Egil har alltid haft ett brinnande intresse för hembygden, dess levnadsförhållanden och hur Pargasborna kommit tillrätta genom tiderna.

HTML
DOWNLOAD

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Egil har alltid haft ett brinnande intresse för hembygden, dess levnadsförhållanden och hur Pargasborna kommit tillrätta genom tiderna."

Christer Gustafsson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Kalkhantering på Boundbirsn i Pargas, augusti 2016 Tema på Pargasiternas månadsträff i oktober Den som inte lärt känna Egil Essén har verkligen gått miste om en kulturrikedom. Egil är faktiskt närvarande här idag. - Egil, res dig upp! Applåd /Karl-Gustav Laurén Copyright: Pargas Svenska Pensionärer r.f. Finland Egil har alltid haft ett brinnande intresse för hembygden, dess levnadsförhållanden och hur Pargasborna kommit tillrätta genom tiderna. För ett halvsekel sedan tog Egil fram idén att man borde bygga en miniatyrkalkugn för att visa allmänheten hur bönderna brände kalk förr i världen. Visst var det en bra idé tyckte man, men ingen tände riktigt på den. Egil vände sig olika till instanser, bergsråd och kommundirektör m.fl., men med ytterst reserverat gensvar. Han gick tillbaka till båolagsledningen, men dom viftade ifrån sig: Gå till ingenjörerna! Gå till geologerna! Ingenjörerna sa att i en så där liten ugn med vedeldning kommer man nog inte upp till tusen grader som det behövs för att bränna Pargas kalksten. Geologerna sa att Pargas kalksten är av helt annan natur än den i Skandinavien. Den smular lätt sönder när den bränns och den täpper därför till eldningskanalerna. Man måste i så fall rada kalkstenen med stor omsorg när man fyller upp ugnen. Då Skröbbel-Gåbbana senast firade sin glöggfest på Storgårds pensionat, med Lucia och gräddtårta, satt vi med Sture Laurén och Egil vid bordsändan och löste stora världsproblem. Då kom Egils kalkugnsidé till tals vid sidan om. - Hur blir det? Egil skakade på huvudet: - He lär nou aldär bli naga o he ten! (Egil ska ju fylla nittiotvå i december.) Sture replikerade: - Säj int he! Man borde göra ett försök i alla fall! Så bestämde vi oss för att träffas med en liten grupp i Skröbbel-Gåbbanas Kvärnstogo. Dit kom också Folke Pahlman. Skröbbel-Gåbbanas yviman Rainer Wahtera sa att det är för stort projekt för oss, men vi kan som enskilda kalkgåbbar delta i talkoarbetet. Så behövs det också en formell arrangör som har rätt att ansöka om myndigheternas tillstånd och behövliga lov. Till nästa möte kom Jocke Hermansson från Sorpo. Han är ordförande i föreningen Pargas Boundbirsen r.f. Han var genast med på noterna och lovade att Boundbirsen formellt kan ställa sig bakom som arrangör. - Men ni får nog själva sköta om det praktiska och göra talkojobbet. Vi har fullt upp med våra egna arrangemang. Så kom nästa stötesten. Vem ska dra hela projektet. Att söka lämplig plats, slå fast byggkonstruktion, söka alla lov, skaffa kalksten och ved, samla talkofolk o.s.v. Sådana frivilliga förmågor är det svårt att finna i dagens stressade värld. Det behövs en eldsjäl som har ett brinnande intresse för att elda och bränna kalk! - Hur är det med Kurt Lundqvist då? - Vem är nu han? - Ja, jo. Men nej, han har ju så många järn i elden från förut. Och så är han väl knappast intresserad heller. Hur det nu var så var det någon (Folke Pahlman) som tog kontakt med Kurt. Den spiken drog! Kurt genomförde med glans det omöjliga projektet! På Boundbirsn den 6 augusti hade temperaturen i miniatyrugnen (på den plats där Skyddskårshuset stått) stigit till tusen grader! Kurre, nu ska du berätta...

2 Härnäst en sammanfattning av projektet: Bondkalkbränning Då Boundbirsn hade fullt pådrag lördagen den 6 augusti var det också fullt drag i kalkugnen. Eldflammornas temperatur steg över 1000 C och kalkstenen var genombränd. Egil fick bevisat att kalkbränning i en liten demonstrationsugn lyckas, vilket sakkunskapen hade ställt sig tveksam till. Men utan eldsjälen Kurt hade det knappast blivit något. Man kan säga att han var mer än arbetsledare, brännmästare och pyroteknisk ingenjör. Vad hade kalken för betydelse förr i tiden? Förr byggdes stenkonstruktioner genom att mura samman stenblock eller tegelstenar med kalkbruk som band ihop stenarna och gav byggnaden sin styrka. Man rappade också råa ytor med kalkbruk för att göra dem slätare. Senare ersattes kalkbruket och murade konstruktioner av cement och betong. Hur tillverkade Pargasbönderna kalk i historisk tid? Det borde alla Pargasbor veta! Kalkberget bröts och släggades till kalkstensstycken allt mellan knytnävs- och huvudstorlek. Kalkstenen brändes i vedeldade kalkugnar och börjar övergå till bränd kalk vid 800 C. Den är genombränd då lilafärgade lågor syns på toppen vid 1000 C. Då har kalken förlorat nästan hälften av sin ursprungliga vikt. Resten har drivits ut som koldioxid med röken. Vad sen? Den brända eller osläckta kalken är mycket aggressiv när den blandas med vatten. Vattnet börjar koka. När den släckta kalken svalnat erhöll man puderfin finkalk som är råvara eller bindmedel i kalkbruk. Schemat beskriver hur det går till Hur det hela kom igång Först i januari 2016 blev det fart på det hittills i över femtio år omöjliga projektet. Man kan säga att startskottet gick vid Kalkgåbbanas möte den 25 januari i Kvärnstogon, då Kurt ställde upp. Efter livlig diskussion om hur ugnen skulle byggas stannade man för en ugnstyp som rekonstruerats i Sverige, en s.k. fältugn. Det antogs att kalkugnarna i Pargas kunde ha sett så ut före Stora ofreden.

3 - Så här ska den se ut, visade Kurt för Egil och Gusse L. vid ett arbetsmöte på Lövnäs fjärrvärmekontor: Fasadritning Det räckte inte med att Boundbirsen-föreningen stod som formell arrangör. Inte heller med att Nordkalks produktionschef Gert Wahtera välvilligt ställde upp då det gällde att leverera behövlig sten och anvisa plats på inhägnat område. (Nordkalk svarade också för arbetarskyddet och ställde skyddsutrustning till förfogande.) Det krävdes därtill olika tillstånd och lov från olika instanser såsom åtgärdslov, nyttjanderätt, grannarnas hörande, miljölov, räddningsplan, situationsplan, fasadritningar m.m. Inget problem för Kurt! Den 16 mars samlades Kalkgåbbana på Hembygdsmuseet och fattade beslut om att genomföra projektet det må sedan bära eller brista. Närvarande var då: Egil Essén, initiativtagare, Kurt Lundqvist, projektbas, Folke Pahlman, Pro Pargas, Johan Hermansson, Boundbirsen, Sture Laurén, entusiast, Rainer Wahtera, Skröbbel-Gåbbanas yviman, Anne Bergström, Hembygdsmuseet, Marcus Lepola, Hembygdsmuseet, Marina Saanila, videofilmmare, Lennart Laurén, geolog, Gusse Laurén, ingenjör. Så gällde det att arrangera talkotillfällen för att samla stenblock till eldstaden och senare kalksten för bränning. Med speciallov fick Kalkgåbbana gå in på Gruvans område. Så staplades ugnen stenar upp med omsorg och isolerades med en jordvall runtom. Veden stod staden för genom Pargas Fjärrvärme. Onsdagen den 3 augusti tändes ugnen under högtidliga former. Marcus Lepola visade med skicklighet hur han först med flinta och stål fick fnöske att glöda och slutligen, genom att försiktigt blåsa, få lågor att slå upp. Elden överfördes på tjärdränkta facklorna som stakades in ugnens tvenne eldstäder där tjärstickor satte fyr på veden. Stadsdirektören och Nordkalks VD, assisterade av Egil och Pargas fjärrvärmebolags styrelseordförande, utförde ugnens tändningsceremoni. Kurt hade räknat ut att om man håller kontinuerligt fyr i ugnen dag och natt så ska man vara uppe vid 1000 C lördagen den 6. Så gick det också. Då hade närmare fyrtio frivilliga eldare ställt upp på tvåmanna, tre timmars pass. Det var för dem en upplevelse som de inte vill glömma.

4 Vy från Skräbbölevägen då eldaren konstaterar: 1000 C En nöjd Egil: Det lyckades!

5 Kalksläckning Kurt hade utlyst fredagen den 12 till den dag då ugnen skulle tömmas på sin bända kalk efter att den hade kallnat. Kurt arrangerade en uppvisning hur man släcker kalken, först i laboratorieskala, sedan i en stor balja där Egil hällde på vatten från en sprutkanna hur de grova brända kalkbitarna föll sönder till en finkornig smet, finkalk. En pedagogisk uppvisning för dem som samlats där. Resten av den brända kalken släcktes vidare och packades på plåtkärl för senare projekt, kanske att användas som freskokalk. Ugnen töms på bränd kalk, lite brunaktig Bränd kalk i vänster hand och kalksten i höger Kalksläckning i balja; vattenångan vittnar om hetta. Kurt rör om och Egil vattnar. Färdig släckt finkalk; byggnadskalk

Relevanta dokument

Parentesen. november 2016 nr 8 Pargasiternas infoblad

Parentesen. november 2016 nr 8 Pargasiternas infoblad Parentesen november 2016 nr 8 Pargasiternas infoblad 1 Ugnen är tänd och ved går det åt! Egil Essén som initierat projektet. Båondbirsen var med i projektet på många sätt. Det har behövts talkoarbetare