istället så att kvinnor har rätt att vara frånvarande långa tider från arbetsmarknaden och att arbeta deltid. Därmed kan de behålla huvudansvaret för hem och barn, vilket påverkar kvinnors anknytning till arbetsmarknaden, karriärmöjligheter och löneutveckling negativt samt upprätthåller och reproducerar könssegregeringen på arbetsmarknaden Föräldraförsäkringen underlättar kvinnors anknytning till arbetsmarknaden och främjar därmed tvåförsörjarmodellen. Anknytningen till arbetsmarknaden är grundläggande av flera olika skäl. Upprätthålls inte kontakten med arbetsmarknaden blir kunskaper förlegade och inaktuella, vilket påverkar möjligheterna att få ett arbete eller ett bättre arbete och löneutvecklingen negativt. Att inte ingå i arbetskraften innebär ett risktagande för kvinnor, som innebär att möjligheterna att försörja sig vid en skilsmässa eller dödsfall i familjen minskar kraftigt. Men kvinnors höga sysselsättning får inte förleda oss att tro att vi i Sverige uppnått tvåförsörjarmodellen i den meningen att 22 l jämställt och Könssegregerat

23 kvinnor och män har lika stora möjligheter att försörja sig och sina barn. Kvinnors inkomster är generellt sett betydligt lägre än mäns (Nyberg 2005) Ellingsæter och Solheim (2002) menar att det finns en implicit manlig huvudförsörjarnorm, som delvis fritar kvinnor från ekonomiskt ansvar och som försvagar hennes position som arbetstagare. Mödrars rätt till frånvaro motsvaras av en skyldighet att ägna den tiden åt att ta hand om barn. Fäder har också en rättighet att vara frånvarande från arbetet för att ta hand om barnet, men fäder kan välja huruvida de ska utnyttja sin rätt eller inte på ett helt annat sätt än mödrar kan. Inverkan på arbetsmarknaden och i familjen beror på hur fäder gör. Hittills har en stor majoritet av fäderna tagit den tid av föräldraförsäkringen som är öronmärkt för dem, medan den frivilliga delen tas ut av få fäder. Det finns de som menar att det är dags att ändra fokus i diskussionen från att handla om föräldrars rätt till ledighet och relationen mellan kvinnor och män till att handla om barns rätt till omvårdnad av fadern och till relationen far och barn (Henson & Rubery, 2004). Det är för barnets skull fadern är föräldraledig, inte för moderns eller jämställdhetens skull. Detta pekar mot att föräldraförsäkringens syfte bör vara barnets rätt till faderns vård och att denna rätt inte kan överlåtas. Fler pappamånader skulle kunna öka fäders uttag av föräldraledigheten, särskilt om taket i föräldraförsäkringen höjs. För de grupper som har små ekonomiska marginaler skulle det underlätta om ersättningsnivån återgick till 90 %. En önskelista för att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden och mäns ansvarstagande för vården av barn skulle också innehålla åtgärder som innebär en minskning av antalet tillfälliga anställningar och deltidsarbetslösheten och åtgärder som syftar till att bryta upp könssegregeringen i arbetaryrken där könssegregeringen är starkast. Det skulle gynna kvinnors ställning på arbetsmarknaden. jämställt och Könssegregerat l 23

24 Referenser: Arai, M., Nekby, A.S. & Skogman Thoursie, P. (2004), Is it what you do or where you work that matters most? Gender composition and the gender wage gap revisited. Stockholm: Department of Economics and the Trade Union Institute for Economic Research (FIEF). Blau, F.D. & Kahn, L.M. (2003), Understanding international differences in the gender pay gap. Journal of Labor Economics, 21, Charles, M. & Grusky, D.B. (2004), Occupational Ghettos. The Worldwide Segregation of Women and Men. Stanford: Stanford University Press. De Henau, J. Meulders, D. & O Dorchai, S. (2007), Making time for working parents: comparing public childcare provision i Del Boca & Wetzels (red.) Social Policies, Labour Markets and Motherhood. A Comparative Analysis of European Countries. Cambridge: Cambridge University Press. Ellingsæter, AL. & Solheim, J. (2002), Makt Kjønn Arbeidsliv: Teoretiske landskap i Ellingsæter & Solheim (red.), Den usynlige hand? Kjønnsmakt og moderne arbeidsliv. Oslo: Makt- och demokratiutredningen Emerek, R. (2007), Measuring Gender Segregation i Gender Segregation. Divisions of Work in Post- Industrial Welfare States. Aldershot: Ashgate. Esping-Andersen, G. (1990). The Three Worlds of Welfare Capitalism. Cambridge: Polity Press. European Commission (2005) Employment in Europe Recent Trends and Prospects. Bryssel: Employment and Social Affairs. European Commission (2008a), Indicators for monitoring the Employment Guidelines including indicators for additional employment analysis Compendium. Latest update: 14/03/2008. European Commission (2008b), Report on Equality between Women and Men Bryssel: Directorate-General for Employment, Social Affairs and Equal Opportunities, Unit G.1 Fagnani, J. & Boyer, D. (2007), France i Moss & Wall (red.)international Review of Leave Policies and Related Research Employment relations Research Series No. 80. London: Department for Business Enterprise & Regulatory Reform. Gornick, J. & Jacobs, J. (1997) Gender, the Welfare State and Public Employment: A Comparative Study of Seven Industrialized Countries, Working Paper No Luxembourg Income Study Gornick, J.C. & Meyers, M.K. (2003), Families That Work. Policies for Reconciling Parenthood and Employment. New York: Russell Sage Foundation. 24 l jämställt och Könssegregerat