SGU. Miljökvalitet och trender i sediment och biota i Stenungsund och Brofjorden

Transkript

1 AB Lilla Bommen GÖTEBORG Tel: [+46] Fax: [+46] SGU Miljökvalitet och trender i sediment och biota i Stenungsund och Brofjorden Rapport Slutversion Datum: Uppdragsnummer: Uppdragsgivare: SGU Org. nr: , VAT nr: SE Säte: Stockholm Kontor i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala KONTOR I AFRIKA, ASIEN, AUSTRALIEN, EUROPA OCH NORD- OCH SYDAMERIKA

2

3 - i (viii) - Sammanfattning Bohuskustens vattenvårdsförbund (BVVF) låter regelbundet genomföra miljögiftsundersökningar utmed Bohuskusten. Då de analyser som görs är omfattande är det tidskrävande att utvärdera resultaten. Då SGU inte har resurser att gör det inom den tidsram som medlemmar i vattenvårdsförbundet önskar få det gjort, har AB (Golder) fått i uppdrag att sammanställa delar av analysresultaten omfattande prover tagna på sediment och biota i Stenungsund och Brofjorden. De olika provtagningsstationerna är i princip desamma som de som ingick i miljöundersökningarna år 2/21. Vissa stationer har dock utgått och vissa har ersatts med andra. Sammanställningen har omfattat: och miljögifterna: Miljögifter i sediment Miljögifter i: Fisk (tånglake, skrubba) Blåmussla Blåstång Organiskt kol Näringsämnen (kväve) Tungmetaller (Cd, Hg, Pb) Organiska ämnen (PAH, PCB, HCB, dioxiner, bromerade flamskyddsmedel, ftalater) Vissa ämnen har dock ej analyserats. I de flesta fall har anledningen varit att tillräckligt med provmaterial ej erhållits. Resultaten visar generellt följande: Förhållandena avseende tungmetaller (Cd, Hg och Pb) och organiska ämnen såsom PAH, PCB och dioxiner har generellt blivit bättre sedan 197- och 198-talet respektive 199- talet. Inga tydliga förbättringar kan dock skönjas avseende totalkväve eller totalt organiskt kol sedan 197- och 198-talet. Inga större förändringar har skett under de senaste fem åren, med undantag av vissa provtagningsstationer.

4 - ii (viii) -

5 - iii (viii) - Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund och Syfte Avgränsning Undersökningsområde Metodik Sediment Biota Analyser Resultat Sediment Stenungsund Brofjorden Bohuskusten Resultat Biota Tungmetaller Organiska ämnen Sammanfattning Referenser Figurförteckning Figur 1. Provtagningsstationer i Stenungsundsområdet (Från Cato 26)....2 Figur 2. Provtagningsstationer i Brofjordensområdet (Från Cato 26)...3 Figur 3. Figur 4. Figur 5. Figur 6. Figur 7. Figur 8. Figur 9. Figur 1. Karta utvisande biologiska provtagningsstationer som utnyttjats i föreliggande studie. Stationerna ingår i Bohuskustens vattenvårdsförbunds kustvattenkontroll (Från Cato 26)...4 Karta utvisande provtagningsstationer i sedimentundersökningsprogrammet, Bohuskustens vattenvårdsförbunds kustvattenkontroll (Från Cato 26)...5 Halten totalt organiskt kol (TOC) i ytsedimenten (-1 cm) på respektive station i Stenungsundsområdet mellan åren 1975 och 26 (delvis efter Cato 26)...8 Medelvärden för totalt organiskt kol (TOC) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) inkl. SD (n=13 (delvis efter Cato 26)). Observera att n varierar mellan åren...9 Halten totalkväve (TN) i ytsedimenten (-1 cm) på respektive station i Stenungsundsområdet mellan åren 1975 och 26 (delvis efter Cato 26)...1 Medelvärden för totalkväve (TN) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) inkl. SD (n=13) (delvis efter Cato 26). Observera att n varierar mellan åren....1 Koncentration av kadmium (Cd, mg/kg ts) i ytsedimentet (-1 cm) på respektive station i Stenungsundsområdet (delvis efter Cato 26). 12 Medelvärden för kadmium (Cd) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) mellan 1981 och 26 inkl. SD (n=13) (delvis efter Cato 26). Data saknas för

6 - iv (viii) - Figur 11. Figur 12. Figur 13. Figur 14. Figur 15. Figur 16. Figur 17. Figur 18. Figur 19. Figur 2. Figur 21. Figur 22. Figur Observera att n varierar mellan åren och att station G2 ej är inkluderad i medelvärdet för åren Koncentration av kvicksilver (Hg, mg/kg ts) i ytsedimentet (-1 cm) på respektive station i Stenungsundsområdet (delvis efter Cato 26). 14 Medelvärden för kvicksilver (Hg) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) mellan 1972 och 26 (n=13) (delvis efter Cato 26). Data saknas för 1981 och Observera att n varierar mellan åren samt att station G2 ej är inkluderad i medelvärdet för åren 1975 och D och Koncentration av polycykliska aromatiska kolväten (sum 16 PAH, µg/kg ts) i ytsedimentet (-1 cm) på respektive station i Stenungsundsområdet (delvis efter Cato 26) Medelvärden för polycykliska aromatiska kolväten (sum 16 PAH) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) mellan 1972 och 26 inkl. SD (n=13) (delvis efter Cato 26). Data saknas för Observera att n varierar mellan åren...17 Koncentration av polyklorerade bifenyler (sum 7 PCB, µg/kg ts) i ytsedimentet (-1 cm) på respektive station i Stenungsundsområdet (delvis efter Cato 26) Medelvärden för polyklorerade bifenyler (sum 7 PCB) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) mellan 1994 och 26 inkl. SD (n=13) (delvis efter Cato 26). Data saknas för 1975 och Observera att n varierar mellan åren Ytsedimentens (-1 cm) halt av nonorto PCB (ng/kg ts) på respektive station i Stenungsundsområdet 2-26 (delvis efter Cato 26). Halten på alla stationer utom G2 är lägre än detektionsgränsen och ingår ej i figuren Ytsedimentens (-1 cm) halt av hexaklorbensen (HCB, µg/kg ts) på respektive station i Stenungsundsområdet (delvis efter Cato 26) Medelvärden för hexaklorbensen (HCB) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) mellan inkl. SD (n=13) (delvis efter Cato 26)...24 Ytsedimentens (-1 cm) halt av de polybromerade difenyletrarna PBDE-47 (a), PBDE-99 (b) och deka BDE (c) (ng/kg ts) på respektive station i Stenungsundsområdet 2-26 (delvis efter Cato 26). De streckade linjerna anger detektionsgränsen för respektive år Koncentrationen av totalt organiskt kol (TOC, g/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) (delvis efter Cato 26). Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik...28 Medelvärden för totalt organiskt kol (TOC) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) inkl. SD (n=7) (delvis efter Cato 26). Observera att n varierar mellan åren Koncentrationen av totalkväve (TN, g/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik....3 Figur 24. Medelvärden för totalkväve (TN) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) inkl. SD (n=7) (delvis efter Cato 26). Observera att n varierar mellan åren.3 Figur 25. Figur 26. Koncentrationen av kadmium (Cd, mg/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) (delvis efter Cato 26). Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik...32 Medelvärden för koncentrationen av kadmium (Cd, mg/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) inkl. SD (n=7) (delvis efter Cato 26). Observera att n varierar mellan åren...32

7 - v (viii) - Figur 27. Koncentration av kvicksilver (Hg, mg/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) (delvis efter Cato 26). Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik...34 Figur 28. Medelvärden för koncentrationen av kvicksilver (Hg, mg/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) (n=7) (delvis efter Cato 26). Observera att n varierar mellan åren...34 Figur 29. Koncentration av bly (Pb, mg/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) (delvis efter Cato 26). Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik...36 Figur 3. Figur 31. Figur 32. Figur 33. Medelvärden för koncentrationen av bly (Pb, mg/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) (n=7) (delvis efter Cato 26). Observera att n varierar mellan åren...36 Koncentrationen av summa 16 polycykliska aromatiska kolväten (sum 16 PAH, µg/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) (delvis efter Cato 26). Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik Medelvärden för polycykliska aromatiska kolväten (s16 PAH) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) mellan 1977 och 26 inkl. SD (n=7) (delvis efter Cato 26). Notera att medelvärdena för 1984 motsvarar summa 11 och för 1989 summa 1. Observera också att n varierar mellan åren...38 Koncentration av polyklorerade bifenyler (sum 7 PCB, µg/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) (delvis efter Cato 26). Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik...4 Figur 34. Medelvärden för polyklorerade bifenyler (sum 7 PCB) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) mellan 1995 och 26 inkl. SD (n=7 alt. 6) (delvis efter Cato 26). Observera att n varierar mellan åren. Medelvärdena redovisas inkl. (a) och exkl. (b) extremvärde...41 Figur 35. Koncentrationen av PCB-77 (ng/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) 2-26 (delvis efter Cato 26). Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik. Halten på alla stationer utom G2 är för 26 lägre än detektionsgränsen och ingår ej i figuren Figur 36. Figur 37. Figur 38. Figur 39. Figur 4. Figur 41. Ytsedimentens (-1 cm) halt av de polybromerade difenyletrarna PBDE-47 (a), PBDE-99 (b) och deka-bde (c) (ng/kg ts) på respektive station i Brofjordensområdet 2-26 (delvis efter Cato 26). Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik. De streckade linjerna anger detektionsgränser för respektive år Ytsedimentens (-1 cm) halt av hexaklorbensen (HCB, µg/kg ts) på respektive station utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26)...47 Den internationella toxicitetsekvivalenten WHO-TEF (25; ng/kg) i ytsedimenten (-1 cm) på sex stationer utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26). Notera att mätningar inte gjorts på alla stationer. Halter som är lägre än detektionsgränsen är inte medräknade...49 Halter av kadmium i blåstång (a), blåmussla (b), tånglake (c), torsklever (d) och skrubbalever (e) utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26). De streckade linjerna anger detektionsgränser för respektive år...56 Halter av kvicksilver i blåstång (a), blåmussla (b), tånglake (c,) torsklever(d) och skrubbalever (e) utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26). De streckade linjerna anger detektionsgränser för respektive år...6 Halter av bly i blåstång (a), blåmussla (b), tånglake (c), torsklever(d) och skrubbalever (e) utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26). De streckade linjerna anger detektionsgränser för respektive år...65

8 - vi (viii) - Figur 42. Figur 43. Figur 44. Halter av summa 16 polycykliska aromatiska kolväten (PAH) i blåstång, blåmussla och tånglake utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26) Halter av summa 7 polyklorerade bifenyler(pcb) i blåmussla och tånglake utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26)...69 Halter av summa plana PCB i blåmussla utmed Bohuskusten 26 (delvis efter Cato 26) Figur 45. Halter av hexaklorbensen (HCB) i blåmussla utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26). OBS! att samtliga värden år 1997 och 26 är lägre än detektionsgränsen...73 Figur 46. Figur 47. Figur 48. Figur 49. Halter av summa Polyklorerade furaner och dioxiner (PCDF/PCDD) i toxicitetsekvivalenter (WHO-TEF 25) i blåmussla 21 (a) och 26 (b) samt i torsklever (c) och skrubbalever (d) utmed Bohuskusten. Halter som är lägre än detektionsgränsen är inte medräknade...79 Halten av de polybromerade difenyletrarna PBDE-47 (a), PBDE-99 (b) och deka-bde (c) (µg/kg ts) i blåstång utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26). De streckade linjerna anger detektionsgränser för respektive år...84 Halten av de polybromerade difenyletrarna PBDE-47 (a), PBDE-99 (b) och deka-bde (c) (µg/kg ts) i blåmussla utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26). De streckade linjerna anger detektionsgränser för respektive år...85 Halten av de polybromerade difenyletrarna PBDE-47 (a), PBDE-99 (b) och deka-bde (c) (µg/kg ts) i tånglake utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26). De streckade linjerna anger detektionsgränser för respektive år...87 Tabellförteckning Tabell 1. Tabell 2. Tabell 3. Tabell 4. Tabell 5. Ytsedimentens miljökvalitet (-1 cm) i Stenungsundsområdet med avseende på kadmiumhalten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) Ytsedimentens miljökvalitet (-1 cm) i Stenungsundsområdet med avseende på kvicksilverhalten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) Ytsedimentens miljökvalitet (-1 cm) i Stenungsundsområdet med avseende på Σ11 PAH (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) utan normalisering för halten organiskt kol...15 Ytsedimentens miljökvalitet (-1 cm) i Stenungsundsområdet med avseende på Σ7 PCB (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) utan normalisering för halten organiskt kol...18 Plana (nonorto) PCB jämte toxicitetsekvivalenter i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) 2-26 (delvis efter Cato 26)...21 Tabell 6. Ytsedimentens (-1 cm) miljökvalitet i Stenungsundsområdet med avseende på HCB (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) utan normalisering för halten organiskt kol...23 Tabell 7. Polybromerade difenyletrar i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) 2-26 (delvis efter Cato 26)....25

9 - vii (viii) - Tabell 8. Tabell 9. Tabell 1. Tabell 11. Tabell 12. Ytsedimentens (-1 cm) miljökvalitet i Brofjorden med avseende på kadmiumhalten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) Ytsedimentens (-1 cm) miljökvalitet i Brofjorden med avseende på kvicksilverhalten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) Ytsedimentens (-1 cm) miljökvalitet i Brofjorden med avseende på blyhalten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) Ytsedimentens miljökvalitet (-1 cm) i Brofjorden med avseende på polycykliska aromatiska kolväten (Σ16 PAH) (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) utan (normalisering för halten organiskt kol Ytsedimentens (-1 cm) miljökvalitet i Brofjorden med avseende på summa 7 polyklorerade bifenyler (PCB). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) utan normalisering för halten organiskt kol...39 Tabell 13. Plana PCB jämte toxicitetsekvivalenter i Brofjordens ytsediment (-1 cm) 2-26 (delvis efter Cato 26) Tabell 14. Polybromerade difenyletrar (PBDE och Σ8-PBDE) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) 2 (delvis efter Cato 26)...43 Tabell 15. Ytsedimentens (-1 cm) miljökvalitet utmed Bohuskusten med avseende på hexaklorbensen (HCB) (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) utan normalisering för halten organiskt kol Tabell 16. Polyklorerade dibenso-p-dioxiner(pcdd) och dibensofuraner (PCDF) i ytsedimenten (-1 cm) från Bohuskusten (delvis efter Cato 26) Tabell 17. Ftalater i Bohuskustens ytsediment (-1 cm) (delvis efter Cato 26)....5 Tabell 18. Tabell 19. Tabell 2. Tabell 21. Tabell 22. Tabell 23. Miljökvalitet med avseende på uppmätta halter av kadmium i blåstång (a), blåmussla (b) och tånglake (c) utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) Miljökvalitet med avseende på uppmätta halter av kvicksilver i blåmussla (a) och tånglake (b) utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) Miljökvalitet med avseende på uppmätta halter av bly i blåstång (a), blåmussla (b) och tånglake (c) utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) Plana (nonorto) PCB i blåmussla jämte toxicitetsekvivalenter (TEF) utmed Bohuskusten 26 (delvis efter Cato 26)....7 Koncentrationen (ng/kg ts) av polyklorerade dibenso-p-dioxiner och furaner samt några TCDD-ekvivalenter i blåmussla (Mytilus edulis) utmed Bohuskusten 21 (delvis efter Cato 26) Koncentrationen (ng/kg fett) av polyklorerade dibenso-p-dioxiner och furaner samt några TCDD-ekvivalenter i blåmussla (Mytilus edulis) utmed Bohuskusten

10 - viii (viii) - Tabell 24. Tabell 25. Tabell 26. Tabell 27. Tabell 28. Koncentrationen (ng/kg ts) av polyklorerade dibenso-p-dioxiner och furaner samt några TCDD-ekvivalenter i torsklever (Gadus morhua) utmed Bohuskusten 21 (delvis efter Cato 26) Koncentrationen (ng/kg ts) av polyklorerade dibenso-p-dioxiner och furaner samt några TCDD-ekvivalenter i skrubbalever (Platichthys flesus) utmed Bohuskusten Koncentrationen (ug/kg ts) av polybromerade difenyletrar i blåstång (Fucus vesiculosus) utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26)...81 Koncentrationen (ug/kg ts) av polybromerade difenyletrar i blåmussla (Mytilus edulis) utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26) Koncentrationen (ug/kg ts) av polybromerade difenyletrar i tånglake (Zoarces viviparus) utmed Bohuskusten (delvis efter Cato 26)...82

11 - 1 (9-1 Inledning 1.1 Bakgrund och Syfte Bohuskustens vattenvårdsförbund (BVVF) låter regelbundet genomföra miljögiftsundersökningar utmed Bohuskusten. Då de analyser som görs är omfattande är det tidskrävande att utvärdera resultaten. Då SGU inte har resurser att gör det inom den tidsram som medlemmar i vattenvårdsförbundet önskar få det gjort, har AB (Golder) fått i uppdrag att sammanställa delar av analysresultaten. Syftet är att sammanställa analysresultat på prover tagna på sediment och biota i recipienterna Stenungsund och Brofjorden. I föreliggande rapport ges kortfattade kommentar till resultaten, men någon utvärdering av resultaten görs inte. En mer fullständig analys av resultaten kommer att presenteras i SGU:s kommande rapport. 1.2 Avgränsning Uppdraget har avgränsats till att omfatta en sammanställning av analysresultat inklusive korta kommentarer till resultaten för de ämnen som bedömts vara av störst intresse för de industrier som är verksamma i Stenungsunds- respektive Brofjordensområdet. Valet av ämnen har skett i samråd med SGU, BVVF och berörda industrier. Analysresultat avseende fosfor och totalkolväten i sediment har ej kunnat erhållas I de fall resultat för hela Bohuskusten presenteras så kommenteras endast resultaten för stationerna Stenungsund och Brofjorden.

12 - 2 (9-2 Undersökningsområde I Figur 1 -Figur 3 nedan presenteras de olika provtagningsstationernas lägen. Kartorna avser de stationer som ingick i miljöundersökningarna år 2/21, men är i princip desamma för undersökningarna 26. I Stenungsundsområdet har stationerna E2 och E3 utgått och i Brofjorden station S111. Vad gäller biota så motsvaras station 1 av Galterö istället för Stenungsund och station 17 av Fisketången istället för Kungshamn. Brofjorden motsvaras av station 13. Figur 1. Provtagningsstationer i Stenungsundsområdet (Från Cato 26).

13 - 3 (9 - Figur 2. Provtagningsstationer i Brofjordensområdet (Från Cato 26).

14 - 4 (9 - Figur 3. Karta utvisande biologiska provtagningsstationer som utnyttjats i föreliggande studie. Stationerna ingår i Bohuskustens vattenvårdsförbunds kustvattenkontroll (Från Cato 26). Vissa ämnen i sediment har endast analyserats inom ramen för Bohuskustens vattenvårdsförbunds kustvattenkontrollprogram. Provtagningsstationerna inom detta program redovisas i Figur 4 nedan.

15 - 5 (9 - Figur 4. Karta utvisande provtagningsstationer i sedimentundersökningsprogrammet, Bohuskustens vattenvårdsförbunds kustvattenkontroll (Från Cato 26).

16 - 6 (9-3 Metodik 3.1 Sediment 26 års ytsedimentprover (-1 cm) insamlades, i likhet med 1995 och 2 års undersökningar, med hjälp av en box-corer (Jonasson & Olausson 1966) och sedimentkärnor med hjälp av Geminicorer (Niemistö 1974). Ytproverna (-1 cm) nyttjades för kemiska analyser medan sedimentkärnorna snittade i 1-cm skivor ned till 3 cm djup för isotopanalyser (station F4 i Stenungsund och 324 i Brofjorden) och sedimentationsanalys 1. Provtagningen ägde rum från Sveriges geologiska undersöknings (SGU) undersökningsfartyg S/V Ocean Surveyor under 26 och ombesörjdes av SGU. Proverna vid station S15 i Brofjorden togs med en mindre arbetsbåt. För att klarlägga sedimentprovernas slutliga lämplighet för vidare analys (dvs. att sedimentkärnorna inte är omrörda genom t.ex. stark bioturbation, störda vid provtagningen eller störda på annat sätt) skannades och dokumenterades dessa med digital röntgenteknik (Sedimentscanner, se Cato m.fl. 2). Skanningen genomfördes med en steglängd om 1 µm och exponeringstid av 1 ms hos linjekameran samt en tubspänning och tubström av 6 kv respektive 18 ma. På samtliga stationer togs fyra sedimentkärnor och ett box-corerprov. Med hjälp av en särskild snittningsapparat, där kärnorna hålls vertikalt, togs prov ut från sedimentytorna (-1 cm). Samma skikt togs också från box-corern. Sedimentkärnornas ytprover från en och samma station sammanfördes, homogeniserades och överfördes till plastburkar för oorganiska analyser. Box-coreproverna överfördes till glasburkar för organiska analyser. Samliga prover frystes direkt efter provtagningen. Prover avsedda för fysikaliska analyser och analyser av metaller frystorkades innan de skickades för analys. 3.2 Biota Provtagning av biota har utförts av HydroGIS AB och metodikbeskrivningen är hämtad från HydroGIS AB:s rapport (27). Materialinsamlingen gjordes under sommarhalvåret 26 och kompletterades med ytterligare material under sommar och hösten 27 med anledning av ändrade analysförhållanden. Insamling av blåmusslor och blåstång har utförts manuellt av dykande marinbiolog. Insamlingsmetoden har i möjligaste mån följt de rekommendationer som angetts i OSPAR. Detta innebär att 1-3 musslor med skallängden 4-6 mm insamlats på varje undersökningslokal. För blåstången 1 Resultaten avseende isotopanalyserna redovisas ej i denna rapport.

17 - 7 (9 - klipptes ca 5-6 mm långa toppskott från 5-1 individuella plantor på varje undersökningslokal. Krabbtaska, tånglake och torsk fångades med 2-3 sammankopplade ryssjor. Ryssjorna var utlagda i högst tre dygn innan de vittjades och lades ut på nytt. I ett fall tvingades ryssjorna på grund av vädersituationen ligga ute i ytterligare något dygn, vilket resulterade i att den fångade fisken (särskilt plattfisk) blev i stort sett uppäten av det stora antal strandkrabbor som också gått in i ryssjorna. Under fältarbetet förvarades insamlat material kallt. Vid hemkomsten sorterades, mättes och vägdes materialet omgående, varefter det förvarades i frys (-2 C) fram till transport till anlitat laboratorium. Materialet förvarades kallt under transport. 3.3 Analyser Sedimenten och biota har analyserats m.a.p. ett flertal ämnen. I innevarande rapport redovisas endast analysresultaten för ett urval av dessa ämnen. Analyserna har utförts av ALS Scandinavia AB (ALS) och underkonsulter till ALS.

18 - 8 (9-4 Resultat Sediment Nedan presenteras resultaten för några utvalda ämnen som analyserats i sedimentprover tagna i Stenungsundsområdet och Brofjorden. 4.1 Stenungsund Totalt organiskt kol I Figur 5 nedan redovisas uppmätta halter av totalt organiskt kol i samtliga provpunkter inom Stenungsundsområdet mellan åren 1975 och 26 och i Figur 6 redovisas det aritmetiska medelvärdet. TOC i sediment, Stenungsund g/kg ts A3 B3 C2 D1 D7 E1 E2 E3 F2 F4 G1 G2 H3 I2 K2 Station Figur 5. Halten totalt organiskt kol (TOC) i ytsedimenten (-1 cm) på respektive station i Stenungsundsområdet mellan åren 1975 och 26 (delvis efter Cato 26).

19 - 9 (9 - Medelvärden totalt organiskt kol (TOC) , Stenungsundsområdet 4 3 g/kg ts Figur 6. Medelvärden för totalt organiskt kol (TOC) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) inkl. SD (n=13 (delvis efter Cato 26)). Observera att n varierar mellan åren. Av figurerna ovan framgår följande: Medelhalten av TOC minskade mellan åren 1981 och 2, men är år 26 i nivå med 1985 års halter. Halterna har även minskat på de flesta stationer, åtminstone från På de flesta stationer är också halten TOC högre år 26 jämfört med år 2. Ingen skillnad mellan åren kan noteras på station G2, och trenden är ökande på stationerna F4, H3, I2 och K2. Samtliga av dessa stationer ligger norr om Stenungsund och industriområdet, med undantag för F4 som ligger en bit utanför Akzo Nobels spillvattenutsläpp. Halten TOC varierar mellan stationer och år. Möjligen är halterna generellt något lägre utanför industriområdet (D1-F2). Högst halt uppmättes i A3 och lägst i F2 och G1 år 26. Kväve I Figur 7 nedan redovisas uppmätta halter av totalkväve (TN) i samtliga provpunkter inom Stenungsundsområdet mellan åren 1975 och 26 och i Figur 8 redovisas det aritmetiska medelvärdet.

20 - 1 (9 - Totalkväve i sediment, Stenungsundsområdet mg/kg ts A3 B3 C2 D1 D7 E1 E2 E3 F2 F4 G1 G2 H3 I2 K2 Station Figur 7. Halten totalkväve (TN) i ytsedimenten (-1 cm) på respektive station i Stenungsundsområdet mellan åren 1975 och 26 (delvis efter Cato 26). Medelvärden totalt kväve (TN) , Stenungsundsområdet 6 g/kg ts Figur 8. Medelvärden för totalkväve (TN) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) inkl. SD (n=13) (delvis efter Cato 26). Observera att n varierar mellan åren. Av figurerna ovan framgår följande: Medelhalten TN i Stenungsundsområdet har minskat mellan åren 1995 och 26. Halterna har minskat på 1 av 15 stationer. Ingen skillnad mellan åren kan noteras på station A3, C2, D1 och D7.

21 - 11 (9 - Halten TN varierar mellan stationer och år. Störst variation mellan åren verkar det vara på stationerna C2 och D1. Högst halt uppmättes på station C2 och lägst i G1 år 26. Lägst halt TN uppmättes också i G1. Tungmetaller Kadmium I Tabell 1 och Figur 9 nedan redovisas uppmätta halter av kadmium i samtliga provpunkter inom Stenungsundsområdet mellan åren 1981 och 26, och i Figur 1 redovisas det aritmetiska medelvärdet. I Tabell 1 har halterna jämförts med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Kust och hav (rapport 4914). Tabell 1. Ytsedimentens miljökvalitet (-1 cm) i Stenungsundsområdet med avseende på kadmiumhalten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). Station Cd Cd Cd Cd Cd Cd mg/kg ts A3,45,15,8,16,7 B3,49,7,4,12,8 C2,96,37,14,21,16 D1 1 1,1,28,16,13 D7,2,18 E1,62,8,8,14,12 E2,47,91,7,12 E3,55,7,12,1 F2,63,4,11,12,8 F4,54,36,11,11,9 G1,56,67,12,12,9 G2,15,11,12,8 H3,56,18,16,13,11 I2,6 1,1,16,12,1 K2,54 2,1,16,11,8 Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Metaller Avvikelse från jämförvärde Ingen/obetydlig avvikelse Liten avvikelse Tydlig avvikelse Stor avvikelse Mycket stor avvikelse

22 - 12 (9 - Cd i sediment, Stenungsund ,5 2,1 mg/kg ts 1, A3 B3 C2 D1 D7 E1 E2 E3 F2 F4 G1 G2 H3 I2 K2 Station Figur 9. Koncentration av kadmium (Cd, mg/kg ts) i ytsedimentet (-1 cm) på respektive station i Stenungsundsområdet (delvis efter Cato 26). Medelvärden kadmium (Cd) , Stenungsundsområdet 1,8 mg/kg ts,6,4, Figur 1. Medelvärden för kadmium (Cd) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) mellan 1981 och 26 inkl. SD (n=13) (delvis efter Cato 26). Data saknas för Observera att n varierar mellan åren och att station G2 ej är inkluderad i medelvärdet för åren Av tabellen och figurerna nedan framgår följande: Medelhalten av kadmium minskade mellan åren 1981 och Minskningen var relativt stor mellan 1985 och Efter 1995 har halten inte ändrats nämnvärt.

23 - 13 (9 - Kadmiumhalterna har minskat på samtliga stationer, åtminstone från och med Halterna minskar även på 8 av 15 stationer från 1995 och framåt. De uppmätta kadmiumhalterna är låga och visar på ingen/obetydlig avvikelse från nationell bakgrund på samtliga stationer. Högst halt uppmättes på station D7 och lägst på station A3. Kvicksilver I Tabell 2 och Figur 11 nedan redovisas uppmätta halter av kvicksilver i samtliga provpunkter inom Stenungsundsområdet mellan åren 1972 och 26, och i Figur 12 redovisas det aritmetiska medelvärdet. I Tabell 2 har halterna jämförts med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Kust och hav (rapport 4914). Tabell 2. Ytsedimentens miljökvalitet (-1 cm) i Stenungsundsområdet med avseende på kvicksilverhalten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). Stationa Hg Hg Hg Hg Hg mg/kg ts A3,21,12,85,159 B3,18,14,78,114 C2,1,8,52,47 D1,18,7,39 <,4 D7,67,7 E1,25,12,67,73 E2,23,12,72 E3,3,13,77 F2,31,9,69,12 F4,48,13,73,118 G1,25,12,78,81 G2,5,12,64,113 H3,29,11,61,87 I2,3,13,76,112 K2,17,12,74,116 Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Metaller Avvikelse från jämförvärde Ingen/obetydlig avvikelse Liten avvikelse Tydlig avvikelse Stor avvikelse Mycket stor avvikelse

24 - 14 (9 - Hg i sediment, Stenungsund ,5,4 mg/kg ts,3, ,1 <,4 A3 B3 C2 D1 D7 E1 E2 E3 F2 F4 G1 G2 H3 I2 K2 Station Figur 11. Koncentration av kvicksilver (Hg, mg/kg ts) i ytsedimentet (-1 cm) på respektive station i Stenungsundsområdet (delvis efter Cato 26). Medelvärden kvicksilver (Hg), , Stenungsundsområdet,3 mg/kg ts,2, Figur 12. Medelvärden för kvicksilver (Hg) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) mellan 1972 och 26 (n=13) (delvis efter Cato 26). Data saknas för 1981 och Observera att n varierar mellan åren samt att station G2 ej är inkluderad i medelvärdet för åren 1975 och D och Av tabellen och figurerna ovan framgår följande:

25 - 15 (9 - Medelhalten av kvicksilver minskade i Stenungsundsområdet mellan åren 1972 och 2. År 26 var halten högre än år 2, men då halterna inom stationerna varierar relativt mycket är medelhalten troligen inte signifikant högre än år 2. Halterna minskar på samtliga stationer från De uppmätta kvicksilverhalterna är generellt låga och visar på liten avvikelse från nationell bakgrund. På station A3 är dock avvikelsen tydlig och halten har ökat från att ha varit relativt låg 2. Högst halt uppmättes på station A3 (till skillnad från kadmium) och lägst på station D1. Organiska ämnen Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) I Tabell 3 och Figur 13 nedan redovisas uppmätta halter av PAH i samtliga provpunkter inom Stenungsundsområdet mellan åren 199 och 26, och i Figur 14 redovisas aritmetiska medelvärden. I Tabell 3 har halterna jämförts med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Kust och hav (rapport 4914). Tabell 3. Ytsedimentens miljökvalitet (-1 cm) i Stenungsundsområdet med avseende på Σ11 PAH (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) utan normalisering för halten organiskt kol. Station Σ11PAH Σ11PAH Σ11PAH Σ11PAH µg/kg ts A B C D D E E E F F G G <1 488 H I K

26 - 16 (9 - Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Organiska miljögifter Tillståndsklassning Ingen halt Låg halt Medelhög halt Hög halt Mycket hög halt Sum 16 PAH i sediment Stenungsund mg/kg ts A3 B3 C2 D1 D7 E1 E2 E3 F2 F4 G1 G2 H3 I2 K2 Station Figur 13. Koncentration av polycykliska aromatiska kolväten (sum 16 PAH, µg/kg ts) i ytsedimentet (-1 cm) på respektive station i Stenungsundsområdet (delvis efter Cato 26).

27 - 17 (9 - Medelvärden sum 16 PAH , Stenungsundsområdet 1 8 ug/kg ts Figur 14. Medelvärden för polycykliska aromatiska kolväten (sum 16 PAH) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) mellan 1972 och 26 inkl. SD (n=13) (delvis efter Cato 26). Data saknas för Observera att n varierar mellan åren. Av tabellen och figurerna ovan framgår följande: Medelhalten av PAH är lägre år 2 än år 26, men standardavvikelserna är stora varför skillnaden sannolikt inte är statistiskt signifikant. För stationerna söder om Stenungsund (A3-C2) minskar halterna mellan 1995 och 2 för att sedan öka år 26. För övriga stationer minskar halterna på vissa stationer och ökar på andra. Tydligast är den ökande trenden på station F2 som ligger mellan Akzo Nobels och Borealis spillvattenutsläpp, där halterna också är bland de högst uppmätta. De uppmätta PAH-halterna är generellt medelhöga. På station D1 är halten dock låg, medan den i F2 och F4 är höga. Miljökvaliteten avseende PAH har generellt försämrats i hela området jämfört med år 2. Polyklorerade bifenyler (PCB) Summa 7 PCB I Tabell 4 och Figur 15 nedan redovisas uppmätta halter av summa 7 PCB i samtliga provpunkter inom Stenungsundsområdet mellan åren 1994 och 26, och i Figur 16 redovisas aritmetiska medelvärden. I Tabell 4 har halterna jämförts med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Kust och hav (rapport 4914).

28 - 18 (9 - Tabell 4. Ytsedimentens miljökvalitet (-1 cm) i Stenungsundsområdet med avseende på Σ7 PCB (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) utan normalisering för halten organiskt kol. Station Σ7PCB Σ7PCB Σ7PCB Σ7PCB ug/kg ts A3 8,8 5,7 1,3 7, B3 7,5,48 3,7 C2 3,9,58 2, D1 3,6 1,8 1,4 D7 1, 3,7 E1 6,5 4,8,21 3, E2 6,7 4,4,1 E3 6,9 6,4 3,7 F2 5,9 6,9 3,6 3,1 F4 7,1 6,4,99 6,2 G1 5,,79 2,8 G2 5,4,33 3,4 H3 6,4 1,3 3,1 I2 6,,92 4,8 K2 7,6 1,4 4,3 Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Organiska miljögifter Tillståndsklassning Ingen halt Låg halt Medelhög halt Hög halt Mycket hög halt

29 - 19 (9 - Sum 7 PCB i sediment Stenungsund ug/kg ts A3 B3 C2 D1 D7 E1 E2 E3 F2 F4 G1 G2 H3 I2 K2 Station Figur 15. Koncentration av polyklorerade bifenyler (sum 7 PCB, µg/kg ts) i ytsedimentet (-1 cm) på respektive station i Stenungsundsområdet (delvis efter Cato 26). Medelvärden sum 7 PCB , Stenungsundsområdet 1 8 ug/kg ts Figur 16. Medelvärden för polyklorerade bifenyler (sum 7 PCB) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) mellan 1994 och 26 inkl. SD (n=13) (delvis efter Cato 26). Data saknas för 1975 och Observera att n varierar mellan åren. Av tabellen och figurerna nedan framgår följande: Medelhalterna av summa 7 PCB minskade i Stenungsundsområdet mellan åren 1994 och 2. Mellan år 2 och 26 har medelhalten dock ökat. Trenden är liknande som för PAH.

30 - 2 (9 - För stationerna söder om (A3-C2) och norr om (G1-K2) Stenungsund och industriområdet är ökningen relativt stor. Det gäller även för vissa stationer utanför Stenungsund (D7, E1 och F4). På station F2 som ligger mellan Akzo Nobels och Borealis spillvattenutsläpp har dock halterna minskat från 1995 och framåt till skillnad från PAH. Halten av PCB har även minskat på station D1. De uppmätta PCB-halterna är medelhöga till höga. Höga halter har uppmätts på den sydligast liggande stationen (A3) och de två nordligaste stationerna (I2 och K2). Den uppmätta halten är även hög på station F4, som ligger nordväst om station F2. På station F2, som ligger närmast Akzo Nobels och Borealis spillvattenutsläpp, är dock halten hälften av vad den är i F4. Miljökvaliteten avseende PCB har liksom för PAH generellt försämrats i hela området jämfört med år 2.

31 - 21 (9 - Plana (nonorto) PCB I Tabell 5 och Figur 17 nedan redovisas uppmätta halter av plana (nonorto) PCB i samtliga provpunkter inom Stenungsundsområdet mellan åren 2 och 26. Då halten plana PCB var lägre än detektionsgränsen på alla stationer utom G2, presenteras endast resultaten från denna station i figuren. Tabell 5. Station År PCB 77 ng/kg Plana (nonorto) PCB jämte toxicitetsekvivalenter i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) 2-26 (delvis efter Cato 26). PCB 81 ng/kg PCB 126 ng/kg PCB 169 ng/kg Σ nonorto PCB ng/kg TEF (WHO 1998) i-tef (Safe) A <1 <1 21,21 2,1 26 <14 <5,9 <4,1 <4,9 < B <1 <1 13,13 1,3 26 <16 <4,4 <2,9 <5,2 < C <1 <1 15,15 1,5 26 <76 <4,7 <2,9 <3,7 < D1 2 3 <1 <1 3, <12 <4,6 <3,5 <5,5 < D <1 <1 42,42 4,2 26 <19 <6,8 <5,2 <7,8 < E <1 <1 13,13 1,3 26 <13 <3,1 <5,9 <3,8 < E2 2 <1 <1 <1 < E <1 <1 86,86 8, F <1 <1 55,55 5,5 26 <12 <3,5 <2,4 <3,4 < F <1 <1 26,26 2,6 26 <16 <7,1 <4,5 <3,9 < G <1 <1 22,22 2,2 26 <11 <6, <5,9 <4,2 < G ,7 7,2 1,7 167,81 2,4 2 <1 <1 <1 < <3,9 <9,8 <7,3 75,75 7,5 H <1 <1 26,26 2,6 26 <14 <3,3 <3,8 <5,4 < I <1 <1 22,22 2,2 26 <14 <5,1 <4,7 <5,6 < K <1 <1 31,31 3,1 26 <13 <2,6 <6,1 <4,8 < ej relevant att beräkna alt. ej analyserat; PCB 81 har ej analyserats år 2

32 - 22 (9 - Summa non-orto PCB i sediment Stenungsund ng/kg ts A3 B3 C2 D1 D7 E1 E2 E3 F2 F4 G1 G2 H3 I2 K2 Station Figur 17. Ytsedimentens (-1 cm) halt av nonorto PCB (ng/kg ts) på respektive station i Stenungsundsområdet 2-26 (delvis efter Cato 26). Halten på alla stationer utom G2 är lägre än detektionsgränsen och ingår ej i figuren. Av tabellen och figuren ovan framgår följande: Någon trend kan inte utläsas då detektionsgränserna är för höga på samtliga stationer och de flesta analysresultaten ligger under detektionsgränsen, med undantag för G2. På station G2 har halterna minskat kraftigt sedan Dock har halten liksom för PCB 7 av okänd anledning ökat kraftigt mellan åren 2 och 26. Endast PCB-77 kunde detekteras och det på station G2.

33 - 23 (9 - Hexaklorbensen I Tabell 6 och Figur 18 nedan redovisas uppmätta halter av hexaklorbensen (HCB) i samtliga provpunkter inom Stenungsundsområdet mellan åren 1994 och 26, och i Figur 19 redovisas aritmetiska medelvärden. I Tabell 6 har halterna jämförts med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Kust och hav (rapport 4914). Tabell 6. Ytsedimentens (-1 cm) miljökvalitet i Stenungsundsområdet med avseende på HCB (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) utan normalisering för halten organiskt kol. Station HCB HCB HCB HCB ug/kg ts A3 6,2,14,2 B3,4,13,32 C2 1,7,7 1 D1 6,6 2, 2,5 D7 7, 11 E1 5,2 7,9 1,9 2,3 E2 1,7 1,1,78 E3 2,3 1,1 1,4 F2 2,7 1,5 1,3,91 F4 1,9,9,53 1,3 G1 1,3,33,53 G2,7,11 1,2 H3 1,,33,51 I2 1,1,22,57 K2,4,68,58 Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Organiska miljögifter Tillståndsklassning Ingen halt Låg halt Medelhög halt Hög halt Mycket hög halt

34 - 24 (9 - HCB i sediment Stenungsund ug/kg ts A3 B3 C2 D1 D7 E1 E2 E3 F2 F4 G1 G2 H3 I2 K2 Station Figur 18. Ytsedimentens (-1 cm) halt av hexaklorbensen (HCB, µg/kg ts) på respektive station i Stenungsundsområdet (delvis efter Cato 26). Medelvärden HCB , Stenungsundsområdet 15 ug/kg ts Figur 19. Medelvärden för hexaklorbensen (HCB) i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) mellan inkl. SD (n=13) (delvis efter Cato 26). Av tabellen och figurerna ovan framgår följande: Medelhalterna av HCB minskade kraftigt mellan år 1994 och Efter 1995 har halterna generellt inte ändrats markant. För de flesta stationer har halterna ökat från år 2 (1 av 12). På stationerna E2 och F2, som ligger mellan Akzo Nobels och Borealis spillvattenutsläpp, har halterna dock minskat. Kraftigast minskning av halterna har skett på station A3, D1 och E1 sedan 1994/1995.

35 - 25 (9 - De uppmätta halterna av HCB är generellt höga till mycket höga. Mycket höga halter har uppmätts på stationerna D1-E1. Halterna är ungefär i nivå med de halter som uppmättes år 2. Mycket höga halter har även uppmätts på stationerna F4 och G2. Miljökvaliteten avseende hexaklorbensen har försämrats på dessa stationer, t.o.m. kraftigt på G2. En försämring av tillståndet har även skett på station B3 som ligger söder om Stenungsund och industriområdet. Den lägsta halten har uppmätts på station A3, dvs. den sydligast liggande stationen. Polybromerade difenyletrar I Tabell 7 och Figur 2 nedan redovisas uppmätta halter av polybromerade difenyletrar i samtliga provpunkter inom Stenungsundsområdet mellan åren 2 och 26. Tabell 7. Polybromerade difenyletrar i Stenungsundsområdets ytsediment (-1 cm) 2-26 (delvis efter Cato 26). Station År PBDE- 47 μg/kg PBDE- 99 μg/kg PBDE- 1 μg/kg PBDE- 85 μg/kg PBDE- 154 μg/kg PBDE- 153 μg/kg PBDE- 138 μg/kg Deka- BDE μg/kg A3 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 2,1 26,7,7 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5,64 B3 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 26,7,8 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 1,7 C2 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 26,7,8 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 6 D1 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 26 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 D7 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 26,24,29,6 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 E1 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 26,6,6 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 E2 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <, E3 2,11,12 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1, F2 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 26 <,5,6 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 F4 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1,15 26,9,11 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5,94 G1 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 26,8,11 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 1,5 H3 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 26,9,39 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 I2 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 27,1,12 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 K2 2 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 <,1 26,1,1 <,5 <,5 <,5 <,5 <,5 1,4

36 - 26 (9 - PBDE-47 i sediment Stenungsund 2-26,3,25 ug/kg ts,2,15,1 2 26,5 a) A3 B3 C2 D1 D7 E1 E2 E3 F2 F4 G1 G2 H3 I2 K2 Station PBDE-99 i sediment Stenungsund 2-26,3,25,53,39 ug/kg ts,2,15,1 2 26,5 b) A3 B3 C2 D1 D7 E1 E2 E3 F2 F4 G1 G2 H3 I2 K2 Station

37 - 27 (9 - DekaBDE i sediment Stenungsund ,5 6 3,5 2 ug/kg ts 1, ,5 c) A3 B3 C2 D1 D7 E1 E2 E3 F2 F4 G1 G2 H3 I2 K2 Station Figur 2. Ytsedimentens (-1 cm) halt av de polybromerade difenyletrarna PBDE-47 (a), PBDE-99 (b) och deka BDE (c) (ng/kg ts) på respektive station i Stenungsundsområdet 2-26 (delvis efter Cato 26). De streckade linjerna anger detektionsgränsen för respektive år. Av tabellen och figurerna nedan framgår följande: Någon trend kan för de flesta stationer inte utläsas då detektionsgränserna år 2 alternativt år 26 var för höga och huvuddelen av analysresultaten ligger under detektionsgränsen. En relativt stor ökning av halten PBDE-47 och -99 har dock skett på station D7, men inte med avseende på deka-bde. En relativt stor ökning av halten PBDE-99 har även skett på station H3, men liksom för D7, inte m.a.p. deka-bde. En kraftig ökning av deka-bde har däremot skett på ett flertal andra stationer, främst då på stationer söder (B3 och C2) och norr om (G1- G2 och K2) Stenungsund och industriområdet. Halterna av deka-bde är generellt lägre utanför industriområdet. Polyklorerade furaner och dioxiner Se Avsnitt 4.3. Ftalater Se Avsnitt 4.3.

38 - 28 (9-4.2 Brofjorden Totalt organiskt kol I Figur 21 nedan redovisas uppmätta halter av totalt organiskt kol i samtliga provpunkter inom Brofjordensområdet mellan åren 1972 och 26, och i Figur 22 redovisas det aritmetiska medelvärdet. TOC Brofjorden g/kg ts S S139 S15 S111 S112 S Stationer Figur 21. Koncentrationen av totalt organiskt kol (TOC, g/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) (delvis efter Cato 26). Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik.

39 - 29 (9 - Medelvärden TOC, Brofjorden , 6, g/kg ts 4, 2,, År Figur 22. Medelvärden för totalt organiskt kol (TOC) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) inkl. SD (n=7) (delvis efter Cato 26). Observera att n varierar mellan åren. Av figurerna ovan framgår följande: Medelhalten för TOC har ökat från 1995 och är den högsta sedan Den kraftigaste ökningen har skett på station S15 utanför reningsverket i Hamrevik. Halterna har även ökat på de stationer som ligger sydväst om station S15 (nedströms) samt på station 119 som är den station som ligger längst in i Brofjorden, och halterna är förutom på station 119 de högst uppmätta sedan Vid övriga stationer (324 och S139) är trenden minskande sedan Halterna är dock bland de högsta i området. Högst halt uppmättes på station S15 och lägst på station 316 som ligger längst ut, i Malmöfjorden.

40 - 3 (9 - Kväve I Figur 23 nedan redovisas uppmätta halter av totalkväve (TN) i samtliga provpunkter inom Brofjordensområdet mellan åren 1972 och 26 och i Figur 24 redovisas det aritmetiska medelvärdet. TN Brofjorden g/kg ts S S139 S15 S111 S112 S Stationer Figur 23. Koncentrationen av totalkväve (TN, g/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik. Medelvärden TN, Brofjorden g/kg ts 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1,, År Figur 24. Medelvärden för totalkväve (TN) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) inkl. SD (n=7) (delvis efter Cato 26). Observera att n varierar mellan åren.

41 - 31 (9 - Av figurerna ovan framgår följande: En ökning av medelhalten TN skedde mellan åren 1977 och Därefter har halten varit relativt konstant. Trenden är generellt minskande på de flesta stationer. Vid station S15 som ligger utanför reningsverket i Hamrevik ökar dock halterna av kväve liksom för totalt organiskt kol. Halterna är liksom för organiskt kol generellt högst på stationerna S15, 324 och S139. Högst halt uppmättes på station S15 och lägst på station 316 som ligger längst ut, i Malmöfjorden. Detta överensstämmer med mönstret för totalt organiskt kol. Tungmetaller Kadmium I Tabell 8 och Figur 25 nedan redovisas uppmätta halter av kadmium i samtliga provpunkter inom Brofjordensområdet mellan åren 1977 och 26, och i Figur 26 redovisas det aritmetiska medelvärdet. I medelvärdet har extremvärdet på station 324 år 1989 uteslutits (se Figur 25). I Tabell 8 har halterna jämförts med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Kust och hav (rapport 4914). Tabell 8. Ytsedimentens (-1 cm) miljökvalitet i Brofjorden med avseende på kadmiumhalten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). mg/kg Cd Cd Cd Cd Cd Station S119,54,47, ,1 7,4,37,67,45 S139 1,5,82,74,76 S15,95,65 1,1 1,5 S111,21,16,22 S112,14,36,11,17,14 S129,17,4,15,14,11 316,2,62,1 Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Metaller Avvikelse från jämförvärde Ingen/obetydlig avvikelse Liten avvikelse Tydlig avvikelse Stor avvikelse Mycket stor avvikelse

42 - 32 (9 - Cd Brofjorden mg/kg ts , S S139 S15 S111 S112 S Stationer Figur 25. Koncentrationen av kadmium (Cd, mg/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) (delvis efter Cato 26). Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik. Medelvärden Cd, Brofjorden ,5 mg/kg ts 1,,5, År Figur 26. Medelvärden för koncentrationen av kadmium (Cd, mg/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) inkl. SD (n=7) (delvis efter Cato 26). Observera att n varierar mellan åren. Av tabellen och figurerna nedan framgår följande: Medelhalten av kadmium är i nivå med vad som uppmättes i Brofjorden år 2, men är ca 6% lägre än 1989.

43 - 33 (9 - Halten har minskat alternativt är relativt oförändrad på de flesta stationer. På station S15 som ligger utanför reningsverket i Hamrevik ökar dock halterna av kadmium, vilket även noterats för totalt organiskt kol och kväve. De uppmätta kadmiumhalterna är låga på stationerna inne i Brofjorden och längst ut i fjorden där halten avviker obetydligt eller lite från nationell bakgrund på samtliga stationer. På station S15 är avvikelsen stor och på station S139 vid produkthamnen är avvikelsen tydlig. Högst halt uppmättes på station S15 och lägst på station 316 som ligger längst ut, i Malmöfjorden. Kvicksilver I Tabell 9 och Figur 27 nedan redovisas uppmätta halter av kvicksilver i samtliga provpunkter inom Brofjordensområdet mellan åren 1977 och 26, och i Figur 28 redovisas det aritmetiska medelvärdet. I Tabell 9 har halterna jämförts med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Kust och hav (rapport 4914). Tabell 9. Ytsedimentens (-1 cm) miljökvalitet i Brofjorden med avseende på kvicksilverhalten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). mg/kg Hg Hg Hg Hg Hg Station S119,11,72,83 324,18,17,8,56,14 S139,55,1,94,116 S15,13,7,1,97 S111,1,11,64 S112,11,36,6,77,19 S129,13,1,12,73, ,13,8,16 Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Metaller Avvikelse från jämförvärde Ingen/obetydlig avvikelse Liten avvikelse Tydlig avvikelse Stor avvikelse Mycket stor avvikelse

44 - 34 (9 - Hg Brofjorden mg/kg ts,6,4, S S139 S15 S111 S112 S Stationer Figur 27. Koncentration av kvicksilver (Hg, mg/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) (delvis efter Cato 26). Röd pil markerar spillvattenutsläppen från reningsverket i Hamrevik. Medelvärden Hg, Brofjorden mg/kg ts,4,3,2, År Figur 28. Medelvärden för koncentrationen av kvicksilver (Hg, mg/kg ts) i Brofjordens ytsediment (-1 cm) (n=7) (delvis efter Cato 26). Observera att n varierar mellan åren. Av tabellen och figurerna ovan framgår följande: Medelhalten av kvicksilver har legat ungefär på samma nivå sedan 1977 med medelhalter som varierar mellan,1-,14 mg/kg ts var medelhalten dock dubbelt så hög, främst orsakat av förhållandevis höga halter av kvicksilver på stationerna S139 och S112.

45 - 35 (9 - Förutom de förhållandevis höga halter som uppmättes på stationerna S139 och S112 år 1989 samt på station 324 år 2 så har variationerna i halter inom stationerna varit relativt små mellan de olika åren. Generellt är halterna år 26 dock något högre än år 2. De uppmätta kvicksilverhalterna är generellt låga och visar på liten avvikelse från nationell bakgrund. Undantaget är station S129 där halten har nästan fördubblats sedan år 2 och avvikelsen från nationell bakgrund är tydlig. Halterna på denna station har generellt varierat mellan liten och tydlig avvikelse mellan de olika mätningarna. Högst halt uppmättes år 26 på denna station och lägst på station S119 som ligger längst in i Brofjorden. Mönstret skiljer sig därmed mellan kadmium och kvicksilver. Bly I Tabell 1 och Figur 29 nedan redovisas uppmätta halter av bly i samtliga provpunkter inom Brofjordensområdet mellan åren 1977 och 26, och i Figur 3 redovisas det aritmetiska medelvärdet. I Tabell 1 har halterna jämförts med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Kust och hav (rapport 4914). Tabell 1. Ytsedimentens (-1 cm) miljökvalitet i Brofjorden med avseende på blyhalten (delvis efter Cato 26). Klassning enligt svenska bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). mg/kg Pb Pb Pb Pb Pb Station S , ,3 S ,2 S15 5,9 9, ,9 S S ,3 S , ,8 Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Metaller Avvikelse från jämförvärde Ingen/obetydlig avvikelse Liten avvikelse Tydlig avvikelse Stor avvikelse Mycket stor avvikelse