:e årgången. Häfte N:r 3

Transkript

1 :e årgången. Häfte N:r 3

2 - 7 - Eektricitetens tiämpning för sjömiitära ändamå. Föredrag i sjöofficersstiskapet i Cm skrona af öjtnant P. J. Dahgren. Den första praktiska pan för eektricitetens tigodogörandeetektricitete i afg]'ordt kribo iskt syfte kan ei SIJåras ängre tibaka i tidentfu.rstadfr~m. ra c an e uw än början af 840-ta,et. Öfverste Cot, ryktbar för sin upp- sjöcri,qet; -' nnntng. a f rev o vern, v er t '. N k h. dess anrä/( ~s a c e c P, r ewyor 'S amn en sene ning inom yckade försök med undervattensminor, som han bragte ti minväsende; exposion genom användande af eektricitet. Försöken fortsattes i större skaa på Boden Fotomae och kuminerade i sprängningen af en gamma skonare, hvarvid den person, som åvägabragte exposionen befann sig på 5 eng. mis afstånd från sprängningsstäet. Det yckade utförandet af dessa försök, so m aa afsedt sprängning af stiaiggande må, föranedde kongressen att omedebart tidea Cot 7000 do. ti deras fortsättande och snart derefter hade han gädjen att kunna visa den vidsträcktare betydesen af sin uppfinning, genom att spränga ett fartyg under gång, medan han sjef befann sig på nyssnämnda afstånd från sprängningsstäet. Oaktadt dessa ofvande resutat borde manat ti försökens vidare fuföjande, afstannade de emeertid inom kort, då regeringen vägrade att fortfarande gifva Cot det pekuniära understöd, hvaraf han var i behof. Det var het andra män förbehået att göra bans ideer fruktbärande, och särskidt hafva de krig, som sedan denna tid hemsökt de båda kontinenterna, verksamt bidragit ti ådagaäggande af detta vapens vigt för försvaret och derigenom avancerat dess utvecking. T idskr. i Sjuv

3 - 72- Redan 5 år derefter se vi såunda professor Rimis fasta eektriska undervattensmina användas ti skydd för danska hamnar. Krimkriget framkaar prof. Jacobis mina ti Sebastopos försvar och år 859 ser ytterigare en ny mina framträda - en österrikisk Den ter sig i ständigt vexande former och framgår stegvis på sin utveckingsbana. Huruvida mået redan är nppnådt eer först i en afägsen framtid ska uppnås, derom veta vi tyvärr ännu intet. Säkert är emeertid, att vi ej anse den fasta eektriska undervattensmina, öfver hviken vi disponera, uppfya aa våra fordringar; men å andra sidan hafva de sista 0 åren ej heer fört den märkbart framåt, enär den är ungefär densamma nu som 876; och dessutom har dess verksamhetsfät, d. v. s. hafvet börjat öppna sina gömstäen för en farig riva och den mest fruktansvärde motståndare, undervattensbåten, om hviken man skue kunna säga, att endast dess frånvaro betingar den fasta minans tivaro. Men när en dag vår tids adrig hviande astringskraft om undervattensbåtarnes praktiska tivaro säger sitt: varde! då faes ock förintesens dom öfver hvad vi nu kaa det fasta minförsvaret, såvida vi ej måste tänka oss en kordong af skyddande undervattensbåtar ti våra framtida miniiniers bevakning och försvar. För närvarande förstå vi med en eektrisk undervattensmina ett, i ett vattentätt omhöje innesutet och under vattenytan anbragt sprängämne, som bringas ti exposion då en eektrisk ström sutes genom ett i sprängämnet infördt eektriskt tändrör. Denna definition omfattar ej aenast de nu med några få ord antydda fasta eektriska minorna, hufvudsakigen afsedea för försvar, utan äfven den kass, hvars roe är angreppets och som af oss benämnes öri_qa eektriska minor. Af dessa ega vi en representant i vår stångmina. Den eektriska stångminan har, i anseende ti sin historiska utvecking, snabbare genomeft äroåren, än den fasta 73 - minan. I detta nu knappt 6 år gamma, är den redan ett fruktansvärdt vajen, s\m med heder bestått mer än ett edprof och som synes egnad att i en besutsam mans hand ännu utföra månget dyikt. Sedan antändningsmekanismen erhåit sin nuvarande form, hvarigenom strömsutning och exposion kan ske såvä vid kontakt med en skeppssida som när hest befähafvaren så bestämmer, hafva senare års förbättringar tenderat mot materieens förenkande och devis förstärkande ti ernående af ett säkrare verkningssätt. Beträffande de fasta eektriska minorna, hafva de uneer senare åren gjorda förbättringar mestades åsyftat fukomnandet af dess oika smådear, hvarjemte antändningsprobemet bifvit öst på ett någorunda tifredsstäande sätt. Antändningen af en eektrisk mina har tis nu skett antingen derigenom att ett yttre föremå, såsom ett fartyg, vid stöt mot minan sutit edningen genom dess tändrör eer också på så sätt, att operatören i ett gynsamt ögonbick verkstät detta sutande af den eektriska strömmen. Genom användande af s. k. poariserade Reais i minorna, kunna dock numera aa eektriska minor anordnas för hviket som hest af dessa båda antändningssätt. Förmånigast anses att dervid fördea sprängämnet på tvänne minkassar och, i det man förankrar den ena öfver den andra, så anordna antändningssystemet, att den öfre minan ensam expoderar vid ett fartygs stöt, emnande den undre oskadd, kar ti exposion närhest operatören sedan så bestämmer. Fördeen af detta antändningssätt är, att derest den öfra minan genom kontakt skue bringas ti exposion, så uppstår derigenom ej någon ucka i försvarssystemet, i det att den undre qvarigger på sin post; men om omständigheterna deremot äro sådana, att den undre mjnan måste sprängas först, ja då springer antingen båda, derest så är _ anordnadt, eer också expoderar den undre, dervid uppkastande den öfre ikt en projekti.

4 I _ 74 _ ' ~ek tricitet en I sjökriget har eektriciteten för närvarande säkerigen '.ås om bud- intet vigtigare värf att fya än det att vara en :s te hand t- b are mean ' tika dea angare inom det fasta minförsvaret. Men minan är endast e a e manga rec s m p, som ng ormgen S.JOS orc rar. ' ett fartyg tt f d k f t'... f tf Låtom oss kasta en mönstrande bick på denna sinnrika och kompicerade mekanism, som nämnes med epithetet modernt, stridsfartyg och fördensku föja befähafvaren ti stridstornet, för att der få en förkaring öfver de skenbart obetydiga mede, genom hvika han mägtar att från denna instängda pat.s medd~a när och hur de under hans edning stäida andiga och mekaniska krafter skoa verka. Han trycker en knapp, och i hvarje vrå af skeppet genjuda tonerna från eektriska ringverk, som kaa: ti drabbning\ Han vrider en med handtag förseed visare och induktions-. strömmar öfverföra motsvarande rörese ti en eyik visare, i maskinrummet - det är maskinteegrafen. En bick på den eektriska sagtäjaren framför honom visar, att hans order både bifvit förståed och verkstäd. Han meddear en order ti rorgängaren - en eektrisk rorteegraf framför eensamma och en eektrisk rortäjare visar honom dess verkstäande. Den Whiteheadska minan igger kar för skott! - eer kanonerna äro rigtade för koncentrerad ed! och vid tryckningen af en knapp frigör han minan eer utkastar han hundratas kiogram jern ur kanongapen. Eektriciteten har biträdt honom vid aa nu nämnda förrättningar, och kanske skue vi kunna upptäcka ännu fer dyika eektriska appikationer. Så har teefonen ferstädes med förde användts som budxirare mean oika dear af ett fartyg, i det befähafvaren med dess hjep kunnat meddea order ti durkar och maskinrum m. m. och har det visat sig, att om äfven tifäen gifvits, vid hvika fartygets vibrationer menigt inverkat på transmitterns återgifvande af judet, så har dock detta sä an inträffat Af nu nämnde användningssätt för eektriciteten äro vi Eektricitet närmare bekanta med dess bruk för affyrning af kanoner. I i st:jiia ~ tie ' ~ C.S 'jci!s, detta fa betjena vi oss af eektriciteten, då det gäer ett samtidigt affyrande af ett visst anta kanoner mot ett och samma må, d. v. s. vid koncentrerad ed. Här är samtidigheten visserigen hufvudsak, men eektriciteten fyer dervid äfven ett annat nästan ika vigtigt behof, det nämigen, att ö.c;onbickigt förrätta antändningsprocessen, hviken egenskap för en skeppskanon ej kan skattas nog högt och som förtjenar att särskidt beaktas. D å en kanonkommendör, i enighet med ädre och hos oss ännu brukbara metoder, ah:yrar ett skott, måste han med armen verkstäa en rörese, som meddeas tändröret genom fyrsträngen och åset med dess hammare. Förutsatt att det verkigen yckas honom att vid första dragningen i fyrsträngen få ned hanen på tändrörets hufvud, så förfyter dock ett tidsmoment mean det ögonbick då hans öga säger att rigtningen är god och det, då hanen träffar röret, som ej får ringaktas, då det gäer ett nutidens stridsskepp med snabb fart och ofta hastiga röreser i sjö, och för att i någon mån kompensera denna ofukomighet i affyrningssättet, nödgas han ah:yra sitt skott, ej då sigtinien bä' på mået, utan då den är näm att infaa på detsamma. Bedömandet af denna korrektions storek, som i hvarje fa är hänfördt ti kommendörens mer eer mindre uppysta omdöme, afgöres måhända af honom genom en tifäig sump, atunder det han inom sig öfverägger om ämpigheten af att på det ädre sättet ah:yra kanonen medan mynningen uneer skeppets sidorörese sänker sig eer medan een höjer sig, och kan befähafvaren ej utan en pinsam ovisshet afvakta utgången af skottet från hans kanske enda grofva kanon. Derför har man emeertid nu ti vinnande af större precission härutinnan samt ti minskande af nyssnämnda korrektions storek börjat använda eektrisk affyrning för gröfre sjöartieri. Fyrsträngen består då af tvenne isoerade, omspunna ednings-

5 ~ i i trådar, som konnekteras ti tändrör och batteri och hvika suta vid den knapp kommendören håer i sin hand. En tryckning på denna knapp sänder omedebart impusen ti tändning. Huru obetydig i sig sjef, kan dock denna ia modernisering af fyrsträngen säkerigen medföra stora resutat. Ett förfeadt skott är och bir förfeadt och har så mycket mindre utsigt ti att kunna repareras, som den sjöstrid, hviken för endast ett haft seke sedan tog timmar för sitt afgörande, nu måhända ska utspeas på ika många 5-ta af minuter från det ögonbick tvenne fiende-fottor drabba samman. Ti eektrisk affyrning hafva vi använct s. k. tensionsrör, men senare öfvergifvit dessa för gödningsrören. De seiare öfverträffa otvifveaktigt de förra för bruk inom minväsendet, men för affyrning af skeppskanoner förefaer det som vore tensions-rören att föredraga, på den grund att de utesuta användningen af gavaniskt batteri. Vi hafva visserigen redan en gång öfvergifvit dem, men det synes som vore en återgång ej otänkbar, sedan nu en fransman mr Ducretet funnit ett enket sätt att pröfva deras tjenstbarhet, derigenom häfvande den största af de med deras användande förknippade oägenheter. :Men kanske vi inom en icke afägsen framtid hunnit derhän att vi äfven kunna tända våra patinarör utan användning af gavaniskt batteri. Kanoner, avetter och addningar hafva vuxit ti så oerhörda proportioner att deras manövrerande at mer försvårats; samtidigt härmed hafva krigsskeppens fart ökats, hvarigenom ett ännu större kraf stäts på den hastighet hvarmed artieriet bör kunna serveras. Af detta skä behöfver det grofva artieriet en mekanisk hjep för sin skötse och utan tvifve kommer det att förr eer senare taga een eektriska motorn i sin tjenst härför. Förmånen att erhåa een för motorns drifvande erforderiga energien genom en sma edning i stäet för genom det tjocka ångröret, fördeame af en renig, ättskött och tyst arbetande maskin taa ett kraftigt språk ti den eektriska motorns antagande Och när man så omsider fått een starka eektriska ström, som arbetar kanonen, så är det ej svårt att få en iten gren deraf, som tänder röret, vare sig detta är af gödnings- eer tensions-mode. Den eektriska o,q.c;en är ett nätt instrument, som med godt Den ecktr o resu ta t f örsö {ts pa f rans k a ang ' b a ' t ar. D en är a f see c a tt s a- ska ogr;c. pas efter ett fartyg, och kan man med dess hjep i hviket ögonbick som hest finna den hastighet, hvarmed ett fartyg förfyttar sig, samt een under en viss tid tiryggaagda distansen. Den består af en gaffeformig kopparkyka, mean hvars gaffespetsar en metaaxe är inpassad i isoerande ager; från denna axe utskjuta 4 st. i 90 vinke mot hvarandra stäca armar, som uppbära små hafsferiska skåar, med konvexiteterna vända åt samma hå. När kykan drages genom vattnet, roterar metaaxen och dess skåar, och för hvarje gång axen gör ett omopp uppstår en kontakt, som suter en eektrisk edning genom instrumentet. Denna edning föjer bogsertrossen ombord, hvarest i densamma är insatt en vanig be-teefon, i hviken höres ett knäppande jud för hvarje gång edningen sutes. Knäpparnas anta på en viss tid anger då farten. Betraktad rätt och sätt som en fartmätare, synes det som stode denna ogg ett steg framom andra dess ikar, enär bogserinan ej af dess propeer eer skädda behöfver drifvas rund och denna föjaktigen bör kunna korrekt angifva äfven små farter, h viket visat sig omöjigt att ernå med andra s. k. patentoggar. N a turigtvis kan en säpogg ej vara af någon betydese för ett stridsfartyg, om man utesutande betraktar det såsom sådant, ty uneer en drabbning är ingen tänka på att kunna använda en dyik, men det gifves mean drabbningarne så många tifäen vid hvika man har bruk för en god ogg, att dess oämpighet för sjefva striden ej kan föraneda någon att se bort från de tjenster den kan göra under fredigare dagar.

6 - 78-.~ et eektriska Eektricitetens största betydese för ett öroo sfartya io o er '] Juset... o b i i I I I I dock dess formaga att astra jus. Denna eektncitetens egenskap, känd seean årtionden tibaka, är ti sin praktiska användning yngre än någon af oss, och af detta naturiga skä kan een ej förete några anor, då det gäer dess användande om skeppsbord. Ett decennium har emeertid nu förfutit sedan firman Santter & Lemonnier för första gången instaer:ade det ombord å fartyg - Le Richeieu 87G - ett de- cenmum som sutat med fuständig triumf för den eektriska ~. beysningen, i det att numera näppeigen bygges ett enda örogsfartyg, från minbåten ti den vädige pansarkoossen, som ej inredes för eektrisk beysning. De värdefua egenskaper, som medfört detta snart vunna och numera amänt erkända förtroende äro, att man med dess hjep kan på afstånd upptäcka annakande minbåtar eer andra fiendtiga fartyg samt nattetid underätta kanonernas rigtance, genom att beysa mået. Dessutom användes det med förde vid nattiga skärgårdsoperationer på så sätt, att man förvirrar en. genom en trång fared framträngande fiende, derigenom att man i ena ögonbicket kastar juset i ögonen på honom och i nästa ögonbick emnar honom i mörker. De manövrer som sistidne sommar utfördes i JYiforc hamn gåfvo ett ypperigt tifäe att bedöma värdet af det eektriska juset för krigsmaritima operationer. Hufvucäncamået med dessa öfningar var att uneersöka de bästa ti buds stående mede för en minpositions försvar - band andra det eektriska jusets och minbåtames betydese härför. Härvid visade sig det eektriska juset såsom minbåtens oförsonigaste fiende och såsom sådan gjorde det ock vid detta tifäe såvä vän som fiende stora tjenster, hvarjemte man äfven fann huru detsamma, origtigt eer obetänksamt skött, kan föraneda grofva misstag. Från en af de i and uppstäida projektörerna observerades nämigen vid ett tifäe föremå, som hastigt förfyttade sig öfver den försvarade terrängen. Genast kastades juskonen på 0 bh ]7() - dem, och i den bändande beysningen upptäckte man då sina egna minbåtar, som vid denna oväntade beysning uppdagades för fienden, just då de som bäst förberedde sig ti utförande af en anfaspan. JYinpo3itionen var vä späckad med undervattensminor, såvä eektriska som mekaniska, och ti dess försvar hade afsetts en fottij kanonbåtar samt med eektriskt jus förseeda minbåtar, hvarförutom projektörer för eektrisk beysning funnos uppstäida på ämpiga stäen i and. Utsigterna voro såunda små för en angrijande, forcerande fiende. JYen denne hade äfven eektriskt j ns ti sitt förfogande och den briianta beysningen beskrifves såsom så fuständig, att ingendera sidan kunde hysa minsta förhoppning om att döja sig eer sina operationer. Också var ett af de rön man drog af dessa öfnino ar det att ika vä som en uneer dessa förhåanden an- faande fotta behöfver artieri och ancra vapen, ika nöc- b ' vändigt behöfver hon det eektriska juset. Den ena jusstråen måste möta een andra och den starkare ska öfvervädiga den svagare, iksom den gröfre kanonen tystar den ättare. Anspråken på det eektriska juset växa också ständigt. Då de första projektörer, som uppsatt~s på örogsfartyg eer an Yändes för krigsmaritima ändamå å sjöfästen, voro mägtiga att utkasta en jusmängd af 3, 4 eer 5 tusen norma-jus, äro de dynamomaskiner, som numera insättas i fartyg, i stånd att mean kospetsarna astra en jusbåge, hvf~,rs ysande förmåga uppskattas ti 25- ja t. o. m n.-j. Coossus har 3 Jrojektörer, som samtidigt utstråa jus om sammanagdt n.-j., och det säges vara möjigt att med hjep af denna jusmänge kunna upptäcka en minbåt på ända ti 8 eng. mis distans. Fyra projektörer på ett och samma fartyg äro numera ingenting ovanigt. Tvenne japanesiska kryssare om 8,s knvps fart enmade under föridet år engeska varf. De egde detta anta projektörer och kunde utstråa jus ti en styrka af 00-tusen n.-j., då aa projektörerna samtidigt användes.

7 De för detta sag af eektrisk beysning använda ampor äro aa af den sort, som benämnes biga.mpor. Bågamporna hafva ännu många tekniska svårigheter att öfvervinna, äfven sedan man uppfunnit den snirika regeringsmetod för koen, hvarigenom dessa genom strömmen sjef matas, d. v. s. närmas ti och afägsnas från hvarandra ti behörigt afstånd. En af dessa svårigheter är att åstadkomma dening af det eektriska bågjuset, d. v. s. att i stäet för att bränna en ampa af 000 n.-j. styrka använda 00 ampor om 0 n.-j.; ty då man vi att dessa skoa brinna med exempevis så åg jusstyrka som 0 n.-j., bir den för koens inbördes afstånd erforderiga regeringsmekanismen atför dyr i förhåande ti den erhåna ringa jusmängden. Af detta skä ämpar sig bågjuset i amänhet ej för inre beysning, emedan man der just ön:;kar ett större anta ampor af mindre intensitet. Man har nog försökt bågampan inom detta område, såsom exempevis å engeska pansarfartyget Infexibe, h vars inre uppystes af 33 stycken numera borttagna bågampor, men man har öfvergifvit aa dyika försök och i stäet enats om den eektriska gödampan8 antagande för inombordsbeysningen af örogsfartyg.. Gödampan artar sig ti att bifva framtidens jusbringare. De framsteg den gjort sedan sitt inträde på verdsmarknaden 879 kunna med skä kaas utomordentiga. Fukomig är den visserigen icke ännu, men den har dock redan visat sin öfverägsenhet öfver andra beysningsmede inom många arbetsfät samt hotar att bifva en farig riva ti och med för bågampan. Gödampor anbragtes första gången ombord på fartyg under år 88, och de fydda 5 åren hafva ti fuo konstaterat deras ämpighet för inre beysningen af örogsfartyg och ätven större passagerarefartyg. Detta erkännande hafva de emeertid ej vunnit utan fera pröfningar och strider. Då bågampan först framträdde på örogsfartyg, fanns ingenting som motsvarade dess ändamå, såedes ingen riva att 8 - undantränga. Gödamporna deremot har en mängd dyika i form af aa de ysämnen som ännu i dag brukas, och dessutom ansåg man eektriskt jus oanvändbart inom reingarna på örogsfartyg af det skä, att om en edningskabe under striden befve af.skjuten, skue hea skeppet försänkas i mörker och att detta äfven skue inträffa, derest något missöde hände dynamomaskinen. Men det första af dessa skä kusås derigenom, att man ej anbringar aa amporna i en edning, utan anordnar dem i 7 eer 8 strömbanor, hvarigenom enc!ast de ampor, som befinna sig i samma strömbana, d. v. s. få sin energi genom samma hufvudedning, säckas då denna afskjutes; och dessutom använder man dubba edningssystem, så att om den ena edningen sönderskjutes, den andra omecebr.rt koppas ti dynamomaskinen, hvarigenom eneast ett synnerigen kort afbrott i beysningen uppstår, och sutigen har man skarfmaterie ti hands, hvarmed man skyndsamt kan förena en afskjuten mbes tvenne ändar. Är det deremot en biedning eer en ampa, som gjorts obrukbara, så utestänger man den bott ur edningen, genom att omvrida en nycke, reparerar skadan eer insätter en ny ampa, omvrider återigen nycken och at är kart. Toppoch sidaanternor instaeras in dupo och förses med mekanism, som antomatiskt koppar in reservanternan i edningen, derest den andra skue sönderskjutas. H vad åter dynamomaskinerna beträffar, böra dessa paceras på vä skyddade )atser och genom att i stäet för att använda en stor maskin, dea det totaa arbetet på fera dyika med ika eektromotorisk kraft, och hvika aa mata samma hutvudedning, hviken sedan i sin tur genom ett strömfördeningsbord distribuerar eektriciteten ti såvä de oika strömbanorna som projektörernas bågampor, bir juset oberoende af de missöden, som kunna träfra en eer annan af ett anta ombord använda dynamomaskiner. Många fartyg äro dessutom försedda med accumuatorer; dessa addas då under da-

8 - 82- gens opp, och då skymningen inträder stå de redo att tjen::;tgöra när och war som hebt behofvet påkaar det. De med det eektriska gödjusets användande förbundna fördear äro dess snygghet, dess ättskötthet, dess reatift större yskraft än andra ysämnen och den mindre edfara som dess bruk medför. Oägenheterna deremot äro: enigt mitt förmenande, dess fordran på stort utrymme för dynamomaskinerierna och svårigheten att des anbringa edningarna på ett jernskepp och des undersöka dem med ögat, då de vä en gång äro anbragta. Framstående auktoriteter framhåa såsom en oägenhet dess större kostnad, medan andra åter fram visa siffror som bevisa dess pris biighet, vid jemförese med andra beysningsmede; men om också de förra hafva rätt i sitt påstående, så bör vä ej en prisskinad på några 00-ta kronor spea en röe, då det gäer att anskaffa en i öfrigt värdefu aierad ti nutidens dyrbara stridsskepp. Hujvudbeståndsdearne af en instaation för eektrisk beysning äro: dynamon med dess ångmaskin, strömfördeningsbordet och ecnin.garne med de deri insatta ampor. Emedan dynamomaskinen måste drifvas med ikformig hastighet, ämpar sig härti hvarken skeppsmaskinen, donkeymaskinen - om sådan finnes - eer någon annan maskin ombord. Den måste föjaktigen hafva sin egen drifmaskin, hviken ikvä bör vara så konstruerad, att den kan taga ånga från såvä fartygets pannor som donkeyn's, samt tåa vid att håas i gång oafbrutet under en ängre tid. Dynamomaskinerna böra astra eektriska strömmar, som ämpa sig för såvä bågamporna i projektörerna, som för gödamporna, och de måste vara sjefregerande, så att den eektromotoriska kraften håer sig konstant, vare sig en ampa brinner eer de äro tända aa. Accumuatorer bidraga väsentigt ti ernående af en påitig eektrisk beysning, men öka kostnaden. Itaienske kryssaren Giovanni Bausan begagnar sina accumuatorer på föjande sätt då fartyget igger ti ankars och inga pannor såunda äro påedade. VIed tihjep af de ti dynamomaskinerna hörande ångmaskiner börjar man adda accumuatorerna frampå eftermiddagen, så att de äro kara ti använcuing då skymningen inträder. Uneer aftonens opp stå de sedan obegagnade ti det kocksag, vid hviket jusen skoa säckas i gunnrum och hytter. Då stoppas dynamon, som inti dess besörjt beysningen, dess ångmaskin säckes af och accumuatorerna få sedan uneerhåa beysningen af de för återstoden af natten brinnande ampor. Aa dynamomaskiner, såvä som de addade accumuatorerna, a:femna sin eektricitet ti ett strömjördeningsbord, hvarifrån den vidare distribueras ti de strömbanor, som för tifäet skoa beysas, hvarvid antingen aa de i dessa banor befintiga ampor på en gång tändas eer också tändes och säckes hvar och en för sig genom manipueringen af en vid ampan sittande nycke (switej). Gödamporna förekomma i en mångfad konstruktioner, ti yttre och inre egenskaper nästa fukomigt ika; och kan man om de bästa ugnt säga, att den ena är så god som den andra, ty om den enas effektivitet per eektrisk hästkraft vid ampan skue vara större än den andras, så kan man tryggt förita sig på, att den andra besitter desto större varaktighet. Beträffande ysförmågan anser man ampor af 8-0 normajus styrka ämpiga för hytter; en större jusstyrka, exempevis 5 a 20 norma-jus, nödvändig för gunrum, trossbottnar o. e., och en jusmängd om 50 a 00 norma-jus ti positionsanternor, topp- och sidojus, beysning af öfre däck m. m. Bågamporna differera mera sinsemean ti sina egenskaper och vaet af dessa med deras kospetsar är ej så ikgitigt, som vaet af gödampor. Den regeringsmekanism, som erfordras för att håa koens inbördes afstånd konstant, antingen detta sker för hand eer automatiskt, bir beroende af een dynamomaskin som auvändes för beysningen. Hittis har man i amänhet härti använct dynamos, som astrat

9 ensrigtade strömmar, hvarvid det ena koet förbrukats ungefär dubbet så hastigt som det andra, och regeringsmekanismen har varit konstruerad härför; men, förutsatt att man nu i stäet började använda vexeströmmaskiner, hvika enigt vunnen erfarenhet visat den goda egenskapen, att, då de sammankoppade arbeta tisamman, regera h varandra, så skue kospetsarna komma att förtäras ika fort och regeringsapparaten föjaktigen afpassas i enighet härmed. Ledningarna, vä isoerade och dessutom innesutna i vattentäta träbetäckningar framdragas på de mest skyddade stäen, och särskidt så ångt omständigheterna medgifva från fartygets kompasser, enär man observerat, att dessa angifvit fera graders afvikning vid tifäen, då man ej nog uppmärksammat faran af att åta den eektriska strömmen cirkuera i magnetnåens närhet. För öfrigt är, såsom redan nämnts, edningstrådames anbringande en af den eektriske ingeniörens största svårigheter. När han kommer ombord för att anbringa sina edningar, finner han h varje upptänkig vrå redan förut upptagen af ångrör, vattenrör, ventiationsrör, språkrör eer edningar för teefoner, styrning och kanonernas affyrande m. m. Kommer så härti att de vattentäta skottens kringgående ofta tvingar honom, för vinnande af några få tum, att eda trådame uppåt genom ett eer två. däck af stå och derpå ned igen genom ika många, så måste man erkänna, att huru intressant det än må vara, så är dock hans ott ej atid afunsvärd. För nattsignaering hafva såvä båg- som gödampor bifvit försökta och befunnits mycket användbara, på grund af deras starka sken och den minskade risk för edfara som föjer med deras användande. Projektörerna kunna då brukas vid signaering på större afstånd, och har man kunnat iakttaga ett sådant jussken på ända ti 30 eng. mis cist. Gödampornas ändamåsenighet för nattsignaering grundar sig, utom på nyssnämnda egenskaper, äfven derpå att de äro ättskötta samt att de ej båsa ut Lämpigaste sätt för deras användning är då att anbringa dem i en serie om 0 ampor på en vä synig pats, förena edningarna från hvarje ampa med knappama på ett strömfördeningsbord såunda, att då någon af desse nedtryckes, strömmen ti ett visst anta ampor sutes och dessa ampor tändas. Nyckarna böra fördensku vara utmärkta med.m. från 0-9, e. v. s. med det.aj. som svarar mot det anta ampor, hvika genom respektive knapps nedtryckande bringas att ysa. Detta signaeringssystem är tyvärr ej tiämpigt hos oss, enär vårt signabref är uppstäct efter bokstafsgrupper, men man kan naturigtvis äfven med tihjep af en gödampa signaera det Morseska teegrafspråket med dess korta och ånga tecken, ehuru ett, sådant teegraferingssystem ej kan bifva fut praktiskt för optiskt bruk, på grund af den tidsförust som våas genom intervaerna mean de oika tecken, af hvika hvarje bokstaf eer siffra består. I engeska marinen, der för den direkta dagteegraferingen semafor användes, har man under förfutne sommar, gjort försök med semaforens bruk äfven för natteegrafering. Dervid fa.nn man egendomigt nog, att een semafor var ättare att afäsa, som skarpt beystes af ett i dess närhet uppstädt eektriskt jus, än den, hvars armar voro försedda med eektriskt gödjus, och iakttog man derjemte att semaforen borde vara h vitmåad. Ytterigare en användning för det eektriska gödjuset återstår nu att omnämna. Svårigheten att nattetid verkstäa rigtandet af en skjutpjes, hviken oägenhet i en våra dagars sjöstrid med nattiga minbåtsanfa kan bifva af största betydese, har edt mr Trouve ti konstruerande af eektriska sigten, fastän sådana, enigt hvad ti min vetskap kommit, ännu bott funnit användning å skjutgevär. Det Trouveska sigtet beskrifves såsom enket och ätt anbragt. Det består af en fin gödtråd i ett gasrör, som omgifves af en skyedande metakapsel Batteriet är ej större

10 - 86- än ett finger. Det fästes vid pipan medest kautschukband, hvarvid en enke konnekteringsmekanism samtidigt åstadkommer edande förbindese mean br.ttteri och sigte. Batteriets vätska arbetar ej, förrän vapnet ägges horisontet för skott. Förutsatt att dessa sigten, såsom det förkunnas, visat sig praktiskt användbara för gevär, så finnes troigen intet skä att antaga, hvarför de ej också skue ämpa sig för gröfre skjutvapen, och het säkert skue artieriets verksamhetsfät betydigt utsträckas, om sådana sigten kunde komma ti användning äfven å kanoner. Åtminstone synes det som borde de kunna användas å smärre, snabbskjutande kanoner och kusprutor ika vä som å gevär, och det förefaer eget, att ti och med större sjömagter, som nog hysa omsorger om den nattiga snabbeden, egna så ringa uppmärksamhet åt gjorda uppfinningar i detta syfte. Så föreskrifver engeska amiraitetet för fartyg uneer expedition nattig öfning med de snabbskjutande vapnen minst 2:ne gånger årigen -n:ot må af faststäida dimensioner och med bestämct afstånc, men det tänker ej på att förse samma vapen med detta vigtiga ia tiägg i utrustningen, och vi små nationer - vi vänta på de större. En ytterigare hjep vid det nattiga rigtancet åsyftas genom en uppfinning af en mr Rocgers. Han förser nämigen vapnet med ett itet bågjus i en projektör, som kastar juset i sigtiniens rigtning och såunda beyser mået, men praktis;:a resutatet af denna uppfinning är för mig obekant och dessutom synes c~en obehöfig vid aa de tifäen, der ett starkt bågjus finnes ombord W att denned beysa en fiende. ieten Men utom nu nämnda användningssätt för eektriciteten, ' synes denna hafva ännu en framtida uppgift att fya, een nämigen, att användas för farkoster,; framcn vande genom t/t. 'f vattnet. Tanken härpå är ej ny. Professor J akobi, h vars namn gjort sig aktact inom eektricitetens häfder, kom>truerade redan på.840-taet en s. k. eektrisk båt, hviken med Si temigen stor hastighet framdrefs på N m-va-foden, och i Engand gjordes försök i början på 850-taet i Swansea i syfte att konstruera en eektrisk motor, som skue ersätta een auxiiära ångmaskinen på segefartyg. Dessa senare försök gjordes pa uppdrag af personer som voro intresserade i traden på Brasiien, och ehuru de erhåna resutaten ej voro afgjorct gynsamma, i det att kostnadssiffran bef ofantigt hög (30 ggr. eyrare med eektricitet än med ko), ansågs dock att för denna trade vore den eektriska maskinen att föredraga framför ångmaskinen. Vid dessa försök samt i Comte de Monins båt af 866 och i Tronves af 88 hade primära zinkeement använcts att generera den eektriska strömmen. Men dessas kraft var snart uttömd och een hastighet af 6 knop, h viken af Trouve erhös såsom maximum, sjönk efter några timmars oafbruten gång ti 4'/ 2 knop. Uneer ticen hade dynamomaskinerna framträct, och det var dessa förbehået att här, iksom inom een eektriska beysningens område, föra frågan in i ett nytt skede. Redan 882 profgick på Themsen en af mr Reckenzaun konstruerad båt, som framcrefs af eektricitet från accumuatorer, och att denna farkost ej eneast var att betrakta som en eksak, framgår ceraf, att een på en enda dag i början af 883 tiryggaade 40 eng. mi. Dess dimensioner voro dock små, och på våren 883 hade han fubordat en ny båt af stå~ betydigt större, hviken afsänces ti expositionen i Wien samma år. Dennes änge och brede voro respektive 40 och 6 fot. Den eektriska strömmen erhös från 80 Faure-Seon-Vockmar accumuatorer och een största uppnådea hastigheten uppgick ti 6,n knop, då 7 accumuatorer samtidigt användes. Denna hastighet kunde dock ej änge håas. För att håa båten i gång uneer så ång tid som t. ex. 5 a 6 timmar, måste han börja med strömmen från eneast 50 sekundära eement och sedan, i den mån strömmen försvagades, koppa in de återstående i edningen. Tidsh. i Sjuv

11 - 88- Reckenzaun föredrog användandet af accumuatorer (sekundära batteri) framför primära eement innehåande zink, af föjande skä. Den hastighet, hvarmed zinken i ett eement förbrukas, samt nödvändigheten att underkasta detsamma den tidsödande operationen af rengöring, amagamering m. m., gör att zinkeementet ur ekonomisk synpunkt stäer sig betydigt ogynsammare än det sekundära, och de af Reckenzaun då gjorda jemförande kostnadsförsag ti båtar, afsedea att framdrifvas med ånga, med eektricitet från accumuatorer eer eektricitet från primära eement, förhöo sig ti hvarandra såsom : 2,5 : 2 resp., då aa dessa bätar voro afsedea för samma anta passagerare, hviket utvisade en tydig förde hos ängan, som bef ännu märkbarare, då man tiägger att hastigheten bef 25 / 0 större hos den båt, som använde denna drifkraft, än hos de öfriga. Detta var 883. År 885 i Sept. fubordades Vota. Dess änge och brede äro resp. 36 och 7 fot, djupgående 8'/2 fot, depacement 5 / 2 tons, hvarjemte den har beqvämt sittutrymme för 40 personer. Uneer däcket äro stufvace 6 accumuatorer om en sammanagd vigt af 2 tons. Den från dessa erhåna energien verkar med 5 / 2 hästars kraft på en 3-bacig propeer, som ger båten en fart af öfver 8 knop, hviken hastighet kan håas i 6 a 7 timmar, hvarefter accumuatorerna måste omaddas; med något mindre hastighet kan båten håas i gång under 9 a 0 timmar oafbrutet. Den eger såunda en ej föraktig grad af uthåighet, och beträffande sjödugighet finnes intet skä för antagandet, att den skue vara sämre än andra båtar. Der! är visserigen ej försökt på det stora vida hafvet, men een har utan tender passerat tvärs öfver engeska kanaen (i Sept. 886) och det är ju vackert så. Men Vota står nu ej ängre ensam. År 886 har bevittnat en börjande täfan på den eektriska navigeringens område. Herrar Siemens & Haske i Berin hafva bygt en båt, som med ungefär samma dimensioner som Vota äfven i öfrigt obetycigt skijer sig från denna. Societe des Forges -- 8\ - et Ohantiers de a :M:editerranee har för experimentaa ändamå stät en 30 fot ång eektrisk båt ti franska regeringens förfogande och sutigen har mr Trouve i Paris förevisat en eektrisk propeerbåt, som genom sin ovaniga styrbarhet öfverträffar hvac man hittis i den vägen åstadkommit. Denna manöverfärdighet har ernåtts genom att anbringa propeern uneer een eektriska motorn och på sjefva roret, hvarigenom, då roret gifves en viss vinke mot båtens ångskeppsrigtning, propeerns axe erhåer samma vinke deremot, och kan Tronves båt med denna anordning af ror och propeer nära nog på stäet drejas rundt omkring sitt centrum. Söka vi nu kargöra för oss huruvida en sådan båt kan i något af.'seence ämpa sig för krigföringen ti sjös och för den sku taga dess egendomigheter i närmare skärskådande, så finna vi, att den besitter en hög grad af?ymi_ghet, enär såvä accumuatorer som motorer äro stufvade under däck, Vidare har den förmånen af en mycket tyst gån_g och sutigen är een färdig ti användande i hviket ögonbick som hest, sedan accumuatorerna äro addade. Dessa egenskaper göra den synnerigen användbar inom det fasta minförsvaret och vid försvar af hamnar i amänhet. Förutsatt t. ex. att Pietruskis minor eer minor på hvika det Pietruskiska förankringssättet tiämpats, komma ti någon vidsträcktare användning, skue deras utäggande från en såchn farkost vara förenad med stora fördear, i det att utäggningsbåten judöst och utan att genom gnistor gifva sin närvaro tikänna, kan i skyde af en mörk natt smyga sig inpå en bockerande fiende eer, omvänct, utsänd af denne, genom några vä pacerade minor spärra en hamn eer fodmynning. Man kan visserigen invända, att dess fart är bra ringa - men för sådana ändamå är den dock passabe, och dessutom bör man atid kunna hoppas, att een båt som i dag kan håa 8 knop uneer 6 a 7 timmar, genom vidtagande af ämpiga arrangement kan få denna fart uppdrifven ti åtminstone knop för en kortare tid.

12 - 00- Itaien har förskaffat sig en dyik båt af Vota-typen, afseed för hamnförsvar och minutäggning, och erhös med densamma vid profturen 8 / ~ knop i medefart. Utom denna deras användbarhet för minutäggning, ämpa sig eektriska båtar ti föjd af förutnämda egenskaper att ersätta större fartygs ångsupar. Hängande under sina dävertar och med accumuatorerna på sin }Jats, addas de senare af samma dynamomaskiner som förse det eedriska juset, och i samma ögonbick den är firad i sjön, så är den ock kar ti användning. I sjön kunna dessutom dessa samma accumuatorer med förde användas för den inre beysningen af fartyget, såsom förhåandet är på hertigens af Bredford ängyacht N orthumbria. Sådan är i korta drag tecknad de eektriska båtarnas historia och nuvarande egenskaper, då det gäer navigering öfver vatten. N avigeringen under vattenytan, som, om den en gång bir fut praktisk, ovikorigen måste göra en revoution i hea sjökrigföringen, har ju ännu ej hunnit utom experimentens område, då det gäer icke eektriska båtar, och man kan då ej heer begära att de eektriska skoa hafva hunnit stort ängre. Emeertid synes det, som om accumuatorernas användande för båtars framdrifvande öfver vatten, gifvit konstruktörerna af undervattensbåtar iksom en stödjepunkt för ösande af detta probem, i det att under 886 icke mindre ä 4 oika undervattensbåtar, aa framdrifna af eektricitet från accumuatorer, bifvit försökta. Tyvärr föreigga ytterst knapphändiga berätteser angående de utförda försöken, hvika dock aa betecknats såsom yckade, af de tidskrifter eer tidningar som omnämt desamma. De eektriska undervattens båtames form påminner vanigen om en i båda ändar tispetsad cigarr med en diameter, som hos oika typer varierar mean / G och / 3 af ängden. Byggnadsmaterieet är jern- eer ståpåt Ett accumuatorbatteri emnar sin eektriska ström ti en motor, som direkt påverkar propeeraxen. Ett vertikat ror akter ger båten röreser sidovägen i horizontapanet. Tvenne på sidorna anbragta horizontea ror medverka vid dess rörese i vertika ed. Denna senare rörese verkstäes ikvä hufvnjsakigen genom minskning och ökning at depacementet, hviket i amänhet åstadkommes genom vissa dears fyande med vatten eer befriande från förut insäppt dyikt. En och annan har detjemte ett horizontet roder akterut, som automatiskt sträfvar att håa båten i horizontet äge. De äro försedda med förråd af komprimerad uft, att använda des för den händese att vistesen under vatten skue oförmodadt utsträckas öfver een titänkta tiden och des att dermed fya vattenreservoirerna, då vattnet för båtens höjande pumpas eer tryckes ut. Båtarrres inre uppyses af eektriskt göcjus, warjemte ett eektriskt bågjus användes för att uppysa den omgifvande vattenmassan. I den bygsamma stäning de eektriska undervattensbåtarna ännu intaga, synas konstruktörerna tänka sig deras användning för torpedtjenst ungefär såunda. Utrustad med minor, som vid förankringen sjefva regera sitt djup under vattenytan, närmar sig undervattensbåten en fiende så nära som möjigt ofvan vattnet eer i vatt,enbrynet, och sänker sig sedan med kurs på fienden under ytan. Med tihjep af det eektriska juset finner han fienden, sänker sig under honom, förankrar en mina, aftägsnar sig och hunnen på behörigt afstånd spränger han minan medest eektricitet. Några försök med användande af sjefgåence minor från undervattensbåtar synas ännu ej vara gjorda, men, i betraktande af att hea undervattensnavigeringen befinner sig i ett begynnesestadium, får man ej förvåna sig öfver, att konstruktörerna ti en början söka ösa probemet i dess enkaste form. När man hunnit så ångt, att dessa båtar kunna med trygghet manövreras under vatten, bir det säkert icke svårare att utrusta dem med sjefgående minor, än de ångbarkasser, som nu

13 - ()2- föra dyika i korgtuber eer på annat sätt, och torde en sådan ekipering bifva så mych::et fördeaktigare för dessa båtar, som den på samma gång ökar deras effektivitet gent emot en fiende och minskar risken för egen farkost. En af dessa båtar, som ofva mycket, är onekigen mr Wacdingtons, hviken i början af 886 försöktes i Liverpoo. Den är 37 fot ång och 6 fot i diameter. En enda person kan manövrera densamma men een ordinarie besättningsstyrkan utgöres af 2 man. 50 stora accumuatorer emna en eektrisk ström, som ger båten en fart af 9 knop på eer under vatten, hviken fart kan bibehåas under 0 timmar utan accumuatorernas omaddning; med mindre hastighet kan den i et. t sträck tiryggaägga 250 eng. mi. Ett starkt bågjus uppyser vattenmassans innandömen, så att rorgängaren ser ika vä då båten befinner sig öfver som under vattnet. Den framgång, som vid denna båts pröfvande vanns, beskrifves af en facktidskrift såsom fuständig, men den emnar ingen detajerad redogörese beträffande uppfyandet af aa de enskidheter, konstruktören utofvat, såsom exempevis i hvad mån man yckades uppysa det inre af vattnet. Goubets båt kommer ej upp ti mer än 5 knop, men den kan håa denna fart i 0 a 2 timmar. Den töreter ej några anmärkningsvärda skijaktigheter från de eektriska undervattensbåtarnes amänna drag, utom den, att den utvändigt är försedd med ett afkippningsverktyg, hvars ändamå är att kapa förankringstrossar eer edningskabar ti förankrade försvarsminor. Campbes båt N autius har försökts i London. Den är ängre än ce andra fot - med en största diameter af 8 fot och 50 tons depacement. Accumuatorerna verka med sammanagct 45 hästars kraft p<'t tvenne properar, som beräknas gifva båten en hastighet af 0 knop. Höjning och sänkning under vattenytan af denna båt sker ej genom vissa dears befriande från och fyande med vatten, utan genom cyindriska tubers utskjutande och indragning, hvarigenom de- - Spacementet ökas eer minskas. Vid försöken i vv est-in diadoeks i Loneon och i Tibury deep water-dock verkade höjnings- och sänkningsapparaten fukomigt tifredsstäande, men deremot kunde man ej konstatera uppfyandet af een utofvade hastigheten, i anseende ti det begränsade utrymmet i dockorna, iksom det befans omöjigt att afgöra det eektriska jusets betydese för och verksamhet vid den omgifvande vattenmassans uppysande, på grund af det grumiga vattnet. Emeertid synes denna båt ti vunnit sig ett visst förtroende och man sätter dess bifvande titänkta verksamhet i sjökriget i samband med mr Campbes arbete på een Lay'ska minans fukomnande, hvarti han erhåit mede genom bidande af ett boag med detta syfte. För öfrigt äro uppgifterna om de med nu nämnda båtar anstäda försök, så ytterigt sparsamma, att man gör kokast i att yttra sig med färsigtighet om dem, hvarför de också här eneast antycning8vis omnämnts. Nära besägtad med undervattensbåtarna är den nyss omnämnda La y' ska minan, som seean 872 ofta åtit höra af sig. Dess drifkraft har tidtas utgjorts af komprimerad uft och tidtas af komprimerad kosyregas) men under något af de senare åren har den försetts med en eektrisk motor, som i någon mån ökar dess framtida utsigter. Denna egendomiga mina manöyreras af en enda person, som kan befinna sig i ett strandbatteri, å ett sjöfäste eer ett fartyg. Denne person, som vi må kaa operatören, är i ständig förbindese med minan genom en edning, hviken är uppvindad på en rue i minan och som afveckas uneer den senares gång genom vattnet. Ledningen står genom et,t strömfördeningsbord i förbindese med en i operatörens närhet uppstäd cynamomaskin, eer ännu bättre ett accumuatorbatteri, och genom att i denna införa oika motstånd kan operatören efter behag sända svagare eer starkare eektriska strömmar ti minan, der de, beroende af st:ömmens styrka, förrätta oika arbeten.

14 94- Såunda kan minan bringas i rörese framåt samt uneer denna rörese tvingas att afvika åt någondera sican ända ti 80 graders vinke, om så fordras, och från rörese stoppas. För att för operatören tikännagifva dess pats, är den försedd med tvenne på dess öfverkant befintiga visare eer syftstänger, som nattetid uppysas af eektriskt gödjus och som kunna höjas öfver eer sänkas under vattnet efter O])eratörens godtfinnance. Yiinans sprängning sker vid perkussion. Fackmän hafva adrig fått förtroende för detta krigsrecskap, som är stort, otympigt och mycket kostsamt. Ryssand har gjort omfattande försök cm med, men, efter hvac man vet, ej antagit detsamma; deremot har Turkiet inköpt en de sådana minor ti försvar af Darcaneerna och om krigsfackan omsider bossar up]) ti een sjuke mannens förtärande, få vi måhända ännu en gång höra den Lay'ska minan omtaas. ) Om Nautiska observatorier, mct särskiht afseentc Jå kronometrars pröfning och regering. II. (Forts. fr. 49:e i\rg. sid. 5) {ronometer-observatoriernas ver{samhet och arbetsot dning. Sedan nu redogjorts för de regementariska föreskrifter angående kronometrars prifning och kassificering, som inom tyska marinen tiämpas vid urva af kronometrar ti inköp och som föj es vid kronometrars utemning ti begagnande från kejs. :fottans förråd, emnas några prof på de journaformuärer, som för de åriga pröfningarna begagnas vid de nämnda kronometerinstituten. I Hamburg föjer Deutsche Seewarte nedanstående formuär, som i öfverskådighet och noggrann ansutning ti omnämnda föreskrifter emnar föga öfrigt att önska. (Se tabeerna I och II.) De i tab. I direkt ur de granskade och kontroerade Observationskaddarne införda dragningarna omordnas i tab. I efter de mot dragningarna svarande dekadmedia för temperaturen. Detta i syfte att för vissa ändamå vinna en bättre öfversigt öfver dragningens variation med temperaturen. Vid granskning af dessa tabeer finner man, att temperaturen förändrats cirka S 0 efter 0, 20 eer 30 dagars interva, och att kronometrarna varit utsatta för hvar och en af de föresuifna temperaturerna ( + S 0, 0'\ S 0, 20, 2S 0 och 30' C.), så nära dessa kunnat håas, under tre dekad-perioder eer sammanagdt 30 dagar. VIinimi-temperaturen uppnåddes icke fukomigt, men dock så pass nära, att kronometrarnos förfyttning ti iskäaren icke ansågs behö:fiig. 7'ic8J,r. i Sjöt

15 - HJG - I ta b. I äro de för beräkningen af A erforderiga maximioch minimi-dekad-dragningarna kursiverade och utmärkta med (*) och de två på hvarandra föjande dekad-dragningar, emean hvika skinaden är störst och hvaraf B erhåes, endast kursiverade, ehuru de iband äfven hafva (*), om de tiika äro max.- eer min.-dragningar. I tab. II har (*) samma betydese som i tab. I. Af jemföresetaen (A+ 2B) framgår, att de 7 första kronometrarna afgjordt äro utmärkta, och att af dessa.ni. är ett öfverägset instrument samt att.!?. 2, 3 och 4 i sin dragning äro särdees jemna. M. 8, 9, 0 och kunna eneast anses såsom ganska goda och goda instrument, dock fut användbara för såvä vetenskapiga som nautiska observationer. Att deras jemföreseta (A + 2B) bifvit så stora, har föranedts af en mindre brist i kompensationen. I nästa grupp,.aj. 2, 3, 4, 5, 6 och 7, visar sig tydigen en på dragningen betydigt inverkande acceeration, som nedsatt instrumentens värde, och är detta i synnerhet faet med.ni. 7. Ti kassen för brukbctm kronometrar kunna hänföras såvä dessa som.aj. 8, 9, 20 och 2, ehuru de senare äro betydigt sämre. De tvenne sista kronometrarna, o~!. 22 och 23, äro ti sin konstruktion och kompensation förfeade, enär jemföresetaen t. o. m. öfverstiga 00;, hvarföre de ej kunna ifrågakomma för navigering. Den förra af dem visar synbarigen ett stort kqmpensationsfe i förening med någon acceeration, een senare deremot bott kompensationsfel Resutaten af hvarje års konkurrenspröfning pubiceras efter afsutace prof och rapport insändes ti amiraitetet, hvarjemte samtidigt de inemnace instrumentens fe och förtjenster bedömas och anvisningar emnas angående de sannoika orsakerna härti. Fabrikanterna sättas härigenom i stånd att föja kronometriens utvecking och tvingas att söka undgå de påpekade feen. Att detta förfaringssätt edt ti åsyftadt

16 see. Resutat af 8:de konkurrenspröfningen under vintern med de ti Deuts Dragningstabe ordmu efter ti{. ] G 7 8!) H :3 G 7 8 H :2 23 F n brikantens nnmn och hemort. V7. r. Ehrieh, Brcmcrha'en vv. G. En ich,,, vv. G. Ehrieh,, JYI::Ltt. Potorse n, Atona Ma t h. P etersen,» vy. Bröeking, Hantbnrg- W. Brijcking, >> '\V. Bröeking,» 'vv. Brötkin g-,, vv. Bröe.king,,, Gcbr. E ppnrr, Brrin Th. Knobidt, Hnmbmg Gobr. Eppnor, Berin Th. Knnbi e, Hanthurg :i\:l Gcrin, ~osto, k \. Ucrin,, IV. U. Ehrid, Brcmern cn Ucbr. Eppnor, Berin vy. Bröcking, Hmnbnrg Uchr. Eppncr, Borin Gobr. Eppncr,» A. Kitte, Atunn Uobr. Eppnrr, Berin >=j ' Summan af 0 cctgm s dragning (dekad-ct ~. 2. :J G U. 0. ~ ~ ö Okt. L!- Okt. :2~--=- Nov. 2- NO\'. 2- NoY. 22- Dce.-2- Dec. 2- Dec. 22- ~~ Jan. ~ Jan. -~ OH. 2:3. Nov. :2. Nor. 2. No. 22. Dce. 2. Dec. 2. Dce. 22. Jan...Jan.. J an. 2. J an. 3. = -~ se k. se k. se k. sek., sek. sck.. sck. se k. sek. se k. 4öOI - O,o - 8,4-8, :* - JO,t -,o -,s -.5 _,7-2,2 - H.:; - G. 4-f -/-,5* -/- O,s - 2,2-2,3-3,s - 4,:J - G,! - G,o - 3,3 - ;;.a - 8, -±2f + 8, + f,s + 8, + 0,6* + 0, + G. + 2,4-2, -,n + 2.; -,>!J-± + 3,4* + 2,o +,B - 2,4-4,6-3,a -,:; +,o + 3, - 3, ,* - G,o - G, - 8, - 2,s - G,a - ö, ~ - 4,7 -!,5-5,7 - G ,o - 8,7-20,a - :),5 - -±,6 - H,o - 20,n* , ~ - :J,s - fi., ODOI + 2,< -/ O,ö + ö,< -/- 6,-* + O,o - 2, - 3, -- 5,< - 8, ,:;* + 2,:; + /,ö + 20,7 + /,o +,4 + 8,4 + 8,3 + 2,9 + u, 4 +, 08-± +,s -- J,o + O,o + :),7 + 4,6 - O,n - ö,o - (i,2 +,5 - O. - ±. 880i -/- G,o + 2,o + 22,!* + G.9 + 7,3 + 2,2 + 7,; + 8,; +.o + :),t '> -/- ~.s -/-,6 -/- G.s -/- :3.t* -/- 0,6 -/- '.a -/- O,t _ :\a _ 9. 4 * + o, -. + ;-,. 2;-: - G,5 - /,6 - ', -\- 0,5-3,7 - i,t - 2,2* /-, -/-];,,L* -/-.j ,<> - /,n - -,o - 4, , _ * _ 7,H - O,; _ ~ j 20-±2 - U - 5,s - G.< - 2,5-3,7-8.s U + 7.u* + -. f88-2,4* - G,a - (j,;, - H,6-5,s - H,o - 7,o - f.a - S,.; - 2S.t* - 2. n~n + 26,7* + I O.B + J-I.n + I:-3)s + 7,4 + O.: + O. t -~ 7.'! n + (J, -±32 - J-,:* -!, - H,~ - 3a,ö - -'3.5-4fi,t - -±G,< - 4G,o - 3fU - 2G, n,o + 7,n + 8,3 + H, ,2 -,ö - :* + 8,2 + :u.u 087 -j+- 3,7 -,3 - ::!, -/- 2,3 -/- O,n* -/--/- 2,s - 2,o - 2.:J - 9,; - 2S.ö ~ ~~---- Kronometrisk termometer Metetcmpcrntnr tuner tl kntperithen Extrema tcmpcratttr dngs-metia fi,o +,4 + B,t + 8,5* + 3, 3.6 +,7 - O.s - -,; - H,s 22() + 8,2* + 0,2-2, + 3,4 + 2,6 -,2-5,2 - :),ö - 2,6-20,4 0-33,3-3;J,2 -.J.O,o - ö3,7 - U,6-53,n - -±(i,j - 4U,r. - :38,:! - i.. ;* - :~.' 22\ - -±,6 - ~-' + -,ö +,s + 0,5 + 3,t - 7, - 7,:, - 33,s -.J.,7 -! ~. - 7'.: - :fi.)',2 -/- I G, -/- :20,3 -/- 2.>, -/ /- 30, -/- :?.) 0,2 + 20,4 -/-.) 0,;; -/- \ 0.s -/-.) 0.5 -/- G ö 0,3-J(i 0 + ];>j - ;J(.i S,t -/- 77',u -/- 002',6 -/- 0.):?',5 -/- :28:3\.o' ~ - :300',3 - H 7'.0-70j'.2-237',3-2:rf,5 0,7-2,o 2-! 0,7-2.) 0,si;!!) 0,7-30,SI2!J 0,:,_3,o 2G 0,2-2-± 0,o20',n-!J 0,o(i 0.o--.:, 0,ö-() 0 : 7,0-3,G -±',-8 ~ ~--~