Examinationsuppgift 2 -

Transkript

1 Sahlgrenska akademin Institutionen för neurovetenskap och fysiologi/ Arbetsterapi och fysioterapi Examinationsuppgift 2 - begreppsanalys av therapeutic use of self Av: Annika Brorsson Kursansvarig: Lena Mårtensson Datum: Kurs: ARB009

2 BAKGRUND Jag har valt att göra en begreppsanalys av begreppet therapeutic use of self. Eftersom jag ännu inte har börjat arbeta som arbetsterapeut kommer jag att ta exempel ifrån verksamhetsförlagd utbildning. Varför jag har valt begreppet therapeutic use of self är för att jag fick upp ögonen över hur arbetsterapeuterna använde sig själva som redskap i behandlingen på ätstörningsenheten på Östra. Sista terminen på arbetsterapeutprogrammet skrev jag även en c-uppsats om gruppbehandling för personer med ätstörningar och intervjuade fem arbetsterapeuter. Jag fick höra mycket intressant om hur de använde sig själva som redskap, vilket har gjort att jag vill analysera det begreppet. Arbetsterapeuterna beskrev sig själva som bärare av redskap som de förmedlade till patienterna under behandlingen. De använde sig själva för att föra patienterna vidare i sin utveckling och fanns bakom patienterna som stöd och skydd på deras väg till tillfrisknande. Som utgångspunkt använde de sig av MoHO (Model of Human Occupation) (1). Arbetsterapeuterna ville hjälpa patienterna genom att tillhandahålla redskap för att kunna handskas med livet och situationer som kan uppstå. Detta kan ges uttryck i skapande aktiviteter och arbetsterapeuterna tillhandahåller material och metoder för att locka fram skaparglädjen. De har redskapen och patienterna är experter på sig själva så de hjälper patienterna att lotsa dem till att själva hitta hur de fungerar och lösa sina problem. Det är av stor vikt att ta reda på vad begreppet therapeutic use of self innebär, eftersom det kan gynna patienten i behandlingen. I en studie (2) som gjordes nyss i USA framkom det att den viktigaste färdigheten arbetsterapeuter har är att använda sig själv, vilket är en anledning att ta reda på vad begreppet står för (2). Arbetsterapeuten kan agera som ett ställföreträdande hopp och ta exempel från sin egen vardag och därigenom blir det mer verkligt för patienten. Det är betydelsefullt för arbetsterapeuten att veta vad begreppet innebär så att han/hon medvetet kan använda sig själv i behandlingen och på så sätt öka sin kompetens som arbetsterapeut och även tydliggöra sin roll. SYFTE Syftet är att undersöka innebörden av begreppet therapeutic use of self. METOD Datainsamlingen började på Biomedicinska biblioteket i databaserna nedan för att hitta artiklar. De avgränsningar som gjordes var att artiklarna skulle vara på engelska och att 2

3 begreppet fanns med i abstraktet/titeln. Därefter fortsatte sökningen efter böcker och en sökning gjordes även på Internet på google med sökorden therapeutic use of self + occupational therapy. Artiklar hittades även genom referenslistor i adekvata ertiklar. Av de träffar som kom upp lästes abstrakten i artiklar som var relevanta gentemot syftet och utifrån det valdes 10 artiklar ut som hade begreppet i titeln och ansågs adekvata till analysen. Sökning på mesh-termer gjordes också men det fanns inga liknande therapeutic use of self. Därefter fortsatte sökningen med orden concept analysis AND therapeutic use of self men de artiklar som kom upp där visade sig inte vara någon tidigare begreppsanalys av therapeutic use of self. Rapporten är gjord utifrån de olika stegen i Walker och Avants modell för begreppsanalys (3). 1. Välj begrepp 2. Bestäm mål och syfte med analysen 3. Identifiera all användning av begreppet 4. Fastställ definierande kännetecken 5. Identifiera typfall 6. Identifiera ytterligare fall 7. Identifiera förutsättningar och konsekvenser 8. Definiera empiriska referenser Sökning i databaserna: Databas Sökord Antal träffar PubMed Therapeutic use of self Therapeutic use of self AND occupational therapy 49 Databas Sökord Antal träffar CINAHL Therapeutic use of self 24 Therapeutic use of self AND occupational 6 therapy 3

4 Databas Sökord Antal träffar Scopus Therapeutic use of self 20 Therapeutic use of self AND occupational therapy 3 RESULTAT Användning av begreppet/kännetecken Definitioner av begreppet gjordes i följande uppslagsverk. Therapeutic use of self togs inte upp alls så begreppet översattes på olika sätt av författaren för att få fram resultat. Sökningar efter definitioner gjordes även i internationella uppslagsverk, men tyvärr utan resultat. NE (4): förhållningssätt = att visa sin inställning till något genom exempelvis kroppsställning eller kroppshållning. Tyda (5): förhållningssätt = inställning, attityd, ståndpunkt Wikipedia (6): Självkännedom = egenskapen hos människor att ha kunskap om sina egna mentala tillstånd, som trosföreställningar och viljeattityder. Enligt Ersser (7) har begreppet therapeutic use of self sitt ursprung från psykoterapin och användes redan under mitten av 1900-talet och är utspritt inom hälsolitteraturen. Ersser (7) menar att sjuksköterskor blivit influerade av sjuksköterskor med ett psykoterapeutiskt intresse och för att åstadkomma en förändring för patienten använder hon/han medvetet sin personlighet och kunskap för att uppnå detta (7 +freshwater). Vanligtvis förknippas begreppet med terapeutens medvetna insats att optimera relationen med patienten (9,10). Definierande kännetecken: 1. Det första är att använda sig av sitt kroppsspråk. Detta innebär att i olika situationer visa hur aktiviteter ska utföras och det kan även visas i vardagliga situationer för att visa vad som är normalt. För att hitta lämpliga vägar att nå fram till patienten måste terapeuten vara flexibel, mänsklig, ärlig, ha empati och god självkännedom (11,12,13) 2. Det andra är att intuitivt använda sin personlighet för att förhöja den terapeutiska behandlingen och vara så neutral som möjligt, engagerad, acceptera patienten som han/hon är, vara tolerant och intresserad av patientens känslor. Viktiga dimensioner är 4

5 självmedvetande och vilken relation arbetsterapeuten har med patienten (10,14,15,16,17,18,19). 3. Det tredje är att använda sig av sin erfarenhet i olika situationer, exempelvis att veta när det passar att använda sig av sina personligheter, som humor med mera. För att använda sig av detta krävs insikt och iakttagelseförmåga i den arbetsterapeutiska processen (10,12,15,16). Typfall Ett typfall är ett exempel på användning av begreppet, alltså ska det innehålla alla tre attribut begreppet består av (3). Ett exempel där alla tre attributen ingår är när arbetsterapeuten använder sig av sin personlighet, exempelvis humor vid rätt tillfälle för att lätta upp stämningen. När en patient med ätstörningar har det svårt vid en måltid och har sparat såsen till sist kan arbetsterapeuten lätta upp stämningen med att säga jaha, du sparar det godaste till sist? Detta kan underlätta för att få patienten att skratta lite och tänka på något annat en liten stund mitt i det svåra. Det andra attributet är att arbetsterapeuten använder sig av sin erfarenhet genom att veta när det är rätt tillfälle att använda sin humor. Det tredje attributet är att arbetsterapeuten använder sitt kroppsspråk vid exempelvis en måltid och visar hur man äter, i vilken ordning man äter och hur lång tid det tar vanligtvis att äta upp en måltid. Det kan vara en oerhörd svår situation för en patient att äta en måltid och arbetsterapeuten visar då med sitt kroppsspråk vad som är normalt och kan vara en förebild för patienten att följa för att få in andra vanor och bryta ett destruktivt mönster. Gränsfall Ett gränsfall är ett exempel som innehåller de flesta, men inte alla attributen för begreppet (3). När arbetsterapeuten använder sitt kroppsspråk för att visa hur en aktivitet ska utföras och samtidigt använder sig av sin personlighet, som till exempel sin humor. Om exempelvis en patient med en whiplashskada ska utföra en aktivitet i snickeriet så är det tydligaste sättet att visa hur en aktivitet ska utföras genom att göra det själv så att patienten kan se framför sig hur aktiviteten utförs på bästa ergonomiska sätt. Arbetsterapeuten kan samtidigt lätta upp stämningen med hjälp av sin humor, vilket kan underlätta i aktivitetsutförandet. 5

6 Motsatsfall Ett motsatsfall är ett exempel av vad som inte är begreppet, alltså att inget av de tre attributen ingår (3). Om arbetsterapeuten är passiv, mimikfattig och inte använder sig av sitt kroppsspråk, sin personlighet eller sin erfarenhet, utan bara följer en metod av ren rutin. Ett exempel är om arbetsterapeuten står bakom patienten och ser att han/hon har fel kroppsställning vid utförandet av en aktivitet och inte säger något och dessutom inte använder sig av sin erfarenhet eller personlighet fastän hon/han har både möjlighet och kunskap att göra det. Näraliggande begrepp Dessa har identifierats i artiklarnas nyckelord (översatta enligt Norstedts engelska ordbok). intentional relationship avsiktlig/medveten relation mode stil, form self-assessment - självvärdering therapeutic strategies terapeutiska strategier self-awareness - självmedvetenhet Förutsättningar och konsekvenser Förutsättningar för att medvetet använda sig själv är att arbetsterapeuten har bra självkännedom och är professionell i valet att veta när det passar bra att använda sig själv. Humor togs upp tidigare i rapporten som ett redskap men det är inte alla patienter som uppskattar humor så då är relationen till patienten oerhört viktig för att känna av om det passar. Konsekvenser blir att arbetsterapeuten kan bli tryggare i sin roll som arbetsterapeut genom att använda sig själv. I litteraturen beskrivs att det är den viktigaste färdigheten arbetsterapeuter har så därför kan arbetsterapeuten få mer bredd i sin professionalitet som arbetsterapeut. För patientens del kan behandlingen bli effektivare och relationen kan stärkas genom att arbetsterapeuten visar att han/hon är mänsklig genom att ta exempel från sin egen vardag. På så sätt blir det mer trovärdigt. Empiriska referenser Empiriska referenserna går hand i hand med kännetecknen för begreppet som har presenterats tidigare i rapporten. En hel del använder begreppet idag i arbetsterapeutisk praxis medvetet 6

7 genom att använda sina personligheter, erfarenheter, kroppsspråk och humor. Få empiriska studier har gjorts på detta begrepp inom arbetsterapi (2). DISKUSSION Metoddiskussion Litteratursökningen anses vara gjord i lämpliga databaser och de artiklar och böcker som har använts ses som tillförlitliga och adekvata gentemot syftet med rapporten. Relevanta artiklar kan ha missats på grund av att det inte fanns några mesh-termer kring begreppet men den litteratur som använts anses vara tillräcklig för att analysera begreppet. Walker och Avants modell (3) var tydligt uppdelad i olika steg och det gav en bra vägledning för utförandet av arbetet. Begreppet används till stor del men det var svårt att hitta definitioner, eftersom det är svårt att översätta therapeutic use of self på ett korrekt sätt. Resultatdiskussion I litteraturen framkom det att ett av de effektivaste redskapen i arbetsterapeutisk behandling är att använda sig själv som redskap (2,11) men det krävs att arbetsterapeuten har en god självkännedom med insikt om sina egna resurser och begränsningar för att kunna vara professionell i sitt bemötande (20). Taylor (12) beskriver att terapeuter kan gå miste om en del när de inte använder sig själva som redskap i behandlingen och att vi både kan använda oss medvetet och omedvetet. Vet vi när vi använder oss omedvetet? Jag tror att erfarenhet spelar en stor roll i detta och att det är bra att lära av kollegor, alltså se hur de använder sig själva i behandlingen. Genom att använda sig själv i behandlingen hjälper vi patienten att identifiera egna resurser, göra egna val och lita till sin egen förmåga och därmed tränar de självständighet inför situationer i sitt vardagliga liv. Arbetsterapeuterna agerar förebilder genom att vara sig själva och visa på det som är normalt. De strävar efter ett professionellt bemötande och använder sig av sina olika personligheter och är heller inte rädda för att låta misstag och brister hos de själva bli synliga (12). Jag såg hur effektivt detta var på Östra när arbetsterapeuterna själva tog exempel från sin vardag. Det blev naturligt och patienterna kunde identifiera sig med en person från verkligheten, istället för att arbetsterapeuterna tog teoretiska exempel. Risken finns att gränsen mellan den privata rollen och yrkesrollen kan bli mindre tydlig och den terapeutiska relationen kan påverkas (20). I och med att det har gjorts få empiriska studier på hur begreppet används hade det varit av intresse att undersöka detta. 7

8 REFERENSER 1. Kielhofner G. A model of human occupation: theory and application. 3d ed. Baltimore: Williams & Wilkins; Taylor R, Sun WL, Kielhofner G, Manali K. Therapeutic Use of self: A Nationwide Survey of Practitioner s Attitides and Experiences. Am Jour Occup Ther; 2009: 63 s Walker LO, Avant KC. Strategies for theory construction in nursing. 4 th edition. New Jersey: Pearson Prentice Hall; Kap Nationalencyklopedin. Tillgänglig från: Hämtad: Tyda. Tillgänglig från: Hämtad: Wikipedia. Tillgänglig från: Hämtad: Ersser SJ. The presentation of the nurse: a neglected dimension of therapeutic nursepatient interaction. Nursing as Therapy. Cheltenham: Stanley Thornes; Kap Freshwater D. The therapeutic use of self in Nursing: London. Sage Publications Ltd; Cole B, McLean V. Therapeutic relationships redefined. Occup Ther Ment Health; 2003: 19(2): s Punwar J, Peloquin M. Occupational therapy: Principles and practice. Philadelphia: Lippincott; 2000: s Mosey AC. Psychosocial components of occupational therapy. New York: Raven Press; Taylor RR. The Intentional Relationship. Occupational therapy and Use of self. F.A Davis Company; Wosket V. Therapeutic Use of Self: Councelling Practice, Research and Supervision. London, UK: Routledge; 1999: s Schwartzberg SL. Therapeutic use of self. Philadelphia: Lippincott, Williams & Wilkins; Hagedorn R. Foundations for practice in occupational therapy. Churchill Livingstone: Harcourt Publishers Limited; Curran, KM, Seashore CN, Welps MG. Use of Self as an Instrument of Change. Presented at The 1995 ODN National Conference: Seattle Washington; Eklund M, Hallberg I. Psychiatric occupational therapist s verbal interaction with their clients. Occup Ther Inter; 2001: 8(1): s

9 18. Rowan J, Jacobs M. The therapist s use of self. Buckingham: Open University Press; Collins M. Spirituality and the Shadow: Reflection and the Therapeutic Use of Self. Brit Jour Occup Ther; 2007: 70(2). 20. Norrby E, Bellner AL. The helping encounter: Occupational Therapists Perception of Therapeutic Relationships. Scand J Caring Sci; 1995; 9: s