Motion till riksdagen. 1986/87: Ub640 Hans Lindblad (fp) Utbildningen i Gävleborgs län

Transkript

1 Motion till riksdagen 1986/87: Ub640 Hans Lindblad (fp) Utbildningen i Gävleborgs län Inget annat län minskade 1986 sin folkmängd lika mycket som Gävleborg. Förlusten var preliminärt l 516 personer. Året innan, 1985, var minskningen drygt l 400 personer, vilket jämte Norrbotten var de högsta siffrorna det året. År 1984 förlorade länet omkring l 000 personer. År 1983 var förlusten l 254 personer, vilket var det årets största minskning bland svenska län. Gävleborg har tappat folkmängd sex år i rad. År 1985 minskade folkmängden i länets samtliga kommuner, och 1986 gällde det för nio av tio kommuner - enda undantaget var Ockelbo där befolkningen ökade med tre personer. Folkminskningen är främst en återspegling av en svag arbetsmarknad. Främst är det de yngre som flyttar, framför allt till regioner med efterfrågan på arbetskraft. Gävleborg fick en dramatisk ökning av arbetslösheten under 1983, och för första gången redovisades då mer än öppet arbetslösa (i december). Det var en större ökning än i något annat län det året. Man kan säga att Gävleborg därefter legat kvar på relativa arbetslöshetstal som gjort att länet hört till de hårdast drabbade, med undantag för Norrbottens län. Gävleborg, Värmland och Blekinge är de tre län som brukat ligga närmast efter Norrbotten i fråga om arbetslöshet under senare år. Under 1986 noterade Gävleborg tidvis de sämsta siffrorna i landet i fråga om arbetslösa ungdomar. Julisiffrorna visade Il% arbetslösa bland åringar, vilket var mest i landet. Likaledes låg Gävleborg då högst i fråga om andelen åringar i ungdomslag. Inget annat län hade så stor del av dessa årskullar utanför utbildning eller den ordinarie arbetsmarknaden. Att redovisa höga arbetslöshetstal och befolkningsförluster redan i en god konjunktur för landet är särskilt oroande. Gävleborg noterade försämringar i ett läge då läget förbättrades för flertalet län. Oron i Gävleborg är självfallet stor när man blickar fram mot vad som kan hända i nästa konjunkturnedgång. Utgångsläget inför denna är alltså dåligt. l en motion om länet för ett år sedan ( 1985/86:A482) redovisade jag en studie av fil. dr. Kurt Wickman. Genom mätningar för perioden kom han fram till att, när konjunkturen i den nationella industrin går upp eller ned med l%, går Gävleborgs industri upp eller ned med 1,6%. Wickmans studie - som jag tog som bilaga till fjolårets motion - gjordes inom ramen för folkpartiets Gävleborgsförbunds rapport Framtid och jobb i Gävleborg. Studien har förmodligen giltighet även för andra län av samma struktur, alltså skogslän eller Bergslagslän med stort beroende av tunga basindustrier. 5

2 Ökad tjänsteproduktion Den viktigaste slutsatsen i studien var att tjänsteproduktionen måste ägnas mycket stor uppmärksamhet för att länet skall kunna utvecklas, och möjligheterna att lyckas med detta hänger mycket nära samman med utbildningsfrågorna. Mot. 1986/87 Ub640 Jag är i dag än mer övertygad än för ett år sedan om att detta är en riktig bedömning. Samma synsätt präglar också folkpartiets regionalpolitiska partimotion som avlämnats i dagarna. I den konstateras att de regionalpolitiska problemen tycks vara på väg att förvärras. Orsakerna till detta skall bl. a. sökas i det faktum att tillväxten i dag i hög grad sker inom tjänste- och informationsområdet. I partimotionen föreslås en regionalpolitik som lägger större vikt vid mobilisering av resurser än traditionell lokaliseringspolitik. Mot denna bakgrund blir områden som utbildning och kommunikationer centrala inslag i regionalpolitiken. Jag vill starkt understryka den mycket stora vikt som måste tillmätas en förstärkt utbildning i Gävleborgs län. I fjolårets motion skrev jag: Vill man peka ut någon faktor som viktigare än andra för att ett län skall få en positiv utveckling så är det sannolikt utbildningen. Om de expanderande delarna av arbetsmarknaden utmärks av stort kunskapsinnehåll är det troligt att utvecklingsmöjligheterna i ett län till stor del hänger samman med vilka utbildningsmöjligheter som finns. Gävleborg är ett län med klart lägre andel högskoleutbildade än landet som genomsnitt. l länet finns bara 2 % med högre utbildning mot 3,8% för landet. Jämför man med storstadsområdena blir skillnaden ännu mycket större. Sedan fp-rapporten Framtid och jobb i Gävleborg presenterades för ett och ett halvt år sedan har flera aktörer i länet godtagit tankegångarna i den. Över huvud taget är det påtagligt att utbildningsfrågorna i Gävleborg kommit att tillmätas ökad betydelse det senaste året. Länsstyrelsen har utarbetat ett handlingsprogram för utbildningsplanering: Gävleborg mot år ett län i utveckling? Utbildning som utvecklingsinstrument. Det var mot denna bakgrund som folkpartiet i Gävleborg godtog förslagen från statsmakterna att klasslärarutbildningen vid Gävle-Sandvikens högskola skulle upphöra. Förutsättningen för detta var då att resurserna skulle få föras över till andra utbildningar, främst tekniska och ekonomiska, med stor betydelse för länets utveckling. Tankegångar kring detta utvecklade jag i motion 1985/86:379. Synsättet, som alltså går tillbaka till Kurt Wickmans studie, kan sägas ha följande grund: Sedan mitten av 1970-talet har ''råvaruräntan'' fallit, medan vi haft en kraftig uppgång av "kunskapsräntan". Producenter av system och avancerad utrustning har haft stora framgångar på världsmarknaden, medan tillverkningar som baseras på närhet till råvaror haft svårare att hävda sig. Tillväxten har främst funnits i regioner där man har stort inslag av nya kunskaper. I vårt land gäller det främst orter med teknisk högskoleutbildning. 6

3 Dubbelt problem Gävleborg står alltså inför ett dubbelt problem. Länet drabbas om råvarubaserade tillverkningar minskar i betydelse. Samtidigt har länet ett handikapp i att ligga klart efter regioner med utvecklad högre teknisk utbildning. Skall man genom regionalpolitiska satsningar kunna göra något reellt för Gävleborg blir det därför nödvändigt att se utbildningsfrågorna som de kanske mest centrala i regionalpolitiken. För Gävleborg vore det mycket angeläget med en utökning av utbildningen inom teknik, ekonomi och en rad serviceyrken. Jag skulle se det med stor tillfredsställelse om det bleve möjligt att realisera en tanke som beskrivs på följande sätt i folkpartiets regionalpolitiska motion till årets riksdag: Mot. 1986/87 Ub640 Utvecklingen under 1980-talets första hälft har visat att antalet nybörjarplatser inom tekniksektorn har ökat kraftigt. Av denna ökning låg betydligt mer än en tredjedel på de regionala högskolorna, som i form av lokala linjer mer än fördubblade antalet nybörjarplatser inom teknisk utbildning under perioden De regionala högskolorna har uppenbarligen förutsättningar att ge teknisk utbildning utan att direkt konkurrera med t. ex. civilingenjörsutbildningen. En orsak till detta är de regionala högskolornas anpassningsförmåga gentemot näringslivet i regionen. Trots expansionen av utbildningen inom tekniksektorn kvarstår ett stort behov av tekniskt utbildad arbetskraft. I Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) studie från hösten 1985 betonas vikten av att öka den s. k. mellaningenjörsutbildningen. Till stor del skulle detta behov kunna fyllas av de regionala högskolorna. Denna utbyggnad bör inledningsvis ske på sådant sätt att de regioner som har störst behov av tillskott på kompetens och kontaktresurser prioriteras, dvs. Norrland, Bergslagen och sydöstra Sverige. Hela länets högskola Det är viktigt att högskolan i länet uppfattas som hela länets högskola. Därför är namnet Gävle-Sandvikens högskola inte lämpligt. "Gävleborgs högskola" vore en benämning som på ett helt annat sätt markerade att högskolan är till för hela länet. Som jag påpekade i motion 1985/86:379 finns över 95% av högskolans utbildning i Gästrikland, medan Hälsingland är mycket eftersatt. Det är nödvändigt att högskolan i länet arbetar okonventionellt för att kunna möta nya behov. Genom öppenhet och obyråkratiska metoder måste den finna former för att ta igen den eftersläpning som länet har. Det är mycket angeläget att högskolan samarbetar med de tekniskt mest kvalificerade företagen i länet för att kunna nyttja expertis från dessa. Motsvarande gäller den kunskap som finns vid t. ex. lantmäteriverket och statens institut för byggnadsforskning, båda belägna i Gävle. Över huvud taget behövs för Gävleborg och dess kommuner bättre samverkan mellan näringsliv och utbildning. Utbildningar finns hos många huvudmän. Ett effektivare samutnyttjande än hittills av resurser på utbildningsområdet måste åstadkommas. Många initiativ Att det för Gävleborg är nödvändigt att satsa på ny teknik har glädjande nog uppmärksammats på flera håll i länet. En forsknings- och utvecklingsstiftel- 7

4 se, som bl. a. skall samarbeta med högskolan. har nyligen skapats. Gävle teknikcentrum omfattar redan ett 25-tal företag. Ett teknikcentrum planeras i Söderhamn, där redan visst arbete bedrivs. I norra Hälsingland planeras ett utvecklingscentrum som samverkansprojekt mellan Hudiksvalls, Nordanstigs och Ljusdals kommuner. Högbo utbildningscentrum i Sandviken, med utbildning på datorer, har haft en gynnsam inledning och planeras nu för en andra etapp. I Sandviken finns också betydande förväntningar på ett verkstadstekniskt utvecklingscentrum. Ideer för utbildning inom energiområdet finns i Hofors och i norra Hälsingland. Ett datapedagogiskt centrum planeras i Gävle. I Yoxnadalen finns ett teknikcentrum liksom en uppfinnarverkstad. Hälsingland vore en naturlig plats för utveckling inom träteknik. Avancerade ideer finns om hur företagens datanyttjande bör kunna förstärkas i länet. Det är inte möjligt att redan nu värdera alla dessa planerade eller nyss igångsatta projekt. Det viktiga budskapet genom dem är naturligtvis att människor gör försök och vill utveckla något i olika delar av länet. Över huvud taget gäller det att stimulera initiativ ute i länen. I folkpartiets partimotion betonas vikten av länsanslagen inom regionalpolitiken. För ett län som Gävleborg är en utökning av de anslag som förmedlas genom länsstyrelsen och andra länsorgan av stor betydelse. De pengarna kan användas effektivt. Däremot har länet knappast några mer uppfriskande erfarenheter av sådana insatser som beslutas centralt i regering eller industriverk. Vid sidan av utbildningen är kommunikationerna av ökande betydelse för en regions möjligheter att utvecklas. Inte minst är det viktigt att telekommunikationernas utbyggnad sker med regionalpolitiskt hänsynstagande. Om de nya fiberoptikkablarna inte tidigt kommer Gävleborg till del blir detta av stor negativ betydelse för länet. Mot. 1986/87 Ub640 Ringlinje i Hälsingland Folkpartiet i Gävleborg har i flera år drivit tanken på en ringlinje med järnväg i Hälsingland. Ett sådant projekt bör kopplas till en medveten satsning inom turistnäringen, därjärvsö kan stå som föredöme. Ringlinjen skall ha sträckningen Ljusdal- Hudiksvali-Söderhamn-Boll näs-ljusdal, i båda riktningarna. Det finns handlingsfrihet att skapa en sådan ringlinje, men bara så länge rälsen finns kvar längs hela sträckan. Det är därför med djup oro man erfar att SJ tycks planera att riva upp rälsen på sträckan Ljusdal-Hudiksvall. Persontrafiken har lagts ned. och en nedläggning också av godstrafik - som SJ beslöt om i höstas - är ett mycket dåligt omen för framtiden. Hemställan Med hänvisning till ovanstående hemställs l. att riksdagen medger att Gävle-Sandvikens högskola byter namn till Gävleborgs högskola. 8

5 2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningens betydelse för Gävleborgs läns utveckling och framtida arbetsmarknad, [att riksdagen i skrivelse till regeringen framhåller betydelsen av att banan på järnvägslinjen Ljusdal- Hurliksvall behålls, i syfte att vidmakthålla handlingsfrihet för en framtida "ringlinje" på järnväg i Hälsingland. 1) Mot. 1986/87 Ub640 Stockholm den 27 januari 1987 Hans Lindblad (fp) 11986/87:T547. 9

6

7

8 gotab Stockholm