Anteckningar från De 5 Storas workshop om åtling och rovdjursturism, Finland 9-11:e september.

Transkript

1 Anteckningar från De 5 Storas workshop om åtling och rovdjursturism, Finland 9-11:e september. Deltagare Christina Nilsson-Dag Tomas Frisk Olle Larsson Lotta Zetterlund Glenn Mattsing Karl Gullberg Monica Robin Svensson Tom Arnbom Håkan Vargas Björn Ljunggren Magnus Elander Lassi Rautiainen Svenska Jägareförbundet Rovdjurscentret De 5 Stora Svenska djurparksföreningen LRF Rovdjurscentret De 5 Stora Länsstyrelsen, Gävleborgs län Stiftelsen De 5 Stora WWF Svenska ekoturistföreningen Svenska rovdjursföreningen Amarok Finsk fotograf och näringsidkare Lassi Rautiainen - hur verksamheten byggdes Hur det började Lassi berättar att han har samiskt påbrå och växte upp i ett samhälle där alla tyckte sig veta allt om björnar. Skrönorna var många men få hade någonsin sett en björn. Han började fotografera björn redan De första bilderna tog han sittande i ett träd, bredvid en slagen älg. Snart började han bygga gömslen och uppger att han närmast blev sjuk av gömslena, och bara ville ha mer. Han gav senare ut ett antal fotoböcker och etablerade kontakt med filmaren Bo Kristiansson Bosse spenderade mycket tid hos Lassi och blev klar med en film för SVT 1985, varpå han började turnera och berätta om verksamheten. I början av 90-talet ökade Lassis verksamhet drastiskt. Hans koncept hade blivit känt och lockade allt fler, främst fotografer som ville fotografera björnar. Erfarenheter av åtling Efter trettio år av åtling vid ryska gränsen uppger Lassi att han aldrig haft problem med att björnar vant sig vid människor så pass att de blivit farliga. Inte heller på andra platser i Finland, där man jobbar med rovdjursturism, har det enligt Lassi rapporteras problem av den typen. Han tror att det är stor skillnad på björnar som lever i fredade områden och björnar som lever i områden med

2 jakt. Lassi tror att det är avsaknaden av jakt som ger oskygga djur. Han nämner att människor dödats av björnar i Jasper nationalpark i Kanada, där jakt inte bedrivs. Han konstaterar att det finns hyggliga chanser att se björn i Janaliparken (Ryssland), där ingen jakt bedrivs. Men att det är betydligt svårare utanför parken, ungefär som i Sverige och Finland. Lassi menar att björnar som lever i närhet till människor, och till exempel äter sopor, får ett helt annat beteende och utgör det största problemet. Problem med närgångna björnar har också varit ett problem i Finland. Enligt Lassi har det varit större i områden där jakten varit mindre omfattande. Omfattning av rovdjursturismen i Finland I området Norrkarelen till Kusamo, östra Finland, finns idag tolv näringsidkare som livnär sig på rovdjursturism. Totalt har dessa anläggningar besökare/år. En gästnatt kostar kr/natt. Problem kring åtlar i Finland Ett problem som Lassi ser min sin verksamhet just nu är att jägare vill jaga på, eller i närheten av hans åtlar. Han har lyckats få sitt närområde skydda från jakt vilket han anser är viktigt för denna typ av turism. Att skjuta björn har extremt hög status i vissa grupper i Finland, men det är inte tillåtet att jaga på åtel, eller nyttja åtel vid jakt. Straffsanktionerna vid jaktbrott är dock låga. Det har förekommit att man konstaterat tjuvjakt på älg för att göra åtel. Avundsjuka har även varit ett stort problem. En stor mängd, helt grundlösa rykten, om hans åtling har cirkulerat. Lassi har bl.a. varit stämt tre gånger i tinget, men vunnit alla. Ilpo Kojala - Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet i Finland Björnar i Finland Tätheten av björn är störst i östra Finland, men viss ansamling finns i mitten av landet. Antalet björnar är ca 800 stycken (baserat på föryngringar/år multiplicerat med 10) och de härstammar från ett få antal björnar. Stammen ökade under 90-talet men har varit ganska stabil under 2000-talet. Tätheten är betydlig större i Ryssland där finns uppskattningsvis 20-60/1000 km2 medan det i Finland finns som mest 20/1000km2. Tididgare har ungefär 100 björnar skjutits legalt men på senare tid har det sjunkit och nu skjuts 70-80/år. Den tyngsta björn som skjutits vägde 373kg. Vargar i Finland Målet för den Finska förvaltningen är minst 20 föryngringar per år. Total uppskattades stammen till vargar under den gångna vintern och den årliga ökningen är 19%. Antalet kullar har utvecklats enligt följande sedan 1996; 4,5,5,8,10,11,11,13,16,20,25. Flockstorleken är i Finland i genomsnitt sju vargar. Årligen lämnar vargar sina flockar för utvandring. Vargarna lämnar sitt hemområde på våren (mars, april och maj) d.v.s. då isläget inte är det bästa för att vandra från Finland över iden till Sverige.Det finns två invandringsvägar till Sverige på vintern; via Tornedalen och över isen till Umeå, Ingen av de vargar som utvandrat till renskötselområdet har föryngrat sig. Under sköts 38 vargar legalt. Därtill kommer en ej obetydlig tjuvjakt. Totalt har 82 vargar radiomärkts i Finland. Av de radiomärkta har 16 skjutits legalt och 8 illegalt. Därtill har några hittats döda av andra

3 orsaker. Dödligheten är 20%. Problem med vargarna är störst i renskötselområdet, men vargarna är även ett problem för det vildrensbestånd som finns söder om renbetesgränsen. En studie har visat att en vargtik normalt dödar två renkalvar i veckan, förutom annat vilt. Studier har också visat att andelen vildrenkalvar minskar i takt med att vargstammen ökar. Problemet med att vargar dödar hundar är större i Finland än i Sverige. Totalt dödas hundar per år i Finland. Järv Järvar har blivit introducerade till vissa områden i Finland. Idag finns något över 100 individer och man ser en svag ökning. Järven är det rovdjur som återhämtat sig sämst. I alpina miljöer äter järven framförallt renar och i skogsmiljö utgör älgkadaver en stor del av födan. Lodjur Lon är det vanligaste stora rovdjuret i Finland. Stammen har ökat kraftigt och består idag av ungefär 1200 individer men bara i renskötselområdet. Vitsvanshjorten ökar i antal och utgör en viktig bas för lodjuren. Årligen skjuts ca 70 lodjur. Ilpo om åtling för fotografering Ilpo bekräftar det Lassi berättade om rovdjursturism i området. Bland annat att det inte tycks ha medfört ökat antal problembjörnar. Han berättar också att skyddszonerna som Lassi har runt sin verksamhet upprör och gör att vissa jägare klagar. Ilpo tror, precis som Lassi, att jakten i viss mån motverkar problembjörnar. De största björnarna som skjutits i Finland har skjutits i områden med åtlar. Ilpo har inte sett negativa effekter av att björnarna har så god tillgång på mat. Något som lyfts fram som ett problem då och då. Björnarna har visat sig vara som störst vid års ålder. Med hjälp av gps-teknik vet Ilpo att ett tiotal björnar regelbundet rör sig i området där Lassi åtlar. En studie om just björnar och åtling i turistsyfte är på gång men ännu ej sammanställd och publicerad. Björnarna rör sig över stora områden och det är uppenbart att de nyttjar åtlarna i olika mängd. Åtlarna verkar bara utgöra en del av björnarnas föda. Det syns spillningen runt åtlarna att de också äter mycket bär. Förutom den föda som vi i Sverige lärt oss att björnar äter, konstaterar Ilpo att även asplöv är viktig föda för björnarna i Finland. Tomas Frisk - vilka regler gäller vid åtling? Tomas presenterar kortfattat ett PM som Svenska jägareförbundet nyss gett ut. Det handlar om hur jägareförbundets jurist tolkat reglerna från jordbruksverket. Se bilaga. Ny undersökning om åtling i världen Tomas redovisar korta utdrag från en litteraturstudie och intervjuundersökning som Veronica Salhén gjort för Skandinaviska björnprojektet och naturvårdsverket. Studien är ännu inte officiell men bifogas detta dokument så fort det blir klart.

4 Undersökningen innehåller, enligt ett sammandrag som vi fått, några i sammanhanget mycket intressanta konstaterande. Bland annat menar Veronica att det inte finns några studier där habituering vid åtling studerats. Hon skriver också att olika förvaltare som tillämpat åteljakt på björn inte upplevt att det medfört några problem gällande habituering. Håkan Vargas - Rovdjursturism i Sverige Håkan Vargas är en de arrangörer som jobbar med någon form av rovdjursturism i Sverige. Tillsammans med hustrun driver han Vargas vildmarkslodge i Alfta finnskog, Hälsingland, och har de senaste åren lagt mycket kraft på uppbyggnaden av gömsle för björnskådning. Håkan berättar att hans besökare ser björn i 80-90% av fallen på försommaren, innan bären mognar. Däremot är det betydligt svårare att locka björnar till åtelplatserna på sommaren enbart med vegetabilisk åtel. Idag lägger Håkan ut frukt, limpor och yogurt, men korparna tar mycket av åteln. Han vill därför lägga ut en större mängd mat, och framförallt animalisk åtel, så att maten finns kvar under längre tid. De ser en stor efterfrågan på arrangemangen, även från utlandet. Då handlar det mest om kunder från England. De har fått beställning på tre eller fyra arrangemang i samarbete med Naturetrek, en av världens största naturresearrangörer, som nyligen bestämt sig för att samarbeta med Vargas vildmarkslodge. Om de skulle kunna åtla med kött tror han att anläggningen skulle kunna var fullsatt under hela sommaren. Varje deltagare betalar ungefär 3000kr/natt. Magnus Elander - Rovdjursturism i världen Magnus visade bilder från platser där djur utgör spetsturistattraktioner. Till exempel lejon i Afrika, isbjörnar på Svalbard, valrossar på Grönland m.m. Magnus hävdar att björn och varg har samma status som de andra däggdjuren som årligen lockar massor av människor till naturarrangemang. Han tror att det finns goda möjligheter till att utveckla rovdjursturism i Sverige. Diskussion Efter föredragen inleddes en gemensam diskussion kring åtling för turism. Alla var överens om att kunskapen i ämnet var låg innan dessa föredrag, Under mötet diskuterades också hur De 5 Stora skulle kunna sprida kunskapen som framkommit under seminarium. Frågor som diskuterades: 1. Kan man tänka sig åtling för turism i Sverige? Alla var överens om att det finns möjligheter att prova på utökad åtling, under förutsättning att aktuella oklarheter kan redas ut. Det största frågetecknet är det kring möjligheterna att använda tamdjur som åtel, vilket av många anses vara en förutsättning för att driva kommersiell verksamhet. Alla var även överens om att det bör finnas vissa restriktioner för arrangörer av rovdjursturism, och att ett bra första steg skulle vara en studie i något område som lämpar sig för den typen av rovdjursturism. Kanske kan någon typ av egenkontroll vara aktuellt.

5 Risker/frågetecken: De veterinärmedicinska riskerna bör utredas. Vad händer när man slutar åtla? Kan det rörliga friluftslivet påverkas negativt? Är det möjligt att skapa skyddszoner kring åtelplatserna? (som Lassi R.) Finns intressekonflikter, med t.ex. jägare. Positiva effekter: Rovdjursturism kan förstärka informationsbudskapet om rovdjur. Rädslan för rovdjur kan minska. Insamling av data kan främja forskning och förvaltning. Stärkt turistnäring, framförallt i glesbygden där nya arbetstillfälle behövs. Stärkt varumärke då Sverige kan erbjuda en internationell spetsprodukt. Djuren blir tillgängliga för flera grupper människor, t.ex. funktionshindrade. Eventuellt minskade skador på tamdjur då rovdjuren lockas till åtlar. Minskad byteskonkurrens. Artbevarande effekter på till exempel skogsjärvar och örnar. 2. Kan man tänka sig åtling för jakt i Sverige? För denna fråga kommer Veronica Sahléns rapport att bli betydelsefull. Då vi bara hade tillgång till ett sammandrag kunde vi inte dra några slutsatser, även om den indikerar att åteljakt tycks fungera bra på många platser. Gruppen var överens om att jakt vid åtling skulle kunna vara aktuellt om inga problem faktiskt kan påvisas. En farhåga som lyfts upp är att åteljakt skulle kunna innebära att honor skjuts från sina ungar. Gruppen var osäker på om risken finns, och om den risken är överdriven i debatten. Åteljakt kan minska skadeskjutningar och det är ett mycket stort plus. Åteljakt kan i viss mån öka möjligheten att välja djur. Sahléns rapport indikerar att risken för habituering är överdrivna då de som idag använder sig av åteljakt inte upplever några problem. Flera förvaltare som arbetar med åteljakt anser till och med att det kan minska problemen med habituering. Men det ska understrykas att omfattande restriktioner används där åteljakt idag tillämpas. Gruppen var överens om att någon typ av sådant regelverk behövs och att åtling för jakt kanske ska vara tillståndspliktigt. Hänsyn bör tas till rörligt friluftsliv, tamdjur, rovdjursturism m.m. Åtlingen bör heller inte ske för nära bebyggelse, och under en begränsad tid av året. 3. Kan man tänka sig åtling för andra ändamål. - Bevarandeprojekt. - Alternativ för att skydda tamdjur. - Alternativ för att skydda grödor/styra viltet. 4. Hur går vi vidare efter detta möte Diskussioner i de lokala rovdjursgrupperna (Länsveterinär bjuds in). Seminarium för att lyfta frågorna (ev. bjuda in Veronica, Ilpo). Ev. försöksverksamhet kopplat till forskning som följs upp.