Klimatförändringar: kort fakta

Transkript

1 FilmCentrum presenterar Klimatförändringar: kort fakta Klimat, växthuseffekt och global uppvärmning Den globala uppvärmningen började debatteras på allvar under 90-talet då man observerat en ökning av medeltemperaturen i den lägre atmosfären och i haven. Jordens klimat har växlat förr och förändringar i klimatet är en naturligt pågående process, men aldrig tidigare har dessa skett så fort. Man konstaterade, om än inte samstämt, att klimatförändringen man nu observerar inte är naturlig den är pådriven av människans utsläpp av s.k. växthusgaser. Växthusgaserna är de gaser som anses bidra till växthuseffekten, atmosfärens värmande inverkan på jordytan, t ex vattenånga, koldioxid, freoner, kväveoxid, ozon och metan. Växthuseffekten innebär att den energi som jorden utstrålar delvis absorberas av atmosfären och strålar tillbaka. Återstrålningen ger lika mycket värmestrålning som solen, och är nödvändig för att vi ska kunna leva på jorden. När halterna av växthusgaserna ökar ökar således även återstrålningen. Under 1900-talet har medeltemperaturen höjts med ungefär en halv grad Celsius och uppvärmningen fortsätter. Genom att studera halten av koldioxid i isborrkärnor har man kunnat få kunskap om atmosfärens sammansättning i förhållande till den höjda temperaturen. Inför klimatmötet i Köpenhamn pratas det om tvågradersmålet, som innebär att den globala medeltemperaturen inte får öka med mer än två grader jämfört med förindustriell tid. Samtidigt som målsättningen kräver stora förändringar i vårt sätt att leva, påpekar många att målet inte är nog. Höjs temperaturen ännu mer riskerar procent av alla djur- och växtarter på jorden att utrotas och miljontals människor att dö, till följd av sjukdomar, svält och naturkatastrofer. 1

2 Klimat, energiförsörjning och ny teknik Vad som har hänt är alltså att växthuseffekten har förstärkts, antropogent, dvs som ett resultat av mänskliga aktiviteter. Den industriella revolutionen har ökat mängden växthusgaser i atmosfären; transport-, energi-, industri- och jordbrukssektorn genererar stora utsläpp av framförallt koldioxid och metan. I dag är fossila bränslen, som naturgas, petroleum och kol, den dominerande primärenergikällan på jorden. När fossila bränslen förbränns producerar de koldioxid. Trots att det hölls en folkomröstning i Sverige 1980 som gjorde gällande att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som är möjlig, talas det i dag om en expandering av kärnkraften och om fler och nya reaktorer. Att debatten blossat upp beror på att kärnkraft är ett alternativ till de klimatfarliga fossila bränslena, som dessutom, förr eller senare, kommer att ta slut. Varken fossila bränslen eller kärnkraft räknas till förnybara energikällor. De fossila bränslena återskapas visserligen men processen tar miljontals år. Till de förnyelsebara energikällorna räknas t ex sol-, vind- och vattenenergi, biobränsle och geotermisk energi. Den nya resurseffektiva gröna industriella revolutionen är redan här och dröjer snarare till följd av sociala och politiska hinder, än brist på lösningar. I Sverige svarar användningen av fossila bränslen för drygt 30 procent av den totala energianvändningen. Kina är jämte USA det land som släpper ut mest koldioxid, med 70 procent av energibehovet täckt av fossila bränslen. Ingen av länderna har skrivit på Kyotoprotokollet. Kina påpekar att landet bara släpper ut en fjärdedel av USA:s utsläpp per capita och dessutom klassificeras som ett utvecklingsland. Inför klimatmötet i Köpenhamn har Kina och USA kommit överens om att koma överens, och det är viktigt att det också blir så. Förutom stora koldioxidutsläpp har Kina världens största marknad för solfångare och även den största tillverkningen. Även om sol-, vind- och vattenenergi har utnyttjats sedan länge, utvecklas och effektiviseras sätt att tillvarata energin. Snart väntas t ex kraftverk som tar vara på den energi som frigörs när sötvatten löper ut i saltvatten. 2

3 Klimat, miljöförändringar och naturresurser Förändringen leder till mer extrem väderlek, glaciärer smälter och havsytan stiger. Vissa områden hotas av våldsam nederbörd, tsunamis och översvämningar och andra av extrem torka och vattenbrist. Växter och djurarter försvinner och människor drivs på flykt. Redan i mitten av 1990-talet rapporterades om att miljöförändringar resulterat i 25 miljoner flyktingar. Världens urfolk drabbas hårdast av klimatförändringarna, då deras kultur och ekonomiska överlevnad är direkt beroende av naturen. Sheila Watt-Cloutier startade världens första internationella rättsprocess om klimatförändringarna, när hon i egenskap av ordförande för inuiternas circumpolära råd riktade en stämningsansökan mot USA. Den kom sig av att USA inte tog ansvar för sina klimatpåverkande utsläpp som hotade inuiternas kultur och livsföring. När klimatet förändras ökar konkurrensen om jordens resurser. I dag överkonsumerar jordens rika befolkning jordens resurser och upprätthåller en livsstil som inte skulle vara realiserbar för flertalet av populationen, ens om den vore inom räckhåll. Redan i dag saknar var sjätte människa tillgång till rent vatten. Avskogning, ökenspridning, stormar och förändrade regnmönster gör att siffran kommer att stiga. Samtidigt blir den odlingsbara marken allt mindre och ska tillfredställa allt fler och de rika ländernas resurskrävande livsstil fortsätter att belasta de fattiga länderna och planetens gemensamma tillgångar. Klimat, mänskliga rättigheter och makt Att klimatfrågan är direkt kopplad till frågor om mänskliga rättigheter blir allt mer uppenbart. Debatten måste oundvikligen omfatta inte bara klimat och miljö, utan ekonomi, politik, mänskliga rättigheter, makt och ledarskap. Anlägger man ett maktperspektiv på klimatkrisen är det uppenbart att den drabbar befolkningen ojämnt. Vid naturkatastrofer nås de mest utsatta och lågprioriterade sist av informationen, samtidigt som de också har minst chans att undkomma och minst chans att påverka, både sin egen situation och samhälleliga förändringar. Hårt ansträngda miljöer, som redan lider av torka, överbefolkning, sjukdomar och brist på resurser, har små eller inga marginaler för att tackla ytterligare påfrestningar. När odlingsmarken förstörs lämnar de som kan landsbygden, och de mest sårbara betalar än en gång det högsta priset både de som blir kvar och de som kommer tomhänta till städerna. Vem som kan och får bruka den åtråvärda odlingsbara marken är likaså en fråga om makt liksom frågan om vem som kan eller får tillräkna sig och konsumera det den ger i avkastning. 3

4 Klimat, fördelning och finansiering Utsläppen av växthusgaser är ojämnt fördelade i världen och effekterna drabbar ojämnt. Vissa menar att klimatförändringarna kan komma att bli de värsta kränkningarna av mänskliga rättigheter någonsin. Trots att de rikaste länderna bara utgör 15 procent av jordens befolkning står de för nästan hälften av koldioxidutsläppen. Svenskarnas koldioxidutsläpp är 50 procent högre än det globala genomsnittet på 4 ton per person. Allra hårdast drabbas Afrika av den globala uppvärmningen, trots att kontinenten släpper ut minst växthusgaser. År 2050 kan det finnas så många som 250 miljoner klimatflyktingar, men begreppet finns ännu inte i folkrätten. Hur dessa flyktingar ska bistås, skyddas och tillförsäkras medborgerliga rättigheter dit de har flytt är ovisst. Alla är överens om att klimatutsläppen måste minska, men om metoden, de accepterade utsläppsnivåerna, en rimlig tidsplan och ansvaret för klimatförändringarnas konsekvenser, råder inte enighet. Enligt Kyotoprotokollet binder sig Annex I-länderna att minska utsläppen av växthusgaser med 5,2 % till För utvecklingsländerna finns inga formella krav på utsläppsminskningar, men de rika länderna kan också köpa sig extra utsläppsrätter genom att finansiera klimatprojekt som minskar utsläppen i utvecklingsländerna. Det kallas Clean Development Mechanism (CDM). En viktig fråga inför klimatmötet i Köpenhamn är frågan om klimatfinasiering ; hur omställningarna och implementeringen av grön teknik ska bekostas i de fattiga länderna. Det är en viktig fråga eftersom u-länderna inte kan lova några klimatåtaganden utan finansiering av dessa. 4

5 Klimat-mat? Stigande temperaturer hotar livsmedelsproduktionen i de befolkningsrika länderna runt ekvatorn. Resultatet av klimatförändringarna är mer nederbörd i områden som redan är regnrika och än mindre i områden som redan lider brist på vatten. Regnet som väl kommer i vattenfattiga områden tenderar dessutom att komma som tropiska skyfall. Jordarna hinner då inte ta vara på vattnet, som istället skadar grödorna, för med sig utsäde och gödsel bort och eroderar sönder marken. Jordbruket hotas alltså av både översvämningar och torka, vilket leder till minskad produktion. Världsproduktionen av kött fortsätter att öka, trots att Världsbanken och FN:s jordbruksorganisation, FAO, varnar för att den redan idag svarar för 18 procent av de utsläpp av växthusgaser som orsakats av människan; två tredjedelar av den mest potenta växthusgasen kväveoxid kommer från djuruppfödningen, liksom procent av metanutsläppen och 9 procent av koldioxidutsläppen. En kraftigt ökad konsumtion i kombination med storindustriell, modern, västerländsk djurhållning gör att särskilt koldioxidutsläppen väntas fortsätta att öka fort. Istället för gräs och annan naturlig föda, som utnyttjar solenergi och fotosyntes, förutsätter det storskaliga jordbruket foder. Av EU:s protein för djurfoder är 70 procent importerat. Det innebär att köttkonsumtionen i Europa förutsätter odlingsbar mark och stora mängder vatten på andra kontinenter. Man diskuterar hur jordens odlingsbara mark framöver ska räcka till. Köttproduktion är resurskrävande och kräver mycket mark och vatten, tillgångar som hotar att bli och redan är stora bristvaror. Animalieproduktion kräver mer energi än produktionen av vegetabilier och i dag används procent av jordens spannmål till djurfoder, samtidigt som 1,02 miljarder människor beräknas vara undernärda till följd av hunger och svält. Djurfodret kräver mycket fossila bränslen för odling, förädling och transport. I Brasilien avverkas en betydande del av regnskogen vilket i sin tur frigör koldioxid för att ge utrymme till sojaproduktion, som används till europeiskt djurfoder. 5