Marknadsöversikt 4b/2010. Översikt över marknaden för audiovisuella medier. Marknadsöversikt 4b/2010

Transkript

1 Marknadsöversikt 4b/2010 Översikt över marknaden för audiovisuella medier 2010 Marknadsöversikt 4b/2010

2 Marknadsöversikt 4b/2010 Översikt över marknaden för audiovisuella medier Kommunikationsverket 2010 Förfrågningar:

3 INNEHÅLL 1. INLEDNING 2 2. KONSUMTION AV AUDIOVISUELLA INNEHÅLLSTJÄNSTER Tv-tittande Audiovisuella innehållstjänster 5 3. UTBUDET AV AUDIOVISUELLA INNEHÅLLSTJÄNSTER Televisionsverksamhetens penningflöde Affärsmodeller för audiovisuella innehållstjänster Produktionskedjan för audiovisuella innehållstjänster FÖRÄNDRINGAR I TV-INNEHÅLL Strukturella förändringar Nya tjänster 19 BILAGOR 23

4 1. INLEDNING Ett särskilt drag hos den audiovisuella verksamheten i Finland har varit att de tv-aktörer som tillhandahållit fritt mottagbart programinnehåll har haft en stark roll. Även om de fyra riksomfattande gratiskanalernas tittarandel har sjunkit till cirka 70 procent, är tittarandelen på alla de kanaler som ägs av de företag som tillhandahåller dessa kanaler 90 procent. Dessa traditionella aktörer har åtminstone fram till i dag varit starka även inom webb-tv. Webb-tv liksom inspelat tv-tittande har främst kompletterat livetittandet. De största förändringarna i användningen av audiovisuella innehållstjänster väntas dock ske utanför den traditionella tv-verksamheten. I synnerhet de yngsta tv-tittarna fungerar i detta fall som förtrupper för konsumtionsbeteendet. Vad gäller serviceutbudet ökar samarbetet mellan olika aktörer ytterligare, och nya aktörer dyker upp i de olika skedena av verksamhetskedjan, i synnerhet på grund av den låga tröskeln för distribution över internet. Dessa förändringar gör det allt svårare att definiera den audiovisuella mediemarknaden. Lagen om televisions- och radioverksamhet ändrades våren 2010 för att motsvara det europeiska direktivet om audiovisuella medietjänster (AV-direktivet). Genom ändringen utvidgades lagens tillämpningsområde till att vid sidan av den traditionella, s.k. linjära tvverksamheten även gälla icke-lineära medietjänster, som främst utgörs av beställprogramtjänster som distribueras över internet. Med en linjär tjänst avses en medietjänst där utövaren av programverksamhet tillhandahåller program som kan ses i realtid enligt ett visst programschema (s.k. push-tjänster). Med icke-linjära tjänster avses däremot medietjänster som konsumenten kan välja att se vid en lämplig tidpunkt utifrån den programförteckning som programleverantören tillhandahåller (s.k. pull-tjänster). I AV-direktivet omfattar definitionen av audiovisuella tjänster endast sådana audiovisuella medietjänster som är massmedietjänster, dvs. tjänster som riktar sig till en betydande del av allmänheten och som kan ha en tydlig inverkan på en betydande del av allmänheten. Direktivets tillämpningsområde omfattar all slags ekonomisk verksamhet, inklusive den verksamhet som bedrivs av företag som tillhandahåller public service. Det omfattar dock inte verksamhet som främst är icke-ekonomisk och som inte konkurrerar med tvsändningsverksamheten. Sådana tjänster enligt direktivet är till exempel privata webbsidor och -tjänster som tillhandahåller eller distribuerar audiovisuellt innehåll som producerats av privata användare för att distribueras eller bytas inom olika tematiska grupper. 2

5 I denna översikt behandlas marknaden för audiovisuella medier utifrån både konsumtion och utbud. Dessutom behandlas förändringarna i tv-verksamheten och beskrivs de nya audiovisuella tjänsterna på ett allmänt plan. Översikten är inte endast begränsad till AVdirektivets tillämpningsområde, men fokus ligger dock på behandlingen av tv-program och de potentiellt starkaste konkurrenterna till dem. 3

6 2. KONSUMTION AV AUDIOVISUELLA INNEHÅLLSTJÄNSTER 2.1 Tv-tittande År 2009 tittade finländarna på tv i genomsnitt 2 timmar och 56 minuter per dag. Dagligen tittade finländarna på fem kanaler i genomsnitt, och den mest populära tidpunkten för tvtittande, så kallade prime time, inföll om kvällarna mellan klockan 18 och 23. Under prime time samlade tv över en miljon finländska tittare. Speciellt klockan under veckoslut var en populär tid för tv-tittande med tittarsiffror på 1,9 miljoner finländare i genomsnitt. Antalet gratiskanaler 2009 uppgick till 12. De fyra mest populära kanalerna hade en tittarandel på 73 procent. Även om antalet gratiskanaler har ökat betydligt, uppgick tittarandelen för MTV Medias, Nelonen Medias och Rundradions kanaler till sammanlagt 91 procent Detta visar att dessa aktörer har lyckats bevara sin ställning. I stället för att gå över till konkurrerande kanaler har tittarna främst flyttat från dessa aktörers baskanaler (Yle TV1, Yle TV2, MTV3 och Nelonen) till specialkanaler och dotterkanaler som kompletterar huvudkanalernas program. Sammanlagt 28 procent av hushållen prenumererade på betal-tv år Däremot hade redan 43 procent av tv-hushållen en inspelande digital tv-mottagare. Sammanlagt 65 procent av tv-hushållen meddelade att de ägde en bildrörstelevision och 57 procent meddelade att de ägde en platt-tv i november Vid samma tidpunkt meddelade 30 procent av tv-hushållen att de hade en högupplösnings-tv (HD). Ungefär vart fjärde tvhushåll hade en HD-mottagare (Full HD eller HD Ready), och knappt två procent av tvhushållen prenumererade på HD-kanaler. Under de senaste åren har finländare köpt en hel del nya tv-mottagare, eftersom den nyaste mottagarens ålder var under ett år i 20 procent av tv-hushållen och ett till två år i 22 procent av tv-hushållen. Den traditionella tv-mottagaren har bevarat sin popularitet, och webben och mobilnätet används främst för att komplettera tittandet. Motiven och sättet för tittandet via traditionella och nya medier avviker från varandra. Man ser på webb-tv när det passar bäst in i ens eget tidsschema. Mobiltittandet är i sin tur mindre platsbundet. De nya tv- och videoapparaterna är lättare att koppla till webben, och egna lättanvända webbtjänster har lanserats för sådana syften. Denna utveckling kan tänkas indikera en betydande ökning av beställtevetjänster i framtiden. 4

7 Vid sidan av webb- och mobiltittande kompletterar även det tidsmässigt uppskjutna tittandet det traditionella tittandet. I tv-hushåll med inspelande digitalmottagare var det uppskjutna tv-tittandets andel av det totala tittandet 13 procent år Fem procent av det inspelade tittandet inträffade samma dag som programmet sänts och åtta procent inom en vecka från sändningen. I alla tv-hushåll var det inspelade tittandets andel fem procent av det totala tittandet. 2.2 Audiovisuella innehållstjänster Även resultaten av de undersökningar om audiovisuella innehållstjänster som Kommunikationsverket låtit göra stöder uppfattningen om att traditionell tv har en stark ställning. Enligt undersökningen från hösten 2010 följer år gamla finländare audiovisuella innehållstjänster främst via traditionell tv under sändningstid, dvs. som livetittande (85 procent). Den näst populäraste formen för konsumtion av AV-innehåll var via externa inspelningar såsom video eller DVD samt via korta videoklipp på internet (cirka 60 procent). Att se på upptagningar av tv-program efter sändningen kom på fjärde plats (55 procent), medan det mest sällsynta är att titta på tv-liknande video över internet (43 procent). Jämfört med situationen året innan har den inbördes ordningsföljden mellan olika plattformar varit densamma i hela målgruppen, men små förändringar har inträffat i tittarandelarna, vilket framgår av figuren nedan. I tv under sändningstid Externa inspelningar såsom video och/eller DVD Korta videoklipp via internet Efteråt i tv dvs. som sparade program Videor som liknar tv-program via internet Med mobiltelefon dvs. som mobilsändning Tittar inte alls 3 % (n = 4350, hushållet har en apparat) 2010 (n = 4233, hushållet har en apparat (= alla som svarade)) Figur 1: Tittar på fritiden på AV-innehåll, dvs. innehåll med rörlig bild och ljud såsom tv-program, tvprogramliknande videor eller upptagningar åtminstone ibland på följande sätt. 5

8 Enligt resultaten förefaller livetittandet allmänt oberoende av ålder, när fenomenet betraktas som konsumtion av AV-innehåll som åtminstone ibland sker på fritiden. Inte heller det inspelade tittandet uppvisar någon större åldersbunden variation med undantag för att det är något mer sällsynt bland åringar (39 procent) och å andra sidan något mer vanligt bland åringar (66 procent). Däremot är konsumtionen av korta videoklipp och tv-programliknande videor över internet betydligt vanligare bland de yngsta åldersgrupperna. I synnerhet det senare alternativet nämns allt oftare bland åringar (64 65 procent). Att se på externa inspelningar är vanligast upp till 45-årsåldern. Tv-tittandet i realtid har emellertid enligt alla som svarade minskat klart under det gångna året. De åringar som svarade anser att minskningen har varit särskilt kraftig. Även åringarna meddelade att de ser betydligt mindre på tv än tidigare. På motsvarande sätt anser de unga åldersgrupperna att webbtittandet ökat mest under det gångna året. Saldotal*: Alla som svarade n = år, n = år, n = år, n = år, n = år, n = år, n = 876 Tv-tittande det gångna året Tv-tittande nästa år Mottaget AV-innehåll via internet det gångna året Mottaget AV-innehåll via internet nästa år *Saldotalet erhålls genom att man från den uppskattade ökningen i tittandet avdrar den uppskattade minskningen i tittandet. Oförändrat tittande beaktas inte. Till exempel talet -29 i kolumnen Alla innebär att tv-tittandet under det gångna året minskat så här mycket mer än det ökat. Tabell 1: AV-barometer 2010, alla som svarat. När man granskar dem som redan nu ser på tv-program både i tv och på internet berättar nästan varannan av dem som svarat att webbtittandet blivit vanligare under året. Ett år tidigare bedömdes ökningen i tittandet ha varit ännu större i denna grupp. Sammanlagt 45 procent av denna målgrupp uppskattade att webbtittandet var oförändrat under året. Var tredje av den ovan nämnda målgruppen uppskattade att de skulle se mer tv-innehåll på webben under det år som följde på undersökningen. Denna andel har sjunkit något från den föregående undersökningen. På motsvarande sätt tror en större andel 58 procent att webbtittandet kommer att hålla sig på samma nivå. 6

9 Tittande via internet 70 Innevarande år 70 Följande år % Ökat Har varit oförändrat Minskat Kan inte säga 0 Ökar Förblir oförändrat Minskar Kan inte säga 2010 (n = 1560, följer med i tv och på w ebben) 2009 (n = 1565, följer med i tv och på w ebben) Figur 2: Förändring i webbtittandet under det gångna och därpåföljande året. Det ser med andra ord ut som om bedömningarna av de framtida förändringarna i tittandet är försiktigare än bedömningarna av vad som skett under det gångna året. Även om livetittandet uppskattas minska ytterligare, förväntas ändringen inte vara lika stor som tidigare. Övergången från traditionellt tv-tittande til tittande via internet förväntas inte heller öka lika kraftigt som under det senaste året. Trots detta har övergången till tittande via internet varit kraftig och fortsätter att vara det i synnerhet bland de yngre. Den yngsta åldersgruppen följer mest med olika slags underhållningsprogram och serier via internet. Personer i årsåldern följer mer jämnt med olika slags program på webben, medan nyheter är den viktigaste programtypen på webben för över 35 år gamla personer. De vanligaste orsakerna till att inte titta på tv-program via internet är att det är svårt att hitta och välja där, att man saknar intresse och att datorns skärm är liten eller ljudkvaliteten dålig. Var fjärde ansåg även att det är obekvämt att sitta vid datorn och titta på program. I synnerhet de yngre stördes också av uppkopplingens långsamhet. Via mobiltelefonen tittar man mycket lite på tv-innehåll generellt sett. Orsaken till detta är främst att tjänsten inte anses vara intressant, att telefonens skärm är för liten eller ljudkvaliteten för dålig och att man inte vill betala extra för tjänsten. Att man endast använder telefonens basfunktioner, dvs. för samtal och textmeddelanden, anges också ofta som orsak till att man inte tittar på tv-program via denna plattform. I den yngsta 7

10 åldersgruppen är orsaken till att inte använda tjänsten särskilt att den är avgiftsbelagd. Men även andra orsaker nämns. De har ofta även sådana telefoner med vilka man inte kan titta på tv. Med hjälp av klusteranalysen utifrån undersökningsdata fann man sex olika slags konsumentgrupper som skiljer sig från varandra i tre dimensioner: tv-tittande och dess betydelse, internetanvändning och dess betydelse samt hur snabbt ny kommunikationsteknik anammas. Den största konsumentgruppen (ca 30 procent av målgruppen) utgörs av traditionella lightkonsumenter av tv för vilka internet dock är en viktig plattform och som anammar ny teknik rätt långsamt. I denna grupp finns mer kvinnor än i genomsnitt. Den näst största gruppen (ca 30 procent) utgörs av traditionella storkonsumenter av tv för vilka både tv och internet är viktiga, men som anammar ny teknik mycket långsamt. Även i denna grupp finns det mer kvinnor än i genomsnitt. De återstående fyra grupperna är betydligt mindre än de ovan nämnda, och var och en av dem står för cirka 10 procent av populationen i målgruppen. De tydliga teknologiska föregångargrupperna är på samma linje som de två största grupperna vad gäller betydelsen av tv och internet, men vad gäller anammandet av ny teknologi representerar de den motsatta polen än de traditionella konsumentgrupperna. I bägge föregångargrupper är männens andel större än i genomsnitt. De som endast använder webben är också yngre än i genomsnitt och skiljer sig tydligast som tidiga anammare av ny teknik. Två grupper som fullständigt avviker från de ovan beskrivna grupperna är den grupp som endast ser på tv och som inte skiljer sig från genomsnittet vad gäller anammandet av ny teknik samt den grupp som förhåller sig rätt traditionellt till teknik och som är rätt passiva i förhållande till allt audiovisuellt innehåll. Bägge grupper domineras av äldre personer och den senare även av kvinnor. 8

11 3,0 0 1,5 0 0,0 0 0,0 0 2,2 5 4,5 0 Tevens betydelse och användning R2 R3 R5 R6 R1 R4 Anammande Mycket traditionell Ganska traditionell Ej traditionell, och ej föregångare Teknisk föregångare Teknisk föregångare, tidig anammare Internets betydelse och användning Grupp 1(R1): TRADITIONELLA STORKONSUMENTER AV TV, N = 1098 Grupp 2 (R2): ENDAST TV-TITTARE, N = 310 Grupp 3 (R3): TRADITIONELLA PASSIVA, N = 600 Grupp 4 (R4): TRADITIONELLA LIGHTKONSUMENTER AV TV, N = 1104 Grupp 5 (R5): TEKNISKA FÖREGÅNGARE I ANVÄNDNING AV ELEKTRONISKA MEDIER, N = 657 Grupp 6 (R6): TEKNISKA FÖREGÅNGARE SOM ENDAST ANVÄNDER WEBBEN, N = 464 Figur 3: Konsumentgrupper av audiovisuella innehållstjänster. 9

12 3. UTBUDET AV AUDIOVISUELLA INNEHÅLLSTJÄNSTER 3.1 Televisionsverksamhetens penningflöde År 2008 uppgick den totala omsättningen för tv-verksamheten till cirka 950 miljoner euro. Reklamens och betal-tv:s sammanlagda andel av den var ungefär hälften, medan tv-avgifts andel hade sjunkit till 40 procent. Resterande knappt 10 procent bestod av grundavgifter för kabel-tv. I figur 4 beskrivs tv-verksamhetens penningflöde i Finland Innehåll Sponsring et c. < 10M Of fent lig finansiering <10 Försäljning av innehåll TV- avgif t er 260 Reklam 268 Best ällning (avgif t -TV) 145 Distribution av innehåll KTV- abonnemang 55 Bredbandsanslut ningar 530 Producenter <300 Broadcasters 674 TV- distributörer 120 Bredband 530 Produkt ion In house 180 självst ändiga 90 Dist ribut ionsavgif t er Terrest rial 45 Sat ellit 20 Inköp av rättigheter Sport 30 Int ernat ionella st udior och syndikat 120 Innehavare och säljare av rättigheter 155 Källa: KM, Television kehitysnäkymät - päivitys, opublicerat rapportutkast Figur 4: Tv-verksamhetens penningflöde 2008 (mn euro). 3.2 Affärsmodeller för audiovisuella innehållstjänster Strukturen hos affärsmodellen för utbudet av audiovisuella innehållstjänster kan indelas i en strukturkedja bestående av sju faser från definitionen av affärsverksamhetsformen till försäljningen till slutkunderna och hanteringen av kunderna. Valen av de olika faserna i den strukturella kedjan är beroende av valen i de andra faserna. Grundantagandet för affärsmodellen är en lönsam affärsverksamhet. Även målet för Rundradions verksamhet är strävan efter en lönsam affärsverksamhet, och således avgränsas leverantörer av offentligt finansierade innehållstjänster inte automatiskt utanför modellen. I tabell 2 beskrivs de alternativa sätten för framskridandet mellan de olika strukturella faserna i kartläggningen av audiovisuella innehållstjänster mer detaljerat. 10

13 Utbud av AV-innehållstjänster Reklamteveverksamhet Försäljning av inspelningar Terrestrial Kabel-tv Satellit-tv IPTV Webb-tv Linjär tv Direktfinansiering Egen produktion Direkt webcasting/streaming Egen försäljning Betalteveverksamhet VoD Verksamhetsform Finansiering Reklamfinansiering Innehåll Distributionskanaler Hantering av distributionskanaler Den distribuerade medietjänstens form Catch-up Offentlig tv-verksamhet Försäljning till slutkunder och kundhantering Köpt produktion Nedladdningstjänster (DTR/DTO) Utlagd försäljning Offentlig finansiering Egen distributionskanal Hyrd distributionskanal "Gratisdistribution" NPVR Tabell 2: Affärsmodeller för audiovisuella innehållstjänster Affärsverksamhetsform De huvudsakliga affärsverksamhetsformerna i tillhandahållandet av audiovisuella innehållstjänster har utgjorts av reklam-tv-verksamhet eller public service TV-verksamhet. År 2008 kom cirka 79 procent av tv-verksamhetens intäkter från reklam och offentliga finansieringskällor. Om public service tv-verksamheten inte beaktas täckte reklamintäkterna cirka 65 procent av tv-verksamhetens intäkter. Reklam-TV-verksamheten har kompletterats med betal-tv-verksamhet och försäljning av inspelningar. Även offentligt finansierade Rundradion säljer inspelningar. Av den totala omsättningen är inspelningsförsäljningens andel dock liten miljoner euro prognos prognos 2011 prognos 2012 prognos Källa: KM, Television kehitysnäkymät - päivitys, opublicerat rapportutkast Offentlig finansiering Reklam Betalteve Figur 5: Tv-intäkter i Finland (p), (mn euro). 11

14 I regel består alla nuvarande affärsmodeller för tillhandahållandet av audiovisuella innehållstjänster av en kombination av dessa fyra verksamhetsformer. I finansieringen av verksamheten har man alltså strävat efter en så omfattande finansieringsgrund som möjligt. Vad gäller webb-tv-, beställningsvideo- och eftersändningstjänster har man använt sig av två verksamhetsformer eller kombinationer av dem. Å ena sidan har webb-tvverksamheten baserat sig på ren betal-tv-verksamhet, men å andra sidan har den även bedrivits i form av reklam-tv-verksamhet. Vad gäller webbaserade beställningsvideotjänster finns det intressanta fenomen i till exempel Sverige, där man via tjänsten Voddler kan titta gratis på en del av filmerna och serierna samt mot betalning beställa de nyaste filmerna. Innan gratisprogrammen visas ska tittarna förbinda sig att ta emot ett reklamavsnitt som visas i början av programmet. Verksamheten i företaget som tillhandahåller Voddler-tjänsten bygger med andra ord på både reklam- och betal-tvverksamhet. Finansiering Företagets finansieringsform är beroende av affärsverksamhetsformen. Om till exempel affärsmodellen baserar sig på betal-tv-verksamhet blir finansieringsformen automatiskt direkt finansiering, dvs. slutanvändarna faktureras för användningen av innehållstjänster. Finansieringen för reklam-tv-verksamhet insamlas genom reklamintäkter och finansieringen för public service genom offentliga finansieringskällor såsom budgetfinansiering eller tv-avgifter. Programinnehåll Alternativa produktionssätt för audiovisuella innehållstjänster är självproducerat innehåll eller köp av innehåll från utomstående produktionsbolag. År 2008 användes cirka 43 procent av den totala använda penningmängden till egen innehållsproduktion medan 57 procent användes till köp av innehåll från utomstående aktörer. Vad gäller det senare användes cirka 63 procent till köp av sändningsrättigheter och cirka 37 procent till köp av innehåll från inhemska oberoende producenter. Tjänsteleverantörerna köper audiovisuellt programinnehåll av innehållsproducenter genom att ingå avtal om visningsrätt. I regel strävar man efter att ingå avtal om visningsrätt med regional ensamrätt, dvs. tjänsteleverantören får en tidsmässigt begränsad ensamrätt att sända programmet i en viss region. Produktionsbolagen strävar efter att ingå separata avtal om visningsrätt för varje sändningsteknik. Överlåtelser av teknikneutrala visningsrätter är 12

15 sällsynta. Visningsrättigheter kan även säljas i paket så att avtalet omfattar till exempel sändningsrättigheterna i tv och till en till två repriser inom en viss tidsperiod, och därutöver kan programavsnitten hållas tillgängliga för tittarna till exempel två veckor efter första sändningen av respektive avsnitt. Distributionskanaler De vanligaste distributionskanalerna för audiovisuella innehållstjänster i Finland är terrestrial- och kabel-tv-nätet. Kabel-TV-bolagen har haft skyldighet att vidaredistribuera fritt mottagbara program som sänds via tv-kanaler med riksomfattande koncession och Rundradions program (s.k. must carry-skyldighet 1 ). Största delen av de tv-kanaler som syns i Finland kan ses via dessa nät. Satellit-TV har inte varit särskilt populär i Finland, och i regel har man strävat efter att förmedla betal-tv-kanaler via satellit. Även IPTV har tills vidare varit en föga använd distributionskanal, men användningen av den väntas öka så småningom. Via IPTV strävar man efter att garantera minst samma utbud som via terrestrial- eller kabel-tv-nätet. IPTV möjliggör även sändning av allt mer individuella kanaler och att rikta dem till slutkunderna. Webb-TV används tills vidare i liten utsträckning i Finland, men liksom IPTV har den stor potential. Normalt har man via webb-tv distribuerat program som producerats för television, men även program som skräddarsytts enkom med tanke på Internet har producerats. Webb-TV erbjuder fler möjligheter för tillhandahållandet av tjänster i synnerhet för mindre leverantörer av audiovisuella innehållstjänster. Dessutom kan webb- TV-sändningar användas av andra organisationer än vinstsyftande företag. Exempel på sådana är idrottsföreningar som kan visa direktsända matcher via webb-tv. Det behövs ingen programkoncession för sändningsverksamhet via webb-tv om programmet inte distribueras via terrestrialnätet. Således är tröskeln för att inleda sändningsverksamhet låg. Anmälan om sändningsverksamhet ska dock lämnas till Kommunikationsverket. Med tanke på upphovsrätt och uppträdande artisters rättigheter är gammalt audiovisuellt programinnehåll mest problematiskt, eftersom i produktionsavtalen gällande detta innehåll 1 Regleringen av must carry-skyldigheten ändras , varefter skyldigheten gäller samhällsomfattande kanaler. Detta innebär att antalet kanaler som omfattas av skyldigheten minskar. De kanaler som omfattas av skyldigheten kommer att fastställas genom statsrådets förordning. 13

16 inte har beaktats den distributionstekniska förändringen. Innehållsproducenterna kan inte överlåta rättigheter i en mer omfattande utsträckning än vad de ursprungligen avtalat om med aktörerna. Om man till exempel i produktionsskedet för ett AV-program avtalat med aktörerna och de uppträdande artisterna endast om användning i traditionell television, kan innehållsproducenten inte sälja sådant innehåll till beställprogramtjänster på grund av upphovsrättsliga orsaker. Därför omfattar beställprogramtjänster sällan äldre innehåll. Enligt nuvarande avtalspraxis strävar tjänsteleverantörerna och innehållsproducenterna att beakta den teknologiska utvecklingen på ett heltäckande sätt. Hantering av distributionskanaler Leverantörer av traditionella audiovisuella tjänster har använt sig av en hyrd distributionskanal. Till exempel de största aktörerna Rundradion, MTV och Nelonen har köpt tv-sändningstjänster för terrestrialnätet av Digita. Avgiftsfri distribution har även varit allmänt till följd av kabel-tv-aktörernas must carry -skyldighet. Som distributionskanal befriar internet aktörerna från traditionella distributionskostnader och distributionsbegränsningar. I stället påförs tjänsterna nya slags kostnader, men de förblir sannolikt lägre än de traditionella kostnaderna. Dessutom kan aktörerna själva inverka på antalet kanaler och bildkvaliteten. Den distribuerade medietjänstens form Traditionellt har audiovisuellt innehåll sänts i form av linjära televisionsändningar. Med den tekniska utvecklingen har linjär television kompletterats med en hel del andra former för medietjänster. De vanligaste bland dessa har bestått av direkta webcasting/-streamingtjänster, beställvideotjänster och personliga webblagringstjänster. Även så kallade catch-up -tjänster har blivit vanligare i takt med att de största televisionaktörerna med Rundradion i spetsen har lagt ut program som sänts i TV på sina webb-tv-plattformar. För mindre företag som tillhandahåller audiovisuella innehållstjänster kommer direkta webcasting/- streaming -tjänster att vara ett kostnadseffektivt sätt att sända eget programinnehåll. Problemen med webcasting/-streaming har än så länge varit dålig bildkvalitet och stora kapacitetskrav, men tekniken utvecklas snabbt och vad gäller bildkvaliteten börjar man redan uppnå HD-kvalitet. 14

17 Försäljning till slutkunder och kundhantering Betydelsen av försäljningen till slutkunder betonas i betal-tv- och beställprogramtjänsternas utbud. Slutkundsförsäljningen har normalt lagts ut på tredje parter. Till exempel PlusTV säljer bland annat MTV:s och Canal+:s betalkanaltjänster till slutanvändare i terrestrialnätet och sköter således även kundhanteringen. Således har MTV och Canal+ lagt ut försäljningen av betalkanaltjänsterna i terrestrialnätet. 3.3 Produktionskedjan för audiovisuella innehållstjänster Produktionskedjan i traditionellt utbud av tv-program Produktionskedjan inom traditionellt utbud av tv-program utgår från innehållsproduktion. Innehållsproducenterna (t.ex. Disney) gör audiovisuellt programinnehåll antingen på eget initiativ och säljer det till programleverantörer eller alternativt utför innehållsproducenterna audiovisuellt programinnehåll som beställningsarbete åt programleverantörerna. Även programleverantörerna har en del egen produktion. Innehållsproducenterna levererar det audiovisuella programinnehållet till programleverantören (t.ex. Rundradion), som kombinerar specifikt programinnehåll till ett enhetligt programutbud. Programleverantörerna paketerar programinnehållet till innehåll för olika tv-kanaler och levererar innehållet på tv-kanalerna till programdistributörerna (t.ex. Digita) som sänder dem till slutkunderna. Programdistributörerna sammanställer tv-kanalerna med innehåll till kanalknippen och sänder innehållet via radiovågor eller längs fasta datakommunikationsnät till slutkunderna. Produktionskedjan i utbudet av AV-innehåll som utgår från programleverantören I utbudet av innehåll som utgår från programleverantören strävar leverantören av audiovisuella program att själv ta hand om produktionskedjan så långt som möjligt. Programleverantören producerar själv programinnehållet och sammanställer programmen till kanalinnehåll. Programleverantören sänder kanalinnehållet till slutanvändarna. Ny teknik med vilken programleverantörerna lätt kan producera audiovisuella innehållstjänster för slutanvändarna framhävs i synnerhet i sändningen av kanalinnehåll. Som distributionskanal erbjuder till exempel webb-tv ett lätt och kostnadseffektivt sätt att tillhandahålla 15

18 audiovisuella innehållstjänster för riktade slutkunder. Den största kostnadsfördelen med modellen som utgår från programleverantören uppstår när man kan lämna bort en aktör och dess kostnader för programleverantören i produktionskedjan mellan programleverantören och slutkunden. Fördelarna med produktionssättet som utgår från programleverantören framhävs i synnerhet när enskilda audiovisuella innehållstjänster riktas till vissa små grupper av slutkunder. För till exempel grupper med specifika intressen kan man erbjuda ett enskilt program över internet. Produktionssättet som utgår från programleverantören är inte effektivt när det gäller att nå stora massor. Ett utbud som utgår från programleverantören gör det möjligt att erbjuda slutkunderna mer skräddarsydda audiovisuella innehållstjänster än utifrån ett traditionellt tv-programutbud. Produktionskedjan i utbudet av AV-innehåll som utgår från innehållsproducenten I utbudet av audiovisuellt innehåll som utgår från innehållsproducenten är den viktigaste principen att erbjuda innehållstjänster direkt till slutkunderna utan mellanhänder. Då möjliggör innehållsproducenten maximal vinst åt sig själv för produktionen och tillhandahållandet av innehåll. Innehållsproducenten sköter själv produktionen av programinnehållet och sammanställandet av programmen till kanalinnehåll eller innehållsutbud. I utbudet av innehåll som utgår från innehållsproducenten kan kanalinnehållet ofta innehålla endast ett audiovisuellt program, som till exempel en videoinspelning av en fotbollsmatch. Efter sammanställandet av kanalinnehållet sänder innehållsproducenten kanalinnehållet till slutkunderna. På samma sätt som utbudet av AVinnehållstjänster som utgår från programleverantören betonas ny teknik för tillhandahållandet av programinnehåll för slutkunderna även i utbudet av AVinnehållstjänster som utgår från innehållsproducenten. I det innehållsorienterade utbudet bildas slutkunderna av små målgrupper som erbjuds skräddarsydda audiovisuella innehållstjänster. 16

19 KOMMUNIKATIONSVERKETS TILLSYN INNEHÅLLS- PRODU- CENTER PROGRAM PROGRAM- LEVERAN- TÖRER PAKETERING AV PROGRAM PROGRAM- DISTRIBU- TÖRER INNEHÅLLS- UTBUD AV-INNEHÅLLS- TJÄNSTER Produktionskedjan i traditionellt utbud av tv-program Produktionskedjan i utbudet av AV-innehåll som utgår från programleverantören Produktionskedjan i utbudet av AV-innehåll som utgår från innehållsproducenten Figur 6: Produktionskedjorna för audiovisuella innehållstjänster. Reglering Enligt lagen om televisions- och radioverksamhet tillämpas lagen på audiovisuella innehållstjänster som levereras av en i Finland etablerad fysisk person eller sammanslutning eller stiftelse, om de kan tas emot i en eller flera stater som är part i Europarådets televisionskonvention. Den reglering som framgår av lagen om televisions- och radioverksamhet riktar sig alltså till parter som levererar program. Produktionen av enskilda program omfattas inte av Kommunikationsverkets tillsyn. Innehållsproduktionen fastställs av bland annat avtalspraxis mellan parterna, upphovsrättslagen och arbetsrättsliga bestämmelser. Skyldigheterna gällande distribution av program framgår av bestämmelserna om kommunikationsnät i kommunikationsmarknadslagen samt av Kommunikationsverkets tekniska föreskrifter såsom föreskriften om underhåll av kommunikationsnät och -tjänster samt om förfarande vid fel och störningar (M 57), som behandlar televisionstjänsternas kvalitet och kvalitetssäkring. 17

20 4. FÖRÄNDRINGAR I TV-INNEHÅLL 4.1 Strukturella förändringar Traditionell television är enkelriktad kommunikation från en avsändare till många mottagare där innehållet har byggts upp enligt ett rätt stabilt schema som upprepas. Den bästa tittartiden, dvs. prime time, är en några timmar lång tidsperiod. Flera programtyper såsom barnprogram, nyheter, filmer och serier som representerar vissa genrer har sina egna etablerade sändningstider eller åtminstone tidssegment. Man har ofta konstaterat att televisionen är en familjemedlem som lever i vardagsrumshörnet och som deltar i familjens vardag och disponerar familjens övriga göromål enligt de etablerade programplatserna. I och med digitaliseringen har finländarnas tv-tittarvanor emellertid redan förändrats. Tidigare tittade människorna i regel på fyra fritt mottagbara (Free to Air, FTA) baskanaler, medan utbudet av gratiskanaler är betydligt större i dag. Dessutom tittar nästan en tredjedel av tv-hushållen på avgiftsbelagda kanaler. De fyra avgiftsfria huvudkanalernas tittarandel var 95 procent i början av digitaliseringen, men år 2009 hade den fallit till cirka 70 procent. De fritt mottagbara tv-kanalerna har emellertid starka och långa anor i Finland bl.a. för att små och lokala telebolag inte har haft resurser för att börja konkurrera med tv-bolagen på innehållsmarknaden utan har i praktiken fungerat som vidaredistributörer och kanalpaketerare för den terrestriala televisionen. Över 90 procent av allt tv-tittande riktar sig fortfarande till de kanaler som tillhandahålls av de tre största tv-bolagen. Nya aktörer har alltså ännu inte lyckats erövra marknadsandelar. Innehåll som distribueras via andra kanaler än telvisionnät ser ut att utvidga konsumenternas möjligheter att följa med olika slags audiovisuellt innehåll på olika sätt och vid olika tidpunkter i stället för att direkt konkurrera med den traditionella tv-verksamheten. Å andra sidan kan situationen för de yngre åldersgrupperna ändras mycket redan inom de närmaste åren. Traditionellt tvtittande har nämligen minskat i synnerhet bland personer under 20 år. Möjligheten till interaktion ansågs vara ett nytt drag hos digitaliseringen. I praktiken har detta inte manifesterats i någon större utsträckning i tv-tittandet men det kommer att öka när de nya webb-tv-apparaterna blir vanligare. Å andra sidan antyder det överlappande tittandet på audiovisuellt innehåll att interaktion och deltagande sker genom de 18

21 webbtjänster som stöder de linjära sändningarna, till exempel genom att delta i tvdiskussioner i realtid. Möjligheten att uppskjuta tittandet och utnyttja beställprogramtjänster via tv-apparaten minskar det tidsbundna tittandets betydelse. Vissa programtyper som samtidigt attraherar inbördes olika målgrupper kan till och med få en större publik när tittandet inte är bundet till en viss tidpunkt. I varje fall befinner sig televisionens traditionella karaktär som masskommunikationsmedel i ett brytningsskede, när ett mer individuellt mottagande av program blir möjligt. När tittandet på enskilda program och kanaler splittras i mindre grupper tvingas leverantörerna av tv-innehåll att utveckla nya strategier för att uppnå ett tillräckligt stort tittarantal. En del nya programtyper har ursprungligen utvecklats för distribution över internet och lanserats i traditionell television först när ett tillräckligt stort allmänt intresse väckts. I framtiden kan även självskapade innehåll på internet få en större spridning i tv-sändningar. Vad gäller publiken varierar omfattningen mellan olika slags innehåll. En del programtyper intresserar stora publikmassor medan andra tydligt är riktade till vissa om än strukturellt sett relativt stora målgrupper. Dessutom erbjuds allt fler specialprogram (niche) som riktar sig till mycket små tittargrupper. Å andra sidan inverkar även innehållstyperna på sändningssättet. En del program såsom tv-nyheter hör till kärnområdet för traditionell tidtabellsbunden sändningsverksamhet. Man vill uppleva stora nyheter och idrottsevenemang i realtid. Däremot har sändningstiden inte längre så stor betydelse för många andra programtyper, eftersom en samtidig tittarupplevelse inte är så viktig för tittarna. De största förändringarna väntas därför inträffa utanför tv-verksamhetens kärnområde, vilket även framgått av tidigare tittarundersökningar. 4.2 Nya tjänster Audiovisuella medietjänster omfattar förutom traditionella linjära tv-sändningar även ickelinjära prenumererbara audiovisuella medietjänster. Det är främst direktsända streamingoch/eller webcasting-sändningar som påminner om linjära sändningar som tas emot med traditionella tv-apparater med den skillnaden att de först nämnda tas emot via internet. Kärnan i icke-linjära tjänster kan i sin tur sägas utgöras av beställprogramtjänster, dvs. Video on Demand -tjänster, som kan vara avgiftsbelagda tjänster som endast levereras över internet eller så kallade catch-up-sändningar som traditionella tv-aktörer 19

22 tillhandahåller på internet efter den egentliga programsändningen. I följande avsnitt ser vi på vissa nya former av audiovisuella tjänster samt på gränsdragningen mellan dem och traditionella tv-sändningar. Direktsänd webcasting och streaming Nyhetssändning som utövaren av tv-verksamhet samtidigt sänder via tv och det övriga informationsnätet, dvs. så kallad simulcast-sändning, är kanske det tydligaste exemplet på en sådan tjänst. Det handlar alltså om en tjänst som är direktsänd oberoende av sändningsnätet. Sändningen kan vid sidan av den stora allmänheten även rikta sig till små målgrupper som till exempel förenas av ett gemensamt intresse. Sändningen kan bestå av innehåll som sammanställts av utövaren av tv-verksamhet eller en annan tjänsteleverantör, men den kan lika väl bestå av innehåll som sammanställts av användarna. Så kallad ondemand-streaming innebär däremot tillgång till arkiverat material via en länk på webbsidan. En sådan sändning klassificeras som en icke-linjär sändning. Beställprogramtjänster (video-on-demand) Med beställprogramtjänster avses audiovisuella innehållstjänster där tittarna kan välja audiovisuella program utifrån en programförteckning som leverantören av innehållstjänsten upprättat. Varje tittare kan själv välja platsen och tidpunkten för programmet i beställprogramtjänsten. Även dessa tjänster kan tillhandahållas av utövare av traditionell tv-verksamhet antingen samtidigt med eller efter den traditionella tv-sändningen eller endast på internet. Tjänsterna tillhandahålls med hjälp av olika intjäningsmetoder och avgifterna kan basera sig på prissättning enligt en viss tidsperiod eller på en engångsavgift (pay-per-view). Catch-up tv Dessa tjänster ingår i den stora gruppen av beställprogramtjänster. Med begreppet syftar man allmänt på en avgiftsfri tjänst som i allmänhet tillhandahålls av en utövare av tvverksamhet och där tittarna under en begränsad tid kan se program som först visats i television. Tjänstetypen ger tv-kanalerna en annan möjlighet att distribuera sina program. Ibland syftar man på dessa tjänster även med begreppen uppskjutet tittande eller FoD (Free-on-Demand). 20

23 Eftersändningsvideor (near video-on-demand) Med denna tjänst avses en teknik som gör det möjligt för kunden att börja titta på vilket som helst av de program som ingår i ett visst urval inom en viss tid från valet. Denna tjänst kan tillhandahållas med vilket sändningssystem som helst som har tillräckligt med kanalkapacitet för att stödja kanaler med olika program. Ett visst program uppges börja med regelbundna intervall på en viss kanal. Paketerade beställprogramtjänster (aggregated video-on-demand services) Med detta begrepp syftar man på ett utbud riktat till publiken som består av paket av flera beställprogramtjänster. Tjänsteleverantörerna kan ge tittarna tillträde till programpaket, som andra leverantörer av beställprogramtjänster kan erbjuda som separata program men även som egna paket. Tjänsteleverantören kan ha full bestämmanderätt till sitt eget paket men endast liten eller ingen rätt till element som paketerats för andras tjänster. Nedladdningstjänster (download-to-rent, DTR / download-to-own, DTO) Ett exempel på en sådan tjänst är Xbox Live Marketplace, som är en virtuell marknadsplats för Microsofts Xbox-videospelkonsoler. På marknadsplatsen kan medlemmarna i tjänsten ladda ner avgiftsbelagt eller promotionsfinansierat innehåll såsom trailers och spel samt även filmer och tv-serier. I kommersiellt hänseende har dessa tjänster betraktats som en affärsmodell som i synnerhet anknyter till beställprogramtjänster. Innehållstjänster som utgår från användaren (user-generated content, UGC) Med begreppet avses innehållstjänster som producerats av privatpersoner. De kan ändra karaktär så snabbt att de inte nödvändigtvis alls har en kommersiell karaktär, och således konkurrerar de inte med egentliga tv-sändningar. Å andra sidan kan de vara mycket populära bland vissa målgrupper såsom webbplatsen YouTube. Även sökmaskiner såsom Google Video som söker videoklipp kan klassificeras som ett slags programförteckningar beroende på hur mycket innehållet liknar tv-program. Personliga lagringstjänster (Network Personal Video Recorder Services, NPVR) 21

24 NPVR-tjänster ger användarna möjlighet att välja tv-program i terrestrialnätet för att se dem efteråt genom att spara programmen på centralservrar. I tjänsten laddar man alltså inte ner program i den egna datorn utan användaren får en viss lagringskapacitet i servern. Tjänsten har tangeringspunkter med catch-up-tjänsterna, men i allmänhet tillhandahålls dessa tjänster av teleoperatörer eller andra aktörer som verkar via IP-nätet. Webbspel (online computer games) Även om huvudsyftet med webbspel inte är att erbjuda program och även om deras audiovisuella innehåll endast är en biprodukt till den egentliga tjänsten, kan de ha en gränsyta till audiovisuella innehållstjänster. Till exempel rollspel för flera spelare (Massively Multiplayer Online Role-Playing Games, MMORPGs) bildar en genre bland datorspel där en mycket stor grupp spelare har interaktion med varandra i en virtuell spelvärld. Sammanställningsgrad? Söktjänster för Sammanställda videor hemvideor AV-karaktär? Radio + bild Musikvideor Terminalutrustning/kanal? Videor som Videotjänster beställs via från spelkonsoler webbplatser EGENTLIGA AV-TJÄNSTER Traditionell lineär tv Direct streaming webcasting Video on demand Catch-up TV Interaktivitetsgrad? Interaktiva Online-spel filmer (MMORPG) Tittarnas roll? Integrationsgrad? Onlinepenningspel (nätpoker) Offentligt sänd telefonfrågesport Program- Teveaktiga guider programguider på Internet VoD-tjänst enligt tema AV-innehållets andel? Visuellt rika temasidor på internet I Figur 7: Traditionella och nya audiovisuella innehållstjänster. 22

25 BILAGOR Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (AV-direktivet). European Platform of Regulatory Authorities: Towards a Common Interpretation of Audiovisual Media Services. Epra meeting background paper. (Binder inte medlemsländerna.) Finnpanel Ab: Tv-tittandet i Finland Lag om televisions- och radioverksamhet ( /744). Kommunikationsministeriet: Television kehitysnäkymät - päivitys. Opublicerat rapportutkast Statistikcentralen: Joukkoviestimet Kommunikationsverket: Audiovisuaalisten sisältöpalvelujen kuluttajatutkimus Kommunikationsverket: Audiovisuaalisten sisältöpalvelujen kuluttajatutkimus

26 Kommunikationsverket Pb 313 Östersjögatan 3A Helsingfors tfn fax