PARENTESEN. Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund. Och tusen tusen, stråla ock på himlens djupblå grund.

Transkript

1 PARENTESEN december 2017 nr. 9 Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund. Och tusen tusen, stråla ock på himlens djupblå grund. Hemliga resan sid. 3 Konstrgruppen sid. 4 Ordförandens spalt sid. 6 Julfirande förr sid. 8 Styrelsen och funktionärerna sid. 10 Hobbygrupperna sid. 11 Gamla svenska bondepraktikan sid 12 Planerade resor våren 2018 sid 12 Bridgegruppen på kryssning sid. 13 Bowlarna sid. 14

2 Guidning på biblioteket. Rundvandringen börjar med säkerhet! Det renade vattnet leds ut med fart. Den ypperliga guiden på reningsverket. Reningsinfo, både elektroniskt och muntligt. ^ Avfallsvattenbassäng och < överrinningskam. < Filtrerat rent avfallsvatten. Det är min första hemliga resa. Därför går jag, och andra, gärna in på gissningstävlingen: vart är vi på väg? Det skall vara färdigt före vägskälet - ja, men vilket? Om målet är Nagu så kan det vara Kalkvägens. Men icke, där styrde vi kosan norrut. Ny nervspänning vid St. Karins vägskäl. Där for min gissning om Dalsbruk sa någon, för vi svängde västerut. Ända in i Åbo for vi och stannade framför gamla huvudbibliotekshusets ingång där Rauni Schleutker väntade på oss. Men hon skulle inte med, det var vi som skulle ut för detta var vårt första mål. Uppdelade i två grupper vandrade vi under ca en timme runt med två svenskspråkiga guider. Åbo stads huvudbibliotek Biblioteket byggdes 1903 av Fredric von Rettig som donation till Åbos invånare och arkitekt var Karl August Wrede. Vi står i den gamla byggnadens entré och beundrar den vackra inredningen i trä, trapporna till övre våningen och den ståtliga kvinnostatyn av Walter Runeberg. I den gamla delen finns idag den svenska låneavdelningen och musikbiblioteket i övre våningen där man nu och då ordnar mindre konserter. Vi går igenom tidningssalen med datorer mot nya delen. På lilla Café Sirius mittemellan gamla och nya delen fick vi ljuvliga julbullar till kaffet. På sommaren kan man ta sin kaffetår ute på innergården. Nya delen blev färdig Före lånedisken tar vi den breda trappan upp och där öppnar sig stora ljusa utrymmen med en avdelning för barn längst inne och en jättestor avdelning med vetenskapslitteratur i översta våningen. På barnavdelningen charmas vi av de glastäckta små öppningarna i golvet och glasförsedda vitrinerna i hyllhörnens väggar. De är som dockskåp; miniatyrutställningar vars innehåll kan varieras enligt olika motiv. Genom de enorma fönstren mot innergården syns en märklig skapelse, ett konstverk av stålbalkar i gult föreställande något djur, en ko? Det man inte hittar i Pargas bibliotek kan man enkelt beställa med nätbiblioteket Vaskis lånekort dit Åbos 13 bibliotek och omkringliggande kommuner hör, ända bort till Salo. Själv har jag ett sådant och utnyttjar det ofta i synnerhet i musikväg. Det beställda materialet kan rekvireras till närmaste ort, i mitt fall St. Karins. Därefter: ner mot busstationen och så västerut. Kanske någon kyrka eller slottet? Men vi körde förbi Mikaelskyrkan, igenom Portsa - man kom ju att tänka på Kakola, alltså fängelset - men efter många svängar landade vi på Åbo avloppsreningsverks gård. Jasså, vad är detta? HEMLIGA RESAN Åbonejdens avloppsreningsverk In och på med gula västar och skyddshjälmar och sen traskade vi iväg, på en ca 1kms vandring enligt vår energiska finsktalande guide. Hela området har namngivna gångar, typ Viemärikatu. Vi skulle bekanta oss med det allra heligaste, reningsprocessens tre bassänger. Reningsverket är beläget inne i Kakolaberget på dess västra sida, det ägs av Åbo stad och 13 randkommuner och det är Europas modernaste reningsverk. Den dagens saldo: 4900 m3 in - dryga 5900 m3 ut. Det renade vattnet rinner till sist ut i Åbos hamnbassäng. För andra tekniska detaljer hänvisar jag till Turunseudunpuhdistamo. fi webbsida. Detta är min egen upplevelse av besöket. Det hängde en lätt air av avlopp i gången utanför den första bassängen. Vi skulle bara följa guiden och gå raskt efter honom så skulle det nog gå bra, sa han. Väl inne stannade han i varje fall mitt på bron och började berätta. Lukten var till vår förvåning inte så besvärande, så vi lyssnade snällt. Bassäng 1: kemisk rening i bassängerna på båda sidor om bron. Tjockt brunt vatten och små bruna öar av gissa bara. Bassäng 2: biologisk rening. Fortfarande brunt, brunt och lite flytning men ingen lukt eller så. Bassäng 3: rening med sandfiltrering, vattnet körs genom sandmadrasser. Nu skulle det väl ljusna trodde man men det såg inte så ut först. I slutet av avdelningen demonstrerade han sikten med en 3m lång stång med ett vitt spadtag i ändan. Det vita var synligt rätt så länge på väg ner och stannade vid 1,60m. Ganska bra resultat om man jämför med en sikt på 20-30cm i Aura å och lite till ute till havs. Och faktiskt! Det som till sist silades ut i den avdelningen såg ut som vatten ska se ut, genomskinligt. I gången efter sista bassängen kändes luften rentav frisk. Vi hade blivit uppmanade att hålla i hjälmen. Det fanns visserligen livbojar vid broarna men tanken på att måsta dyka ifall man tappar hjälmen avskräcker. Vid utloppscentrifugen får vi veta att det tar 2 3

3 14min för hjälmen att rinna ut i hamnbassängen och lite senare kommer den som hoppat i för att rädda den. Vid starka ösregn blir det överproduktion och då tar man till reservbassänger, det klarar man av fint. En gång tänkte det gå illa då l lut rann ut i systemet från en närbelägen firma. De ringde lyckligtvis och informerade om olyckan och man hade nu 8t på sig att göra något åt saken. Avloppsvattentillförseln stoppades och det kritiska materialet leddes in i en reservbassäng där det behandlades med kemiska processer under några dygn innan det var färdigt att släppas vidare. En turistgrupp från Hongkong fick lite att tänka på inte någon enkel sak att bygga rening för 10milj invånare. Åbo med omnejd uppgår till bara Stor syndaren St. Petersburgs myndigheter har inte varit här. De har förvisso ett reningsverk men problemet är deras infrastruktur som ligger sorgligt efter. Nu och då kommer barngrupper på besök men man har dragit gränsen vid 12 år. Det blir annars alltför oroligt och högljutt, de kan i värsta fall ramla i. Vår guide har fått avbryta några sådana besök två gånger pga. av ohörsamhet! Café Daisy Lunch intogs på Café Daisy på Slottsgatan 41, nära Martinsbron. Matstället drivs av föreningen DaisyLadies ry., grundad 2001 på initiativ av turkisk-finska Hülya Hissu Kytö och andra för att stöda integreringen av invandrarkvinnor. Namnet hänvisar till prästkragen som klarar sig bra med lite näring och värme (läs kärlek). De flesta av kvinnorna har varit här i 10 år och kommer från olika länder, mest från Turkiet. Tanken är att de skall ha något att göra, lära sig finska, att t.ex. laga mat eller sy och handarbeta. De tillverkar och säljer sina produkter i en liten bod på samma adress, allt från sockor till mjukisdjur. Maten var riktigt god och riklig. Till sist äntrade vi puben Uusi Apteekki, öppnad redan 1993, mitt i Kaskisbacken för en iskall öl eller annat starkt. Det var roligt och välordnat, jag hänger nog med på nästa hemliga resa! Maria Simberg-Sörensen Konstgruppens upplevelse på Åbo konstmuseum Konstgruppens nya ledare Marianne Saanila hade i god tid bokat ett besök på Tyko Sallinen-utställningen den 18 november med svenskspråkig guidning. Vår kvot på 15 platser fylldes ganska snabbt, och på egna vägar tog sig deltagarna till konstmuseet uppe på Aurabacken. Man- och kvinnogrant anlände vi till vad som skulle visa sig vara en ren upplevelse, en splendid föreläsning om konst nären Tyko Sallinens ( ) och hans hustru Helmi Vartiainens ( ) liv och konstnärskap. Den medryckande och inlevelsefulla presentationen gavs av doktorn, docenten och riksdagsledamoten Juhana Vartiainen, vars farfar var Helmi Vartiainens bror. Släkten var hemma från Karelen och bosatt i Sordavala där Helmi växte upp och gick i mellanskola. Trots familjens svaga ekonomi valde hon att resa till Helsingfors för att söka arbete och samtidigt gå i Finska Konstföreningens ritskola på kvällslinje. I familjen Vartiainen var kulturintressena inte främmande, både musik och litteratur utövades, och på typiskt karelskt vis var släktsammanhållningen viktig, stora kalas hölls fastän omständigheterna var små. I Ritskolan träffades tydligen den unga Helmi och Tyko som blev ett par som så småningom gifte sig. Tyko Sallinens bakgrund var en helt annan, han kom från det nordliga Öster botten, från Tornedalen, där laestadianismen präglade vardagen i skräddar familjen Sallinen. Han gav sig av hemifrån då han var 14 år gammal, och via en period i Stockholm som skräddarlärling kom han till Helsingfors och skrev in sig i Ritskolan. Den puritanska och tungsinta bakgrunden hos Tyko brakade samman i en kulturkrock med det livliga och glada karelska temperamentet hos Helmi. Äktenskapet, som ingicks 1909, blev ett stormigt och djupt olyckligt liv. Som liten hörde Juhana Vartiainen familjebeskrivningarna av parets liv utan att förstå dem. Senare har den muntliga traditionen inom släkten helt tagit avstånd från Sallinen: Han var en alkoholiserad hustyrann. Med humor, självironi i fråga om den typiska Vartianenska uppnäsan, värme och medkänsla bjöd Juhana Vartiainen på såväl sig själv som sin familjs och släktens förhållande till konstnären Tyko, den onde, fördärvade alkoholisten som gjorde sin Mirri så illa. Utan att fråga henne tog Tyko deras första barn, den två år gamla dottern Eva, till Köpenhamn och gav henne till sin syster som bodde där. Efter skilsmässan 1916 tog han också den yngre dottern, Taju, trots att Helmi hade fått vårdnaden av henne. Helmi dog 1920 av okänd orsak bara 32 år gammal. Även om äktenskapet varade bara några år, var det av stor betydelse för Sallinens konst. Helmi var hans musa, och hon satt modell för ett stort antal verk från den här tiden. De går under namnet Mirrimålningarna efter Sallinens smeknamn på hustrun. På sin tid var de mycket omstridda, deras djärvhet och sexuella laddning ansågs frånstötande. Att framställa kvinnan som antingen madonna eller hora var Sallinen inte ensam om på sin tid; handlade det om kärlek eller hat, åtrå eller äckel? Numera anses de här målningarna vara kanske de bästa i konstnärens produktion. Men att han framställde den mörkögda, späda lilla Helmi som en rödhårig fyllig kvinna med stora uppsvullna läppar och en uppnäsa som liknar ett gristryne är svårt att förstå. Allt i grälla färger och med en tom blick som ser rakt på oss. Några tavlor avbildar också Helmi ammande. Som nygifta reste paret till Paris, Tyko hade fått ett stipendium, och många fina landskapsmålningar och stadsvyer från resan finns med på utställningen. I Paris tog Sallinen intryck av de franska målarna, kanske främst expressionisterna, och blev den som förde in konstriktningen i Finland. Han bröt totalt med den nationalromantiska guldålderns målare och råkade i häftiga gräl med många. Från att ha målat både inhemska och franska landskap i starka färger med tjock penselföring övergick han efter Mirri-perioden till en dov färgskala i grått, brunt och svart. På och 30-talen sökte det finska Finland sina rötter i öst. Den finska folksjälen fick sin avbild i Sallinens målningar från den tiden. Konstverk som slog an på publiken avbildade åldrande gummor och gubbar t.ex. i Slagsmålet och Djävulsdansen och blev uppskattade för sin naturkraft. Den mest berömda tavlan från den här perioden kallade han Hihuliter. Det är en gammal benämning på laestadianer som befinner sig i extas eller transtillstånd under predikningarna. Konstnären anses i konstverket vilja göra upp med sin barndoms upplevelser som han gjorde många variationer av. Med de här allmogeskildringarna förde Sallinen in det urfinska i konsten, vilket väckte positiv uppmärksamt i Sverige och Danmark och bidrog till att hans tavlor fann köpare, bl.a. Ateneum köpte Hihuliter Efter föreläsningen, som avtackades med stormande applåder, tog Juhana Vartiainen oss med på en kort presentation av några tavlor som han själv ansåg viktiga: en tidig nakenstudie av en mörkhårig Helmi behagfullt sittande och en annan av henne i grön klänning och med mörkt hår, inte förställd som Mirri. Sist men inte minst pekade han på två självporträtt av Helmi. Hon var ju också konstnär fast hon inte som Tykos hustru kunde ägna sig åt måleriet, sådan var ju tidens sed i konstnärsäktenskap. Man ser en ung flicka med rakt mörkt hår, mörka ögon och ansiktet lite frånvänt så att den typiska Vartiainenska uppnäsan tydligt kommer fram. Det var för oss åhörare och deltagare en stor förmån att få den personliga introduktionen till fenomenet Tyko Sallinen ur en annorlunda vinkel än konsthistorikerns. Den smått kultförklarade Sallinen blev för mig en ganska ynklig figur, men landskapen var fina och upplevelsen likaså. Christina Stolpe 4 5

4 Ordförandens spalt Nu när året närmar sig sitt slut kan vi än en gång se tillbaka på ett aktivt verksamhetsår. Våra månadsträffar har varit välbesökta och bjudit på omväxlande program, inkluderande bland annat antikrundan på våren och ÅST:s teaterföreställning Einar i oktober. Hobbygrupperna har varit livliga och samlat en stor del av våra medlemmar till olika aktiviteter. Många av våra medlemmar har också deltagit i kurser anordnade av utomstående, bland annat den givande kursen Knoppen är toppen. Tänk på din hjärna! i Åbonejdens Alzheimer-förenings regi. Alldeles särskilt vill jag nämna två saker som har genomförts i år: förnyelsen av våra stadgar och den omfattande medlemsrekryteringen. De nya stadgarna, som godkändes på vårmötet i mars och som sedermera har fastställts av Patent- och registerstyrelsen, innebär i och för sig inget revolutionerande nytt, bortsett från att den tidigare bestämmelsen att man för att bli medlem ska vara bosatt i Pargas har ersatts med att det räcker om man har anknytning till Pargas. Men de är skrivna på ett klarare och modernare språk än de gamla och preciserar bättre än tidigare vad föreningen har för syfte och hur den ska förverkliga detta syfte. Gå gärna in på vår webbplats och bekanta dig med stadgarna (under Aktuellt). En utmaning för oss tidigare medlemmar blir nu att på alla sätt inkludera de nya medlemmarna i våra aktiviteter. De ska kallas in som medlemmar i programgrupperna (vars antal kanske borde ökas), de ska få möjlighet att delta i hobbygruppernas verksamhet och de ska tas väl emot på månadsmötena. När vi nu blickar framåt är en viktig kommande händelse den åboländska uttagningen till förbundets frågesportsfinal. Uttagningen hålls i februari i Kimito. Nu gäller det att få fram ett eller gärna två pargasitlag som kan ta upp kampen. I våras klarade vi oss rätt så bra, men lyckades inte nå finalplats. Avslutningsvis vill jag rikta ett varmt tack till våra två avgående styrelseledamöter. Marianne Saanila har varit medlem i fyra år och bl.a. arbetat som redaktör för Parentesen och framgångsrikt rapporterat om vår verksamhet i Pargas Kungörelser. Kaj Ahlbäck har varit med i två år och bl.a. ansvarat för medlemsregistret och programgrupperna. Samtidigt önskar jag de två nya styrelseledamöterna Gunnel Jansson och Kurt Lindroos välkomna i styrelsearbetet. Mikael Reuter Höstens stora medlemsrekrytering har jag ju skrivit om många gånger förut. Inemot 900 svenskspråkiga Pargasbor i åldern år har fått ett brev där vi presenterar vår förening, bl.a. genom att bifoga oktobernumret av Parentesen. Motsvarande brev gick också till över 60 personer i S:t Karins som saknar egen svensk pensionärsförening. Hittills har det här lett till ett fyrtiotal nya medlemmar, men vi hoppas att vi inom de närmaste månaderna får minst lika många till. Och ingenting hindrar förstås att också personer över 75 år skriver in sig. 6 7

5 8 9

6 PARGAS SVENSKA PENSIONÄRER r.f. Styrelsens sammansättning och funktionärer 2017 Styrelsen Ordförande Mikael Reuter Vice ordförande Kristina von Weissenberg Sekreterare Vivan Norring-Nyström Övriga ledamöter Kaj Ahlbäck Bror Berg Stig Kavander Kari Penttinen Marianne Saanila Maria Simberg-Sörensen Funktionärer: Medlemssekreterare Kaj Ahlbäck (se ovan) Mediekontakt Marianne Saanila (se ovan) Foto/klippbok Stig Kavander (se ovan) Teknikansvarig Resegruppen Parentesens redaktion Parentesens ombrytning Kari Penttinen (se ovan) Asta Lindholm / lindastae@gmail.com Rauni Schleutker / rauni.schleutker@elisanet.fi Aino Mattsson / aino.mattsson42@gmail.com Gunnel Jansson / jansson.gunnel@parnet.fi Maria Simberg-Sörensen Kristina von Weissenberg Beni von Weissenberg Webbansvarig Carl-Gustav Nygårdas carlgustav.nygardas@gmail.com Webbredaktör Lilly Hollstén, lillybirgi@gmail.com IT-stödperson: Pentti Nyström, , pena@norrskata.com Medlem av SPF:s arbetsutskott: Medlem av SPF:s resekommitté Föreningens webbadress Kristina von Weissenberg (se ovan) Asta Lindholm (se ovan) Nya medlemmar kan anmäla sig direkt till medlemssekreteraren Kaj Ahlbäck, , kaj.ahlback@parnet.fi eller till föreningens sekreterare Vivan Norring-Nyström, ia@norrskata.com Hobbygrupper 2017 Måndagar kl bridge i Seniorboendet på Vapparvägen. Fredagar kl boule (boccia) i Kombilas utrymmen (f.d. tandvårdscentralen), Elmgrensvägen 11. Nya medlemmar är välkomna! Fredagar kl vattengympa i Folkhälsans hus. IT, konst, musik och trädgård enligt separata kallelser från gruppledarna Kontaktpersoner 2017 Boccia/Boule Estrid Enlund Bowling Seppo Rajamäki Bridge Jan-Erik Bergquist Fotogrupp Lorenz Michael NY! Da Capo Rabbe von Weymarn Encore Maria Simberg-Sörensen Konst Marianne Saanila Stavgång Rainer Wahtera NY! Trädgård Pirkko Lehtonen Vattengympa Kari Penttinen IT-grupperna Pentti Nyström Programgrupperna och gruppledarna för PSP:s månadsträffar 1. Beni von Weissenberg benivw@parnet.fi 2. Mårten Malmlund marten.malmlund@gmail.com 3. Gunnel Jansson jansson.gunnel@parnet.fi 4. Rainer Wahtera rainer.wahtera@gmail.com 5. Rose-Marie Lindroos rose.marie48@hotmail.fi Kurt Lindroos kurt.lindroos475@hotmail.fi 6. Stina Engblom Colliander stina202@parnet.fi 7. Riitta Seppä seppa.arto@gmail.com 8. Christina Stolpe christina.stolpe@pp.inet.fi 9. Jörgen Hollstén jorgen.hollsten@parnet.fi 10. Doris Åkerholm doris.akerholm@parnet.fi Siv Nygårdas siv.nygardas@gmail.com Fotogruppen träffas i allmänhet den första och tredje tisdagen i månaden på Seniorum kl 17. Nu är det ju jul och nyår på kommande. Januari har 5 veckor.. Vi kommer att träffas i januari den andra och fjärde veckan. (9.1 och 23.1). OBS! Aktuellt material till Parentesen, t.ex. ändringar i gruppsammansättning eller kontaktpersoner, måste vara redaktionen tillhanda senast en vecka före månadsträffen för att hinna med. Även annat material i form av hågkomster, bilder eller teckningar tas gärna emot av redaktionen med samma förbehåll. Exemplar av Parentesen kan avhämtas på Booklet, Strandvägen 16 A 10 11

7 DEN GAMLA SVENSKA BONDEPRAKTIKAN I. OM JULE-AFTON Är Juleafton och Julenatt klara, Förutan regn och väder, så tag vara, Det året bliver nog både korn och vin, Så får var nog till födan sin; Men bliver det väder och regn, Betyder det litet korn och vin i var äng. Kommer väder av östan hit, Då dör kved och djur i denna tid. Men kommer det oss ifrån västan, Bliver sjukdom kungars och furstars gäst. Döden skall taga många av dem också, Som borttager alla både stora och små. Kommer vädret av nordan, så gläd du dig, Ty härefter följer ett gott år visserlig. Men om det kommer av sunnan därnäst, Det betyder dagelig sjukdom visst. PLANERADE RESOR III. OM JULEDAG FALLER PA EN MÅNDAG Vill Juledag på en måndag sig begiva Så skall vintern både varm och kall bliva, Ett måtteligt väder finner du här, Våren god, sommaren oväder. Stor storm förvisst det år skall komma, Och många land göra liten fromma. Hösten bliver god och mycket vin, Var får liten honung hem till sin, Bi och fä då tämmelig dö, Att man för honung och mjölken har nöd; Många kvinnfolk skola till sorg laga, Och sina mäns död hjärteligen beklaga. Dock skola somliga en visa kväda, Och med varannan dricka och sig gläda, Och säga: Vad dött är, låta vi bliva, Här äre ännu många män i live. FALLÅKER lördag 20.1 med start kl. 13 från busstationen. Paus på vägen. Betalningen 48 euro (inkl. kaffe+ under pausen) senast Två platser lediga, anmäl genast. Kyrkor i februari, planeras Pargasiternas bridgegrupp på kryssning Pargasiternas bridgegrupp kryssade Åbo-Mariehamn- Åbo måndagen den tjugonde november En härlig dag med bridge för hela slanten! Fast det är säkert bara den bridge-bitna som till fullo fattar vad en dag med bridge ger. Hur en sån dag befriar en människa från sig själv. Hur man går så helt upp i spelet att man glömmer allt annat. Utom sin bridgepartner, då. För man blir mer eller mindre ett med sin partner, svetsas för stunden ihop med en annan, kan nära nog läsa hens tankar. Alltså, kom med oss! Pröva på det! Vi glömde dock inte mat och dryck ombord på Amorella Grace. Eller diskussionerna vid matbordet. I sammanhanget kan jag inte lämna bort vad Janne Bergqvist har gjort. Han har helt och hållet skapat denna bridgegrupp, gjort ett fantastiskt jobb alldeles ensam (jag borde väl använt ordet själv för att visa att vi finlandssvenskar minsann följer med hur svenskan ändras). Visst säger vi tack till honom, ibland så där vid juletider och så, men vi kan förvisso vara rätt griniga också. Janne skrattar bort det mesta. Tack, Janne! Tack också för föreningens sponsring! Hemlig resa i mars, planeras Helsingfors onsdag 25.4 bl.a. riksdagshuset, nationalmuséet med klenoder från Pargas, guidad tur etc. Siv Granberg Janne Berqvist på kungatronen. Estland måndag- onsdag, Det svenska Estland med bl.a. Aibolands museum, Haapsalu etc. Övernattning på badhotell. TATTOO i Fredrikshamn i början av augusti. JANE EYRE på ÅST 5.10 kl. 14. Bokas senast i maj. Betalning 41 euro senast CHESS på Svenska teatern i Helsingfors onsdag kl. 12. Buss från Pargas kl Biljetterna inkl. buss 105 euro betalas senast Anmäl helst före slutet av maj. Betalningen görs hädanefter på föreningens resekonto FI Skriv alltid namn och ex. Chess, Estland etc. eller datum för resan som meddelande vid betalning vilket gör den enklare att identifiera. God Jul och Gott Nytt År! Res och ha roligt!!! Resegruppen Asta / lindastae@gmail.com Rauni /rauni.schleutker@elisanet.fi Aino / aino.mattson42@gmail.com Gunnel /jansson.gunnel@parnet.fi HÄNDELSEKALENDERN våren 2018 Onsdag 17.1 Månadsträff på Brankis kl Grupp 1 Efter månadsträffen möts styrelsen och programgruppernas ledare! Lördag 20.1 Fallåker Åttan teaterresa. Onsdag 14.2 Kl Kommunforskare Siv Sandberg (ÅA) seniorföreläsning i Stadshuset. Onsdag 21.2 Månadsträff på Brankis kl Grupp 2 Onsdag 14.3 Kl Mikael Sjövall, seniorföreläsning om estlandssvenskarna Stadshuset. Onsdag 21.3 Månadsträff på Brankis kl Grupp 3 Onsdag 18.4 Månadsträff på Brankis kl Grupp 4 Onsdag 25.4 Helsingforsresa, bl.a. Riksdagshuset. Onsdag 16.5 Månadsträff på Brankis kl Grupp

8 En av våra många aktiva hobbygrupper: Bowlarna Bowlingens korta historia Sin nuvarande utformning med spel mot tio käglor ställda i triangel med spetsen mot spelaren har bowling fått i USA, dit det torde ha införts från Europa främst av invandrande tyskar och nederländare. Den första bowlinghallen öppnades i New York I Finland öppnades den första bowlinghallen på Elisabetsgatan i Helsingfors installerades de första automatiska poängräknarna. Systemet hade utvecklats av AMF och Brunswick tillsammans. Vad är bowling? Enligt Nationalencyklopedin 1990 är det ett kägelspel som spelas inomhus på banor av trä eller syntetmaterial där utövaren med hjälp av ett klot försöker slå omkull tio i triangelform uppställda käglor. På engelska kallas det ten-pin bowling. Man tävlar såväl individuellt som i lag. Klotet måste vara format av en icke metallisk massa och tillverkades ursprungligen av trä, sedermera av bakelit, gummi eller polyester. Klotet har tre olika skikt: ett ytskikt, ett mellanskikt och en tyngre kärna. Käglorna består av laminerat trä med ett yttre plastskikt. Banan är 1,04-1,07 m bred och 19,2 m lång. Den är täckt av ett lackskikt som oljas till ca. ¾ för att minska klotets friktion och efter det en torr del som möjliggör slag med skruv. Pargasiterna Bowlarnas aktiva dragare Seppo Rajamäki är till ursprunget Mänttä-bo. Pargas blev den nya hemorten år 1956 genom att föräldrarna flyttade, som Seppo säger: Työn perässä. För pargasiterna gick det så lyckligt att bowlinghallen kom till Pargas ungefär vid samma tid som Seppo blev pensionär. Han kunde bowla i Pargas och så småningom blev han dragare för pensionärsgruppens bowlare. Nu omfattar gruppen 43 personer som möts 2-3 gånger per vecka, ibland upp till fem gånger! Tävlingarna är oftast individuella men dessutom tävlar man i 3-mannalag och s.k. bolagstävling med två deltagare i varje bolag. Tremannalagen har tre deltävlingar på hösten och våren. Den sista för året ordnas i december med avslutande prisutdelning. Bolagstävlingen har fyra omgångar då alla bolag tävlar mot varandra. Finalen i den utkämpas sedan mellan de fem från vartdera blocken. Det gäller alltså att vara skärpt och komma ihåg vilken sorts tävling det gäller vilken dag! De som tycker att det behövs ytterligare stimulans kör till Reso, Salo, Ekenäs, Åbo, Raumo eller Forssa för att hålla konditionen uppe! Lokalt utkämpas också tävlingar mot Eläkeläisten liiton Paraisten osasto. Det är alltså högst osannolikt att aktiva bowlare inte vet vad de skall göra på fritiden. Däremot kan det säkert hända att fritiden tar slut. Lilla jul firas naturligtvis med en tävling som avslutas med middag! En gång per år ordnas en längre resa, den senaste gjordes i början av sommaren till Tallinn. Bowlarna kan beskrivas som en social, aktiv och glad grupp människor som inspireras av varandra och av sin hobby! Alla läsare som blir nyfikna och vill veta mera om bowling och kanske också komma med i gruppen uppmanas ta kontakt med Seppo Rajamäki tfn eller e-post seppo.rajamaki1@gmail. com Kristina von Weissenberg Tremannalagens sluttävling ivriga Pargasiter kämpade tappert i den sista och avgörande tävlingen för året. Applåder och uppmuntran fördelades generöst mellan de deltagande! Efter 9 serier utkorades de tre bästa lagen:! Seppo Rajamäki 4096 p Naja Lassenius Torolf Sundqvist 2 Per-Olof Karlsson 3769 p Carola Silvander Svante Laurén 3 Torbjörn Engman 3727 p Marian Vuorinen Nils Ekholm Här ser vi ett glatt gäng som just har avklarat lillajulstävlingen. Och efter avslutad tävling blev det jullunch med traditionella godsaker som hallens allt-i-allo Sami och Anna dukat fram. Och gott var det intygar alla! Här avtackas Seppo för höstens arrangemang av Marian. Här avtackas Anki Rajamäki av Marian för gott sekreterarskap Lillajulstävlingen vanns av Jan-Erik Silvander. Gudrun Engman blev tvåa. Här ser vi tremannalagens vinnare: Längst till höger bronsmedaljörerna Marian och Torbjörn, längst till vänster silvermedaljörerna Per-Olof och Svante, och i mitten har vi guldmedaljörerna Naja, Seppo och Torolf. På bilden saknas brons-nils och silver-carola

9 Obs NY ADRESS!! Huom UUSI OSOITE!! Bergvägen 6, Pargas Vuoritie 6, Parainen gsm till vår förnyade bilverkstad. uusittuun autokorjaamoon. Nytt hos oss - bildäck & förvaring Uutta meillä - renkaat & säilytys