Parentesen. november 2016 nr 8 Pargasiternas infoblad

Transkript

1 Parentesen november 2016 nr 8 Pargasiternas infoblad 1

2 Ugnen är tänd och ved går det åt! Egil Essén som initierat projektet. Båondbirsen var med i projektet på många sätt. Det har behövts talkoarbetare och många händer. Nattskiftet Elden har slocknat och den brända kalken grävs fram Fram kom den brända kalken som lätt bruna klumpar. 2 Den brända kalken skall släckas och det blir rätt så hett i byttan när Egil häller i. Slutresultatet är en fin kalk som kan användas på många olika sätt. Foton: Gusse Lurén

3 Kalkhantering, inledning Den som inte lärt känna Egil Essén har verkligen gått miste om en kulturrikedom. Egil är faktiskt närvarande här idag. - Egil, res dig upp! Applåd Egil har alltid haft ett brinnande intresse för hembygden, dess levnadsförhållanden och hur Pargasborna kommit tillrätta genom tiderna. För ett halvsekel sedan tog Egil fram idén att man borde bygga en miniatyrkalkugn för att visa allmänheten hur bönderna brände kalk förr i världen. Visst var det en bra idé tyckte man, men ingen tände riktigt på den. Egil vände sig till olika instanser, bergsråd och kommundirektör gensvar. Han gick tillbaka till båolagsledningen, men dom viftade ifrån sig: Gå till ingenjörerna! Gå till geologerna! Ingenjörerna sa att i en så där liten ugn med vedeldning kommer man nog inte upp till tusen grader som det behövs för att bränna Pargas kalksten. Geologerna sa att Pargas kalksten är av helt annan natur än den i Skandinavien. Den smular lätt sönder när den bränns och den täpper därför till eldningskanalerna. Man måste i så fall rada kalkstenen med stor omsorg när man fyller upp ugnen. Då Skröbbel-Gåbbana senast pensionat, med Lucia och gräddtårta, satt vi med Sture Laurén och Egil vid bordsändan och löste stora världsproblem. Då kom Egils kalkugnsidé till tals vid sidan om. - Hur blir det? Egil skakade på huvudet: - He lär nou aldär bli naga o he ten! (Egil ska ju fylla nittiotvå i december.) Sture replikerade: - Säj int he! Man borde göra ett försök i alla fall! Så bestämde vi oss för att träffas med en liten grupp i Skröbbel- Gåbbanas Kvärnstogo. Dit kom också Folke Pahlman. Skröbbel-Gåbbanas yviman Rainer Wahtera sa att det är för stort projekt för oss, men vi kan som enskilda kalkgåbbar delta i talkoarbetet. Så behövs det också en formell arrangör som har rätt att ansöka om myndigheternas tillstånd och behövliga lov. Till nästa möte kom Jocke Hermansson från Sorpo. Han är ordförande i föreningen Pargas Boundbirsen r.f. Han var genast med på noterna och lovade att Boundbirsen formellt kan ställa sig bakom projektet som arrangör. - Men ni får nog själva sköta om det praktiska och göra talkojobbet. Vi har fullt upp med våra egna arrangemang. Så kom nästa stötesten. Vem ska dra hela projektet? Att söka lämplig plats, slå fast byggkonstruktion, söka alla lov, skaffa kalksten och ved, samla talkofolk o.s.v. Sådana frivilliga dagens stressade värld. Det behövs en eldsjäl som har ett brinnande intresse för att elda och bränna kalk! - Hur är det med Kurt Lundqvist då? - Vem är nu han? - Ja, jo. Men nej, han har ju så många järn i elden från förut. Och så är han väl knappast intresserad heller. Hur det nu var så var det någon (Folke Pahlman) som tog kontakt med Kurt. Den spiken drog! Kurt genomförde med glans det omöjliga projektet! På Boundbirsn den 6 augusti hade temperaturen i miniatyrugnen (på den plats där Skyddskårshuset stått) stigit till tusen grader! Gusse Laurén Kurre, nu ska du berätta... Bondkalkbränning Då Boundbirsn hade fullt pådrag lördagen den 6 augusti var det också fullt drag i kalkugnen. över 1000 C och kalkstenen var genombränd. i en liten demonstrationsugn lyckas, vilket sakkunskapen hade ställt sig tveksam till. Men utan eldsjälen Kurt hade det knappast blivit något. Man kan säga att han var mer än arbetsledare, brännmästare och pyroteknisk ingenjör. Vad hade kalken för betydelse förr i tiden? Förr byggdes stenkonstruktioner genom att mura samman stenblock eller tegelstenar med kalkbruk som band ihop stenarna och gav byggnaden sin styrka. Man rappade också råa ytor med kalkbruk för att göra dem slätare. Senare ersattes kalkbruket och murade konstruktioner av cement och betong. Hur tillverkade Pargasbönderna kalk i historisk tid? Det borde alla Pargasbor veta! Kalkberget bröts och släggades till kalkstensstycken allt mellan knytnävs- och huvudstorlek. Kalkstenen brändes i vedeldade kalkugnar och börjar övergå till bränd kalk vid 800 C. Den är genombränd då lilafärgade lågor syns på toppen vid 1000 C. Då har kalken förlorat nästan hälften av sin ursprungliga vikt. Resten har drivits ut som koldioxid med röken. Vad sen? Den brända eller osläckta kalken är mycket aggressiv när den blandas med vatten. Vattnet börjar koka. När den släckta kalken svalnat som är råvara eller bindmedel i kalkbruk. 3

4 Hur det hela kom igång Först i januari 2016 blev det fart på det hittills i över femtio år omöjliga projektet. Man kan säga att startskottet gick vid Kalkgåbbanas möte den 25 januari i Kvärnstogon, då Kurt ställde upp. Efter livlig diskussion om hur ugnen skulle byggas stannade man för en ugnstyp som rekonstruerats i Sverige, en s.k. fältugn. Det antogs att kalkugnarna i Pargas kunde ha sett så ut före Stora ofreden. - Så här ska den se ut, visade Kurt för Egil och Gusse L. vid ett arbetsmöte på Lövnäs fjärrvärmekontor: Hembygdsmuseet och fattade beslut om att genomföra projektet det må sedan bära eller brista. Närvarande var då: Egil Essén, initiativtagare, Kurt Lundqvist, projektbas, Folke Pahlman, Pro Pargas, Johan Hermansson, Boundbirsen, Sture Laurén, entusiast, Rainer Wahtera, Skröbbel-Gåbbanas yviman, Anne Bergström, Hembygdsmuseet, Marcus Lepola, Hembygdsmuseet, Marina Saanila, Lennart Laurén, geolog, Gusse Laurén, ingenjör. stakades in ugnens tvenne eldstäder där tjärstickor satte fyr på veden. Stadsdirektören och Nordkalks VD, assisterade av Egil och Pargas fjärrvärmebolags styrelseordförande, utförde ugnens tändningsceremoni. Kurt hade räknat ut att om man håller kontinuerligt fyr i ugnen dag och natt så ska man vara uppe vid 1000 C lördagen den 6. Så gick det också. Då hade närmare fyrtio frivilliga eldare ställt upp på tvåmanna, tre timmars pass. Det var för dem en upplevelse som de inte vill glömma. Kurt Lundqvist 4 Fasadritning. Det räckte inte med att Boundbirsen-föreningen stod som formell arrangör. Inte heller med att Nordkalks produktionschef Gert Wahtera välvilligt ställde upp då det gällde att leverera behövlig sten och anvisa plats på inhägnat område. (Nordkalk svarade också för arbetarskyddet och ställde skyddsutrustning till förfogande.) Det krävdes därtill olika tillstånd och lov från olika instanser såsom åtgärdslov, nyttjanderätt, grannarnas hörande, miljölov, räddningsplan, situationsplan, fasadritningar m.m. Inget problem för Kurt! Den 16 mars samlades Kalkgåbbana på Ritad av Kurt Lundqvist Så gällde det att arrangera talkotillfällen för att samla stenblock till eldstaden och senare kalksten för bränning. gå in på Gruvans område. Så staplades ugnen stenar upp med omsorg och isolerades med en jordvall runtom. Veden stod staden för genom Pargas Fjärrvärme. Onsdagen den 3 augusti tändes ugnen under högtidliga former. Marcus Lepola visade med skicklighet hur han först med glöda och slutligen, genom att försiktigt blåsa, få lågor att slå upp. Elden överfördes på tjärdränkta facklorna som

5 Ordförandes spalt På månadsträffen i oktober delade vi ut lappar med frågor om vår förening och dess verksamhet. Att döma av de svar som 74 av de närvarande lämnade in är de medlemmar som deltar i träffarna relativt nöjda med det mesta. Månadsträffarna kunde ha lite lättare och mer varierande program, tyckte ganska många, och gärna skulle kaffepauserna få vara lite längre så att folk får mer tid att sällskapa med varandra. Det är önskemål som vi utan tvekan borde ta på allvar. De flesta var nöjda med tidpunkten för träffarna, men det fanns några som tyckte att vi borde börja kl. 14. Ett önskemål som fördes fram av flera var att vi borde få bättre mikrofoner och en bättre högtalaranläggning. Systemet med programgrupper eller kaffegrupper verkar i huvudsak fungera bra. Men det är fortfarande rätt många som inte är med i någon grupp, så där har vi något att fundera på. Också i den så kallade smågruppsverksamheten är det många som inte deltar, men vi har fått en del förslag till nya grupper som vi ska ta ställning till. Resorna verkar vara populära inte minst Hemliga resan men också till exempel teaterresorna och de längre resorna. Ett stort tack går därför till våra reseledare. Ett förslag som vi kunde ta fasta på är att besöka andra pensionärsföreningar. Det kunde bland annat vara ett led i det ökande samarbetet mellan de åboländska pensionärsföreningarna. Också Parentesen fick många positiva kommentarer. Det som däremot är lite bekymmersamt är att bara hälften av dem som svarade har besökt vår webbplats och letat efter information där. Vi får hoppas att våra aktiva IT-grupper får allt fler av våra medlemmar att med jämna mellanrum gå in på startsida/. Så ska vi komma ihåg att de här svaren och synpunkterna kommer från medlemmar som var med på månadsträffen. Det vi inte vet är hur många av våra medlemmar som aldrig eller nästan aldrig deltar i träffarna, och vad de har för synpunkter och önskemål. Kanske borde vi skicka ut ett motsvarande frågeformulär per post? Det är livsviktigt för vår verksamhet att vi får veta vad medlemmarna tycker om våra olika arrangemang och verksamhetsformer, och att vi får nya konstruktiva förslag. Så ta gärna kontakt med någon i styrelsen och framför dina önskemål. Mikael Reuter Fritidsproblem Det allt överskuggande problemet i vår tid är vad man ska hitta på på all den fritid man har. Knyta rya. Spela knack. Hyvla bräder. Göra svalor. Måla porslin. Dricka grogg. Bli fet. Knäcka nötter. Göra armhävningar. Fläta korgar. Återinföra sexdagarsveckan. Tage Danielsson Samlade dikter

6 6

7 7

8 PARGAS SVENSKA PENSIONÄRER r.f. Styrelsens sammansättning och funktionärer 2016 Styrelsen Ordförande Mikael Reuter Vice ordförande och kassör Olle Anckar Sekreterare Vivan Norring-Nyström Övriga ledamöter Kaj Ahlbäck Bjarne Nylund Kari Penttinen Marianne Saanila Christina Stolpe Kristina von Weissenberg Funktionärer: Medlemssekreterare Christina Stolpe (se ovan) Pressombud Bjarne Nylund (se ovan) Teknikansvarig Kari Penttinen (se ovan) Resegruppen Asta Lindholm ( / lindastae@gmail.com ) Rauni Schleutker Aino Mattsson ( / aino.mattsson42@gmail.com) Gunnel Jansson Parentesens redaktion Marianne Saanila (se ovan) Maria Simberg-Sörensen Beni von Weissenberg ( Kristina von Weissenberg (se ovan) Pirkko Lehtonen (annonser) Webbansvarig Carl-Gustav Nygårdas carlgustav.nygardas@gmail.com Webbredaktörer Lilly Hollstén, lillybirgi@gmail.com, Gusse Laurén, IT-stödperson: Pentti Nyström, , pena@norrskata.com Medlem av SPF:s styrelse: Jan-Erik Bergquist janerik.bergquist@gmail.com Medlem av SPF:s org.kommitté: Mikael Reuter (se ovan) Medlem av SPF:s arbetsutskott: Kristina von Weissenberg (se ovan) Medlem av SPF:s resekommitté Asta Lindholm (se ovan) Föreningens webbadress I redaktionen för detta nummer Marianne Saanila, Maria Simberg-Sörensen, Kristina von Weissenberg. Ombrytning Beni von Weissenberg 8

9 Smågrupper 2016 Måndagar kl Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista Måndagar kl bridge i Seniorboendets klubblokal på Vapparvägen Tisdagar kl Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista Tisdagar kl Boccia/Boule i yrkesskolans gymnastiksal. Nya medlemmar välkomna Fredagar kl Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista Fredagar kl Vattengympa i Folkhälsans hus Data, Konst, Musik och Trädgård enligt separata kallelser från gruppledarna. Kontaktpersoner 2016 Boccia/Boule Estrid Enlund Bowling Seppo Rajamäki Bridge Jan-Erik Bergquist Da Capo Olle Anckar Encore Kurt Långbacka Konst Jan-Erik Bergquist Trädgård Pirkko Lehtonen Vattengympa Olle Anckar Programgrupperna och gruppledarna för PSP:s månadsträffar 1. Beni von Weissenberg indragen 4. Birgitta Bröckl birgitta.brockl@gmail.com 5. Rainer Wahtera rainer.wahtera@gmail.com 8. Riitta Seppä seppa.arto@gmail.com IKT-grupperna Surfsmedjan (P. Nyström) för vana användare. Höstens träffar börjar på Seniorum tisdagen den 6 september kl Träffarna hålls varannan tisdag. Onsdagssmedjan (C-G Nygårdas) för vana användare. Höstens träffar börjar på Seniorum onsdagen den 7 september kl Träffarna hålls varannan onsdag. Nybörjarsmedjan för nybörjare. Höstens träffar börjar på Seniorum onsdagen den 14 september kl Träffarna hålls varannan onsdag. Torsdagssmedjan (C-G Nygårdas) för vana användare. Höstens träffar börjar på Seniorum torsdagen den 8 september kl Träffarna hålls varannan torsdag. Hjärnsmedjan (P. Nyström) för vana användare. Höstens träffar börjar på Seniorum torsdagen den 15 september kl Träffarna hålls varannan torsdag. Carl-Gustav Nygårdas carlgustav.nygardas@gmail.com Pentti Nyström pena@norrskata.com 9

10 RESOR HÖSTEN 2016 VÅREN KONSTRESA med Marita Reuter fredagen den till Gallen- Kallela-museet på Linudden i Esbo med bl.a. Caj Bremers fotografier från runosångarnas byar, inkl. guidning. Start 8.30 från busstationen. Akseli Gallen-Kallela (fram till 1905 Axel Waldemar Gallén) är bäst känd för sina Kalevalamotiv. Hans gamla ateljé Tarvaspää byggd 1911 på Linudden ligger i Esbo intill motorvägen. Sedan fortsätter vi till Utställningscentret WeeGee, Emma med många utställningar. Buffélunch. Buss, guidning, inträden och lunch för 10 personer kostar 39 för deltagare över 70 år och 51 för den som inte ännu har fyllt 70. Några ryms ännu med. Anmälan senast LILLAJULSKRYSSNINGEN från Åbo med Viking Grace måndag tisdag Båten avgår kl måndag kväll och är tillbaka kl tisdag kväll. Bussen startar på måndagen från busstationen. Pris A1-hytt 71, A2-hytt 57,50 ; B1-hytt 64, B2 hytt 54 + bussen. Bussen är full. Namn tas på väntelistan. I priset ingår: hytt, 1 glögg, frukost i Stockholm, julbord efter Mariehamn, kaffe och bullekupong. Auditoriet 2 h för våra egna program, fritt fram för alla som vill uppträda och Benny. Kom och träffa bekanta från Åboland. SIBELIUS en dag i Åbo torsdag 8.12, Jean Sibelius födelsedag ( )) och den finländska musikens dag. Vi besöker Sibeliusmuseet, Ett hem, Åbo domkyrka och intar lunch på Hus Lindman. Vi besöker Åbo konstmuseums utställning om Helene Schjerfbeck ( ). Hon räknades redan under sin livstid till de främsta bland vårt lands konstnärer, och speciellt tack vare den sena produktionen kan hon ses som en av de mest betydande modernisterna i hela den västerländska konsten. Nittio verk har lånats från Ateneum och andra betydande offentliga och privata konstsamlingar i Finland och Sverige. Vi startar kl. 9 från busstationen. Pris 40 euro. Anmälan senast FALLÅKER lördag Jag föll för dig. Bussen startar kl. 13. Vi har en kaffepaus på vägen. Priset 43 euro per person inkluderar också förfriskning under pausen. Vi har reserverat 37 biljetter. Anmälan till Rauni senast måndag En HEMLIG RESA planeras i februari 2017 BERLIN Anmälan inom december Flygtidtabell H:fors Berlin 17:00 18:00 Finnair - Inkvartering Hollywood Media Hotel **** Lietzenburger Strasse 89 Dubbelrum med frukost Program förslag obs! Ändringar kan ske privat transport från flygfältet till hotellet (utan guide) Checkin och tid för middag på hotellet eller nån närbelägen restaurant (på egen hand) Efter frukosten möter ni er svenskspråkiga guide på hotellet och den den guidade stadsrundturen med buss börjar (ca tre timmar). Ni kommer att se tex Unter den Linden med slottsområdet, Alexanderplatz, Gendarmenmarkt etc.turen slutar med gemensam lunch på restaurant Krombach Heldagstur till Potsdam ( ca 6 timmar). Ni kommer att uppleva den vackra staden ca en timme från Berlin med sitt välkända slott Sans Souci etc. Gemensam lunch i Potsdam Besök Story of Berlin -muset med svenskspråkig guide. Mera information över museet spot/the-story-of-berlin. Ledig eftermiddag. Inträdesbiljetten ingår

11 Guidad tur till Charlottenburg- sommarresidens för Preussens kungar. På kvällen gemensam tre rätters avslutningsmiddag i Berlins TV Torn (inkl hissbiljetten) Ledig dag före avresan mot flygfältet (utan guide) Pris från 998 per person I priset ingår: -busstransport Pargas- Helsingfors Vanda flygfält Pargas -direktflyg enligt ovanstående tidtabell med samtliga skatter och avgifter (per 26.10) -en resväska max 23kg per person i lastrummet + handbagage max 8kg -övernattning i dubbelrum med frukost, fem nätter -transfer flygfältet hotelletflygfältet -guidad stadsrundtur med buss ca tre timmar -heldagstur till Potsdam -Guidad tur till Charlottenburg samt tre rätters avslutningsmiddag i Berlin TV torn inkl hissbiljetten Arrangör: Resebyrå Forte ÅLAND i maj 1917 Läs i God Tid om förbundets och våra andra föreningars resor. Bussen kör alltid Kalkvägen om inget annat meddelas. Kom ihåg att meddela påstigningsplats om annan än busstationen! Kom med och ha roligt hälsar resekommittén Asta Rauni Aino Gunnel HÄNDELSEKALENDERN Månadsträff med valmöte på Brandkårshuset kl Svenska pensionärsförbundets höstmöte i Tammerfors Sedvanlig åboländsk lillajulskryssning från Åbo med Viking Gace. Avfärd kl måndag kväll och ankomst till Åbo tisdag kväll kl Styrelsemöte på Humana kl Månadsträff med julfest på Brandkårshuset kl. 12. Grupp 1 Boccia/Boule Efter litet hopande och roende har vi fått ett nytt ställe att spela på. Joan Keihäs från stadens idrottsavdelningen har ordnat plats åt oss i Kombila. Vi spelar alltså i Kombila, Elmgrensvägen 11 (tidigare tandvårdscentralen) varje onsdag kl Vi välkomnar nya medlemmar. Kontaktpersoner: Estrid Enlund ochpia Lindström Hälsningar Estrid Enlund OBS! Aktuellt material till Parentesen, t.ex. ändringar i gruppsammansättning eller kontaktpersoner, måste vara redaktionen tillhanda senast en vecka före månadsträffen för att hinna med. Även annat material i form av hågkomster, bilder eller teckningar tas gärna emot av redaktionen med samma förbehåll. Exemplar av Parentesen kan avhämtas på Booklet, Strandvägen 16 A 11

12 VÄXTER OCH FÅGLAR I FJÄLLVÄRLDEN 12 Vad menar man egentligen med fjäll? Jo, berg som slipats av inlandsisen så att de fått en rundad form och är så höga att de saknar skog kallas fjäll. Lägre bergsformationer men på svenska får man nöja sig med benämningen Högalpina zonen Under vandringar i de nordiska fjällen har jag blivit förvånad över att omgivningarna och växtligheten är så likadan trots stora höjdskillnader. På Kaskasatjåkka i Kebnekaiseområdet (2076 m), Juoksavatnjunni i Pältsanområdet (1450 m) och Halditjåkko längst i norr i Kilpisjärviområdet(1328 m) ser miljön likadan ut. De här fjällen hör till den högalpina zonen och har nästan ingen växtlighet högst uppe. Utsikten domineras av fält med stenblock. Mellan stenarna kan man ändå hitta isranunkler och på ytan av stenarna vindlav eller gråstenslav som täcker ytan som en skorpa. Det att växtligheten är likadan trots att fjällens höjd varierar, beror på att ju längre norrut klimatet och desto lägre ned börjar den högalpina zonen. Där hittar man hittar också kuddar av rikt blommande fjällglim, som med sina röda blommor starkt påminner om trädgårdar som kantväxt. Nedanför den högalpina zonen följer ett område med risväxter och ett ökat antal blommande växter. Här förekommer blåbär, som blommar i slutet av juli, odon, kråkbär och ripbär. Markruskan är starkast i den här växtzonen. Ripbärsbladen blir på hösten klarröda, odon och blåbär färgas orange eller mattröda. Inne i riset reser sig lappspiror och svarthö, som är halvparasiter och släkt med ängskovall. Vide och dvärgbjörk Längre ned dyker låga buskar, lappvide och dvärgbjörk upp. Det är ett svårvandrat område. Dvärgbjörken bildar nästan ogenomträngliga snår trots att busken inte är mera än en dryg halvmeter hög. Nära vatten, i gläntor mellan videsnåren, kan man få se gula fjällvioler eller ett rikligt bestånd av smörbollar. På områden där snön legat länge hittar man mina favoritväxter, stjärnbräcka och tätört. Tätörten har en drygt fem centimeter hög stängel med en blåviolett blomma. Nästan som klistrade till marken ligger en krans av gulgröna slemmiga blad. Slemmet lockar insekter och innehåller dessutom ett enzym som sönderdelar äggviteämnen. Insekterna används som näring för växten. Stjärnbräckan är oftast så liten, bara några centimeter hög, att man sällan lägger märke till den. Först då man lägger sig på marken upptäcker kronbladens bas och den uppsvällda röda pistillen och inser hur vacker blomman är.- Också fjällsyra och den azurblåa fjällgentianan växer här. Fjällbjörksregionen När man kommer ned till en nivå 700 m över havet, börjar man se glesa bestånd av björkar med knotiga förvridna stamma. Fjällbjörken är en variant av vår vanliga glasbjörk (Betula pubescens). Ju längre ned man kommer, desto tätare blir bestånden. östra Lappland har stora I områden drabbats av angrepp av larver av fjällbjörksmätare. De äter alla gröna blad från björkar och viden, men spinner ingen slöja över träden. Björkbeståndet repar sig på ett par år, men om det drabbas på nytt kan det leda till att alla fjällbjörkar på ett stort område dör. Fjällbjörksmätaren förekommer i hela landet, men förorsakar skador enbart i Lappland. I av linnea och hönsbär. Skogsnävan, som har blåvioletta blommor, täcker stora områden i tätare fjällbjörksskog.

13 Linnés Lapplandsresa 1732 Botanikens fader, Carl von Linné, är den som först har beskrivit växterna i våra nordiska fjäll. Han gjorde en resa till Lappland år 1732 som varade från maj till oktober. Han gjorde resan ridande till häst, men för att komma upp och färdas med båt uppför älvarna och anlita samer som guider och båtförare. Fem år efter sin Lapplandsresa utgav han Flora Lapponica, där han beskrev 537 växter och svampar som han hade upptäckt i Lappland. Linné återvände till kusten. Han iakttog och gjorde anteckningar om människorna, om deras klädsel, seder och mat. I Ny- Karleby fäste han sig vid att gatorna var beklädda med trädstammar som lagts tvärs över gatorna i stället för stenläggning med gatstenar. I Åbo noterade han innan han tog postbåten till Stockholm att biblioteket var miserabelt. Fåglar i fjällen Ett stort antal fågelarter har namn som börjar på fjäll: fjällpipare, fjälluggla, fjällabb och fjällvråk, vilket ger en antydan om var de häckar. Ett fåtal arter är helt stationära, anpassade till förhållandena det blir brist på mat. Lappmes och lavskrika hör till de stationära fåglarna. Lappmesen ser ut som en talltita, men hjässan är mörkbrun och fjäderdräkten skiftar också i brunt. Lavskrikan är till storleken som en nötskrika, men den är inte lika brokig utan den är brun och rödbrun utan nötskrikans blå-vit-svarta vingspegel. Fjällvråken är störst av våra vråkar. Den är anpassad till ett liv i öppen terräng. som också lever i öppna landskap, stannar den upp byte på marken. Fjällvråkens vingundersidor, stjärtrot och övergump är ljusa, men vingknogarna på undersidan av vingarna är mörka. Lämlar och sorkar är de viktigaste bytesdjuren. Hökugglan är den enda ugglan som är aktiv dagtid. Den påminner faktiskt om en hök, stjärten är lång och tvärbandad och undersidan tvärvattrad. Vintertid kan den ses också i södra Finland. Fjällugglans hane är nästan helt vit. Honan har ljusbruna tvärränder på vingarna. Den är ytterst fåtalig i Finland. En del år, när bristen på föda överraskat, har man sett den i Helsingfors! Varje vinter ser man den på slätterna i Österbotten. Fjällabben är nära besläktad med måsfåglar. Den lever på lämlar och sorkar och när lämmelbestånden är svaga, minskar antalet häckande fåglar till en tiondedel av det normala. I motsats till kustlabben fångar fjällabben sitt byte själv. Av tättingarna kan man södra Finland. Lappsparvar, blåhakar och rödstrupiga piplärkor förekommer i mindre antal. Strömstaren häckar vid rinnande vatten i Lappland. Den simmar under vattnet med hjälp av vingarna och plockar åt sig nattsländlarver från bottnen. Varje vinter kommer ett fåtal strömstarar också till Södra Finland. För fem år sen fanns en strömstare i Pargas ett par veckor i diket som går från Bustis till Sundet vid Reimari. 13

14 Drömmar Jag har sett fjällpipare fem kilometer in på svensk mark nära Kilpisjärvi, men aldrig i Finland. Säkrast kan man hitta den uppe på Saana som är mycket populärt bland Lapplandsbesökare. Nästa sommar deltar jag i en vandring som sträcker sig hundra kilometer från Utsjoki genom Paistunturis ödemarksområde till Sulaoja. I den ödemarken häckar fjällpiparen och jag hoppas kunna hitta den där. Fjällpiparen är mycket orädd och när den ligger på boet och ruvar kan man komma så nära som på en meters håll om man rör sig försiktigt! Lars Levi Laestadius sysslade med botanik samtidigt som han studerade teologi i Uppsala. Han gjorde forskningsresor till Lappland på 1820-talet och var över tio år anställd som tecknare för storverket Svensk Botanik, som skulle presentera alla Sveriges växter. Han upptäckte och namngav ett trettiotal nya fjällväxter, bland dem en liten Papaver laestadianum. på fjället Pältsan i nordligaste Sverige. Jag var där 2009 och försökte hitta den, men utan framgång. Nu har jag noggrannare uppgifter om var man skall söka den och hoppas få tid för en expedition till Pältsan i mitten på juli något av de följande åren! Miljön i högfjällen verkar ogästvänlig, men på stenytorna kan man hitta dekorativa lavar och mellan stenarna blommar isranunkeln. Fjället Juoksavatnjunni i Pältsanområdet är 1450 m högt. (Foto Kari Penttinen). 14

15 Den fridlysta isranunkeln hittar man högst uppe på de högsta fjällen mellan stenblocken. När blommorna pollinerats ändrar de färg och blir rödaktiga (Foto Kari Penttinen). Tätörten lockar till sig insekter som fastnar på de klibbiga bladen och upplöses av enzymer och används som näringstillskott av växten (Foto Kari Penttinen). 15

16 Stjärnbräckan blir ca fem centimeter hög och är svår att upptäcka, men när man väl fått ögonen på den blir man förtrollad av den! (Foto Kari Penttinen). Snömärkeslaven växer på fjällbjörkarnas stammar ovanom snöytan. En del lavar kan användas som nödproviant efter att man förbehandlat dem omständligt. (Foto Kari Penttinen). stött på orädda lavskrikor som kommer och tigger mat vid lägerplatserna. (Foto Estormiz/Wikimedia Commons). Fjällvråken är en ståtlig syn när den ryttlar i öppen terräng på fjällen. Vingknogarna är mörka, stjärtroten vit både på under- och översidan. (Foto Dominic Sherony/Wikimedia Commons) 16