Boendeproblemen i gruvlagstiftningen

Transkript

1 Boendeproblemen i gruvlagstiftningen Så löser vi boendeproblemen i den svenska gruvlagstiftningen Postadress Besöksdress Telefon Fax E-post Hemsida Box 7118, Sollentuna Johan Berndes väg info@villaagarna.se

2 2 (17) Innehåll 1. SAMMANFATTNING BAKGRUND EXPROPRIATIONSLAGEN GER GRUVFÖRETAG RÄTT ATT EXPANDERA GRUVOR PÅ BOENDES BEKOSTNAD ÄR DEN SVENSKA GRUVLAGSTIFTNINGEN FÖRENLIG MED EUROPAKONVENTIONEN? LÖSNINGAR PÅ PROBLEM I GRUVLAGSTIFTNINGEN TYDLIGARE REGLERING AV NÄR ÄGANDERÄTTEN SKA RESPEKTERAS FLYTTA SAMHÄLLEN SOM I TYSKLAND INFÖR EN RÄTTVIS MILJÖPRÖVNINGSPROCESS TA FRAM EN MILJÖKVALITETSNORM FÖR VIBRATIONER MILJÖKVALITETSNORM FÖR DAMNING INFÖR SKYDDSAVSTÅND MELLAN GRUVOR OCH BOSTÄDER SÄKERSTÄLL ATT EFTERBEHANDLINGSKOSTNADEN INTE BELASTAR SKATTEBETALARNA REGERINGEN MÅSTE TA SITT ANSVAR FÖR MILJÖ-, RÄTTS- OCH SAMHÄLLSKONSEKVENSER AV STATSÄGDA BOLAG MINERALERSÄTTNING Bilaga: Gesetz zur Förderung der Braunkohle im Land Brandenburg 17

3 3 (17) 1. SAMMANFATTNING Nuvarande svenska gruvlagstiftningen medför enorma problem för boende, men även för kommuner. Idag tillåts gruvor tätt inpå bostäder, vilket orsakar svåra miljöproblem. Likaså innebär nuvarande lagstiftning en snedfördelning av intäkter och kostnader p.g.a. gruvbrytningen, d.v.s. boende och kommuner tvingas stå stora kostnader till följd av utbyggnad av gruvor, medan gruvbolagen får vinsterna. Någonting måste göras åt problemen i den svenska gruvlagstiftningen. Det börjar dessutom bli bråttom, då både Malmberget och Kiruna ska rivas och ett fungerande svenskt regelverk saknas. Villaägarnas Riksförbund lämnar i rapporten följande förslag på hur problemen kan lösas. 1. Tyskland har en enorm erfarenhet av att på bästa sätt flytta gruvsamhällen. Istället för att uppfinna hjulet på nytt, är det lämpligt att precis som i Tyskland i första hand flytta samhällen gemensamt som en helhetslösning, d.v.s. att inom en begränsad tidsram riva det befintliga samhället och bygga upp ett nytt samhälle på annan plats. 2. Den tyska nyckel mot nyckelprincipen införs även i svensk rätt. Detta kan t.ex. göras genom att ett egnahemsskydd återinförs i expropriationslagen, så att de småhusägare som måste flytta, tillförsäkras ett nytt liknande boende. 3. Enskilda ska i miljöprövningsmål gällande gruvverksamhet, få sina rättegångskostnader täckta av gruvföretagen på samma sätt som i vattenmål. 4. Miljökvalitetsnormer för vibrationer och damning ska införas. 5. Ett enhetligt skyddsavstånd mellan bostäder och gruvor måste införas. 6. Det måste säkerställas att efterbehandlingskostnader inte belastar samhället. 7. Regeringen måste genom bolagsdirektiv ta sitt ansvar för miljö-, rätts- och samhällskonsekvenser av statsägda bolag. 8. Mineralersättningen ska tillfalla de gruvkommuner som måste stå kostnader för ny infrastruktur m.m., men inte får intäkter i motsvarande mån via kommunalskatten till följd av att de anställda är bosatta i andra kommuner eller utomlands.

4 4 (17) 2. BAKGRUND Helstatliga LKAB planerar att utvidga sina gruvor i Kiruna och Malmberget. Bolaget kommer därmed över järnmalm till ett värde av 100- tals miljarder kr. Konsekvensen av utvidgningen av gruvorna är att till boende kommer att behöva flytta. Det är oklart var alla som behöver flytta ska bo. I dagsläget saknas lediga bostäder i närområdet, varför nya bostäder måste byggas. Problemet är att LKAB vill köpa bostäderna till ett pris långt under nyproduktionskostnaden, vilket en ändring av expropriationslagen år 2010 ger bolaget rätt till. Samtidigt är boendemiljön drabbad av oerhört kraftiga miljöstörningar som ständiga nattliga sprängningar, damning, vibrationer, sprickbildning, buller m.m. I många glesbygdskommuner där en expanderande eller nyöppnad gruva kräver nya bostäder och infrastruktur, uppstår problem med att arbetstagare väljer att inte bosätta sig på orten utan bara vistas där under arbetsveckorna. När arbetstagarna väljer en s.k. fly in fly out- lösning och inte bosätter sig på arbetsorten, uteblir de kommunala skatteintäkterna. Kommunerna får därmed ekonomiskt svårt att tillhandahålla infrastruktur m.m. Nuvarande lagstiftning innebär att gruvbolagen inte behöver täcka de kostnader som deras verksamhet orsakar såväl enskilda som kommuner. De problem som har uppstått i Malmberget riskerar att uppkomma även på andra gruvorter. 3. EXPANSION AV GRUVOR PÅ BOENDES BEKOSTNAD Tidigare fanns en egnahemskyddsregel i 4 kap 3 3 st. expropriationslagen, som innebar att ersättningen till de som tvingades flytta, skulle motsvara kostnaden för att införskaffa en likvärdig bostad. Egnahemsskyddsregeln togs dock bort år Exproprianden behöver därför endast betala marknadsvärdet plus 25 procent. I lågprisområden, där det råder avsevärd skillnad mellan priserna på begagnade hus och kostnaden för att producera nya samt det inte finns lediga bostäder att tillgå i närområdet, innebär det att boende måste stå för mellanskillnaden mellan expropriations- ersättningen och nyproduktionskostnaden. År 2011 betalade LKAB i genomsnitt kr för husen i Malmberget. Processen med att lösa in hus i Kiruna har inte kommit igång än, men prisnivån är något högre i Kiruna än i Malmberget. Oavsett vad, handlar det i Malmberget och Kiruna om en merutgift på ett par miljoner kr för en småhusägare. Tack vare lagändringen kan LKAB låta de boende stå för miljarder kr av kostnaderna för nya bostäder i Malmberget och Kiruna. Det förhållandet

5 5 (17) att småhusägare tvingas till stora utgifter samtidigt som flyttarna genererar enorma vinster i exproprianden LKAB:s verksamhet, är stötande och inhumant. Dagens svenska expropriationslagstiftning fungerar undermåligt, när expropriation sker för expropriandens vinständamål. I SOU 2012:61 har en utredning tittat närmare på den här frågan, men den berör överhuvudtaget inte fallet när bostäder måste ge plats för annan verksamhet, som gruvor. Utredaren kom fram till att det enda fall som var värt att ge högre ersättning vid, var expropriation för master, därav den märkliga titeln. Villaägarnas Riksförbund är starkt kritiskt till utredningen. Trots att den handlar om vinstfördelning vid expropriation och andra sådana förfoganden, tar den inte ens upp de oerhörda problem som nuvarande expropriationslagstiftning orsakar småhusägare. Regeringen förefaller inte vara så angelägen i de här frågorna, men i SOU 2012:73 Undersökningstillstånd och arbetsplaner, sägs följande i en bilaga på sidan 312: ersättningen vid expropriation inte når upp till kostnaden för ersättningsbostadsfastighet. Det går inte heller ihop med den skadeståndsrättsligt grundläggande principen om oförändrad förmögenhetsställning för den som drabbas. [..] En ytterligare faktor som bör vägas in i detta sammanhang är om statens bolag strikt ska försöka utnyttja denna lagstiftning eller istället ha en mer ansvarstagande inställning. Statens bolag ska vara goda förebilder och därmed inte utnyttja eventuella brister i lagstiftningen som innebär att enskilda fastighetsägare får vara med och bära kostnader för gruvutvidgningen. En rimlig tillämpning av bestämmelserna vore således att alla fastighetsägare fick en ersättning som motsvarade en likvärdig I SOU 2012:73 diskuteras även de merkostnader som boende drabbas av till följd av att de får sämre betalt för sitt nuvarande småhus än vad det kostar att köpa en ersättningsbostadsfastighet. Det är möjligt att dessa merkostnader ska betraktas som annan skada, vilket är ersättningsbart enligt expropriationslagen. En ordning som inte innebär ett tydligt skydd för det egna hemmet, är oacceptabel. Helstatligt ägda LKAB menar att boende - utan minsta

6 6 (17) tillstymmelse till medel från LKAB ska finansiera merkostnaderna av att de tvingas flytta och köpa sig dyrare ersättningsbostäder, trots att LKAB orsakar flytten och därmed får möjlighet till ny vinstgenererande gruvbrytning. Det är inte förenligt med den skadeståndsrättsliga principen om att skadelidande ska hållas skadeslösa. De boende som inte kan finansiera ny bostad på orten, måste flytta någon annanstans i Sverige. Det innebär i praktiken en framtvingad flytt för många med låga inkomster, som i värsta fall dessutom riskerar arbetslöshet. Småhusägare får inte ställas på bar backe p.g.a. en alltför gruvvänlig lagstiftning. Enligt artikel 17 i EU:s rättighetsstadga gäller att Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i Frågan är om rättmätig ersättning i rättighetsstadgans mening, kan anses innebära att småhusägare ska stå merkostnaden av att den nya bostaden är dyrare än nuvarande bostad. Om småhuset säljs med vinst, har småhusägaren att betala kapitalvinstskatt med 22 procent. Vid uppskov med beskattningen, sker en årlig räntebeläggning av uppskovsbeloppet i form av en schablonintäkt motsvarande 1,67 procent före skatt. Schablonintäkten tas upp i inkomstslaget kapital. En annan intressant sak i sammanhanget är att ersättningarna i den forna diktaturen Östtyskland (DDR) vid expansion av gruvor, låg på ungefär samma låga nivå som det hittills har varit fråga om i Malmberget, d.v.s procent av nybyggnadskostnaden. I Östtyskland medförde detta att småhusägare tvingades flytta till nybyggda hyreshus istället. Risken är motsvarande utveckling i Malmberget och Kiruna, om inget görs. LKAB- koncernen bygger nya hyreshus och får därmed möjlighet att även i sin fastighetsverksamhet tjäna pengar på husrivningarna. I vad mån LKAB kommer att vara lika generöst som Östtyskland med att erbjuda hyreslägenheter till småhusägare som tvingas flytta, får dock betraktas som oklart. Frågan är hur dessa prioriteras, när de inte är anställda inom LKAB- koncernen och således inte är aktuella som arbetskraft för bolaget.

7 7 (17) 4. ÄR DEN SVENSKA GRUVLAGSTIFTNINGEN FÖRENLIG MED EUROPAKONVENTIONEN? Det är i allra högsta grad tveksamt om nuvarande svenska gruvlagstiftning är förenlig med Europakonventionen. Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Artikeln innebär även ett skydd mot miljöstörningar som påverkar enskildas allmänna livskvalitet och hälsa. Detta framgår bl.a. av Europadomstolens mål Fadeyeva mot Ryssland, den 9 juni 2005, ansökningsnummer 55723/00, där Ryssland tillåtit en miljöförstörande fabrik mitt i en tätort. Utsläppen från fabriken överskred de nationella gränsvärdena. Ryssland förhöll sig emellertid passivt, då landet inte vidtog tillräckliga åtgärder för att komma till rätta med miljöstörningarna till förmån för befolkningen som påverkades av utsläppen. Trots att miljösituationen i närheten av fabriken var av sådan art att den krävde särskilda åtgärder, erbjöd staten inte heller sökanden någon effektiv lösning till hur hon skulle flytta därifrån. Mot bakgrund av vad som omnämnts, ansåg Europadomstolen att artikel 8 i Europakonventionen hade överträtts. I Europadomstolens mål Moreno Gómez mot Spanien, den 16 februari 2005, ansökningsnummer 55723/00, påpekar domstolen under stycke 53 att individen inte bara har rättighet till respekt för sitt hem, endast såvitt avser den aktuella fysiska boytan, utan även till ett tyst utnyttjande av boytan. Fallet gäller statens oförmåga att åtgärda tredje parts störningar av sökandens rättigheter, i detta fall rätten att kunna sova ostört på natten i sitt eget hem. I och med att Spanien inte satte stopp för störningarna, ansågs artikel 8 i Europakonventionen ha överträtts. Europadomstolens mål Dubetska mot Ukraina, den 18 oktober 2011, ansökningsnummer 30499/03, handlar om två ukrainska familjer som hade sina bostäder i nära anslutning till en kolgruva och ett kolverk i Ukraina. De hävdade att deras rätt till respekt för privat- och familjeliv (artikel 8 i Europakonventionen) hade kränkts på grund av långvarig miljöförstöring som härrörde från gruvan och verket. Europadomstolen fann att artikel 8 var tillämplig och konstaterade att det ofta är omöjligt att kvantifiera effekterna av föroreningar från industrin i varje enskilt fall och att det är svårt att särskilja effekterna av miljörisker från påverkan av andra relevanta faktorer, såsom ålder, yrke eller personlig livsstil. Man fann därför att genom att inte flytta sökandena eller på annat sätt åstadkomma en effektiv lösning av miljösituationen för sökandena, tillgodosåg Ukraina inte en rimlig balans mellan intressena hos de berörda

8 8 (17) personerna och samhället som helhet. Sökandenas rättigheter enligt artikel 8 i konventionen ansågs därför ha överträtts. Situationen i Malmberget, som liknar den i ovan nämnda fall från Europadomstolen, bekräftar att den svenska lagstiftningen strider mot Europakonventionen. Malmberget kommer inom något årtionde i stort sett helt att slukas till följd av utvidgningen av LKAB:s gruva. Till följd av miljöstörningarna från LKAB:s expanderande gruvverksamhet i Malmberget är marknadsvärdet på småhusen i Malmberget mycket lägre än i intilliggande Gällivare. Detta ligger i sin tur till grund för den ersättning som de boende nu erbjuds. LKAB spränger varje natt efter midnatt och stör därmed de boendes nattsömn. Det förekommer även andra störningar som damning, vibrationer och buller. Till följd av störningarna i boendemiljön påverkas de boendes hälsa negativt, vilket framgår av professor Bertil Forsbergs hälsorapport. I Malmberget inskränks de boendes möjligheter att använda sina hus som bostäder genom de kraftiga miljöstörningarna, i synnerhet de kraftiga nattliga vibrationer som bolaget vill ha möjlighet till. Detta sker inte heller inte till förmån för något allmänt intresse utan till förmån för LKAB och dess vinstintresse. Det kan t.o.m. ifrågasättas om många bostäder i Malmberget är att betrakta som bostäder i Europakonventionens mening, då de med tanke på störningarnas omfattning inte längre är lämpliga för sitt inrättade syfte som bostäder. Ett grundläggande krav på en nutida bostad är att den duger för att tillfredsställa det grundläggande behovet av en normal nattvila och sömn, men så är inte fallet med husen i Malmberget. LKAB har tillåtits att negativt påverka boendemiljön i en sådan utsträckning att husen inte längre är att beteckna som bostadshus. Störningarna ökar allteftersom gruvan kommer närmare bostäderna och någon effektiv lösning innebärande flytt till likvärdigt boende i närheten eller väsentlig minskning av de sammantagna miljöstörningarna erbjuds inte, vare sig av LKAB eller av staten. När detta tillåts pågå över tiden utan nödvändiga åtgärder blir slutsatsen att detta är en överträdelse av artikel 8 i Europakonventionen. Enligt Europakonventionen krävs inte att miljösituationen är så allvarlig att den de facto allvarligt riskerar påverka de boendes hälsa, utan det är tillräckligt att miljöstörningarna allvarligt påverkar privat- och familjelivet samt möjligheterna att utnyttja det egna hemmet. Det finns idag inga krav på att ett gruvföretag i Sverige ska minska miljöstörningarna till en sådan nivå att boendemiljön fungerar

9 9 (17) tillfredsställande eller erbjuda en expropriationsersättning så att man kan köpa sig ett liknande boende för i närheten. Sammantaget innebär den svenska expropriations- och miljölagstiftningen ingen effektiv lösning på de boendes problem i Malmberget. 5. LÖSNINGAR PÅ PROBLEM I GRUVLAGSTIFTNINGEN I det följande presenteras lösningar på problem i gruvlagstiftningen TYDLIGARE REGLERING AV NÄR ÄGANDERÄTTEN SKA RESPEKTERAS Det måste tydliggöras under vilka omständigheter som gruvverksamheter ska få utsläcka äganderätten. Det inte acceptabelt att gruvor som kommer att leva under ett fåtal år, ger få lokala arbetstillfällen och lågt förädlingsvärde, ska få medföra allvarliga negativa långsiktiga samhällskonsekvenser. Sådana etableringar uppvisar inte samhällsekonomisk lönsamhet. Var gränserna går för när en gruvetablering ska få ske, är idag uppenbart osäkert. Detta måste tydliggöras. Ett sätt att stoppa kränkningarna av småhusägares rättigheter enligt Europakonventionen, är att återinföra ett egnahemsskydd i expropriationslagen, så att de småhusägare som måste flytta, tillförsäkras ett nytt liknande boende NYCKEL MOT NYCKELPRINCIPEN ÄR TYSK LAGSTIFTNING Utifrån hur Gällivare kommun och LKAB lägger fram saken i media, kan man få intrycket att rivningarna av Malmberget och Kiruna är unika händelser. Det är de inte. Ett land med enorm erfarenhet av motsvarande rivningar är Tyskland, där hundratals samhällen har rivits för att man ska komma åt brunkol. Det finns t.o.m. flera museer, som behandlar rivningarna av samhällen. Ett av muséerna heter Archiv verschwundene Orte ( orte.de) och ligger i Forst (Lausitz) i östra Tyskland. I Tyskland måste gruvföretagen enligt lagen erbjuda dem som måste flytta likvärdiga ersättningsbostäder. Detta brukar i Sverige populärt benämnas nyckel mot nyckelprincipen.

10 10 (17) Ett av museerna över tyska husflyttar, Archiv verschwundene Orte, Forst Lausitz Villaägarnas Riksförbund har mot bakgrund av den gedigna tyska erfarenhet valt att studera hur den tyska lagstiftningen fungerar, när tyska samhällen rivs. Ett av de största gruvföretagen i Tyskland är Vattenfall. Det ägs precis som LKAB av svenska staten och har bl.a. rivit och flyttat den tyska staden Horno. Man kan därför tycka att det ligger nära till hands att titta på hur den tyska lagstiftningen fungerar, när tyska samhällen rivs p.g.a. Vattenfalls brunkolsbrytning. Vid brytning av brunkol i aktuellt område gäller lagen om främjande av brunkol i delstaten Brandenburg, som lyder enligt följande 1. 1 För den tyska originaltexten, se bilaga.

11 11 (17) 1 Brunkolsbrytning Utvinning av brunkol i Lausitz- Spreewald, kan enligt lagstiftningen ske för att säkra tillgången till råvaror och energiförsörjning samt för att säkra landets konkurrenskraft under förutsättning att hänsyn tas till reservoarskyddet, de naturliga livsförutsättningarna och hänsynsfullt nyttjande av marken. 2 Gruvrelaterade omlokaliseringar av samhällen Vid expropriation av bostäder ska likvärdiga ersättningsbostäder erbjudas. Det ska därvid eftersträvas att genomföra flytten gemensamt som en helhetslösning, så att samhällelig gemenskap och sociala bindningar kan bibehållas på den nya platsen för samhället i fråga. Kostnaden för omflyttningen ska betalas av exproprianden. 3 Gruvrelaterade omlokaliseringar av sorbiska samhällen För bosättningar där en kontinuerlig språklig och kulturell sorbisk tradition till nutid kan påvisas, ska gruvrelaterade omlokaliseringar av samhällen erbjudas inom det traditionella sorbiska bosättningsområdet enligt 3 Enligt den tyska lagstiftningen kan man riva samhällen för att komma åt brunkol, men då måste även gruvbolaget bekosta nya bostäder. Man ska därvid eftersträva att genomföra flytten gemensamt som en helhetslösning, d.v.s. att inom en begränsad tidsram riva det befintliga samhället och bygga upp ett nytt samhälle istället på annan plats. De fördelar som lyfts fram med att flytten genomförs som en helhetslösning på ett socialt ansvarstagande sätt, där samhället återuppbyggs på annan plats, är bl.a. följande: 1. Tiden för rivning och flytt kan begränsas till en förhållandevis kort tidsperiod. 2. Gemenskaper mellan familjer, lekkamrater, medlemmar i föreningar osv. kan bibehållas, när avstånden blir desamma som innan flytten. 3. Skillnader mellan resursstarka och mindre resursstarka personer behöver inte få påverka hur flytten sker. 4. Det förtroende och den granngemenskap som råder i det tidigare samhället kan underlätta såväl flytten som uppbyggnaden av den nya gemensamma orten, vilket innebär att många problem kan undvikas eller begränsas.

12 12 (17) 5. När resurserna koncentreras till två platser, det nuvarande och det kommande samhället, ökar möjligheterna till en effektiv flytt och minskar även kostnaderna för gruvbolaget. 6. När invånarna kan involveras i planeringen av det nya samhället, kan också hänsyn tas till särskilda behov och önskemål bland invånarna. 7. När invånarna känner varandra sedan tidigare och har en gemensam historia, är det lättare att finna en gemensam bas och identitet i det nya samhället. 8. Det underlättar när alla på ett tidigt stadium vet att de inte behöver tvingas iväg någonstans, där de inte känner någon, utan kan känna sig trygga med att ett nytt samhäller kommer att byggas upp. Förutsättningen för att flytten ska genomföras gemensamt som en helhetslösning på ett socialt ansvarstagande sätt och att ett nytt samhälle byggs upp på annan plats, är att majoriteten av invånarna är för detta. I annat fall ska eftersträvas att i högsta möjliga utsträckning genomföra omflyttningen av invånare på ett socialt ansvarstagande sätt. Nya Horno (Rogow), en stad som har flyttats i Tyskland. I Sverige har det tagits diverse initiativ i Sverige, som berör situationen i de gruvsamhällen, som berörs av att behöva rivas och flyttas. Det har emellertid inte framkommit några egentliga lösningar på hur man ska kunna hantera följande.

13 13 (17) 1. rivningarna, 2. fördelningen av intäkter och kostnader till följd av rivningarna mellan gruvbolag, kommun och boende, 3. de boendes rätt att kunna bo kvar i närområdet utan att tvingas betala merkostnaden för ett nytt boende, samt 4. kravet att omflyttningen sker på ett smidigt sätt och får de boendes stöd, samt 5. beskattningskonsekvenser till följd av att boende tvingas flytta. Även om initiativen i sig må vara lovvärda, kan effektiviteten i det hela ifrågasättas. Något egentligt konkret resultat har inte nåtts. Villaägarnas Riksförbund ser därför saken på följande sätt. Varför ska man uppfinna hjulet på nytt? Det finns ett fungerande regelverk och system för rivning och återuppbyggnad av samhällen i Tyskland. Villaägarnas Riksförbund föreslår att regeringen tillsätter en utredning för att komma fram till hur flyttarna av Malmberget och Kiruna ska kunna genomföras och därvid hämtar inspiration från hur de tyska flyttarna går till. Statligt ägda Vattenfall har t.ex. rivit och flyttat staden Horno i Tyskland och därvid fått ge dem som har flyttat där nya ersättningsbostäder i enlighet med det tyska regelverket, varför man kan tycka att det ligger nära till hands att likaledes statligt ägda LKAB, borde göra detsamma i Malmberget och Kiruna. På så sätt kan en acceptabel lösning tas fram, som får flyttarna av samhällena att fungera på bästa möjliga sätt, såväl för enskilda som kommuner. I Tyskland har flyttarna förvisso ifrågasatts utifrån perspektivet, om det verkligen är rätt att riva bostäder för att komma åt brunkol, som är ett fossilt icke förnybart bränsle. Detta har dock inte skett i någon betydande utsträckning såvitt gäller omflyttningarna i sig och hur dessa har gått till, i förhållande till hur oerhört ingripande rivningar och flytt av hela samhällen är INFÖR EN RÄTTVIS MILJÖPRÖVNINGSPROCESS Gruvföretagen har enorma resurser att ta i anspråk i miljöprövnings- processerna. Enskilda fastighetsägare har att finansiera juridiskt och tekniskt biträde ur egen ficka, då varken rättshjälpslagen eller villahemförsäkringens rättsskyddsdel kan bidra med någon finansiering. Nästan alltid slutar detta med att småhusägarna står utan såväl juridiskt som tekniskt biträde i miljöprövningsprocesserna. Det blir helt enkelt för dyrt och för stora risker. Dessa ojämlika förhållanden bidrar naturligtvis till att miljötillstånden blir mer gruvbolagsvänliga och att boende sätts på undantag, innebärande bl.a. negativa konsekvenser för boendemiljön.

14 14 (17) Till saken hör också att landsortskommuner alltför ofta håller en låg profil i förhållande till gruvföretagen av omsorg om arbetstillfällen. Detta innebär dessvärre att småhusägare som hamnar i kläm vid en gruvetablering, ofta inte kan räkna med något stöd från sina kommuner. Vi får med nuvarande lagstiftning dessvärre en situation där enskilda närmast gruvorna råkar illa ut och inte har förutsättningar att tillvarata sin rätt gentemot gruvföretagen. Detta strider mot det allmänna rättsmedvetandet. Ett steg i rätt riktning är därför att enskilda i miljöprövningsmål gällande gruvverksamhet, får sina rättegångskostnader täckta av gruvföretagen på samma sätt som i vattenmål. Det är ju faktiskt gruvföretagens etableringar av gruvor, som framtvingar domstolsprövningarna. Enskilda boende hamnar oförskyllt i dessa processer och har egentligen inget att vinna på dem. Enligt 25 kap 2 miljöbalken gäller följande. stycket, och i mål som avses i 21 kap. 1 andra stycket, skall sökanden svara för sina egna och motparternas kostnader vid miljödomstolen." 5.4 TA FRAM EN MILJÖKVALITETSNORM FÖR VIBRATIONER Många människor störs av vibrationer från gruvor. Dessa mäts vertikalt enligt SS , som är en standard för att mäta risk för sprickbildning på bostäder, inte komforten för boende. För detta krävs istället triaxiala mätningar enligt SS Det saknas dessvärre miljökvalitetsnorm för hur mycket vibrationer boende i närheten av en gruva ska behöva tåla. En sådan miljökvalitetsnorm bör därför lämpligen fastställas MILJÖKVALITETSNORM FÖR DAMNING Många boende störs idag av omfattande damning i Malmberget och andra gruvorter. Ett förslag till gränsvärde togs fram år 1968, men det blev aldrig verklighet och idag vet ingen vad som egentligen gäller. LKAB tillämpar alltjämt detta uråldriga gränsvärde, trots att utvecklingen på miljöområdet har gått fram oerhört sedan år En miljökvalitetsnorm för damning som speglar dagens miljökrav bör därför lämpligen tas fram.

15 15 (17) 5.6 INFÖR SKYDDSAVSTÅND MELLAN GRUVOR OCH BOSTÄDER Tydlig reglering saknas för hur gränserna mellan brytningsområde och bebyggelse ska dras. Vid underjordisk brytning påverkas inte bara markytan direkt ovanför gruvan, utan även markytan vid sidan om gruvan. Detta sker genom sprickbildning, vibrationer m.m. Marken ovanför gruvan kollapsar även med tiden. Likaså mark vid sidan om gruvan kollapsar efter hand till följd av den s.k. rasvinkeln. Enligt kap 3 kap 7 och 5 kap 10 minerallagen får undersökningsarbete och bearbetning av mineral inte ske bl.a. inom detaljplanelagt område eller inom 200 meter från bostadsbyggnad. Bergmästaren kan dock meddela dispens från dessa krav. I Boverkets allmänna råd 1995:5, Bättre plats för arbete, som har utarbetats tillsammans med Naturvårdsverket, Räddningsverket och Socialstyrelsen anges ett riktvärde om meter som skyddsavstånd för gruva. Länsstyrelsen kräver i den miljöprövningsprocess som pågår i Malmberget till följd av de kraftiga miljöstörningarna ett skyddsavstånd på 500 meter från gruvan. Oavsett om man använder sig av 500- metersgränsen eller metersgränsen, innebär detta att stora delar av Malmberget måste utrymmas. Länsstyrelsen krav är naturligt. Det går inte att på ett praktiskt godtagbart sätt att kombinera tung gruvindustri med boende. Frågan är vad som är ett acceptabelt säkerhetsavstånd mellan bostäder och gruvor. Detta måste fastslås på ett tydligt sätt, då gruvindustri ofta orsakar enorma miljöstörningar i närområdet. Dagens situation i Malmberget, med ett stort gruvhål direkt invid bebyggelsen, nattliga sprängningar varje natt, damning, buller m.m., är fullkomligt oacceptabel. I och med att det idag inte finns någon reglering av hur nära bebyggelse gruvbrytning får ske, planeras flera gruvor i landet med samma närhet till bebyggelse som i Malmberget. Det lämpliga är att riksdag och regering ser till att få en avståndsreglering i svensk lagstiftning. I annat fall lär saken utan tvekan komma att få prövas i Europadomstolen SÄKERSTÄLL ATT EFTERBEHANDLINGSKOSTNADEN INTE BELASTAR SKATTEBETALARNA Om en gruva går i konkurs eller på annat sätt ekonomiskt havererar riskerar skattebetalarna att få ta kostnaderna för efterbehandling. Enligt medias rapportering riskerar de konkursade gruvorna vid Ersmarksberget och Svartträsk att kosta skattebetalarna mer än 200 miljoner kr p.g.a. att

16 16 (17) inte mer än 3 miljoner kr avsatts för att städa upp efter verksamheten. Det måste på ett bättre sätt säkerställas att kostnaden för efterbehandling inte hamnar på skattebetalarna REGERINGEN MÅSTE TA SITT ANSVAR FÖR MILJÖ-, RÄTTS- OCH SAMHÄLLSKONSEKVENSER AV STATSÄGDA BOLAG Statsägda LKAB:s verksamhet i Malmberget föranleder ett ifrågasättande av statens ansvar och efterlevnad av den etik och moral som avkrävs annan näringsverksamhet samt statens förmåga att utforma och följa upp ägardirektiv i statsägda företag. Även om expropriationslagen inte ger boende rätt till ersättningsbostad, kan man tycka att regeringen borde ge LKAB direktiv att inte utnyttja den bristfälliga lagstiftningen och se till att hålla boende som måste skaffa ny bostad skadeslösa. 5.9 MINERALERSÄTTNING Staten erhåller 0,5 promille av mineralvärdet i mineralersättning, när det bryts malm i en gruva. Problemet för många gruvkommuner är att de anställda i gruvbolagen inte bosätter sig där, utan bor någon annanstans i Sverige eller utomland och därmed inte betalar kommunalskatt i kommunerna. Gruvkommunerna får därmed stå kostnaderna för gruvetableringen, t.ex. i form av att ytterligare infrastruktur etc. måste byggas upp. Ett sätt att lösa detta problem på, skulle kunna vara att låta dessa kommuner få mineralersättningen istället för staten.

17 17 (17) 1 Braunkohlengewinnung Braunkohle, die in der Region Lausitz- Spreewald lagert, kann nach Maßgabe der Gesetze zur Sicherung der Rohstoff- und Energieversorgung sowie zur Stärkung der Wirtschaftskraft des Landes unter Berücksichtigung des Lagerstättenschutzes, des Schutzes der natürlichen Lebensgrundlagen und bei schonender Nutzung des Bodens gewonnen werden. 2 Bergbaubedingte Umsiedlungen Für die unvermeidbare Inanspruchnahme von Siedlungen ist rechtzeitig gleichwertiger Ersatz anzubieten und zu gewährleisten. Es ist anzustreben, dörfliche Gemeinschaften und soziale Bindungen durch gemeinsame Umsiedlungen zu erhalten. Die Umsiedlung erfolgt auf Kosten des Bergbautreibenden. 3 Siedlungsgebiet der Sorben (Wenden) Für Siedlungen, in denen eine kontinuierliche sprachliche und kulturelle sorbische Tradition bis in die Gegenwart nachweisbar ist, sind im Falle einer bergbaubedingten Umsiedlung geeignete Wiederansiedlungsflächen innerhalb des angestammten Siedlungsgebietes der Sorben (Wenden) im Sinne von 3 Abs. 2 des Sorben(Wenden)- Gesetzes anzubieten.