Sammanfattning resultat

Transkript

1 Sammanfattning resultat Ekosystemtjänster Ekosystemtjänster är naturliga processer som producerar olika resurser som vi människor behöver för att leva och må bra. De ekosystemtjänster som förekommer på skärgårdsöar är i mångt och mycket desamma. Skärgårdssamhällen har traditionellt varit jordbruks- och fiskesamhällen, där produktion av föda och material i form av grödor, kött, mjölk, fisk, ull, timmer, ved med mera varit viktiga ekosystemtjänster. I dag har många av dessa helt eller delvis förlorat sin betydelse då dessa näringar idag är små och ekonomiskt oviktiga eller mindre viktiga på många skärgårdsöar. Huvudnäringen idag är istället ofta turismnäringar, vilka istället utnyttjar kulturella ekosystemtjänster som estetiska, kulturella och rekreativa värden hos landskapet. Denna omställning innebär att samma landskap (det traditionella kulturlandskapet i skärgårdarna) i dag sköts traditionellt för sina natur- och kulturvärden snarare än för produktionsvärden. I skärgården förekommer förstås också reglerande ekosystemtjänster som vattenreglering, vattenrening, näringsupptag med mera. Beroendet av sådana processer är inte annorlunda i skärgården jämfört med på fastlandet, men de begränsningar en ö innebär gör att de här tjänsterna tydliggörs mer än vad som ofta är fallet på fastlandet. Ett ypperligt exempel på detta är avlopps- och färskvattensfrågor. I ekosystemtjänst karteringen inom Green Islands-projektet har det inte funnits möjlighet att rent praktiskt mäta funktion hos olika ekosystemtjänster. Vissa av dem (t.ex. sådana tjänster som ligger bakom grundvattenförekomst och grundvattenkvalitet) är också inkluderade i andra delar av projektet (vatten och avlopp). Ekosystemtjänstkarteringen har därmed av flera skäl varav fr.a. praktiska och ekonomiska (inga möjligheter att mäta faktiska processer i fält) syftat till att besvara frågor om öbors attityder till natur och de naturliga ekosystem som producerar viktiga ekosystemtjänster i skärgården, och i vilken utsträckning dessa tjänster aktivt upprätthålls och varför. Intervjuundersökning med öbor i Green Islands-projektet I Green Islands-projektet gjordes en intervjubaserad undersökning av ekosystemtjänster på öarna inom projektet. Intervjuerna syftade till att undersöka vilka ekosystemtjänster öborna medvetet använder, i vilken utsträckning de medvetet underhåller de ekosystemtjänsterna, och deras inställning till natur och naturvårdsfrågor. Undersökningen riktade sig främst till markägare och andra personer på öarna som har möjlighet att aktivt underhålla ekosystemtjänster i egenskap av markanvändare, men inkluderar även företagare av andra slag. Intervjuerna omfattar enbart bofasta (eller nästan bofasta) öbor som tillbringar hela eller större delen av året på ön, inte sommargäster eller turister. Resultaten diskuteras här utifrån totalt antal deltagare i studien, inte landsvis eller övis det föreligger sällan påvisbara skillnader mellan länderna i de flesta avseenden och deltagarna i studien är på flera öar så lågt att det inte är meningsfullt att diskutera på önivå eller ens nationsnivå. Detta i synnerhet som alla deltagare inte besvarar alla frågor då många frågor var riktade till olika näringar eller aktiviteter som inte alla deltar i. Jag diskuterar därför oftast öborna som grupp och resultaten är tillämpbara både för Sverige och Finland (men inte alltid för Muhu i Estland). I vissa fall föreligger skillnader mellan länder som är intressanta och då kommer dessa att diskuteras, men det bör noteras att antalet deltagare i studien är för litet för att de ska kunna anses vara representativa för skärgården eller ön som helhet. Vissa frågor som ställdes i intervjuerna med öbor ställdes även i en enkät för båtturister som också gjordes inom Green Islands-projektet. Resultaten av båtturismstudien presenteras separat, men en del av de gemensamma frågorna kommer att diskuteras här för jämförelse mellan öbor och besökare.

2 Intervjuerna är djupintervjuer som i de flesta fall gjorts personligen genom besök hos deltagarna, ett litet fåtal intervjuer har gjorts över telefon. Intervjuerna var standardiserade, dvs alla deltagare fick besvara samma frågor. Många av frågorna var av typen fixed-response, dvs deltagarna fick välja mellan olika svarsalternativ, men det fanns även öppna frågor där deltagaren kunde svara fritt eller kommentera svaret på en fixed-response-fråga. 39 personer deltog i intervjuundersökningen. Könsfördelningen är ganska jämn med 47% kvinnor och 53 % män. Bara två personer i undersökningen är under 35 år, de flesta är mellan 35 och 65 år och sju stycken är 65 eller äldre. En första slutsats som kan dras är att de personer som står för skötseln av de ekosystem som producerar ekosystemtjänster på skärgårdsöarna som regel är ytterst få. Ofta finns bara en eller ett par markägare/förvaltare på varje ö, och flera av markägarna förvaltar inte bara egen mark utan även mark ägd av privatpersoner eller staten (naturvårdsområden). Detta innebär att materialet i undersökningen är litet sett till antalet intervjuade personer, men ger ändå i de flesta fall en god bild av den markanvändning som bedrivs på öarna då undersökningen ofta inkluderar alla eller nästan alla aktiva markanvändare på den enskilda ön. Ett stort undantag är den estniska ön Muhu, som är större än övriga öar i undersökningen både sett till yta, invånare och antal aktiva markanvändare, men där de stora markanvändarna inte var villiga att delta i undersökningen. Jordbrukslandskapet Det bedrivs fortfarande aktivt jordbruk i någon form på alla öar i Green Islands-projektet. I första hand är det frågan om djurhållning snarare än åkerbruk. Det vanligaste djurslaget på öarna är får, men även kor förekommer och hästar i enstaka fall. På flera öar håller man djur av lantraser som i sig ofta är skyddsvärda här kan nämnas svensk rödkulla, öst-finsk lantrasko, finskt lantrasfår, estniskt lantrasfår, estnisk häst m.fl. Odling är på de flesta öar begränsat till vallodling på åkermark för vinterfoder åt djuren, och vallarna på flera av öarna är ogödslade och sköts endast genom slåtter. På en av de finska öarna i projektet slås vall i en mycket högre utsträckning än foderbehovet (mycket av höet tas inte till vara) i syfte att förhindra igenväxning av åkermarkerna. I skärgården finns det jämfört med fastlandet överlag kvar en stor andel av traditionella fodermarker som ängs- och hagmarker. Dessa är typiskt artrika med höga naturvärden. I skärgården är igenväxning av ängs- och hagmarker ett problem för naturvården, men skärgården är samtidigt ett landskap där förutsättningarna för att bevara den här typen av marker är förhållandevis goda. Miljön lämpar sig ofta dåligt för moderna storskaliga lantbruk, samtidigt som den traditionella kulturmiljön gynnar turismen som idag är huvudnäringen i skärgården. Många av de bönder som finns kvar i skärgården driver sitt lantbruk helt eller delvis i naturvårdssyfte, med stöd från t.ex. EU. Vår intervjuundersökning visar också att naturvårdsintresset generellt är ganska stort hos de här markägarna och att det finns ett starkt personligt intresse för att bevara och underhålla kulturmarker. En fråga markägarna fick besvara var hur många olika typer av sådana här traditionella fodermarker de hade på den mark de förvaltar. De marktyper det handlar om är ängs- och hagmarker av olika typ, som till exempel skogsbeten, strandbeten, strandängar, lövängar osv. Alla dessa marker är sådana vars traditionella syfte (och det de fortfarande används för) är ett enda: Att producera djurfoder. Bete för djuren sommartid, och hö som vinterfoder. Idag är foderproduktionen på sådana här marker ofta dålig jämfört med gödslade betesmarker och vallar, och markägarna fick svara på frågan varför de fortfarande upprätthåller traditionell skötsel av de här markerna (dvs bete och slåtter på ogödslade och obesprutade marker). De markägare som hade fler olika typer av traditionella kulturmarker uppgav också fler skäl att upprätthålla skötseln av dessa, och detta kan inte förklaras med att markerna används för olika ändamål utan beror troligen bara på ett starkare engagemang hos de här markägarna.

3 1 8 Typer av fodermarker Antal skäl för bevarande De vanligaste skälen för bevarandet av kulturmarkerna är landskapsvård och estetik, tätt följt av bevarande av biodiversitet. Även tradition hamnar högt upp på listan, och markernas betydelse för rekreation är också viktigt för många. Ekonomiska skäl anses däremot sällan viktiga, ens av dem som får en stor del av sin inkomst från ekonomiska subsidier för naturvård. När deltagarna ombads välja ut en enda av de faktorer de angett som de ansåg vara den allra viktigaste svarade de flesta landskapsvård, det näst vanligaste svaret var bevarande av biodiversitet. De flesta deltagarna i den här delen av studien klassade naturvård på ön som viktigt eller mycket viktigt för deras verksamhet

4 De här resultaten bekräftar andra studier som visar att så kallade kulturella ekosystemtjänster (ickemateriella värden) ofta är det starkaste incitamentet för människor i industrialiserade länder att engagera sig i miljö- och naturvård. Det visar också på vikten av kunskap om de naturvärden som finns för viljan att bevara dem. Jordbrukslandskapets kulturmarker är också viktiga för rekreation och fritid, för både markägarna själva och för andra öbor och besökare. Många av markägarna/förvaltarna i studien ansåg att deras marker i det här avseendet är viktigare för andra användare än för dem själva. Ett fåtal påtalade problem med besökare som rör sig i markerna, som nedskräpning, störning av betesdjuren (av människor och lösa hundar), okunskap om naturen och oförsiktighet i hur man rör sig i den. Skogslandskapet Alla öar i studien är mer eller mindre skogsbevuxna, de flesta mer idag än de varit historiskt som resultat av nedlagda jordbruk och igenväxta åkrar och betesmarker. Mycket lite aktivt skogsbruk bedrivs på någon av öarna, de flesta skogsägare lämnar skogen för fri utveckling och tar bara ut virke för privat behov av ved (i vissa fall även timmer). Typiskt är att höga naturvärden på öarna oftast finns i kulturmarkerna (ängs och hagmarker) snarare än i skogarna. Skogarna bedöms som överlag som mindre viktiga för rekreation och fritid än de öppna kulturmarkerna av både öbor och besökare (båtturister), även om skogsägarna själva ser dem som viktiga i det här avseendet. De flesta av skogsägarna bedömer att naturvård är mycket viktigt för skogen, få av dem ägnar sig däremot åt naturvårdsåtgärder förknippade med skog. Havsmiljön Alla personer som deltog i intervjustudien samt personer som deltog i enkätundersökningen med båtturister fick besvara frågor om Östersjörelaterade miljöproblem. Det finns idag ytterst få yrkesfiskare kvar i skärgården, och i den här undersökningen deltar bara fyra personer som arbetar med fiskefrågor ingen av dem yrkesfiskare. Däremot finns det fortfarande många öbor som fiskar för privat bruk och bristen på fisk och den dåliga havsmiljön påtalades av många under intervjuerna. Av de personer i undersökningen som arbetar med fiskerelaterad verksamhet (och fick svara på frågor relaterade till det) arbetar en med fiskodling, en är ordförande för fiskelaget på sin ö, en har fisketurism som del av sin verksamhet (som även omfattar mycket annat), och en bedriver provfiske i forskningssyfte. På frågan om eventuella miljöproblem som de ser som ett problem för sin verksamhet är övergödning och algblomningar det som de flesta betraktar som ett problem, medan kemiska föroreningar betraktas som ett stort problem av två och ett mindre problem av två. Alla personer i undersökningen fick klassa Östersjöns vattenkvalitet från mycket dålig till mycket god. Majoriteten av öborna anser att vattenkvaliteten är dålig, till skillnad från båtturisterna där majoriteten ansåg att vattenkvaliteten var god. Svenskar är id et här avseendet mer positiva än finländare bland svenskarna var fördelningen ganska jämn mellan de som asnåg vattenkvaliteten god och de som ansåg den dålig, av finländarna ansåg en stor majoritet (87%) att vattenkvaliteten var dålig eller mycket dålig. Ingen av svenskarna svarade att vattenkvaliteten var mycket dålig, en svarade att den var mycket god. Ingen av finländarna eller esterna svarade att vattenkvaliteten var mycket god, men flera ansåg den mycket dålig. Öbors klassning av Östersjöns vattenkvalitet.

5 mycket god god dålig mycket dålig Precis som hos båtturisterna gör den stora majoriteten av skärgårdsbor sin bedömning av vattenkvaliteten från antingen egna observationer eller information från media. Deltagarna ombads rangordna olika (potentiella) miljöproblem från inget problem till stort problem. Högst upp på listan (klassade av många som stora problem) hamnar övergödning, algblomningar och kemiska föroreningar. Även marin nedskräpning ses som ett problem av många. Oljeutsläpp är något många anser problematiskt men påpekar inte är eller har varit ett problem just på deras ö ett par lyfter dock fram diffusa oljeutsläpp. Öbornas åsikter om dessa miljöproblem och deras rankning av problemen stämmer i stort sett mycket väl överrens med båtturisternas svar på samma fråga. Ett miljöproblem som inte fanns med bland de standardiserade alternativ som deltagarna fick välja mellan, men som flera öbor valde att lägga till (det fanns en övrigtkategori) var spöknät. Kommersiellt fiske (odefinierad skala) fanns med som alternativ, och flera påpekade här att de såg storskaligt kommersiellt fiske som ett problem, men inte småskaligt. En person lyfter fram skarv som ett lokalt problem. Turism Turismen är idag den största näringen i skärgården, och därmed ofta viktig för att bevara levande skärgårdssamhällen. Det står klart både från intervjuer med öbor som arbetar med turism och från enkätundersökningen med båtturister att naturen är det stora dragplåstret i skärgården. Naturvårdsintressen och turism går därmed hand i hand i synnerhet som det som främst attraherar turisterna (enligt båtturismenkäten) är dels kustmiljön (stränder), dels det öppna kulturlandskapet på öarna. Syftet med att göra intervjuer med människor som arbetar inom turistnäringarna var i mångt och mycket att se hur medvetna dessa personer är om naturens betydelse för turismen, och om de i så fall engagerar sig i naturvård i syfte att förbättra förutsättningarna för sin verksamhet. Svaret på den första frågan är ja, på den andra nej. Alla deltagare i den här delen av studien bedömer naturvård på ön som viktig eller mycket viktig för sin verksamhet. Sådana egenskaper hos öns natur och miljö som bedöms som speciellt viktiga för verksamheten är god tillgänglighet i landskapet och stränder viktigast det som flest bedömer viktigt, tätt följt av det öppna kulturlandskapet, god vattenkvalitet i både hav och grundvatten, samt hög biodiversitet. Många pekar ut specifika organismgrupper som är viktiga växter, fåglar, insekter. En

6 person påtalar värdet av tystnad som en resurs. När de ombeds välja ut en enda av de olika faktorer de valt hamnar det öppna kulturlandskapet högst på listan, följt av havsvattenkvaliteten. Turistnäringsidkares klassning av viktiga egenskaper hos öns natur Trots att alla bedömer naturen (och många olika aspekter av den) som viktig för turistnäringen deltar de flesta dock inte aktivt i naturvården på ön, och de få som gör det är främst de som har turismen mer eller mindre som bisyssla till andra verksamheter där naturvård ingår (fr.a. förvaltar jordbruksmark). Det är värt att lyfta fram här att en starkare koppling mellan naturvård och turistnäringar i skärgården troligen hade kunnat gynna båda detta stöds också av båtturismundersökningen. Skärgårdsturismen är idag (åtminstone enligt den här undersökningen) en näring som till mycket stor del vilar på kulturella ekosystemtjänster förknippade med det traditionella skärgårdslandskapet, men som i ganska liten utsträckning bidrar till upprätthållandet av dessa tjänster. Natur och naturvårdsengagemang De flesta deltagarna i studien klassade naturvård som mycket viktigt på ön, men få personer som deltog i undersökningen är engagerade i någon form av aktivt naturvårdsarbete med undantag för markägare och förvaltare som sköter marker i naturvårdssyfte. På frågan om de skulle vara intresserade av att delta aktivt i någon form av naturvårdsarbete/projekt svarade de flesta jakande. Ungefär hälften av de intervjuade är medlemmar av någon förening eller organisation som utför eller har potential för att utföra naturvårdsarbete eller reglera aktiviteter i naturen, såsom WWF, Svenska Naturskyddsföreningen, byalag, jaktlag, fiskeföreningar, sportklubbar med mera. De flesta av dessa organisationer har inte natur- eller miljövård som huvudsyfte(med undantag för t.ex. WWF och Naturskyddsföreningen) och i de fall de har det är de oftast inte engagerade i praktiskt naturvårdsarbete på den enskilda ön. När öborna tillfrågas om vilka egenskaper hos öns natur som är viktiga för dem personligen (inte relaterat till deras yrkesverksamhet) hamnar grundvattenkvaliteten högst, tätt följt av det öppna kulturlandskapet, stränder, havsvattenkvalitet och biodiversitet både på land och i vatten. Om man jämför dessa svar med hur de som arbetar inom turistnäringarna och båtturisterna besvarat samma fråga så är svaren i mångt och mycket ganska lika. De bofasta öborna tenderar att värdera god

7 grundvattenkvalitet något högre än turistnäringen och definitivt högre än båtturisterna. Överlag väljer öborna fler egenskaper som viktiga här vilket gör att många får ganska lika värde, detta gäller i mindre grad för turistnäringsidkarna och i ännu mindre grad för turisterna där vissa egenskaper är tydligt mer värdefulla (fr.a. stränder, det öppna kulturlandskapet, havsvattenkvalitet och marin biodiversitet). Öbors klassning av viktiga egenskaper hos öns natur På frågan om det finns specifika miljö- eller naturvårdsfrågor på ön de vill lyfta fram pekar många på igenväxning av det öppna kulturlandskapet som ett huvudproblem (på grund av att skötseln, fr.a. bete, minskat eller upphört). Det finns också många kommentarer om problem relaterade till havsmiljön dålig vattenkvalitet, övergödning, brist på fisk samt om brister i sophanteringen på öarna. På frågan om vem som borde ta ansvar för dessa problem svarade många att det är allas eller öbornas ansvar, men framför allt att det är myndigheternas ansvar (kommun, länsstyrelse, myndigheter i största allmänhet). Trots detta angav de flesta att de ändå är ganska nöjda med hur naturvården bedrivs, Båtturismundersökningen Sommaren 212 utfördes en enkätundersökning med båtturister på bland annat Green Islandsöarna, med hjälp av Anne Palkeinen, en examensstudent från Yrkeshögskolan Novia i Finland. Undersökningen är i övrigt ett samarbete mellan Kajsa Mellbrand (Green Islands, Forsknings- och Utvecklingsinstitutet Aronia vid Yrkeshögskolan Novia och Åbo Akademi, Finland), Andreas Brutemark (Forsknings- och Utvecklingsinstitutet Aronia vid Yrkeshögskolan Novia och Åbo Akademi, Finland), Jonas Ahnesjö (Linnéuniversitetet, Sverige) och Fredrik Olsson (Umeå universitet, Sverige). Undersökningen syftade till att besvara frågor om hur medvetna båtturister är om miljöfrågor och miljöproblem som berör Östersjön, och hur miljön påverkar deras upplevelse och val av aktiviteter när de besöker skärgården och de individuella öarna som omfattas av studien. Frågeformulär distribuerades och samlades in i 16 fritidshamnar (varav två naturhamnar) på 1 öar (och en på fastlandet) i Sverige, Finland och Estland. Distribution och insamling gjordes till allra största delen personligen, men frågeformulär lämnades även i hamnkontoren i flera av hamnarna. Svaren som lämnades in via hamnkontoren är dock väldigt liten jämfört med de som samlades in personligen av Anne och Kajsa. Svarsfrekvensen varierar mellan öar från som lägst 38% (Utö, Sverige) till 1%

8 (Muhu, Estland och Askö, Sverige). 7 av 1 öar hade en svarsfrekvens över 6%. Totalt deltog 144 personer i studien. Av dessa är 51% män och 49% kvinnor. Majoriteten av deltagarna var mellan 35 och 45 år, 75% hade besökt skärgården mer än 1 gånger och 75% hade en hög utbildningsnivå (högskola/universitet). De flesta nationaliteter som deltar i studien är svenskar och finländare, även i Estland. Ett litet antal är turister från andra länder, till exempel Tyskland,??. Resultaten från den här studien visar att fler båtturister klassar Östersjöns vattenkvalitet som god än dålig, i synnerhet svenskar som är mer positiva än finländare både vad gäller vattenkvalitet och specifika miljöproblem i Östersjön. Trots detta har de allra flesta vid något tillfälle avstått från vattenrelaterade aktiviteter som bad, fiske eller segling på grund av vattenmiljön, främst algblomningar. Detta gäller i synnerhet finländare, men även svenskar. Algblomningar och övergödning toppar också listan över vad båtturisterna anser är de största miljöproblemen i Östersjön, följt av kemiska föroreningar och nedskräpning. Båtturisterna får främst sin information om vattenkvalitet från antingen egen observation eller från media. Detta innebär att mer synliga problem i vattenmiljön (som algblomningar) troligen får mest uppmärksamhet medan mindre synliga problem som kemiska föroreningar och överfiske troligen underskattas av båtturisterna. Det är också tydligt att media spelar en stor roll. Båtturisters bedömning av Östersjöns vattenkvalitet. Båtturister som avstått (yes) från vattenrelaterade aktiviteter som följd av miljöproblem i Östersjön.

9 Båtturisternas största orsaker att besöka skärgården är seglingen i sig, och naturen. Naturen hamnar också, tillsammans med vädret, högst på listan över vilka faktorer som är viktiga för båtturisterna vid val av aktiviteter i skärgården. Kostnad bedöms som viktigare av kvinnor än av män men kostnad är samtidigt ingen särskilt viktig faktor för någotdera könet. Utbudet av aktiviteter i området hamnar väldigt långt ner på listan. På frågan vilka egenskaper hos den individuella ön (den ö de besökte när frågeformuläret besvarades) som är viktiga för båtturisterna hamnar vattenmiljö (havsvattnets kvalitet och akvatisk biodiversitet), stränder (i synnerhet för kvinnor) och kulturlandskapet högst på listan. Detta visar att arbete för att förbättra Östersjöns vattenmiljö är viktigt inte bara för Östersjön som helhet och inte bara för miljön i sig, utan att miljöarbete och naturvård även kan ha stor ekonomisk betydelse lokalt via turistnäringarna. Båtturisters skattning av viktiga egenskaper hos öns natur. Det faktum att naturen är viktig, både för båtturisternas aktiviteter i skärgården överlag och för aktiviteter på enskilda öar, visar på att miljö- och naturvårdsarbete (fr.a. vad gäller havsmiljöer, strandmiljöer och fortsatt traditionell skötsel av det öppna kulturlandskapet i skärgården) i den här miljön i många avseenden går hand i hand med bevarandet av ett landskap som attraherar turister. Det finns därmed ett starkt ekonomiskt incitament för miljö- och naturvård i skärgården, där det enligt den här studien ur turismsynpunkt vore mer önskvärt att göra investeringar inom det området än att t.ex. öka utbudet av service och aktiviteter i skärgården.